Sämst när det gäller

Det var säsongens hittills viktigaste match. Men insatsen blev, i alla fall under första halvlek, säsongens sämsta. Som lök på laxen stod Gabriel Wallentin för två svaga ingripanden på ett par minuter och orsakade både baklängesmål och utvisning. Det var faktiskt särdeles uselt. Wallentin har gjort ett par bra matcher i år, men också stått för en del tveksamma prestationer och jag hoppas verkligen att Joseph Baffo snart är tillgänglig.

Andra halvlek höll högre klass och det var inte långt ifrån att vi fick in en kvittering. Varför kunde vi inte spela från med den inställningen från början? Med detta sagt vann BP fullt rättvist.

Vi verkar nu också ha övergett vår framgångsrika diamantuppställning på mittfältet. Med tanke på det kan man kan undra varför vi gjorde oss av med alla våra yttermittfältare. Den enda ytter som Magnus Haglund värvade in (Villiam Granath) nöter bänk och får maximalt ett par minuters speltid. Hade det inte varit klokare att exempelvis behålla Samuel Kroon om vi nu ska köra ett rakt 4-4-2?

Jag undrar också varför vår manager fortsätter att starta med Benjamin Hjertstrand. Hjertstrand är väl en habil truppspelare som mycket väl kan vara med i en matchtrupp för att ge bredd, men inte mer än så. Gustav Fribergs superinkast ger oss däremot ett riktigt vasst anfallsvapen och det var ju tack vare dem som vi överhuvudtaget var nära en kvittering idag.

HP:s Jan-Owe Wikström borde dock vara glad idag. Han har ju efterlyst att HBK ska ta fler kort. Idag blev han bönhörd, framför allt av Wallentin.

Mitt i all bedrövelse tänker jag att vi ändå ska stanna upp en sekund och reflektera över att vi faktiskt är en bra bit över nedflyttningsstrecket just nu. Istället för att, som 2021, spela en massa hedersamma oavgjorda så tar vi nu segrar och förluster. Det ger i slutändan lite fler poäng.

En sorglig rödvit repris

Det blev nästan en exakt repris på förra bortamatchen. Vid ett oavgjort resultat får Naeem Mohammed ett friläge, men bränner det – och minuter senare gör det rödvita motståndarlaget ledningsmålet som växer till en tvåmålsförlust innan slutsignal.

Med detta sagt: Vi kan inte lägga skulden för dagens förlust på Naeem Mohammed, även om han så klart borde satt minst ett mål på sina lägen idag. Jag tycker att den förre tredjedivisionbsspelaren har visat sig vara bättre i själva spelet än vad jag hade förväntat mig. Förhoppningvis lossnar målskyttet också när han väl får in det första.

Även Alexander Johansson behöver spräcka sin allsvenska målnolla. Johansson är helt under isen i spelet och ser närmast handlingsförlamad ut när han får bollen. Mycket synd, för han håller ju så hög klass när han är i form.

Men inte bara anfallarna brister. Jag tycker att det finns anledning att notera två saker i försvaret.

Det första är hur enkelt Ante G blir bortspelad vid 1-0. Visst är veteranen fortfarande bra, men där syntes åldern tydligt. 

Det andra är att det vid båda målen är Benjamin Hjertstrand som förlorar duellen och låter Kalmars Rajovic göra mål. Man kan väl inte säga att målen är Hjertstrands fel, men visst hade säkert en del backar klarat sig bättre där. Kanske läge att ge långkastaren Gustav Friberg sin första match från start när vi möter BP på lördag? 

Detta bådar dubbelt gott!

Jag var för första gången på ganska många år på Västra stå. Och det var en härlig känsla – inte minst att se vilken föryngring som skett i ståplatspubliken. Det verkar onekligen som att HBK är hett igen i Halmstad och det bådar gott inför framtiden.

Lika mycket njöt jag naturligtvis av segern. Framgångsformeln var ett ett ruskigt effektivt HBK, i både straffområdena. Få heta Djurgårdenchanser, trots att stockholmarna ägde bollen nästan hela tiden, och sylvasst förvaltande av de chanser som HBK själva vaskade fram. Med tanke på att effektiviteten var vår Akilleshäl vid förra allsvenska sejouren så bådar även detta gott.

Kul också att de avgörande prestationerna gjordes av egna produkter: Jonathan Svedberg passar fram både Gabriel Wallentin (mycket bra idag!) till 1-0 och Erik Ahlstrand (försvinner han i sommar?) till 2-0.

Härligt också att studera allsvenska tabellen. Efter tre omgångar kommer vi att ligga före Djurgården, AIK, Hammarby, IFK Göteborg, Elfsborg och möjligen också MFF. Det hade nog ingen vågat gissa innan säsongen drog igång.

Först etta – sedan nästan förnedrade

Ett tag var vi allsvensk serieledning i ensamt majestät. Det stod 1-0 till HBK, efter att Erik Ahlstrand och Viktor Granath återigen samarbetat. Eftersom BP dessutom ledde mot MFF så hade vi som etta i serien dubbelt så många poäng som tvåan.

Men så gick det som det gick. Det blev en match där det märktes att vi har ganska många spelare som just nu knappt är på allsvensk nivå. Ändå var vi hyfsat nära att plocka poäng. Om bara Naeem Mohammed hade satt bollen frispelad vi straffpunkten så hade det nog blivit minst oavgjort. Istället kontrade värmlänningarna in 2-1 och fortsatte sedan att ösa på, medan HBK knappt hade några ytterligare chanser. Till slut var det bara en storspelande Malkolm Nilsson som räddade oss från förnedring.

Vad säger då dessa två första matcher om årets säsong? Tja, det finns en del positivt. Kanske framför allt Erik Ahlstrand, som varit riktigt bra i spelet och redan både gjort mål och assist. Viktor Granath verkar också håll på denna nivå.

Men frågetecknen är också många. Varken Alexander Johansson, Naeem Mohammed eller Villiam Dahlström känns som allsvenska anfallare just nu. Gabriel Wallentin har väl inte gjort bort sig, men visst märks det att han är en spelare med bara en halv säsong i superettan bakom sig.  Förhoppningsvis kan Joseph Baffo snart vara tillbaka. Detsamma gäller Thomas Boakye – en mångsidig spelare, men kanske inte den som bör vara ordinarie hos oss. Låt oss hoppas att någon eller ett par av de tilltänkta vänsterbackarna snart är redo att spela från start. 

Njutning och skratt

Efter en härlig premiärseger gäller det att passa på att njuta lite extra. Det kan man till exempel göra genom att kolla filmen om premiären på HBK Play (här finns också en massa annat godis, som alla mål sedan 2017).

Eller så kan man bläddra i i kvällstidningarnas allsvenska guider och skratta åt rankningen av spelarna. Enligt Expressen är till exempel Alexander Milosevic fem gånger bättre än Gabriel Wallentin, Jimmy Durmaz är två och en halv gånger bättre än Erik Ahlstrand och John Guidetti två och en halv gånger bättre än Viktor Granath.

Granathen exploderar även i allsvenskan

Förutsättningarna var tuffa. Fem möjliga mittbackar borta gav ett mittlås med en allsvensk debutant och en mittfältare. Hur det gick? Fantastiskt bra. Både Gabriel Wallentin och Jonathan Svedberg gjorde helgjutna insatser. Och hårt jobb av alla HBK:are över hela planen kombinerat med en effektiv offensiv gav oss tre poäng.

Nu vet vi att Granathen kan explodera i allsvenskan också. Underbart. Och Viktor Granath verkar vara en härlig karaktär, som man verkligen unnar framgång. Kul att även lojale Thomas Boakye fick spräcka sin allsvenska nolla.

Till sist ändå ett varningens ord. De tre senaste allsvenska premiärerna har vi som nykomlingar mött ett tippat topplag på Örjans vall och vunnit varje gång. Men både 2017 och 2021 åkte vi ut ändå.

Analys av truppen inför premiären

Nykomlingar i allsvenskan brukar vara nederlagstippade. Men majoriteten av de så kallade experterna verkar tro att HBK klarar sig kvar i år, till och med utan kval. Jag brukar själv se mig som ganska optimistisk när det gäller HBK:s chanser, men jag är långt ifrån övertygad om att vi har tre lag bakom oss efter 30 omgångar.
Inför premiären imorgon är dessutom HBK ovanligt skadedrabbat – och skadorna är koncentrerade till en enda lagdel: försvaret, där vi (om jag räknat rätt) bara har en enda reserv kvar. Det kan bli riktigt tufft. Nåja, nu kör vi den traditionella truppanalysen.

Målvakt
Malkolm Nilsson kan mycket väl bli vår viktigaste spelare i år. Han gjorde en fin första allsvensk säsong 2021 (jag bortser från de avslutande matcherna 2017), släppte in mindre än ett mål per match, men vi åkte ändå ner. I år tror jag att försvaret framför honom inte är riktigt lika svårgenomträngligt, och då behöver Nilsson vara ännu bättre. För att vi ska klara oss behöver han nog stjäla poäng i ett antal matcher där vi egentligen inte är värda dem. Det har han absolut kapacitet att göra.
Malte Påhlsson värmer som vanligt bänken. Han är en helt okej backup, men skulle Nilsson vara borta en längre tid tror jag att vi kan glömma att vi klarar allsvenskt kontrakt.

Ytterbackar
Vi har sajnat den ena ytterbacken efter den andra – och ändå är vi just nu lite tunna, på grund av skador.
Till höger är Phil Ofosu-Ayeh självskriven, om han är frisk, vilket han faktiskt är just nu. Tysk-ghananen skulle sannolikt ta plats även i de tippade topplagen, men har smugit under radarn när han spelat i Superettan. Ett riktigt starkt kort – men tyvärr är risken stor att hans skadekänsliga kropp säger ifrån.
Thomas Boakye är förste reserv som högerback. Men i premiären får Boakye, på grund av alla skador, istället ta vänsterbacksplatsen. Det klarar han galant; mångsidige Boakye är mycket viktig i vårt truppussel.
Till vänster tävlar egentligen tre andra spelare om platsen. Unge Gustav Friberg, på väg tillbaka från skada, är nog den som har störst framtida potential och ett extra vapen i sina långa inkast. Marcus Olsson är så klart av hög kvalitet, men nästan alltid skadad, så även nu. Benjamin Hjertstrand är en nyttig, rutinerad truppspelare, som också kan täcka upp i mitten, men än så länge bara har ett korttidskontrakt – och är skadad. Gissningsvis får alla tre göra minst en handfull matcher från start i år.
Förutom dessa spelare finns också Melvin Sjöland, som än så länge inte gjort en minuts seriespel, men möjligen skulle kunna få debutera med inhopp imorgon, när så många andra är borta.

Mittbackar
Även här ser det tunt ut, efter många skador.
Andreas Johansson är självskriven och får som vanligt mycket uppmärksamhet för sin ålder. Det är ingen tvekan om att han fortfarande är skicklig, men jag får ändå en liten klump i magen när jag tänker på hur beroende HBK är av honom. En enda skada kan innebära slutet på Antes G:s karriär – och någon dag kommer även han få alltför svårt att hänga med unga allsvenska anfallare. 
Joseph Baffo är även han skicklig – men var skadad under flera månader i höstas och är det nu igen.
Det öppnar för Gabriel Wallentin. Visst är Wallentin talangfull, men han har bara gjort totalt 16 matcher från start i Superettan – och kastas nu dagen före 22-årsdagen in som mittback i allsvenska premiären. Låt oss hoppas att det går bättre än när mittbackskollegan Taulant Parallangaj startdebuterade i fjol – och blev utvisad.
Taulant Parallangaj är alltså ett annat alternativ, men precis som så många andra backar har han mest varit skadad och som jag uppfattat det är han det fortfarande. Dessutom tror jag att Haglunds förtroende för honom fick sig en törn efter premiärutvisningen. Det blir nog inte mycket speltid i år för Parallangaj.
Med i leken i mittförsvaret framöver finns även Benjamin Hjertstrand och Marcus Olsson, när de två är skadefria. Jag skulle gissa att båda två i sådana fall går före Parallangaj och kanske även Wallentin.

Mittfält
Vi spelar i huvudsak utan riktiga yttrar och därför klumpar jag ihop alla mittfältare i detta stycke.
De är en given kvartett som tar startplatserna, åtminstone nu i början av året.
Erik Ahlstrand ska vara spets. Det är en nyckelroll. Lyckas han med att både skapa chanser åt andra och kanske banka in en handfull mål på egen hand så är mycket vunnet. Men visst gnager en liten osäkerhet, för än så länge har Ahlstrand aldrig färgat i allsvenskan.
Det har däremot de två yttre innermittfältarna i diamanten: Amir Al-Ammari och Joel Allansson, två riktigt starka namn för en nykomling.
Jonathan Svedberg ligger längst bak i diamanten och det är en roll som han gör mycket bra.
Förste reserv är jättetalangen Kazper Karlsson, som lär få mycket speltid och kanske till och med – om hans utveckling fortsätter – kan slå ut någon av de andra senare i säsongen.
Villiam Granath är däremot en liten besvikelse så här långt. Vårt första nyförvärv inför allsvenska comebacken verkar ligga långt ner i hackordningen. Kanske har det helt enkelt varit ett lite för stort steg från lilla Skövde till allsvenskan? I så fall kan vi kanske ha sparkapital i lillebror Granath, när han väl acklimatiserat sig.
Mittfältstruppen fylls ut med lovande tonårstrion Albin Ahlstrand, Pontus Carlsson och Leo Hedenberg. De kommer nog alla att kunna få några minuter i någon match här och där, men sannolikt inte mer än så.

Anfallare
Totalt har de fem anfallare som listas på HBK:s hemsida gjort två allsvenska mål. Ska vi klara kontraktet bör de nog ha tiodubblat den siffran efter 2023. 
Störst hopp sätts så klart till Superettans skytteligavinnare Viktor Granath och tvåan Alexander Johansson, även om jag, och många med mig, påpekat att spelare som öst in mål i andradivisionen ofta får det svårt i Allsvenskan. Men visst känns det ändå lite kittlande, med den storvuxne Granath och snabbe Johansson. Jag tror nog ändå att båda kan lyckas helt okej.
Bakom dem kan Naeem Mohammed bli en joker. Han har uppenbart näsa för målet. Däremot har jag inga förhoppningar på förra årets flopp Villiam Dahlström – men blir så klart gärna motbevisad.
Tonåringen Lorent Mehmeti är nog mest med för att se och lära i år.