Analys av truppen inför 2022

Jag trodde verkligen inte att jag skulle behöva uppleva Superettan så snart igen. Men nu kommer den. Är vi redo? Jo, det tror jag nog efter att ha gått igenom truppen – även om den i dagsläget framstår som något obalanserad, med extremt många mittfältare och få backar. Dessutom är truppen nog för stor just nu (28 man), men vi kan räkna med att minst ett par försvinner.

Målvakt
Malkolm Nilsson har haft en fin utveckling på senare år och kommer säkerligen att kunna glänsa i Superettan – om vi får behålla honom, vilket jag trots allt tror. Bakom är Malte Påhlsson en helt okej reserv. Det här är en stark position.

Ytterbackar
Andreas Bengtsson har hängt i under många år och är en habil vänsterback – även om jag gärna hade önskat att han hade lite fler verktyg i offensiven än att springa ner till kortlinjen och skicka in inlägg av varierande kvalitet.
På andra kanten kan Phil Ofosu-Ayeh bli riktigt bra – om han inte skadar sig igen, vilket väl ändå får ses som ganska troligt. I så fall får Thomas Boakye vikariera igen och det gör han ju oftast med den äran. Boakye kan dock behövas även på andra positioner.
Bakom denna trio finns bara unga Isac Larsson, som aldrig varit nära en startplats. Lite för tunt och skadekänsligt alltså och det behövs en värvning.

Mittbackar
Andreas Johansson och Joseph Baffo är båda två egentligen för bra för Superettan. Medan den förstnämnda stannar gissar jag att Baffo försvinner. Då får Alexander Berntsson kliva in – och det klarar han galant i Superettan. Där bakom finns Gabriel Wallentin, som återvänder från lån, Isac Larsson och Taulant Parallangaj. Det kan nog räcka, men en skada på Ante G vore katastrofalt.

Yttermittfält
Samuel Kroon och Emil Tot Wikström gjorde båda succé i Superettan 2020. Trots duons betydligt svagare 2021 så räknar jag med att de kommer att leverera även 2022.
Annars finns alternativ som Simon Lundevall, Thomas Boakye och Erik Ahlstrand – plus uppflyttade juniorer som Pontus Carlsson, Oscar Murro, Melvin Sjöland och kanske Johan Gudmundsson. Lite för många totalt sett och jag hoppas att vi bryter kontraktet med floppen Lundevall för att spara pengar.

Innermittfältet
Precis som i mittförsvaret är de två ordinarie, Joel Allansson och Amir Al-Ammari, egentligen på tok för bra för andradivisionen. Al-Ammari är nog förlorad för oss, men jag tror att Allansson stannar.
Bredvid honom torde Erik Ahlstrand och Jonathan Svedberg ligga bäst till – om inte lovordade talangen Kazper Karlsson får och tar chansen. Längre bak finns Albin Ahlstrand och Melvin Sjöland. Gott om alternativ här också, således.

Anfall
Sadat Karim är en skicklig spelare, men ingen stor målskytt. Kanske kan nyförvärvet Villiam Dahlström axla den rollen. Det blir också intressant att se om Alexander Johansson, som ju öst in mål i ungdomssammanhang, kan få det att lossna på seniornivå. Bakom dem finns veteranen Mikael Boman, som numera mest känns trött, men förhoppningsvis kan leverera på Superettan-nivå. Även Johan Gudmundsson finns med i leken som en möjlig joker.

Vi välkomnar Villiam

Ryktet stämde – Villiam Dahlström är klar för HBK. En riktigt bra värvning, sett till att vi numera är ett superettan-lag. Och som bonus så slipper vi att han gör mål på oss framöver. 

En anfallare på ingång och en himmel i graven

Villiam Dahlström gjorde måhända ingen succé i allsvenskan i år, men det är en anfallare som har levererat rejält i superettan. Dessutom är han som 24-åring fortfarande utvecklingsbar. Det skulle alltså vara riktigt trevligt om han anslöt till HBK. Och blir det så är väl forwardbesättningen 2022 klar: Sadat Karim och denne Dahlström som anfallspar, Alexander Johansson som (åtminstone till en början) pigg inhoppare, Mikael Boman som rutinerad reserv och unge Johan Gudmundsson som möjlig joker.

I andra änden av planen har Fotbolldirekt försökt placera Malkolm Nilsson i IFK Göteborg. Men den som läser artikeln får uppfattningen att det nog mest är sajten som vill ha dit honom.

Och utanför plan har personerna bakom den utmärkta HBK-bloggen Stigs Himmel tyvärr meddelat att det är slut med poddandet. Mycket tråkigt. 

Juniorerna tar över

Vi flyttar upp ytterligare en handfull juniorer: Johan Gudmundsson, Taulant Parallangaj, Oscar Murro och Melvin Sjöland.

Det är så klart kul med egna produkter, men samtidigt svårt att se riktigt hur vi tänker. Fem-sex av de spelare som tas upp – inklusive tidigare uppflyttade Albin Ahlstrand, Kazper Karlsson och Pontus Carlsson – är mittfältare. Hur mycket speltid får var och en av dem? Särskilt med tanke på att vi i nuläget redan i truppen har sju-åtta mittfältare med kontrakt nästa år och a-lagserfarenhet. Kan man hoppas att kontraktet med floppen Simon Lundevall bryts, kanske?

Det skorrar också falskt kring både HP:s påstående om att Magnus Haglund nu får som han vill med en breddning av truppen och Haglunds egna uttalande om att producera talanger är vårt sätt hävda oss. För det första använde Haglund inte flera av de spelare som han hade i årets ”tunna” trupp – varför skulle han då behöva ännu fler? För det andra har Haglund under sina 2,5 år bara låtit en enda spelare debutera i seriespel, backen Isac Larsson, och är alltså knappast någon som ger unga särskilt mycket förtroende.

En ny trupp tar form

Väldigt mycket av lusten kring fotboll dog i tisdags. Om vi inte ens klarar kontraktet när vi gör en så bra säsong som i år, när ska vi då bli ett etablerat allsvenskt lag?

Men likväl kommer jag nog ändå att känna sugen snart igen. Och då ska vi så klart ha en trupp som kan utmana i toppen av superettan. Jag tycker att det är glädjande och helt rätt att Alexander Johansson och Phil Ofosu-Ayeh får nya kontrakt.

Johansson har visserligen ännu inte gjort så stort avtryck på seniornivå, men kanske kan vi hoppas att han kan gå Ramus Wiedesheim-Paul spår: en ung måltjuv som slår igenom i superettan.

Ofosu-Ayeh är så klart en chansning – han kan vara skadad igen snart. Men jag minns hur bra han var under försäsongen i år och skulle han hålla är han superettans bästa högerback. Och går han sönder igen, ja, då lär han inte kosta så mycket för HBK.

Av övriga spelare så är det känt att Viktor Ljung och Dusan Djuric lämnar, liksom Edvin Kurtulus. De två förstnämnda har i princip inte spelat, så de blir i praktiken bara några löneposter mindre. Kurtulus kan väl sägas ersättas av Ofosu-Ayeh.

I den övriga truppen är det väl framför allt Amir Al-Ammari och Joseph Baffo samt i viss mån Joel Allansson och Malkolm Nilsson som kan vara intressanta för andra lag.

Lämnar Al-Ammari så har vi ändå bra ersättare i Erik Ahlstrand och Jonathan Svedberg samt talangerna Kazper Karlsson och nyuppflyttande Albin Ahlstrand. Försvinner även Allansson behöver vi nog värva.

Sticker Baffo kan Alexander Berntsson ersätta honom, men det är kanske ändå lite tunt i mittförsvaret – en skada på Andreas Johansson skulle vara förödande. Gabriel Wallentin kommer väl tillbaka, men han har inte spelat så mycket i tredjedivisionen med Skövde, så honom kan vi inte ha jättehöga förväntningar på. Troligen behövs alltså en värvning om Baffo lämnar.

Skulle målvakt Nilsson försvinna behöver vi också värva. Malte Påhlsson duger som back up, men är inte mannen som kan föra oss tillbaka till allsvenskan.

Precis som förväntat

Det var ju ett givet utfall, sett till vår säsong. Det var givet att vi i årets viktigaste match – för första gången den här säsongen – skulle släppa in två mål på hemmaplan. Och det var givet att motståndarna skulle avgöra med bara minuter kvar. Ja, jag måste erkänna att jag faktiskt räknade med det här och inte ens orkar vara besviken.

Idag kan vi dock inte, till skillnad från så många gånger den här säsongen, skylla på någon annan. Att göra en av årets sämsta insatser – kanske den allra sämsta – när allt ska avgöras, det är bedrövligt. Till och med det mål vi ändå lyckades göra var extremt billigt.

Superettan 2022. Oj, vad jag inte längtar.

Och vi blev ju ändå historiska. I alla tider kommer folk att stirra på allsvenska tabellen 2021 och undra: Hur fan lyckades HBK åka ur med mindre än ett insläppt mål per match? Alltid något.

En seger – men för liten

1-0 på bortaplan i första kvalmatchen kan anses som ett riktigt bra resultat. Och visst, jag hade absolut tagit det på förhand. Men tänk så mycket bättre 2-0 hade varit.

Och vi var riktigt nära. En Marcus Antonsson med bättre självförtroende hade satt minst en boll. Några ynglingar med bättre beslutsfattande framför straffområdet hade även de fixat minst ett mål. Samtidigt skapar HIF inte en enda het chans mot oss på hela matchen (nej, Discovery, en lös nick fem meter utanför mål är inte en het chans).

HIF är så dåliga att vi utan problem borde kunna nolla dem även på tisdag. Men 1-0 är bräckligt – vis av erfarenhet den här säsongen säsongen kan ett slumpmål eller ett domarmisstag ge helsingborgarna ett mål och då är ju allt öppet. Vi får hoppas att vi sätter ett snabbt 1-0 även på tisdag och sedan täpper till bakåt.

Vi kan bli historiska

Fotbollsallsvenskan har spelats i nästan 100 år. Men aldrig någonsin har ett lag som släppt in mindre än ett mål per match åkt ur serien. Det nedflyttade lag med bäst försvarsspel genom tiderna är Brage, som åkte ur 1990 med 26 insläppta på 22 matcher, ett snitt på 1,18 mål per match.

Vi slutar årets allsvenska med 26 insläppta mål på 30 matcher, ett snitt på 0,87 baklängesmål per match. Om vi förlorar kvalet mot Helsingborg blir vi alltså – med god marginal – historiska.

Ett givet utfall

Det var ett givet utfall, sett till den säsong som vi har haft. En finfin prestation och ytterst nära att det ska räcka. Men istället för att Östersund får in sitt stolpskott så sätter Degerfors en boll i slutminuterna. Ja, det var så givet att jag knappt orkar vara upprörd. Vi har upplevt dessa matcher så många gånger under 2021.

Mer upprörd är jag över MFF:s skandalösa arrangemang och domarens enorma feghet. Mängder av folk i publiken var alltså INNE PÅ PLAN i slutminuterna. Vem hade kunnat garantera HBK:arnas säkerhet, om vi hade fått in en boll? Och under de fem övertidsminuterna är det avbrott i 3 minuter (ja, jag har klockat) – och domaren lägger bara till en och en halv! Hur kan man låta en förening som inte klarar av sitt arrangemang GYNNAS av att publiken förstör matchen? Fy fan!

Vi nollar alltså svenska mästarna två gånger. Alla andra lag har totalt sett bara lyckats en enda gång. Egentligen helt otroligt att vi får kvala.

Hur går det då mot Helsingborg i kvalet? Tja, som sagt – med den här säsongen i åtanke finns det ett givet utfall. Fan vad trist det ska bli med Superettan 2022!

Vi förlorar alltså bara tio matcher i år. Inget lag som förlorat så få har någonsin varit närheten av att behöva kvala, sedan det blev 16 lag i serien. Närmast kommer IFK Göteborg i fjol, med tio förluster och sex poäng ner till kvalstrecket.

Framtid på kort och lång sikt

MFF blev inte mästare i mjukisbyxor igår kväll, så nu behöver de minst en poäng mot HBK på lördag för att säkra guldet. Det gör naturligtvis inte situationen enklare för oss. Kanske kan det också skapa lite guldfrossa hos malmöiterna, men det är sannolikt för mycket att hoppas på. Ett litet hopp finns ändå i att vi ju faktiskt än så länge ligger före Degerfors, och ingen kan garantera att värmlänningarna klarar av Östersund i tio minusgrader. Men med 90 procents säkerhet känns det som att vi får uppleva nya kvalmatcher mot Helsingborg.

Även om dessa frågor naturligtvis är de viktigaste nu, så är framtiden på längre sikt också intressant. Därför är det glädjande att se att vi har skrivit kontrakt med lovande mittfältaren Pontus Carlsson. Nu hoppas jag bara att Magnus Haglund snart vågar spela unga debutanter – hittills har han (om jag räknat rätt) bara släppt fram en enda debutant under sina 2,5 år som HBK-manager (även om han också gett en del andra unga, som debuterade under Igor Krulj, bra med speltid).

En oavgjord förlust

Det blev som vanligt oavgjort för oss idag. Som vanligt skapar vi mängder av chanser. Som vanligt sumpas de.

Och samma dag halkar en Degerforsare på deras egen urusla plan – och får en straff till skänks av domaren. Visst gör värmlänningarna sedan ytterligare några mål, men vet vem om de hade gjort det om domaren inte skänkt bort det första målet?

Nu krävs det alltså troligen en seger mot MFF på Malmö stadion i sista omgången för att undvika kval. Kanske, kanske, kanske kan det vara möjligt, om MFF redan säkrat guldet då – hoppet är det sista som överger människan. Men av allt att döma blir det alltså på nytt ett kval mot Helsingborg.

Jag vet faktiskt inte om jag orkar fortsätta att följa fotboll om vi flyttas ner i år. Det är så många matcher som vi förtjänat ett bättre resultat, men antingen har vi själva varit otroligt ineffektiva eller så har domaren dömt bort oss – om det inte varit en kombination.

HP helt förvirrade

Inför dagens viktiga HBK-match mot Hammarby har Hallandsposten skrivit en hel artikel med vinkeln att Marcus Antonsson inte gjort mål i allsvenskan sedan förra mötet mot Hammarby. 

Det är fullständigt fel – Antonsson satte ett av målen i segern mot Häcken förra månaden.

Hur är det ens möjligt att detta sker? Finns det alltså ingen på HP – varken reportern själv, kollegor på sportredaktionen, sportchef, redigerare eller någon annan på redaktionen – som har så grundläggande koll på HBK att man reagerar innan den här texten är publicerad? Ännu märkligare är att ingen heller ännu har reagerat och korrigerat felaktigheten trots att texten publicerades i fredags och det nu är lunchtid söndag.

Tack för schemat!

HBK har inte haft marginalerna på sin sida i år. Enligt HP:s genomgång av statistiska målchanser borde vi varit ett stabilt mittenlag, och jag kan bara hålla med – säsongen har varit fylld av motflyt, både med spelmässig otur och negativa domarinsatser.

Men på ett sätt har vi faktiskt gynnats av omständigheterna. Näst sista omgången i allsvenskan spelas – märkligt nog – inte samtidigt. Det gör att vi får möjlighet att spela på Degerfors resultat imorgon:
• Har Degerfors förlorat vet vi att det räcker med en poäng mot Hammarby för att säkra nytt kontrakt.
• Har värmlänningarna spelat oavgjort blir det knepigare. Då kan en poäng vara bra eftersom det då ”räcker” med oavgjort mot Malmö i sista omgången. Men att ta poäng på Malmö stadion är oerhört svårt, så vi bör nog satsa på seger.
• Och har Degerfors – Gud förbjude – vunnit mot Norrköping måste vi göra allt för att vinna mot Hammarby, annars är kvalplatsen i princip redan klar.

Och så sägs Marcus Antonsson vara aktuell för Djurgården. Jag är inte förvånad. Även om han inte har levt upp till förväntningarna hos oss så är det en anfallare som tidvis i karriären öst in mål. Han kan naturligtvis lyckas i Djurgården.

Svenska mästare!

Vårt representationslag har fortfarande inte klarat säsongens mål, men U21 levererar onekligen. Efter straffdramatik igår kunde Malte Påhlsson, som dessförinnan räddat en straff, avgöra med att sätta sista målet. Härligt att vara svenska mästare!

Betyder det här att vi går en ljus framtid till mötes, med mängder av talanger som bankar på dörren? Nja, U21 består ju till övervägande delen av a-truppsspelare, vissa på gränsen till startelvan: Simon Lundevall, Emil Tot Wikström, Alexander Berntsson, Erik Ahlstrand, Alexander Johansson, Dusan Djuric och Malte Påhlsson. Men det var kul att se de riktigt unga också. Inte minst mittbacken Taulant Parallangaj och vänsterbacken Viktor Håkansson såg riktigt intressanta ut, tyckte jag.

För övrigt har MFF bekräftat att Marcus Antonsson inte fortsätter hos dem. Det är nog årets minst förvånande nyhet. Men är Antonsson rätt man för oss nästa år? Jag är tveksam – Antonssons fyra spelmål plus två straffar är svag utdelning för den forward som spelat mest av alla.

Förlust på övertid på övertiden

Klockan hade passerat de tre övertidsminuterna när Elfsborgs Jacob Ondrejka satte 0-1 på Boråslagets första heta chans på hela matchen. Innan dess hade vi både missat straff, träffat ribban och fått se motståndarmålvakten göra storräddningar. Hade det varit fiction hade jag dömt ut det som orealistiskt, men hur otroligt det än låter är detta den bistra verklighet vi är i – det krävs minst en poäng, sannolikt tre, mot Hammarby nästa omgång för att vi ska slippa kval.

Men varför?

Varför låter vi Samuel Kroon lägga straffen efter att han själv blivit nedtryckt? Vi har veteraner som borde kunna stiga fram, vi har en specialist på fasta situationer som Amir Al-Ammari. Istället skickar vi fram en av de minst rutinerade i hela laget, en kille som haft svårt med poängskörden i år och som dessutom själv ordnat straffen.

Och varför?

Varför dribblar Erik Ahlstrand när det är fem sekunder kvar? Han kan tjonga upp bollen på en löpande anfallare, han kan hitta en medspelare med en enkel pass. Istället springer han rakt in i tre elfsborgare. Sju sekunder senare är bollen i vårt eget nät. Mörker.

Flyttar domarna ned oss?

Jag börjar bli ordentligt trött på mitt eget tjat om avgörande domarmisstag. Men jag är hundra gånger tröttare på dessa ständiga felaktigheter som missgynnar oss. När till och med Sportbladet vinklar på att Djurgården vann på ett offsidemål, då har vi nog nått en gräns. Hur tråkigt det än är att säga det så måste sanningen sägas: Åker vi ur i år så är det på grund av domarna.

Linjedomaren gjorde dessutom sin sista match någonsin. Undrar hur det känns att avsluta med att felaktigt avgöra en match?

Första guldkandidaten kammar noll

Vi är bäst mot topplagen, sades det. Och så blev det tre poäng mot AIK. En riktigt fin prestation av hela laget. Nu har vi tagit poäng mot alla lag i serien, oerhört imponerande av nykomling. Och vi har fyra matcher på oss att ta de ytterligare tre poäng som sannolikt räcker för att klara kontraktet.

Idag blev också en taktisk fullträff av Magnus Haglund med Thomas Boakye som extra understöd i högerförsvaret och en ettrig Samuel Kroon som stängde ner fint till vänster.

Nästan lika lyckosamt blev återföreningen av förra årets succéduo Sadat Karim och Mikael Boman på topp – även om det inte var Haglunds eget val. Frågan är om Marcus Antonsson ska in i startelvan igen när han är tillbaka? Jag är mycket tveksam, men gissar att Haglund tänker annorlunda.

Och även om vi förtjänade tre poäng idag så måste vi tillstå att vi också hade domaren på vår sida. Hörnan som föregick hörnan som ledde till målet såg ut att vara en inspark. Och Andreas Bengtssons tuffa krock med en AIK:are i straffområdet kunde mycket väl ha varit straffspark.

Myten om 30

”30 poäng räcker för att klara nytt kontrakt.” Detta påstående har som ett mantra upprepats gång på gång under hela året. Nu är vi på god väg att nå 30 poäng och borde således kunna säkra kontraktet. Men tyvärr är mantrat en myt.

Sedan allsvenskan 2008 fick 16 lag har 30 poäng flera gånger inte varit tillräckligt för att undvika kval. 2017 åkte Jönköping ur med 30 poäng, 2014 tvingades Gefle kvala med 32 poäng och 2013 tvingades vi själva kvala med 31 poäng. Lagen som nått platsen precis ovanför kvalstrecket (plats 13) har i en majoritet av fallen haft över 30 poäng; enda undantagen är 2019, 2018, 2016 och 2008.

Inte heller i år lär 30 poäng räcka för att slippa kvala. Kanske krävs uppåt 33-34. Det får vi mycket svårt att nå.

Nu blir det kval i Skåne

Nej, det var ingen bra insats mot ett av allsvenskans sämsta lag. Men vi borde ändå ha vunnit mot ÖSK idag. Som så många gånger förr brändes fina chanser och som så många gånger förr blundade domaren för tydliga straffar (ett par knuffar och en tydlig hands).

Nåja – vi förlorade i alla fall inte, och det bör innebära att kvalplatsen är säkrad. Ska vi undvika kval behövs sannolikt minst fem poäng mot de fem översta lagen i våra fem sista matcher. Det blir mycket svårt. Nej, vi får nog räkna med kval i december, mot något Skånelag: Helsingborg, Trelleborg och Landskrona ligger alla inom två poängs marginal i Superettan.

Äntligen rättvisa!

 Efter alla dessa satans orättvisor, så fick vi igår till slut marginalerna på vår sida – på alla sätt. Så rättvist!

Vi hade en domare som dömde som man ska, alltså straff när motståndaren tar med hand i eget straffområde och avblåsning när motståndaren står offside. Detta är väl egentligen precis som det ska vara, men den här säsongen har man som HBK:are fått lära sig att alla lag inte spelar efter samma regler.

Vi hade också en Malkolm Nilsson som gjorde fenomenala räddningar, en Marcus Antonsson som spräckte den evighetslånga måltorkan, en Emil Tot Wikström som till slut fixade sitt första allsvenska mål och räddade oss från ett nesligt rekord, en Thomas Boakye som låg bakom två mål och visade vem ska spela högerback i HBK. Och så hade vi det lilla flytet, när – till skillnad från resten av säsongen – våra bollar gick in i mål och motståndarens chanser bara var nära, nära.

Och idag fick Håkan Svensson behålla sitt legendariska rekord.  Så rättvist! Visserligen innebar det att IFK Göteborg tyvärr vann, men jag tycker ändå att det var värt det.

Dessa satans orättvisor

Nej, att gnälla leder sällan till något. Men ändå. Andreas Bengtsson bryter bollen – straff för Degerfors. Degerforsare tar medvetet med handen i eget straffområde – ingen straff. Vi gör mål på frispark – men måste repetera bedriften för att det ska räknas. Ja, för kanske femte gången denna säsong står domaren för helt avgörande insatser när vi förlorar poäng. Satans orättvisa!

Men ändå. Trots domarens missar så ska vi vinna den här matchen, för vi skapar tillräckligt för att pricka in ett par bollar till. Precis som vi gjort de två senaste matcherna. Satans orättvisa!

Och så har Magnus Haglund förlängt kontraktet till och med 2024. Bra, tycker jag. Ingen kan förneka att Haglund lyft HBK under dessa två och ett halvt år. Och spelarna tror på honom, det är tydligt. Min största tveksamhet är hans ovilja att matcha in ungdomar från de egna leden. Han har bara låtit en enda ung kille från egna leden debutera sedan han tog över, och det var Isac Larsson som fick ett par minuter i en enda match.

Byter vi ett bra rekord mot ett dåligt?

Legendariska HBK:aren Håkan Svensson har fortfarande rekordet när det gäller att hålla nollan längst tid i allsvenskan. Men det är inte alls otroligt att han snart tappar det till Mjällbys målis Carljohan Eriksson.

Tyvärr kan vi istället få ett annat rekord. Hittills har fem HBK:are nätat i år: Marcus Antonsson, Sadat Karim, Mikael Boman, Amir Al-Ammari och Samuel Kroon. Faktiskt har inget lag haft färre antal målskyttar under en allsvensk säsong – någonsin. Om inte exempelvis Emil Tot Wikström eller Joel Allansson får in en boll under de åtta sista matchen får vi alltså synas i historieböckerna med denna usla prestation.

Alla sorters missar

Oavgjort hemma mot särklassiga jumbon – dessutom decimerad till tio man – är snudd på katastrof. Men så blir det när den ene efter den andre missar: Andreas Bengtsson som upphäver offsiden vid 1-1, Emil Tot Wikström som slår bollen utanför öppet mål, Marcus Antonsson som schabblar bort allt, linjedomaren som hittar en offside som inte finns (ÖFK:aren närmast hörnflaggan var närmare mål än Joseph Baffo när Sadat Karim nickade) och Magnus Haglund som byter ut vårt vassaste offensiva kort när motståndarna är en man mindre.

Mikael Boman är HBK:are ett år till. Det kan nog bli bra om vi ligger i Superettan, men jag har svårt att se honom bidra så mycket om vi spelar i allsvenskan nästa år. Att Hallandsposten kallar honom anfallsstjärna är smått parodiskt – om Boman är en stjärna, vilken HBK:are är INTE en stjärna?

Magnus Haglund vill ha 23-24 utespelare i truppen nästa år. Svårbergripligt – vi har ju i praktiken inte använt mer än 15 man i år. Varför ska vi ha 8-9 man som bara nöter bänk eller till och med är helt utanför matchtruppen.

Fy fan för ett kryss

Äntligen ett kryss, utropade jag efter 0-0 mot Mjällby. Fy fan för ett kryss, säger jag idag. Efter en fullständigt lysande första halvlek, där vi kunde haft ledningen med 5-0, kom en betydligt svagare, men ändå okej, andra halvlek. Och så tappar vi på tilläggstid, efter en situation där vi ser ut att ha kontroll, men en väldigt skicklig anfallare (det måste ändå erkännas!) lyckas få in bollen. Mörker!

Kan de två Sirius-matcherna vara årets bittraste poängtapp? Sist snodde domaren vår poäng i slutet, nu var Siriusmålet regelrätt men ack så orättvist.

Jag har undrat tidigare varför inte Alexander Berntsson byts in i slutet när vi ska försvara ledningen. Idag undrar jag samma sak. Med Berntsson på plan hade vi med all sannolikhet firat en rättvis trepoängare nu.

Östersund på hemmaplan på lördag. Blir det inte vinst då – ja, då känns kvalspel strax före jul som ett troligt scenario. Brrrr.

Äntligen ett kryss

HBK och Mjällby var både de två lag som gjort minst antal mål och de två lag som spelat flest oavgjorda. Ingen överraskning att det slutade 0-0 idag, alltså. Och det är ett resultat jag är glad över. Efter tre raka förluster var det viktigaste att inte förlora igen, särskilt som Mjällby är en bottenkonkurrent och skulle ha passerat oss om vi förlorat.

Magnus Haglund sade före matchen att det var otänkbart att peta Marcus Antonsson, eftersom Antonsson gjort flest mål för oss i år. Oerhört märkligt resonemang – naturligtvis ska en spelare kunna petas, även om han gjort fler mål än någon annan. Och det är ju inte precis så att Antonsson öst in mål, särskilt inte om man beaktar hans speltid. Per spelad minut undrar jag om inte Mikael Boman har bättre facit i år.

När Haglund sedan ändå lät förra höstens succépar Mikael Boman-Sadat Karim spela i andra halvlek lyfte HBK:s anfallsspel rejält under en liten stund, även om Mjällby sedan tog över initiativet. Om det betyder att Antonsson ska petas framöver? Jag vet inte, men Haglund borde i alla fall inte avvisa möjligheten kategoriskt.

En svit tar slut

Första hemmaförlusten på över ett år, tredje förlusten i rad, tredje mållösa matchen för laget i rad, tionde raka utan mål för vår tilltänkta stjärnanfallare. Det är inte så jättemycket man kan glädjas åt som HBK:are just idag.

Ändå lyckas jag hitta ett par ljusglimtar. Vi ryckte upp oss ordentligt i andra halvlek och borde nog, sett till chanserna, ha kunnat kvittera Kalmars ledning. Och vi ligger ju fortfarande helt okej till i tabellen. Men oj – vad viktig matchen mot Mjällby på torsdag blir.

Fegt och trubbigt – och en klantig högerback

Varbergsmatchen i förra omgången var möjligen årets dittills svagaste insats – men gårdagens förlust mot de blåvita pensionärerna var nog ett steg värre. Motståndarna var inte särskilt bra, men vi var håglösa, tempofattiga, fega och trubbiga.

Dessutom kryddade vi det med ett par misstag i försvaret. Värst var så klart Edvin Kurtulus helt omotiverade markering av en redan markerad IFK:are, vilket ledde till baklängesmål. Det är riktigt tråkigt att Kurtulus försöker anpassa sig till den nivå av försvarsspel som gäller hos hans blivande arbetsgivare. Nu bör Thomas Boakye få chansen som högerback.

PSG istället för Vasalund för Gudmundsson

Cirka 8 miljoner kronor ska Gabriel Gudmundssons flytt till franska mästarna Lille ge oss, enligt HP. Gudomligt! Och oerhört kul för Gudmundsson – nu MÅSTE väl Janne Andersson snart ge honom chansen i landslaget?

Kommer ni förresten ihåg att Gudmundsson för några år sedan ryktades till Helsingborg? Då hade han  den här säsongen spelat mot Vasalund och Akropolis istället för PSG och Marseille.

Dåliga – men ändå så nära

Varbergs Bois levererar måhända inte själva världens bästa fotboll, men det är ett lagt som är skickligt på att göra andra lag dåliga – vilket i sig är en mycket fin kvalitet. Det är ingen slump att våra två troligen sämsta allsvenska prestationer i år båda har kommit mot Hallandsrivalerna. Ändå kunde – och borde – vi ha fått poäng med oss igår och det hade nog räckt med att något av följande inträffat:
• Vår inlånade måltjuv kunnat pricka målet från en dryg meters mål. Frågan är hur länge vi kan vänta på att det ska lossna för Marcus Antonsson?
• Vår tunga forward skapat någon enda målchans på hela matchen. Hur Mikael Boman kan få högre betyg än 1 i HP övergår mitt förstånd.
• Vår just nu målfarligaste anfallare fått chansen i mer än en handfull minuter. Helt obegripligt att Sadat Karim inte fick spela åtminstone 20 minuter igår.
• Vi valt att inte tjonga meningslösa långbollar halva matchen. Antingen var taktiken helt uppåt väggarna eller så var vi oförmögna att hålla oss till vår matchplan.
• Vår reservmålvakt inte gjort ett litet misstag. Men oavsett om Malte Påhlsson kunde agerat annorlunda så tänker jag aldrig hänga ut en 22-åring som gör sin allsvenska debut och faktiskt skötte sig fint i övriga spelet.

Reflektioner efter en seger

Ännu en god insats – och för en gångs skull lite effektivitet. Då blev det äntligen en seger igen. 2-1 mot Norrköping innebär att vi faktiskt ligger på övre halvan, visserligen i en haltande tabell.

Amir Al-Ammari satte ett riktigt snyggt mål och var bra igen. Men hans centra mittfältskollega Joel Allansson var ännu bättre – så många bollar han tog hand om idag. Jag vet inte om jag sett honom göra en bättre insats.

Malkolm Nilsson gjorde också återigen en fin insats. Han börjar faktiskt närma sig hög allsvensk klass nu.

Kanske kan hattricket i cupen lyfta Sadat Karim i serien, skrev jag i veckan. Det verkar det ha gjort. Ghananen gjorde ett fint inhopp och fick äntligen sätta en boll i allsvenskan. Kan det kanske vara läge att testa förra höstens succéduo Sadat Karim och Mikael Boman som startspelare? Eller ska iskalle Marcus Antonsson fortsätta att få chanser i förhoppning om att han återigen får siktet rätt inställt? Magnus Haglund har nog en del att fundera över.

Visst, vi vann, så jag ska inte klaga. Men ändå – men varför sattes inte Alexander Berntsson in i slutet för att nicka bort bollar? Istället kom Simon Lundevall in på övertid och halkade mest runt. Smått obegripligt byte i det skedet av matchen.

Grupp i cup – som vanligt

 3-0 mot division 2-laget Räppe var precis så bekvämt som siffrorna antyder. Nu når vi cupens gruppspel, precis som vanligt. Matchen gav dessutom en del andra bonusar:

• Sadat Karim fick sätta några bollar, precis som han ofta gör i cupen (av hans 22 HBK-mål i tävlingssammanhang har 9 kommit i cupen!). Kanske kan hattricket lyfta honom i serien också?
• Malte Påhlsson fick spela – och dessutom hålla nollan, tack vare ett par snygga räddningar. Skönt för honom.
• Kazper Karlsson fick a-lagsdebutera. Där har vi förhoppningsvis en framtida storspelare.

Lojalitet och ineffektivitet

Effektivitet saknas hos HBK – det var temat i införartiklarna både hos HÄB och HP. Och inte blev det bättre idag. HBK hade en handfull riktigt heta chanser bara i första halvlek, men ändå stod det 1-1 i halvtid – som också blev slutresultatet. En poäng borta mot Kalmar är inte fy skam och 17 poäng efter halva säsongen är väl godkänt, men visst börjar jag längta efter trepoängare.

Roligast idag var att se de två ersättarna för våra avstängda spelare. Erik Ahlstrand var ytterst nära att sätta en boll och visade – till skillnad från när han ersatte Joel Allansson förra månaden – den klass som vi vet finns i honom.  Och Alexander Berntsson gjorde, precis som senaste han vikarierade för Joseph Baffo, en helgjuten insats.

Berntsson kan nog förresten vara min favorit i truppen – han har varit med sedan 2014, sällan ordinarie, men ständigt lojal och beredd att göra jobbet när han får chansen. Där skiljer han sig en del från en annan egen produkt.

Kurtulus byter allsvenskt mittenlag

Edvin Kurtulus har under de två senaste säsongerna verkligen visat att han är en stor talang, men också att han inte är särskilt lojal med HBK utan i första hand tänker på sig själv. Därför är det sorgligt och bittert att han nu väljer bort oss för ett annat allsvenskt mittenlag, men samtidigt tyvärr inte särskilt förvånande.

Det är också högst begripligt att vi inte väljer att släppa honom redan nu, precis som snacket om att bänka honom är rena dumheter. Vi har tyvärr en så tunn trupp att vi måste låta honom vara kvar och det vore idiotiskt att medvetet försvaga vårt ramstarka försvar, som är vårt bästa vapen för att säkra nytt kontrakt, genom en sportsligt omotiverad bänkning. Däremot kan han givetvis bänkas så snart vi har säkrat kontraktet.

Svenska mästarna är nollor

Malmö FF hade gjort mål i alla allsvenska matcher – fram till idag. Idag fick de inte iväg ett avslut på mål förrän klockan passerat 85 minuter. När sista visselsignalen ljöd hade både lagen skrapat ihop två avslut på mål, matchen slutade 0-0 och vi tog en fin poäng att lägga till de andra.

Visst är det trevligt när domaren inte blåser på allt, men bortalaget borde ha varit decimerat till 10 man redan före paus. Är det någon som kan förklara hur vi kunde få FLER kort än MFF?

Och apropå kort: både Joseph Baffo och Amir Al-Ammari är nu avstängda mot Kalmar. Alexander Berntsson ersätter så klart Baffo, men är det givet att Erik Ahlstrand tar plats på mitten eller ska Dusan Djuric få årets första start?

Vi fortsätter på kortspåret. Malkolm Nilsson har i många år varit ett osäkert sådant i mina ögon. Men i år har han vuxit fram till en klippa. Idag är han återigen stabil, med ett par direkt avgörande aktioner som räddar hem poängen.

En förlust som inte gör mig bedrövad

Det brukar kännas riktigt tungt efter en förlust. Men efter dagens 0-1 mot AIK är jag ändå inte alls så bedrövad som vanligt. Det beror sannolikt på en kombination av detta:
• Vi gör en bra match och hade mycket väl kunnat få poäng, men samtidigt kan ingen förneka att en AIK-vinst var rättvist.
• Vi slipper – för en gångs skull – känna oss rånade av domaren på poäng.

Edvin Kurtulus var lysande, framför allt i första halvlek. Tänk vad glad jag skulle bli om han kunde skriva på nytt kontrakt!

In other news: Jag noterar att Sigges cirkus inte korrigerade Janne Anderssons fabulerande när de gjorde ännu ett avsnitt med förbundskaptenen. Men kanske blir det ändå en rättelse framöver?

Janne Andersson fabulerar

Det är trevligt att det numera finns två HBK-poddar. Och Sigges cirkus avsnitt med vår förbundskapten Janne Andersson är mycket trevligt. Men Janne framför även helt felaktiga saker, som är enkla att kontrollera – vilket dock inte någon av alla de som driver podden verkar ha gjort.

När det gäller genomgången av 2007 hävdar förbundskaptenen att Magnus Bahne skadades i slutet av juli. Det är en hel månad fel. Han påstår också att Marcus Sahlman lånats ut veckan före Bahnes skada. Det är helt fel – Sahlman hade varit utlånad i två månader. Han påstår att transferfönstret stängde siste juli. Det är fel, det stängde siste augusti.

Janne hävdar också att "de unga spanjorerna spelade istället för de unga egna spelarna" under Pep Clotet Ruiz tränartid och att HBK därmed i slutändan gick miste om pengar för de unga. Han nämner spelarna Kalle Johnsson, Emil Salomonsson, Joe Sise, Anel Raskaj, Marcus Olsson och Emir Kujovic samt lägger lite senare till Michael Görlitz som exempel på spelare som åsidosattes av Pep.

Men Jannes uppgifter är till största delen rent påhitt. Sanningen är att Kujovic inte var kvar i HBK 2011 (han hade redan lämnat för Turkiet), trion Salomonsson, Olsson och Görlitz startade samtliga 15 allsvenska matcher under Pep, Raskaj startade 10 av 15 matcher och hoppade in i 2, Sise startade 6, var avstängd i 2 och hoppade in i 6 och Kalle Johnsson startade 8 och hoppade in i 1. Det är alltså ytterst svårt att hävda att dessa spelare inte fick chansen och erfarenhet under Peps 15 matcher och att det är därför som HBK tappat, som Janne Andersson påstår.

Jannes felaktigheter är kanske omedvetna, men att han inte håller koll på grundläggande fakta – och i fallet med Pep driver en tes som ställer honom själv i bättre dager utifrån helt påhittade grunder – får mig att tvivla på om annat han påstår stämmer. Kanske bygger även andra uppgifter på grumliga minnesbilder? Jag hoppas att poddmakarna lägger in rättelser när del 2 av podden med förbundskaptenen publiceras.

Vi nollar ÖFK – som vanligt

Discovery körde Superettan-vinjetten på drabbningen mellan HBK och Östersund. Och visst – ÖFK påminner om ett superettanlag och lär sannolikt spela där 2022. Vi hade 15 hörnor, 9 avslut på mål, 64 procents bollinnehav. Ändå dröjde det till 94 minuten innan vi fick in bollen – genom ett självmål. En oerhörd lättnad. Ännu ett kryss mot svagt motstånd, som dessutom hade mängder av skador, hade känts tungt.

Alexander Berntsson gör sin första match från start – och är kanske bäst i HBK idag. Underbart roligt att se. Även Malkolm Nilsson gör en helgjuten insats, med ett par räddningar och – framför allt – ett säkert spel även i övrigt.

Tänk för övrigt sådan skillnad mot matcherna mot samma motstånd 2017 och 2019. Då fick vi försvara oss hela tiden, nu totaldominerade vi i andra halvlek.

Också kul att sviten mot Östersund höll – de har fortfarande inte fått in en boll mot oss. Någonsin.

Kryss, kryss, kryss

En sydafrikansk ny måne nickade in 0-1 – och det blev nattsvart. 0 derbypoäng på hemmaplan mot ett svagt bottenlag, det vore verkligen mörker.

Men på tredje försöket fick Samuel Kroon till slut in bollen bakom Stojan Lukic. Det gav visserligen ingen ljus stämning, men i alla fall ett jämngrått skimmer med ytterligare en enpoängare. Fast de där kryssen börjar bli lite oroväckande många nu.

På slutet lyckades vi också spela 1-1 i utvisningar. Egentligen inte så mycket att säga om. Thomas Boakyes tackling är sen och träffar fult, så rött är inte fel, men med tanke på vilken nivå domaren tidigare lagt sig på så kunde det också räckt med gult. Varbergarens röda är ju två gula, men kunde också varit ett rött direkt.

Äntligen på Örjan igen!

Sist jag var på Örjan var det också 1300-1400 andra personer där. Men annars fanns inte många likheter mellan gårdagens 0-0 mot Djurgården och 3-2-segern mot Brage i oktober 2019. Stämningen på läktarna var betydligt intensivare, även om det känns smått absurt och väldigt sorgligt att se hur många stockholmare som på något sätt lurat till sig biljetter.

I själva spelet så gjorde vi en riktigt fin första halvlek, medan Djurgården hade den andra. Men vår möjligen allra vassaste chans kom i andra – straffen som bara domaren misslyckades med att se. I slutändan är det kanske inte så överraskande att det blev mållöst, för det var ju två av allsvenskans bästa defensiver som möttes.

Biljetter!

 Idag är jag extra glad över att vara medlem i HBK.

Intressant fotboll igen!

Efter ett par veckors EM-distraktion var den intressanta fotbollen tillbaka idag – och jag upplevde faktiskt inte kvalitetsskillnaden så enorm som den brukar kännas efter ett internationellt mästerskap.

I matchen som sådan stod HBK upp bra och skapade fler chanser än det upphaussade hemmalaget innan första målet föll. Sedan satsade vi offensivt, utan att skapa något riktigt hett och jag var på väg att notera ännu en bitter uddamålsförlust när Amir Al-Ammari slog ett väl avvägt inspel, Sadat Karim kontrollerat nickade bollen vidare och Marcus Antonsson satte dit den rättvisa kvitteringen med ett klassavslut. Det är möjligt att jag glömt något, men visst känns det som att det var oerhört länge sedan vi fick in en kvittering på övertid?

Marcus Antonsson har alltså gjort fem av våra åtta mål. Fortsätter han med samma målsnitt så når han över 15 mål när säsongen summeras. Det vore ju visserligen trevligt, men kan å andra sidan leda till att det nog blir svårt att behålla honom 2022.

Och på det personliga planet var det kul att se min 12-årige son bli helt galen över kommentatorernas ensidighet. Hade de svårt att vara objektiva på grund av att det för en gångs skull var publik, kanske?

Ungt och gammalt

Häromveckan skrev vi nytt kontrakt med en 39-åring. Nu får en kille som föddes några år efter att Ante G debuterat i allsvenskan för HBK, 16-årige mittfältaren Kazper Karlsson, också a-lagskontrakt. Mittfältstalangen, som redan suttit på bänken i allsvenskan, knyts upp till sommaren 2024. Ska bli intressant att se hur bra han är – Magnus Haglund är ju närmast lyrisk!

Ett år till med Ante

I slutet på 2018 värvade vi Andreas Johansson. Jag kände mig lite tveksam, bland annat eftersom han var så gammal. Det har jag fått äta upp. Nu – 2,5 år senare – har Ante G visat att han inte bara håller utan fortfarande är en av de bästa i allsvenskan på sin position. Och nu spelar han alltså med oss ännu ett år. Härligt!

Och det är faktiskt, trots att EM fortfarande är i full gång, dags för allsvensk match igen redan på söndag.  Vi har haft ett fint uppehåll, med segrar mot både Häcken och Mjällby. Dessutom kanske det blir möjligt för oss att gå på Örjans vall igen redan nästa månad. Härligt, det också!

Locatelli eller Al-Ammari?

Tankarna på HBK har varit få under de senaste veckorna. Det närmaste en påminnelse om klubben som jag känt var när jag såg Italien spela sin andra EM-match – och då syftar jag i huvudsak på italienarnas kläder, även om en och annan kanske skulle kunna blanda ihop Manuel Locatelli och Amir Al-Ammari.

Skämt åsido – det har ju hänt en del kring vår bollklubb också. Vår gamle spelare Marcus Olsson har rehabtränat med oss, spelat med U21 och kan möjligen bli aktuell igen för a-laget. Det skulle inte vara helt fel: Olsson har visserligen varit skadad, men han skulle kunna bli ett utmärkt alternativ som ytterback.

På just ytterbacken skulle det annars kunna bli lite tunt. Det låter som att Edvin Kurtulus vill sticka till ett annat lag. Dumt gjort av honom, skulle jag bedöma – det vore nog smartare att få en eller ett par säsonger som ordinarie i HBK först. Men Kurtulus verkar ofta ha bestämda tankar, som åtminstone för en utomstående ser ut att vara lätt självcentrerade. Han har ju till exempel tidigare sagt att han inte vill spela ytterback utan istället konkurrera som mittback, istället för att som de flesta andra säga: " Jag spelar där tränaren vill ha mig".

En annan möjlig "ersättare" till Edvin Kurtulus är Viktor Ljung, som nu till slut gjort comeback i a-laget. Mycket roligt för Ljung, men jag är tveksam till om han skulle klara av att gå in i allsvenskan nu. Vi får inte glömma att han inte spelat i en högstadivision på mer än fem år.

Dessutom har Samuel Kroon (efter en betydligt kortare frånvaro än Ljung) gjort comeback – och direkt visat sin farlighet. Härligt! Hoppas att han kan nå – och gärna överträffa – fjolårets succéprestationer.

Och så har Torbjörn Arvidsson lämnat oss. Jag unnar honom verkligen chansen att få uppleva ett utlandsäventyr. Och Hajduk i Split låter faktiskt rent underbart.

Sead hjälper oss igen

Hösten 2016 hjälpte Sead Haksabanovic oss tillbaka till allsvenskan. Sommaren 2017 hjälpte han oss att komma på rätt köl ekonomiskt (en position som tyvärr sedan slarvades bort med en bunt misslyckade nyförvärv och en katastrofal tränare). Nu hjälper han oss igen i ett återigen ansträngt ekonomiskt läge. Försäljningen från IFK Norrköping till Rubin från Kazan uppges vara på cirka 60 miljoner kronor, vilket enligt mina beräkningar bör ge en solidaritetsersättning till HBK på cirka 1,5 miljoner kronor. 

Över strecken – trots svag utdelning

Vi kommer att parkera ovanför båda strecken under EM-uppehållet. Detta kan vi konstatera efter dagens 0-0 mot Degerfors som innebär totalt 9 poäng under vårsäsongen. Men samtidigt som denna poängskörd får betecknas som ett bra facit på förhand så känns det fortfarande lite bittert att vi egentligen borde haft fler poäng och faktiskt en position på övre halvan. Jag tycker inte att vi i en enda match i år har fått fler poäng än vi förtjänar, däremot har vi ett par-tre stycken där vi förtjänar mer än vi får.

I den senare kategorin får vi räkna in dagens insats. Degerfors håller visserligen i bollen en del stundtals, men värmlänningarna har inte en enda het målchans på hela matchen. Vi har däremot ett par riktigt heta och stundvis ett hårt tryck på Degerfors-keepern Diawara, som verkar vara huvudförklaringen till att brukslaget ligger så bra till i tabellen. Visserligen är det skönt att inte gå in i ett längt uppehåll med en förlust i bagaget, men dessa tappade två poäng kan komma att visa sig mycket kostsamma i slutet på säsongen, eftersom jag tror att Degerfors kommer att sjunka allt längre ned i tabellen vartefter säsongen går.

Första gången!

Första gången på evigheter som vi besegrar Elfsborg på bortaplan i allsvenskan. Första gången på nästan lika länge vi vänder ett 0-2-underläge till seger. Första gången vi vinner med Glenn Nyberg som domare. Första gången i år vi tar bortapoäng. Första gången i år vi gör mer än ett mål i allsvenskan. Första gången Erik Ahlstrand spelar från start i allsvenskan. Första gången Amir Al-Ammari gör mål i allsvenskan. Första gången Sadat Karim gör mål i allsvenskan. Första gången Emil Tot Wikström slår målgivande passning i allsvenskan. Första gången i seriesammanhang Simon Lundevall slår en målgivande passning för oss.

Men knappast första gången Magnus Haglund vänder hem från Borås Arena med tre poäng. Idag visade han fingertoppskänsla när Sadat Karim fick stanna kvar på plan och istället skyttekungen Marcus Antonsson (som innan dess målat ännu en gång!) gick av när det skulle göras ett forwardbyte. Minuten senare avgjorde Karim matchen.

Tungt poängtapp på övertid

Alla våra allsvenska bortamatcher har slutat med förlust, men på hemmaplan är vi fortsatt obesegrade. Dagens 1-1 mot Mjällby känns dock som en förlust. Inte för att det var orättvist (Mjällby hade gott om chanser att kvittera innan 1-1 kom) och inte för att domaren gjorde en miss (visst hade han kunnat döma HBK-frispark före kvitteringen, men det var inte givet och jag sparar min ilska till de uppenbara domarmisstagen), men för att vi verkligen hade behövt en seger och för att Mjällby är ett av de lag som vi trots allt har chans att komma före i tabellen. Nu har vi halkat ner på kvalplats, har mycket svårt att få in bollen i mål, upplever stora problem att hålla en ledning och är drabbade av mängder med skador (även om Mikael Boman, som gick av tidigt, inte ska vara skadad). Det känns som att 2021 kommer att bli en krampaktig kamp för att klara kontraktet.

Surt för Malkolm Nilsson, som gjorde flera fina aktioner, att inte få hålla nollan. Det hade han förtjänat.

Hade det inte varit bättre att byta in Alexander Berntsson istället för Erik Ahlstrand, när Mjällby matade in bollar mot den store buffeln Jacob Bergström? Med Berntsson på plan tror jag inte att 1-1 kommit.

Marcus Antonsson har nu tre mål på sex matcher. Det är imponerande. Klarar han att hålla det snittet bör vi nog ordna nytt kontrakt, trots allt.

Tre konstgräsmatcher – tre förluster

En tredje bortamatch på konstgräs gav en tredje förlust. Men idag kan vi, till skillnad från de tidigare bortaförlusterna, inte skylla på domaren. Här var det var egen svaga prestation som ledde till förlusten, inklusive ett individuellt misstag av Joseph Baffo. Extra trist att vi är så svaga när vi möter ett lag som – baserat på hur de uppträdde idag och deras tidigare resultat – rimligtvis bör kunna hamna efter oss i tabellen.

Två tappade poäng

IFK Göteborg är namnkunniga. Men uppenbart inte särskilt kunniga. HBK borde vunnit idag, med betydligt fler chanser, inte minst 3 x Boman (ribbnick, tungt skott och på väg att sno bollen av målvakten). Göteborgarna hade ett enda skott på mål – tyvärr gick det in i mål.

Intressant att vi spelat så olika taktiskt under de fyra första matcherna. Idag låg försvarsspelet betydligt högre än i de tre tidigare, och fembackslinjen och sexbacklinjen från de tidigare matcherna var försvunnen. En eloge till Magnus Haglund och de andra i tränarstaben, som i princip i varje match verkat ha förvirrat och förvånat motståndartränaren.

Men skadorna är oroande. Idag hade vi sex man borta och Albin Binnefors, nyligen fyllda 17 år, på bänken. Och så fick Joseph Baffo (för övrigt mycket bar idag) stiga av. Om han saknas till nästa match och vi inte får tillbaka någon av de andra har vi inte en enda försvarsspelare kvar som reserv. Finns det någon juniorback som skulle klara av att kastas in?

Expressen missar bollen och domarbasen är feg

Joseph Baffo kom med fullt legitim kritik mot domarens matchavgörande insats efter förra matchen. Då väljer Expressen att skriva en artikel där man överhuvudtaget inte berör det kritiken rimligen handlar om: att domare Pandzic blundade för en HBK-straff som sannolikt varit matchavgörande och istället gav den nedsparkade Baffo gult kort.

Expressen ringer upp domarbasen – men märkligt nog inte för att fråga vad han tycker om att Pandzic avgjorde matchen, utan för att fråga om han är kritisk mot Joseph Baffo. Domarbasen Stefan Johannesson svarar  Expressen ”jag orkar inte” och enligt Hallandsposten ”beklagar” han Baffos kritik. Det vore betydligt mer hedervärt om han ”orkade” säga att domaren gjorde fel och att han, istället för att beklaga kritiken, beklagar att domarens insats avgjorde matchen.

Ännu en tyst domarpipa – ännu en förlust

Nej, jag tänker inte kräva VAR nu heller. Men visst är det hårt att för andra helgen i rad tappa poäng på ett uppenbart domarmisstag. Hade Joseph Baffo fått den straff han skulle ha, istället för att få ett gult kort, så hade det mycket väl till och med kunnat bli tre poäng idag, för då hade Norrköping haft svårt att resa sig.

Matchen i övrigt? Ja, vi inledde med förra årets höga press och det såg ut att överraska Halmstad Nordöstra. Även vår 5-3-2-uppställning, istället för 6-2-2, satte nog griller i huvudet på IFK:arna.

Marcus Antonsson gjorde ett mycket vackert nickmål, men fick nog också fler offsideavblåsningar emot sig än jag någonsin sett en HBK:are få i en enskild match. Fast vid åtminstone någon av situationerna borde han nog istället ha fått frispark med sig.

Båda målen kom efter att Joel Allansson fått lämna planen. En slump? Nja, jag tror inte det. Förhoppningsvis är Allansson inte skadad, för det skulle vara ett tungt avbräck.

Det var en del snack om HNÖ:s Isak Bergmann Johannesson var offside vid andra målet. Det var han ju inte. Men kanske var han det när han fick passningen i uppbyggnaden till 1-1? Det är i alla fall ytterst nära.

Are you Sirius, linjedomaren?

 

Nej, jag vill inte ha VAR i allsvenskan. Men en halvmeter offside måste väl en linjedomare se, även utan tekniska hjälpmedel.

Matchen i övrigt? Ja, visst hade Sirius mer boll, men det var ju tydligt att HBK:s spelidé var att oftast falla lågt och låta Uppsalalaget spela bollen fram och tillbaka utan att skapa något. Och Sirius hade faktiskt bara någon enstaka en chans på hela matchen, innan offsidemålet godkändes. HBK-chanserna var också få, men två gånger var Marcus Antonsson mycket nära att näta.

Premiärseger!

Första allsvenska matchen på över fyra år – och så piskar vi guldkandidaten Häcken! Vi gör det dessutom riktigt övertygande, med oerhört stabilt försvarsspel.

Och vilket vackert mål det var! Först spelar Amir Al-Ammari och Joel Allansson fri bollen på mitten, sedan ser Edvin Kurtulus Thomas Boakyes smarta löpning och levererar perfekt i djupled, därefter ett elegant inlägg från Boakye och så ett kontrollerat volleyavslut av Mikael Boman i det hörnet som målvakten kommer ifrån.

Boman! Nykomlingen HBK tar ledningen mot BK Häcken pic.twitter.com/mOVpLbBf5a

— discovery+ sport 🇸🇪 (@dplus_sportSE) April 11, 2021

Idag gör alla HBK:are en riktigt bra prestation. Men framför allt skulle jag vilja lyfta fram två spelare som stundtals varit hackkycklingar: Andreas Bengtsson och Thomas Boakye.

Enda smolket i glädjebägaren är Phil Ofosu-Ayehs skada. Det blev inte ens 20 minuter för honom i allsvenskan och frågan är om vi någonsin får se honom på en allsvensk arena igen, med tanke på hans skadehistorik och att det såg ut att gå riktigt illa med hans knä. Nu lär Edvin Kurtulus trots allt få spela ytterback igen och det gör han bra, men visst ser det oroväckande tunt ut på ytterbackspositionerna med tanke på att Boakye kan behövas högre upp i banan så länge Samuel Kroon är skadad och att Viktor Ljung verkar långt ifrån comeback.

Analys av truppen inför premiären

När vi klev upp i allsvenskan var en av de avgörande nycklarna kontinuiteten. Vi kunde använda i princip samma startelva under stora delar av säsongen och drabbades – förutom under coronautbrottet – av få avbräck som störde rytmen. Den stora skillnaden under årets försäsongen jämfört är just detta – nu har vi haft mängder med skavanker och i nästan varje match har det saknas en eller ett par spelare. Lite orolig blir jag för det, för på en del positioner är truppen för tunn för att klara av mer än någon enstaka frånvarande spelare utan att tappa rejält. Nåja, nu kör vi som traditionen bjuder en analys lagdel för lagdel.

Målvakt
Malkolm Nilsson höll rekordmånga nollor förra året och har sakta men säkert blivit en allt bättre målvakt. Fortfarande är han dock ingen superkeeper. Med tanke på hur många stora målvaktstalanger som passerat genom klubbens ungdomsled det senaste dryga decenniet är det lite märkligt att just Nilsson, som är en av få som inte fått chansen i något ungdomslandslag, är den som etablerat sig som förstemålvakt.
Bakom Malkolm Nilsson finns Malte Påhlsson, som nött bänk i två år nu. Påhlsson har inte imponerat när han väl fått chansen och det skulle kunna bli ruskigt skakigt om Nilsson blir långtidsskadad.

Ytterbackar
Andreas Bengtsson börjar bli en veteran i HBK-tröjan. Vänsterbacken debuterade i allsvenskan 2015, och har senaste säsongerna varit ordinarie. Han får en hel del skäll av en del supportrar, men jag tycker att han är hygglig defensivt och företagsam och ganska modig offensivt. Ett givet förstaval som vänsterback 2021.
På andra kanten bör nyförvärvet Phil Ofosu-Ayeh vara förstaalternativet. Att han har klass kan man se både i meriterna och i träningsmatcherna. Blir han så bra som han rimligtvis en gång varit kan han vara en av allsvenskans bästa på sin position. Men eftersom han varit långtidsskadad finns naturligtvis risken att han åker på bakslag.
Om någon av dessa två inte spelar finns universalhjälpredan Thomas Boakye. Manager Magnus Haglund verkade länge inte se honom som ett alternativ i backlinjen, men när han väl fick chansen som högerback i fjol blev han kvar där under hela den starka avslutningen. Boakye kan också ersätta Bengtsson till vänster, men kan även behövas högre upp i planen på yttermittfältspositionerna.
Edvin Kurtulus är också ett alternativ på högerbacken. Kurtulus var ypperlig där under första halvan 2020, men verkar ha en stark ovilja mot att placeras på kanten och framhärdar i att han ska konkurrera centralt. Det tycker jag är synd – han borde istället se högerbackspositionen som en möjlighet att samla på sig a-lagserfarenhet. Tids nog kommer han – om han är tillräckligt bra – att få chansen i mittförsvaret.
Bland ytterbackarna får vi också räkna Viktor Ljung. Ljung har dock i princip varit skadad i över ett år och verkar inte nära en comeback. Jag tror tyvärr att det är ytterst liten chans att han kommer tillbaka till startelvan i HBK igen.
Sista alternativet som ytterback är Isac Larsson. Han har varit med i a-truppen i många år, fick debutera i fjol, men är fortfarande för valpig för att kunna räkna med mer än enstaka minuters speltid.

Mittbackar
Andreas Johansson är naturligtvis ett kapitel för sig. Trots att hans spel, i takt med stigande ålder, för länge sedan borde ha börjat gnissla så glider han fortfarande omkring, avväpnar motståndaranfallare och sätter igång farliga HBK-attacker. Håller han hela 2021? Ja, det får vi hoppas, för skulle han gå sönder så kommer han nog aldrig tillbaka. Dessutom är hans rutin och lugn där bak ovärderliga egenskaper för en nykomling.
Joseph Baffo är också en högklassig mittback, som verkar gå under radarn på de flesta så kallade "experter". Men Baffo vann alltså U21-EM för sex år sedan och har tre års erfarenhet från tyska andraligan, som rimligtvis håller minst allsvensk klass.
Första reserv verkar Edvin Kurtulus bli. Det är ingen dålig ersättare. Kurtulus gjorde succé som högerback i somras och tycker själv att han är bättre som mittback. Stämmer det – ja, då har vi en stormittback på gång.
Alexander Berntsson är näste man. Lojale Berntsson har jag gillat ända sedan han debuterade (för sju år sedan!), men med undantag för 2018 har han aldrig varit ordinarie en hel säsong. Tyvärr känns det som att utvecklingen stannat upp och den Berntssonska kantighet som jag hoppats skulle slipas bort verkar vara där för att stanna. Nåja – som andra reserv är han fullt godkänd.
Även här finns Viktor Ljung och Isac Larsson, men ingen av dem bör vara aktuell för spel, om vi inte drabbas av flera skador.

Yttermittfältare
Samuel Kroon gjorde enorm succé 2020. Sju mål och elva assist hade varit bra siffror för vilken spelare som helst, men detta var alltså Kroons debutsäsong i superettan. I år har han tyvärr drabbats av skador – och det oroar mig ganska mycket.
På andra kanten, den till vänster, fick Emil Tot Wikström ett ordentligt genombrott i fjol. Ännu fler mål än Kroon, många assist och hårt jobb var vad ETW levererade. Kan han fortsätta på samma sätt i allsvenskan? ja, det är inte omöjligt – och då lär han dra till sig stort intresse från andra klubbar.
Bakom de två unga kanttalangerna finns veteranen Simon Lundevall. Han kunde aldrig riktigt steppa upp i höstas, säkert störd av Aftonbladets ganska märkliga kampanj (tidningen var den enda som hävdade att något fel begåtts, men försökte ändå påvisa att HBK ändå riskerade poängavdrag). I år har Lundevall tidvis blixtrat till, men också stundtals inte riktigt hängt med i defensiven. Jag tror dock ändå att han kan bli ett starkt kort, inte minst som inhoppare.
Hjälpgumman Thomas Boakye är nästa alternativ. Han gör alltid sitt jobb och kan täcka upp på båda kanter.
Erik Ahlstrand kan också få chansen här. Ahlstrand har, i Kroons frånvaro, fått en del starter som högerytter och gjort det riktigt bra. Känslan är dock ändå att han i första hand konkurrerar centralt.

Innermittfältare
Joel Allansson är given – och en mycket viktig spelare för HBK. Ända sedan han skrev på har det känts som han egentligen håller lite för hög klass för oss, men uppenbarligen trivs Allansson för han har redan förlängt kontraktet två gånger.
Bredvid Allansson är konkurrensen hård. Nye Amir "Triple-A" Al-Ammari var en riktigt viktig spelare för J-Södra förra året och när han nu kommit in i HBK:s spel känns det som han är förstaalternativet.
AAA utmanas dock av Erik Ahlstrand, som sett stark ut under försäsongen och får mycket lovord. Det är svårt att tänka sig att han fortfarande är tonåring. Om allt går rätt kan han explodera och bli årets sensation.
Längst bak i hackordningen finns Dusan Djuric. Jag blev överraskad när han fick förlängt kontrakt, men accepterar veteranen att han nu är långt ner i hackordningen är han ett bra alternativ som inhoppare.
Jonathan Svedberg är också med i truppen, men efter hans svåra knäskada i vintras skulle det vara ren bonus om han får spela i år.

Anfallare
Lånet av HBK-supportern Marcus Antonsson känns riktigt spännande. För bara ett par år sedan var Antonsson landslagsmässig i allsvenskans bästa lag. Några år dessförinnan öste han tillräckligt mycket mål för att vara på väg mot skytteligaseger (men drog utomlands innan säsongen var slut). Själv säger han sig vara en bättre spelare nu. Det är väl i och för sig en ganska given kommentar, men får Unnarydsonen in ett par bollar lär självförtroendet stiga – och det kan bli skytteligaseger i år istället.
Bredvid Antonsson är Mikael Boman det troliga valet. De flesta läsare av bloggen vet att jag ofta varit tveksam och kritisk mot Boman, men en Boman i den form han hade i höstas är magnifik. Tyvärr tror jag inte riktigt att han kan få till det på samma sätt i allsvenskan, där försvararna är skickligare. När Antonsson nu värvats lär dessutom Boman få en roll där han själv inte kommer till så mycket lägen.
Om Boman inte får till det står Sadat Karim redo. Karim har i flera intervjuer just lyft fram detta – att han jobbar på och inväntar sin chans. I höstas gjorde kom chansen, och det blev både mål och assist från ghananen, som dessförinnan missat en hel del. Karim är dessutom en stark bollmottagare, bättre än Boman i mina ögon. Jag tror faktiskt att han kan bli riktigt bra i par med Antonsson, om Haglund nu skulle våga att välja det anfallsparet.
Alexander Johansson är sistaalternativet på topp. Johansson har gjort en massa mål i juniorsammanhang, men inte fått till det som senior. Jag tycker att det är synd att han inte blivit utlånad för att få erfarenhet, som exempelvis Oliver Hintsa blev förra året. I år kan vi inte låna ut honom däremot, för då skulle vi ha för få anfallare kvar i truppen.

En pyrrhusseger i Borås

Det delas inte ut några poäng i träningsmatcher, men både vi supportrar och spelarna pustade nog ut när den segerlösa sviten till slut sprack. Och som den gjorde det – med en bortaseger mot förra årets allsvenska tvåa. Dessutom var spelet imponerande. Visserligen hade kanske Elfsborg något fler målchanser, men vi kunde också med lite flyt fått in en eller två bollar till. Annat bra idag var att Malkolm Nilsson fick hålla nollan, tack vare några fina räddningar, och att Marcus Antonsson spräckte sin målnolla. Dessutom tycker jag att Phil Ofosu-Ayeh ser riktigt lovande ut.

Ändå riskerar dagens insats att bli en pyrrhusseger. Tre av våra offensiva pjäser fick stiga av skadade: Mikael Boman, Emil Tot Wikström och Samuel Kroon. Värst verkar det vara för Kroon – och det är också det största avbräcket. Både Boman och Tot Wikström kan ersättas av hyfsat likvärdiga spelare (Sadat Karim respektive Simon Lundevall), medan kvaliteten tydligt sjunker om Kroon måste vila. Visserligen har Erik Ahlstrand gjort det bra när han fått chansen till höger, men i mina ögon är både han och det andra naturliga alternativet Thomas Boakye en klass sämre än Kroon.

Inga fullträffar – varken av HBK eller Aftonbladet

Jag kanske är tjatig, men nu har vi alltså ÅTTA raka matcher utan seger. Visserligen är 0-0 mot en förväntad bottenkonkurrent i allsvenskan inget katastrofresultat, men när vi istället hade en lång segersvit så upprepade alla kring laget hur viktigt det var att fortsätta att vinna. Nu slås alla sådana idéer bort. Men att spelarna också tänker på det märks – Ante G:s aggressiva utfall mot HP-reportern som ställde en ganska oskyldig fråga bär syn för sägen.

Själva matchen då? Tja, oavgjort var nog rättvist. Vi hade några skarpa lägen där bollen nog borde ha skickats in i mål, medan Kalmar missade en straff (eller ja – Malkolm Nilsson räddade den, och det var nog en bra boost för honom att få stå för en matchavgörande insats).

Men Kalmar och HBK var inte de enda som stod för en insats utan fullträffar idag. Jag själv köpte Aftonbladets fotbollsbibel, som kom ut idag. Visserligen är den ursprungliga Bibeln inte heller så noga med fakta, men i överförd betydelse brukar ju böcker som kallas för ”bibel” anses vara standardverk där det som står är i princip hundra procent korrekt. Aftonbladet bygger dock hela sitt stora HBK-reportage i fotbollsbibeln på en missuppfattning – att vi var nykomlingar i allsvenskan både 2015 och 2017. Extremt pinsamt av Sveriges största tidning!

Fotbollsbibeln i övrigt då? Jodå, ganska okej verkar det som, även om det finns en del andra märkligheter Jag har till exempel svårt att förstå hur Viktor Ljung, som sannolikt inte får starta en enda match i år, kan få samma betyg som nyckelspelare som Joseph Baffo och Samuel Kroon.

Nollor och skador

Precis som sist mötte vi ett skånsk superettanlag – och precis som sist så misslyckades vi med att vinna. Den segerlösa sviten är nu uppe i sju raka matcher, men positivt nog fick Malkolm Nilsson till slut hålla en nolla igen.

Själv såg jag tyvärr inte dagens drabbning, men av rapporterna att döma verkar vi haft svårt att skapa chanser. Haglund pratar återigen om den hårda träningen som en viktig förklaring och det är bara att hoppas att han har rätt och att vi får utdelning när allsvenskan startar.

Är förresten den hårda träningen också en delförklaring till de oroväckande många skadorna? Idag var Samuel Kroon, Emil Tot Wikström, Phil Ofosu-Ayeh plus långtidsskadade Viktor Ljung och Jonathan Svedberg borta och så blev Alexander Berntsson skadad under matchen. Det innebär att vi just nu har 17 friska spelare i a-truppen – inte ens en hel matchtrupp.

Svag prestation – men lovande comeback

Nej, det blev ingen seger mot Landskrona Bois heller. Sviten av matcher utan seger är nu uppe i sex stycken, varav tre matcher mot lag i Superettan. Precis som jag skrev förra veckan är det inte säkert att vi behöver vara oroliga – det viktiga är ju hur bra vi är vid premiären den 11 april och de följande sju månaderna. Haglund pratar som vanligt om att vi är nedtränade. Men som supporter är det ändå lite omskakande att se sitt lag bli närmast utspelat under en halvlek av ett lag som är nykomlingar i divisionen under.

Och hur såg det då ut för Marcus Antonsson i comebacken? Jodå, han kändes rätt vass och var ytterst nära att få göra mål. Det kan nog bli bra, det här.

Vi välkomnar hem en HBK-supporter

Så blev han då till slut klar för oss, HBK-supportern Marcus Antonsson. Ända sedan Crespo släpptes har det känts mer eller mindre givet att vår gamle anfallare ska ersätta, men det är väldigt skönt att det nu är bekräftat. Formellt sett är det ingen övergång, utan ett ettårigt lån – och vi har ju bra erfarenheter av att låna in Marcus-forwards från MFF.

Kul också att vi får Antonsson direkt i imorgon.

Vara orolig eller behålla lugnet?

Vi hamnade sist i cupgruppen, med den föga imponerande målskillnaden 1-6. Men HBK:arna, både spelare och ledare, verkar ganska obekymrade. Och ja – visst är det möjligt att vi tränar så mycket hårdare än alla andra lag att vi är ordentligt nedtränade nu och kommer att vara betydligt bättre till premiären.

Men som supporter är det svårt att vara helt lugn. Den imponerande vinstsviten – då det sades vara viktigt att vinna även om matcherna på pappret inte betydde något – har nu förbytts i en fem matcher lång svit helt utan segrar. Vårt försvar har släppt in mängder av mål. Vår förstemålis har inte hållit en nolla sedan november. Vi har en så tunn trupp att vi inte hade en enda anfallare att byta in igår.

Kan det förresten stämma att vi släppt Crespo Kamara, men fortsätter att betala delar av hans lön? Smått bisarrt, i så fall. Det är ju inte så att vi har mängder med andra anfallare att slänga in istället. Och hur kan vi – efter Crespos skadebekymmer – ha gett honom en så hög lön att Värnamo inte fixar att betala den på egen hand?

Crespo lämnar – vem kommer in?

Crespo Kamara lämnar HBK – och därmed finns bara tre anfallsspelare kvar i hela truppen, varav en ännu inte startat en seriematch. Det är givetvis alldeles för tunt och den enda rimliga förklaringen till att vi låter honom gå är att vi har värvat (eller är ytterst nära att värva) någon annan, någon bättre. Ska vi gissa att Marcus Antonsson presenteras imorgon?

För övrigt funderar jag lite på om vi inte borde släppt Crespo redan för ett par månader sedan om vi nu inte tror på honom. Då hade kanske Oliver Hintsa varit kvar i HBK nu.

Utslagna efter dubbla nollor

0-2 hemma mot ett superettangäng följdes upp av 0-0 hemma mot nästa superettangäng. Därmed var vi utslagna. Helt rättvist – klarar man inte av att göra ett enda mål hemma mot två lag som ligger en division under förtjänar man inte att gå vidare. Magnus Haglund, som redan i förväg pratade som om vi skulle misslyckas, kan säkert snacka borta detta, men det är ett misslyckande, inte tu tal om annat. Och det går inte att skylla på att vi satsar på att vara i form till seriestart – det gör naturligtvis alla lag.

Något positivt då? Tja, första nollan på sju matcher var så klart bra. Dessutom var det ifrågasatte Malte Påhlsson som fick hålla den (inte för att han behövde göra så mycket). Annars, då? Jo, nyförvärven Amir Al-Ammari och Phil-Ofosu Ayeh såg intressanta ut. Men totalt sett en mycket blek insats.

Förlust när det gäller

Fjorton raka matcher utan förlust – men när tävlingssäsongen 2021 drog igång fick vi genast bank. Svagt att förlora mot ett lag i lägre division naturligtvis, men ändå ingen katastrofinsats, tycker jag. Skillnaden idag var målvakterna – och marginalerna. Gais-keepern räddade en handfull vassa chanser och fick hjälp av ribban en gång, medan Malkolm Nilsson släppte in ungefär vartannat skott. Men förlusten var absolut inte bara Nilssons fel, även om jag tycker att han borde tagit den andra bollen åtminstone.

Dagens kanske svagaste insats, sett till de förväntningar som finns på honom, stod istället Andreas Johansson för. Vid både målen var det han som misslyckades med att få bort bollen. Nu dömer jag inte ut vår kapten efter en sämre match, men en dag kommer naturligtvis inte ens Ante G hålla längre. Låt oss hoppas att den dagen ligger senare än 2021, för annars kan vårt försvar se ganska ihåligt ut.

Och apropå förvar: nu har vi släppt in mål i de sex senaste matcherna. Totalt 11 stycken insläppta på dessa sex matcher ger ett snitt på nästan 2 baklängesmål per match. Det är faktiskt riktigt svagt, särskilt som motståndet i fyra av matcherna varit på superettan-nivå.

Men cupen är ändå inte körd: även MFF gjorde fiasko. Två raka segrar nu bör räcka till gruppseger.

Ja tack till Antonsson

Marcus Antonsson sägs vara på väg till HBK. Ja tack, säger jag. För trots att vi gjort mål i varenda match sedan början av oktober är vår anfallsbesättning klart svagare än vårt försvar och mittfält.

Mikael Boman ser visserligen ut att kunna konservera höstformen, men det är trots allt ganska många år sedan han var en pålitlig målskytt på högsta nivå. Sadat Karim gjorde också en fin höst, men är helt oprövad på den här nivån. Crespo Kamara är ett osäkert kort, som vi kan hoppas på men inte räkna med. Och Alexander Johansson har haft mycket svårt att göra ett avtryck under de chanser som han fått och skulle nog må bra av en utlåning.

Här skulle Marcus Antonsson – som till och med anses vara MFF:s vassaste målskytt – vara ett rejält lyft. Att han dessutom är HBK-supporter sedan barnsben är bara en bonus.

Härliga nyförvärv!

Amir Al-Ammari var en av superettans bästa spelare förra året. Nu blir han HBK:are. Fantastiskt roligt. Al-Ammari är hysat erfaren, men ändå utvecklingsbar. Ett treårskontrakt känns också som en bra försäkran inför framtiden. Nu blir det en hård kamp på vårt innermittfält om vem som ska få spela.

Även Phil Ofosu-Ayeh blir, precis som jag förutspådde, HBK:are. Det känns bra, dels eftersom han troligen har hög inneboende kapacitet, dels eftersom vi behöver fler alternativ på kanterna i försvaret i och med att Viktor Ljung kanske inte alls kommer tillbaka.

Och så har vi spelat ännu en träningsmatch, och den förlustfria sviten håller tack vare 3-3 mot Varberg. Men det såg oroväckande tafatt ut i början, innan vi skärpte till oss. Vi – som gjort oss kända för starkt försvar – har nu släppt in mål i fem matcher i rad. Det är oroväckande.

Om man tittar på de enskilda spelarprestationerna så kunde vi glädja oss åt att Mikael Boman verkar ha konserverat målformen, att Simon Lundevall såg vass ut och att Andreas Bengtsson leverade fint i offensiven. Däremot syns det tydligt att Isac Larsson inte är redo för den här nivån, vilket ytterligare understryker behovet av Ofosu-Ayeh (de konkurrerar visserligen inte om samma position, men i och med värvningen av Ofosu-Ayeh kan Thomas Boakye täcka upp till vänster om det skulle behövas).

Jag velar om Faltsetas

För sju år sedan var Alexander Faltsetas aktuell för HBK. Nu ska han vara det igen. Jag känner måttlig entusiasm.

Visst Faltsetas är erfaren och håller säkert hyfsad klass. Men ska vi verkligen lägga pengar på att köpa loss en 33-åring som förra året gjorde 6 allsvenska starter? Och som dessutom (om han får spela) petar vår egen talang Erik Ahlstrand, som – vad det verkar – kan vara på väg mot ett stort genombrott om han får chansen i år? Å andra sidan – Häckenfansen låter inte särskilt glada över nyheten, så det är ju lovande ur vårt perspektiv.

Baffo bäst på allt?

 På HBK:s sociala medier ”presenteras” Joseph Baffo. Mittbacken får svara på vilken som är hans ”främsta kvalitet som fotbollsspelare” och nämner att hans ”främsta styrkor” är ”spelförståelse, snabbhet, spänt, fysik och fötter”. Är det någon som kan svara på vilken fotbollsmässig kvalitet som inte täcks in av det Baffo nämner? Kan det möjligen vara att han är svag mentalt? Eller är Baffo helt enkelt bäst på allt?

För övrigt intressant att Edvin Kurtulus återigen pratar om att han ska konkurrera som mittback och inte längre som högerback. Om jag minns rätt lät det likadant i inledningen av fjolåret, men sedan var det ändå högerback som han fick spela.

Räkna med Ofosu-Ayeh i HBK

Tolv matcher i rad hade vunnit – men när motståndet blev allsvenskt fick vi nöja oss med kryss. Nåja, oavgjort mot IFK Göteborg på bortaplan är inte fy skam och vi skapade ju tillräckligt med målchanser för att vinna den här matchen. Å andra sidan var det Göteborgs första match för året, så vi ligger vi ju lite längre fram i förberedelserna.

Phil Ofosu-Ayeh fick spela nästan hela matchen och han gjorde det bra. Det skulle förvåna om vi inte skriver kontrakt med honom, särskilt som Haglund hyllar honom rätt rejält.

Arenafrågan vaknar igen

I denna bloggs barndom var frågan om en ny arena för HBK riktigt het. Vi hade ganska nyligen haft snittpublik på närmare 10 000 åskådare, vi hade fått spela Europacupmatcher på bortaplan eftersom Örjan inte levde upp till kraven och i princip alla våra konkurrenter fick nya eller ordentligt upprustade arenor. Jag var under flera år riktigt engagerad och lanserade till och med tanken om att HBK-supportrar borde starta ett Arenaparti, för att få in mer press i kommunpolitiken.

Idag känns arenafrågan betydligt svalare. Vi har inte varit ett allsvenskt topplag på över ett decennium, publiksiffrorna de senaste åren var bara ett par tusen och jag har ingen aning om när vi får chansen att spela internationella matcher igen. Jag kan därför faktiskt inte uppbåda särskilt mycket känslor kring att HBK nu återupplivar de snart ett decennium gamla planerna på att bygga en ny arena på Sannarp och låta Örjans vall bli bostäder. Men jag stödde tankarna då och jag stödjer dem idag. Lite skrämmande dock att man kan tänka sig ett åskådartak på 8 000 personer – lite högre måste vi satsa!

Sviten fortsätter – men var är nollorna?

Det är alltid skönt att få banka Falkenberg. Och så klart roligt att förlänga vinstsviten till smått otroliga 12 matcher i rad. Men allra mest intressant idag var kanske ändå att få studera tyske provspelaren Phil Ofosu-Ayeh. Visserligen är 45 minuter en kort tid, men han såg väl helt okej ut. Just högerback är väl inte vår mest prioriterade position (Thomas Boakye, Edvin Kurtulus och Viktor Ljung kan spela här), men om Ljung inte kommer tillbaka behöver vi ändå säkra upp totalt sett på de två ytterbackspositionerna eftersom Boakye i så fall blir förste reserv på vänsterbacken.

Annars kom ju veckans viktigaste och roligaste besked redan i torsdags: Joel Allansson förlänger till och med 2023. Underbart.

Och även om vi som sagt fortsätter att vinna ser jag ändå ett litet orosmoln: försvaret. Det har varit vår starkaste lagdel, men nu har vi släppt in 5 mål på de 3 senaste matcherna, trots att motståndet ärligt talat inte hållit så hög klass. Vi kommer att behöva ett antal nollor under säsongen om vi ska klara kontraktet, så jag hoppas att defensiven snart tätnar igen.