Bäst när det gäller

Två segrar i rad i jämna matcher mot toppkonkurrenter – så brukar verkligen inte det HBK jag lärt känna de senaste åren agera. Men detta nya Haglundska HBK är verkligen en trevlig bekantskap. Degerfors visade idag varför de toppar serien (de är det klart bästa lag vi mött) och vi visar varför vi hakar på precis bakom (vi har en extremt stabil defensiv).

Många riktigt fina prestationer idag, men det är svårt att komma förbi Ante G. Så säker och så rutinerad – vilket syntes när han fixade både målet och avstängningen på en av Degerforsanfallarna.

Samuel Kroon måste också hyllas. Han har nu 10 poäng (4 mål och 6 assist) på 15 matcher. Det är ruskigt bra för en mittfältare och än mer imponerande med tanke på att han aldrig spelat på den här nivån tidigare.

Vi får inte heller glömma Malkolm Nilsson – allt bättre och nu också med avgörande räddningar. Såg ni förresten hur glad han blev över sitt gula kort? Det kunde mycket väl varit rött.

Och så till sist: Det känns nästan taskigt att ta upp det, men varför spelar Mikael Boman från start? Han har nu gått en halv säsong utan mål och det känns som att han bara blir sämre och sämre. Tidigare kom han i alla fall till lägen, men brände dem. Nu händer ingenting kring honom. Och när han någon enstaka gång lyckas få bollen under kontroll är han seg både i tanke och kropp.

Vi vinner när ingen vinner

Efter oavgjorda matcher delas bara två poäng ut, istället för tre. Det är alltså nästan alltid bra för de andra lagen i en serie när två lag spelar oavgjort. Och denna omgång blev alltså HBK en dubbel segrare, dels genom vår egen vinst mot toppkonkurrenten Sundsvall, dels genom att fem av de sju andra matcherna slutade oavgjort. Allra bäst var naturligtvis den delade poängen mellan toppkonkurrenterna Akropolis och Degerfors.

Och årets superetta innehåller faktiskt ovanligt många oavgjorda matcher. Av de 112 matcher som spelats hittills under 2020 har 39 slutat oavgjort – mer än var tredje alltså. Vi är sannolikt på väg mot ett rekord. Under Superettans 20 år har antalet oavgjorda matcher på en säsong varierat mellan som minst 48 (år 2003) och som flest 69 (2016). Nu har vi alltså nått 39 kryss på mindre än halva säsongen.

RWP vann skyttekungskampen

En orättvis seger mot en toppkonkurrent – åh, så oväntat, åh så härligt! Sådant är vi inte bortskämda med. Men vår skyttekung RWP visade klinisk kyla på sitt nästan enda riktiga läge under matchen, medan Giffarnas skyttekung Pontus Engblom, som ju faktiskt har ryktats till HBK för några år sedan, inte fick till det.

I början av säsongen fick vi straffar i nästan alla straffsituationer. Nu känns det som att domarna försöker kompensera och aldrig blåsa straff. Mot Sundsvall borde vi definitivt haft en – skönt att det inte blev avgörande.

Å andra sidan – vi ska vara glada för att domaren inte visade ut Joseph Baffo efter hans hårda knuff på en giffare. Då hade matchen mycket väl kunnat sluta med förlust istället, och vi hade varit utan Baffo mot Degerfors.

Noterade ni att hela HBK:s mittfält byttes ut under matchen? Det har nog aldrig hänt förut och kommer gissningsvis aldrig att hända igen.

Varför har Superettan egentligen en ”topplista” över assist? Den är ju uppenbart felaktig. Både Sadat Karim och Samuel Kroon har fyra målgivande passningar, men är inte med på topp-tio, vilket däremot flera spelare med bara tre assist är.

Och så ska Marcus Sahlman visst bli tredjemålvakt. Han var ung och lovande när den här bloggen startade – det märks att tiden har gått.

Grönt bottenlag tar poäng igen

Tredje matchen mot ett grönklätt bottenlag på fyra omgångar – och tredje oavgjorda resultatet. Mot Dalkurd hade vi inte bollen mest, men skapade ändå flest chanser, även om de inte var många. Totalt sett var det dock inget orättvist resultat och heller ingen katastrof, särskilt med tanke på att både Edvin Kurtulus och Dusan Djuric saknades helt i truppen. Nu ligger vi på uppflyttningsplats inför säsongens stora prövning – match mot trean Sundsvall och dubbelmöte med serieledarna Degerfors.

Samuel Kroon må ha tappat en del av det fina spelet han visade upp tidigare under säsongen, men det är värt att notera att han återigen – precis som mot Öster – gör en assist. Nu delar han den interna toppositionen med RWP när det gäller poäng (mål och assist). Grymt imponerande för en spelare som aldrig varit på den här nivån tidigare.

Kul att se att Viktor Ljung är på väg tillbaka. Kan vara ett alternativ nästa gång en av de ordinarie ytterbackarna saknas. För han petar väl knappast Edvin Kurtulus eller Andreas Bengtsson redan i år?

Och roligt att se utlånade Oliver Hintsa göra mål och få beröm i Tvååker. Kanske kan denna utlåning bli lika lyckad som RWP:s blev?

Kung Kurtulus!

Magnus Haglund hade äntligen kommit fram till att det var dags att peta målmissaren Mikael Boman – och ersättaren Sadat Karim tackade för förtroendet genom att sätta 1-0 och spela fram till 2-0.

Men Karim i all ära – dagens bästa HBK:are var Edvin Kurtulus. Säker defensivt, farlig offensivt – både med inlägg och skott. Redan innan han satte 2-0 var han nära att kruta in bollen. Och hur underbart kaxigt var det inte att fixa FEM hörnor på rad när vi ville få tiden att gå i slutet. Tänk att han alltså var mittback fram till för ett år sedan?

Samtidigt – den här matchen kunde slutat helt annorlunda. Hade Öster fått hyfsad utdelning kunde vi legat under med ett par bollar i halvtid och då hade det sannolikt blivit förlust.

En trist repris

Gaismatchen blev en repris på förra helgen: 0-0 mot ett grönklätt bottenlag, med få egna farliga chanser och ännu färre målchanser för motståndarna. Det är naturligtvis inte godkänt. Även om spelarna givetvis – som Dusan Djuric i HP och Ante G i Dplay – hävdar att de inte är trötta (det vore så klart absurt om en spelare sa att han egentligen är trött och att tränaren borde tagit ut någon annan) har det för oss åskådare i åtminstone en handfull matcher nu varit tydligt att det skulle behövas en del omkastningar för att få upp tempot. Till slut verkar Haglund också erkänna det och förhoppningsvis ser vi effekterna redan på tisdag.

Mikael Boman mållös igen. Igår var han inte sämste HBK-forward (RWP totalt osynlig), men det är ändå parodiskt att en anfallare fått chansen från start i elva matcher utan att göra mål. Har det någonsin hänt tidigare i HBK:s historia? Jag hoppas få svar av HP inom kort. Extra märkligt blir det ju eftersom det hela året har talats om att vi har en så bred anfallsbesättning. Någon kanske säger att Boman är viktig för vårt spelsätt. Ja, det är möjligt, men spelet har ju också hackat ett bra tag nu. Och även för Bomans egen del tror jag att det hade varit skönt att någon gång få starta på bänken och sedan komma in fräsch när motståndarbackarna är lite tröttare. Kanske kan det vara vad som krävs för att målnollan ska spricka?

Och samtidigt med all denna kritik – vi får inte glömma allt det positiva:
• Vi ligger på uppflyttningsplats.
• Vi håller nollan igen och har släppt in minst antal mål av alla lag.
• Vi har, enligt min mening, varit det bättre laget i samtliga 11 matcher hittills – och det trots att vi spelar sämre nu än i inledningen av serien.

En utlåning och en utpustning

Oliver Hintsa lånas ut till Tvååker för att få speltid. Ett klokt beslut – som jag påpekat flera gånger tidigare har truppen varit ett par man för stor och nu när U21-allsvenskan är inställd får flera unga talanger alldeles för lite speltid. Och utlåningar kan bli väldigt lyckade – RWP slog ju igenom efter att ha fått chansen i Värnamo.

Positivt också att Crespos skada inte verkar vara så farlig som man kunde befara.

Nollor och ofräscha ben

”Jag ska inte vidare härifrån”, säger Mikael Boman när HP pratar med honom om hans fruktansvärda måltorka. Och det stämmer säkert att Boman är nöjd med att han har ett (troligen välbetalt) kontrakt med HBK i ytterligare 1,5 år. Men vi andra HBK:are nöjer oss inte med det, vi ”ska vidare härifrån” – till allsvenskan. Den vägen vore onekligen lättare om Boman åtminstone kunde sätta ett par strutar på alla de mängder av lägen som han haft hittills. Istället står han på 0 mål på 10 starter, nästan parodiskt dåligt av en anfallare i ett topplag. Och kan han inte göra mål när han spelar i ett topplag i superettan känns det som helt bortkastade pengar att ha kvar honom i allsvenskan 2021.

Att det blev 0-0 mot jumbon Ljungskile igår kan dock så klart inte skyllas bara på Mikael Boman, även om han var ännu trubbigare än vanligt. Vi skapade knappt några målchanser, men släppte å andra sidan inte till några heller, så då var resultatet logiskt. Det var nog inte dumt för försvaret och Malkolm Nilsson att få hålla nollan och en poäng är ändå bättre än noll.

Det märktes i tempot att det var tredje matchen på en vecka, men ändå hade Haglund inte roterat i startelvan sedan matchen i onsdags, trots att vår lagkapten Andreas Johansson före matchen talade om vikten av ”fräscha ben”. Exempelvis Dusan Djuric verkar helt ha tappat formen, vilket jag uppmärksammade redan för en vecka sedan, men Haglund inte verkar ha noterat. Och när vår tränare väl gjorde sina två första byten var det de två spelare som spelat minst och var bland de piggaste i spelet – Sadat Karim och Thomas Boakye – som fick lämna.

Ante G har spelat 150 seriematcher i rad. Men frågan är om inte den sviten bryts snart – i och med gårdagens varning har han redan två gula kort i år, trots att bara en tredjedel av serien är spelad.