Silly season har vaknat

Årets silly season har varit lugnare och senare än vanligt. Visst var det en chock att Malkolm Nilsson stack, men i övrigt har inte mycket spännande hänt. Den senaste tiden verkar dock silly season så smått ha vaknat. Här är läget för några av de mest intressanta spelarna:

• Kazper Karlsson ryktas än hit, än dit. Jättetalangen stänger själv inga dörrar för HBK, men sannolikt lämnar han i vinter. Det är ingen jätteförlust på kort sikt (än så länge är han ingen nyckelspelare i HBK), men jag hoppas så klart att vi får hyfsat bra betalt den dagen han försvinner och helst också en saftig vidareförsäljningsklausul.

• Rasmus Wiedesheim-Paul är med stor sannolikhet en HBK:are igen 2024. Magnus Haglund brukar sällan uttala sig så här positivt innan en spelare är klar. Det är så klart trevligt att få hem en tidigare HBK:are, men vi ska komma ihåg att han inte precis glänst under de tre senaste åren. I allsvenskan – den serie han nu ska spela i – blev det ett enda mål på 26 matcher förra året. Haglund undviker också att ge ett konkret svar på vad RWP egentligen kan tillföra HBK.

• Isak Pettersson verkar vara klar för Elsborg. Det bäddar för att det kan bli TimTim i HBK.

• Erik Ahlstrand har det varit mer tyst om på sistone, vilket känns märkligt eftersom han är uttagen i landslaget. Den senaste intervjun som jag sett säger egentligen inte mycket mer än att ingenting händer just nu.

• Och så meddelar Haglund att floppen Villiam Dahlström, precis som väntat, knappast är aktuell för HBK:s trupp 2024.

Då var då – nu är något annat

HBK:s ordförande Tony Karlsson lät smått uppgiven i en intervju med HP i veckan och uttryckte bland anat oro för att Halmstad snart inte skulle ha en elitklubb i fotboll om några år. HBK:s spelare verkade (framför allt i första halvlek) ha smittats av hans uppgivenhet och även om vi tryckte på ordentligt i andra halvlek och fick in en kvittering var det ändå nästjumbon Gefle som fick åka hem alla tre poängen.

Som om inte det var nog verkar publiken också ha gett upp. Åskådarantalet var mer än halverat jämfört med matchen mot Degerfors. Vad händer med #slusåltörjan nu?

Så vad göra? Sparka tränaren, tycker en del. En enkel utväg som i princip aldrig ger resultat, säger jag. Det blev inte bättre när Lasse Jacobsson ersatte Janne Andersson, det blev inte bättre när Pep Clotet ersatte Lasse Jacobsson, det blev inte bättre när Jens Gustfafsson ersatte Pep Clotet och det blev inte bättre när Janne Jönsson ersatte Jens Gustafsson, konstaterade jag när Jönsson petades till förmån för Igor Krulj förra sommaren. Nu kan vi lägga till att det inte blev bättre när Igor Krulj ersatte Janne Jönsson.

Men vad ska vi göra då? Tja, jag tror att vi helt enkelt ska konstatera att HBK inte är och sannolikt aldrig igen kommer att bli den klubb som vi var på 1990- och början av 2000-talet. Halmstads kommun har knappt 100 000 invånare, vilket innebär plats 18 i landet – knappast ett underlag som garanterar att vi ska vara ett etablerat allsvenskt lag. Särskilt inte som vårt upptagningsområde för både spelare, fans och sponsorer har krympt ordentligt när exempelvis Falkenberg och Varberg etablerat sig som konkurrenter istället för klubbar som vi kan värva ifrån.

Dessutom är vårt renommé – viktigt för att locka för att locka supportrar och spelare – långt ifrån vad det har varit. Tidigare visste en ung spelare att det fanns goda chanser att få en framgångsrik karriär om man valde HBK. Idag kan jag tyvärr inte se många anledningar för en ung talang att välja oss. Visst, vi släpper fram en del unga spelare i a-laget, men det var (med undantag för Sead Haksabanovic och möjligen Isak Pettersson) länge sedan någon av dem verkligen slog igenom. Vi byter tränare minst lika ofta som andra klubbar, vilket får till effekt att man inte vet hur länge den tränare som värvat en finns kvar. Och vi verkar inte heller särskilt skickliga på att hitta rätt bland värvningar. Sedan Krulj tog över förra sommaren har han hämtat in nio spelare, inklusive lånet av Ivo Pekalski. Idag startade endast fem av dem. Till exempel nöter Höskuldur Gunnlaugsson – med Tony Karlssons ord "på en helt annan nivå" än succén Kiddi Steindorsson – bänk mest hela tiden.

Och apropå uppgivenhet så konstaterar jag att även denna blogg verkar ha drabbats av detta. Detta är inlägg nummer 35 i år. Så många har jag i vanliga fall publicerat långt innan första halvåret är slut.

Snöbollen, hemsidan och det uteblivna tacket

Efter cup-sortin studsade vi tillbaka och lekte bort Husqvarna med 4-0. Kosuke Kinoshita hittade återigen nätmaskorna, två gånger dessutom, och kan kanske – för mig något oväntat – bli den där anfallaren som öser in målen i år. Å andra sidan har väl alla hans mål kommit mot lag från tredjedivisionen.

Utanför plan har det hänt mer spännande saker i veckan. Årsmötet gick av stapeln och med det blev årsredovisningen officiell. Jag har själv ännu inte fått tag på den, men å andra sidan verkar det inte direkt vara så lätt att utläsa så mycket ur den, av rapporterna att döma. I och med att vi köpt tillbaka Snöbollen och gett investerarna den bonus de hade rätt till samt (om jag förstått rätt) betalat av en del av de villkorade kapitaltillskotten är det svårt att veta hur mycket plus vi egentligen gick. Hur som helst – vi har nu i alla fall ett eget kapital på 8 miljoner och färre skulder/åtaganden till våra räddare i nöden. Det ska vi framför allt tacka Sead och Senad Haksabanovic för.

Utanför plan har också hbk.se gjorts om. Jag är tyvärr inte imponerad – man verkar ha förstört alla gamla länkar, vilket är särskilt tråkigt för en bloggare som jag som gillar att länka till klubbens sida. Även länkar till sajten som kommer upp om man söker exempelvis på Google är döda. Dessutom tycker jag att den nya sajten är svårnavigerad och jag har till exempel ännu inte hittat sidan där alla säsongens matcher listas – för det måste väl finnas en sådan också?

Och så är det naturligtvis – precis som Himlen är Blå uppmärksammat – mycket märkligt att Marcus Johansson inte ens har nämnts av HBK. Jämför med Isak Pettersson, som inte visade någon som helst lojalitet, aldrig hade en tanke på att stanna i klubben och gick som Bosman, men ändå fick ett officiellt tack.

Bättre trupp i år än i fjol?

Ordförande Tony Karlsson anser att vår trupp nu är starkare än den vi hade inför premiären i fjol, säger han i en intressant färsk HBK-TV-intervju. Ett ganska kaxigt uttalande, med tanke på vilka spelare som försvunnit sedan dess: Sead Haksabanovic, Fredrik Liverstam, Aboubakar Keita, Ivo Pekalski, Isak Pettersson med flera. Jag hoppas att han har rätt, men är lite tveksam till om det stämmer.

För övrigt borde nog HBK byta omslagsbild på Facebook. Just nu syns framför allt tre spelare:  Aboubakar Keita, Sead Haksabanovic och Marcus Johansson. Ingen av dem är kvar i klubben.

Isak visar sin egoistiska sida

Isak Pettersson stack som Bosman – men fick ändå ett tack av HBK på Twitter, vilket till exempel Ivo Pekalski inte fick när hans försäljning gav oss cirka en miljon i somras.

För Laholms Tidning visar Pettersson upp mer av sin egoistiska – eller möjligen omogna – sida. Han säger att han i somras ville stanna kvar i HBK för att få erfarenhet (inte för att hjälpa klubben att klara kontraktet), han erkänner beredvilligt att han tänkte lämna som Bosman oavsett om klubben klarat sig kvar eller inte och han sågar indirekt sin målvaktstränare i HBK genom att säga att Norrköpings målvaktstränares kunskaper är ”på en helt annan nivå än allt jag gjort tidigare”. Ett bittert avslut, men i samma tradition som förra gången en av våra ungdomar stack till Halmstad Nordöstra.

Traditionell vinst i epilogen

Precis som förra gången vi åkte ur allsvenskan avslutade vi med seger mot Hammarby. Och det var en seger som lovade gott – även om vi inte ska glömma att avgörandet skedde efter att Hammarby blivit reducerat till tio man.

Även med förra årets avslutande match fanns en del likheter: vi vann på bortaplan mot ett lag som förkortas HIF efter att ha vänt underläge och efter att Marcus Mathisen satt 2-1-målet.

Det verkar som att vi ska värva 3-5 spelare till nästa säsong, men formuleringen på hemsidan är något diffus (”kan komma att rekryteras beroende på om någon ur nuvarande trupp lämnar”). Några ur nuvarande trupp kommer ju definitivt att lämna, eftersom Isak Pettersson och Adnan Kojic redan har meddelat att de söker sig vidare. Dessutom har jag svårt att se att Alexander Ruud Tveter och Ardian Berisha skulle erbjudas nya kontrakt. Däremot vill säkert Igor Krulj förlänga med både Marcus Johansson och Aboubakar Keita. Men kanske syftar formuleringen på om någon med kontrakt lämnar – gissningsvis kapten Liverstam?

Och tänka sig – nu har vi plötsligt två allsvenska bortasegrar i rad. Och är obesegrade tre matcher i rad.

Imorgon kan vi vara i superettan

Mikael Boman hade varit Bom-man och missat en hel del. Men så, med bara minuter kvar, gjorde han – som så många gånger förr – mål på Örjans vall och förlusten var ett faktum. Inte orättvist, men visst hoppades vi på ett HBK-mål istället, en seger och en liten, liten chans att klara kontraktet. Nu kan vi istället bli helt klara för nedflyttning imorgon, om J-Södra skulle vinna.

Resultatet och kontraktsstriden i alla ära – jag har redan för flera veckor sedan ställt in mig på att det är superettan 2018 som gäller. Därför var dagens mest intressanta egentligen inte resultatet, utan hur Malkolm Nilsson skulle prestera. Och idag saknade vi inte Isak Pettersson. Nilsson stod för flera fina räddningar och var chanslös på målen. Spelet med fötterna är också helt okej, även om Pettersson är strået vassare.

Vi gratulerar Malkolm och sörjer Isak

Malkolm Nilsson är en härlig spelare att ha i truppen. En genuin HBK-supporter, som alltid stöttar laget trots att han nu nött bänk bakom både Stojan Lukic och Isak Pettersson. Därför är det roligt att han nu äntligen får chansen som a-lagsmålvakt. Men – och detta är ju trots allt det viktigaste – Isak Pettersson är en bättre målvakt, och dessutom ett par år yngre. Därför är det riktigt tråkigt att han lämnar oss.

Posivt ändå: nästa målvaktstalang, juniorlandslagsmannen Simon Andersson, borde nu kunna få rollen som andremålvakt i superettan 2018.

För övrigt är det naturligtvis helt rätt att spela Malkolm Nilsson under de sista matcherna i allsvenskan.

Vi fyller på med ungdomar

Vi välkomnar tre nya namn från ungdomsverksamheten upp i a-laget: Isac Larsson, Isac Harrysson och Emil Tot Wikström. Dessutom får Rasmus Wiedesheim Paul, som redan spelat i allsvenskan, a-lagskontrakt. Riktigt roligt.

19 namn ska nu vara kontrakterade för nästa år. De i nuvarande trupp som inte har kontrakt nästa år torde vara Isak Pettersson, Malkolm Nilsson, Adnan Kojic, Marcus Johansson, Aboubakar Keita, Alexander Ruud Tveter och Ardian Berisha. Och så är det ju någon av de 19 som har en klausul om att få lämna vid nedflyttning – förhoppningsvis inte Fredrik Liverstam.

Isak dubbelt överlistad av HBK:are

Två gånger hamnade bollen i nätet bakom Isak Pettersson – båda gångerna var en HBK-fot sist på bollen. Det var tydligen vad som krävdes för att vår storspelande målvakt skulle kapitulera idag.

MFF:s seger var på intet sätt orättvis, men visst känns det tungt att den kom till på det sättet. Vi gjorde en helgjuten defensiv insats, och även om vi skapade få egna chanser så kan man inte kräva mer när jumbon möter överlägsna serieledaren på bortaplan. Och återigen med en riktigt ung, till mer än hälften hemmaproducerad, startelva. 2018 kan bli en riktigt intressant superettan-säsong, särskilt om vi kan få Isak Pettersson att stanna.

Och så har vi förlängt med Igor Krulj. Roligt, tycker jag. Jag kan inte säkert säga att Krulj är det bästa för HBK nästa år, men jag kan å andra sidan inte peka på någon annan som skulle vara bättre. Då tar jag gärna en ung, lovande tränare, som är så tydligt stolt över att få träna HBK. Visst kommer han säkert att gå på en del taktiska minor – precis som han har gjort i år – men sannolikt lär han av motgångarna och de senaste omgångarna har vi spelat riktigt bra.

En annan som har förlängt är talangen Oscar Petersson. Roligt, det också.

Ett riktigt bra lag för superettan

Alexander Berntsson gjorde sitt första mål på seniornivå, Tryggvi Rafn Haraldsson gjorde sitt första mål i HBK-tröjan, Rasmus Wiedesheim-Paul gjorde sina första minuter i allsvenskan och Oscar Petersson gjorde sitt första inhopp i en seriematch för HBK. Och så gjorde Jens Gustafsson sitt första besök på Örjans vall som huvudtränare för bortalaget – men inkasserade sin långt ifrån första förlust på arenan. Mycket som var trevligt idag alltså.

Jag måste säga att det lag, både startelva och inhoppare, som vi hade idag skulle vara riktigt intressant att se i superettan nästa säsong – ett lag helt utan säsongens besvikelser Alexander Ruud Tveter, Nikolai Alho, Kosuke Kinoshita och Jesper Westerberg. Visst, Aboubakar Keita lär inte stanna i superettan, men då får väl Marcus Mathisen eller någon ungtupp ersätta. Och så underbart det vore om det meddelades att Isak Pettersson skrivit på nytt kontrakt.

Apropå kontrakt så fick vi i veckan veta att Adnan Kojic inte stannar (lite synd, men ändå förståeligt och inte så farligt), men att Alexander Ruud Tveter kan få förlängt (smått obegripligt, med tanke på hans svaga säsong). En spelare ska ha en klausul om att få lämna. Kan man hoppas på att det är Alho eller kanske Kinoshita? Risken är väl annars att det är Fredrik Liverstam, och hur viktig han är för stabiliteten fick vi ju se idag.

En annan tonåring i huvudrollen

Visst hade vi gärna tagit en seger, visst var det nära att det vi tog den och visst hade det varit rättvist. Men vi kunde faktiskt ha förlorat också och Isak Pettersson är utan tvekan dagens poängräddare. Härligt att ha en ny stormålvakt på gång.

Aboubakar Keita återigen dominant på mittfältet och jag hoppas verkligen att han kan vara kvar i höst. Tony Karlsson säger att vi ska värva i sommar oavsett och då hoppas jag på en vass anfallare. Å andra sidan – en sådan värvning hoppas man väl alltid på.

Men varför vill Kvällsposten få det till att Sead Haksabanovic måste lämna nu i sommar genom att antyda att han "behöver en bättre miljö för att ta nästa kliv"? Brukar man inte snarare säga att unga spelare ska vänta med en flytt till en större liga till dess att de har gjort någon eller några allsvenska säsonger och dominerar i den inhemska ligan? Det kan vi tyvärr inte ens med bästa vilja påstå att Haksabanovic har gjort i vår.

Stöttepelarna sviker

Visst, det blev till slut ett HBK-mål, men i övrigt var det inte mycket att glädjas åt idag. Och även om vi möjligen inte har fått så många poäng som vi förtjänar så måste vi också börja se sanningen i vitögat: det kommer att bli en tuff strid om vi ska klara kontraktet.

Och det är kanske framför allt de spelare som vi trodde skulle hålla god allsvensk klass som inte riktigt levt upp till förväntningarna. Inför säsongen såg jag fyra spelare som mer eller mindre givna: Sead Haksbanovic, Fredrik Liverstam, Marcus Mathisen och Ivo Pekalski. Om vi ska vara ärliga har åtminstone de tre förstnämnda presterat sämre än jag hade förväntat mig: Haksabanovic har synts mer i mediers hyllningsreportage än på planen, Liverstam är inte alls så dominant som tidigare år och Mathisen verkar helt ha tappat formen, kanske för att han ständigt flyttas runt på planen. När de här stöttepelarna inte levererar som förväntat så räcker det inte att de på förhand osäkra korten (som Isak Pettersson och Marcus Johansson) har gjort det helt okej.

För övrigt var Kosuke Kinoshitas reducering idag första gången sedan den 22 september förra året som någon HBK-spelare utanför kvartetten Alexander Ruud Tveter, Fredrik Olsson, Sead Haksabanovic och Marcus Mathisen nätade i en tävlingsmatch. Sedan dess har vi (före dagens match) spelat 18 tävlingsmatcher och gjort 20 mål, om jag räknat rätt.

Visst var det straff – för HBK

Visst var det rätt att blåsa straff igår. Till exempel här. Eller kanske här. Men definitivt inte här.

Nåja – nu är matchen spelad, poängen utdelade och jag väljer att fokusera på det positiva. Vi gör en riktigt fin insats, är fortsatt stabila bakåt och flera unga spelare med liten eller ingen allsvensk erfarenhet har visat att de håller på den här nivån: Isak Pettersson, Marcus Johansson, Andreas Bengtsson, Adnan Kojic med flera.

Glädjande nog verkar även majoriteten av HBK-supportrarna se det positiva – det är inte mycket gnäll över att vi nu ligger på kvalplats, utan istället stolthet över spelet och insatsen mot Djurgården. Nu hoppas vi på seger mot bottenkonkurrenten Kalmar istället. Det ska bli intressant att se om Aboubakar Keita får en ny chans i startelvan, i så fall är det väl troligt att vi spelar 4-5-1 igen.

För övrigt är något märkligt med Mads Roerslev Rasmussen. KvP påstår att han inte spelat för att han varit sjuk, medan HP hävdar att det beror på något slags pappersstrul.

Tio man i en timme – igen

Mot J-Södra lyckades ett tappert HBK ro hem en poäng trots tio utespelare, men mot svenska mästarna blev det inte oväntat för svårt. Jag påpekade redan efter förra matchen att våra nyförvärv från utlandet kanske inte riktigt anpassat sig till den svenska domarnivån, men nu skulle jag gärna se att vi lade oss av med ovanan att ge motståndarna en timme med fler spelare på plan.

Fram till Aboubakar Keitas utvisning påminde matchen dock mest inte om J-Södra-matchen utan om premiären mot Östersund. Motståndarna hade bollinnehavet, men skapade få chanser och HBK stack upp. Hur det hade slutat om vi haft 11 mot 11 på plan hela tiden är naturligtvis omöjligt att säga, men känslan var att det kunde blivit både en och tre HBK-poäng.

Och så vill jag lyfta fram två spelare som på förhand känts som svaga kort, men gjort det riktigt fint i säsongsinledningen: Isak Pettersson och Marcus Johansson. Jag har ju sagt att jag föredrar Alexander Berntsson framför Johansson, men i går visade den sistnämnde tydligt varför Janne har valt honom i säsongsinledningen. Men det vore onekligen skönt om Fredrik Liverstam kunde friskna till snart.

Bragden på Stadsparksvallen

Efter 51 minuter står det 0-2 och vi har en man utvisad – och så blir 2-2 slutresultatet! Det är inget mindre än en bragd av HBK. Och vi kunde till och med fått med oss tre poäng, med tanke på Alexander Ruud Tveters stenhårda skott som var på väg mot krysset och Sead Haksabanovics stolpskott. Fast en seger vore kanske för mycket och J-Södra hade i ärlighetens namn också chanser att avgöra.

Sead Haksabanovics allsvenska inledning är fantastisk. Jag visste naturligtvis att han var bra, men även om motståndet är tuffare än i fjol så har han utvecklats ännu mer och skapar ständigt chanser, trots att han tas väldigt hårt. Underbart att vi får njuta av honom i HBK-stället.

Även vår andra målskytt Alexander Ruud Tveter har tagit stora utvecklingskliv. Han är en grymt stark bollmottagare, kvick i fötterna och kan onekligen skjuta. Idag ett mål och en assist – nu toppar norrmannen poängligan i allsvenskan.

Och så måste vi lyfta fram Isak Pettersson. Inte nog med att han räddade en straff, han stod också för flera andra fina prestationer. Visst, kanske kunde han stoppat första målet, men nu känner jag mig trygg med att han håller i allsvenskan.

För övrigt är kan vi konstatera att tre av våra fyra nyförvärv från utlandet har dragit på sig kort trots att ingen av dem deltagit i mer än drygt en match. Kanske inte riktigt vana vid allsvenskans bedömningsnivå?

Bäst i Sverige!

Malmö FF, IFK Göteborg och Östersund – tre tippade topplag spelade under allsvenskans premiärdag. Men tabellen toppas av Halmstads Bollklubb. Vi är bäst i Sverige – i alla fall just nu.

Om vår seger idag var en överraskning för förståsigpåarna så var det knappast förvånande vem som stod för målet – några sekunder av fullständig briljans av Sead Haksabanovic.

Men det här var också en kollektiv och taktisk triumf. Haussade Östersund skapade knappt någonting och Isak Pettersson behövde nog inte göra en enda kvalificerad räddning för att hålla nollan i sin debutmatch.

Östersund ska för övrigt ha en eloge för att varken tränare eller spelare kommer med några bortförklaringar – ja, till och med supportrarna är mestadels goda förlorare.

Derbyseger och nya problem

Efter utskåpningen mot Norrköping förra veckan var det skönt att HBK igår kunde slå tillbaka FFF med stabila 2-0. Jag såg inte matchen, men det är glädjande att höra att Nikolai Alho ser bättre och bättre ut och att Isak Pettersson återigen fick hålla nollan – han borde vara nummer ett nu.

Men vi har nya problem. Ytterbackspositionen är den position där vi antagligen har allra störst behov av förstärkning – och nu är Adnan Kojic också borta. Visserligen finns en förhoppning om att han ska vara spelklar till premiären, men hur det blir kan vi inte veta ännu. Igår vikarierade Marcus Mathisen som ytterback, men han behövs egentligen bättre på andra platser. Nej – behovet av ett nyförvärv som kan spela ytterback är nu riktigt stort.

För övrigt tycker jag att det är lite märkligt att pengarna för Henrik Johansson, som skrev på för Bradfords b-lag i januari i år, tydligen har bokförts på 2016. Var det för att rädda de svarta siffrorna? Vinsten hamnade ju strax över nollstrecket, 148 000 kronor, 2016.

Från fiasko till succé

Precis som förra veckan blev det fyra mål i cupmatchen – men den här gången gjorde HBK alla fyra. En oerhört stabil prestation och en välförtjänt storseger. Men så hade vi också en betydligt mer ordinarie startelva idag, med både Fredrik Liverstam och Ivo Pekalski med från start. Från förra veckans fiasko ser nu plötsligt cupen ut att bli en succé: vi toppar gruppen och det räcker med en poäng mot IFK Norrköping för att vi ska gå vidare.

Även Nikolai Alho fick plats i startelvan. Finnen gjorde en fin prestation och såg bättre ut än han gjort tidigare. Spännande. Och så slog han fina hörnor.

Apropå hörnor, som ju inte varit vårt signum precis, så kom 4-0-målet faktiskt på en sådan, låt vara att det var en kort variant.

I målet var det denna gång Isak Petterssons tur. Bortsett från en tappad höjdboll skötte han sig fint, inte minst i spelet med fötterna – där var skillnaden mot vår förre målis Stojan Lukic, som nu stod i bortamålet, gigantisk. Fördel Pettersson i keeperkampen nu?

Reflektioner efter säsongspremiären

Ett jetlaggat HBK möter Nordens bästa lag på bortaplan – då får 0-3 räknas som en fullt godkänd säsongspremiär. Särskilt som vi avslutade med sju tonåringar på plan.

Malkolm Nilsson skänkte bort första målet. Men det var nog faktiskt inte så dumt – det är ju genom att göra misstag som man lär sig och nu vet han vad bättre som krävs på den här nivån. I målvaktskampen får man dock gissa att Isak Pettersson stärkte sina aktier, med en straffräddning och flera andra fina räddningar. Målen var han chanslös på.

Vårt förväntade nyförvärv Kosuke Kinoshita syntes, precis som väntat med tanke på motståndet, inte så mycket. Men av det jag såg finns det säkert möjlighet att han kan ta upp konkurrensen med Fredrik Olsson och Alexander Ruud Tveter i anfallet.

Och så fick vi se tre a-lagsdebutanter: Oliver Bryneus, Herman Johansson och Simon Andersson. Ska bli intressant att se om någon av dem kan slå sig in i a-lagstruppen på riktigt.