Vi är på väg mot ännu en allsvensk comebacksäsong, men truppbygget är mindre färdigt än det brukar vara vid den här tiden på året. Om jag inte räknat fel består truppen, inklusive uppflyttade juniorer, just nu bara av 20 kontrakterade spelare varav bara 10 har någon form av allsvensk erfarenhet. Vi får alltså – om alla är friska och ingen avstängd – precis ihop en matchtrupp, eftersom allsvenskan 2023 ska ha nio avbytare.
Magnus Haglund försöker inbilla oss att detta inte alls är något skäl till oro, och nämner att Amir Al-Ammari kom i februari 2021 och Marcus Antonsson i mars samma år inför förra allsvenska besöket. Han väljer dock att inte nämna att Al-Ammari värvades eftersom Jonathan Svedberg åkt på en tuff skada, och det alltså handlade om att komplettera truppen sent på grund av att spelare fallit ifrån. Och marsvärvningen av Antonsson kan väl knappast tas som ett exempel på att det är lyckat att värva sent.
Dessutom påstod vår manager själv för en månad sedan att HBK låg ”långt framme i förhandlingarna med en spelare i varje lagdel” och att det skulle vara ”spelare som omgående skulle höja nivån i laget”. Sedan dess har exakt noll sådana spelare presenterats (nej, Naeem Mohammed kan vi inte räkna in där). Oroväckande.
Nu säger klubbchef Jesper Westerberg att ”innan träningsstart (9 januari) hoppas vi ha lite nyheter” gällande nyförvärv. Jag hoppas att det denna gång är mer än bara fagra ord.
Nåväl – trots denna något märkliga och tunna truppsammansättning så ska jag försöka mig på en traditionell truppanalys även vid detta årsskifte.
Målvakt
Målvaktspositionen är den enda som känns riktigt trygg.
Malkolm Nilsson skrev, något oväntat men mycket glädjande, på nytt långtidskontrakt under 2022. Han var riktigt bra 2020 och 2021, men något sämre i år, tycker jag. Oavsett detta är han en målvakt av fin allsvensk klass som säkert kommer att rädda hem en hel del poäng åt oss 2023.
Som vanligt är det Malte Påhlsson som värmer bänken och det är väl en helt okej backup.
Ytterbackar
Oj, så tunt det är här.
Endast två ytterbackar har för närvarande kontrakt – och båda har haft en hel del problem med skador. Såväl Phil Ofosu-Ayeh och Marcus Olsson kan hålla riktigt hög klass, men jag har svårt att se någon av dem göra trettio seriematcher 2023. Frågan är vem som ska täcka upp.
Thomas Boakye borde få nytt kontrakt, men inget sådant är ännu meddelat. Melvin Sjöland sägs kunna spela här, men han har fortfarande inte ens gjort ett inhopp i en seriematch. Kanske kan någon mittback flyttas ut? Joel Allansson är en annan nödlösning, men han är väl fortfarande given på mitten?
Nej, här behövs Boakye plus ytterligare ett nytt namn.
Mittbackar
Här finns fler alternativ, men ändå krävs det förstärkning.
Andreas Johansson håller förhoppningsvis ännu ett år. Men även hans tid rinner så småningom ut. Sker det 2023 ser det ruskigt tunt ut.
Taulent Parallangaj är en talang, men hans orutin lyste igenom när han i debuten i startelvan lyckades bli utvisad. Efter detta fiasko fick han inte en enda minuts speltid ytterligare i serien. 2023 kan han säkert få lite fler chanser, men är knappast att betrakta som startspelare.
Gabriel Wallentin är tillbaka från lån. Han gjorde en del matcher i Skövde, men skulle han klara att vara startman i allsvenskan 2023? Jag tvivlar.
Marcus Olsson fick chansen i mittförsvaret i slutet på säsongen och gjorde det helt okej. Men Olsson kan behövas på kanten och är dessutom till åren kommen och plågad av skador.
Joseph Baffo hoppas vi fortfarande på, men om han inte skriver nytt kontrakt behöver vi få in en annan mittback av samma klass om vi ska klara kontraktet 2023.
Yttermittfält
Här finns många namn, men ytterst lite dokumenterad klass.
Vi har släppt båda succémännen från 2020: Samuel Kroon och Emil Tot Wikström. In i truppen kommer istället dels en kille med en enda superettansäsong bakom sig, Villiam Granath, dels uppflyttade junioren Leo Hedenberg. Granath kan kanske explodera och visst kan man alltid hoppas på ett genombrott för en ung egen talang, men på förhand känns dessa förändringar som ett klart nedköp.
Under 2022 spelade spelare som egentligen helst vill befinna sig centralt här, som Erik Ahlstrand och Kazper Karlsson. Det är två unga spelare som båda redan är duktiga och snart kanske kan vara dominanta. Men ska de vara ute på kanterna eller spela i mitten?
Thomas Boakye kan också spela här, om han får nytt kontrakt.
I övrigt finns talanger som Pontus Carlsson, Albin Ahlstrand och Melvin Sjöland. Alltid kul med unga egna produkter, men vi ska inte räkna med att någon av dem gör succé i allsvenskan redan 2023.
Här skulle det kanske inte skada med ytterligare ett nyförvärv, men troligen får vi nöja oss med den uppsättning vi har nu.
Innermittfält
Här ser det faktiskt ganska trångt ut.
Jonathan Svedberg var 2022 tillbaka efter skadan som höll honom borta hela 2021 och fick sitt genombrott som defensiv mittfältare. På samma position vill egentligen också Joel Allansson spela, men 2022 fick han ta steget upp. Hur blir det 2023 – ska båda spela eller kan vi kosta på oss att bänka en av dem? Dessutom vill unge Kazper Karlsson, som slog sig in i startelvan 2022, gärna spela som defensiv mittfältare. Här har Haglund en hel del att fundera på.
Erik Ahlstrand är ett annat mycket spännande namn. Ahlstrand vill helst spela centralt, men hittills har han lyckats bäst på en kant. Kanske är det där han ska befinna sig permanent?
Bakom dessa finns gott om unga talanger: Albin Ahlstrand, Pontus Carlsson och Melvin Sjöland. Totalt sett känns det som att vi har det ganska gott ställt på det centrala mittfältet, även om en skicklig offensivt lagd innermittfältare skulle vara pricken över i:et.
Anfall
Alexander Johansson var härlig att skåda under 2022. Men det var i superettan. Fotbollshistorien är proppfull med anfallare som öst in mål i andradivisionen, men inte lyckats på högsta nivå. Jag tror nog ändå att unge Johansson kan lyckas ta steget, för han har spetskvaliteter i såväl snabbheten som avsluten som borde kunna räcka även i allsvenskan.
Men vem ska ta den andra anfallspositionen? Villiam Dahlström gjorde få glada under sin debutsäsong i HBK. Det känns svårt att se honom lyckas i allsvenskan, men visst kan vi hoppas. Naeem Mohammed är jag lite spänd på, men Haglunds ord om att han ”säkert kommer att få en del speltid i Allsvenskan” tyder på att han snarare i första hand är tänkt som inhoppare.
Uppflyttade junioren Lorent Mehmeti finns också med i leken, men lär få begränsat med speltid.
Ytterligare en anfallare måste alltså in, och det är även Haglund inne på. Sadat Karim är väl ännu inte helt avskriven, men gissningsvis får ghananen bara nytt kontrakt om vi fullständigt misslyckas i jakten på andra namn.
