Svar på tal

Ah, dessa underbara 1-0-segrar. Särskilt skönt är det att vi, precis som brukligt, knappt släpper till en målchans när väl segermålet är inprickat.

Bänka Fredrik Olsson, föreslog jag. Tur att Janne Jönsson tar ut laget och inte jag.

För övrigt måste jag säga att jag är väldigt förvånad över att HBK inte vill rätta den felaktiga matchrapporten från ÄFF-matchen. Vad är det för mening att skriva matchrapporter om man struntar i att beskriva matchens avgörande situationen korrekt?

En lord och en dansk på besök

Förra året hade vi en kung från Ghana, nu kan vi få en lord från samma land. Men Lord Ofosuhene fick inte förlängt hos FFF och sades häromdagen vara klar för Halmia. Det känns väl inte jättespännande, särskilt inte eftersom han varit skadad senaste månaderna. Vi har ju också offensiva ungdomar i väldigt fin form, både på kanten och i anfallet, som jag gärna hade gett chansen på de positioner där Ofosuhene är tänkt att konkurrera.

Då är det andra namnet Marcus Mathisen mer intressant. Han har meriter från danska ungdomslandslag, har deltagit några matcher hos storlaget FCK och kan spela både mittback och innermittfältare. Det verkar i första hand handla om ett lån, men jag tycker inte att det vore fel med en permanent övergång om han håller klassen.

Det är vår igen

Mitt i sommaren kom våren tillbaka: en stabil 1-0-seger till HBK igen. Visst är det roligt med många mål, men jag måste säga att jag gärna byter de senaste matchernas berg-och-dalbana mot trygga uddamålssegrar.

Stojan Lukics onödiga hands höll på att ställa till det, men som tur var upptäckte den assisterande domaren att även Ryan Finley tog med handen. Att det var ett felaktigt mål syns tydligt på ÄFF:arens reaktion – han tittar både på domaren och den assisterade innan han ens börjar jubla. Men är inte Janne Jönssons offentliga sågning av Fredrik Liverstams uppträdande som kapten lite märkligt?

Alexander Ruud Tveter har inte bara gjort nio mål i nio olika matcher – det är dessutom vid samtliga nio tillfällena HBK:s första målet i matchen. Smått otroligt. Läge att byta ut honom efter att han gjort sitt mål, kanske?

Apropå byte av anfallare – om jag ska vara mer seriös så undrar jag om inte Fredrik Olsson borde få börja på bänken nästa match. Jag skulle gärna se Sead Haksabanovic på topp igen för att få honom mer delaktig i spelet, och Olsson har inte riktigt fått till det efter sin skada. Kanske är det bättre att slänga in honom när motståndarbacken blivit lite trötta. Då kan en pigg Olsson antagligen såra ordentligt i djupledslöpningarna.

Sjukdomen antagligen bara en dimridå

Mohammed Ali Khan har rapporterats vara sjuk i några månader, trots att han gjorde en (usel) match från start mitt i sjukdomen. Men precis som vi anat var det antagligen ingen sjukdom – MAK har brutit kontraktet. Jag hoppas att han fått köpa sig ut och inte fått gå gratis.

Lördag, söndag, måndag och framtiden

På söndag är det äntligen dags igen för HBK-match. Det var visserligen ett tag sedan, men hur HP kan få 22 dagar att bli en månad övergår mitt förstånd. Motståndare är Ängelholm, en klubb som vi plockat en hel del spelare från på senare år och möjligen kommer ännu en före detta ÄFF:are snart att spela för oss. Vårt lördagsbarn var inte särskilt lyckat – kanske är måndag en bättre veckodag för HBK?

Fredrik Liverstam är tillbaka, men Mohammed Ali Khan är tydligen fortfarande sjuk. Nu skulle jag bra gärna vilja att någon frågade vad för slags sjukdom det egentligen rör sig om.

Nyss flyttade vi upp sju juniorer i a-truppen, och nu har vi flest pojklandslagsspelare av alla svenska lag. Vi går en spännande framtid till mötes.

Juniorer kommer in – vilka på väg bort?

När jag började följa HBK i slutet på 1980-talet kom det fram nya, lovande juniorer titt som tätt. Men aldrig har jag varit med om att sju ungdomar lyfts in i a-truppen (även om en del av dem lär ha fått kontrakt redan för några månader sedan). Det är väldigt glädjande att vi så tydligt satsar på ungt och eget. Kanske kan vi hoppas på att vi är på väg att hitta tillbaka till vår talangproducerande tid?

Namnen i sig är inga större överraskningar – Gabriel Gudmundsson, Alexander Arvidsson, Rasmus Wiedesheim-Paul och Jonathan Svedberg har alla fått speltid i superettan, medan David Struski Persson och Adrian Hallsö har suttit på bänken och Ardian Berisha spelat i a-laget i träningsmatcher. HP uppger att två spelare till har fått kontraktserbjudande och eftersom det finns tre andra spelare som fått chansen i a-lagssammanhang (Emil Elveroth, Emil Håkansson och Henrik Johansson) är min gissning att det är två av dem.

Med den nya septetten är vår tidigare så tunna a-lagstrupp plötsligt väldigt bred och består av 25 spelare plus den utlånade Malkolm Nilsson, vilket alltså kan bli 27 om de två juniorerna skriver på eller kanske till och med 28 eftersom vi, märkligt nog, jagar innermittfältare. Det är naturligtvis alldeles för många och indikerar att ett flertal spelare är på väg bort, antingen nu i sommar eller vid säsongens slut.

Stockholmssyndromet

Nej, den nya uppställningen som var så framgångsrik mot Värnamo var ingen mirakelmedicin. Vi åkte för andra bortamatchen i rad på en storförlust.

Men egentligen är det inte så konstigt att vi förlorar. För det första är AFC ett av seriens bästa lag, och har allra bäst hemmastatistik i Superettan. För det andra var vår tunna trupp ordentligt sargad. En tredjedel av spelarna som startat i år, sex av arton, saknades. Det var borta på grund av skador (Simon Silverholt och Alexander Arvidsson), sjukdomar (Fredrik Liverstam och Mohammed Ali Khan), en avstängning (Kristoffer Fagercrantz) och en försäljning (Junes Barny). När vi bara har tolv utespelare med a-lagskontrakt tillgängliga är konkurrensen i princip obefintlig och det gör att spelare som kanske inte borde startat ändå måste göra det.

Något positivt ändå: två nya debutanter i Jonathan Svedberg och Rasmus Wiedesheim-Paul och dessutom för första gången David Struski Persson på bänken.

Och efter dagens resultat kan vi konstatera att vi efter halva serien ligger trea, på allsvensk kvalplats, samma placering som vi slutade på 2012. Det kommer att bli en kamp ända in i slutet, är min gissning. Men ska vi ha någon chans krävs det nog att truppen dels inte tunnas ut ytterligare, dels håller sig någorlunda frisk framöver.

För övrigt verkar vi inte trivas strax norr om Stockholm. Tre bortamatcher mot lag från det området har slutat med tre förluster: Sirius, Frej och AFC.