En stillsam silly season att vänta

Isac Harrysson lämnar HBK. Ett väntat besked – Harrysson såg visserligen spännande ut när han gjorde några inhopp 2018, men har sedan dess varit långt ifrån att få spela. Det krävdes att stora delar av truppen slogs ut i corona för att han i år skulle få några minuter. Samtidigt är det lite förvånande att en spelare som debuterade strax efter att han fyllt 17 år ska lämna klubben innan han ens blivit 20.

Efter att Isac Harrysson försvunnit, Robin Östlinds fått lägga av och Thomas Boakye skolats om till att i huvudsak ses som back är det lite tunt på mittfältet. Kanske räcker det med att Simon Lundevall skriver på ett nytt kontrakt – då har vi sju mittfältare plus Boakye – men kanske blir det också något nyförvärv.

Värvingar i övrigt då? Tja – om Joseph Baffo lämnar så kan nog en ny mittback komma in. Och så blir jag inte förvånad om Magnus Haglund vill säkra upp med en mer rutinerad målvaktsbackup, för han lät ju inte Malte Påhlsson spela ens i cupen. Det har ju också ryktats om ett par anfallare och kanske ansluter någon av dem. Sedan är det nog stopp på värvningsfronten, samtidigt som kanske någon eller ett par unga spelare lämnar eller blir utlånade.

Ett stort kliv mot allsvenskan

HBK-matcher har börjat få ett angenämt mönster – en hyfsat tidig ledning och sedan total kontroll på matchen. Så var det förra helgen mot Gais och så var det igår mot Brage.

Båda våra närmaste konkurrenter förlorade dessutom (tack Johan Blomberg!) så vi tog faktiskt ett riktigt stort kliv mot allsvenskan igår. Och visserligen ska man inte gapa efter för mycket, men jag undrar hur Degerforsarna nu känner sig? För tio dagar sedan kändes de i princip klara för allsvenskan, nu hackar den tidigare så imponerande offensiven. Kan vi till och med ta hem Superettan i år?

Emil Tot Wikström har tagit konkurrensen från Simon Lundevall på helt rätt sätt. Förra helgen hade han inte siktet riktigt korrekt inställt, men igår visade han ju klass även där. Kul!

Och så fick Mikael Boman måla igen. Han hävdar ju själv att hans självförtroende inte påverkats av den extremt långa måltorkan tidigare i år, men jag tror inte att det finns någon anfallare som inte får en självförtroendeboost av målrassel.

Det var förresten en ruggigt stark bänk vi hade igår, den bästa på väldigt länge: Edvin Kurtulus, Alexander Berntsson, Erik Ahlstrand, Dusan Djuric och Simon Lundevall hade alla utan problem kunnat ta plats i startelvan.

I veckan kom också några nyheter gällande truppen. Isac Larsson får förlängt, vilket inte är förvånande med tanke på att han är den enda debutanten som Magnus Haglund släppt fram under sina 1,5 år i klubben. Och Robin Östlind måste tyvärr sluta med fotboll, vilket inte heller det är en överraskning.

Ett förväntat kryss

HBK är obesegrade på bortaplan, Akropolis på hemmaplan – alltså var det relativt väntat att det blev oavgjort idag, särskilt eftersom kryss är ett så vanligt resultat i år. Och även om vi hade fler chanser än hemmalaget, så är jag nöjd med en pinne. Nu släpper vi inte Akropolis närmare oss och vi håller tre poäng ner till J-Södra på tredjeplatsen. En förlust hade däremot inneburit att vi fått ordentlig press på oss.

Efter 19 matcher har vi nu tagit poäng mot alla lag i serien utom ett. Det är ganska bra.

Det har pratats om hur bred trupp vi har, men efter Emil Tot Wikströms skada idag kändes plötsligt bredden på mittfältet riktigt svag. Med Robin Östlind långtidsskadad, Dusan Djuric i limboläge, Thomas Boakye nedflyttad i försvaret, Oscar Petersson ivägskeppad och så då Emil Tot Wikström skadad hade vi bara en enda mittfältare kvar, förutom de fyra på plan: oerfarne 19-åringen Isac Harrysson. Nu verkar Tot Wikströms skada inte vara så allvarlig, men lite tunt känns det ändå.

Bäst på allt!

Högst upp i tabellen, flest antal gjorde mål, och minst antal insläppta – ja, vi är verkligen bäst på allt. Och även om dagens insats inte var briljant så vinner vi ändå rättvist, precis som ett äkta topplag ska göra.

Värt att notera: båda målen kommer efter att Joel Allansson snappat upp en AFC-passning och vänt på spelet. Allansson är riktigt viktig för oss.

En enda ytterligare sak till skulle jag vilja se: att Mikael Boman får spräcka målnollan. Idag hade han inte riktigt flytet, med en ribbträff och snubblande nära att få bollen som sedan gick in som självmål.

Sju matcher i rad med samma startelva – när hade vi det senast? Har det någonsin skett?

Och så kan vi notera att Crespo Kamara inte flyttar till Kina och rimligtvis borde vara nära en plats i matchtruppen snart, men att vi kanske aldrig får se Robin Östlind spela för HBK i en seriematch.

Insläppta mål, härlig träning och gulligt twittrande

Försäsongen har flutit på och vi har programenligt fått stryk av FC Köpenhamn och slagit Tvååker. FCK var rejält mycket bättre än HBK, men jag tycker ändå att vi gjorde en helt okej match. Å andra sidan var vi mycket bättre än Tvååker, dock utan att kunna skapa så särskilt många heta chanser.

Lite oroande att vi, trots två matcher mot lag i lägre divisioner, fortfarande inte klarat att hålla nollan.

Kul för Samuel Kroon att få göra mål så tidigt, även om det nästan skulle kunna klassificeras som självmål.

Gabriel Wallentin såg intressant ut. Men oj, så tuff konkurrensen är i mittförsvaret.

Robin Östlind var jag lite orolig för för någon vecka sedan. Nu har han i alla fall fått spela, dock utan att utmärka sig speciellt.

Härligt att höra om den hårda träningen och dess positiva effekter från både Dusan Djuric och Alexander Berntsson. Samtidigt kan jag inte låta bli att lite förbittrat tänka på de senaste bortkastade åren, då vi uppenbarligen inte tränat särskilt mycket.

Till sist: Visst är det lite gulligt att våra startelvor numera ser ut som en samling för ett P11-lag, när bara förnamnen på spelarna skrivs ut av HBK:s officiella Twitterkonto. Men jag skulle nog ändå föredra det lite mer klassiska att efternamnen används, med en förnamnsinitial om så är nödvändigt för att skilja två spelare åt.

Tankar efter en årspremiär

En årspremiär är alltid en höjdpunkt, och vi inledde på bästa sätt med en 3-1 seger mot LBK. Själv har jag tyvärr inte tittat på mer än sammandraget, men vissa tankar dyker ändå upp.

Fint att se våra tre unga, egenfostrade, offensiva talanger göra mål. Dessutom var det första a-lagsmålet för både Alexander Johansson och Oliver Hintsa. Kul! Kan man hoppas att någon av dem får en liknande utveckling som RWP under de kommande åren?

Thomas Boakye, som jag trott framför allt skulle konkurrera i försvaret i år, fick spela högerytter. HP uppger att det är Boakye och Hintsa som tävlar om högerytterplatsen, vilket – om det stämmer – är lite överraskande för mig. Jag hade nämligen trott att nyförvärven Samuel Kroon och Robin Östlind var förstaalternativen på kanterna. Men medan Kroon får beröm av Magnus Haglund över att ha tränat på ambitiöst redan innan säsongen startat, så saknades Östlind helt i första matchtruppen och sägs enligt Haglund behöva ”några träningar till innan han spelar match”. Det låter lite illavarslande, faktiskt. Har Östlind slöat under ledigheten? Inte den bästa starten, i så fall.

Precis som Boakyes placering på yttern överraskade mig så var det också med viss förvåning som jag såg att Edvin Kurtulus spelade ytterback. Visst gjorde han det helt okej där i fjol, men jag trodde ändå att det var som mittback han främst skulle konkurrera i år. Men med Boakye högre upp i planen är Kurtulus så klart betydligt närmare en startplats som högerback även framöver. Konkurrensen om positionen är dock fortfarande hård, i första hand med Viktor Ljung och Jacob Olsson.

För övrigt är det kul att se att truppen på hemsidan nu är uppdaterad, och att spelarna fått fylligare presentationer än vad de hade tidigare. Härligt om hemsidan kan få ett lyft när ideella krafter tagit över från inhyrda konsulter.

Hej då, Höggi!

Höskuldur Gunnlaugsson ingår inte i Magnus Haglunds planer för HBK 2020. Tråkigt, men förväntat, eftersom vi värvat två andra yttrar: Robin Östlind och Samuel Kroon.

Däremot vill Haglund ha in en ny back som är ”gångbar på flera platser i backlinjen”. Visst, det är lite tunt på ytterbackspositionerna, men i mittförsvaret är det proppfullt: Alexander Berntsson, Andreas Johansson, Edvin Kurtulus, Andreas Hadenius, Gabriel Wallentin och Isac Larsson. Det känns som att minst en av dem borde lämna om vi värvar nytt och då ligger kanske Hadenius närmast till hands?

Kroonaldo kommer till Halland

Ytterförvärv nummer två är klart – Samuel ”Kroonaldo” Kroon. Han kommer från en succésäsong i Umeå och är fortfarande ung och utvecklingsbar. Riktigt spännande.

I och med värvningarna av Kroon och Robin Östlind känns det som att vi täckt upp yttermittfältspositionerna för nästa säsong. Det betyder sannolikt att vi snart får veta att Höskuldur Gunnlaugsson lämnar HBK permanent. Synd att vi slarvade bort honom.

Östlind första nyförvärvet

Vänsteryttern Robin Östlind blir vår första värvning. Riktigt lovande. Han gjorde, som jag skrev igår, poängsuccé i superettan 2018 och har satt tre mål på 13 allsvenska starter och sju inhopp i år. Det enda som kan kännas tveksamt är att han kommer att vara 30 år när serien drar igång nästa år och knappast lär utvecklas så mycket.

För övrigt gillar jag att FFF:s svenska fans-sida verkligen har fångat Robin Östlinds känslor inför övergången:

En säsong avslutad – en ny tar vid

Nej, det var ingen lysande insats idag, men Syrianska var riktigt svaga och vi kunde trots allt ganska komfortabelt ta vår femte raka seger. Tack vare att de andra resultaten gick vår väg tog vi också steget upp på sjätte plats när tabellen summeras. Med tanke på att vi låg jumbo när Magnus Haglund fick ansvaret måste han få med beröm godkänt. Om vi tagit steget upp om han fått chansen från start? Omöjligt att veta säkert, men jag tror det.

Rasmus Wiedesheim-Paul gjorde ännu ett mål, men Degerfors skarprättare Björndahl två, så tyvärr fick RWP se sig snuvad på skytteligatiteln.

Intressant att se hur mycket jämnare superettan varit i år, jämfört med allsvenskan. Jumbon Syrianskas 25 poäng hade räckt till nytt kontrakt utan kval i allsvenskan, medan Mjällbys 57 poäng och plus 13 i målskillnad bara gett en sjätteplats i allsvenskan.

Och nu vidtar nästa säsong: silly season. Jag rekommenderade ju för någon månad sedan att vi skulle låta ett flertal veteraner gå, ge oss själva ett transferförbud och bara plocka upp några juniorer samt ta hem Höskuldur Gunlaugsson. Jag ser nästan ut att få min önskan uppfylld, eftersom både Peter Larsson och Jesper Westerberg tackar för sig och sannolikt också Johan Oremo.

Men Höggi kommer nog inte tillbaka, det märks inte minst eftersom två yttrar sägs vara på gång: Samuel Kroon från Umeå och Robin Östlind från Falkenberg.

Ingen av dem är något större namn, men studerar man dem närmare verkar de riktigt intressanta. Stockholmaren Kroon har gjort en riktigt succésäsong uppe i Västerbotten. Robin Östlind hade ett extremt fint 2018 och har kanske inte glänst riktigt på samma sätt i år, men tre mål på 13 matcher från start som mittfältare i ett bottenlag i allsvenskan är inte fy skam.