Tillbaka på silverplats efter 20 år

För tjugo år sedan slutade HBK tvåa i allsvenskan efter MFF. Nu är vi tvåa i tabellen igen – kanske för första gången sedan dess.

Det var återigen en riktigt fin insats som gav dagens seger. Värnamo fick ha mycket boll, men kom inte till särskilt många lägen, medan HBK var sylvassa framför mål.

Naeem Mohammed lyfte jag upp som en potentiell skyttekung inför allsvenskan. Efter en svag start har han nu gjort tre mål på de två senaste matcherna. Skyttekungstiteln går säkert till MFF:s Isak Kiese Thelin, men Mohammed borde kunna nå 15 strutar i år.

”Vinicius Nogeira kan kanske bli allsvenskans bäste vänsterback”, skrev jag inför säsongen. Det var en bra förutsägelse. Brassen är stabil defensivt, och riktigt vass offensivt. Idag står han för två riktigt fina assist till de två första målen.

Marcus Olsson hyllade jag dock inte innan allsvenskan startade, tvärtom. Men han kommer verkligen till sin rätt som vänster inneback i 3-5-2-uppställning. Och idag sätter han själv 1-0 mycket snyggt innan han skarvar fram till 3-0.

Bra också att vi idag inte drar på oss en enda varning. Just nu känns truppen faktiskt riktigt bred, med dugliga möjliga ersättare på nästan varenda position.

Kan det bli mittbacksbrist?

Vår 3-5-2-uppställning igår blev en succé. Men frågan är om vi ändå måste överge den snart. För att den ska fungera krävs tre mittbackar och just nu har vi bara fyra friska sådana i truppen. Och jag tror som sagt att det dröjer innan Ante G är spelklar igen.

De tre mittbackar som startade igår – Joseph Baffo, Gabriel Wallentin och Marcus Olsson – drar på sig rejält med varningar per spelad minut, så avstängningarna lär dugga tätt. Visst kommer säkert Bleon Kurtulus att få chansen från start då, men snart försvinner han till U17-EM och missar därmed de tre sista omgångarna före sommaruppehållet. Om inte tidigare så är min gissning att vi är tillbaka i en fyrbackslinje någon gång då.

Rätt Kurtulus vann

Äntligen gör HBK en bra match i allsvenskan 2024! Och vi får tre rättvisa poäng! Underbart! Den nya 3-5-2-uppställningen kan inte betraktas som något annat än succé.

Mest uppmärksamhet idag fick förstås debuten för Bleon Kurtulus. Och visst var det härligt att se. Möta storebrorsans lag och banka dem, inför familj och vänner – det kan knappt bli bättre. Grattis, Bleon! Och tack för att du stannade i HBK och inte drog norrut som storebröderna.

Dagens store HBK:are var dock faktiskt en annan: Jonathan Svedberg. Svedberg har fått mycket skäll i år – och det har varit rättvist. Men idag är han magnifik, och avgör matchen med en ytterst exakt passning till Naeem Mohammeds 1-0 innan han själv behärskat placerar in 2-0 med sitt första allsvenska mål. Även flera andra gånger var Svedbergs passningar nära att nå fram till Mohammed och det är faktiskt också han som skjuter skottet som en hammarbyare ostraffat leker handbollsmålvakt på. En lysande insats, Svedberg!

Enda orosmomentet är den enorma mängd varningar vi drar på oss. Visst, det är bra att vi har tuffat till oss, men ett par av dagens varningar var inte på grund av tufft spel utan kom efter protest och bortsparkad boll. Det är onödigt, även om en förklaring är en kinkig domare. Nu är Amir Al-Ammari avstängd i nästa match och vi har fyra viktiga spelare som står på två varningar och riskerar avstängning till matchen därefter.

En fantastisk svit – som kan brytas

I decennier har HBK alltid haft minst en spelare i startelvan från den egna akademin. Det har inte varit ovanligt att mer än hälften av startspelarna är HBK:are från grunden. Men nu kan faktiskt allt brytas.

Vår förstemålvakt är numera Tim Rönning. Det är första gången sedan 2016 som vi inte har en HBK-produkt i den rollen. Noll ur-HBK:are här alltså, sannolikt.

I försvaret är tre av fyra positioner självskrivna: Phil Ofuso-Ayeh, Joseph Baffo och Vinicius Nogueira. Ingen har en bakgrund i HBK:s juniorled. Fjärde man blir sannolikt HBK:aren Gabriel Wallentin – men det är inte omöjligt att Marcus Olsson får platsen. Då skulle det vara noll ur-HBK:are här.

På mittfältet har hittills sju spelare fått speltid i allsvenskan. Endast två av dem, Jonathan Svedberg och Albin Ahlstrand, är HBK:are från grunden. Nu är är Ahlstrand avstängd och Svedberg har inlett säsongen svagt, så det är inte omöjligt att han petas. Då blir här noll ur-HBK:are.

I anfallet ligger Naeem Mohammed och Viktor Granath klart först i kön. Ingen har HBK-bakgrund. HBK-produkterna Rasmus Wiedesheim-Paul och Alex Hall känns långt borta från startelvan. Noll ur-HBK:are här också alltså.

Det är alltså långt ifrån omöjligt att den fantastiska sviten bryts imorgon. Det skulle vara sorgligt.

Kanske finns också en liten delförklaring till årets viljelösa och uppgivna spel i att vi numera har så få spelare med Halmstadsbakgrund i laget? De som spelar för sin moderklubb har kanske lite högre benägenhet att kämpa för laget.

Trist mot pojkarna – som vanligt

BP är numera nästan alltid en tuff nöt för HBK. Matcherna mot pojkarna från västra delen av huvudstaden slutar oftast i bedrövelse. Så det var inte något klokt val jag gjorde när jag idag för första gången i år tog mig till Örjans vall för att se HBK live.

Och efter bara någon minut låg vi under, efter en kavalkad av HBK-misstag. Först går Vinicius bort sig i nickduellen, därefter ger Marcus Olsson brommapojken på kanten gott om tid och enorma ytor att måtta ett inlägg, sedan håller varken Phil Ofosu-Ayeh eller Villiam Granath någon som helst koll på spelare utan tittar bara boll och till sist står Tim Rönning som fastfrusen på linjen, trots att nicken faktiskt inte är så välplacerad. Hade en enda av dem gjort vad man kan begära hade det aldrig blivit mål.

Sedan är det en lång transportsträcka till förlusten, där vi skapar oerhört lite. Ändå krävs det en domarinsats av den sämre kalibern för att vi ska förlora idag.

Först viftas brommapojken som i straffområdet dämpar bollen med en rakt utsträckt arm bort.

I andra halvlek tillåter domaren en annan brommapojk att riva ner Joel Allansson med något som liknar ett brottargrepp så att det blir 0-2.

Med en schyst domare hade vi alltså kunnat ha 1-1 idag. Hade det varit rättvist? Nej, vi var usla idag. Och ändå var det årets kanske bästa allsvenska insats. Det säger en hel del om statusen på HBK idag.

VSK hade flyt med domaren

Efter vår seger mot Västerås förra helgen har det varit en del snack om att vi hade flyt med domaren. Då är det intressant att studera detta FB-inlägg.

Inlägget är från en VSK-supporter, placerad nästan i linje med mållinjen, som tagit bilder på den situation där bollen dansade kring mållinjen och andra situationer. Inte på en enda bild är bollen över mållinjen. Fotografen skriver själv i kommentarerna att han aldrig såg bollen över linjen. Det är alltså oerhört svårt att hävda att domaren borde dömt mål.

På en annan av bilderna ser man att Tim Erlandsson tydligt har båda händerna runt bollen innan VSK:aren nickar bort den i den situation som ledde till straffen. Det är alltså tydligt att domaren absolut inte skulle gett VSK straff.

Summa summarum: Det var rätt att inte blåsa mål och det var definitivt helt fel att ge VSK straff. Var det något lag som gynnades av domaren i avgörande situationer var det alltså Västerås.

Ironiskt och sorgligt när Ante missar rekordet

Det är onekligen både ironiskt och sorgligt. Under lång tid har det tjatats om att Ante G aldrig är skadad och att han är på väg att slå rekord i antalet allsvenska matcher. Nu, när han faktiskt är på vippen att ta över rekordet – ja, då ÄR han skadad.

Dessutom är det inte vilken skada som helst, utan en spricka i benet. Sådant läker troligen inte i brådrasket på en 42-årig kropp. Jag skulle gissa att vår mittbacksveteran blir borta en stor del av säsongen. Rekordet kommer han naturligtvis ändå att slå tids nog, om inte annat genom att HBK ger honom ett inhopp sent i någon match.

Skadan ger bekymmer både på kort, och eventuellt även längre, sikt. Nu till helgen saknas båda ordinarie mittbackarna. Gabriel Wallentin får naturligtvis spela och är ett bra alternativ, men vem ska ta platsen bredvid? Jag tror knappast att 16-åringen Bleon Kurtulus kastas in från start utan att ha gjort en minut i allsvenskan innan dess. Jonathan Svedberg vikarierade där en gång i fjol och gjorde det bra, men jag skulle bli mycket förvånad om Magnus Haglund inte väljer erfarne Marcus Olsson. 

På längre sikt blir skadan trots allt möjligen inte lika kännbar. Visserligen har Ante G varit bra under de två senaste matcherna, men Gabriel Wallentin är som sagt ett bra alternativ och nu får han chansen att verkligen skaffa sig allsvensk erfarenhet. Säkerligen kan unge Kurtulus också få känna på hetluften i några inhopp och kanske snart vara redo att ersätta i startelvan vid nästa skada eller avstängning (för sådana får vi nog räkna med kommer att drabba både Wallentin och Baffo). 

En repris och nya orättvisa poäng

Det blev en snudd på 100 procentig repris på förra helgen. En HBK-back gör 1-0 efter en fast situation från vänster efter bara ett par minuter, därefter har vi några bra minuter men blir sedan i princip konstant tillbakapressade, vår målvakts-Tim gör en fantastisk insats och motståndarna missar en straff.

Fast dagens vinst mot Västerås var faktiskt etter värre än segern mot IFK Göteborg förra helgen. Mot Göteborg skapade vi ändå lite framåt förutom målet, men idag fanns inget anfallsspel överhuvudtaget.

Var VSK:s boll som tog i stolpen inne? Omöjligt att avgöra utifrån reprisbilderna och är man inte säker är det naturligtvis rätt att inte blåsa mål. De VSK:are som klagar kan ju trösta sig med att laget fick en helt feldömd straff, sannolikt delvis som kompensation, strax därefter.

Med det sagt – idag kan jag nästan känna lite med västeråsarna. Vi är verkligen inte bra idag och vi förtjänar inte att vinna. Men visst var det 3 oerhört viktiga poäng som åkte in på kontot.

Fem gula kort idag och Joseph Baffo är därmed redan, efter tre omgångar, avstängd. Gabriel Wallentin är en fullt kapabel ersättare, men visst är det lite oroande med så många spelare som redan börjat samla gula kort, särskilt som vi ju också har en del andra spelare borta med diverse skavanker.

Vad är det så som gör att vi år faktiskt svarat för tre riktigt svaga prestationer i allsvenskan? Är det möjligen saknaden efter Erik Ahlstrand som är större än vi trodde? Tänkta ersättaren Birnir Snær Ingason har verkligen inte kommit till sin rätt hittills, men det är för tidigt att döma ut honom. Islänningen skulle dock sannolikt passa bättre i ett lag som åtminstone ibland för spelet. Kan vi vara ett sådant lag?

Orättvisaste segern på år och dag

Tre poäng förlåter allt. Tre poäng är vad allt handlar om. Och vi tog tre poäng.

Fast jag kan faktiskt inte minnas en så orättvis HBK-seger. Två gånger tog bollen i HBK:s ribba, en gång räddade Tim Rönning en straff, några andra gånger stod han för vassa räddningar och när Rönning var utan chans smet bollarna lyckligtvis på rätt sida stolpen. Spelmässigt såg det dessutom långa stunder ut som att vi mötte ett bra lag, typ Malmö – men det var alltså troliga bottenkonkurrenten IFK Göteborg.

Tre poäng ger också naturligtvis rejält med arbetsro jämfört med att vara nollade efter två omgångar. Men det usla spelet oroar. Visst är det härligt att vi har en riktigt bra målvakt i Tim Rönning, som på egen hand kan fixa rätt många poäng, och försvaret var väl okej idag, men mittfält och anfall är under isen. Det finns trots allt lägen att sätta fler bollar, men slarvas en hel del i avgörande lägen.

En stjärnsmäll mot Sirius

Jag fruktade 0-4. Det blev resultatmässigt inte riktigt så illa, bara 0-3 mot Sirius. Men insatsen idag var bland de bedrövligaste premiärer jag bevittnat. Totalt andefattigt och inte en enda målchans värd namnet skapades mot ett lag som allmänt tippas på nedre halvan.

Flera av spelarna som vi tror att vi kan förlita oss på stod för svaga prestationer. De båda rutinerade mittbackarna förlorade var sin duell vid de två första målen och släppte dessutom fram ytterligare heta chanser, POA slog bort fler bollar än någonsin och inte heller så bra som vanligt defensivt, AAA var seg och usel matchen igenom, Jonathan Svedberg syntes bara vid två tillfällen; när han blev bortgjord vid 0-1 och när han gjorde självmål, Joel Allansson sprang som vanligt förgäves på kanten och forwardsparet Viktor Granath och Naeem Mohammed var totalt osynliga.

Finns det då något bra med dagens insats? Ja, de tre nyförvärven i startelvan får godkänt. Tim Erlandsson räddade oss från utklassning, Vinicius Nogeuira var både stabil defensivt och visade vilja offensivt och Birnir Snær Ingason glimmade till några gånger. Men det blir en tidig ångestmatch mot IFK Göteborg nästa helg – svaga Blåvitt hemma är sannolikt den typen av matcher där vi behöver tre poäng om kontraktet ska klaras.