Från Ljungby och Tallinn

Lagbygget inför nästa säsong har satt igång. Igår presenterade HBK med bara någon timmes mellanrum två mittbackar: unge Hjalmar Åberg från egna akademin men ursprungligen från Ljungby och estländske landslagsmannen Erko Tougjas. Riktigt glädjande, båda två. Åberg utsågs nyligen till bäste back i P19-allsvenskan och Tougjas låter riktigt spännande på Jesper Westerbergs beskrivning: snabb (det kan vi behöva där bak), styr och ställer (vi behöver en ledartyp), vinnarmentalitet (ja tack!). Dessutom är han både lång och vänsterfotad. Vi kan för övrigt notera att Tougjas bara för några dagar sedan gjorde mål för estniska landslaget.

Intressant är också att Tougjas får ett så långt kontrakt (till 2029) och att vi av allt att döma fått honom billigt mot att Flora Tallinn får en saftig vidareförsäljningsklausul. 

Kontrakten för dessa två mittbackar torde innebära att Marcus Olsson och Bleon Kurtulus inte spelar med oss nästa år. Det är fullt väntat och fullt rimligt. Olsson har visserligen startat tio matcher i år och hoppat in en del, men han fyller 38 i vår och det är dags för generationsväxling. Kurtulus har fått sitt stora genombrott i år, men ska vi få något betalt för honom så måste han säljas i vinter – och jag tror också att han själv nu vill ta nästa steg.

Alla vill vara kvar – eller?

 ”Alla är väldigt positiva till en fortsättning”, säger Johan Lindholm om HBK-spelarna med utgående kontrakt. Det är nog ett av hans allra minst sanna uttalanden hittills. Jag har svårt att se exempelvis Naeem Mohammed vara väldigt positiv till att fortsätta i HBK. Men om spelare som Villiam Granath och Tim Erlandsson verkligen skulle vara det så skulle jag bli väldigt glad.

I samma artikel talas också om att de unga talangerna Hjalmar Åberg, back som nyligen prisats för årets säsong, och Olle Johansson, mittfältare, skulle vara aktuella för a-lagskontrakt. Gärna det, säger jag – båda verkar vara riktigt talangfulla.

Även Francis Dovi, som tidigare tränat med klubben, är på besök igen. I vintras trodde jag felaktigt att han skulle få kontrakt, men chansen borde vara större nu, för dels har han skaffat sig erfarenhet av svensk fotboll i ett år nu, dels skulle vi väl inte syna honom en andra gång om han inte var högintressant.

Och så glädjer vi oss naturligtvis åt att Migrationsdomstolen kommit fram till att Migrationsverket tog ett helt galet beslut kring Vinicius Nogueira. Nu är ju skadan tyvärr redan skedd – vi tappade honom i år och jag tror knappast att han vill spela i HBK 2026, men vi kan nog i alla fall få bättre betalt. Och visst kan man drömma om Vini i en HBK-tröja igen. Domstolens besked är också en viss upprättelse för Jesper Westerberg, som ju i vintras gång på gång försäkrade att allt skulle lösas, men sedan fick stå där med skammen när Migrationsverket till slut sade nej.

AIK har pengarna – men HBK har poängen

Förra helgen säkrade vi kontraktet efter en av årets bästa insatser. Idag var vi ännu bättre. Ja, det var nog årets bästa insats när vi på bortaplan lekte med laget som tydligen har högst publiksnitt någonsin i en nordisk högstaliga. Det är nästan imponerande hur svagt AIK är med tanke på hur mycket pengar de kan dra in på sina supportrar.

Men det är ju inte alltid ett lags fel att de framstår som dåliga – det kan ju också vara motståndarna som gör dem dåliga. Så skulle jag säga att det var idag. Segern grundlades genom en helgjuten prestation från samtliga HBK:are.

En del insatser är dock värda att lyfta extra.

Framför allt ska vi naturligtvis hylla Villiam Granath. Han var ett misslyckat nyförvärv som bara nötte bänk första säsongen, tog sig in i laget säsong två och nu, säsong tre, är han HBK:s viktigaste och bästa spelare som aldrig gör en dålig match. Trots att kontraktet går ut och han sannolikt lämnar så har han fortsatt att leverera högklassiga prestationer och blir med dagens två strutar årets bästa målskytt tillsammans med Yannick Agnero.

Men det finns fler att hylla idag: Marvin Illary gör en riktigt lysande startdebut och kommer att bli spännande att se nästa år, Niilo Mäenpää är så mycket bättre när han får spela på sin rätta prestation, trebackslinjen är stygg och tät som aldrig för, Joel Allansson firade sitt nya kontrakt med ännu en stabil insats och inhopparna Malte Persson och Vincent Johansson ger hopp om framtiden.

För övrigt kan vi konstatera att HBK i år tagit 17 poäng mot de 4 Stockholmslagen. Mot de övriga 11 lagen blev det totalt 18 poäng, varav 6 mot jumbon Värnamo.

Bäst när det gäller!

Vi hade vår bästa chans att säkra kontraktet på egen hand idag – och vi tog den med besked. Visserligen blev det bara 0-0 mot BP, men det var ju exakt vad som krävdes och prestationen var en av årets bästa, om inte den allra bästa. Förutom några korta perioder dominerade vi totalt, vann nästan alla närkamper, hade överlägset bollinnehav (har vi haft så mycket boll i någon match under den här allsvenska sejouren?) och bollar i både ribba och stolpe. Härligt att se att vi verkligen kan vara bäst när det gäller.

Nu, när serietillhörigheten är klar, lär arbetet med att bygga nästa års trupp ta fart på allvar. Och Jesper Westerberg, Johan Lindholm och de andra inblandade har ett styvt jobb framför sig. I dagens startelva är det bara André Boman, Pascal Gregor, Filip Schyberg och Niilo Mäenpää som har kontrakt hela nästa säsong. Visserligen kan säkert en del av de övriga stanna, men det lär nog ändå bli ganska rejält vinddrag av spelare både in och ut under den närmaste tidens silly season.