Allsvenskan igen!

Vi är allsvenska igen! Egentligen kanske det enda viktiga denna dag.

Men ändå kan jag inte låta bli att känna även andra saker än glädje. Vi har ju varit närmast usla den senaste tiden. Idag är det bara Erik Ahlstrand som håller allsvensk klass bland utespelarna (målvakt Malkolm Nilsson kan inte lastas för baklängesmålen).

Skillnaden från den säkrade uppflyttningen hösten 2020 är monumental. Då krossade vi toppkonkurrenten Sundsvall med 6-0 och jag kände mig oerhört hoppfull inför allsvenskan. Men visst: 2021 slutade ju ändå i fiasko, så kanske kan 2023 tvärtom överraska positivt.

Nollor närmare allsvenskt spel

Örebro kom till Örjans vall med ett mål: att det inte skulle bli några mål. Närkingarna lyckades med bravur. HBK skapade inte en enda riktigt het målchans på hela matchen. Det gjorde knappt ÖSK heller, och alltså blev det 0-0.

Inget säkrat allsvenskt kontrakt alltså, men ändå ett fall framåt att vi inte fick stryk. Nu behövs i praktiken en poäng på de två sista matcherna, och det får vi verkligen hoppas att HBK kan säkra. Annars kan vi ju alltid hoppas att Öster halkar till, och så blir vi allsvenska på det sättet.

Apropå säsongen 2023 och planeringen inför allsvanskan så gjorde jag för några veckor sedan en genomgång av spelare med utgående kontrakt. Jag landade då i att vi borde ge alla utom Marcus Olsson nytt kontrakt. Sedan dess har de flesta spelarna försökt motbevisa mig. I försvaret känns Alexander Berntsson och Andreas Bengtsson svaga till och med på superettannivå. I anfallet är Sadat Karim trubbigare än någonsin och Mikael Boman gör ingen större skillnad i sina inhopp. Däremot har Marcus Olsson visat att han även kan spela mittback och plötsligt blivit betydligt intressantare för säsongen 2023. Och tre av spelarna – Thomas Boakye, Joseph Baffo och Samuel Kroon – är jag fortfarande säker på att jag vill se i HBK 2023.

Fortfarande utsikt ner på de andra

Visst kan man klaga på domaren. Visst kan man gnälla på att Utsikten brottades, maskade och var allmänt fula. Men den här förlusten får HBK ta på sig själva. Hur kan laget bli helt paralyserat när Ante G plockas bort? Hur kan man låta det ta en halvlek innan man börjar spela ordentligt? Hur kan man, som Alexander Johansson, slå till en motståndare och sätta laget i skiten?

Hur orolig ska vi vara nu då? Njä, inte så mycket, trots allt, tror jag. Vi måste – om Öster går rent, vilket långt ifrån är säkert – plocka fyra poäng på tre matcher, varav två på hemmaplan. Det bör vi inte kunna schabbla bort.

Oförsvarligt fiasko

2-0 på hemmaplan mot ett bottenlag med en halvtimme kvar ska vara en vinst. En förlust är fullständigt oförsvarligt. Det finns inga ursäkter. Men nu hamnade vi där.

Extra trist eftersom vi faktiskt gjorde en riktigt bra match, framför allt våra unga talanger på mittfältet. Jonathan Svedberg, Kazper Karlsson och Erik Ahlstrand var lysande. Men vad hjälper det när våra mittbackar slarvar och vår målvakt gör fler misstag än räddningar.

Nåja, ny match på måndag. Om Öster tappat poäng dagen före så säkrar tre poäng mot Utsikten allsvenskt kontrakt.

Vem ska ha nytt kontrakt?

Nej, vi är inte formellt klara för uppflyttning ännu. Men det är ytterst nära. Planeringen för den allsvenska comebacken torde således vara i full gång. Inte minst handlar det om vilken trupp vi ska ha.

Trots att flera viktiga kuggar skrivit på nya kontrakt så är det fortfarande många spelare som har utgående kontrakt. Nästan alla har spelat väldigt mycket, antingen i år eller tidigare år. Men vilka borde vi behålla? Låt oss gå igenom dem, lagdel för lagdel.

I försvaret har faktiskt bara tre spelare kontrakt för nästa år – medan fem har utgående kontrakt.

Bland mittbackarna är det Joseph Baffo och Alexander Berntsson som ännu inte skrivit på för nästa år. Jag har svårt att se att vi skulle kunna få in en bättre mittback än Baffo, så han borde erbjudas förlängt. Alexander Berntsson har snart spelat ett decennium i HBK:s a-lag och alltid varit en lojal kämpe. Han kommer nog aldrig att bli en spelare på hög allsvensk nivå, men som förstereserv duger han gott. Nytt kontrakt, således!

På ytterbacksplatserna är det Thomas Boakye, Andreas Bengtsson och Marcus Olsson som har utgående kontrakt. Boakye är oerhört nyttig med sin mångsidighet, så han är ett givet inslag i en HBK-trupp 2023, enligt min mening. Andreas Bengtsson vill jag också ha kvar. Han har inte gjort sin bästa säsong i år, men är rutinerad och stabil och dessutom från de egna leden. Marcus Olsson borde dock få gå. Han fyller 35 år nästa år, har ofta skadebekymmer och har inte heller gjort någon större skillnad när han väl spelat.

På mittfältet har däremot nästan alla kontrakt nästa år. Om jag inte är felunderrättad är det bara Samuel Kroon som ännu inte skrivit på för 2023. Kroon är en skicklig spelare, fortfarande ung, och kommer han tillbaka bra från operationerna så borde han vara självskriven i HBK:s trupp nästa säsong.

I anfallet är det Sadat Karim och Mikael Boman som står utan kontrakt. Karim har varit ordinarie de senaste två säsongerna och är oerhört nyttig. Samtidigt går det inte att komma ifrån att hans målskytte är mycket svagt. Jag lutar dock ändå att han borde få nytt kontrakt, och så får Alexander Johansson fortsätta att stå för målskyttet. Boman är nog den allra svåraste spelaren att uttala sig om. Han har spelat få matcher från start i år, han var svag i allsvenskan förra året och han är 34 år gammal nästa år. Samtidigt har han ett väldigt fint målsnitt sett till speltiden i år och visar stundtals klass även i spelet. Kanske trots allt ännu ett ettårskontrakt?

Summa summarum: Endast Marcus Olsson får gå. Med två uppflyttade från egna leden, Leo Hedenberg och Lorent Mehmeti, skulle det innebära att vi har en trupp på 24 man, vilket kanske är i mesta laget om vi också vill förstärka med ett par gubbar. Men kanske kan exempelvis Villiam Dahlström, en prestigevärvning som misslyckats helt i år, lämpas över till någon annan klubb och göra plats för en anfallsförstärkning? Och någon av de unga mittfältarna lånas ut för att få speltid?

Och så till sist – det utlånade spelarna med utgående kontrakt, Gabriel Wallentin och Isac Larsson, räknar jag bort.

HP lika förvirrade som vanligt

Lokaltidningen Hallandsposten har ett antal sportreportrar anställda, personer som får en heltidslön för att ha koll på den lokala sporten. Tidningen har också chefer, webbredaktörer och redigerare, som alla bör hålla koll på texter. Ändå är bevakningen proppfull av fel.

Senaste exemplet är från dagens krönika om HBK. Där bygger krönikören Jan-Olof Wikström upp sin text med att påstå att om resultaten skulle gå HBK:s väg så har laget 15 poäng ned till strecket med 15 poäng kvar att spela om. Han börjar sedan skriva om målskillnaden:

Problemet är att skribenten – liksom andra på redaktionen  som rimligtvis läst krönikan innan den publiceras – inte har koll på grundläggande fakta. Det finns faktiskt inte ens en teoretisk möjlighet att HBK har 15 poäng ned till strecket med 15 poäng kvar att spela om. Sanningen är ju att det efter denna omgång är 15 poäng (5 matcher) kvar att spela om. Och HBK har ”bara” (som bäst) 12 poäng ned till strecket efter denna omgång.

För att HBK ska kunna ha 15 poäng ned till strecket behöver HBK ta minst tre poäng till. Men om HBK tar dessa tre poäng mot Öis i nästa omgång återstår ju inte längre 15 poäng att spela om, endast 12 (HBK spelar sist i nästa omgång, så omgången är avslutad efter HBK:s match mot Öis).

Hela HP:s resonemang är alltså fullständigt matematiskt omöjligt. Onekligen pinsamt för tidningen. Vi får se om det kommer en rättelse.

Ännu en poäng närmare allsvenskan

 0-0 mot nästjumbon – nej, det låter inte vidare bra. Och nej, det var ingen vidare bra match. Låg intensitet och få skapade chanser. Inte alls allsvensk klass. Likväl är vi nu ännu en poäng närmare allsvenskan. Och eftersom Brage samtidigt åkte på storstryk kan dalmasarna i princip räknats bort som konkurrent. Vill sig allt väl kan vi faktiskt säkra uppflyttning i nästa omgång.

Finns det då ingenting att vara orolig för? Jodå, visst gör det det. Spelet idag var som sagt knappast av allsvensk klass. Anfallsspelet, vår stora akilleshäl förra säsongen, ser trubbigt ut. Efter att ha gjort minst ett mål i alla de 22 första omgångarna är vi nu mållösa två av de tre senaste matcherna. Inte heller blev det bättre när vi bytte anfallspar, för Mikael Boman och Villiam Dahlström var ännu ofarligare än Sadat Karim och Alexander Johansson.