Silly startar

Det har talats om löjligt låga transfersummor av stockholmsbaserade medier. Men nu börjar siffrorna som nämns motsvara den talang som Bleon Kurtulus är. 5-7 miljoner euro är han värd, enligt en italiensk källa. Får vi ett bud i den storleksordningen, eller strax där under, är jag tämligen säker på att Bleon Kurtulus försvinner i sommar, under förutsättning att han själv vill det.

Även Birnir Snær Ingason sägs – återigen – vara på väg bort. Precis som i vintras är det från isländskt håll som uppgifterna härstammar, men den här gången tror jag att de stämmer. Ingason har inte ens varit med i matchtruppen de senaste omgångarna och har ärligt talat inte visat mycket alls i år, de minuter han trots allt spelat. Det är nog bäst för alla att han går vidare.

Yannick Agnero har också omgärdats av rykten och hans fem mål under värsäsongen lär inte ha minskat intresset. Men om Kurtulus för siffrorna som nu nämns säljs har vi nog råd att vänta på ett riktigt fett bud på ivorianen innan vi släpper honom.

Är då någon på väg in?

Tja, än så länge finns inga tydliga rykten. Men försvinner Bleon Kurtulus är det givet att en mittback av hög klass måste in – ja, kanske måste det till ett sådant nyförvärv även om Kurtulus stannar, med tanke på hur svagt vårt försvar har varit.

I övrigt är det svårt att veta. Visst kan man drömma om värvningar som är tydligt bättre än de vi har idag, men med tanke på vår ekonomi så har vi nog svårt att handla från en sådan hylla. Kanske kommer någon ung talang in, kanske kan vi få till något lån som kan lyfta oss, men jag tror nog att det i år blir ett betydligt lugnare transferfönster än förra året.

Vi är ett såll

Det är inte lätt att vara HBK:are just nu. Vi läcker som ett såll bakåt. Situationer som inte är i närheten av att vara farliga förvandlas plötsligt, på bara någon sekund, till baklängesmål. Förlorade närkamper, missade bortsparkningar, onödiga straffar och självmål – ja, allt inträffar just nu och allt leder till insläppta mål. Då hjälper det föga att vi trots allt får in en boll framåt då och då.

Idag mot Elfsborg var Bleon Kurtulus extra olycklig. Vid första målet förlorar han först bollen och får den sedan på handen, vid det andra misslyckas han i en duell, vid det tredje bröstar han själv in den och vid det fjärde är visserligen Filip Schyberg den som missar grovt, men innan dess har bollen också passerat Kurtulus. Ingen idé att hänga honom dock, detta är läropengar, och Kurtulus är fortfarande en ruskigt spännande talang.

Vi har nu spelat 11 matcher. I 6 av dem har Pascal Gregor medverkat. På dessa 6 matcher har vi släppt in 10 mål (varav 5 i premiären), i genomsnitt alltså 1,67 per match, eller 1 per match borträknat premiären. Det är inga supersiffror, men när man ser att vi på de övriga 5 matcherna, där Gregor alltså inte har medverkat, har släppt in 15 mål, 3 per match i snitt, så inser man att dansken nog måste komma tillbaka så snart som möjligt.

Något glädjande då? Jo, visst går det att hitta sådant. Till exempel att flera av våra egna unga talanger får allt mer speltid. Idag gjorde Ludvig Arvidson mycket bra och Måns Andersson såg riktigt fin ut under inhoppet.

Pawel Chrupalla fick också lite speltid igen. Och frågan är om vi har råd att vara utan hans vänsterfot på plan? Idag skapade den ett par fina lägen på de få minuter den fick och visst borde Blair Turgott gjort mål ett av dem. Jag gillar att Gustav Friberg kunnat ta sig in i laget efter två svåra år, men kanske är det ändå läge att ge Chrupalla chansen från start igen?

Som vanligt i Malmö

Nej, det blev ingen seger mot Malmö. Och det hade vi ju inte räknat med heller. För att lyckas bryta den hemska sviten hade vi inte bara behövt göra en solid prestation utan också ha marginaler med oss och en domare som vågar döma rättvist. Idag nådde vi nästan det första, men var långt ifrån på det andra och tredje.

Ändå såg det länge ganska bra ut. Men så väljer Filip Schyberg av någon anledning att nicka bollen inåt plan, där en MFF:are drar Joel Allansson i tröjan och får fritt spelrum att servera en annan ljusblå – som grundlurar Tim Erlandsson och sätter bollen mitt i mål.

Sedan blir Bleon Kurtulus nedknuffad i straffområdet och får nästan tröjan avsliten. Alla vi som kan något om fotboll förstår att domarens signal är en straffspark på grund av den store MFF-mittbackens extremt tydliga knuff i ryggen. Men domaren pekar helt obegripligt åt fel håll. En sån fegis!

Så avslutas halvleken med ett självmål och ridån går ner. Andra halvlek blir en lång transportsträcka, där det som är mest synd är att Yannick Agnero inte kan förvalta gratisläget och förlänga sin målsvit, medan det roligaste är att Malte Persson, med nytecknat kontrakt på fickan, får känna på allsvensk gräsmatta.

Hemska hattrick

Vi måste sluta med det här. För andra gången i år får en motståndarforward göra hattrick på Örjans vall. Det duger faktiskt inte. Totalt har vi nu, på fem hemmamatcher, släppt in hela 13 mål. Det är smått katastrofala siffror. På hela förra säsongen släppte vi in totalt 14 mål på hemmaplan. 2021, senaste året vi åkte ut, släppte vi in 9 hemma!

Matchen i övrigt då? Jo, visst rullade vi boll fint fram till 1-0. Men sedan vaknade Gais och hade spelet under större delen av matchen. Ändå kunde vi mycket väl fått poäng, men både Naeem Mohammed och Yannick Agnero hade inte riktigt kalibrerat in siktet. Synd.

Finns det något positivt då? Tja, vi fick i alla fall inga nya skador eller avstängningar, som vi annars brukar få numera.

Nu väntar Malmö stadion på söndag. Yannick Agnero har chansen att sätta klubbrekord med mål i sex raka matcher om han målar igen då. Det vore härligt. Jag hoppas verkligen att vi får jubla där på kortsidan mitt emot de stöddiga malmöiterna. Då kommer dagens bleka insats att vara glömd.

Forwardsförbannelsen

I decennier har HBK haft minst en egen produkt i startelvan. Totalt 753 matcher är sviten uppe i nu. Det är något att vara extremt stolt över.

Men har ni tänkt på att vi ytterst sällan, om ens någonsin, får fram egna anfallsprodukter som håller i allsvenskan? Visst har vi spelare som gör mycket mål som juniorer, men när det vankas seniorspel så misslyckas de alla.

Bara under de senaste fem-sex åren har anfallslöften som Alex Hall, Alexander Johansson, Oliver Hintsa, Lorent Mehmeti och Johan Gudmundsson fått a-lagskontrakt för att sedan antingen inte slå sig in i startelvan eller få chansen men misslyckats med att leverera på allsvensk nivå. Några år tidigare var det Rasmus Wiedesheim-Paul, som ju höll i superettan, men inte i allsvenskan. Ja, jag kan faktiskt inte minnas senaste egna forwardstalangen som blev en bra allsvensk målskytt. Kan det vara så långt tillbaka som Niklas Gudmundsson? Eller möjligen om man vill räkna in Marcus Antonsson, även om han nästan var vuxen när han flyttade till HBK:s akademi.

Visst finns spelare som Niklas son Gabriel eller Sead Haksabanovic, som stundtals spelat i anfallspositioner, men sedan etablerat sig längre ned i banan.

Samtidigt finns det mängder med mittfältare, försvarare och målvakter som tagit steget från HBK:s juniorled till att bli riktigt bra spelare på allsvensk eller till och med internationell nivå. Men forwards får vi alltså inte fram. Det torde stämma till eftertanke och analys. 

Kanske kan Ludvig Arvidsson bli den som till slut lyckas, även om 16-åringen inte heller än så länge gjort mål i allsvenskan. Eller kanske Malte Persson, ännu en spelare som gör mycket mål i juniormatcherna och nu också får a-lagskontrakt. Låt oss hoppas att någon av dem, eller allra helst båda, kan bryta forwardsförbannelsen!

Seger, skador och Sigge

BP är en motståndare som brukar passa HBK illa. Trots att vi oftast slutar nära varandra i tabellen så blir det ofta förlust mot stockholmarna. Så inte idag – det blev istället tre riktigt sköna poäng, extra sköna just för att de kanske inte var helt rättvisa. Förutom de inledande 20 minuterna hade BP bollen i princip hela tiden och flera HBK-spelare gick verkligen på knäna på slutet.

Äntligen fick Tim Erlandsson chansen i målet. Och han tog den. En riktigt svettig räddning och flera andra stabila ingripanden. Jag hoppas verkligen att vi snart kan skriva nytt kontrakt med honom, för annars är risken att han går vidare.

Kul också att vi nu gav en junior, Oliver Kapsimalis, chansen att vara med i matchtruppen och inte lämnade en plats tom som vi gjorde sist.

Men allt är inte bra. Vi fick två nya skador idag. Pascal Gregor var borta för någon match sedan, nu är han återigen skadad och denna gång verkar det vara värre. Yannick Agneros skada verkar lite lindrigare, men han är å andra sidan i princip oersättlig för oss just nu, särskilt om Naeem Mohammed inte kan spela.

Utanför planen så har podden Sigges cirkus nu släppt sin intervju med Jesper Westerberg. Det är väldigt intressant lyssning för alla HBK-intresserade, inte minst resonemanget kring Vinicius Nogueira, där den uteblivna kommunikation kort sagt kan förklaras med att man inte ville sänka värdet på spelaren, vilket är ett helt logiskt argument.

En annan spännande sak i Westerberg-intervjun rör WV-gate, med de två Ludwvigarna. Om jag förstod klubbchefen rätt uppstod hela situationen för att någon ”Halmstad-vänlig” hört av sig till förbundet två dagar efter matchen. Jag tolkar det som att denna ”Halmstad-vänliga” är HP, som alltså i så fall skapat hela denna skandal på egen hand genom att kontakta förbundet. Dessa citat, från en HP-text två dagar efter segern, låter väldigt mycket som att SvFF-mannen precis fått reda på det han kommenterar av den som ringer och inte känner till några detaljer (formuleringar om att ”det låter som” är sådana man använder när man precis fått veta något och inte själv kan detaljerna).

Visst ska HP inte behandla HBK med silvesvantar, men att medvetet bli en aktör som försöker hitta fel i klubbens agerande och på så sätt skapa svårigheter för klubben, det känns riktigt illvilligt. Jag kan förstå att Jesper Westerberg har en njugg inställning till HP, något som blir väldigt tydligt i poddavsnittet.

En härlig kväll på Örjan

Oh, en så mycket härligare resa hem från Örjan det blev idag jämfört med förra gången jag var där. En riktigt imponerande insats, där vi var tio man en timme men ändå klart bäst.

Idag finns det många att hylla: Naeem Mohammed som sätter sina två första mål sedan förra året, Filip Schyberg som gör ett och en assist, Yannick Agnero som målar för tredje matchen i rad och även gjorde sin spelmässigt bästa insats i år. Mest av alla imponerade dock Bleon Kurtulus – stark, bollsäker och med mängder av rätt beslut på plan. Han kommer att bli en storback, kanske den bästa någonsin under den tid jag följt HBK.

Allt var dock inte bra. Tim Rönning inger ingen trygghet och har i år inte stått för särskilt många bra insatser, ej heller idag. Det första målet kanske inte är hans, men han bör i alla fall försöka nå bollen. Det andra får han ta på sig helt. Kan man hoppas att den andre Tim får chansen snart?

Inte heller är det så bra att vi har en så tunn trupp. Idag saknades tre man och då valde vi att inte ens ta ut en full matchtrupp, vilket alltså indikerar att de två afrikanska ungdomarna Iddrisu Moro och Marvin Illary är oerhört långt ifrån att få spela. Idag försvann ytterligare två man, Gabriel Wallentin med utvisningen och Naeem Mohammed som skadade baksida lår.

Märkligt också att HBK verkar ha sparat in på massören. Är det för att ha råd med fem tränares lön, plus Magnus Haglunds feta paycheck?

Till sist: Jag försöker undvika att alltför ofta anmärka på domaren, men hur kan hon låta den varnade Värnamospelaren som slår till Bleon Kurtulus vara kvar på plan? Särskilt när hon tidigare har tagit en oerhört billig utvisning för att Gabriel Wallentin möjligen kan ha nuddat samma spelares häl.

Reflektioner efter Sirius

Det viktigaste var inte att vi fick en poäng, även om den också var viktig. Det viktigaste var att vi äntligen spelade riktigt bra. 1-1 slutade gårdagens match mot Sirius, men vi var faktiskt närmast segern och hade ordentligt oflyt med marginalerna, medan Sirius mål var riktigt onödigt. Nu kan man våga tro på HBK igen.

Yannick Agnero har varit uppsnackad, men inte motsvarat förväntningarna alls hittills. Igår visade han äntligen klass – skottet som gav 1-0 kan vara årets mål i allsvenskan och höjde säkert hans värde med ganska många miljoner. Samtidigt som han ofta ser kantig ut och tappar enkla bollar så kan han ur ingenting skapa farliga målchanser, ett attribut som lär locka större klubbar inom kort.

Naeem Mohammed ser också ut att vara på väg att bli den superanfallare han var fram till skadan i somras. Precis som 2023 så tror jag att det kan lossna rejält för honom så snart första bollen sitter i nätmaskorna.

I försvaret visade Bleon Kurtulus också klass, framför allt i spelet med boll. Han har redan blivit en riktigt viktig bricka och det är härligt att se. Även han lär snart försvinna för ett antal miljoner.

Och utanför plan är det spännande att se att podden Sigges cirkus ska ta ett rejält snack med Jesper Westerberg, på sistone rejält ifrågasatt. Det blir intressant att höra och kanske är det också läge att skicka in lite egna frågor.

Mjällby bättre på allt

Som HBK:are har vi tyvärr blivit vana vid känslan av tomhet och hopplöshet efter en match under det senaste decenniet. Jag ska inte säga att det är sämre än någonsin, för den senaste smärtan är alltid den värsta, men det har gått oerhört snabbt nedåt de senaste månaderna. Administrativt slarv, mörkläggning, misslyckade nyförvärv och nu match på match med erbarmliga prestationer.

Idag kändes nästan varenda Mjällbyspelare som starkare, snabbare, uthålligare och mer teknisk än varenda HBK-spelare. Även om vi hade riktigt flyt med målet precis före paus så var vi aldrig nära poäng. Att xG är ett löjligt mått kan man se efter den här matchen: HBK var inte speciellt långt efter Mjällby enligt detta sätt att räkna, men i verkligheten chanslöst.

Fanns det något bra då? Jo, så klart. Joel Allansson var faktiskt briljant i första halvlek och krönte det med framspelningen till målet. Filip Schyberg gjorde inte bort sig i sin startdebut. Yannick Agnero fick till slut göra mål, även om han i övrigt var väldigt svag och säkert hämmades av sin tidiga onödiga varning. Naeem Mohammed blixtrade till ett par gånger. Bleon Kurtulus visar flera gånger klass, även om sista målet nog delvis är hans. Ludvig Arvidsson är pigg och han får faktiskt gärna starta på söndag.

Marginaler emot – men rättvis förlust

Nej, det är ingen katastrof, varken dagens förlust eller säsongsinledningen med tre poäng på fyra matcher. Men det är en grym besvikelse att den känsla av nystart och hopp om framtiden som uppstod i höstas grusats så hårt.

I matchen idag hade vi trots allt faktiskt marginalerna emot oss. Första målet kommer efter att Norrköping fått ett inkast när bollen, av allt att döma, inte var över linjen. Andra målet ser på tv-bilderna ut att vara hårfint offside och skottet går in tack vare att det tar på Gabriel Wallentins ben. Och tredje målet uppstår för att samma Wallentin halkar. Med detta sagt: Norrköpings seger var naturligtvis fullt rättvis.

Att jag kan säga ”vad var det jag sa” är en klen tröst när det gäller vår forward Yannick Agnero. För jag varnade ju för att binda allt för mycket hopp till honom. Att han står på noll mål än så länge kan man acceptera, men han har knappt ens kommit till något läge, vinner få dueller och ordnar inte många frisparkar. Visst är han en talang, men det är värt att minnas att han spelade bara hade lyckats göra ett enda seniormål innan han kom till HBK.

Det är också deprimerande hur svag scoutingen varit. Att bara ett enda av sex nyförvärv (Pascal Gregor) spelar regelbundet är faktiskt obegripligt uselt. De två afrikanerna kan kanske bli något i framtiden och Filip Schyberg har väl hela tiden varit tänkt att skolas in, men att Pawel Chrupalla inte längre ens får hoppa in och att Aleksander Damnjanovic Nilsson hittills står på noll minuter är smått skrämmande. Vad är den långsiktiga planen?

Samtidigt gläds jag ändå över att oglamorösa och hårt kämpande spelare som Gustav Friberg och Villiam Granath visar sig vara så stabila och att en 16-åring som Ludvig Arvidsson är den anfallare som är närmast att hitta målet.

17 år som ger hopp

Han sköt och han sköt. Till slut nickade han istället – och fixade en underbart härlig och rättvis seger i allra sista minuten. 17-årige Bleon Kurtulus är guld värd, både idag och i framtiden, när han kommer att ge oss många sköna miljoner. Redan före målet hade han varit bäste HBK:are på plan.

En märklig känsla var det att se HBK så fullständigt överlägset mot ett annat allsvenskt lag. Öster var uppenbarligen ute efter 0-0, med hopp om att någon kontring kanske skulle resultera. Det är en helt acceptabel taktik från en nykomling, men det var ändå förvånande att se hur ytterst mediokra de var, särskilt med tanke på deras tidigare resultat. Samtidigt var det frustrerande att se hur trubbiga vi själva var – mängder med hyfsade chanser, men Östermålvakten hade knappt behövt anstränga sig innan Bleon skallade in den.

Härligt också att se 16-årige Ludvig Arvidsson få chansen när vi jagade mål, före till exempel Blair Turgott. Det var dessutom Arvidsson som fixade frisparken som sedan Joel Allansson rutinerat flyttade tio meter närmare mål innan vi avgjorde.

Förutom Arvidsson fick vi även en annan allsvensk debutant i Filip Schyberg. Även det roligt. Nu har alla utespelare i a-lagstruppen spelat, med undantag av tre nyförvärv (Aleksander Damnjanovic Nilsson, Iddrisu Moro och Marvin Illary) och vår nummer 10 Albin Ahlstrand. Just det känns inte riktigt lika bra.

Varningsflaggor för nya Örjan

En gång i tidernas begynnelse var denna blogg starkt engagerad i arenafrågan. Jag föreslog till och med att ett enfrågeprti borde startas. Sedan dess har mycket vatten flutit i Nissan. Mängder med förslag och idéer har lanserats för att sedan förkastas. Örjans vall har lappats och lagats.

Nu finns ett nytt förslag: en ny Örjans vall på nästan samma plats. Den här gången får jag känslan av att det kan vara allvar, trots den skyhöga prislappen på 845 miljoner kronor. Och visst, det låter inte dumt. Hybridgräs får man väl acceptera. Placeringen längs Nissan är klassik och härlig.

Men några varningsflaggor vill jag ändå resa.

I utredningen, som jag inte tror att så många har läst, sägs att maxkapciteten i allsvenska matcher ska vara cirka 9 000 åskådare (sid 16). Visserligen är vårt publiksnitt ett par tusen lägre än så, men vi har varje år matcher som drar över 10 000 åskådare. Tar vi ett lite längre perspektiv, vilket jag tycker att vi ska eftersom en ny arena ska stå i kanske ett sekel, så hade vi 2004 ett snitt på 9 112 – alltså till och med högre än vad maxkapaciteten nu uppges bli. Sedan dess har Halmstads kommun vuxit med cirka 20 000 invånare och lär nog fortsätta att växa, om än i måttligare takt.

I utredningen sägs också att Örjans vall kommer att behöva vara stängd en hel säsong för nybygget (sid 36). Kan HBK överleva med ”hemmamatcher” i Göteborg, Falkenberg eller Borås under ett helt år? Jag är ytterst tveksam. Ekonomin kommer att ta ruskig skada, den sportsliga kapaciteten likaså och publikintresset riskerar att minska rejält. Den känsla av hajp som jag ändå uppfattat uppstått bland Halmstads yngre invånare efter pandemin kan nog tyvärr dö ut lika snabbt som den utvecklades, om det inte finns möjlighet att hänga på Örjan.

Jag ställer mig också något frågande till att man i utredningen hävdar att ”större fotbollsmatcher /.../ förväntas locka 6 000–8 000 besökare per gång” (sid 35). Det känns som att man möjligen har utgått från helt fel förutsättningar om man tror att en stor fotbollsmatch lockar 6 000 och det gör mig lite orolig för hur bra koll de som gjort utredningen egentligen har.

Sammantaget är jag ändå försiktigt positiv, men de här aspekterna måste vägas in noggrant innan beslut tas. Jag tänker mig att publikkapaciteten till att börja med inte borde vara lägre än idag (10 873) och att man redan från början måste ta höjd för att utbyggnad kan behövas. Det måste också finnas en tydlig plan för var och hur HBK ska spela under tiden bygget pågår, om nu Örjan inte är tillgänglig en hel säsong.

Skitmål de luxe avgör skitmatch

Det var de två lagen längst ned i tabellen som möttes och det syntes. En skitmatch som avgörs på ett riktigt skitmål de luxe. Skit, också!

Johan Lindholm 3-4-3 var en formation perfekt anpassad för att få ut det mesta av våra två bästa spelare: ytterbackarna Vinicius Nogueira och André Boman. Men nu är ju Vinicius bortslarvad och Boman har inte gått att känna igen hittills i år. Dessutom fick han utgå skadad idag. Kanske dags att byta spelsystem när de som vi byggde spelet för inte är med längre?

Mycket av våra anfallshopp har knutits till Yannick Agnero. Visst är han en talang, Men jag varnade redan före säsongen att det är farligt att bli alltför beroende av hans form. Hittills i år har han inte imponerat på samma sätt som i höstas. Visst är han hårt uppvaktad, men tyvärr har han också tagit en del felbeslut. Kanske dags att byta spelsystem och ge honom bättre understöd?

I mål har vi två Tim som tävlar om posten. Rönning har fått chansen i de två första matcherna, men tyvärr inte imponerat. Idag får han ta på sig målet med sitt märkliga agerande och i spelet med fötterna, som till stor del bestod i att skicka bollen långt, glänste han inte heller. Förra helgen var det inte hans fel att vi förlorade, men inte heller då stod han för någon särskilt bra prestation. Kanske dags att byta målvakt när vi har en annan Tim redo?

Också intressant att konstatera att endast ett av årets sex (sju med Zackarias Nilsson) nyförvärv startade idag och ett annat hoppade in. Det känns inte som särskilt bra scouting.

Finns det då ingenting positivt att ta med sig? Jodå, jag brukar hitta sådant och så även idag.

Gustav Friberg fick chansen efter att ha legat i frysboxen i två år. Han var naturligtvis ingen Vinicius, men faktiskt en av våra bästa spelare. Riktigt kul att se att en man som haft det så tufft men aldrig klagat ta chansen när han får den.

Och så fick vi se en egen junior göra allsvensk debutant: Måns Andersson. Sådant gläder alltid ett HBK-hjärta.

Kollaps!

Katastrofen som avslutade försäsongen följdes av en kollaps när allsvenskan drog igång. 0-5 hemma mot nykomlingen Degerfors är hiskeliga siffror. Och vad värre är – det är inte orättvisa siffror, om än kanske något för stora. Visst var vi med i första halvlek, men vi hade matchen igenom oerhört svårt att skapa någon form av farligheter, framför allt i uppställt spel, samtidigt som försvaret var ihåligt som en schweizerost.

Tyvärr fick jag också en hel del farhågor bekräftade. Yannick Agnero har så klart talangen, men är ung och ojämn. Pawel Chrupalla är bra vid fasta situationer, men en blek kopia av Vinicius i spelet. Bleon Kurtulus gjorde en hel del fina aktioner, men missade också vid alla tre spelmålen bakåt. Nej, det här var verkligen inte någon kul eftermiddag på Örjan.

Och som lök på laxen: Många har hyllat den nya tröjan, men när jag idag såg den på plan i kombination med vita byxor så kändes vår dress bara som en trist TFF-kopia.

Analys av truppen inför premiären

I normala fall är detta den period då intresset för HBK är som störst. Allsvensk premiär i luften, en luft full av löften om en framgångsrik säsong. Man ser hoppingivande på nyförvärven och visst ser det väl ut som att tränaren nu till slut fått ihop en hygglig startelva och spelidé?
I år saknas dessa känslor nästan helt. Det klantiga hanterandet av vår bästa spelare 2024, Vinicius Nogueira, mannen som skulle göra succé i det nya spelsättet och ge oss en ekonomisk boost, lägger sordin på stämningen. Det är både sorg och ilska jag känner, kanske mest av allt sorg över att den klubb jag älskar inte sköts bättre än så här.
Nåja – det förflutna är förflutet, det går inte att ändra och det enda man kan göra är att arbeta utifrån de förutsättningar som nu finns. Och visst pirrar det ändå lite i magen inför premiären, det måste jag medge. Idag börjar allsvenskan och så här ser jag på truppen.

Målvakt
Dubbel-Tim gjorde det mycket bra förra året. Rönning och Erlandsson startade hälften av matcherna var och hade båda två flera toppar och några dalar. Här finns absolut ingenting att klaga på och dessutom är truppen säkrad med en tredjemålvakt, Zacharias Nilsson, som ska få regelbunden matchning i Astrio.
Vilken Tim blir det då som får chansen i premiären? Rönning är det troliga valet. Och på sikt är han väl också rätt att satsa på: Han är yngre, har längre kontrakt och kan kanske (även om målvakter sällan säljs) bli en framtida utlandsförsäljning. Men Erlandsson är också fullt kapabel och jag blir inte förvånad om han också gör tvåsiffrigt antal matcher i år.

Mittbackar
Veteranerna Ante G och Joseph Baffo är borta. In har istället dansken Pascal Gregor samt Skövdes Filip Schyberg kommit. Det är inte nödvändigtvis en nedgradering; Ante G:s bristande snabbhet syntes ganska rejält i fjol och Joseph Baffo hade inte heller sin bästa HBK-säsong.
Förutom nyförvärven är det framför allt tre man som konkurrerar här: veteranen Martin Olsson, tonåringen Bleon Kurtulus och mittemellan Gabriel Wallentin.
Av dess fem man känns endast Pascal Gregor helt given, medan Filip Schyberg – trots en del fina insatser under försäsongen – verkar vara utesluten som startman, åtminstone nu till en början. Jag skulle gissa att HBK vill spela Bleon Kurtulus, inte minst för att öka hans värde inför en eventuell försäljning i sommar eller efter säsongen. Vem som tar den sista startplatsen av Olsson och Wallentin känns mer osäkert, men jag skulle tro att Olsson trots allt går före.
Som mittbacksreserv kan vi också räkna in Gustav Friberg. Han går in på sitt tredje HBK-år och har bara en enda start i serien, men som trupputfyllnad duger han gott. Och kanske, kanske kan vi trots allt få se de där jätteinkasten resultera framåt.

Wingbackar
HBK:s klart starkaste position – tills strulet med och förlusten av Vinicius. Fortfarande finns hög kvalitet i André Boman på högerkanten. Vänsterkantens Pawel Chrupalla har ett grymt tillslag, men han skulle allra helst spela högre upp där han få vara mer offensiv och mindre defensiv.
Bakom dessa två är det dock lövtunt. Visst kan man flytta ut en mittback som Bleon Kurtulus eller Marcus Olsson, men då tappar man den offensiv som är hela meningen med vår 3-4-3/5-4-1-uppställning. Visst är Gustav Friberg ursprungligen en vänsterback, men under två år har HBK inte vågat spela honom. Visst gjorde Alex Hall några matcher som wingback, men han var nyss på väg att lånas ut till tredjedivisionen och kan knappast vara någon att räkna med.
Nej, det här är sannolikt vår båda bästa (topp) och sämsta (bredd) position bland utespelarna. En skada kan tvinga oss att byta spelsystem helt.

Innermittfältare
Två platser finns för dessa mer tillbakadragna roller i 3-4-3. Och det saknas sannerligen inte kandidater. HBK-veteranen Joel Allansson och finnen Niilo Mäenpää verkar vara förstavalen, även om Mäenpää också kan användas högre upp.
Men utmanarna är många. Albin Ahlstrand hajpades inför förra säsongen och fick tröja nummer 10, men har inte lyckats gå i storebror Eriks fotspår ännu. Gisli Eyjolfsson deltog i alla matcher förra säsongen som han var tillgänglig, men hoppade in och ut ur startelvan. Denna säsongen kan bli liknande för honom, särskilt som han också kan spela ett hack upp i banan. Iddrisu Moro har kallats supertalang, men verkar inte ha imponerat under sin första tid här. Förhoppningsvis kan ha snart acklimatisera sig. Nyförvärvet Aleksander Damnjanovic Nilsson har haft svårt att göra något större intryck under försäsongen, men bör så klart också vara ett alternativ som startspelare vad det lider. Ynglingen Måns Andersson har visat intressanta takter under försäsongen, men är sannolikt ändå en bit ner i hackordningen.
Ja, det är många som slåss om platserna här, kanske för många. Men tyvärr saknar jag den riktiga spetsen, till exempel hade jag hoppats mer på både Damnjanovic och Moro. Förhoppningsvis kan de visa mer framöver. Denna position är motsatsen till läget för wingbackarna: här har vi bäst bredd men sämst topp.

Anfall
Ska de offensiva ytterpositionerna räknas som anfallare eller mittfältare? Det fins det lite diskussion om, men här tar jag upp dem som anfallare enligt siffrorna 3-4-3.
Den enda position i den offensiva trion där vi har en given startspelare är dock i mitten. Här knyts oerhört stora förhoppningar till Yannick Agnero. Och visst – det han visade i höstas var grymt bra. Det kan bli succé. Men det är fortfarande en ung kille utan alltför mycket seniorerfarenhet och han kan få svackor. Jag är lite orolig över att vi kan vara alltför beroende av hans dagsform.
Bakom Agnero i mitten verkar Blair Turgott vara förste reserv. Turgott har inte varit bra sedan han värvades, men ska ha cred för att han inte klagar utan jobbar på. Andra alternativ här kan vara Naeem Mohammed och möjligen Alex Hall.
Då två ytterkantsplatserna känns betydligt svårare att sia om vem som startar. Naeem Mohammed hoppas vi alla kommer tillbaka i fin form, då kan det bli riktigt roligt. Mohammed kommer definitivt att få sina chanser, även om han kanske inte är startspelare redan i premiären.
Andra startalternativ här är framför allt mittfältare. Närmast att starta tror jag att Birnir Snær Ingason och Villiam Granath är.
Ingason sades vara på väg bort, men har plötsligt börjat göra mål igen. Jag hoppas fortfarande att han ska kunna visa varför han utsågs till isländska ligans bäste 2023. Granath är en helt annan spelartyp, mer hårdjobbande, men med mindre flärd. Jag uppskattar även detta – och att han tog ett hundår 2023 för att sedan vara redo för betydligt mer speltid 2024.
Men det finns fler alternativ: Gisli Eyjolfsson spelade en hel del här under 2024, liksom Niilo Mäenpää. Den senare lär dock starta på innermittfältet istället. Albin Ahlstrand kan säkert passa här, om han får till det. Ivorianen Marvin Illary sägs påminna om Mohammed, men verkar inte vara redo för allsvenskan ännu. 16-åringen Ludvig Arvidsson har inte gjort bort sig under försäsongen och kan säkert få ett par minuter här och där.

Tack för 2024, Vinicius!

Till slut ser Vinicius-soppan att få sin upplösning: en utlåning till Vålerenga under 2025 med köpoption. Det är nog det bästa möjliga i denna situation, både för HBK och Vinicius själv. Men så sorgligt att vi slarvat bort vår bästa spelare och sannolikt bara får en spottstyver för honom. Tack för att vi fick njuta under ett år och lycka till framöver, Vinicius!

Westermark stannar på västkusten

Det var en ytterst märklig värvning redan från början. Jesper Westermark hade aldrig gjort mål i en högstadivision och hade bara en enda säsong nått tvåsiffrigt i en andradivision. Ändå plockades han som 31-åring in för att skjuta oss kvar i Allsvenskan. Redan från början var jag skeptisk och tyvärr har han inte gjort någonting för att rubba den uppfattningen. Nu blir det en utlåning till Varberg hela året, vilket är bra, även om vi tyvärr fortsätter att betala en del av hans (gissningsvis höga) lön.

Det är bara att önska Westermark lycka till, för trots att han knappt fått spela så har han jobbat på och aldrig klagat. Sådant uppskattas.

Katastrofen kommunicerad – till slut

Jag krävde korten på bordet och till slut berättade äntligen HBK själva hur det är: Klubben har fullständigt klantat till det med Vinicius. Denna kommunikation borde ha skett långt tidigare. Istället har vi serverats halvsanningar och – vad det verkar – även rena lögner senaste månaden. Det gör ont att se klubben misskötas så här.

Nu talas om ett överklagande, men en domstolsprocess tar oftast väldigt lång tid. Jag, som visserligen har begränsad juridisk kunskap, har också svårt att se varför vi skulle vinna i en domstol, för vi har ju uppenbarligen brutit mot reglerna. 

Vad ska man göra nu då framåt? En del säger sig vara säkra på att Vinicius kontrakt nu är brutet, och det kan säkert stämma. HBK skriver att ”vi gör allt vi kan för att Vinicius ska kunna spela fotboll för Halmstads BK så snart som möjligt”, men med tanke på hur hög sanningshalten varit i det som hittills kommunicerats ut i den här soppan vet jag inte vad det är värt. Jag gissar att vi ska vara glada om vi kan få någon form av ersättning för honom. Att se honom i en HBK-tröja igen vore en enorm bonus.

Kanske är det på grund av att Jesper Westerberg haft svårt att hålla sig till sanningen som klubben nu hävdar att den inte ska kommentera saken förrän domstolsprocessen är avgjord. Det är helknäppt resonerat. Processen kan som sagt ta flera månader, ska HBK ducka varenda fråga om den stora snackisen under så lång tid? Det är naturligtvis omöjligt i längden.

Fy fan, vilken trist uppladdning inför säsongen det här blev.

Katastrof!

En katastrof. Något mildare ord kan man inte använda för att beskriva det klantiga misstag som HBK verkar ha stått för när det Vinicius Nogueiras arbetstillstånd. Nu riskerar vi att inte bara stå utan vår bäste spelare under stora delar av säsongen – möjligheten att sälja honom är också kraftigt försämrad och en eventuell köpare kan ju pruta rejält eftersom han är obrukbar för oss.

Och allt detta uppstår för att klubben inte har koll på den ens mest elementära formalian. Det är ju inte första gången vi hämtar in en utländsk spelare från en annan svensk klubb – vi borde alltså veta hur man gör. Exakt vems fel det är vet jag inte, men klubbchef Jesper Westerberg, som trots allt är högste ansvarige tjänsteman i klubben, borde nu lägga alla korten på bordet.

Mot bakgrund av dessa dystra nyheter känns entusiasmen inför årets allsvenska säsong något måttlig. Vi har ju inte imponerat överdrivet under försäsongen så snart motståndet varit lite vassare och med bäste HBK:are borta ur leken på obestämd tid kan det bli svårt att klara kontraktet.

Än så länge är truppen inte bantad (om vi nu bortser från att Vinicius är indisponibel), men både Alex Hall och Jesper Westermark sägs vara på gång att lånas ut till klubbar i lägre divisioner. Det vore nog bra. Hall behöver få tillbaka självförtroendet, så att han kanske kan förverkliga den potential som vi trots allt såg i honom för något år sedan. Westermark borde nog helst av allt lämna permanent, men jag gissar att få lag vill betala den lön som jag tror att HBK gett honom. Då är ett lån åtminstone bättre än inget.

Utskåpade på Strandvallen

I två cupmatcher har vi varit klassen bättre än våra motståndare och tagit komfortabla segrar. Idag var det vår tur att bli utklassade. Mjällby pressade oss hela matchen så att vi knappt kunde ta oss ur egen planhalva, medan vår egen press inte alls bet utan motståndarna fick hela tiden chansen att bygga sitt eget spel. Kanske kan vi hoppas på att utskåpningen beror på att stora delat av startelvan är nyförvärv och det tar ett tag att spela ihop sig, kanske är vi helt enkelt så här mycket sämre än lag som ligger på övre halvan av allsvenskan.

Så vad har då cupspelet gett? En del positiva signaler ser jag trots allt – på det individuella planet. Tre att lyfta upp är:

• Pawel Chrupalla har den kanske allra bästa vänsterfot på fasta situationer jag sett i ett allsvenskt lag. Varje gång han får chansen är det en potentiell målchans. Idag sätter han den på Villiam Granaths panna och vi är bara centimeter från att ta ledningen. Sannolikt hade det ändå inte räckt, men visst hade en 0-1-boll där kunnat förändra matchen. Även om Vinicius snart är tillbaka så måste vi ha Chrupalla i startelvan, han är en extremt viktig potentiell matchvinnare.

• Bleon Kurtulus har fått chansen – och tagit den. Visst är han fortfarande grön och gör inte allt rätt, men en 17-årig mittback som spelar så bra kommer att generera många sköna miljoner till HBK, kanske redan i sommar.

• André Boman fortsätter att vara en ångvält på sin kant. Springer, kämpar – och trixar sig fram. Riktigt bra attityd och nu har han börjat leverera assist också. Kommer att bli en riktig pubklikfavorit på Örjan och kan han fortsätta så här lär han få chansen i landslaget igen.

Dubbelt afrikanskt – och dubbla återkomster?

Så blev han till slut klar, den ghananske talangen Iddrisu Moro. Och det är på ett fyraårskontrakt, vilket naturligtvis känns jättebra. Om han är så bra som vi hoppas har han gått om tid att acklimatisera sig, dominera i allsvenskan – och sedan ändå ha lång kontraktstid kvar.

Tillsammans med Moro kommer också Marvin Illary, en ung anfallare som är i princip ogooglebar, förutom de färska svenska texterna om honom. Det är så klart svårt att säga vad han kan prestera, men om det är en yngre version av Naeem Mohammed, som Jesper Westerberg är inne på, är det riktigt spännande. Möjligen kan man vara lite kritisk till att det bara är ett treårskontrakt, men å andra sidan är han nog lite mer av en chansning.

Med dessa två värvningar är nu truppen uppe i 28 man, om jag räknat rätt. Det är ju alldeles för många, och rykten ut finns det naturligtvis också. Jesper Westermark och Birnir Snær Ingason saknas i matchtruppen till imorgon, och både två ryktas bort.

För Westermarks del ska det vara superettan som gäller igen i Varbergs Bois och det är nog lagom nivå för honom. Han har, trots att han fyllt 31 år, faktiskt aldrig någonsin gjort mål i en högstadivision och bara en enda säsong nått tvåsiffrigt antal mål i en andradivision. Värvningen av honom förra året var redan från början ytterst märklig.

För Ingason ska det också vara en återkomst, men då till Island. Ingason ska själv ha förnekat det och den första isländska källan verkar inte heller slå fast att det är definitivt. Mycket tyder ändå på att Johan Lindholm inte direkt ser någon framtid för honom i HBK. Synd, tycker jag – för Ingason har ändå tydlig spets och var faktiskt vår näst bästa målskytt i fjol, trots att han bara startade drygt hälften av matcherna.

Till sist måste jag ändå kommentera Vinicius-strulet. HP:s artikel innehåller en märklig kronologi som journalisten missar (det sägs att man inte kan initiera förlängt arbetstillstånd förrän 30 dagar innan det gamla går ut, men Westerberg påstår både att det gjordes 11 januari och att det gamla gällde till den 16 februari, alltså gjordes ansökan 36 dagar innan det gamla gick ut), men att inte ordna arbetstillståndet för lagets bäste spelare 2024 är oerhört klantigt, oavsett vem som missat och på vilket sätt. Låt oss hoppas att den långa hotellvistelsen i Köpenhamn ger alltför negativ inverkan på brassens form och förberedelser inför säsongen.

Klara för gruppfinal – som måste vinnas

Det blev en repris från förra helgen – vi plöjer fullständigt ner ett lag från en lägre division. Visst hade Landskrona Bois bollen en del, men kom under stora delar av matchen absolut ingenstans, utan förlorade den oftast högt upp till oss – med heta målchanser som följd. Totalt har vi nu släppt till en enda målchans på två cupmatcher, ett otroligt solitt försvarsspel.

Många glädjande spelarprestationer också, inte minst av nyförvärven. Pawel Chrupalla märks inte så mycket i spelet, men vilket fullständigt underbart tillslag han har. Varje fast situation är en het målchans. Pascal Gregor är ytterst stabil – svårpasserad och välplacerad. Även Aleksander Damnjanovic gjorde en fin insats och var inte långt ifrån att bli målskytt.

Det enda tråkiga idag? Att segersiffrorna stannade vid 2-0, vilket betyder att vi ligger efter Mjällby i gruppen och måste vinna nästa helg för att gå vidare. Vi hade faktiskt kunnat vinna med det som krävdes för att toppa gruppen, 6-0. Vi hade en missad straff, ett felaktigt bortdömt mål och åtminstone ett halvdussin heta chanser till.

HP:s geografiförvirring

HP har ändrat reglerna för sitt pris HP-dribblern och ger ”spelare som är födda och uppvuxna i spridningsområdet chans att få HP-dribblern trots att de spelar i klubbar utanför distriktet eller på kontinenten”.

Men antingen så stämmer inte det som HP uppger eller så bryter tidningen mot sina egna nya statuter, för Malmöstadsdelen Limhamn – där pristagaren Gabriel Gudmundsson är född under tiden som pappa Niklas spelade i MFF – ingår knappast i HP:s spridningsområde.

Gefla bra start

Så var tävlingssäsongen igång – på bästa möjliga sätt. 4-0 hemma mot ett lag två divisioner ned är naturligtvis egentligen bara vad man kan förvänta sig, men målen ska trots allt sättas och poängen hämtas hem.

Men det var så klart inte bara resultatet som gladde. Detta var en helgjuten spelmässig insats, där vi skapade rejält framåt och täppte till fullständigt bakåt. Gefle hade inte en enda målchans och enda skottet mot mål från bortalaget kom när det var en halv minut kvar av övertiden.

Flera spelprestationer gladde också. Nyförvärvet Pawel Chrupalla visade i sin första tävlingsmatch för HBK vilken fin vänsterfot han har – men högerfoten går inte heller av för hackor. Det andra nyförvärvet från start, Pascal Gregor, var precis så stabil som man hade önskat. Den andra tvåmålsskytten Niilo Mäenpää måste naturligtvis också nämnas, liksom André Boman som gjorde hattrick i målgivande passningar. 

Kul också att se de både ynglingarna Måns Andersson och Ludvig Arvidsson få gott om speltid och göra det bra båda två. Visst var matchen redan avgjord när de kom in, men jag är tämligen säker på att duon max fått ett par minuter i slutet om Magnus Haglund fortfarande stod vid rodret.

Utanför planen händer det också grejer. Vinicius arbetstillstånd har visst inte förnyats, men ska vara på gång. Däremot har Iddrisu Moro nu till och med fått ett arbetstillstånd, så den övergången lär snart presenteras.

Ut från truppen försvann redan för någon vecka sedan RWP. Han inledde med att banka in fyra mål på en halvlek mot ett tredjedivisionslag, men blev naturligtvis mållös när det idag var allsvenskt motstånd på andra sidan. RWP har också passat på att offentligt säga att han blev ”dåligt behandlad” i HBK. Det kanske han tycker, men han är trots allt fortfarande formellt sett under kontrakt med HBK (som säkerligen står för åtminstone en del av hans lön) och då bör man naturligtvis inte säga så. Jag tror att RWP skulle ha mycket att vinna på att klaga mindre och koncentrera sig mer på vad han själv kan påverka.

Till sist en liten oro: Idag ställde vi upp med en enda spelare i startelvan som kommer från HBK:s akademi, Bleon Kurtulus. Den där långa sviten med seriematcher med egna produkter är alltså i allra högsta grad hotad i år.

En Pascal från Danmark – igen

För över 20 år sedan kom en Pascal från Danmark till HBK och räddade oss kvar i allsvenskan. Nu kommer en annan Pacal från Danmark till HBK och om man läser danska beskrivningar så känns han som en viktig pusselbit för att säkra allsvenskt kontrakt i år.

I HP verkar det dessutom som att Iddrisu Moro snart är klar. Det ska bli spännande att se hur bra den upphaussade mannen egentligen är.

Francis har ett efternamn

Äntligen fick allas vår Francis ett efternamn också: Dovi. Namnet är visserligen ogooglebart, men det låter lovande att han varit i Mjällby och tränat i två månader. Det tyder på att Mjällby sett något i honom och innebär dessutom att han redan har bekantat sig något med Sverige och fotbollen här, vilket kan snabba på acklimatiseringen. Min gissning är att han snart skriver på ett HBK-kontrakt, för klubben verkar ha fåt blodad tand på att plocka in afrikanska talanger.

En man som heter Ove i försvaret

Det har pratats om en ”kontraktlös mittback från någon av de skandinaviska ligorna”, men nu verkar det istället vara en man som heter Ove – förlåt: en mittback som heter Francis – som kan bli nästa pusselbit i truppbygget. Jag måste säga att det är ganska komiskt att HP varken lyckas få reda på hans efternamn eller vilken klubb han tillhör – och ändå väljer att publicera. Jag gissar att vi får vara glada att HP i alla fall lyckats få reda på att han är från Nigeria.

Mer av Marcus

Så där ja – då har Marcus Olsson till slut också skrivit på. Välbehövlig rutin i försvaret är inne. Men ännu en mittback behövs och dessutom verkar det som att Iddrisu Moro snart också är klar. Då skulle vi ha 28 man med kontrakt och kommer att behöva rensa bort åtminstone tre-fyra.

Damn chrupp!

Det är klassiskt HBK – från ingenstans ramlar plötsligt två värvningar in, utan att ett ord kring något av dem cirkulerat tidigare. Visst har det glunkats lite om att klubben tittar i Norge, men att två unga lirare med erfarenhet från Norges högsta division plötsligt skulle vara HBK:are anade jag inte.

Jag måste erkänna att jag hade noll koll på såväl Pawel Chrupalla som Aleksander Damnjanovic Nilsson, men utifrån lite snabb inläsning kan man väl säga att de i truppen kan ses ersättare för och – förhoppningsvis – uppgraderingar av två som lämnar.

Pawel Chrupalla är allsidig som Thomas Boakye och kan spela på alla ytterpositioner, men har – till skillnad från sin föregångare – tydligen en ”extremt fin vänsterfot”. Det låter inte dumt. Jag är inte jätteorolig för att Vinicius skulle lämna redan nu, men i sommar är det fullt möjligt att brassen sticker och då kan Chrupalla ersätta honom. Fram till dess kan norsk-polacken dels vara backup på båda wingbacksplatserna, dels lägga sig i kampen om tredje platsen i anfallet.

Aleksander Damnjanovic Nilsson ska nog kunna fylla Jonathan Svedbergs roll på mittfältet, men också någon av de mer offensiva platserna. Han är tre år yngre än Svedberg, men har gjort nästa lika många matcher i en nordisk förstadivision som den han ersätter. Jag kan inte säga att han är bättre än Svedberg, men potentialen finns där definitivt, med mängder med ungdomslandskamper.

Med de två nya värvningarna har vi nu, om jag räknar rätt, 25 man med kontrakt. Det är ganska många och jag gissar att ett par-tre snart har nya klubbadresser. Bara tre av de 25 är dock rena mittbackar – så vi kommer även att behöva värva mer. Dessutom hintar Johan Lindholm om att Gustav Friberg, inte oväntat, kan komma att lämna och då försvinner möjligheten att ha honom som backup i mittförsvaret.

En farmarklubb i Söndrum

Det är mer än ett decennium sedan som jag talade mig varm för att HBK skulle samarbeta med ett lokalt lag ett par divisioner ner, för att bland annat kunna ge unga talanger speltid. Då var det Halmia jag nämnde, men Astrio, som nu är aktuellt, är naturligtvis mycket bättre. Söndrumklubben har en väldokumenterad förmåga att utveckla spelare och saknar det löjliga lillebrorskomplex som Halmia, trots att snart ett halvt sekel gått sedan sällskapet låg på samma nivå som HBK, fortfarande har.

Samarbetet verkar i nuläget i första hand handla om att Astrios målvakt Zackarias Nilsson ska kunna vara tredjemålis hos HBK. Jag hoppas dock att det med tiden kan bli fler spelare än han, men det kräver kanske att Astrio tar steget upp till division 1 – det har ju varit nära flera år nu. Möjligen skulle HBK kunna snabba på processen genom att trots allt inkludera någon eller ett par lovande talanger i år, så att de kan få speltid i Astrio eftersom det knappt är några matcher i B-lagsserien (U21) och samtidigt hjälpa klubben uppåt i seriepyramiden.

En ny Arvidsson skriver på

Ett lärlingskontrakt är knappast någon garanti för att man en dag blir en a-lagsspelare, men eftersom vi tappat en hel del lovande ungdomar på sistone är det glädjande att se en u-landslagsspelare skriva på: Ludvig Arvidsson.

Signeringen av Arvidsson ger mig dock anledning att återkomma till hur felbyggd vår trupp är för tillfället. Vi har redan ett överflöd av anfallare, inklusive hyllade ynglingen Alex Hall som knappt fått speltid hittills. Vilken chans har Arvidsson att slå sig in här? Ja, jag förstår att han är för framtiden. Men samtidigt saknar vi fortsatt minst två mittbackar och där hade Kevin Andersson Lönnergård – jämngammal med Ludvig Arvidsson – varit ett intressant namn som kanske till och med kunnat få hyfsat med speltid 2025, men han valde tyvärr en betydligt tråkigare förening.

I HP:s artikel om truppbygget drar tidningen och Johan Lindholm samma slutsatser som jag skrev häromdagen. Joseph Baffo och Jonathan Svedberg lämnar sannolikt, medan Marcus Olsson nog snart skriver på. Då behöver ytterligare en erfaren mittback tillkomma, och så en ung talangfull mittfältare. Även om Johan Lindholm har fått ta över en felbyggd trupp så är det skönt att höra signalerna om att den är på väg att stöpas om.