Hej igen, Superettan!

En vecka levde jag på det nyfunna hoppet – sedan släcktes det igen igår med en förlust mot Degerfors. Visserligen återstår tio omgångar, men nu är vi åtta poäng och en hemskt massa mål ifrån kvalplatsen. Det kommer inte att gå. Inte för att jag kommer att ge upp förrän det är teoretiskt klart, men nu är det läge att börja planera för Superettan 2027.

När jag tittar på min analys inför säsongen, då jag kände mig osäker och tippade att vi kunde komma på allt från övre halvan till sist i tabellen, så kan jag konstatera att på i princip alla punkter där jag hade farhågor har det gått illa. Redan då påpekade jag att vi hade behövt en central anfallare med näsa för mål, men saknade en sådan. Jag pekade på ett mittförsvar utan riktig klass och varnade för risken för att våra hajpade unga yttrar skulle bli uppkäkade i allsvenskan. 

Jag missade dock i min analys att vårt innermittfält inte skulle klara av att leverera. Man kan ju se vilken skillnad det blivit när vi fått in en klasspelare som Tom Trybull, tyvärr alldeles för sent.

Delvis fel hade jag också gällande Tim Rönning. Visserligen började han inte särskilt förtroendeingivande, men sedan uppehållet han han hållit hög klass. Det verkar intressant nog som att Rönning faktiskt lyckas bättre när han inte är konkurrensutsatt, utan säker på sin position som nummer 1. Något att ha med sig inför nästa säsong? 

Vad mer ska man då tänka på inför Superettan 2027? Tja, det är svårt att säga nu, och beror helt på vilka som stannar. Om någon eller ett par av truppen högklassiga spelare (ja, det finns några sådana) stannar vore det så klart mycket bra. Då finns också något att bygga kring. Annars är det kanske i Superettan 2027 som Oliver Kapsimalis, Marvin Illary, Malte Persson, Vincent Johansson och Måns Andersson och några till kan få chansen att på riktigt visa om de hör hemma i elitfotbollen.

Och så till sist: Att Hallandspostens krönikör återigen blundar för verkligheten på för att driva sin tes är så oerhört tröttsamt. Vi har absolut INTE haft minst antal avslut på mål, det är bara att titta i den officiella statistiken som finns här. Kan inte någon pensionera JOW snart?

Bottenbetyg för guide

Allsvenska premiären närmar sig och som vanligt har jag skaffat mig minst en av kvällstidningarnas guider. I första hand sker det för att få lite koll på de andra lagen, men självklart är det intressant att se vad de skriver om HBK.

I år köpte jag Expressens variant, av den enkla anledningen att jag inte hittade Aftonbladets i en enda av de tre butiker jag tittade i. Det skulle jag inte ha gjort. Årets version är nog den sämsta på många år, åtminstone HBK-kunskapen. Här är några av de skrattretande detaljerna:

• De fem experterna som får svara på frågor HBK:s trupp uppger att truppens viktigaste spelare är Joel Allansson (2), Ludvig Arvidsson, Omar Faraj och ingen alls (denna femte expert dillar bara om spelare som lämnat). Jag tror att i princip alla hyfsat insatta hade svarat Rocco Ascone på denna fråga, men Ascone nämns inte – vad jag har sett – med ett ord någonstans, förutom att han finns med bland de listade spelarna i truppen.

• Ludvig Arvidsson lyfts alltså fram av en ”expert” som HBK:s viktigaste spelare. Han rankas också på ett annat ställe i guiden som den nionde bästa tonåringen i hela allsvenskan. Samtidigt ger Expressen honom en geting, alltså bottenbetyget, i listningen av spelartruppen, ett betyg som bara en enda annan HBK:are får.

• I listningen av spelartruppen är det fullt med konstiga saker: Rami Kaib uppges vara inlånad från Elfsborg. Hjalmar Åberg och Olle Johansson påstås vara utlånade hela året till Laholm (i verkligheten är ingen av dem är utlånad hela året, Åberg är inte utlånad alls). Däremot missar Expressen att Måns Andersson faktiskt är utlånad till just Laholm. Gustav Friberg uppges ha kommit till HBK från Gefle och Jesper Westermark från Varberg (eftersom de var utlånade till de klubbarna), men Gabriel Wallentin (som också kom tillbaka till HBK efter ett lån) har inte kommit till HBK från den utlånade klubben.

Även i övrigt är guiden tämligen kass och ointressant. Det finns få reportage förutom lagtexterna och samtliga handlar om storstadslag. Redaktören för guiden uppger att man har ”getingbetyg på samtliga (!) spelare”, men har tydligen missat att det i de flesta lag finns spelare som inte får getingbetyg (i HBK får inte Daniel Koffi och Iddrisu Moro betyg och det är begripligt).

Nej, de 109 kronor som detta kostar kan ni spara. Alternativt leta upp Aftonbladets variant, den kan svårligen vara sämre.

Smällar, stor trupp och podd

Efter två 0-4-smällar i rad i träningsmatcherna efter den fina MFF-prestationen har förväntningarna och förhoppningarna sänkts rejält kring HBK nu en dryg vecka före seriestart. Traditionsenligt tippas vi botten, men jag håller med Johan Lindholm om att det nog framför allt är för att folk är osäkra på var de har HBK i och med den stora spelaromsättningen.

För egen del är jag mindre orolig. Visst har vi många nya och hyfsat osäkra kort, men totalt sett tycker jag att dagens HBK är bättre än det som avslutade allsvenskan i fjol. Framför allt är potentialen större, med flera unga som kan få sitt genombrott. Men visst – det är osäkert läge, det är det.

Truppen verkar också ha satt sig på riktigt och bli i största laget: 26 man stor efter att det till slut blev Olle Johansson och Måns Andersson som lånas ut lite mer permanent till Laholm samt att Iddrisu Moro ser ut att få ta steget ner till fjärdedivisionen.

Jesper Westermark ser däremot ut att stanna kvar och lyfta lön ett tag till. Man tycker att han, som bosatt i Göteborg, exempelvis kunde nappa på något erbjudande från ett superettanlag i närheten av den staden. Men man ska också respektera att han har kontrakt – vi får skylla oss själva (eller kanske egentligen Magnus Haglund) för att vi sitter i den här sitsen. För egen del dömde jag ut honom som en sämre variant av Viktor Granath redan från början.

Vi kan också notera att HP startar en ny HBK-podd. Inga avsnitt är släppta ännu, så svårt att avgöra kvaliteten, men alla initiativ som kan öka intresset kring vår klubb är så klart välkomna. 

Liimatta kom – nu värvas Carneil

Kommer Liimatta kan Carneil också värvas, skrev jag för någon vecka sedan. Så kom Liimatta och nu har också Carneil värvats. Mycket bra, tycker jag så klart. Otso Liimatta är klass här och nu, medan Hussein Carneil kan bli klass om ett litet tag, när han kommit i ordning efter skador och allmänt kaos, kanske lagom till att Liimattas lån går ut i sommar.

Det enda negativa är väl att våra unga, egenfostrade talanger hamnar längre ifrån spel. Just nu är a-truppen 26 man stor och då har jag ändå räknat bort de båda till Laholm korttidsutlånade Hjalmar Åberg och Olle Johansson. Gissningsvis får även någon eller ett par av Vincent Johansson, Måns Andersson och Daniel Koffi ta steget ner till LFK och då blir plötsligt andelen egenfostrade spelare i a-truppen väldigt liten.

Ungdomarna forsar fram

Vid den här tiden för ett år sedan kände jag mig nedstämd, trots en seger. Då hade ett par unga, talangfulla HBK:are valt att skriva på för andra lag istället.

Men vinden har vänt. Strax efter mitt inlägg förra året bytte vi a-lagstränare. Nu kommer talangerna upp i vårt a-lag istället, precis som det ska vara. På knappt ett år har Måns Andersson, Ludvig Arvidsson, Malte Persson och Vincent Johansson plockats upp från juniorlagen – och inte bara som trupputfyllnad, som var tämligen vanligt under Haglunds tid, utan alla har fått debutera i allsvenskan.

Nu skriver även Oliver Kapsimalis a-lagskontrakt. Kul. Jag räknar med att också han snart har beträtt allsvensk mark – särskilt som vi är tunna på wingbackpositionerna.

Vi är ett såll

Det är inte lätt att vara HBK:are just nu. Vi läcker som ett såll bakåt. Situationer som inte är i närheten av att vara farliga förvandlas plötsligt, på bara någon sekund, till baklängesmål. Förlorade närkamper, missade bortsparkningar, onödiga straffar och självmål – ja, allt inträffar just nu och allt leder till insläppta mål. Då hjälper det föga att vi trots allt får in en boll framåt då och då.

Idag mot Elfsborg var Bleon Kurtulus extra olycklig. Vid första målet förlorar han först bollen och får den sedan på handen, vid det andra misslyckas han i en duell, vid det tredje bröstar han själv in den och vid det fjärde är visserligen Filip Schyberg den som missar grovt, men innan dess har bollen också passerat Kurtulus. Ingen idé att hänga honom dock, detta är läropengar, och Kurtulus är fortfarande en ruskigt spännande talang.

Vi har nu spelat 11 matcher. I 6 av dem har Pascal Gregor medverkat. På dessa 6 matcher har vi släppt in 10 mål (varav 5 i premiären), i genomsnitt alltså 1,67 per match, eller 1 per match borträknat premiären. Det är inga supersiffror, men när man ser att vi på de övriga 5 matcherna, där Gregor alltså inte har medverkat, har släppt in 15 mål, 3 per match i snitt, så inser man att dansken nog måste komma tillbaka så snart som möjligt.

Något glädjande då? Jo, visst går det att hitta sådant. Till exempel att flera av våra egna unga talanger får allt mer speltid. Idag gjorde Ludvig Arvidson mycket bra och Måns Andersson såg riktigt fin ut under inhoppet.

Pawel Chrupalla fick också lite speltid igen. Och frågan är om vi har råd att vara utan hans vänsterfot på plan? Idag skapade den ett par fina lägen på de få minuter den fick och visst borde Blair Turgott gjort mål ett av dem. Jag gillar att Gustav Friberg kunnat ta sig in i laget efter två svåra år, men kanske är det ändå läge att ge Chrupalla chansen från start igen?

Skitmål de luxe avgör skitmatch

Det var de två lagen längst ned i tabellen som möttes och det syntes. En skitmatch som avgörs på ett riktigt skitmål de luxe. Skit, också!

Johan Lindholm 3-4-3 var en formation perfekt anpassad för att få ut det mesta av våra två bästa spelare: ytterbackarna Vinicius Nogueira och André Boman. Men nu är ju Vinicius bortslarvad och Boman har inte gått att känna igen hittills i år. Dessutom fick han utgå skadad idag. Kanske dags att byta spelsystem när de som vi byggde spelet för inte är med längre?

Mycket av våra anfallshopp har knutits till Yannick Agnero. Visst är han en talang, Men jag varnade redan före säsongen att det är farligt att bli alltför beroende av hans form. Hittills i år har han inte imponerat på samma sätt som i höstas. Visst är han hårt uppvaktad, men tyvärr har han också tagit en del felbeslut. Kanske dags att byta spelsystem och ge honom bättre understöd?

I mål har vi två Tim som tävlar om posten. Rönning har fått chansen i de två första matcherna, men tyvärr inte imponerat. Idag får han ta på sig målet med sitt märkliga agerande och i spelet med fötterna, som till stor del bestod i att skicka bollen långt, glänste han inte heller. Förra helgen var det inte hans fel att vi förlorade, men inte heller då stod han för någon särskilt bra prestation. Kanske dags att byta målvakt när vi har en annan Tim redo?

Också intressant att konstatera att endast ett av årets sex (sju med Zackarias Nilsson) nyförvärv startade idag och ett annat hoppade in. Det känns inte som särskilt bra scouting.

Finns det då ingenting positivt att ta med sig? Jodå, jag brukar hitta sådant och så även idag.

Gustav Friberg fick chansen efter att ha legat i frysboxen i två år. Han var naturligtvis ingen Vinicius, men faktiskt en av våra bästa spelare. Riktigt kul att se att en man som haft det så tufft men aldrig klagat ta chansen när han får den.

Och så fick vi se en egen junior göra allsvensk debutant: Måns Andersson. Sådant gläder alltid ett HBK-hjärta.

Gefla bra start

Så var tävlingssäsongen igång – på bästa möjliga sätt. 4-0 hemma mot ett lag två divisioner ned är naturligtvis egentligen bara vad man kan förvänta sig, men målen ska trots allt sättas och poängen hämtas hem.

Men det var så klart inte bara resultatet som gladde. Detta var en helgjuten spelmässig insats, där vi skapade rejält framåt och täppte till fullständigt bakåt. Gefle hade inte en enda målchans och enda skottet mot mål från bortalaget kom när det var en halv minut kvar av övertiden.

Flera spelprestationer gladde också. Nyförvärvet Pawel Chrupalla visade i sin första tävlingsmatch för HBK vilken fin vänsterfot han har – men högerfoten går inte heller av för hackor. Det andra nyförvärvet från start, Pascal Gregor, var precis så stabil som man hade önskat. Den andra tvåmålsskytten Niilo Mäenpää måste naturligtvis också nämnas, liksom André Boman som gjorde hattrick i målgivande passningar. 

Kul också att se de både ynglingarna Måns Andersson och Ludvig Arvidsson få gott om speltid och göra det bra båda två. Visst var matchen redan avgjord när de kom in, men jag är tämligen säker på att duon max fått ett par minuter i slutet om Magnus Haglund fortfarande stod vid rodret.

Utanför planen händer det också grejer. Vinicius arbetstillstånd har visst inte förnyats, men ska vara på gång. Däremot har Iddrisu Moro nu till och med fått ett arbetstillstånd, så den övergången lär snart presenteras.

Ut från truppen försvann redan för någon vecka sedan RWP. Han inledde med att banka in fyra mål på en halvlek mot ett tredjedivisionslag, men blev naturligtvis mållös när det idag var allsvenskt motstånd på andra sidan. RWP har också passat på att offentligt säga att han blev ”dåligt behandlad” i HBK. Det kanske han tycker, men han är trots allt fortfarande formellt sett under kontrakt med HBK (som säkerligen står för åtminstone en del av hans lön) och då bör man naturligtvis inte säga så. Jag tror att RWP skulle ha mycket att vinna på att klaga mindre och koncentrera sig mer på vad han själv kan påverka.

Till sist en liten oro: Idag ställde vi upp med en enda spelare i startelvan som kommer från HBK:s akademi, Bleon Kurtulus. Den där långa sviten med seriematcher med egna produkter är alltså i allra högsta grad hotad i år.

Allt är härligt!

Åh, så tungt det var när Kalmar helt oförtjänt vände mot BP i slutminuterna igår och vi plötsligt var nära direktnedflyttning. Åh, så härligt det är nu när vi helt välförtjänst norpar tre poäng mot vår favoritmotståndare Häcken och seglar upp på säker mark.

Vi har haft vår beskärda del av otur och svaga domslut. Därför känns det ännu härligare att vi idag har marginalerna på vår sida och får ett mål, som faktiskt är hårfint offside, godkänt.

Härligt också att Blair Turgott, som missat, slarvat och sumpat på löpande band och idag inledde med att kasta bort ännu en fin chans, fick avgöra. Han har inte haft det lätt, men trots allt jobbat på oförtrutet och inte heller klagat.

Och vilken härlig vänsterback vi har i Vinicius Nogueira. Nu ligger han till och med tvåa i allsvenskans assistliga, trots att han spelar back i ett bottenlag. Extremt imponerande.

Värt att notera i dagens match är också att Noah Söderberg för andra matchen i rad saknas i den 20 man stora matchtruppen. En tydlig signal på att det var ett helt onödigt lån.

Istället för Söderberg får vi kanske se Måns Andersson på HBK:s innermittfält nästa år. Visst, de senaste åren har vi ganska ofta skrivit kontrakt med ungdomar som sedan får begränsat med speltid, men kanske kan den tråkiga trenden brytas med Johan Lindholm vid rodret.