Som vanligt i Malmö

Nej, det blev ingen seger mot Malmö. Och det hade vi ju inte räknat med heller. För att lyckas bryta den hemska sviten hade vi inte bara behövt göra en solid prestation utan också ha marginaler med oss och en domare som vågar döma rättvist. Idag nådde vi nästan det första, men var långt ifrån på det andra och tredje.

Ändå såg det länge ganska bra ut. Men så väljer Filip Schyberg av någon anledning att nicka bollen inåt plan, där en MFF:are drar Joel Allansson i tröjan och får fritt spelrum att servera en annan ljusblå – som grundlurar Tim Erlandsson och sätter bollen mitt i mål.

Sedan blir Bleon Kurtulus nedknuffad i straffområdet och får nästan tröjan avsliten. Alla vi som kan något om fotboll förstår att domarens signal är en straffspark på grund av den store MFF-mittbackens extremt tydliga knuff i ryggen. Men domaren pekar helt obegripligt åt fel håll. En sån fegis!

Så avslutas halvleken med ett självmål och ridån går ner. Andra halvlek blir en lång transportsträcka, där det som är mest synd är att Yannick Agnero inte kan förvalta gratisläget och förlänga sin målsvit, medan det roligaste är att Malte Persson, med nytecknat kontrakt på fickan, får känna på allsvensk gräsmatta.

Hemska hattrick

Vi måste sluta med det här. För andra gången i år får en motståndarforward göra hattrick på Örjans vall. Det duger faktiskt inte. Totalt har vi nu, på fem hemmamatcher, släppt in hela 13 mål. Det är smått katastrofala siffror. På hela förra säsongen släppte vi in totalt 14 mål på hemmaplan. 2021, senaste året vi åkte ut, släppte vi in 9 hemma!

Matchen i övrigt då? Jo, visst rullade vi boll fint fram till 1-0. Men sedan vaknade Gais och hade spelet under större delen av matchen. Ändå kunde vi mycket väl fått poäng, men både Naeem Mohammed och Yannick Agnero hade inte riktigt kalibrerat in siktet. Synd.

Finns det något positivt då? Tja, vi fick i alla fall inga nya skador eller avstängningar, som vi annars brukar få numera.

Nu väntar Malmö stadion på söndag. Yannick Agnero har chansen att sätta klubbrekord med mål i sex raka matcher om han målar igen då. Det vore härligt. Jag hoppas verkligen att vi får jubla där på kortsidan mitt emot de stöddiga malmöiterna. Då kommer dagens bleka insats att vara glömd.

Forwardsförbannelsen

I decennier har HBK haft minst en egen produkt i startelvan. Totalt 753 matcher är sviten uppe i nu. Det är något att vara extremt stolt över.

Men har ni tänkt på att vi ytterst sällan, om ens någonsin, får fram egna anfallsprodukter som håller i allsvenskan? Visst har vi spelare som gör mycket mål som juniorer, men när det vankas seniorspel så misslyckas de alla.

Bara under de senaste fem-sex åren har anfallslöften som Alex Hall, Alexander Johansson, Oliver Hintsa, Lorent Mehmeti och Johan Gudmundsson fått a-lagskontrakt för att sedan antingen inte slå sig in i startelvan eller få chansen men misslyckats med att leverera på allsvensk nivå. Några år tidigare var det Rasmus Wiedesheim-Paul, som ju höll i superettan, men inte i allsvenskan. Ja, jag kan faktiskt inte minnas senaste egna forwardstalangen som blev en bra allsvensk målskytt. Kan det vara så långt tillbaka som Niklas Gudmundsson? Eller möjligen om man vill räkna in Marcus Antonsson, även om han nästan var vuxen när han flyttade till HBK:s akademi.

Visst finns spelare som Niklas son Gabriel eller Sead Haksabanovic, som stundtals spelat i anfallspositioner, men sedan etablerat sig längre ned i banan.

Samtidigt finns det mängder med mittfältare, försvarare och målvakter som tagit steget från HBK:s juniorled till att bli riktigt bra spelare på allsvensk eller till och med internationell nivå. Men forwards får vi alltså inte fram. Det torde stämma till eftertanke och analys. 

Kanske kan Ludvig Arvidsson bli den som till slut lyckas, även om 16-åringen inte heller än så länge gjort mål i allsvenskan. Eller kanske Malte Persson, ännu en spelare som gör mycket mål i juniormatcherna och nu också får a-lagskontrakt. Låt oss hoppas att någon av dem, eller allra helst båda, kan bryta forwardsförbannelsen!

Seger, skador och Sigge

BP är en motståndare som brukar passa HBK illa. Trots att vi oftast slutar nära varandra i tabellen så blir det ofta förlust mot stockholmarna. Så inte idag – det blev istället tre riktigt sköna poäng, extra sköna just för att de kanske inte var helt rättvisa. Förutom de inledande 20 minuterna hade BP bollen i princip hela tiden och flera HBK-spelare gick verkligen på knäna på slutet.

Äntligen fick Tim Erlandsson chansen i målet. Och han tog den. En riktigt svettig räddning och flera andra stabila ingripanden. Jag hoppas verkligen att vi snart kan skriva nytt kontrakt med honom, för annars är risken att han går vidare.

Kul också att vi nu gav en junior, Oliver Kapsimalis, chansen att vara med i matchtruppen och inte lämnade en plats tom som vi gjorde sist.

Men allt är inte bra. Vi fick två nya skador idag. Pascal Gregor var borta för någon match sedan, nu är han återigen skadad och denna gång verkar det vara värre. Yannick Agneros skada verkar lite lindrigare, men han är å andra sidan i princip oersättlig för oss just nu, särskilt om Naeem Mohammed inte kan spela.

Utanför planen så har podden Sigges cirkus nu släppt sin intervju med Jesper Westerberg. Det är väldigt intressant lyssning för alla HBK-intresserade, inte minst resonemanget kring Vinicius Nogueira, där den uteblivna kommunikation kort sagt kan förklaras med att man inte ville sänka värdet på spelaren, vilket är ett helt logiskt argument.

En annan spännande sak i Westerberg-intervjun rör WV-gate, med de två Ludwvigarna. Om jag förstod klubbchefen rätt uppstod hela situationen för att någon ”Halmstad-vänlig” hört av sig till förbundet två dagar efter matchen. Jag tolkar det som att denna ”Halmstad-vänliga” är HP, som alltså i så fall skapat hela denna skandal på egen hand genom att kontakta förbundet. Dessa citat, från en HP-text två dagar efter segern, låter väldigt mycket som att SvFF-mannen precis fått reda på det han kommenterar av den som ringer och inte känner till några detaljer (formuleringar om att ”det låter som” är sådana man använder när man precis fått veta något och inte själv kan detaljerna).

Visst ska HP inte behandla HBK med silvesvantar, men att medvetet bli en aktör som försöker hitta fel i klubbens agerande och på så sätt skapa svårigheter för klubben, det känns riktigt illvilligt. Jag kan förstå att Jesper Westerberg har en njugg inställning till HP, något som blir väldigt tydligt i poddavsnittet.

En härlig kväll på Örjan

Oh, en så mycket härligare resa hem från Örjan det blev idag jämfört med förra gången jag var där. En riktigt imponerande insats, där vi var tio man en timme men ändå klart bäst.

Idag finns det många att hylla: Naeem Mohammed som sätter sina två första mål sedan förra året, Filip Schyberg som gör ett och en assist, Yannick Agnero som målar för tredje matchen i rad och även gjorde sin spelmässigt bästa insats i år. Mest av alla imponerade dock Bleon Kurtulus – stark, bollsäker och med mängder av rätt beslut på plan. Han kommer att bli en storback, kanske den bästa någonsin under den tid jag följt HBK.

Allt var dock inte bra. Tim Rönning inger ingen trygghet och har i år inte stått för särskilt många bra insatser, ej heller idag. Det första målet kanske inte är hans, men han bör i alla fall försöka nå bollen. Det andra får han ta på sig helt. Kan man hoppas att den andre Tim får chansen snart?

Inte heller är det så bra att vi har en så tunn trupp. Idag saknades tre man och då valde vi att inte ens ta ut en full matchtrupp, vilket alltså indikerar att de två afrikanska ungdomarna Iddrisu Moro och Marvin Illary är oerhört långt ifrån att få spela. Idag försvann ytterligare två man, Gabriel Wallentin med utvisningen och Naeem Mohammed som skadade baksida lår.

Märkligt också att HBK verkar ha sparat in på massören. Är det för att ha råd med fem tränares lön, plus Magnus Haglunds feta paycheck?

Till sist: Jag försöker undvika att alltför ofta anmärka på domaren, men hur kan hon låta den varnade Värnamospelaren som slår till Bleon Kurtulus vara kvar på plan? Särskilt när hon tidigare har tagit en oerhört billig utvisning för att Gabriel Wallentin möjligen kan ha nuddat samma spelares häl.

Reflektioner efter Sirius

Det viktigaste var inte att vi fick en poäng, även om den också var viktig. Det viktigaste var att vi äntligen spelade riktigt bra. 1-1 slutade gårdagens match mot Sirius, men vi var faktiskt närmast segern och hade ordentligt oflyt med marginalerna, medan Sirius mål var riktigt onödigt. Nu kan man våga tro på HBK igen.

Yannick Agnero har varit uppsnackad, men inte motsvarat förväntningarna alls hittills. Igår visade han äntligen klass – skottet som gav 1-0 kan vara årets mål i allsvenskan och höjde säkert hans värde med ganska många miljoner. Samtidigt som han ofta ser kantig ut och tappar enkla bollar så kan han ur ingenting skapa farliga målchanser, ett attribut som lär locka större klubbar inom kort.

Naeem Mohammed ser också ut att vara på väg att bli den superanfallare han var fram till skadan i somras. Precis som 2023 så tror jag att det kan lossna rejält för honom så snart första bollen sitter i nätmaskorna.

I försvaret visade Bleon Kurtulus också klass, framför allt i spelet med boll. Han har redan blivit en riktigt viktig bricka och det är härligt att se. Även han lär snart försvinna för ett antal miljoner.

Och utanför plan är det spännande att se att podden Sigges cirkus ska ta ett rejält snack med Jesper Westerberg, på sistone rejält ifrågasatt. Det blir intressant att höra och kanske är det också läge att skicka in lite egna frågor.

Mjällby bättre på allt

Som HBK:are har vi tyvärr blivit vana vid känslan av tomhet och hopplöshet efter en match under det senaste decenniet. Jag ska inte säga att det är sämre än någonsin, för den senaste smärtan är alltid den värsta, men det har gått oerhört snabbt nedåt de senaste månaderna. Administrativt slarv, mörkläggning, misslyckade nyförvärv och nu match på match med erbarmliga prestationer.

Idag kändes nästan varenda Mjällbyspelare som starkare, snabbare, uthålligare och mer teknisk än varenda HBK-spelare. Även om vi hade riktigt flyt med målet precis före paus så var vi aldrig nära poäng. Att xG är ett löjligt mått kan man se efter den här matchen: HBK var inte speciellt långt efter Mjällby enligt detta sätt att räkna, men i verkligheten chanslöst.

Fanns det något bra då? Jo, så klart. Joel Allansson var faktiskt briljant i första halvlek och krönte det med framspelningen till målet. Filip Schyberg gjorde inte bort sig i sin startdebut. Yannick Agnero fick till slut göra mål, även om han i övrigt var väldigt svag och säkert hämmades av sin tidiga onödiga varning. Naeem Mohammed blixtrade till ett par gånger. Bleon Kurtulus visar flera gånger klass, även om sista målet nog delvis är hans. Ludvig Arvidsson är pigg och han får faktiskt gärna starta på söndag.

Marginaler emot – men rättvis förlust

Nej, det är ingen katastrof, varken dagens förlust eller säsongsinledningen med tre poäng på fyra matcher. Men det är en grym besvikelse att den känsla av nystart och hopp om framtiden som uppstod i höstas grusats så hårt.

I matchen idag hade vi trots allt faktiskt marginalerna emot oss. Första målet kommer efter att Norrköping fått ett inkast när bollen, av allt att döma, inte var över linjen. Andra målet ser på tv-bilderna ut att vara hårfint offside och skottet går in tack vare att det tar på Gabriel Wallentins ben. Och tredje målet uppstår för att samma Wallentin halkar. Med detta sagt: Norrköpings seger var naturligtvis fullt rättvis.

Att jag kan säga ”vad var det jag sa” är en klen tröst när det gäller vår forward Yannick Agnero. För jag varnade ju för att binda allt för mycket hopp till honom. Att han står på noll mål än så länge kan man acceptera, men han har knappt ens kommit till något läge, vinner få dueller och ordnar inte många frisparkar. Visst är han en talang, men det är värt att minnas att han spelade bara hade lyckats göra ett enda seniormål innan han kom till HBK.

Det är också deprimerande hur svag scoutingen varit. Att bara ett enda av sex nyförvärv (Pascal Gregor) spelar regelbundet är faktiskt obegripligt uselt. De två afrikanerna kan kanske bli något i framtiden och Filip Schyberg har väl hela tiden varit tänkt att skolas in, men att Pawel Chrupalla inte längre ens får hoppa in och att Aleksander Damnjanovic Nilsson hittills står på noll minuter är smått skrämmande. Vad är den långsiktiga planen?

Samtidigt gläds jag ändå över att oglamorösa och hårt kämpande spelare som Gustav Friberg och Villiam Granath visar sig vara så stabila och att en 16-åring som Ludvig Arvidsson är den anfallare som är närmast att hitta målet.

17 år som ger hopp

Han sköt och han sköt. Till slut nickade han istället – och fixade en underbart härlig och rättvis seger i allra sista minuten. 17-årige Bleon Kurtulus är guld värd, både idag och i framtiden, när han kommer att ge oss många sköna miljoner. Redan före målet hade han varit bäste HBK:are på plan.

En märklig känsla var det att se HBK så fullständigt överlägset mot ett annat allsvenskt lag. Öster var uppenbarligen ute efter 0-0, med hopp om att någon kontring kanske skulle resultera. Det är en helt acceptabel taktik från en nykomling, men det var ändå förvånande att se hur ytterst mediokra de var, särskilt med tanke på deras tidigare resultat. Samtidigt var det frustrerande att se hur trubbiga vi själva var – mängder med hyfsade chanser, men Östermålvakten hade knappt behövt anstränga sig innan Bleon skallade in den.

Härligt också att se 16-årige Ludvig Arvidsson få chansen när vi jagade mål, före till exempel Blair Turgott. Det var dessutom Arvidsson som fixade frisparken som sedan Joel Allansson rutinerat flyttade tio meter närmare mål innan vi avgjorde.

Förutom Arvidsson fick vi även en annan allsvensk debutant i Filip Schyberg. Även det roligt. Nu har alla utespelare i a-lagstruppen spelat, med undantag av tre nyförvärv (Aleksander Damnjanovic Nilsson, Iddrisu Moro och Marvin Illary) och vår nummer 10 Albin Ahlstrand. Just det känns inte riktigt lika bra.

Varningsflaggor för nya Örjan

En gång i tidernas begynnelse var denna blogg starkt engagerad i arenafrågan. Jag föreslog till och med att ett enfrågeprti borde startas. Sedan dess har mycket vatten flutit i Nissan. Mängder med förslag och idéer har lanserats för att sedan förkastas. Örjans vall har lappats och lagats.

Nu finns ett nytt förslag: en ny Örjans vall på nästan samma plats. Den här gången får jag känslan av att det kan vara allvar, trots den skyhöga prislappen på 845 miljoner kronor. Och visst, det låter inte dumt. Hybridgräs får man väl acceptera. Placeringen längs Nissan är klassik och härlig.

Men några varningsflaggor vill jag ändå resa.

I utredningen, som jag inte tror att så många har läst, sägs att maxkapciteten i allsvenska matcher ska vara cirka 9 000 åskådare (sid 16). Visserligen är vårt publiksnitt ett par tusen lägre än så, men vi har varje år matcher som drar över 10 000 åskådare. Tar vi ett lite längre perspektiv, vilket jag tycker att vi ska eftersom en ny arena ska stå i kanske ett sekel, så hade vi 2004 ett snitt på 9 112 – alltså till och med högre än vad maxkapaciteten nu uppges bli. Sedan dess har Halmstads kommun vuxit med cirka 20 000 invånare och lär nog fortsätta att växa, om än i måttligare takt.

I utredningen sägs också att Örjans vall kommer att behöva vara stängd en hel säsong för nybygget (sid 36). Kan HBK överleva med ”hemmamatcher” i Göteborg, Falkenberg eller Borås under ett helt år? Jag är ytterst tveksam. Ekonomin kommer att ta ruskig skada, den sportsliga kapaciteten likaså och publikintresset riskerar att minska rejält. Den känsla av hajp som jag ändå uppfattat uppstått bland Halmstads yngre invånare efter pandemin kan nog tyvärr dö ut lika snabbt som den utvecklades, om det inte finns möjlighet att hänga på Örjan.

Jag ställer mig också något frågande till att man i utredningen hävdar att ”större fotbollsmatcher /.../ förväntas locka 6 000–8 000 besökare per gång” (sid 35). Det känns som att man möjligen har utgått från helt fel förutsättningar om man tror att en stor fotbollsmatch lockar 6 000 och det gör mig lite orolig för hur bra koll de som gjort utredningen egentligen har.

Sammantaget är jag ändå försiktigt positiv, men de här aspekterna måste vägas in noggrant innan beslut tas. Jag tänker mig att publikkapaciteten till att börja med inte borde vara lägre än idag (10 873) och att man redan från början måste ta höjd för att utbyggnad kan behövas. Det måste också finnas en tydlig plan för var och hur HBK ska spela under tiden bygget pågår, om nu Örjan inte är tillgänglig en hel säsong.