Utan energi – men med poäng

Energifattigt och oengagerat. Så kändes HBK:s spel under större delen av matchen idag. Och ändå står vi här med 2-2 och en poäng, efter en helt osannolik avslutning. Osannolik inte bara för att vi knappt skapat några chanser på ordinarie tid, utan också för hur det sker, med Malkolm Nilssons kvitteringsnick som klimax.

Så varför såg det ut så här idag då? Tja, att vi saknade fyra viktiga spelare (Jonathan Svedberg, Alexander Johansson, Thomas Boakye och Andreas Bengtsson) bidrar alldeles säkert. Inte för att alla varit självskrivna i startelvan, men med dem disponibla hade vi kunnat låta andra spelare vila. Till exempel känns Phil Ofosu-Ayeh ganska sliten efter det täta matchandet, vilket han ju också själv berättade om i HP häromdagen. Och ja – riktigt kul att han har skrivit på för ytterligare två år. Nu hoppas jag att vi snart få fler besked om signerade kontrakt, för det är ju en hel del som går ut efter denna säsong.

Nu njuter vi

Ett bra lag har tur, sägs det. Det finns så klart ingen vetenskap bakom denna klyscha – lag som har tur har tur, oftast genom att ha marginalerna med sig. I fjol hade vi marginalerna mot oss, i år har vi dem (hittills) med oss. Visst, segern igår var välförtjänt, men BP kunde mycket väl ha tagit poäng. Samma sak mot Öster i torsdags och mot AFC förra helgen. Det är ju faktiskt så att alla tre senaste motståndarlagen har prickat stolpe och/eller ribba under avgörande skeden i matcherna.

Med det sagt – jag klagar inte, verkligen inte. Istället gäller det att njuta. Och det finns mycket att njuta av. Vi leder serien, vi har släppt minst antal mål, vi har släppt fram fler debutanter från egna led än på många år, vi har en segermaskin i Jonathan Svedberg (som visade sin betydelse igår, inte minst när han gick ut), vi har ett fantastiskt vapen i vår breda anfallsuppsättning med sylvassa avbytare.

Utanför plan så har HBK:s arenaplaner presenterats i HP. En gång i tiden var jag ytterst engagerad i arenafrågan, och lanserade till och med idén om ett Arenaparti. Men det var då, när vi var ett etablerat allsvenskt lag som ofta till och med fick spela i Europaspelet och då tvingades bort från Örjans vall. Nu har mitt intresse svalnat betydligt. Jag väljer ändå att lita på att HBK:s ledning vet vad den gör och ställer mig därför planerna, även om ett publiktak som kan bli så lågt som 8000 inte låter särskilt klokt för oss som minns åren kring millenieskiftet och hoppas att vi någon gång ska komma tillbaka dit.

Seger i österled

Jag blev orolig när rekordmannen Jonathan Svedberg saknades. Jag blev ännu mer orolig när jag såg att floppen Simon Lundevall skulle ersätta.

Men det hade jag inte behövt vara. Vi krossade toppkonkurrenten Öster, som på sju tidigare matcher släppt in totalt sex mål, med 4-1. Till och med Simon Lundevall gjorde en helt okej match och låg bakom ett av målen.

Samtidigt var vi knappast så överlägsna som siffrorna säger. Istället verkar det som att allt 2021-motflyt nu återbetalar sig. Öster hade boll i både ribban och stolpen och kunde mycket väl fått med sig poäng idag.

Bra också att Villiam Dahlström fick spräcka sin målnolla. Som extra bonus fick både Pontus Carlsson och lillebror Ahlstrand debutera i seriesammanhang.

Enda negativa: Joseph Baffo drog på sig ett onödigt gult kort och är avstängd på måndag.

Vi leder och Svedberg glänser

AFC var serieledare. Det är de inte längre. Nu är vi där istället. För egen del var det min första match på plats på Örjan i år och det var en härlig tillfredsställelse att glida hemåt igen.

Men även om segern var rättvis så ska vi inte glömma att vi hade marginalerna på vår sida. Med 2021 års flyt så hade vi kammat noll i den här matchen, för AFC kunde mycket väl fått in både ett och två mål till.

Härligt för övrigt att Jonathan Svedberg nu har ett fantastiskt fint klubbrekekord. En lojal spelare, med en spelstil som knappast ger honom särskilt mycket uppmärksamhet. Han har också varit en av de spelare som en del tyckt om att hacka på – tyvärr är det ju ganska vanligt att någon eller ett par av våra egna produkter har en sådan otacksam roll.

Kast, knän och Karim

Skövde AIK var obesegrade. Det är de inte längre. Efter en första halvlek där hemmalaget fick kasta och sparka långa bollar mot vårt försvar var jag ganska orolig, särskilt när det blev 1-0. Men så satte Ante G fram ett knä, vi fick in 1-1 och spelet stabiliserades. I andra halvlek var det aldrig något snack.

Kul också att Sadat Karim fick göra mål. Jag har alltid uppskattat honom, men många stirrar sig blinda på att han sällan får in bollen i nät. Och visst – en forward ska göra mål. Men Karim är otroligt stark, och dessutom väldigt ofta inblandad när andra gör mål. Fyra assist står han registrerad för hittills, och det borde kanske varit ytterligare ett eftersom det var han som vann nickduellen innan Samuel Kroon hittade målet mot Örebro. Det betyder att Karim alltså varit sista eller näst sista HBK:are på mer än hälften av våra mål i serien i år.

Full kontroll – igen

Full kontroll från början till slut. Så var det idag mot Östersund. Och ändå en liten oroskänsla innan 2-0-målet till slut satt. Väldigt likt förra veckans 2-0-seger mot ett annat nedflyttat Ö-lag.

Vi är i princip tillbaka i fjolåret nu: stabilt försvarsspel, många heta målchanser, men också många missar. Skillnaden är att motståndarna är sämre nu, vilket ger oss ÄNNU fler chanser och till slut går bollen in.

Erik Ahlstrand har verkligen kommit till sin rätt som vänstermittfältare i en diamant. Det var ju också där han fick spela 2019 och kanske är det helt enkelt hans rätta plats.

Bäst idag var nog ändå Phil Ofosu-Ayeh. Helvete vilken hög klass han håller: snabb, stark, bra inlägg. Bara att hoppas att han får vara skadefri i år. Och det är inte utan att man funderar på hur det hade gått för HBK i fjol om han inte skadat sig.

Om man vill klaga på något så kan man lyfta fram att varken Villiam Dahlström eller Sadat Karim har hittat målet hittills i år. Å andra sidan stod båda två för assist idag.