Nej, det är inte på plastet i Stockholm som vi i första hand ska ta våra poäng. Ändå svider så klart alltid en förlust, men det är bara att vara ärlig och konstatera att Hammarby idag var ett riktigt skickligt fotbollslag. Det var inte vi som var dåliga, som många ofta säger efter en förlust, utan våra motståndare som spelade bra.
Och det går att hitta ett par ljuspunkter trots allt.
Marvin Illary, en av våra två unga – av vissa ifrågasatta – afrikaner, fick inte bara vara med i truppen utan också debutera. Han gjorde inte bort sig, så låt oss hoppas att han kan bli den joker som Jesper Westerberg pratade om i Sigges cirkus för någon månad sedan.
Pawel Chrupalla fick komma in i paus och visade omedelbart den fina kvalitet som vi såg i vintras, men som varit som bortflugen när allsvenskan drog igång. Inspelningen till Villiam Granath i början av andra halvlek var världsklass och det var inte långt ifrån att vi där fick in en (orättvis) kvittering.
Apropå Granath så var han dock inte en ljuspunkt idag. Efter att ha skämt bort oss med fina prestationer under våren var han mindre lyckad idag och blev grundlurad vi 0-1-målet. Jag hoppas (och tror) att det inte beror på att han har tankarna i Danmark, dit han ryktats. Istället skulle jag gärna se ett nytt kontrakt med lillebror Granath så snart som möjligt.
Åt andra hållet i silly season, alltså in, kan nyblivne 18-åringen Daniel Coffey komma. Han har tränat med HBK sedan i mars, men först nu blivit myndig och därmed möjlig att kontraktera. Jag känner mig tämligen säker på att han får ett kontrakt också, annars hade han knappast fått vara här så länge.
