Så klarar vi kontraktet

Efter att ha sett mästerskapsmatcher brukar det kännas som en helt annan sport att kolla HBK igen. Inte igår. Vi inledde med att göra ett mål som om det kommit i VM sannolikt utsetts till världsmästerskapets vackraste. Nu får Hussein Carneil nöja sig med titeln allsvenskans vackraste 2026.

Sedan var det tyvärr slut på det roliga. Inom någon minut hade VSK kvitterat och var snart också i ledningen, fullt rättvist. Efter att domaren hittat ett felaktigt rött kort var det tack och godnatt. Eller borde i alla fall ha varit. Men vi bjöd ändå upp rejält under återstoden av första halvlek, även om någon riktigt het chans inte vaskades fram.

I andra såg det betydligt sämre ut och VSK kunde mycket väl ha gjort dubbelt så många mål. Om man ska se något positivt så är det att vi inte vek ner oss fullständigt, faktiskt hade ett par heta chanser, inklusive ett stolpskott och nog borde fått en straff.

Hallandspostens krönikör lyckas dock – som så ofta förr – inte se något positivt, varken det fina spelet under avslutningen på första halvlek eller chanserna som trots allt skapades i slutet på andra. Han hävdar, utan att på något sätt underbygga det, att vi inte hade haft en chans även om vi spelat elva mot elva. Han väljer att lyfta fram att VSK träffat stolpen, men undviker att nämna HBK:s stolpträff, sannolikt för att befästa sin egen tes genom att bortse från det som motsäger den, en dödssynd bland journalister. Han visar sin fullständiga okunnighet när han klagar på att HBK inte hade någon erfaren reservmålvakt – och känner alltså inte till att transferfönstret ännu inte öppnat. Skämskudde deluxe, JOW!

Nu ligger vi fast förankrade i botten, även om det ”bara” är fyra poäng upp till säker mark. Jag måste säga att jag är förvånad. Årets HBK är i mina ögon det mest talangfulla på många år. Vi har spelare av fin klass på ett par positioner och en hel hop lovande unga talanger. Vad som saknas är väl framför allt två saker: en stabil målvakt och målfarlig anfallare av klass. Och visst, jag fattar att det är ganska grundläggande. Har man ingen som stoppar bollar på ett bra sätt och en som sätter dem i nät – ja, då vinner man inte många matcher. Tyvärr verkar inte heller Kalle Johnsson vara på väg tillbaka, vilket annars skulle lösa ett av de två problemen.

Runt om bland oss HBK:are är det, fullt begripligt, dystert. Syndabockar letas överallt. Mest kreativt är att ge nyanställde klubbchefen Fredrik Olsson skulden. Det är möjligt att han inte är rätt man på rätt plats (om det vet jag faktiskt ingenting), men det är definitivt inte hans fel att vi ligger där vi ligger. Och visst hade hans lön istället kunnat ges till en medelmåttig spelare som fyllt ut truppen, men det hade knappast gett oss segern igår (eller tidigare under säsongen).

En del pratar om att vi borde börja om i Superettan och rensa ut. Jag undrar vem det är som ska rensas ut. Vilka i truppen är extremt överbetalda? Några enstaka möjligen. Och om det handlar om att rensa ut bland de anställda och/eller i styrelsen, vem vill ni ha in istället? Är ni medvetna om att vi bytt tränare, styrelse och klubbchef/sportchef en hel del under ett och ett halvt decennium och ändå förblivit ett jojolag?

Så vad göra då? För min del är det tämligen enkelt. Vi fortsätter som nu. Vi är bara fyra poäng bakom, det är nitton omgångar kvar, och vi har en trupp full av lovande spelare. Det kan gå åt helvete, som det gjort så många gånger förr, men jag tror att vi klarar kontraktet.

Vem ska göra målen när Oremo är skadad?

Sead Haksabanovic är såld, Fredrik Olsson bortskänt till en konkurrent – och nu är Johan Oremo långtidsskadad. Det betyder att vi i truppen inte har en enda spelare som gjort mer än ett allsvenskt mål på hela säsongen. Ja, vi har faktiskt bara två killar som gjort mer än ett allsvenskt mål för HBK överhuvudtaget – de två backarna Jesper Westerberg och Fredrik Liverstam har gjort två var, men det senaste var för tre år sedan.

Vi skänker konkurrenten offensiv spets

Vi släpper säsongens bästa målskytt till en bottenkonkurrent! Och vi gör det av allt att döma gratis! Ett obegripligt beslut. Tony Karlsson snackar om att vi har flera alternativ på Fredrik Olssons position, men faktum är ju att han är den enda av anfallarna (nyförvärvet Johan Oremo borträknat) som har levererat i år. Jönköping Södra är dessutom en av få räddningsplankor vi har kvar. Gör Fredrik Olsson några mål för J-Södra i höst så att de kan hålla sig före oss i tabellen får vi bittert ångra vår småsnålhet – för vad gör det att vi sparar ett par hundra tusen i lön om vi trillar ur allsvenskan? Det bästa vore givetvis att behålla Olsson som en joker under hösten eller – i andra hand – släppa honom till en klubb i superettan eller utlandet.

Däremot är det helt okej att Alexander Henningsson lämnar. Henningsson har aldrig varit mer än en komplementspelare i HBK och i år inte ens det.

Och visst kan det kännas spännande också – för nu bara måste det ju komma fler nyförvärv.

Uppehåll på nedflyttningsplats

Det var en match vi skulle avgjort redan i första halvlek. Under matchen hade enbart Fredrik Olsson fler heta målchanser än vad hela Sirius lag hade. Och ändå förlorar vi – dessutom på övertid. Så tungt.

Men egentligen har det sett ut så här i åtminstone en månad nu. Det krävs otroligt många chanser för att vi ska göra mål, medan motståndarna är betydligt skarpare framför målet. Resultat: fyra uddamålsförluster på de fem senaste matcherna.

Så vad göra? Sparka Janne, ropar flera. Jag har svårt att se att det skulle göra så stor skillnad. Det är ju inte så att vi är utspelade. Huvudanledningen till att vi ligger där vi ligger är att vi inte har skärpan framför mål. Kanske är det helt enkelt så att våra offensiva krafter inte håller tillräcklig klass. Alexander Ruud Tveter är stark, men trubbig, Sead Haksabanovic är gudabenådad, men ofta osynlig och på sistone ack så frustrerad, Fredrik Olsson nosar upp mängder med målchanser, men sumpar de flesta, Kosuke Kinoshita har inte gjorts någon glad hittills, Nikolai Alho är ojämn och osäker. Kan vi i sommar få in en injektion av samma typ som Matthew Rusike var 2015 – ja, då kan vi fortfarande vända det här. För som tur är så har ju både Kalmar och AFC också plockat riktigt få poäng i vår.

Förlust igen – men nytt hopp

Häcken borta är en match som jag nästan förutsätter att vi ska förlora. Och så blev det ju, även om vi var hyfsat nära att få in en kvitteringsboll i slutet. Men Häcken var klart bättre än vad vi var, så det är inte mycket att säga om förlusten.

Bäst i HBK var som vanligt Aboubakar Keita. Därför innehöll dagen även ett trevligt – och på sikt kanske riktigt viktigt – HBK-besked: Keita säger sig vilja stanna i klubben i höst. Med honom i laget skulle jag säga att våra möjligheter att klara kontraktet ökar betydligt.

Och så gratulerar vi Fredrik Olsson till hans första allsvenska mål någonsin efter sisådär tusen Superettanstrutar.

Stöttepelarna sviker

Visst, det blev till slut ett HBK-mål, men i övrigt var det inte mycket att glädjas åt idag. Och även om vi möjligen inte har fått så många poäng som vi förtjänar så måste vi också börja se sanningen i vitögat: det kommer att bli en tuff strid om vi ska klara kontraktet.

Och det är kanske framför allt de spelare som vi trodde skulle hålla god allsvensk klass som inte riktigt levt upp till förväntningarna. Inför säsongen såg jag fyra spelare som mer eller mindre givna: Sead Haksbanovic, Fredrik Liverstam, Marcus Mathisen och Ivo Pekalski. Om vi ska vara ärliga har åtminstone de tre förstnämnda presterat sämre än jag hade förväntat mig: Haksabanovic har synts mer i mediers hyllningsreportage än på planen, Liverstam är inte alls så dominant som tidigare år och Mathisen verkar helt ha tappat formen, kanske för att han ständigt flyttas runt på planen. När de här stöttepelarna inte levererar som förväntat så räcker det inte att de på förhand osäkra korten (som Isak Pettersson och Marcus Johansson) har gjort det helt okej.

För övrigt var Kosuke Kinoshitas reducering idag första gången sedan den 22 september förra året som någon HBK-spelare utanför kvartetten Alexander Ruud Tveter, Fredrik Olsson, Sead Haksabanovic och Marcus Mathisen nätade i en tävlingsmatch. Sedan dess har vi (före dagens match) spelat 18 tävlingsmatcher och gjort 20 mål, om jag räknat rätt.

Effektiva kalmariter

Vi gör ingen bra match idag. Det gör inte heller Kalmar. Ändå vinner de komfortabelt. Förklaringen är enkel: de gör mål på sina chanser. Eller – de behöver inte ens en chans för att göra mål, som i fallet med det första målet. Mål nummer två var en fin, men feldömd frispark. Effektivt.

Vi skapar faktiskt fler heta chanser än kalmariterna, som till exempel Fredrik Olssons snabba skott (det var INTE Tveter, HBK) från några meters håll i slutet och läget när Marcus Johansson helt ren i straffområdet skyfflade bollen över. Men vi gör inte mål. Och det är ju det fotboll går ut på.

Alexander Ruud Tveter och Sead Haksabanovic fixade några strutar i inledningen av säsongen, men det känns som att motståndarna ligger hårdare på dem nu och det räcker inte att förlita sig på den duon. Kan någon annan stiga fram? Idag var Kosuke Kinoshita bedrövlig. För egen del tror jag att 4-5-1 med Aboubakar Keita på plan är det bästa för oss just nu – ivorianen hotar offensivt på ett helt annat sätt än våra andra innermittfältare gör.

Underskattning att lämna de bästa på bänken

HBK skulle inte underskatta Vänersborg, påstod Janne Jönsson. Men med sin laguttagning gjorde han just det, menar jag. Två av de fyra spelare som håller en klart högre klass än resten av truppen och borde vara helt givna i elvan satt nu istället på bänken: Ivo Pekalski och Fredrik Liverstam (övriga två i den kategorin är naturligtvis Marcus Mathisen och Sead Haksabanovic).

Men även utan Pekalski och Liverstam i startelvan ska vi naturligtvis ändå vinna mot ett fjärdedivisionslag. Nu var istället Vänersborg bästa laget och hade flera riktigt heta chanser förutom målen. Objektivt sett kan jag faktiskt tycka synd om dem. Vi fick två domslut som inte var fel (utvisningen och straffen), men som inte var helt givna. Vi fick antagligen fördel av den där domarinställningen som så ofta drabbat oss negativt: att det är lite enklare att flöjta fördel åt den större klubben.

Rasmus Wiedesheim-Paul har lånats ut till Landskrona och Kosuke Kinoshita har fortfarande inget arbetstillstånd. Det börjar bli tunt där framme. Men Vänersborgs tvåmålsskytt Valon Gashi hade nog inte gjort bort sig i HBK:s anfall...

Märkligt för övrigt hur snabbt HBK har svängt om Kosuke Kinoshita. För drygt två veckor sedan var Janne Jönsson så osäker på honom att man valde ett korttidskontrakt som skulle förlängas i sommar – och så kom i veckan beskedet att man redan nu försöker få till en förlängning. Med tanke på att Kinoshita provspelat i totalt närmare en månad innan korttidskontraktet skrevs på så känns det som att HBK borde ha kunnat ge ett långt kontrakt redan då.

Låt oss ändå avsluta med det positiva: Fredrik Olsson är inne i ett riktigt målstim och vi har fortfarande cupavancemang i egna händer – det räcker med två vinster.

Reflektioner efter säsongspremiären

Ett jetlaggat HBK möter Nordens bästa lag på bortaplan – då får 0-3 räknas som en fullt godkänd säsongspremiär. Särskilt som vi avslutade med sju tonåringar på plan.

Malkolm Nilsson skänkte bort första målet. Men det var nog faktiskt inte så dumt – det är ju genom att göra misstag som man lär sig och nu vet han vad bättre som krävs på den här nivån. I målvaktskampen får man dock gissa att Isak Pettersson stärkte sina aktier, med en straffräddning och flera andra fina räddningar. Målen var han chanslös på.

Vårt förväntade nyförvärv Kosuke Kinoshita syntes, precis som väntat med tanke på motståndet, inte så mycket. Men av det jag såg finns det säkert möjlighet att han kan ta upp konkurrensen med Fredrik Olsson och Alexander Ruud Tveter i anfallet.

Och så fick vi se tre a-lagsdebutanter: Oliver Bryneus, Herman Johansson och Simon Andersson. Ska bli intressant att se om någon av dem kan slå sig in i a-lagstruppen på riktigt.

Tack och adjö igen

Igår lämnade Stojan Lukic. Idag säger vi adjö till Antonio Rojas – den spelare som har varit längst tid i HBK i årets trupp. Alltid lojal, alltid hårt jobbande, alltid positiv. En riktig HBK-hjälte, men ändå rätt att släppa honom nu. Tack och lycka till framöver, Toni!

Och så sägs HBK testa Hampus Dahlqvist. HP kallar honom för vänstermittfältare, medan IFK Göteborg listar honom som försvarare. Det låter som en spelare som kanske kan bli aktuell om Andreas Bengtsson tackar nej till sitt nya kontrakt.

Nu har vi bara två spelare som är födda tidigare än på 1990-talet i truppen, Fredrik Olsson och Jesper Westerberg, och två med utgående kontrakt som möjligen fortsätter, Fredrik Liverstam och Kristoffer Fagercrantz. Kanske behöver vi få in lite rutin nu?

Två förlorade poäng – och en vunnen

Det här var en match vi borde ha avgjort långt innan Åtvidaberg gjorde 1-2. Men med tanke på det sena baklängesmålet och med tanke på att vi fick ett numerärt överläge i princip till skänks så måste oavgjort trots allt ses som en vunnen poäng.

Förhandsartiklarna hade fokuserat på hur bra vi är hemma och hur dåliga Åtvid är borta. Jag fick faktiskt onda aningar efter att ha läst HÄB:s övermodiga text om att vi nu skulle hämta tre säkra pinnar. Det kändes i matchinledningen som att HBK-spelarna själva gått på det snacket och därmed gav Åtvid chansen att sätta det första målet.

Alexander Berntsson har hoppat in som anfallare ungefär en miljon gånger, men detta var väl första gången någonsin som det draget fungerade? Det var ju Berntsson som fick fram bollen som Fredrik Olsson stötte i mål till 2-2.

Och apropå Fredrik Olsson – nu har han ett målsnitt på ett mål varannan match som han spelat. Det är faktiskt till och med bättre än den hyllade Alexander Ruud Tveter. Underbart att ha en sådan måltjuv i laget.

Fredrik Liverstam stod på noll varningar efter 19 omgångar. Nu har han blivit varnad tre matcher i rad. Märkligt. Och tråkigt, eftersom han därmed är avstängd mot Öis i nästa omgång.

Reflektioner efter Värnamo

Flera gånger i år har spelet varit knackigt, men trepoängarna ändå trillat in. Idag var det tvärtom – fint spel, tillräckligt med målchanser för att avgöra (straffen ska ju sitta och inte tusan var Fredrik Olsson offside), men bara en poäng. Nåja, det är ändå inte så illa, Värnamo är starka hemma.

Inte konstigt att just Fredrik Olsson och Pär Cederqvist nätade idag – båda gjort över 100 mål i superettan. De var för övrigt lagkamrater i Landskrona Bois 2009 och har båda två spelat i Jönköping efter det.

Men varför gör vi bara ett enda byte under ordinarie speltid? Det märktes ju att HBK:arna var slitna i slutet då Värnamo stack upp en hel del och mycket väl kunde ha fått in ett segermål.

När hade vi förresten ett så bollskickligt innermittfältspar som Ivo Pekalski och Rebin Asaad?

Officiella statistiken har fel igen – Sead Haksabanovic anges som framspelare till Fredrik Olssons mål när det ju i verkligheten var Alexander Ruud Tveter och det påstås att Antonio Rojas fixade straffen när vi alla såg att det var Alexander Henningsson. Undrar om det här kommer att rättas? Själv börjar jag fundera på varför vi har officiell statisk när den så ofta är fullständigt fel, både vad gäller till exempel skott mot mål och vem som assisterat till ett mål.

Lite roligt dock att Hallandsposten tror att unge anfallaren Ardian Berisha spelade vänsterback. Då hade det inte varit konstigt om defensiven varit lite svag.

En eloge dock till HBK:s hemsida, som ju tidigare hävdade att Alexander Henningssons perfekta avslut mot Varberg egentligen var ett inlägg. Nu kallas skottet istället "ett av årets vackraste mål på Örjans vall" – även om originalartikeln inte är rättad.

Överlägsna i Hallandsderbyt

Vi var totalt överlägsna i Hallandsderbyt. 3-0 blev slutresultatet, men det fanns tillräckligt med heta målchanser för en tvåsiffrig seger. Var det vi som var bra eller Varberg som var usla? Både och, naturligtvis. Men underbart skönt att så fullständigt få dominera en match från första minuten till den sista.

Lite taskigt kanske, men jag måste säga att det kändes som att det skulle bli en enkel seger idag när jag före matchen läste att Bois Peter Nyström "är lagets kanske viktigaste kugge".

Fredrik Olsson satte två bollar, men med lite mer skärpa hade han åtminstone fördubblat årets totala målskörd idag.

Och det var en riktigt fin omgång för övrigt också. Inget av de andra tre topplagen tog tre poäng. Faktiskt vann bara två lag bland de nio översta i tabellen: HBK och Gais.

Svar på tal

Ah, dessa underbara 1-0-segrar. Särskilt skönt är det att vi, precis som brukligt, knappt släpper till en målchans när väl segermålet är inprickat.

Bänka Fredrik Olsson, föreslog jag. Tur att Janne Jönsson tar ut laget och inte jag.

För övrigt måste jag säga att jag är väldigt förvånad över att HBK inte vill rätta den felaktiga matchrapporten från ÄFF-matchen. Vad är det för mening att skriva matchrapporter om man struntar i att beskriva matchens avgörande situationen korrekt?

Det är vår igen

Mitt i sommaren kom våren tillbaka: en stabil 1-0-seger till HBK igen. Visst är det roligt med många mål, men jag måste säga att jag gärna byter de senaste matchernas berg-och-dalbana mot trygga uddamålssegrar.

Stojan Lukics onödiga hands höll på att ställa till det, men som tur var upptäckte den assisterande domaren att även Ryan Finley tog med handen. Att det var ett felaktigt mål syns tydligt på ÄFF:arens reaktion – han tittar både på domaren och den assisterade innan han ens börjar jubla. Men är inte Janne Jönssons offentliga sågning av Fredrik Liverstams uppträdande som kapten lite märkligt?

Alexander Ruud Tveter har inte bara gjort nio mål i nio olika matcher – det är dessutom vid samtliga nio tillfällena HBK:s första målet i matchen. Smått otroligt. Läge att byta ut honom efter att han gjort sitt mål, kanske?

Apropå byte av anfallare – om jag ska vara mer seriös så undrar jag om inte Fredrik Olsson borde få börja på bänken nästa match. Jag skulle gärna se Sead Haksabanovic på topp igen för att få honom mer delaktig i spelet, och Olsson har inte riktigt fått till det efter sin skada. Kanske är det bättre att slänga in honom när motståndarbacken blivit lite trötta. Då kan en pigg Olsson antagligen såra ordentligt i djupledslöpningarna.

Omvända siffror

2-5 senast blev 5-2 idag. En skön revansch. Och det märktes sannerligen att HBK:arna var taggade från start efter bottennappet senast. Två riktigt snygga mål i inledningen och synnerligen vackert spel av den offensiva trion Sead Haksabanovic, Alexander Ruud Tveter och Fredrik Olsson genom nästan hela matchen.

4-4-2 för första gången i år och årets troligen bästa insats. Är sambandet så enkelt? Eller var det tack vare en halv ny startelva som det gick så bra?

Jag fick för första gången se Alexander Arvidsson och han imponerande ordentligt. Hoppas verkligen inte att skadan är allvarlig.

Även Ivo Pekalski såg jag för första gången i HBK. Han stack inte ut, men kommer säkerligen att bli bättre och bättre. Han var också en av få som klarade av att sno bollen från Värnamos imponerande Jebali.

Värnamo hade alltså före dagens match bara släppt in tio mål – lika få som vi och Sirius.

Vår egen defensiv har inte heller längre så imponerande siffror. Dagens två baklängesmål, båda efter fasta situationer, kändes lite onödiga. Nog kunde Stojan Lukic åtminstone ha slängt sig efter frisparken och hörnvarianten borde vi varit beredda på, samtidigt som Lukic inte heller vid detta mål gjorde en hundraprocentig insats.

Reflektioner efter Åtvid

1-1 mot på bortaplan mot Åtvidaberg, som bara en gång tidigare i år tappat på poäng på Kopparvallen, och vi är kvar i serieledning. En helt okej lördag, alltså.

Underbart mål av Sead Haksabanovic. Jag hoppas och tror att han stannar åtminstone säsongen ut, trots att bud lär komma i sommar.

Shkodran Maholli var skönt nog lika effektivt som vanligt när HBK spelar. Dock tråkigt att se honom falla så lätt. Men det är självklart Alexander Henningsson som får ta på sig straffen – han ska inte ge Maholli chansen att lägga sig där.

Jesper Westerberg tillbaka på plan, men Marcus Johansson fick bäras ut på bår och Antonio Rojas är avstängd nästa omgång efter en märklig varning. Ska bli intressant att se hur elvan formeras mot Frej nästa vecka. Är Simon Silverholt, Mohammed Ali Khan eller kanske till och med Ivo Pekalski eller Fredrik Olsson redo för spel då?

Serieledare – och vi förtjänar det

Vi är serieledare igen – och långa stunder idag märktes det också varför. Visst, vi skapar inte jättemånga heta chanser, men dominerar matchen fullständigt första halvtimmen och har även ett tydligt övertag efter det. Jag tycker att detta var en av årets bästa prestationer, om inte den bästa. Framför allt mittfältet var betydligt bättre än i de senaste matcherna. Kan det vara så enkelt som att Rebin Asaads intåg i startelvan gjorde det enklare för både Junes Barny och Sead Haksabanovic att få ut sin potential? Framför allt den senare glänste idag. Och när vi ändå är inne på mittfältare – Alexander Henningsson är ju i grym form.

Alexander Ruud Tveter framstår mer och mer som ett fynd. Jag var lite besviken att han var petad, men när Fredrik Olsson skadade sig så blev det det forwardspar som jag hade önskat.

Och apropå skador: Tänk om det inte varit Olsson som skadat sig utan istället Fredrik Liverstam eller någon annan i backlinjen. Hur hade vi gjort då? Obegripligt nog hade vi ännu en gång bara sex man på bänken – varav noll spelare som kan spela mittback. Visst, U19 har varit i Holland och spelat turnering, men när Mohammed Ali Khan skadade sig i torsdags borde vi naturligtvis ha beredskap att kunna skicka hem exempelvis Adrian Hallsö.

I den officiella matchstatistiken står det för övrigt att det var Asaad som slog den målgivande passningen. Det var det ju inte – det är Marcus Johansson som ska få den passningspoängen.

Upp i topp!

Ny nolla, ny seger, nya mål från anfallarna – och nu också serieledning. Underbart.

Jag var lite missnöjd med Alexander Ruud Tveter efter förra matchen, men idag visade han klass både i spelet och inte minst med ett riktigt snyggt frisparksmål.

Jag tycker också att Antonio Rojas inledning på säsongen är värd att lyfta fram. Han är inte särskilt glamorös, men gör ett stort jobb både offensivt och defensivt. Idag står han dessutom för passningen till Fredrik Olssons 2-0-mål.

Olsson är för övrigt något så märkligt som en skyttekung som missar ganska många fina lägen, så också idag. Å andra sidan är han ruskigt bra på att komma till lägena, så då rasar det in en hel del mål ändå.

Allt som höjer intresset för HBK är bra och därför gläder jag mig så klart åt HP:s nya webb-tv-satsning Matchkoll. Så värst mycket tv var det dock inte – bara prat som lika gärna, och kanske ännu hellre, hade kunnat vara en podd. I framtiden hoppas jag att HP inser att tv är ett visuellt medium. Jag bjuder på ett gratistips: när Janne Jönsson pratar om spelarnas rörelser, passa då på att visa det då också, antingen genom klipp från matcherna eller en enkel taktiktavla.

Det mest intressanta i Matchkoll var att både Jesper Westerberg och Ivo Pekalski kan vara 2-3 veckor från matchspel i U21. Det borde betyda att de kanske kan spela i a-laget inom en månad.

Och Östers klanterier som stoppar Malkolm Nilsson från spel kanske inte var så dumt ändå. Nu kan det bli Isak Pettersson som lånas ut istället genom farmarklubbsavtalet och sådana utlåningar har, om jag förstår det rätt, fördelen att Pettersson är tillgänglig för oss omedelbart om vi skulle behöva honom.

Goda vanor

HBK har etablerat en god vana så här i inledningen av säsongen – mål efter mindre än två minuter. Idag höll vi dessutom ledningen hela matchen.

Andra goda exempel från dagens stabila seger mot TFF som gärna får bli vanor är:
* Mål av våra tre mest offensiva pjäser
* Härlig offensiv av Andreas Bengtsson
* En stekhet Fredrik Olsson (inblandad i alla tre målen)
* Intensivt och ettrigt spel av Antonio Rojas

Och på ett mer personligt plan etablerades möjligen en annan god vana: för första gången gick jag och min son på Örjans vall tillsammans. "Vi kanske kan göra det igen", var ett underbart betyg efteråt.