Stockholmsdräparna och gnällspikarna

 ”Stockholmsdräparna” sade André Boman och tyckte att det bästa med matchen var spelarnas inställning. Det är bara att hålla med. Boman själv, målskytten Villiam Granath, andra wingbacken Rami Kaib, mittbacksjätten Filip Schyberg, hårt jobbande mittfältsduon Joel Allansson och Rocco Ascone – ja, det skulle gå att rada upp i princip varenda HBK:are.

Men bara i princip, tyvärr. Inhoppade Naeem Mohammed var extremt loj och det var inte långt ifrån att det kostade oss segern. Även förra matchen visade han liknande tendenser. Så tråkigt om hans sista tid kommer att göra att minnet av hans tidigare fantastiska insatser bleknar.

Nu väntar Öster – och det kan bli lite tufft. Rami Kaib drog på sig en varning idag och André Boman skadade axeln. Visst kan Villiam Granath gå ner och vikariera på högerbacken, men han är ju vårt farligaste offensiva hot. Och vem ska egentligen spela på vänster wingback?

För övrigt extremt roande att läsa hur plastklubben Hammarby gnäller över fotboll som spelas på de allra mest naturliga förutsättningarna för denna sport: en gräsmatta som inte vattnats extra. Som en extra bonus bröt vi Nahir Besaras målgörarsvit.

Till sist: Kontraktet är fortfarande långt ifrån klart, och det är ju det absolut viktigaste. Men vi är faktiskt just nu bara en enda poäng efter laget på nionde plats. Det såg man inte komma för ett tag sedan.

Äntligen en vändning!

Förutsättningar var tuffa. Degerfors hade vunnit. Öster hade knipit poäng mot serieledarna. En HBK-seger mot jumbon Värnamo kändes mer eller mindre som ett måste. Och så fick vi 0-1 i baken.

Men vi stormade fram i andra halvlek och gjorde det som vi så sällan gör – vände en match. Dessutom på mindre än en kvart. Så blev det plötsligt istället tvärstopp. Offensiven bedarrade totalt. Vi bjöd in Värnamo i matchen. Trots att det är välkänt att det smålänningarna inte är dåliga framåt så slutade vi anfalla och lät hemmalaget ta taktpinnen. Helt onödigt – och det var ytterst nära att kvitteringen kom, men såväl Tim Erlandsson som stolpen stod i vägen.

Oerhört skönt med tre poäng till slut, men nu när bottenlagen börjat håva in poäng på löpande band så krävs nog minst två segrar till på de sex sista matcherna för att vi ska slippa kvala.

En poäng – jag är besviken

 Jag brukar inte vara så missnöjd med kryss. Som gammal försvarare känner jag ofta att det viktigaste är att inte förlora och att man därmed får med sig något från matchen. Men idag är jag nog mer besviken än många andra, som till exempel HP som i rubrik kallar det oavgjorda resultatet för en ”viktig poäng”.

Inte för att det var orättvist att HBK och IFK Norrköping delade på poängen – det var det nog faktiskt helt rättvist. Östgötarna hade fler heta chanser. Och förutsättningarna inför matchen var tuffa, med både Emmanuel Yeboah och Naeem Mohammed avstängda. Men ändå kändes detta efter första halvlek som en match där vi skulle kunna ta en av de där två-tre trepoängarna som behövs i höst för att vi ska säkra kontraktet.

Kul att se att Malte Persson göra det så bra där uppe i de avstängdas frånvaro. Kul också att Vincent Johansson så snabbt blivit en spelare som kan komma till användning.

Rocco Ascone är också en spelare att lyfta fram. Så länge han orkar så ger han oss en helt ny dimension och idag fixade han återigen straff – och satte den dessutom själv. Men varför orkar han bara i max en timme? Vi blir väldigt mycket svagare när hans krafter är slut.

Ungdomarna forsar fram

Vid den här tiden för ett år sedan kände jag mig nedstämd, trots en seger. Då hade ett par unga, talangfulla HBK:are valt att skriva på för andra lag istället.

Men vinden har vänt. Strax efter mitt inlägg förra året bytte vi a-lagstränare. Nu kommer talangerna upp i vårt a-lag istället, precis som det ska vara. På knappt ett år har Måns Andersson, Ludvig Arvidsson, Malte Persson och Vincent Johansson plockats upp från juniorlagen – och inte bara som trupputfyllnad, som var tämligen vanligt under Haglunds tid, utan alla har fått debutera i allsvenskan.

Nu skriver även Oliver Kapsimalis a-lagskontrakt. Kul. Jag räknar med att också han snart har beträtt allsvensk mark – särskilt som vi är tunna på wingbackpositionerna.

Agnero till Polen

Det har snackats och snackats, men nu är det till slut klart att Yannick Agnero säljs. Mycket bra, tycker jag, även om priset verkar ha rasat en del under ivorianens långa måltorka. Trots det är 25 miljoner kronor plus bonusar en helt okej summa för en spelare som varit bra, men inte fantastisk. Särskilt som ersättaren Emmanuel Yeboah håller minst samma klass.

Nu hoppas jag att HBK investerar pengarna klokt. Visserligen får vi säkerligen inte behålla en stor del av de 25 miljonerna själva, men en del av de återstående miljonerna bör vi lägga på att redan nu köpa loss just Yeboah, om det är möjligt. Möjligen kan Rocco Ascone också värvas permanent.

Framför allt bör dock truppens attraktiva nyckelspelare med utgående kontrakt snarast erbjudas nya, sockrade med lite sign on-bonusar. I första hand tänker jag på Tim Erlandsson och Villiam Granath, två av säsongens absolut bästa HBK:are. Kanske kan även Naeem Mohammed förmås att skriva på ett nytt kontrakt, men Mohammed har faktiskt inte varit så bra som före skadan och det blir en chansning om vi ger honom ett välbetalt kontrakt.