Ett riktigt bra lag för superettan

Alexander Berntsson gjorde sitt första mål på seniornivå, Tryggvi Rafn Haraldsson gjorde sitt första mål i HBK-tröjan, Rasmus Wiedesheim-Paul gjorde sina första minuter i allsvenskan och Oscar Petersson gjorde sitt första inhopp i en seriematch för HBK. Och så gjorde Jens Gustafsson sitt första besök på Örjans vall som huvudtränare för bortalaget – men inkasserade sin långt ifrån första förlust på arenan. Mycket som var trevligt idag alltså.

Jag måste säga att det lag, både startelva och inhoppare, som vi hade idag skulle vara riktigt intressant att se i superettan nästa säsong – ett lag helt utan säsongens besvikelser Alexander Ruud Tveter, Nikolai Alho, Kosuke Kinoshita och Jesper Westerberg. Visst, Aboubakar Keita lär inte stanna i superettan, men då får väl Marcus Mathisen eller någon ungtupp ersätta. Och så underbart det vore om det meddelades att Isak Pettersson skrivit på nytt kontrakt.

Apropå kontrakt så fick vi i veckan veta att Adnan Kojic inte stannar (lite synd, men ändå förståeligt och inte så farligt), men att Alexander Ruud Tveter kan få förlängt (smått obegripligt, med tanke på hans svaga säsong). En spelare ska ha en klausul om att få lämna. Kan man hoppas på att det är Alho eller kanske Kinoshita? Risken är väl annars att det är Fredrik Liverstam, och hur viktig han är för stabiliteten fick vi ju se idag.

En oavgjord förlust

Så bröts förlusttrenden då till slut. Men 1-1 mot Kalmar kändes ändå som en förlust, eftersom vi fick spela över en timme med 11 man mot 10, hade två bollar i stolpen och i princip behöver vinna nästan varje match som är kvar för att nå kvalplats. Å andra sidan – det som gav oss chansen att dominera den här matchen var en utvisning som måste ses som väldigt tveksam, så vi kanske ändå inte ska klaga.

Gabriel Gudmundsson riktigt bra idag igen. Han kan bli dominant i superettan nästa säsong. Också  roligt att se Jonathan Svedberg göra en fin allsvensk debutmatch i startelvan – även han har potential att bli en nyckelspelare nästa år.

Men usch – vilken usel markering vid Kalmars mål. Jag vet inte om det är Jesper Westerbergs eller Marcus Mathisens fel, men NÅGON av dem måste i alla fall markera den enda kalmariten i straffområdet när ett inlägg kommer.

Hej igen, superettan!

Sju poäng upp med sju omgångar kvar – ja, nu är det i praktiken omöjligt att klara kontraktet. Och så utspelade som vi var i första halvlek mot AIK har vi heller ingenting att göra i allsvenskan.

Det är tråkigt att säga det, men inte heller denna gång blev tränarbytet ett lyft. Det har faktiskt ALDRIG blivit bättre när vi sparkat tränare senaste decenniet.

Om Igor Krulj bör träna HBK i superettan 2018? Vet inte, faktiskt.

Som det jojo-lag vi numera är så är vi ju ganska vana vid att starta om i andradivisionen. En skillnad mot tidigare år är att vi den här gången har vi ordentligt med stålar. Problemet, vilket vi ju blivit smärtsamt medvetna om, är att spelare som funkar bra och till och med glänser i superettan inte så sällan misslyckas i allsvenskan. I år har vi exempel som Alexander Ruud Tveter (som idag missade öppet mål vid 0-0) och i viss mån Marcus Mathisen. Frågan är vilka spelare vi ska satsa på i superettan? Jag tycker att vi åtminstone bör rensa bort dem som uppenbarligen inte håller för allsvenskan, exempelvis Tveter och Nikolai Alho, även om de kanske kan göra ett gott jobb i andradivisionen 2018. Vi måste redan nu börja bygga ett lag som kan klara sig kvar när vi går upp i allsvenskan nästa gång, om det nu blir 2019, 2020 eller ännu senare.

Uselt, märkligt och ljus i mörkret

"Snöplig förlust mot Häcken", skriver hemsidan om gårdagens match. Knappast med sanningen överensstämmande. "Fullständigt rättvis förlust mot Häcken" vore betydligt mer passande. För visst har vi gjort många mindre bra insatser i år (inte minst på senare tid), men frågan är om inte gårdagens var den allra sämsta. Uselt passningsspel, viljelösa närkamper, ängslig offensiv och tama avslut. Häcken var kanske inte heller bra, men ändå minst en klass bättre.

Värvningen av Tryggvi Rafn Haraldsson framstår som allt mer märklig. Minns ni att vår ordförande Tony Karlsson talade om att han skulle fylla Sead Haksabanovics position? Om inte islänningen får en enda minuts speltid när vi spelar uselt, jagar mål och saknar flera ordinarie spelare – när tusan är det tänkt att han ska spela?

Finns det då några ljus i mörkret? Ja, två stycken: Gabriel Gudmundsson har tagit stora kliv, även om han fortfarande i mitt tycke brister en del i speluppfattning. Och bara en av våra närmaste konkurrenter vann. Att ta igen sex poäng på de kvarvarande åtta matcherna blir mycket svårt, men är inte omöjligt. Att ta igen nio poäng på åtta matcher hade i praktiken varit omöjligt.