En säsong avslutad – en ny tar vid

Nej, det var ingen lysande insats idag, men Syrianska var riktigt svaga och vi kunde trots allt ganska komfortabelt ta vår femte raka seger. Tack vare att de andra resultaten gick vår väg tog vi också steget upp på sjätte plats när tabellen summeras. Med tanke på att vi låg jumbo när Magnus Haglund fick ansvaret måste han få med beröm godkänt. Om vi tagit steget upp om han fått chansen från start? Omöjligt att veta säkert, men jag tror det.

Rasmus Wiedesheim-Paul gjorde ännu ett mål, men Degerfors skarprättare Björndahl två, så tyvärr fick RWP se sig snuvad på skytteligatiteln.

Intressant att se hur mycket jämnare superettan varit i år, jämfört med allsvenskan. Jumbon Syrianskas 25 poäng hade räckt till nytt kontrakt utan kval i allsvenskan, medan Mjällbys 57 poäng och plus 13 i målskillnad bara gett en sjätteplats i allsvenskan.

Och nu vidtar nästa säsong: silly season. Jag rekommenderade ju för någon månad sedan att vi skulle låta ett flertal veteraner gå, ge oss själva ett transferförbud och bara plocka upp några juniorer samt ta hem Höskuldur Gunlaugsson. Jag ser nästan ut att få min önskan uppfylld, eftersom både Peter Larsson och Jesper Westerberg tackar för sig och sannolikt också Johan Oremo.

Men Höggi kommer nog inte tillbaka, det märks inte minst eftersom två yttrar sägs vara på gång: Samuel Kroon från Umeå och Robin Östlind från Falkenberg.

Ingen av dem är något större namn, men studerar man dem närmare verkar de riktigt intressanta. Stockholmaren Kroon har gjort en riktigt succésäsong uppe i Västerbotten. Robin Östlind hade ett extremt fint 2018 och har kanske inte glänst riktigt på samma sätt i år, men tre mål på 13 matcher från start som mittfältare i ett bottenlag i allsvenskan är inte fy skam.

2019 det nya 2018?

Vi möter ett dåligt lag, ett lag som kanske till och med vill förlora, ett lag som skänker oss en 1-0-ledning efter ett par minuter – och ändå misslyckas vi med att vinna. Uruselt.

Och vi fortsätter alltså att kopiera 2018 i princip exakt – efter en bortaseger i premiären följde då som nu dubbla tvåmålsförluster, först en på hemmaplan och sedan en på bortaplan, och därefter oavgjort på hemmaplan, efter att vi haft ledning men släppt in ett självmål.

Dusan Djuric var tillbaka på Örjans vall i en blå tröja, för första gången på över tio år. Jag har ju inte varit överlycklig över den värvningen, men Dusan får klart godkänt idag.

Vad har Höskuldur Gunnlaugsson och Oscar Petersson gjort för ont? Noll minuter i serien efter fyra omgångar för två spelare som ändå fick hyfsat med speltid under den framgångsrika försäsongen. Det är ju knappast så att resten av truppen imponerat storligen.

Vi slutar ändå med något positivt. Efter dagens match har 16 HBK:are fått spelminuter i årets Superettan – och hela 11 av dem kommer från vår ungdomsverksamhet. Ja, vi hade faktiskt kunnat ställa upp en hel startelva enligt 4-4-2 med dem, inklusive målvakt.

Nyförvärv visar klass i storseger

Efter en tveksam premiär krossade vi Syrianska med 5-0. Med lite bättre skärpa och marginalerna på vår sida hade det blivit tvåsiffrigt. Visst finns förklaringar (Syrianska spelar i en division lägre och var hårt drabbat av influensa), men det är naturligtvis ändå riktigt glädjande med en storseger. Nu blir det avgörande gruppfinal mot AIK borta – hoppas bara att det inte går som i sista gruppspelsmatchen förra året...

Precis som i cuppremiären var dock kanske själva spelet mer intressant än resultatet. Och här var det härligt att se flera spelare göra bra prestationer, inte minst nyförvärven Dida Rashidi och Thomas Boakye. Rashidi var livsfarlig i djupled, säker med bollen och tuff i duellerna. Boakye sprang förbi sin försvarare gång på gång och serverade farliga inlägg. Övriga två nyförvärv, Andreas Hadenius och Peter Larsson, var stabila utan att direkt glänsa.

Avgör de oavgjorda vårt öde?

Alla dessa oavgjorda matcher riskerar att bli vårt fall. På de första 20 omgångarna utnyttjade vi verkligen trepoängssystemets fördelar och spelade bara två oavgjorda matcher, men nu har vi hela fyra enpoängare på de sex senaste omgångarna. Så kan vi inte fortsätta om vi ska ha chans att ta steget upp utan kval.

Det var absolut inte orättvist att Syrianska kvitterade idag, men men visst tusan skulle Syrianska-spelaren som slog inlägget till 1-1-målet varit utvisad efter slaget mot Alexander Henningsson.

Något positivt trots allt – om det nu blir kval så blir HIF med största sannolikhet motståndaren. Det ser jag fram emot och jag räknar med att vara på plats både hemma och borta.

Ramstarkt försvar och ramträffar

Idag såg det, till skillnad från förra gången vi mötte jumbon, ut som det skulle när vi möter ett lag som ligger sist i tabellen: stundtals riktigt fint spel, gott om skapade målchanser och stabilt försvar. Om när Syrianska väl tog sig igenom stod Stojan Lukic – i år bättre än någonsin – där.

Ramträffar idag igen – för fjärde matchen i rad! Sammanlagt har vi träffat ribban eller stolpen hela sju gånger hittills i år. Där finns en del av förklaringen till att vi "bara" har gjort 15 mål.

Alexander Ruud Tveter har gjort flest mål av alla i serien, om vi räknar bort straffmål. Och värt att notera: han gör alltid första målet i matchen när han nätar. Sex öppningsmål i sex olika matcher. Smått otroligt!

En seger som kan leda till något historiskt

Så där ja – nu känns det betydligt bättre än efter cuppremiären förra helgen. Jag såg själv inte 3-0-segern mot Syrianska på plats, men rapporterna verkar samstämmiga: en stabil insats där nästan inget släpptes till bakåt och i andra halvlek ett fint anfallsspel.

Inte illa att våra tre mest offensiva spelare i startuppställningen fick göra mål. Jag är särskilt spänd på att se hur Junes Barny kommer att funka i allsvenskan. Han kan bli en sensation.

Tre poäng mot HIF nästa helg kommer med all sannolikhet att räcka för att vi för första gången någonsin ska gå vidare från gruppspelet i cupen.

Halländskt tronskifte nära

Falkenberg är efter segern idag oerhört nära det som de är förbjudna att prata om. FFF har säkrat åtminstone en kvalplats och ligger väldigt bra till för att gå upp direkt.

I den förbjudna serien slog idag Gefle superjumbon Syrianska och nu har HBK hela sju poäng upp till säker mark. I praktiken kan vi alltså i bästa fall nå det som FFF i sämsta fall hamnar på: en kvalplats. Tronskiftet i Halland är ytterst nära.

Reflektioner efter Syrianska

Visst är en hemmamatch mot seriejumbon den typ av matcher som man bör vinna och visst fanns det lägen att utöka målskörden till två strutar. Men jag känner ändå mest lättnad över att Syrianska inte fick in bollen i den där riktigt heta chansen på övertid. 1-2 hade inte bara varit grymt orättvist, det hade också inneburit att vi varit kvar under strecken och att Syrianska fått häng på oss.

Varför skapade vi så få chanser fram till sista kvarten? Min analys är enkel: vi hade två centrala mittfältare som låg alldeles för lågt. De vann inga andrabollar och gjorde inga djupledslöpningar. Det gjorde att Mikael Boman och Gudjon Baldvinsson var alldeles för isolerade. Antonio Rojas hade gjort fler djupledningslöpningar efter en halv minut än vad Andreas Landgren och Kristoffer Thydell gjort under hela tiden som de spelade tillsammans. Målet kom ju också bara minuter efter att Rojas kommit in.

För övrigt har Marcus Antonsson ett hyfsat målsnitt mot just Syrianska - han har gjort mål på dem i alla tre matcher som spelats i år (en i cupen, två i serien).

Dwayne Miller var bra på två saker: att rädda bollar och att maska.

Att håna sin egen spelare är ett ovärdigt beteende, men jag hoppas att Stefan Selakovic upplevde att vi trots allt är en majoritet på läktarna som förstått innebörden av ordet supporter.

Bäst när det gäller

Förra gången vi mötte Syrianska släppte vi in ett mål på tilläggstid och förlorade med 1-2. Det var orättvist, men inte särskilt viktigt. I söndags mötte vi Syrianska igen, gjorde ett mål på tilläggstid och vann med 2-1. Det var kanske orättvist, men grymt viktigt. Att vara bäst när det gäller är en oerhört bra egenskap.

Kul att HBK-supportern Marcus Antonsson fick vara sist på bollen vid segermålet. Han har för övrigt gjort mål i båda matcherna mot Syrianska i år.

Och när vi nu äntligen vann så var det extra kul att vi avslutade matchen med en elva där mer än hälften har en bakgrund i HBK:s ungdomsverksamhet.

Ännu en HBK:are knockad i straffområdet utan åtgärd

Har det tillkommit en ny regel under året vi var utanför finrummet? Är det numera okej att sätta armbågar i ansiktet i straffområdet? Eller gäller det bara om den drabbade är HBK:are och måste bryta matchen med blodet forsande?

Hårdare konkurrens om platserna i år

Med lite distans till förlusten mot Johan Hamlin igår så måste jag säga att det faktiskt känns bra. Även om det hade varit roligt att vinna gruppen, så är ju cupen långt ifrån högprioriterad i år. Viktigare att se att vi gjorde en fin insats och skapade bra med chanser, trots att vi lät fyra spelare som normalt sett inte ingår i startelvan spela. Ingen i kvartetten gjorde bort sig och det är tydligt att konkurrenssituationen är betydligt hårdare i år. Särskilt glädjande är det att Marcus Antonsson äntligen verkar ha vuxit in i seniorkostymen.

Och helt kört i cupen är det ju inte - tre måls seger mot Örgryte känns klart inom räckhåll.

Syrianska gick på knock mot HBK

Nyström och Silverholt byter lagdelar?

På söndag är det dags för årets första tävlingsmatch, borta mot AIK i cupen. Naturligtvis skulle det vara kul om vi kunde avancera i cupen, men jag håller med Jens om att fokus bör ligga på den allsvenska premiären. Truppen har presenterats och jag tycker mig kunna uttyda vissa intressanta saker ur den: Peter Nyström är placerad bland backarna och Oliver Silverholt bland mittfältarna. Båda två har spelat på de positionerna under försäsongen och det verkar alltså som att lagdelsbytena är permanenta.

AIK-matchen kommer jag tyvärr inte att kunna se, men Syrianska i nästa omgång ska sändas på SVT Play. Kul!

Kollaps ger kval

Jaha, då är det allsvenskan som blir den mest intressanta serien de sista omgångarna. Får vi möta Syrianska eller Sundsvall i kvalet? Fast det kanske kvittar - släpper man in tre mål på typ tre minuter mot Superettans jumbo så lär man inte ha en chans mot allsvenska bottenlag.

Norrland närmare Halmstad

Det är ungefär 50 mil fågelvägen från Halmstad till Norrland. Men efter gårdagens Stockholmsderby mellan våra närmaste konkurrenter i Superettan känns Norrland närmare än så. 2-1-segern för BP gör att Hammarby definitivt är avhängda, och samtidigt att vi fortfarande kvar på kvalplats. Om det blir på den placeringen vi slutar på efter 30 omgångar är möjligheten (risken) överhängande att vi antingen får möta Gefle, som ligger på fjortonde plats med 22 poäng, eller Gif Sundsvall, på plats tolv med 25 poäng, i kvalet. Syrianska på plats tretton med 24 poäng finns också med i bilden, men jag har svårt att se att det skulle bli någon utanför den trion. Så - hur många HBK:are blir vi som drar till Norrland en bit in i november?

Svensson tillbaka

Jag har haft mina tvivel, men nu är Michael Svensson tillbaka. I artikeln inför Ljungskilematchen, som vad jag har sett hittills endast publicerats på HBK-appen, finns han med i truppen på bekostnad av Oliver Silverholt. Senaste tävlingsmatchen för Svensson var förlusten mot Syrianska som definitivt skickade oss ur allsvenskan. Jag tror dock inte att han startar imorgon, men det är väl ganska troligt att han får ett inhopp i slutet.

Superettan ett faktum

Så blev det till slut ett faktum, det vi alla vetat ett bra tag: HBK trillar ur allsvenskan. En sejour som inleddes med en fantastisk 3-0-seger mot Helsingborg på vad som då ansågs vara Sveriges finaste fotbollsarena (jag stod på södra läktaren, den som inte längre finns kvar och jag minns att en helsingborgare gick förbi nedanför och sa "vi lyfter på hatten" strax före slutsignalen) avslutades med en 0-1-förlust mot ett svagt bottenlag efter en match med evinnerliga långbollar och ytterst få chanser.

Det finns ju mängder med förklaringar till detta, och Micke Svensson säger att den viktigaste är att målskyttet inte fungerat. En annan viktig förklaring finns i klartext här. HBK:s två målvakter innehar alltså de två bottenplatserna på listan över räddningsprocent. Våra motståndare behöver bara pricka målet i genomsnitt tre gånger för att en boll ska slinka in. Kalle Johnsson har naturligtvis varit bättre än Nauzet Perez, men faktum är att inte heller han har varit den där levande väggen som gett oss oförtjänta men livsnödvändiga poäng när spelet ute på plan har fallerat.

Nu har vi ett drygt halvår på oss att ladda inför superettan. Jag är säker på att jag kommer att vara ordentligt taggad. Historiskt sett så har ju klassiska allsvenska lag som trillat ner i superettan flera gånger kommit tillbaka starkare och varit framgångsrika i allsvenskan under flera år framöver - som MFF, Djurgården och AIK. Men det har också gått illa för andra klassiska lag, som Örgryte, Hammarby och Norrköping (även om de sistnämnda är tillbaka i allsvenskan nu). Vi måste göra allt för att vi ska tillhöra den första kategorin. Det kommer att bli ruskigt spännande.

Och så kan vi ju se fram emot halländska derbyn. Det har vi inte haft på två decennier.

Förresten - är det någon som om man kan se superettan på webben? Alltså inte fulstreamad, utan finns det någon riktig legal tjänst?

Statistik som ger hopp

Visst, det är så nära kört som det någonsin kan bli. Men för att höja humöret något inför morgondagens drabbning med Syrianska tänkte jag ta upp ett faktum som talar för att det trots allt inte är helt omöjligt att vi grejar kontraktet.

Hittills under säsongen har vi mött de lag som ligger på plats 1-7 i tabellen 14 gånger - det vill säga alla lagen både hemma och borta. Totalt har vi på de 14 matcherna tagit exakt noll poäng. De åtta följande lagen i tabellen har vi mött totalt 12 gånger och tagit 14 poäng - ett okej poängsnitt som hade gett oss nytt kontrakt om vi kunnat hålla det i alla matcher. Vi är alltså bäst i de matcherna som har störst betydelse för oss. Och de fyra matcherna som är kvar är alla mot lag på den nedre halvan av tabellen: Syrianska, Örebro, Djurgården och Mjällby.

Visst - jag är medveten om att det inte är underligt att man plockar fler poäng mot sämre lag, och en anledning till att de där sju lagen ligger där de ligger är ju att de har hämtat sex poäng mot oss. Men håll med om att det är anmärkningsvärt hur tydlig trenden är.

Sedan är det ju en helt annan sak att det antagligen inte räcker med att vi tar full pott framöver, men låt oss i alla fall hoppas så länge chansen finns.

Ett nytt trendbrott, tack!

Vi ligger ju ganska prekärt till i tabellen, och inte blev det bättre av att både Mjällby och Syrianska tog storvinster igår. Men så länge det finns en teoretisk chans så lever ju hoppet. Imorgon möter vi IFK Göteborg, på dagen ett år efter att vi bröt den sju år långa sviten utan vinst mot dem. Det skulle sitta lägligt att bryta en ny trend imorgon - vi har om jag minns rätt inte vunnit på bortaplan mot Göteborg sedan guldåret 2000.