Dubbla återvändare

Viktor Ljung blir värvningen som är ”gångbar på samtliga fyra positioner i vår backlinje”. Ännu en återvändare, alltså. Ljung utvecklades fint under början av detta decennium. Han stack sedan som Bosman till HIF när vi åkte ner i Superettan och fick trevligt nog följa med den klubben på samma resa ner i Superettan ett år senare. Ytterligare ett år senare sades han vara på väg tillbaka till oss, men fick – gissningsvis på grund av skadehistoriken – söka sig till först Norge och sedan Småland istället. Nu verkar han ha gjort en bra och skadefri säsong i Värnamo, och känns som en riktigt fin värvning, som kan spela på båda kanterna i vårt försvar och dessutom täcka upp som alternativ i mitten.

Och även på ledarsidan har vi fått in en återvändare: legendaren Torbjörn Arvidsson, som gjorde sin HBK-debut det år jag på allvar började följa klubben.

Hej då, Höggi!

Höskuldur Gunnlaugsson ingår inte i Magnus Haglunds planer för HBK 2020. Tråkigt, men förväntat, eftersom vi värvat två andra yttrar: Robin Östlind och Samuel Kroon.

Däremot vill Haglund ha in en ny back som är ”gångbar på flera platser i backlinjen”. Visst, det är lite tunt på ytterbackspositionerna, men i mittförsvaret är det proppfullt: Alexander Berntsson, Andreas Johansson, Edvin Kurtulus, Andreas Hadenius, Gabriel Wallentin och Isac Larsson. Det känns som att minst en av dem borde lämna om vi värvar nytt och då ligger kanske Hadenius närmast till hands?

Kroonaldo kommer till Halland

Ytterförvärv nummer två är klart – Samuel ”Kroonaldo” Kroon. Han kommer från en succésäsong i Umeå och är fortfarande ung och utvecklingsbar. Riktigt spännande.

I och med värvningarna av Kroon och Robin Östlind känns det som att vi täckt upp yttermittfältspositionerna för nästa säsong. Det betyder sannolikt att vi snart får veta att Höskuldur Gunnlaugsson lämnar HBK permanent. Synd att vi slarvade bort honom.

Oremo backup om anfallare försvinner?

Den ordinarie säsongen är slut, men HBK passade på att möta allsvenskt motstånd och dessutom piska Häcken. Visserligen ställde väl inte Hisningslaget upp med bästa möjliga startelva, men en seger mot ett allsvenskt lag är ändå alltid gott.

Johan Oremo var en av målskyttarna mot Häcken och gjorde även två mål i U21 några dagar tidigare. Att han har målnäsan kvar är otvivelaktigt och att vi inte har avskrivit honom känns lika säkert (annars hade han ju knappast fått spela dessa matcher). Samtidigt har vi redan tre anfallare av riktigt hög eller hög superettan-klass i truppen och bakom dem ett par hungriga ungdomar. Min gissning är att vi avvaktar med Oremo för att se om RWP eller kanske Sadat Karim försvinner, för i så fall behöver vi definitivt Oremo. Visst finns chansen att någon annan norpar honom före oss i och med ett sådant agerande, men den risken får vi vara beredda att ta.

Samtidigt pågår en ordentlig översyn av ekonomin. Det får naturligtvis konsekvenser, men är välbehövligt. Vi behöver inse att vi är en superettan-klubb numera och anpassa oss till det.

Östlind första nyförvärvet

Vänsteryttern Robin Östlind blir vår första värvning. Riktigt lovande. Han gjorde, som jag skrev igår, poängsuccé i superettan 2018 och har satt tre mål på 13 allsvenska starter och sju inhopp i år. Det enda som kan kännas tveksamt är att han kommer att vara 30 år när serien drar igång nästa år och knappast lär utvecklas så mycket.

För övrigt gillar jag att FFF:s svenska fans-sida verkligen har fångat Robin Östlinds känslor inför övergången:

En säsong avslutad – en ny tar vid

Nej, det var ingen lysande insats idag, men Syrianska var riktigt svaga och vi kunde trots allt ganska komfortabelt ta vår femte raka seger. Tack vare att de andra resultaten gick vår väg tog vi också steget upp på sjätte plats när tabellen summeras. Med tanke på att vi låg jumbo när Magnus Haglund fick ansvaret måste han få med beröm godkänt. Om vi tagit steget upp om han fått chansen från start? Omöjligt att veta säkert, men jag tror det.

Rasmus Wiedesheim-Paul gjorde ännu ett mål, men Degerfors skarprättare Björndahl två, så tyvärr fick RWP se sig snuvad på skytteligatiteln.

Intressant att se hur mycket jämnare superettan varit i år, jämfört med allsvenskan. Jumbon Syrianskas 25 poäng hade räckt till nytt kontrakt utan kval i allsvenskan, medan Mjällbys 57 poäng och plus 13 i målskillnad bara gett en sjätteplats i allsvenskan.

Och nu vidtar nästa säsong: silly season. Jag rekommenderade ju för någon månad sedan att vi skulle låta ett flertal veteraner gå, ge oss själva ett transferförbud och bara plocka upp några juniorer samt ta hem Höskuldur Gunlaugsson. Jag ser nästan ut att få min önskan uppfylld, eftersom både Peter Larsson och Jesper Westerberg tackar för sig och sannolikt också Johan Oremo.

Men Höggi kommer nog inte tillbaka, det märks inte minst eftersom två yttrar sägs vara på gång: Samuel Kroon från Umeå och Robin Östlind från Falkenberg.

Ingen av dem är något större namn, men studerar man dem närmare verkar de riktigt intressanta. Stockholmaren Kroon har gjort en riktigt succésäsong uppe i Västerbotten. Robin Östlind hade ett extremt fint 2018 och har kanske inte glänst riktigt på samma sätt i år, men tre mål på 13 matcher från start som mittfältare i ett bottenlag i allsvenskan är inte fy skam.