AIK har pengarna – men HBK har poängen

Förra helgen säkrade vi kontraktet efter en av årets bästa insatser. Idag var vi ännu bättre. Ja, det var nog årets bästa insats när vi på bortaplan lekte med laget som tydligen har högst publiksnitt någonsin i en nordisk högstaliga. Det är nästan imponerande hur svagt AIK är med tanke på hur mycket pengar de kan dra in på sina supportrar.

Men det är ju inte alltid ett lags fel att de framstår som dåliga – det kan ju också vara motståndarna som gör dem dåliga. Så skulle jag säga att det var idag. Segern grundlades genom en helgjuten prestation från samtliga HBK:are.

En del insatser är dock värda att lyfta extra.

Framför allt ska vi naturligtvis hylla Villiam Granath. Han var ett misslyckat nyförvärv som bara nötte bänk första säsongen, tog sig in i laget säsong två och nu, säsong tre, är han HBK:s viktigaste och bästa spelare som aldrig gör en dålig match. Trots att kontraktet går ut och han sannolikt lämnar så har han fortsatt att leverera högklassiga prestationer och blir med dagens två strutar årets bästa målskytt tillsammans med Yannick Agnero.

Men det finns fler att hylla idag: Marvin Illary gör en riktigt lysande startdebut och kommer att bli spännande att se nästa år, Niilo Mäenpää är så mycket bättre när han får spela på sin rätta prestation, trebackslinjen är stygg och tät som aldrig för, Joel Allansson firade sitt nya kontrakt med ännu en stabil insats och inhopparna Malte Persson och Vincent Johansson ger hopp om framtiden.

För övrigt kan vi konstatera att HBK i år tagit 17 poäng mot de 4 Stockholmslagen. Mot de övriga 11 lagen blev det totalt 18 poäng, varav 6 mot jumbon Värnamo.

Agnero till Polen

Det har snackats och snackats, men nu är det till slut klart att Yannick Agnero säljs. Mycket bra, tycker jag, även om priset verkar ha rasat en del under ivorianens långa måltorka. Trots det är 25 miljoner kronor plus bonusar en helt okej summa för en spelare som varit bra, men inte fantastisk. Särskilt som ersättaren Emmanuel Yeboah håller minst samma klass.

Nu hoppas jag att HBK investerar pengarna klokt. Visserligen får vi säkerligen inte behålla en stor del av de 25 miljonerna själva, men en del av de återstående miljonerna bör vi lägga på att redan nu köpa loss just Yeboah, om det är möjligt. Möjligen kan Rocco Ascone också värvas permanent.

Framför allt bör dock truppens attraktiva nyckelspelare med utgående kontrakt snarast erbjudas nya, sockrade med lite sign on-bonusar. I första hand tänker jag på Tim Erlandsson och Villiam Granath, två av säsongens absolut bästa HBK:are. Kanske kan även Naeem Mohammed förmås att skriva på ett nytt kontrakt, men Mohammed har faktiskt inte varit så bra som före skadan och det blir en chansning om vi ger honom ett välbetalt kontrakt.

Högtryck i Borås med hekto-Pascal

När man minst anar det, då slår HBK till. Efter mängder med svaga prestationer, mot en av de motståndare vi som allra svårast mot, på plast på bortaplan, så gör vi årets kanske mest gedigna insats och vinner fullt rättvist. Elfsborg har i princip ingenting, förutom målet, medan vi faktiskt är nära flera gånger om innan det oerhört snygga 2-1-målet av mittbacken Pascal Gregor, som både sätter igång kontringen och avslutar den.

Emmanuel Yeboah ersatte skadade Yannick Agnero och visade att han är ett hack upp i kvalitet. Jag skrev redan förra månaden att jag gärna hade sett att vi cashade in på Agnero och istället satsade på Yeboah. Men visst – kan vi spela dem båda två så skulle det inte vara illa, då kommer motståndarförsvaren att få det riktigt tufft.

Smolket i glädjebägaren är skadorna. Både Gisli Eyjolfsson och Joel Allansson såg ut att vara ganska illa däran, och om bägge verkligen blir borta ett tag så har vi det ganska tunt på mittfältare. Även Rami Kaib gick ut med något som möjligen var en skada, men där tyckte jag inte att det såg så illa ut.

Kan Rocco få mittfältet att rocka?

De är ganska ovanliga numera – HBK-nyförvärven som plötsligt är klara utan att någon knystat det minsta om dem innan dess. Idag kom dock en sådan klassisk HBK-värvning: franske innermittfältaren Rocco Ascone. Till att börja med bara på lån, men med köpoption.

Utifrån beskrivningarna på hemsidan – gärna utmanar sin motståndare i det offensiva spelet, har acceleration med bollen som en av sina främsta styrkor – och i HP – bra passningsspelare, kan transportera boll – är det tämligen tydligt att han inte i första hand tas in för sina defensiva kvaliteter. Tanken är sannolikt att Joel Allansson ska vara den som vinner bollen och sedan lämnar över den till Ascone. Det kan kanske få vårt mittfält att rocka på ett sätt som vi inte sett sedan Erik Ahlstrands dagar. Jag hoppas dock att fransmannen ändå är en hyfsad bollvinnare, för vi har nog inte råd med en spelare som alltför lätt blir bortkollrad där.

Som bonus är till slut även Emmanuel Yeboah klar för spel. Glädjande nog bekräftas också uppgifterna om att HBK även för hans del har en köpoption.

Och ännu fler nyförvärv kan det bli; i HP uppges att en ny provspelare kan vara på plats imorgon.

Men spelare är naturligtvis inte bara på väg in. Yannick Agnero och Bleon Kurtulus har det snackats om i ett par månader nu, men Jesper Westerbergs uttalande i HP idag läser jag som att det är riktigt nära – och att det kan bli så att någon av dem (eller båda) spelar klart hösten i HBK trots en försäljning. I så fall tror jag att det främst är Bleon Kurtulus som är aktuell, eftersom han sannolikt inte som 18-åring skulle ta en plats i ett större lag som mittback och att det då även för det köpande laget kan vara positivt att låta honom få lite mer seniorerfarenhet i allsvenskan under hösten.

Naeem Mohammed kan också komma att säljas, men det låga budet som det pratades om för ett par veckor sedan är tydligen nobbat. Med Yeboah helt spelklar är möjligen HBK något mer villiga att låta Mohammed gå nu – det finns ju onekligen många anfallare att välja på.

14 djurgårdare, en plastpoäng och ett avslöjande

Det är inte på plastet i Stockholm som vi i första hand ska ta våra poäng, skrev jag för drygt en månad sedan. Det stämmer fortfarande – men oj, vad skönt det var med dagens poäng mot ett annat av Stockholms plastlag.

Skönt av så många anledningar: för att vi verkligen förtjänade poäng efter en strålande insats där vi var betydligt bättre än motståndarna men – som Rami Kaib konstaterade – mötte 14 djurgårdare, för att vi visade en så härlig attityd, för att vi nu till slut får tyst på HP-Wickens evinnerliga tjat om att vi aldrig tar poäng efter att ha hamnat i underläge.

Jag gläds också mycket över att ofta ifrågasatta spelare som Gisli Eyjolfsson och Gabriel Wallentin stod för helgjutna insatser idag. Eyjolfssons nick som frispelade Yannick Agnero var riktigt fint och Wallentin visade upp ett spel med fötterna som jag nog aldrig sett från hans sida tidigare.

Glädjande var även att se André Boman inte bara tillbaka på plan utan också tillbaka i sin 2024-version. Villiam Granath har varit en bra vikarie på högerbacksplatsen, men Boman i form är ändå ett snäpp upp. Det ger ju dessutom möjlighet att använda Granath högre upp i banan, där han idag gjorde ett fint jobb och ett riktigt snyggt mål.

Det behöver även sägas några ord om domarinsatsen. Men nej, det handlar inte om utvisningen på Rami Kaib. Jag tycker faktiskt att den är korrekt, för hans satsning är våldsam och han missar bollen. Men i övrigt står Mohammed Al-Hakim och hans kamrater för ett lysande exempel på enögdhet, med mängder av småbeslut som gynnar Djurgården. Hemmalaget får frispark för minsta lilla, medan HBK:are kan rivas ner utan åtgärd. Åtta minuter läggs till, trots få avbrott. Och fotbollsforskare kommer i all framtid förbryllas över hur djurgårdaren som överföll Tim Erlandsson kunde få se samma färg på kortet som Yannick Agnero fick syna efter en liten knuff.

Intressant för övrigt att domarbasen Stefan Johannesson omedvetet avslöjar att domarna i princip redan i förväg bestämt sig för att visa ut Kaib.

Till sist: Det har gått 17 dagar sedan Emmanuel Yeboah presenterades på HBK:s hemsida. Varför är han inte spelklar ännu? Finns det någon speciell anledning till att vi verkar vara väldigt svaga på det administrativa kring icke-EU-spelare?

Torsk mot makrillarna igen

 ”Mycket som inte är bra”, sa Joel Allansson efter matchen. Det är bara att hålla med. Det var en mycket svag match HBK gjorde idag. Gais var överlägsna från avspark till slutsignal.

Som HBK-supporter är det oerhört enerverande att varje gång motståndarna gör första målet höra tjatet om att HBK inte på en evighet lyckats ta poäng när man hamnat i underläge. Men ännu mer enerverande är det faktum att vi faktiskt inte har lyckats göra det. Det är nästan som att det nu blir en självuppfyllande profetia – för vi är i princip aldrig ens nära att ta poäng heller och släpper oftast in minst tre bollar.

Yannick Agnero skulle garanterat säljas i sommar, sades det. Nu har han inte gjort mål på åtta omgångar och bränner i nästan varje match ett par riktigt fina lägen. Visst är han bra, men den superspelare som han målades upp som i mitten på maj är han inte. Jag skulle faktiskt inte ha något emot om vi cashade in rejält på honom och istället fick knyta våra hopp till nye Emmanuel Yeboah.

Idag har vi bara 19 man i truppen, efter att Bleon Kurtulus blivit sjuk. Jag har svårt att förstå varför man gör så. Varför kunde inte till exempel Albin Ahlstrand fått vara med på bänken?

Finns det då något bra, trots att så mycket inte var bra? Jodå – comebacken för André Boman ger visst hopp. Det är spelare med hans inställning vi behöver framåt.

Ye till Yeboah!

Det går knappt en dag utan nya rykten ut eller in. Nu sägs HBK vara på väg att låna in anfallaren Emmanuel Yeboah från Bröndby. Det betyder med all sannolikhet att minst en av Naeem Mohammed och Yannick Agnero är ytterst nära en försäljning.

Men förutom att vi alltså tappar en skicklig anfallare mot en mer oklar förmåga så tycker jag att allt känns rätt. Emmanuel Yeboah har visserligen knappast sprutat in mål, men Bröndy pungade ut 20 miljoner kronor för honom för två år sedan så en råtalang måste finnas där. Vi ska också komma ihåg att Yannick Agnero hade det väldigt svårt i Danmark före flytten till HBK och bara hade gjort ett enda seniormål när han värvades. Där ligger alltså Yeboah långt före.

Bäst av allt är dock att det sägs vara ett lån med en utköpsklausul. Går allt så bra som vi kan hoppas, ja då plockar vi in honom permanent. Och misslyckas han, ja då betalar vi honom lön i ett knappt halvår och sedan är det farväl. För fler floppande forwards under kontrakt behöver vi knappast, det räcker med dem vi redan har.

Klart med Kaib

Så var Rami Kaib klar. Precis som jag skrev häromdagen är det ett fullt rimligt lån i det läge vi befinner oss i idag. Intressant nog så är dessutom både han och Jesper Westerberg tydliga med att det kan bli en fortsättning även efter säsongen, på samma sätt som det blev med André Boman. Jag är dock långt ifrån övertygad om att Kaib blir samma succé som Boman – det har inte blivit mycket speltid för honom de senaste åren och frågan är vilken kvalitet han egentligen håller. Men vi hoppas naturligtvis på det bästa.

Jesper Westerberg har nu också nu bekräftat att inga av alla sommarens provspelare är aktuella i dagsläget. Det var tämligen väntat. Dessutom ska HBK ha nobbat utländska bud på både Yannick Agnero och Bleon Kurtulus. Johan Lindholm säger sig emellertid vara ”relativt säker på” att minst en spelare (dock ej namngiven) kommer att säljas och uppger också att man är beredda att både ersätta och förstärka. Det blir helt enkelt en spännande fortsatt sommar för oss HBK:are.

Ungt i silly – äntligen

Silly season står i full blom – och HBK verkar satsa ungt, till skillnad från under Haglund-epoken. Det är på tiden. Vi behöver göra chansningar på yngre spelare som kan slå igenom och ge oss betalt, och inte bara hämta in föredettingar som kanske är marginellt bättre – eller ibland sämre – än de vi redan har och samtidigt kostar multum.

Emmanuel Tannor känns som ett spännande namn. Han verkar ha gjort det bra i träningsmatchen mot Gais, är uppvuxen i svensk fotboll så ingen inskolning behövs och låter väldigt intresserad av att skriva på. På den position där han helst spelar, till höger i anfallet, skulle det inte skada med en förstäörkning, även om Ludvig Arvidsson på intet sätt gjort bort sig.

Lite mer som långskott känns de två danskarna Oliver Bødker och Tobias Nielsen. Båda är 19 år gamla, har inte tagit sig in i Nordsjällands a-lag (vilket visserligen inte Yannick Agnero heller gjorde) och Johan Lindholm menar att de är ”inga som går in i en a-trupp nu”. Då kan man undra lite när de ska göra det, för om ett halvår är de för gamla för P19. Men naturligtvis skadar det inte att testa dem och kanske kan mittbacken Bødker, som är den mest meriterade, fylla en roll i truppen som siste mittback när Bleon Kurtulus försvinner.

På försäljningssidan är det mer tyst och i princip samma läge som för en månad sedan. Yannick Agnero och Bleon Kurtulus finns det så klart intresse kring, och frågan är ju bara när – inte om – de sticker. Men kanske får vi ha kvar dem ett tag till. Birnir Snær Ingason lär också försvinna snart, han var enda man i matchtruppen mot Gais som inte ens fick en minut och har också offentligt klagat på sin uteblivna speltid. Samtidigt borde han vara ett attraktivt namn hemma på Island, med tanke på hur bra han var där 2023.

Schyst, Schyberg!

När allsvenskans sämsta offensiv stod på andra sidan lyckades vi äntligen hålla nollan igen. Det var riktigt skönt och på tiden.

Länge såg det istället ut att bli offensiven som fallerade idag. Yannick Agnero fintade bort målvakten, men sköt på en back. Gustav Friberg skickade bollen över öppet mål. Gisli Eyjolfsson upprepade bravaden. Yannick Agnero träffade målvakten när det blev straff och lyckades sedan med konststycket att placera bollen utanför ett öppet mål. Till slut blev det en mittback som från tre decimeters håll kunde spräcka nollan. En riktigt bra dag på jobbet, Filip Schyberg, med mål framåt och nolla bakåt!

Nu blir det sommarvila ovanför strecken. Bra nog, för min del. Vårsäsongen är också lyckad på så sätt att vi tar våra segrar mot konkurrenterna i tabellen – samtliga 13 HBK-poäng har tagits mot lag på undre halvan.

Silly startar

Det har talats om löjligt låga transfersummor av stockholmsbaserade medier. Men nu börjar siffrorna som nämns motsvara den talang som Bleon Kurtulus är. 5-7 miljoner euro är han värd, enligt en italiensk källa. Får vi ett bud i den storleksordningen, eller strax där under, är jag tämligen säker på att Bleon Kurtulus försvinner i sommar, under förutsättning att han själv vill det.

Även Birnir Snær Ingason sägs – återigen – vara på väg bort. Precis som i vintras är det från isländskt håll som uppgifterna härstammar, men den här gången tror jag att de stämmer. Ingason har inte ens varit med i matchtruppen de senaste omgångarna och har ärligt talat inte visat mycket alls i år, de minuter han trots allt spelat. Det är nog bäst för alla att han går vidare.

Yannick Agnero har också omgärdats av rykten och hans fem mål under värsäsongen lär inte ha minskat intresset. Men om Kurtulus för siffrorna som nu nämns säljs har vi nog råd att vänta på ett riktigt fett bud på ivorianen innan vi släpper honom.

Är då någon på väg in?

Tja, än så länge finns inga tydliga rykten. Men försvinner Bleon Kurtulus är det givet att en mittback av hög klass måste in – ja, kanske måste det till ett sådant nyförvärv även om Kurtulus stannar, med tanke på hur svagt vårt försvar har varit.

I övrigt är det svårt att veta. Visst kan man drömma om värvningar som är tydligt bättre än de vi har idag, men med tanke på vår ekonomi så har vi nog svårt att handla från en sådan hylla. Kanske kommer någon ung talang in, kanske kan vi få till något lån som kan lyfta oss, men jag tror nog att det i år blir ett betydligt lugnare transferfönster än förra året.

Som vanligt i Malmö

Nej, det blev ingen seger mot Malmö. Och det hade vi ju inte räknat med heller. För att lyckas bryta den hemska sviten hade vi inte bara behövt göra en solid prestation utan också ha marginaler med oss och en domare som vågar döma rättvist. Idag nådde vi nästan det första, men var långt ifrån på det andra och tredje.

Ändå såg det länge ganska bra ut. Men så väljer Filip Schyberg av någon anledning att nicka bollen inåt plan, där en MFF:are drar Joel Allansson i tröjan och får fritt spelrum att servera en annan ljusblå – som grundlurar Tim Erlandsson och sätter bollen mitt i mål.

Sedan blir Bleon Kurtulus nedknuffad i straffområdet och får nästan tröjan avsliten. Alla vi som kan något om fotboll förstår att domarens signal är en straffspark på grund av den store MFF-mittbackens extremt tydliga knuff i ryggen. Men domaren pekar helt obegripligt åt fel håll. En sån fegis!

Så avslutas halvleken med ett självmål och ridån går ner. Andra halvlek blir en lång transportsträcka, där det som är mest synd är att Yannick Agnero inte kan förvalta gratisläget och förlänga sin målsvit, medan det roligaste är att Malte Persson, med nytecknat kontrakt på fickan, får känna på allsvensk gräsmatta.

Hemska hattrick

Vi måste sluta med det här. För andra gången i år får en motståndarforward göra hattrick på Örjans vall. Det duger faktiskt inte. Totalt har vi nu, på fem hemmamatcher, släppt in hela 13 mål. Det är smått katastrofala siffror. På hela förra säsongen släppte vi in totalt 14 mål på hemmaplan. 2021, senaste året vi åkte ut, släppte vi in 9 hemma!

Matchen i övrigt då? Jo, visst rullade vi boll fint fram till 1-0. Men sedan vaknade Gais och hade spelet under större delen av matchen. Ändå kunde vi mycket väl fått poäng, men både Naeem Mohammed och Yannick Agnero hade inte riktigt kalibrerat in siktet. Synd.

Finns det något positivt då? Tja, vi fick i alla fall inga nya skador eller avstängningar, som vi annars brukar få numera.

Nu väntar Malmö stadion på söndag. Yannick Agnero har chansen att sätta klubbrekord med mål i sex raka matcher om han målar igen då. Det vore härligt. Jag hoppas verkligen att vi får jubla där på kortsidan mitt emot de stöddiga malmöiterna. Då kommer dagens bleka insats att vara glömd.

Seger, skador och Sigge

BP är en motståndare som brukar passa HBK illa. Trots att vi oftast slutar nära varandra i tabellen så blir det ofta förlust mot stockholmarna. Så inte idag – det blev istället tre riktigt sköna poäng, extra sköna just för att de kanske inte var helt rättvisa. Förutom de inledande 20 minuterna hade BP bollen i princip hela tiden och flera HBK-spelare gick verkligen på knäna på slutet.

Äntligen fick Tim Erlandsson chansen i målet. Och han tog den. En riktigt svettig räddning och flera andra stabila ingripanden. Jag hoppas verkligen att vi snart kan skriva nytt kontrakt med honom, för annars är risken att han går vidare.

Kul också att vi nu gav en junior, Oliver Kapsimalis, chansen att vara med i matchtruppen och inte lämnade en plats tom som vi gjorde sist.

Men allt är inte bra. Vi fick två nya skador idag. Pascal Gregor var borta för någon match sedan, nu är han återigen skadad och denna gång verkar det vara värre. Yannick Agneros skada verkar lite lindrigare, men han är å andra sidan i princip oersättlig för oss just nu, särskilt om Naeem Mohammed inte kan spela.

Utanför planen så har podden Sigges cirkus nu släppt sin intervju med Jesper Westerberg. Det är väldigt intressant lyssning för alla HBK-intresserade, inte minst resonemanget kring Vinicius Nogueira, där den uteblivna kommunikation kort sagt kan förklaras med att man inte ville sänka värdet på spelaren, vilket är ett helt logiskt argument.

En annan spännande sak i Westerberg-intervjun rör WV-gate, med de två Ludwvigarna. Om jag förstod klubbchefen rätt uppstod hela situationen för att någon ”Halmstad-vänlig” hört av sig till förbundet två dagar efter matchen. Jag tolkar det som att denna ”Halmstad-vänliga” är HP, som alltså i så fall skapat hela denna skandal på egen hand genom att kontakta förbundet. Dessa citat, från en HP-text två dagar efter segern, låter väldigt mycket som att SvFF-mannen precis fått reda på det han kommenterar av den som ringer och inte känner till några detaljer (formuleringar om att ”det låter som” är sådana man använder när man precis fått veta något och inte själv kan detaljerna).

Visst ska HP inte behandla HBK med silvesvantar, men att medvetet bli en aktör som försöker hitta fel i klubbens agerande och på så sätt skapa svårigheter för klubben, det känns riktigt illvilligt. Jag kan förstå att Jesper Westerberg har en njugg inställning till HP, något som blir väldigt tydligt i poddavsnittet.

En härlig kväll på Örjan

Oh, en så mycket härligare resa hem från Örjan det blev idag jämfört med förra gången jag var där. En riktigt imponerande insats, där vi var tio man en timme men ändå klart bäst.

Idag finns det många att hylla: Naeem Mohammed som sätter sina två första mål sedan förra året, Filip Schyberg som gör ett och en assist, Yannick Agnero som målar för tredje matchen i rad och även gjorde sin spelmässigt bästa insats i år. Mest av alla imponerade dock Bleon Kurtulus – stark, bollsäker och med mängder av rätt beslut på plan. Han kommer att bli en storback, kanske den bästa någonsin under den tid jag följt HBK.

Allt var dock inte bra. Tim Rönning inger ingen trygghet och har i år inte stått för särskilt många bra insatser, ej heller idag. Det första målet kanske inte är hans, men han bör i alla fall försöka nå bollen. Det andra får han ta på sig helt. Kan man hoppas att den andre Tim får chansen snart?

Inte heller är det så bra att vi har en så tunn trupp. Idag saknades tre man och då valde vi att inte ens ta ut en full matchtrupp, vilket alltså indikerar att de två afrikanska ungdomarna Iddrisu Moro och Marvin Illary är oerhört långt ifrån att få spela. Idag försvann ytterligare två man, Gabriel Wallentin med utvisningen och Naeem Mohammed som skadade baksida lår.

Märkligt också att HBK verkar ha sparat in på massören. Är det för att ha råd med fem tränares lön, plus Magnus Haglunds feta paycheck?

Till sist: Jag försöker undvika att alltför ofta anmärka på domaren, men hur kan hon låta den varnade Värnamospelaren som slår till Bleon Kurtulus vara kvar på plan? Särskilt när hon tidigare har tagit en oerhört billig utvisning för att Gabriel Wallentin möjligen kan ha nuddat samma spelares häl.

Reflektioner efter Sirius

Det viktigaste var inte att vi fick en poäng, även om den också var viktig. Det viktigaste var att vi äntligen spelade riktigt bra. 1-1 slutade gårdagens match mot Sirius, men vi var faktiskt närmast segern och hade ordentligt oflyt med marginalerna, medan Sirius mål var riktigt onödigt. Nu kan man våga tro på HBK igen.

Yannick Agnero har varit uppsnackad, men inte motsvarat förväntningarna alls hittills. Igår visade han äntligen klass – skottet som gav 1-0 kan vara årets mål i allsvenskan och höjde säkert hans värde med ganska många miljoner. Samtidigt som han ofta ser kantig ut och tappar enkla bollar så kan han ur ingenting skapa farliga målchanser, ett attribut som lär locka större klubbar inom kort.

Naeem Mohammed ser också ut att vara på väg att bli den superanfallare han var fram till skadan i somras. Precis som 2023 så tror jag att det kan lossna rejält för honom så snart första bollen sitter i nätmaskorna.

I försvaret visade Bleon Kurtulus också klass, framför allt i spelet med boll. Han har redan blivit en riktigt viktig bricka och det är härligt att se. Även han lär snart försvinna för ett antal miljoner.

Och utanför plan är det spännande att se att podden Sigges cirkus ska ta ett rejält snack med Jesper Westerberg, på sistone rejält ifrågasatt. Det blir intressant att höra och kanske är det också läge att skicka in lite egna frågor.

Mjällby bättre på allt

Som HBK:are har vi tyvärr blivit vana vid känslan av tomhet och hopplöshet efter en match under det senaste decenniet. Jag ska inte säga att det är sämre än någonsin, för den senaste smärtan är alltid den värsta, men det har gått oerhört snabbt nedåt de senaste månaderna. Administrativt slarv, mörkläggning, misslyckade nyförvärv och nu match på match med erbarmliga prestationer.

Idag kändes nästan varenda Mjällbyspelare som starkare, snabbare, uthålligare och mer teknisk än varenda HBK-spelare. Även om vi hade riktigt flyt med målet precis före paus så var vi aldrig nära poäng. Att xG är ett löjligt mått kan man se efter den här matchen: HBK var inte speciellt långt efter Mjällby enligt detta sätt att räkna, men i verkligheten chanslöst.

Fanns det något bra då? Jo, så klart. Joel Allansson var faktiskt briljant i första halvlek och krönte det med framspelningen till målet. Filip Schyberg gjorde inte bort sig i sin startdebut. Yannick Agnero fick till slut göra mål, även om han i övrigt var väldigt svag och säkert hämmades av sin tidiga onödiga varning. Naeem Mohammed blixtrade till ett par gånger. Bleon Kurtulus visar flera gånger klass, även om sista målet nog delvis är hans. Ludvig Arvidsson är pigg och han får faktiskt gärna starta på söndag.

Marginaler emot – men rättvis förlust

Nej, det är ingen katastrof, varken dagens förlust eller säsongsinledningen med tre poäng på fyra matcher. Men det är en grym besvikelse att den känsla av nystart och hopp om framtiden som uppstod i höstas grusats så hårt.

I matchen idag hade vi trots allt faktiskt marginalerna emot oss. Första målet kommer efter att Norrköping fått ett inkast när bollen, av allt att döma, inte var över linjen. Andra målet ser på tv-bilderna ut att vara hårfint offside och skottet går in tack vare att det tar på Gabriel Wallentins ben. Och tredje målet uppstår för att samma Wallentin halkar. Med detta sagt: Norrköpings seger var naturligtvis fullt rättvis.

Att jag kan säga ”vad var det jag sa” är en klen tröst när det gäller vår forward Yannick Agnero. För jag varnade ju för att binda allt för mycket hopp till honom. Att han står på noll mål än så länge kan man acceptera, men han har knappt ens kommit till något läge, vinner få dueller och ordnar inte många frisparkar. Visst är han en talang, men det är värt att minnas att han spelade bara hade lyckats göra ett enda seniormål innan han kom till HBK.

Det är också deprimerande hur svag scoutingen varit. Att bara ett enda av sex nyförvärv (Pascal Gregor) spelar regelbundet är faktiskt obegripligt uselt. De två afrikanerna kan kanske bli något i framtiden och Filip Schyberg har väl hela tiden varit tänkt att skolas in, men att Pawel Chrupalla inte längre ens får hoppa in och att Aleksander Damnjanovic Nilsson hittills står på noll minuter är smått skrämmande. Vad är den långsiktiga planen?

Samtidigt gläds jag ändå över att oglamorösa och hårt kämpande spelare som Gustav Friberg och Villiam Granath visar sig vara så stabila och att en 16-åring som Ludvig Arvidsson är den anfallare som är närmast att hitta målet.

Skitmål de luxe avgör skitmatch

Det var de två lagen längst ned i tabellen som möttes och det syntes. En skitmatch som avgörs på ett riktigt skitmål de luxe. Skit, också!

Johan Lindholm 3-4-3 var en formation perfekt anpassad för att få ut det mesta av våra två bästa spelare: ytterbackarna Vinicius Nogueira och André Boman. Men nu är ju Vinicius bortslarvad och Boman har inte gått att känna igen hittills i år. Dessutom fick han utgå skadad idag. Kanske dags att byta spelsystem när de som vi byggde spelet för inte är med längre?

Mycket av våra anfallshopp har knutits till Yannick Agnero. Visst är han en talang, Men jag varnade redan före säsongen att det är farligt att bli alltför beroende av hans form. Hittills i år har han inte imponerat på samma sätt som i höstas. Visst är han hårt uppvaktad, men tyvärr har han också tagit en del felbeslut. Kanske dags att byta spelsystem och ge honom bättre understöd?

I mål har vi två Tim som tävlar om posten. Rönning har fått chansen i de två första matcherna, men tyvärr inte imponerat. Idag får han ta på sig målet med sitt märkliga agerande och i spelet med fötterna, som till stor del bestod i att skicka bollen långt, glänste han inte heller. Förra helgen var det inte hans fel att vi förlorade, men inte heller då stod han för någon särskilt bra prestation. Kanske dags att byta målvakt när vi har en annan Tim redo?

Också intressant att konstatera att endast ett av årets sex (sju med Zackarias Nilsson) nyförvärv startade idag och ett annat hoppade in. Det känns inte som särskilt bra scouting.

Finns det då ingenting positivt att ta med sig? Jodå, jag brukar hitta sådant och så även idag.

Gustav Friberg fick chansen efter att ha legat i frysboxen i två år. Han var naturligtvis ingen Vinicius, men faktiskt en av våra bästa spelare. Riktigt kul att se att en man som haft det så tufft men aldrig klagat ta chansen när han får den.

Och så fick vi se en egen junior göra allsvensk debutant: Måns Andersson. Sådant gläder alltid ett HBK-hjärta.

Kollaps!

Katastrofen som avslutade försäsongen följdes av en kollaps när allsvenskan drog igång. 0-5 hemma mot nykomlingen Degerfors är hiskeliga siffror. Och vad värre är – det är inte orättvisa siffror, om än kanske något för stora. Visst var vi med i första halvlek, men vi hade matchen igenom oerhört svårt att skapa någon form av farligheter, framför allt i uppställt spel, samtidigt som försvaret var ihåligt som en schweizerost.

Tyvärr fick jag också en hel del farhågor bekräftade. Yannick Agnero har så klart talangen, men är ung och ojämn. Pawel Chrupalla är bra vid fasta situationer, men en blek kopia av Vinicius i spelet. Bleon Kurtulus gjorde en hel del fina aktioner, men missade också vid alla tre spelmålen bakåt. Nej, det här var verkligen inte någon kul eftermiddag på Örjan.

Och som lök på laxen: Många har hyllat den nya tröjan, men när jag idag såg den på plan i kombination med vita byxor så kändes vår dress bara som en trist TFF-kopia.