Grova misstag och en otrevlig släkt

Fruktansvärda scener på Örjans vall ikväll. Och det är framför allt Magnus Haglunds fel. Två grova felbedömningar av vår manager förstör allt.

Eter den längsta förlustfria sviten i allsvenskan på över ett decennium väljer Haglund att rucka på det som varit en av de viktigaste framgångsfaktorerna: anfallsparet Erik Ahlstrand och Viktor Granath framför ett hårt jobbande, defensivt skickligt mittfält. Istället ställer han upp med en – med HBK-mått mätt – extremt offensiv uppställning där varken Kazper Karlsson eller Joel Allansson får plats.

Och vad som är ännu värre är att Haglund – dessutom för andra gången denna månad – startar med en halvskadad målvakt, som först släpper in två bollar och sedan tvingas byta. När Malkolm Nilsson tappade in 0-1 fick Varberg en enorm injektion, efter en pigg HBK-inledning. Strax därefter låter han även 0-2 gå in enkelt och Varberg bara flyger fram. 

Vi kan också konstatera att släkten är värst. Stojan Lukic överglänste båda våra målvakter med hästlängder. Hade vi bytt målvakt med Varberg denna match så hade vi vunnit, så avgörande var skillnaden.

Och vi har nu alltså tredje sämst målskillnad i hela serien, trots att vi ligger på övre halvan. Det är tur att det i poängkolumnen kvittar hur många mål man förlorar med.

Förresten tycker jag att det är värt att notera att två av våra nyförvärv, Gustav Friberg och Villiam Granath, är helt utanför matchtruppen idag, trots att den består av 20 man. Det där med att försöka bli Skövde Södra var kanske inte så smart ändå.

Trippel-A-värvning

Amir Al-Ammari är HBK:are på riktigt igen. Det känns bra. Men vi får kanske inte behålla honom så länge – kontraktet sträcker sig märkligt nog bara 1,5 år och gissningsvis beror det på att han sedan vill utomlands.

0-0 mot nästjumbon – igen

0-0 mot nästjumbon för andra gången på några veckor är förstås inte något särskilt upplyftande resultat. Men det är – som jag ju konstaterade förra veckan – alltid skönt att få med sig poäng från en match. Nu håller vi avståndet till nedflyttningslaget IFK Göteborg (15 poäng med 14 matcher kvar kan de väl omöjligen komma ikapp?) och tog faktiskt in en pinne på Djurgården i kampen om bronset.

Att IFK Göteborg ligger där de gör är inte så förvånande. Malkolm Nilsson behöver inte göra en enda kvalificerad räddning på hela matchen och när göteborgarna får drömlägen så vågar de antingen inte skjuta eller lyckas pricka ribban trots att målet är tomt. Å andra sidan måste jag erkänna att de har en hyfsad defensiv där Gustav Svensson faktiskt imponerade.

För HBK:s del hoppas jag verkligen att Phil Ofosu-Ayeh, som fick gå av mitt i andra halvlek, inte får nya skadebekymmer. I mina ögon är han just nu HBK:s bästa spelare, före hyllade Erik Ahlstrand, Ante G och Malkolm Nilsson. Högerbacksersättaren Thomas Boakye är tyvärr ett par klasser sämre, även om han är en härlig spelare att ha i truppen.

Hatten av för Sigge!

Jag försöker ha hyfsad koll på olika medier som tar upp HBK, men podden Sigges cirkus har jag inte följt särskilt noga det senaste året eller så. Kanske beror det på att jag kände att snacket inte riktigt passade mig, med för många och – som jag upplevde det – något för oinitierade poddmakare. För två år sedan var jag också rejält kritisk till att Janne Andersson tilläts komma med en massa falska påståenden utan att poddmakarna reagerade eller rättade.

Men jag kan konstatera att jag har haft fel om podden. Rejält fel. I alla fall så som den numera låter, för formatet har säkert utvecklats sedan jag senast lyssnade mer regelbundet. Under semestern har jag gått igenom några av de senaste Sigges cirkus-avsnitten och de är riktigt, riktigt bra. Framför allt är poddmakarna skickliga på att få gästerna (för det är gästerna som är intressanta) att berätta och förklara på ett sätt som jag faktiskt inte hört någon annanstans.  Kanske är det helt enkelt så att de får de inbjudna deltagarna att känna sig bekväma, så att de vågar öppna sig. Ett fint exempel är Magnus Haglund-intervjun. Istället för Haglunds vanliga ganska kantiga, ibland nästan småaggressiva stil, så var vår manager avslappnad och öppen, vilket ledde till betydligt bättre insikt i hans sätt att resonera än otaliga HP-intervjuer någonsin gjort.

Så hatten av för Sigges cirkus! Och ni HBK:are som, precis som jag, missat hur bra podden numera är har något att se fram emot! Min enda invändning är att podden fortfarande verkar vara Spotify-exklusiv, vilket är ganska irriterande när man, som jag, lyssnar på alla andra poddar i en annan spelare.

En härlig poäng

Kanske är det för att jag själv är gammal försvarare, men ofta känner jag att det är viktigare att inte förlora än att gå för segern. Då har man i alla fall tagit poäng, och matchen har således inte varit helt förgäves. Så känner jag också efter gårdagens 2-2 mot Värnamo. Visst kunde, och kanske borde, vi ha vunnit. Efter den turliga 1-2-reduceringen var det i princip spel mot ett mål i en timme, med stolpträff och offsidemål innan Naeem Mohammed satte sin skickliga nick efter Phil Ofosu-Ayehs superba inlägg. Men vid 0-2-underläget, och Värnamodominansen som var då, var en poäng ett drömresultat. 

Vad gäller just Naeem Mohammed så är det tydligt att han nu, efter att allsvenska målnollan spräcktes, verkligen fått det att lossna. Tänk om Alexander Johansson visat samma psyke, istället för att säcka ihop och gnälla när han rättvist blev petad. Då hade även Alle potential bli en farlig målskytt i allsvenskan, det tror jag fortfarande.

Jag tycker också att det är viktigt att lyfta fram något som få verkar ha sett: att den annars ständigt hyllade Ante G faktiskt gör svaga prestationer vid våra baklängesmål, framför allt det första. Vid 0-1 står han långt ner och upphäver därmed offsiden på spelaren ute till höger. Sedan syns hans långsamhet när Gustav Engvall, som startar närmare tio meter bakom honom, enkelt och oattackerad når bollen på inspelet. Vid 0-2 ger Ante G samma Engvall tid och plats att vända runt och enkelt komma till skott, även om det målet framför allt får skrivas upp på halvskadade Malkolm Nilssons konto. Hade det varit någon annan än vår kapten som gjort dessa prestationer är jag tämligen säker på att denne sågats friskt i olika kanaler.

Mohammed avgör – ännu en gång

Visst har han fått vänta på sitt första allsvenskan mål, Naeem Mohammed. Till slut kom det – och blev avgörande. Men hans prestationer har faktiskt avgjort våra tre senaste bortamatcher. Både den fixade straffen mot Mjällby och det framtvingade självmål mot Varberg kom till efter att han helt enkelt varit för snabb för motståndarna, precis vid utvisningen idag. Naeem Mohammed måste sägas vara en riktigt lyckad värvning.

Viktor Granath är också en fin värvning. Efter dagens mål ligger han sexa i allsvenska skytteligan. Riktigt imponerande. Dessutom säkrar han dagens seger med blockeringen i sista sekunden.

Och ja – hela HBK är verkligen imponerande i år. Nu ligger vi alltså femma i tabellen. Så högst har vi väl knappast legat så här långt in på säsongen sedan 2007?

JCL lär ersätta Ahlstrand

Tvåan i Superettans skytteliga 2022 såldes – och in kommer istället fyran i samma series skytteliga på lån. Om man bara studerar dessa siffror kan silly season-bytet ses som ett nedköp, särskilt som Alexander Johnsson hade betydligt fler mål per spelad minut än Jack Cooper-Love under 2022. Men med tanke på oengagerad Alle Johansson verkade under slutet av HBK-tiden är det nog ändå ett steg upp.

Frågan är dock om det verkligen är Alexander Johansson som Jack Cooper-Love ska ersätta. JCL uppger att han varit missnöjd med speltiden i Elfsborg, där han ändå fått hoppa in i nästan varje match under våren, både kortare och längre inhopp. Ska det bli mer speltid i HBK så måste han alltså slå sig in i startelvan. Det kan ske på två sätt: antingen genom att han petar någon i den nuvarande elvan – eller att någon i startelvan försvinner från klubben. Att JCL skulle peta någon i nuvarande toppduon, Viktor Granath eller Erik Ahlstrand, är uteslutet. Möjligen skulle vi kunna gå över till ett annat spelsystem, där Erik Ahlstrand flyttas ned i banan, men även det är osannolikt, eftersom Ahlstrand varit så bra som släpande forward. Då återstår endast ett enda alternativ: att Erik Ahlstrand är på väg bort och att JCL ska ta över hans position. Det är ett nedköp, men ändå bra agerat av HBK att knyta upp ersättaren redan i förväg.

Jack Cooper-Love blir den fjärde spelaren från Skövdes AIK:s 2022-trupp som spelar i HBK 2023. Låt oss hoppas att han är bättre scoutad än Villiam Granath och Gustav Friberg, som ju knappt fått spela alls i år.

2023-utdelning

Precis som vid förra hemmamatchen mötte vi ett lag på undre halvan och nådde bara 0-0. Men trots att det var nästjumbon får vi ändå vara nöjda. IFK Göteborg var faktiskt bättre och hade fler chanser, även om vi så klart skulle haft en straff när Göteborgsbacken fladdrade med händerna och stoppade Thomas Boakyes nick från nära håll som sannolikt blivit mål (att HP kallar det ”ett halvläge” är faktiskt både uselt och märkligt av en lokaltidning).

Många har hyllat HBK i år och gärna ställt det mot 2021, när vi åkte ur. Och visst förtjänar laget hyllningar för att ha plockat så många poäng och ligga sexa. Men ska man vara ärlig tycker jag faktiskt att det egentligen inte är så stor skillnad på 2021 och 2023 – sett till hur bra vi spelar. Däremot har vi marginalerna med oss. Om vi tittar på de tre senaste matcherna – Hammarby, Varberg och Göteborg – så hade vi sannolikt förlorat med uddamålet mot både stockholmarna och göteborgarna 2021 och mot varbergarna hade det blivit max en pinne. Även i flera matcher tidigare har vi fått fin utdelning, även om det också finns enstaka insatser som förtjänat fler poäng än vi fått. Med 2021-utdelning hade vi sannolikt legat och skvalpat kring strecken i år också.

Skönt också för Ante G att inte behöva fira jubileum med en förlust.

Och så till sist: vilken härlig insats Phil Ofosu-Ayeh gjorde igår. Jag kan inte minnas senast en ytterback i HBK var så dominant i en match, om det någonsin har hänt.