Nyförvärv visar klass i storseger

Efter en tveksam premiär krossade vi Syrianska med 5-0. Med lite bättre skärpa och marginalerna på vår sida hade det blivit tvåsiffrigt. Visst finns förklaringar (Syrianska spelar i en division lägre och var hårt drabbat av influensa), men det är naturligtvis ändå riktigt glädjande med en storseger. Nu blir det avgörande gruppfinal mot AIK borta – hoppas bara att det inte går som i sista gruppspelsmatchen förra året...

Precis som i cuppremiären var dock kanske själva spelet mer intressant än resultatet. Och här var det härligt att se flera spelare göra bra prestationer, inte minst nyförvärven Dida Rashidi och Thomas Boakye. Rashidi var livsfarlig i djupled, säker med bollen och tuff i duellerna. Boakye sprang förbi sin försvarare gång på gång och serverade farliga inlägg. Övriga två nyförvärv, Andreas Hadenius och Peter Larsson, var stabila utan att direkt glänsa.

Vi upprepar en dålig ovana

Det gick som det brukar när vi inleder cupen mot ett lag längre ner i seriesystemet: det blev oavgjort, precis som mot Vänersborg 2017 och Västerås 2015. Nåja, sannolikt blir det ändå matchen mot AIK som avgör om vi går vidare och även om chanserna inte är stora finns naturligtvis möjligheten att vi skräller.

Kanske mer intressant än resultatet i sig var spelet. Och där fanns tyvärr få glädjeämnen.

I första halvlek skapade vi knappt en chans, medan Oddevold kunde satt både en och två bollar till. Dessutom kändes det som att Oddevoldspelaren som gjorde målet kom förbi både Marcus Mathisen och Peter Larsson alldeles för enkelt.

I andra halvlek blev det bättre, men vi dominerade ändå inte särskilt eftertryckligt. Kul för Kosuke Kinoshita att fördubbla sina tävlingsmål för HBK, men anfallskollegan Gabriel Gudmundsson kom ingen vart överhuvudtaget. Och Tryggvi Hrafn Haraldsson, som jag utnämnt till möjlig skytteligavinnare, fick nöta bänk hela tiden trots att vi jagade mål. Underligt.

Vad gäller nyförvärven så kändes det rätt märkligt att hälften av dem satt på bänken. Är det verkligen bänknötare som vi ska hämta in utifrån? Av de två som startade visade Tomas Boakye att han bra på att komma till inlägg, men sämre på att få kvalitet i dem. Peter Larsson imponerade framför allt i luften, men var som sagt lättpasserad vid målet.

Och så har vi fått en del nyheter utanför plan. Otto Martler skriver på och precis som jag hoppades  är han uttalad tredjemålvakt. Dessutom slutar Susanne Nilsson som klubbchef. Jag tycker att det känns som att hon alldeles nyligen utnämndes, och även om jag inte kan bedöma hur hon har skött sig (det där märkliga uttalandet hon gjorde nyligen är ju självklart bara en detalj) så är det naturligtvis ett misslyckande att någon lämnar en central post så snart efter tillträdet.

En tredjemålvakt på väg in?

Otto Martler sägs vara på ingång. Jag hoppas att han i så fall är tänkt som tredjemålvakt, som han var i Gais förra året – det skulle kännas surt om talangen Simon Andersson hamnade utanför matchtruppen på grund av en spelare som tränar en gång i veckan. Och som just tredjemålvakt kan han vara en vettig förstärkning, för jag har ingen aning vem som annars skulle fylla på om någon av Malkolm Nilsson eller Simon Andersson blir skadad. I vanliga fall finns ju oftast någon lovande junior som kan värma bänk i händelse av skada, men nu har vi ju lyft upp den lovande junioren i a-truppen.

Utan segrar och utan att få vara supporter?

Visst, träningsmatcher ger inga poäng och resultaten är inte det viktiga. Men noll segrar på två hemmamatcher mot seriekonkurrenter ger inte precis känslan att Tony Karlsson kaxiga uttalande skulle stämma. Själv har jag bara sett vissa delar av matcherna och vågar inte uttala mig alltför mycket. Och nu blir det allvar nästa gång – tävlingspremiär med en bortamatch mot Oddevold.

Är det förresten någon mer än jag som är förvånad, besviken och lite oroad över att vår klubbchef verkar sätta likhetstecken mellan "supportrar" och "klacken"? I den här intervjun säger Susanne Nilsson att HBK i år har samlat supportrarna på ett ställe på Örjan. Vad menar hon? Alla vi som ger HBK vårt stöd, både på och utanför Örjan, är för tusan supportrar. Hur vi stödjer klubben må variera, men att högste tjänstemannen inte tycker att jag är en supporter till klubben som jag har stöttat i decennier – ofta i en miljö där jag varit tämligen ensam – känns faktiskt lite sårande.

Ska jag dra det ännu lite längre så är det ju faktiskt så att de som köper seriekort på den nya klacksektionen får ett ordentligt rabatterat pris, vilket alltså betyder att de stödjer klubben med en mindre summa än övriga som köper årskort. Ja, man skulle till och med kunna tolka det som att klubben sponsrar dessa klackmedlemmar ekonomiskt genom det låga priset. Så vem är egentligen störst "supporter" – den som köper ett klackårskort för 600 kronor eller den som köper ett årskort på sektionen bredvid och därmed bidrar med 2500 kronor till HBK:s kassa?