tisdag 21 maj 2019

Tråkigt, begripligt och trevligt

Ännu en ny förlust fick vi uppleva i helgen, när serieledarna tog alla tre poängen. Ett tråkigt besked.

Ännu ett nytt ledarbyte får vi, när Tony Karlsson lämnar posten som klubbchef. Ett begripligt besked. Jag förstår att den utsatta positionen har tärt på honom. Långt ifrån allt Tony har gjort har varit rätt, men jag tycker att han har fått på tok för mycket kritik.

Ännu ett nytt kontrakt skrivs med Dusan Djuric. Ett trevligt besked. För några månader sedan sågade jag motsvarande beslut, men Djuric har visat sig vara en riktig tillgång på plan.

tisdag 14 maj 2019

Noll markering och noll poäng

Om TFF-segern i Haglunds debut gett oss en självförtroendeboost så försvann den efter en minut. Då tyckte HBK:arna att en Gaisare inte behövde markeras i straffområdet med resultatet att 0-1 rasade in. Tjugo minuter senare upprepades samma typ av icke-markering och 0-2 var ett faktum.

Visst, tids nog kom vi över chocken, och två tredjedelar av matchen är helt okej, även om vi skapar för få heta chanser. Å andra sidan var det inte konstigt att Gais lade sig på försvar i ledning.

RWP har verkligen blommat ut. Kunde förutom det snygga målet fått in ett par bollar till. Hoppas att vi förlänger med honom å det snaraste. För övrigt var varningen han fick idag bland det märkligaste jag sett.

Dusan Djuric riktigt bra igen. Det är bara att erkänna: jag hade fel när jag sågade värvningen. Men visst gör det lite extra ont att tänka på att vi kunde fått en tre år yngre Djuric 2016. Var hade HBK varit idag om han inte valt de kurdiska miljardärernas pengar istället för sin moderklubb då?

lördag 11 maj 2019

På spaning efter Haglund-effekt

Det var ett tag sedan jag såg HBK live, men idag i Trelleborg var jag på plats för att spana in en eventuell Haglund-effekt.

I första halvlek syntes det inte mycket till av någon sådan. Vi hade som vanligt svårt att skapa chanser, men släppte å andra sidan inte till mycket bakåt heller. Jag saknade framför allt spelare som kunde hota från kanterna.

Andra halvlek var däremot betydligt piggare, inte minst sedan RWP bytts in och Gabriel Gudmundsson flyttats ut som ytter. Då fick vi plötsligt ett hot på kanten, vilket i sin tur tvingade TFF att försvara där och lämna mer yta i mitten. Ändå föll målet från högerkanten, efter ett fint inspel från Edvin Kurtulus och en snygg skarv av Håkan Svensson jr.

Haglund-effekten då? Ja, 4-4-2 var nog ett klokt steg. Dessutom valde han att göra ett hyfsat tidigt byte, som förändrade matchbilden. Tränarbytet i kombination med den självförtroendeboost som dagens seger innebär kan nog mycket väl ge oss en nystart. Allsvenskan 2020 är fortfarande möjlig!

tisdag 7 maj 2019

Krulj ut – Haglund in

Till slut gick det inte längre att predika tålamod och tro för HBK:s ledning. Mannen som tog oss ner från allsvenskan, som misslyckades med att ta oss tillbaka och som sedan parkerade oss som jumbo i Superettan fick silkessnöret. Det var naturligtvis helt rätt – om man med seriens bästa trupp ligger på seriens sämsta plats måste något till slut göras.

Om Magnus Haglund är rätt man att ta över? Det vet jag inte. Men den här gången vågar jag själv känna tro. Och sämre kan det ju inte gå. Dessutom är det naturligtvis en bonus att en person med fotbollskunnande ska ta över sportchefsrollen.

måndag 6 maj 2019

Jumbo i Superettan

Dalkurd vann en match och Frej tog en poäng – och vips var vi jumbo. Jumbo i Superettan.

Men snart är kanske denna desperationens tid förbi. Inte ens Tony Karlsson talar längre om ”tro” och ”tålamod”, när Fotbolldirekt konfronterar honom med uppgifter om att Igor Krulj är nära att få sparken.

söndag 5 maj 2019

Historia skrivs – positivt och negativt

Nio av elva i startelvan har spelat i våra egna ungdomsled, liksom samtliga tre avbytare. Totalt tolv  hemmafostrade HBK:are var på plan idag, något som aldrig hänt under de tre decennier som jag följt klubben och sannolikt aldrig innan dess heller. Historiskt, alltså.

Tyvärr är vi också historiskt dåliga. Inte sämst genom alla tider, dock – men man får gå tillbaka mer än ett halvt sekel för att hitta en så här svag HBK-placering. Imorgon vid den här tiden kan vi mycket väl vara jumbo i andradivisionen, på plats 32 av alla svenska lag. Uselt.

Historisk på sitt eget sätt blir nog också Igor Krulj. Han kommer med all sannolikhet att bli den första HBK-tränaren, under den tid som jag följt laget, som lämnar klubben i en lägre division än när han tillträdde. Jag hoppas bara att det inte blir två divisioner lägre.

För övrigt är det tråkigt att att HBK fortsätter den nästan förolämpande attityden gentemot oss besvikna supportrar. Tidigare har man jämfört Igor Krulj med Nordens mest framgångsrika tränare och använt ”dokumentärserien” Blå till propaganda. Nu låter man motståndartränaren lägga ut orden om hur bra HBK var idag, kallar Östers två ribbskott ”slumpmässiga” och förbigår med total tystnad att Öster hade fler heta chanser än vi.

lördag 27 april 2019

En ny förlust – och katastrofal kommunikation

Vi ställde upp med samma startelva som mot Syrianska, precis som då inledde vi med ett tidigt mål och precis som då hjälpte det inte. Den här gången blev det dock ännu värre än sist, och tredje förlusten på fyra senaste är ett faktum.

I veckan jämförde Tony Karlsson vår tränare Igor Krulj med Ståle Solbakken. Solbakken har visserligen sex ligatitlar med FCK, men Igor har å andra sidan tagit ner HBK från allsvenskan, etablerat klubben på Superettannivå och dessutom lyckats degradera Tvååkar. Kanske är det ändå Alex Ferguson som är en mer lämplig jämförelse, Tony?

Dokumentärserien Blå skulle skildra HBK ”inifrån, bakom kulisserna”. Förebilden sades vara Netflixsuccén ”Sunderland 'til I die”, som inte minst ger en röst åt frustrerade och ledsna supportrar.
Initiativtagaren Christian Albinsson påstod att ”även om det händer något som inte är till HBK:s fördel så ska det med”. Och vad gör man då, när det kokar mer bland oss HBK:are än vad jag någonsin kan minnas under de drygt 30 år då jag följt klubben? Man släpper ett avsnitt med exakt noll skildringar inifrån, med exakt noll av den frustration som finns i och runt klubben, och med exakt noll detaljer som inte är till HBK:s fördel. Jag känner mig nästan personligt förolämpad, när min klubb tror att jag är så dum att jag köper det här. Vad blir det i Blå nummer fyra – en odyssé genom de framgångsrika åren kring millenieskiftet, där Tom Prahl står i centrum?

torsdag 25 april 2019

Tro!

Vi har en stark tro på det vi håller på med, utropar HBK:s ledning, och uppmanar oss andra att också tro. Jag tog dem på orden och plockade fram vår nya inmarschslåt.

När Höggi går så stannar Igor?

En av ganska få HBK:are som inte kan beskyllas för HBK:s svaga seriestart är offensivt skicklige Höskuldur Gunnlaugsson. Islänningen har fått exakt noll minuter i serien. Och fler blir det inte heller – nu lånas han ut till Breidablik i hemlandet under resten av året.

”Vi tog inte hit ’Höggi’ för att han skulle få sitta på en bänk”, kommenterar sportchef Tony Karlsson. Nej, det är klart – men ett smartare alternativ vore kanske att använda truppens skickligaste inläggsspelare?

Höggi får alltså byta bänknötande i ett lag på undre halvan av svenska andradivisionen mot kvalspel i Europa League. Är Breidabliks ledning dum i huvudet? Troligen inte – de vet nog vad de gör. Men vad jag ska svara om HBK:s dito är mer oklart.

Mest intressant i den här utlåningen tror jag ändå är det faktum att den överhuvudtaget sker. För hade vi varit på väg att byta tränare, som en del spekulerar i, så hade vi sannolikt avvaktat den nye tränarens bedömning innan vi skickat iväg en av våra mer talangfulla spelare.

måndag 22 april 2019

2019 det nya 2018?

Vi möter ett dåligt lag, ett lag som kanske till och med vill förlora, ett lag som skänker oss en 1-0-ledning efter ett par minuter – och ändå misslyckas vi med att vinna. Uruselt.

Och vi fortsätter alltså att kopiera 2018 i princip exakt – efter en bortaseger i premiären följde då som nu dubbla tvåmålsförluster, först en på hemmaplan och sedan en på bortaplan, och därefter oavgjort på hemmaplan, efter att vi haft ledning men släppt in ett självmål.

Dusan Djuric var tillbaka på Örjans vall i en blå tröja, för första gången på över tio år. Jag har ju inte varit överlycklig över den värvningen, men Dusan får klart godkänt idag.

Vad har Höskuldur Gunnlaugsson och Oscar Petersson gjort för ont? Noll minuter i serien efter fyra omgångar för två spelare som ändå fick hyfsat med speltid under den framgångsrika försäsongen. Det är ju knappast så att resten av truppen imponerat storligen.

Vi slutar ändå med något positivt. Efter dagens match har 16 HBK:are fått spelminuter i årets Superettan – och hela 11 av dem kommer från vår ungdomsverksamhet. Ja, vi hade faktiskt kunnat ställa upp en hel startelva enligt 4-4-2 med dem, inklusive målvakt.

söndag 14 april 2019

Det hade kunnat vara värre

Visst känns det mest dystert kring HBK just nu. Men det hade faktiskt kunnat vara värre. Vi hade kunnat inleda serien med noll mål på tre matcher. Vi hade kunnat spela hemmapremiär inför 197 åskådare. Vi hade kunnat vara uppköpta av en miljardär, som sedan övergett oss. Vi hade kunnat heta Halmstads BK, men vara registrerade i Borås och spela våra matcher i Växjö. Vi hade kunnat vara Dalkurd.

lördag 13 april 2019

Exakt som 2018

2018 inledde vi seriespelet med en uddamålsvinst på bortaplan, men förlorade sedan med två mål på hemmaplan och därefter med två mål på bortaplan. Målskillnaden efter tre omgångar var 2-5. Efter dagens förlust mot Brage har vi inlett exakt likadant och har exakt samma målskillnad.

Värt att minnas: Efter den svaga inledningen följde under 2018 10 raka matcher utan förlust. Men kommer Igor Krulj få chansen att återigen vända trenden? Jag är tveksam. Och som trogna bloggläsare nog känner till så ropar jag ytterst sällan på tränarens avgång, men nu är det nära.

Förlusten mot Örgryte sist berodde till stor del på individuella misstag. Men dagens match var en rent erbarmlig prestation – knappt någon målchans framåt, medan Brage kunde fått in både en och två bollar till.

Det såg inte så snyggt ut när Thomas Boakye byttes ut och inte ens hälsade Emil Tot Wikström in på planen.

Efter tre matcher: Noll minuter på plan för Höskuldur Gunnlaugsson, noll minuter på plan för Oscar Petersson, noll minuter i 18-mannatruppen för Dusan Djuric.

söndag 7 april 2019

Negativt hattrick

Det var verkligen inte bara Alexander Berntssons fel att vi förlorade igår. Men hans hattrick i misslyckade ingripanden var tungt att skåda – först fummel med bollen, sedan en halvmissad brytning och till sist ett felpass. Och så pang-pang-pang av ett högeffektivt Örgryte.

Ska man ta till en klyscha så får vi ta andra halvlek med oss. Då spelade vi faktiskt helt okej. Och jag tycker att det var rätt att ge Berntsson chansen att revanschera sig under de sista 45 minuterna.

Två stolpträffar i premiären, en ribbträff igår. Vi har inte riktigt marginalerna med oss.

2018 inledde vi seriespelet med att vinna med uddamålet på bortaplan och förlorade sedan med två mål i hemmapremiären. 2019 – exakt samma sak. Låt oss hoppas att likheterna slutar där.

fredag 5 april 2019

Snåla betyg och en utebliven värvning

Nej, det blev ingen ny anfallare för oss innan transferfönstret stängde. Det behöver inte vara en katastrof – Sadat Karim kan mycket väl hålla en hel säsong och annars kan kanske någon av våra ungdomar ta chansen, om de skulle få den.

Men visst känns det lite surt när man läser vilka namn som enligt HP var aktuella: Shkodran Maholli, Mikael Boman, Diego Montiel, Ricky Yarsuvat och Adi Nelic. Och när man sedan ser vår klubbchef tala om att vi inte skulle hitta någon ”till vilket pris som helst” funderar åtminstone jag på hur mycket bättre de ekonomiska möjligheterna sett ut om vi inte värvat den där sista mittfältaren till vårt redan överbefolkade innermittfält. Särskilt som Dusan Djuric – som kontrakterades av klubben för snart en och en halv månad sedan och tränat med oss ännu längre – tydligen fortfarande inte är redo för att ens ingå i truppen.

Intressant också att notera HP:s spelarbetyg efter premiären i tisdags. Många lokaltidningar brukar haussa sina lag, men HP verkar vilja göra tvärtom. Vi möter alltså på bortaplan det lag som tippas komma tvåa i serien, vi vinner och vi har ett halvdussin heta chanser (mål, straff, två stolpträffar, en riktigt het nick och ett skott i friläge precis utanför stolpen), medan motståndarna faktiskt inte skapar en enda riktigt het målchans. Ändå ger HP dubbelt så många spelare betyget 2 på den femgradiga skalan, jämfört med hur många som får 4. En tvåa betyder att spelaren inte nådde nivån ”bra” (det är en trea). Fyra av de elva i startelvan, mer än en tredjedel av spelarna, var alltså inte ”bra” i tisdags. Märkligt.

tisdag 2 april 2019

Reflektioner efter en premiärseger

Pontus Silfwer fick chansen från straffpunkten, Gabriel Gudmundsson prickade stolpen och Emil Tot Wikström upprepade bravaden – men, nej, det är tydligt att det är Sadat Karim som ska göra målen för oss i år. Så otroligt skönt att ha en så vass målskytt där framme.

Efter seniordebuten i den beramade Östersundsmatchen var jag överraskad och imponerad av Erik Ahlstrand. Idag var jag mindre överraskad men ännu mer imponerad. Kanske var 17-åringen till och med bäst på plan idag, även om han hade fin konkurrens av ett par andra HBK:are.

Och vilket betongförsvar vi har. Jönköping, som ändå tippats tvåa och bara förlorat mot svenska mästarna under försäsongen, hade knappt några målchanser på hela matchen.

Nu längtar jag redan till lördag!

måndag 1 april 2019

Analys av truppen inför premiären

Efter en imponerande silly season och en fantastiskt fin försäsong är det ingen överraskning att vi tippas som vinnare i Superettan. Särskilt inte när man betänker att vi har hård konkurrens på nästan alla positioner. Inför premiären mot J-Södra imorgon är det nu dags för den traditionella truppanalysen.

Målvakt
Malkolm Nilsson har nu ett års rutin som förstekeeper. Det verkar ha gjort honom gott och kanske kan han växa ut till vår nye stormålvakt. Möjligen har också konkurrensen från nye andremålvakten Malte Påhlsson sporrat. Påhlsson har ju, trots sin ungdom, gedigen seniorerfarenhet från Halmia och har sett stabil ut under de ganska få minuter som han spelat.

Ytterbackar
Här finns fin spets. Andreas Bengtsson ser ut att gå en ny vår till mötes nu när han är skadefri och känns given till vänster. Veteranen Jesper Westerberg är en vinnarskalle till höger. Och Thomas Boakye kan rycka in på både kanter, när han inte spelar högre upp i banan. Möjligen var jag för någon månad sedan lite orolig över bredden, men Edvin Kurtulus har gjort ett par matcher på positionen och fått lovord. Även Isac Larsson har spelat några minuter här, precis som Jacob Olsson, som ännu inte fått en plats i a-lagstruppen.

Mittbackar
Jag måste erkänna att jag nog underskattat betydelsen av Andreas Johansson. Med Ante G har vi plötsligt fått ett nästan ogenomträngligt mittförsvar, även om det säkerligen inte enbart är hans förtjänst. Bredvid Johansson har glädjande nog Alexander Berntsson fått chansen. Jag har alltid varit svag för honom, och det känns helt rätt att ge en ung spelare chansen att lära av Ante G. Veteranen Peter Larsson är dock ett riktigt fint alternativ på bänken. Dessutom har vi ett helt koppel ungdomar som väntar på sin chans: Gabriel Wallentin, Isac Larsson och Edvin Kurtulus. Möjligen återkommer även Andreas Hadenius från sitt lån i sommar – han verkar inte få spela så mycket i Dundee.

Yttermittfältare
Gabriel Gudmundsson slog igenom med dunder och brak förra året. Under försäsongen verkar det dock ha knutit sig lite för honom, och han har ännu inte hittat målet. Men ibland glömmer vi nog att han fortfarande är tonåring, och både speeden och talangen finns där för att han ska kunna bli riktigt vass i år.
Vem som tar andra kantpositionen är mer osäkert – konkurrensen är hård och på hög nivå. Tomas Boakye har skött sig fint när han fått chansen högre upp i banan i år, Höskuldur Gunnlaugssons känsliga fötter levererar ofta fina inlägg, Emil Tot Wikström känns riktigt spännande och måltjuven Rasmus Wiedesheim verkar funka på kanten också. Tot Wikström sägs få platsen i premiären, men vem som i slutändan gör flest matcher där känns omöjligt att sia om.
Till alla dessa kantalternativ kan vi även lägga ungdomarna och offensiva hoten Alexander Johansson och Isac Harrysson, som dock båda sannolikt får nöja sig med enstaka inhopp i år.

Innermittfält
Det här är nog den position där konkurrensen är som hårdast. Högklassiga nyförvärvet Joel Allansson är given, men vem som får de andra två platserna är svårare att säga. Pontus Silfwer är sedan länge en Igor-favorit, och är säkert förarsätet just nu, men konkurrensen är knivskarp. 17-årige Erik Ahlstrand har varit sensationellt bra när han fått chansen och sägs få starta imorgon. Två andra unga – men ganska rutinerade – talanger, Oskar Pettersson och Jonathan Svedberg, är båda födda 1999, med mindre än en månads mellanrum. Just verkar Pettersson ha tagit sig förbi Svedberg i hackordningen, men det kan nog ändras under säsongen. Emil Tot Wikström kan också spela här, liksom Höskuldur Gunnlaugsson. Och till detta getingbo lades alltså nyligen Dusan Djuric. Han har onekligen talangen, men håller kroppen 2019?

Anfallare
Enda positionen där vi saknar bredd – men sannerligen inte spets. Sadat Karim har öst in mål under försäsongen och är rättmätigt favorit till att vinna seriens skytteliga. Men vad har vi bakom honom efter att Johan Oremo gått sönder? Med mindre än ett dygn till premiären och bara några få dygn före transferdeadline är ännu är inget nyförvärv presenterat. Visst har vi ungdomar som Rasmus Wiedesheim Paul och Alexander Johansson, men vågar vi lita till att de kan fylla Karims skor om olyckan skulle vara framme? Knappast. Ett annat alternativ är att sätta Gabriel Gudmundsson här, men är han rätt man för en roll som ensam forward?

lördag 23 mars 2019

Reflektioner efter genrepet

Vi möter ett allsvenskt lag – och släpper inte till en enda målchans under mer än 80 minuter. Visserligen har Elfsborg sedan i slutet av matchen något farligt skott, men försvarsspelet under den här försäsongen kan faktiskt inte betecknas som något annat än lysande, särskilt med tanke på att vi mött så många allsvenska lag.

Lysande är också Sadat Karims målskytte. Han, som alltså bara har en säsong i Superettan bakom sig, öser fullständigt in mål mot allsvenskt motstånd.

Och så fick jag med egna ögon se Dusan Djuric i en HBK-tröja för första gången på över 10 år. Han gjorde det helt okej, men konkurrensen på hans position är tuff och jag undrar hur många matcher han egentligen kommer att få starta i år.

Även Edvin Kurtulus såg jag för första gången i en seniormatch för HBK. Han såg rejäl ut och blir nog en bra back up på ytterbackspositionen.

söndag 17 mars 2019

Bra och dåliga nollor

Det blev 0-0 mot våra halländska grannar nere i Spanien. Det var tyvärr inte enda nollan – det var också noll webbsändningar från matchen och noll journalister på plats. Därför fick vi hålla tillgodo med en matchrapport författad utifrån ett samtal med vår tränare. Jag förstår faktiskt inte att HP och HN, som ju är samma bolag och har samma chefredaktör, misslyckas med att skicka åtminstone en journalist när storlagen i de båda tidningarnas upptagningsområden möts.

Noll förluster mot svenskt motstånd i år under ordinarie tid. Det är faktiskt riktigt imponerande, särskilt som vi mött fyra allsvenska lag.

Edvin Kurtulus spräckte sin nolla i antalet seniormatcher, och ska (enligt vår tränare) ha gjort en bra debut. Välbehövligt, för vi är riktigt tunna på ytterbackspositionerna, där Kurtulus – som jag förstått det – spelade.

Noll i betyg ger jag inte till dokumentären Blå – absolut inte. Jag gillar verkligen tanken bakom Blå och även om det ju är långt till nivån som ”Sunderland 'Til I Die” lagt fast så håller produktionen hög klass.  Men riktigt så översvallande som andra verkar vara är jag inte efter premiäravsnittet. Det var ju ganska tillrättalagt, och åtminstone jag ser en del problem i att en styrelseledamot är producent och att HBK:s kommunikatör är redaktör. Vad för slags kritik mot exempelvis styrelse- eller kommunikationsarbetet kommer att släppas igenom?

För övrigt var det ganska tragikomiskt att läsa HP:s chefredaktörs text om Blå. Viveka Hedbjörk menar alltså att dokumentären är att betrakta som ”vilket frilansjobb som helst”. Med andra ord: vi som läsare kan räkna med att det även i annan HP-journalistik finns intressekonflikter. Nästa gång blir det kanske en dokumentär om kommunpolitiken producerad av en politiker som HP köper in?

söndag 10 mars 2019

Obesegrade efter 90 – men utslagna

Precis som senast vi gick till kvarten pressade vi ett allsvenskt lag, men föll i slutskedet. Visst var det extra bittert att det var AFC-spelaren som skulle ha haft rött kort som avgjorde, men sådan är ju fotbollen.

Sadat Karim, Joel Allansson och Andreas Johansson – vilka nyförvärv vi har gjort!

Det ändrar ju ingenting, men det gladde mig ändå att höra AFC-spelaren i intervjun efter matchen erkänna att han han hade tur som fick spela vidare.

Vi har alltså mött tre allsvenska lag i cupen och inte förlorat efter 90 minuter mot något av dem. Jag känner mig riktigt förväntansfull inför seriepremiären.

Märkligt förresten att Hallandsposten inte kan se skillnad på våra två ghananer. Två av de tre missade chanserna i första halvlek som tidningen tillskriver Sadat Karim var det Thomas Boakye som hade.

lördag 9 mars 2019

Ingen parkerad buss mot bussbolaget

Våra kommande motståndare AFC har, som det bussbolag de i praktiken är, kuskat runt från ort till ort genom åren. Just nu har de parkerat i Eskilstuna. Vår mittfältare Pontus Silfwer passar på att, möjligen oavsiktligt, håna dem inför matchen. ”Vi ska inte åka dit och parkera någon buss”, slår han fast i intervjun på HBK:s hemsida. Trevligt, både den inställning och det faktum att vi inte är ett bussbolag.

onsdag 6 mars 2019

Ett svullet knä, en spännande dokumentär och en fin akademi

Johan Oremo är knäskadad – ännu en gång. Riktigt tråkigt. Oremo har ju stundtals visat klass i HBK, även om skadorna begränsat hans speltid. Tyvärr är det tveksamt om vi kommer att få se honom i HBK igen, tror jag.

Igor Krulj öppnar nu för anfallslån. Det kan nog vara klokt. Även om truppsidan listar sex spelare som anfallare så är faktist minst hälften av dem mer mittfältare i dagens HBK.

Betydligt mer upplyftande var att se HBK:s planer på en dokumentärserie. Förutom att det som supporter ska bli otroligt spännande att se den så kan den kanske även få upp intresset för klubben, både lokalt och runt om i Sverige.

Och så är det naturligtvis riktigt kul att vår akademi fortsatt bedöms hålla högsta klass.

tisdag 5 mars 2019

En budget eller en gissningslek?

Nej, inte kom det som en överraskning, men det är ändå trist att se att vi återigen – halvannat år efter Haksabanovic-försäljningen – har en ekonomi i gungning. Fyra miljoner kronor saknas för att budgeten för 2019 ska gå ihop, skriver HP. Men i mina ögon saknas betydligt mer, för de fyra miljoner kronorna är vad som fattas för att budgeten ska gå ihop efter att man redan skrivit upp publik-, match- och sponsorintäkter med ett par miljoner kronor. Ja, det känns faktiskt som att man först kritat ner resultatet på sista raden och sedan gissat/önskedrömt om hur pengarna ska komma in genom olika kanaler.

Så är jag orolig för HBK:s fortsatta existens? Nej, där börjar jag faktiskt bli luttrad.

Och så är alltså Per-Olof ”Pelle” Nilsson vår nya ordförande. Jag önskar honom lycka till och hoppas att han är rätt man på rätt plats.

söndag 3 mars 2019

Ett-ett gav ett avancemang

Ett-ett mot ett lag från ettan – nej, det är inget förstklassigt resultat. Men vad gör egentligen det, när det räcker för att ta oss vidare i cupen. Ett avancemang i en grupp med två allsvenska lag är faktiskt en riktigt stark prestation i sig.

Sadat Karim visar att vi nog inte behöver sakna Kosuke Kinoshita i år.

Jag vill dessutom uppmärksamma HP:s artikelserie om HBK:s ekonomi och relaterade frågor. Jag är ju tidvis kritisk mot lokaltidningen, så därför ska tidningen också få beröm när den gör något bra. Det är också glädjande att HP verkar ha insett att man ska behandla engagemanget på supportersajter som något positivt, som visar vad HBK-intresserade vill läsa om, istället för att inte låtsas om det.

tisdag 26 februari 2019

En värvning jag beklagar

Han har nobbat oss ett antal gånger, han har haft ytterst svårt att ta en startplats i ett lag på nedre halvan av Superettan, han tar upp löneutrymme när vi har ett ekonomiskt ansträngt läge och han riskerar att hindra våra unga mittfältstalanger från speltid. Nej, jag är verkligen inte glad över att HBK nu öppnar stora famnen för Dusan Djuric. Men – som jag skrivit tidigare – när han nu är HBK:are igen så kommer jag självklart att ge honom mitt stöd när han bär de blåsvarta kläderna.

Långt ifrån planen händer också intressanta saker. Per-Olof Nilsson är föreslagen som ny ordförande. HP:s intervju med honom skrapar lite på ytan och ger inte någon speciellt tydlig bild av honom, men jag hoppas naturligtvis att han kan bli bra i rollen.

måndag 25 februari 2019

Lokaltidning utan lokalkännedom?

Den första HBK-match jag såg var mot IFK Göteborg 1989. Stefan Lindqvist fixade två straffar som Tommy Frejdh sköt in bakom Thomas Ravelli och satte sedan trean på egen hand. Att Göteborg reducerade i slutet betydde inget, segern var hur stabil som helst. Lindqvist var en riktig HBK-hjälte detta succéår, då vi faktiskt var nära att nå slutspelet som nykomlingar. Han gjorde till och med debut i landslaget som HBK:are samma år.

Döm om min förvåning när nu Hallandsposten i en ingress skriver att Lindqvist var "en viktig kugge på IFK Göteborgs centrala mittfältet (sic)", istället för att berätta om Lindqvists oerhört centrala funktion i HBK. HP väljer också märkligt nog att publicera en bild av honom i randig pyjamas, istället för exempelvis den egna arkivbild från den härliga sommardagen 1989 där jag själv syns i bakgrunden i publiken. Visserligen nämns i förbifarten att Lindqvist är Halmstadfostrad, men det är ju smått löjligt att lokaltidningen inte berättar mer om hans HBK-koppling.

lördag 23 februari 2019

I topp i gruppen!

Sist hade vi en tredjedel av truppen magsjuk. Då blev det bara en poäng mot allsvenskt motstånd. Nu, när det återigen vankades allsvenskt motstånd, var nästan alla friska – då blev det seger!

Vilka nyförvärv vi har gjort. Sadat Karim sylvass där framme, Joel Allansson högklassig på mitten och Ante G bättre än jag någonsin kunnat ana.

Måhända är jag lite för euforisk nu, men visst känns det som att i princip alla i startelvan hade kunnat ta plats i en allsvensk startelva? Och vi har ju också skickliga spelare på bänken i år.

Vi har alltså inte släppt in ett enda spelmål på två bortamatcher mot allsvenskt motstånd. Ohyggligt stabilt.

Härnäst på menyn: Karlstad BK, nykomlingar i tredjedivisionen. Inte kan vi väl missa gruppsegern mot dem, väl? Även om värmlänningarna gjort det riktigt bra hittills.

torsdag 21 februari 2019

”Star quality” i superettans bottenskikt?

Mannen som nobbat oss så många gånger fortsätter att röra upp känslor. I en ytterst märklig text på Himlen är Blå argumenterar Håkan Ericsson för att HBK ska värva Dusan Djuric. Inte för Djurics spelmässiga kvaliteter, nej då, utan för hans – hör och häpna! – ”star quality”. Ericsson verkar mena att Djuric, som inte fick förlängt av ett lag på superettans nedre halva, i denna aspekt överglänser Ante G, en av allsvenskans bästa försvarare och stor profil i det lag som tog silvret 2018. Det är närapå oförskämt, faktiskt.

Och om vi ändå skulle värva Dusan Djuric, ja då hade effekten bland annat blivit att Erik Ahlstrand, en hälften så gammal spelare som redan visat att han duger på den här nivån, hamnat längre ifrån startelvan. Mycket dumt, tycker jag.

lördag 16 februari 2019

Sjukt bra!

En tredjedel av truppen var sjuk, varav ett par av våra mest givna startspelare. Men elvan som fick chansen i cuppremiären spelade sjukt bra. Sjukt härligt att ta hem en poäng till sjukstugan.

Och Erik Ahlstrand – vilken sjukt bra debut från start! Även några sjukt snygga räddningar av Malkolm Nilsson är värda att nämna. Och ett sjukt stabilt försvarsspel över hela linjen.

onsdag 13 februari 2019

Mina dubbla besked om Dusan Djuric

En klubblös Dusan Djuric tränar med HBK. Det har vi varit med om förr, mer än en gång. En klubblös Dusan Djuric säger att det är här han vill vara. Det har vi hört förr, mer än en gång. Jag hoppas verkligen att HBK den här gången säger ett tydligt ”nej tack”.

Men om klubben – mot all vett och sans – ändå skriver kontrakt med Dusan Djuric, ja då kommer jag självklart att stå bakom honom när han bär de blåsvarta kläderna. Det finns, som jag ser det, inget annat möjligt agerande om man är en supporter.

För övrigt är det smått fascinerande att det tog lokaltidningen tre dygn att snappa upp den kontroversiella nyheten. LJ Larsson publicerade sin Dusan-bild på Twitter den 8 februari, HP publicerade sin text den 11 februari.

lördag 2 februari 2019

Överkörda – men redo för bortförklaringar

Efter årets första match kände jag mig förväntansfull. Efter match nummer två känns det lite mer som det ofta gjort de senaste åren – smått uppgivet.

0-4 på hemmaplan mot ett danskt andradivisionslag (som exempelvis krossades fullständigt av MFF häromveckan) är ruskigt uselt, även om hemsidan gör sitt bästa för att bortförklara förlusten och Igor är inne på samma spår hos HP. Visst fick vi storstryk av Premier League-laget Crystal Palace i somras, men förutom det kan jag inte hitta att vi förlorat så stort på hemmaplan sedan 2011.

måndag 28 januari 2019

Korpen flyger hem igen

Är Tryggvi Hrafn Haraldsson på väg bort, undrade jag i förrgår. Ja, blev svaret idag. Eller kanske inte bort – snarare flyger korpen hem igen. Har vi dessutom fått betalt så är det en ordentlig bonus – hos oss flög ju korpen aldrig, även om han flaxade till fint några enstaka gånger.

lördag 26 januari 2019

Fin start på säsongen

Det blev en fin säsongspremiär idag. Segrar gör alltid gott, nyförvärven såg intressanta ut, båda målvakterna fick hålla nollan tack vare fina räddningar, större delen av truppen luftades.

Om jag såg rätt var det bara Jonathan Svedberg, Isak Harrysson och Tryggvi Hrafn Haraldsson som inte spelade något alls. De förstnämnde var skadad, den andre är fortfarande ung, men att islänningen inte fick en minut är överraskande. Är han på väg bort?

onsdag 23 januari 2019

Ett lån ut – och ett in?

Andreas Hadenius lånas ut till skotska jumbon Dundee under ett halvår. Bra för honom, som får möjlighet att spela mer regelbundet och skaffa sig nya erfarenheter. Och bra för HBK, som frigör lite löneutrymme och möjligen kan få tillbaka en bättre spelare om ett halvår.

Ska vi gissa att vi nu plockar in en yttermittfältare på lån från FCK? Det är ju den position som Igor Krulj anser att vi bör förstärka.

Lite roligt för övrigt att HP inte kan skilja på Dundee FC och Dundee United FC. Det är ungefär som att säga att Hadenius lämnar Halmia...

måndag 14 januari 2019

En fingervisning om ett avsked

Hmmm – en HBK-spelare gillar att en annan HBK-spelare sannolikt lämnar klubben. Hur ska man tolka det?


måndag 7 januari 2019

Lugnande besked om backlinjen

Jag spekulerade ju i om det, med tanke på hur truppen disponerats, kunde bli ett nytt försök med trebackslinje i år. Men det blir en fyrbackslinje, meddelar vår tränare. Det låter lugnande, med tanke på våra tidigare erfarenheter. Samtidigt kan man ju undra lite över varför vi har sju mittbackar kontrakterade.

onsdag 2 januari 2019

Slitet stilistiskt grepp – på HP

Läser man lokaltidningen så börjar man snart tvivla på om vår klubb fortfarande heter Halmstads BK. Istället verkar den ha bytt namn till – Halmstads BK.

När Sadat Karim värvades meddelades i HP 19 december att han skulle spela för – Halmstads BK.




När Joel Allansson skrivit kontrakt med HBK nobbade han enligt HP den 24 december IFK Göteborg för – Halmstads BK.





Och när Keith Millen presenterades i HP samma dag blev han assisterande tränare i – Halmstads BK.



Vi kan också notera att det inte bara är vårt kära HBK som begåvats med – som ständig följeslagare. Även vår samarbetsklubb FCK verkade när samarbetet uppmärksammades av HP den 14 december ha smittats av sjukan.