HBK spelade i Ukrainas färger mot Brage. Det var dagens höjdpunkt.
Matchen som sådan innehöll få höjdpunkter för ett HBK-hjärta. Det var inte orättvist att Brage vann, även om utvisningen på Joseph Baffo – som i praktiken ledde till straffen som avgjorde matchen – var bisarr. Men det kan bli ett mycket tufft år i Superettan om vi ska vara så här tandlösa.
Missade målchanser, alldeles för många kryss och oflyt med domare – så kan man sammanfatta HBK:s 2021. 2022 års tävlingssäsong inleds tyvärr med att vi upprepar de två förstnämnda.
Visst är 1-1 mot BP knappast någon katastrof, men det är lite oroande att både Villiam Dahlström och Sadat Karim brände högkaratiga lägen och att matchbilden såg ut som den ofta gjorde 2021: efter ledningsmål drog oss tillbaka, för att sedan – efter den väntade kvitteringen – återigen driva upp tempot, men utan att kunna fixa segermålet.
Kul dock att Pontus Carlsson fick göra tävlingsdebut.
Smällen att vi åkte ur allsvenskan har varit tuff för mig att hantera. Trots att två månader gått så har jag fortfarande inte fått tillbaka särskilt mycket intresse för HBK. Men nu närmar sig tävlingsmatcherna och förhoppningsvis vaknar glöden igen.
Ett träningsläger i Portugal har avverkats, inklusive tre matcher med fina resultat: 1-2 mot FCK, 2-1 mot Vålerenga och samma siffror mot Brentfords B-lag. Detta är siffror som ett allsvenskt lag hade varit nöjda med och ett allsvenskt lag borde vi ju vara. Men frågan är hur mycket resultaten egentligen är värda – dels är det försäsong, dels är det motståndare av en kvalitet som vi inte kommer att träffa på i år.
Kanske mest intressant från lägret är faktiskt de liveintervjuer som HP gjort, men gömt undan på hemsidan. Som en extra service har jag samlat dem här: här är Marcus Olsson, här är Alexander Johansson, här är Mikael Boman, här är Samuel Kroon och här är Magnus Haglund.
Av allt intressant som framkommer så studsar jag till över Magnus Haglunds uttalande att han ändrat ”absolut ingenting” om han skulle få spela om 2021. Visst, vi hade otur och det var små marginaler som gjorde att vi trillade ur. Men vi trillade faktiskt ur. Då borde en tränare vara öppen för att fundera och reflektera över varför det gick som det gick – och i alla fall inte kategoriskt avfärda möjligheten att vi inte gjorde exakt allt rätt.
