Poäng – men till vilken nytta?

Nej, det blev ingen förlust idag. Den trista sviten är åtminstone bruten. Men enpoängare kommer inte att rädda kontraktet. Vi är så långt efter att vi måste vinna matcher mot bottenkonkrrenter. Och vi var förvisso inte långt ifrån att göra det, men även Öis kunde mycket väl ha segrat.

Matchen som sådan var alls ingen katastrof. Startelvan såg för en gångs skull ut i princip exakt som jag ville. Tyvärr fortsätter vi att i avgörande lägen slarva och ha oflyt – som när André Boman halkade och det blev 0-1.

Tom Trybull fick göra debut och det såg i huvudsak lovande ut, med passningsspel som försökte vinna mark, starkt närkampsspel och lugn med bollen. Men visst verkar han också vara något seg. Kanske blir det bättre när ringrosten är borta. Nu hoppas vi att Ajdin Zeljkovic också snart är spelklar och att han kan ge oss den skärpa på topp som vi verkligen saknat i år – och även idag.

För övrigt tycker jag att det är bra att Stuart Baxter nu bekräftat att det var hans eget beslut att inte ge Otso Liimatta speltid. Jag är något trött på konspirationsteorierna som envist upprepats bland kommentarerna här på bloggen.

Sirius en stjärnsmäll – men vad säger styrelsen?

Halva serien är spelad – och vi ligger sist. Långt från till och med en kvalplats, där Örgryte med sina 13 poäng har nästan dubbelt så många som vi. Ja, nu börjar även jag misströsta rejält.

Matchen mot serieledarna Sirius är egentligen inte mycket att säga om. Skillnaden mellan topp och botten var tydlig. Sirius utnyttjar små misstag. Vi är ofokuserade vid hörnan som leder till 0-1 och vid 0-2 försöker en anfallare, Ludvig Arvidsson, i eget straffområde spela försvarsspel mot seriens farligaste forward, men luras tämligen enkelt att ge bort en straffspark.

Därefter spelar Uppsalalaget helt enkelt av matchen. Vi sticker upp då och då, men skapar faktiskt inte en enda het chans på hela matchen. Sirius är närmare både 0-3 och 0-4. Totalt sett gör vi ingen usel match, men kvaliteten finns helt enkelt inte där, framför allt inte offensivt.

Några ljuspunkter? Jo, de finns. André Boman gjorde årets bästa insats, Gabriel Wallentin har varit en injektion i de senaste matcherna och Tim Rönning är i bättre form än på länge. Men det räcker ju inte, särskilt när vårt anfallsspel är så tamt.

I HP:s krönika efter matchen uppges att Stuart Baxter och Jesper Westerberg presenterar namn efter namn för styrelsen, men ständigt får nej. Det är intressanta uppgifter. Hittills har HBK:s styrelse i princip klarat sig utan kritik för situationen, medan tränare (i första hand Johan Lindholm men i allt högre grad även Stuart Baxter) och klubbchef Jesper Westerberg fått mängder med skit på HÄB:s forum och i FB-gruppen Forza HBK. Ibland blir det extra löjligt, som när en forumskribent häromdagen skällde på Westerberg för att det inte i kiosken fanns en bortamatchtröja i den storlek som han ville ha.

Jag hoppas hur som helst att HP nu kan följa upp sina egna uppgifter och faktiskt kräva svar från styrelsen.

Julius Eskesen sägs i alla fall vara ett namn som intresserar HBK. Jag kan inte bedöma hans kvaliteter, men meriterna är ändå hyfsade. Jag undrar dock om det är ännu en central mittfältare som vi behöver, där finns trots allt ett par namn. Hade jag fått välja hade jag satsat alla pengar på anfallare. För det är, trots all dysterhet, ändå lite för tidigt att se säsongen som körd och börja förbereda för Superettan 2027.

Så uppgivet – på plan och i mig

Jag och HBK:s spelare har en sak gemensamt – vi orkar knappt bli upprörda och besvikna längre. All kraft har liksom runnit ur både dem och mig, verkar det som.

Gårdagens insats mot Häcken var faktiskt ingen katastrof. Vi gör ett mål, de två. Domaren plockar, obegripligt nog, bort vårt mål. Men som sagt: varken jag eller HBK:arna blir särskilt upprörda längre.

Vad är det då som gått fel? Uppenbarligen var det inte tränaren, för det går inte särskilt mycket bättre under Stuart Baxter än vad det gjorde under Johan Lindholm. Väldigt mycket har dock inte blivit som planerat, det är uppenbart.

Det kanske allra märkligaste är att flera av de mer rutinerade spelare som spelade med oss i fjol och som vi hoppades kunna förlita oss på – Rocco Ascone, André Boman, Rami Kaib, Joel Allansson – i år verkar vara sämre än tidigare. Samtidigt har inte en enda av de ungdomar som vi hoppades på lyckats slå igenom. Dessutom har de mer namnkunniga nyförvärven Omar Faraj och Joel Nilsson visat sig, precis som jag förutspådde här och här, inte alls vara det vi behöver. Och det nyförvärv som jag trots allt trodde på, Otso Liimatta, får inte spela alls längre – men verkar vara bra nog för topplagen i serien. Ytterst märkligt.

Några egentliga nya nyförvärv kan vi inte heller hoppas på. Provspelande målvakten Maksymilian Boruc har ingen imponerande meritlista, men duger säkert gott som andramålis. En målvakt som hjälper oss att klara kontraktet är han dock med all sannolikhet inte.

Vad göra nu då? Tja, trots alla förluster är det faktiskt inte särskilt många poäng upp till strecken. Kvalplatsen är absolut inom räckhåll, och skulle vi lyckas ta två segrar i rad är det inte heller långt till säker mark. Kommer vi att göra det? Troligen inte, så fullständigt befriade på geist som HBK:arna ser ut att vara nu. 

Jag brukar inte ge mig in i allt för mycket diskussioner om vilka spelare, eller vilken uppställning, som vi ska ha. För det är min fotbollskunskap alltför begränsad, och jag ser ju inte spelarna dagligen. Men det känns som ett ytterst märkligt slöseri, särskilt när det går så dåligt för oss, att inte använda Marvin Illary mer. Han är bollskicklig, snabb, irrationell och det händer nästan alltid något kring honom. Till nästa match hoppas jag att han kan få chansen från start.

Inte bra – men en man var sämre

Väldigt sällan, men någon enstaka gång, kan jag känna en trötthet och uppgivenhet inför allt som har med fotboll att göra. Idag är en sådan dag. Jag orkar inte med en så usel domarinsats, som till 100 procent avgör dagens match. Hur ska man kunna känna lust och glädje till denna sport, när det så uppenbart är en enda man, som har till uppgift att inte synas, som avgör allt. Den måhända klaraste utvisning som skådats detta decennium på Örjans vall – en tidigare varnad BP-spelare dyker ett par meter framför domaren som tydligt markerar att det är en filmning – ger inget rött kort. Det är en fullständigt obegriplig tolkning av reglerna av domaren.

Strax därefter gör BP 0-1, sedan spelar mannen som borde varit utvisad fram till 0-2 innan han själv föser in 0-3. Vi reducerar till 1-3, men vad gör det – domaren har avgjort matchen för länge sedan. Ja, det finns inget annat sätt att beskriva det.

Betyder det att HBK:s insats i övrigt var bra? Nej. Men inte heller så usel som många vill få det till. Spelet var tämligen jämnt fram till första målet. Hade vi fått det som vi skulle ha haft, alltså spel med en man mer under nästan hela andra halvlek, då hade vi med största sannolikhet vunnit idag.

Men vad mer är dåligt då, om vi ändå ska ta upp sådant? Jodå, en hel del.

Tim Rönning må göra fina räddningar ibland, men står också för hårresande misstag titt som tätt. Idag lät han den lösa passningen till 0-3 passera in i mål. Det är knappast chockerande att William Lykke fick chansen en match, oavsett vad Rönning själv tycker.

Rocco Ascone verkar, istället för att växa med uppdraget, ha drunknat under trycket från att ha utsetts till lagkapten. Han är fegare och långsammare än han var förut. Först när matchen var avgjord vågade han spela ut – och då pangade han till skottet som gav vårt enda mål. Varför inte våga tidigare? Det fanns ju lägen.

Otso Liimatta är en bra spelare. Men i ett spelsystem som verkar bygga på långa bollar från backlinjen kommer han inte till sin rätt. Då kan vi lika gärna spela med både Malte Persson och Omar Faraj, som kan hjälpas åt att stångas där uppe.

Marvin Illary såg så lovande ut under försäsongen. Men hans självförtroende är fullständigt kört i botten. Här finns talangen, nu gäller det att locka fram den igen. Annars fick risken att han också kör fast och tappar allt, som Iddrisu Moro gjort.

Ytterbackarna Rami Kaib och André Boman kom båda in som friska fläktar på lån från Elfsborg. Men när de väl blev HBK:are permanent så har båda tappat kvalitet. Vad beror det på? Och varför får inte Joel Nilsson chansen – för inte var det väl som näst intill hundraprocentig bänkvärmare vi värvade honom?

Nu ökar kraven på Johan Lindholms avgång. Kanske blir det så att han får sparken. Vi minns ju att Expressen i höstas verkade vara tämligen säker på att Lindholm skulle få gå. Min gissning är att matchen mot Kalmar blir avgörande. Ligger vi fortfarande sist efter den är det nog adjöss med Lindholm.

Bäst när det gäller!

Vi hade vår bästa chans att säkra kontraktet på egen hand idag – och vi tog den med besked. Visserligen blev det bara 0-0 mot BP, men det var ju exakt vad som krävdes och prestationen var en av årets bästa, om inte den allra bästa. Förutom några korta perioder dominerade vi totalt, vann nästan alla närkamper, hade överlägset bollinnehav (har vi haft så mycket boll i någon match under den här allsvenska sejouren?) och bollar i både ribba och stolpe. Härligt att se att vi verkligen kan vara bäst när det gäller.

Nu, när serietillhörigheten är klar, lär arbetet med att bygga nästa års trupp ta fart på allvar. Och Jesper Westerberg, Johan Lindholm och de andra inblandade har ett styvt jobb framför sig. I dagens startelva är det bara André Boman, Pascal Gregor, Filip Schyberg och Niilo Mäenpää som har kontrakt hela nästa säsong. Visserligen kan säkert en del av de övriga stanna, men det lär nog ändå bli ganska rejält vinddrag av spelare både in och ut under den närmaste tidens silly season.

Stockholmsdräparna och gnällspikarna

 ”Stockholmsdräparna” sade André Boman och tyckte att det bästa med matchen var spelarnas inställning. Det är bara att hålla med. Boman själv, målskytten Villiam Granath, andra wingbacken Rami Kaib, mittbacksjätten Filip Schyberg, hårt jobbande mittfältsduon Joel Allansson och Rocco Ascone – ja, det skulle gå att rada upp i princip varenda HBK:are.

Men bara i princip, tyvärr. Inhoppade Naeem Mohammed var extremt loj och det var inte långt ifrån att det kostade oss segern. Även förra matchen visade han liknande tendenser. Så tråkigt om hans sista tid kommer att göra att minnet av hans tidigare fantastiska insatser bleknar.

Nu väntar Öster – och det kan bli lite tufft. Rami Kaib drog på sig en varning idag och André Boman skadade axeln. Visst kan Villiam Granath gå ner och vikariera på högerbacken, men han är ju vårt farligaste offensiva hot. Och vem ska egentligen spela på vänster wingback?

För övrigt extremt roande att läsa hur plastklubben Hammarby gnäller över fotboll som spelas på de allra mest naturliga förutsättningarna för denna sport: en gräsmatta som inte vattnats extra. Som en extra bonus bröt vi Nahir Besaras målgörarsvit.

Till sist: Kontraktet är fortfarande långt ifrån klart, och det är ju det absolut viktigaste. Men vi är faktiskt just nu bara en enda poäng efter laget på nionde plats. Det såg man inte komma för ett tag sedan.

Dyrköpt fin prestation

Vi möter överlägsna serieledarna på bortaplan – och det krävs en straff för att de ska få hål på oss, samtidigt som vi själva faktiskt har ett par fina lägen att få till ett mål. Ja, det var en riktigt bra prestation av HBK idag, en av årets bästa. Men den blev dyrköpt: Vi åker hem med noll poäng, två anfallare avstängda mot bottenkollegan Norrköping i nästa omgång (Emmanel Yeboah och Naeem Mohammed) och våra två ytterbackar Villiam Granath och Rami Kaib är nu bara ett kort från att även de bli avstängda, samtidigt som vi inte har en enda reservytterback kvar så länge André Boman är skadad.

Kul dock att se Vincent Johansson få göra allsvensk debut och sköta sig riktigt bra. Modigt av Johan Lindholm att slänga in honom vid 0-0 och närmare en halvtimme kvar.

14 djurgårdare, en plastpoäng och ett avslöjande

Det är inte på plastet i Stockholm som vi i första hand ska ta våra poäng, skrev jag för drygt en månad sedan. Det stämmer fortfarande – men oj, vad skönt det var med dagens poäng mot ett annat av Stockholms plastlag.

Skönt av så många anledningar: för att vi verkligen förtjänade poäng efter en strålande insats där vi var betydligt bättre än motståndarna men – som Rami Kaib konstaterade – mötte 14 djurgårdare, för att vi visade en så härlig attityd, för att vi nu till slut får tyst på HP-Wickens evinnerliga tjat om att vi aldrig tar poäng efter att ha hamnat i underläge.

Jag gläds också mycket över att ofta ifrågasatta spelare som Gisli Eyjolfsson och Gabriel Wallentin stod för helgjutna insatser idag. Eyjolfssons nick som frispelade Yannick Agnero var riktigt fint och Wallentin visade upp ett spel med fötterna som jag nog aldrig sett från hans sida tidigare.

Glädjande var även att se André Boman inte bara tillbaka på plan utan också tillbaka i sin 2024-version. Villiam Granath har varit en bra vikarie på högerbacksplatsen, men Boman i form är ändå ett snäpp upp. Det ger ju dessutom möjlighet att använda Granath högre upp i banan, där han idag gjorde ett fint jobb och ett riktigt snyggt mål.

Det behöver även sägas några ord om domarinsatsen. Men nej, det handlar inte om utvisningen på Rami Kaib. Jag tycker faktiskt att den är korrekt, för hans satsning är våldsam och han missar bollen. Men i övrigt står Mohammed Al-Hakim och hans kamrater för ett lysande exempel på enögdhet, med mängder av småbeslut som gynnar Djurgården. Hemmalaget får frispark för minsta lilla, medan HBK:are kan rivas ner utan åtgärd. Åtta minuter läggs till, trots få avbrott. Och fotbollsforskare kommer i all framtid förbryllas över hur djurgårdaren som överföll Tim Erlandsson kunde få se samma färg på kortet som Yannick Agnero fick syna efter en liten knuff.

Intressant för övrigt att domarbasen Stefan Johannesson omedvetet avslöjar att domarna i princip redan i förväg bestämt sig för att visa ut Kaib.

Till sist: Det har gått 17 dagar sedan Emmanuel Yeboah presenterades på HBK:s hemsida. Varför är han inte spelklar ännu? Finns det någon speciell anledning till att vi verkar vara väldigt svaga på det administrativa kring icke-EU-spelare?

Torsk mot makrillarna igen

 ”Mycket som inte är bra”, sa Joel Allansson efter matchen. Det är bara att hålla med. Det var en mycket svag match HBK gjorde idag. Gais var överlägsna från avspark till slutsignal.

Som HBK-supporter är det oerhört enerverande att varje gång motståndarna gör första målet höra tjatet om att HBK inte på en evighet lyckats ta poäng när man hamnat i underläge. Men ännu mer enerverande är det faktum att vi faktiskt inte har lyckats göra det. Det är nästan som att det nu blir en självuppfyllande profetia – för vi är i princip aldrig ens nära att ta poäng heller och släpper oftast in minst tre bollar.

Yannick Agnero skulle garanterat säljas i sommar, sades det. Nu har han inte gjort mål på åtta omgångar och bränner i nästan varje match ett par riktigt fina lägen. Visst är han bra, men den superspelare som han målades upp som i mitten på maj är han inte. Jag skulle faktiskt inte ha något emot om vi cashade in rejält på honom och istället fick knyta våra hopp till nye Emmanuel Yeboah.

Idag har vi bara 19 man i truppen, efter att Bleon Kurtulus blivit sjuk. Jag har svårt att förstå varför man gör så. Varför kunde inte till exempel Albin Ahlstrand fått vara med på bänken?

Finns det då något bra, trots att så mycket inte var bra? Jodå – comebacken för André Boman ger visst hopp. Det är spelare med hans inställning vi behöver framåt.

Historiskt – tack vare Erlandsson

Häcken hade inte spelat 0-0 på över hundra allsvenska matcher. Och att det blev 0-0 idag känns smått otroligt. Oavgjort var inte orättvist, men 2-2 hade speglat matchen betydligt bättre. 

För vår del kan vi framför allt tacka Tim Erlandsson för nollan, med benäget bistånd av nyförvärvet Rami Kaib som skickade upp bollen i ribban och ut när Erlandsson för en gångs skull var överspelad. Där hade vi verkligen marginalerna på vår sida.

Kaib var för övrigt en trevlig bekantskap, stark defensivt och samtidigt hyperfarliga inlägg offensivt. Bästa vänsterbacken av dem vi testat i år – vilket också visar tydligt hur långt efter vi är allsvenskans topplag eftersom han, likt André Boman i fjol, inte platsat i Elfsborg.

Även om vi mycket väl kunde fått en trea idag så är jag riktigt nöjd med en poäng. Det var viktigt att komma igen efter magplasket förra helgen och vi drar ifrån flera bottenlag som förlorat denna omgång. 

Utanför planen kan vi notera att Birnir Snær Ingason till slut, efter att det ryktats om det i evigheter, återvänt till Island. Det är nog bra för alla, för tyvärr har Ingason inte kommit till sin rätt alls i år. Jag noterade också att han – som jag förstår det – går på lån i ett halvår, men har ett och ett halvt år kvar på kontraktet. Även om det är osannolikt så finns alltså möjligheten att han, efter en lyckad låneperiod, återvänder till oss.

Klart med Kaib

Så var Rami Kaib klar. Precis som jag skrev häromdagen är det ett fullt rimligt lån i det läge vi befinner oss i idag. Intressant nog så är dessutom både han och Jesper Westerberg tydliga med att det kan bli en fortsättning även efter säsongen, på samma sätt som det blev med André Boman. Jag är dock långt ifrån övertygad om att Kaib blir samma succé som Boman – det har inte blivit mycket speltid för honom de senaste åren och frågan är vilken kvalitet han egentligen håller. Men vi hoppas naturligtvis på det bästa.

Jesper Westerberg har nu också nu bekräftat att inga av alla sommarens provspelare är aktuella i dagsläget. Det var tämligen väntat. Dessutom ska HBK ha nobbat utländska bud på både Yannick Agnero och Bleon Kurtulus. Johan Lindholm säger sig emellertid vara ”relativt säker på” att minst en spelare (dock ej namngiven) kommer att säljas och uppger också att man är beredda att både ersätta och förstärka. Det blir helt enkelt en spännande fortsatt sommar för oss HBK:are.

Häcken klippte till oss – till slut

Vi har haft osannolikt lätt för Häcken de senaste åren, men när jag idag såg att vår bäste spelare – ja, jag rankar Naeem Mohammed där – saknades i truppen kändes det direkt att det skulle bli svårt. Och Häcken lekte verkligen med oss idag. 4-1 hade kunnat vara ett par mål mer.

Det är en sak att Häcken har skickligare bollspelare än vi, men vad som särskilt irriterade mig idag var att vi förlorade mängder med närkamper och andrabollar. Så kan vi inte agera om vi ska ta poäng mot bra lag.

Som HBK:are börjar lagets enorma pendlande i prestationer kännas ganska enerverande. HBK gör sällan bra två matcher i rad, utan efter en seger kommer oftast ett rejält bakslag.

Dagens match visar också att den statistik som det så ofta tjatas om (avslut på mål, xG och liknande) är tämligen meningslös. Antalet avslut på mål var idag nästan lika många för de båda lagen och enligt xG så borde Häcken (avrundat) vunnit med 3-2. Sanningen är som sagt att 4-1 mycket väl hade kunnat vara ett par mål mer.

Något positivt då? Ja, men det levererar jag ju nästan alltid. Och det är så klart Malte Perssons debutmål. Extra skönt att han fick sätta dit den efter att ha slarvat bort friläget en stund tidigare.

Utanför planen ryktades det om att vi ska låna in Elfsborgs vänsterback Rami Kaib. Det låter logiskt. Lån är bra när man behöver täcka upp på kort sikt, vilket vi behöver eftersom två vänsterbackar redan försvunnit den här säsongen. Det gav ju också bra effekt när vi lånade en annan ytterback från boråsarna förra året.

Det enda direkt negativa med ett lån av Kaib är att Pawel Chrupalla återigen hamnar utanför startelvan. Det vet jag inte om vi har råd med, för Chrupalla skapar väldigt mycket framåt med både passningar och skott. Men möjligen kan han få en roll högre upp, för försvarsspelet är tyvärr inte norsk-polackens starkaste sida, vilket vi se prov på idag med den klumpiga tacklingen i eget straffområde.

Kanske är det som ersättare för Naeem Mohammed som Chrupalla ska stanna i startelvan? För anledningen till att ghananen saknades idag har gått mig förbi, men det känns väldigt likt det som hände vid den här tiden förra året när Phil Ofosu-Ayeh plötsligt saknades i matchtruppen mot Malmö och sedan visade sig vara såld. Kanske har vi sorgligt nog sett Mohammed i en HBK-tröja för sista gången.

Skitmål de luxe avgör skitmatch

Det var de två lagen längst ned i tabellen som möttes och det syntes. En skitmatch som avgörs på ett riktigt skitmål de luxe. Skit, också!

Johan Lindholm 3-4-3 var en formation perfekt anpassad för att få ut det mesta av våra två bästa spelare: ytterbackarna Vinicius Nogueira och André Boman. Men nu är ju Vinicius bortslarvad och Boman har inte gått att känna igen hittills i år. Dessutom fick han utgå skadad idag. Kanske dags att byta spelsystem när de som vi byggde spelet för inte är med längre?

Mycket av våra anfallshopp har knutits till Yannick Agnero. Visst är han en talang, Men jag varnade redan före säsongen att det är farligt att bli alltför beroende av hans form. Hittills i år har han inte imponerat på samma sätt som i höstas. Visst är han hårt uppvaktad, men tyvärr har han också tagit en del felbeslut. Kanske dags att byta spelsystem och ge honom bättre understöd?

I mål har vi två Tim som tävlar om posten. Rönning har fått chansen i de två första matcherna, men tyvärr inte imponerat. Idag får han ta på sig målet med sitt märkliga agerande och i spelet med fötterna, som till stor del bestod i att skicka bollen långt, glänste han inte heller. Förra helgen var det inte hans fel att vi förlorade, men inte heller då stod han för någon särskilt bra prestation. Kanske dags att byta målvakt när vi har en annan Tim redo?

Också intressant att konstatera att endast ett av årets sex (sju med Zackarias Nilsson) nyförvärv startade idag och ett annat hoppade in. Det känns inte som särskilt bra scouting.

Finns det då ingenting positivt att ta med sig? Jodå, jag brukar hitta sådant och så även idag.

Gustav Friberg fick chansen efter att ha legat i frysboxen i två år. Han var naturligtvis ingen Vinicius, men faktiskt en av våra bästa spelare. Riktigt kul att se att en man som haft det så tufft men aldrig klagat ta chansen när han får den.

Och så fick vi se en egen junior göra allsvensk debutant: Måns Andersson. Sådant gläder alltid ett HBK-hjärta.

Utskåpade på Strandvallen

I två cupmatcher har vi varit klassen bättre än våra motståndare och tagit komfortabla segrar. Idag var det vår tur att bli utklassade. Mjällby pressade oss hela matchen så att vi knappt kunde ta oss ur egen planhalva, medan vår egen press inte alls bet utan motståndarna fick hela tiden chansen att bygga sitt eget spel. Kanske kan vi hoppas på att utskåpningen beror på att stora delat av startelvan är nyförvärv och det tar ett tag att spela ihop sig, kanske är vi helt enkelt så här mycket sämre än lag som ligger på övre halvan av allsvenskan.

Så vad har då cupspelet gett? En del positiva signaler ser jag trots allt – på det individuella planet. Tre att lyfta upp är:

• Pawel Chrupalla har den kanske allra bästa vänsterfot på fasta situationer jag sett i ett allsvenskt lag. Varje gång han får chansen är det en potentiell målchans. Idag sätter han den på Villiam Granaths panna och vi är bara centimeter från att ta ledningen. Sannolikt hade det ändå inte räckt, men visst hade en 0-1-boll där kunnat förändra matchen. Även om Vinicius snart är tillbaka så måste vi ha Chrupalla i startelvan, han är en extremt viktig potentiell matchvinnare.

• Bleon Kurtulus har fått chansen – och tagit den. Visst är han fortfarande grön och gör inte allt rätt, men en 17-årig mittback som spelar så bra kommer att generera många sköna miljoner till HBK, kanske redan i sommar.

• André Boman fortsätter att vara en ångvält på sin kant. Springer, kämpar – och trixar sig fram. Riktigt bra attityd och nu har han börjat leverera assist också. Kommer att bli en riktig pubklikfavorit på Örjan och kan han fortsätta så här lär han få chansen i landslaget igen.

Gefla bra start

Så var tävlingssäsongen igång – på bästa möjliga sätt. 4-0 hemma mot ett lag två divisioner ned är naturligtvis egentligen bara vad man kan förvänta sig, men målen ska trots allt sättas och poängen hämtas hem.

Men det var så klart inte bara resultatet som gladde. Detta var en helgjuten spelmässig insats, där vi skapade rejält framåt och täppte till fullständigt bakåt. Gefle hade inte en enda målchans och enda skottet mot mål från bortalaget kom när det var en halv minut kvar av övertiden.

Flera spelprestationer gladde också. Nyförvärvet Pawel Chrupalla visade i sin första tävlingsmatch för HBK vilken fin vänsterfot han har – men högerfoten går inte heller av för hackor. Det andra nyförvärvet från start, Pascal Gregor, var precis så stabil som man hade önskat. Den andra tvåmålsskytten Niilo Mäenpää måste naturligtvis också nämnas, liksom André Boman som gjorde hattrick i målgivande passningar. 

Kul också att se de både ynglingarna Måns Andersson och Ludvig Arvidsson få gott om speltid och göra det bra båda två. Visst var matchen redan avgjord när de kom in, men jag är tämligen säker på att duon max fått ett par minuter i slutet om Magnus Haglund fortfarande stod vid rodret.

Utanför planen händer det också grejer. Vinicius arbetstillstånd har visst inte förnyats, men ska vara på gång. Däremot har Iddrisu Moro nu till och med fått ett arbetstillstånd, så den övergången lär snart presenteras.

Ut från truppen försvann redan för någon vecka sedan RWP. Han inledde med att banka in fyra mål på en halvlek mot ett tredjedivisionslag, men blev naturligtvis mållös när det idag var allsvenskt motstånd på andra sidan. RWP har också passat på att offentligt säga att han blev ”dåligt behandlad” i HBK. Det kanske han tycker, men han är trots allt fortfarande formellt sett under kontrakt med HBK (som säkerligen står för åtminstone en del av hans lön) och då bör man naturligtvis inte säga så. Jag tror att RWP skulle ha mycket att vinna på att klaga mindre och koncentrera sig mer på vad han själv kan påverka.

Till sist en liten oro: Idag ställde vi upp med en enda spelare i startelvan som kommer från HBK:s akademi, Bleon Kurtulus. Den där långa sviten med seriematcher med egna produkter är alltså i allra högsta grad hotad i år.

Boman – julklappen vi redan räknat hem

Jag hade ju i princip redan räknat hem honom, men visst är det härligt att André Boman nu är HBK:are på riktigt. Han är en skicklig spelare och har även en karaktär som jag älskar – en spelare som kör ner huvudet och kör hårt, utan krusiduller.

Eftersom det är silly season så ryktas också spelare ut. Mängder med artiklar har skrivits om Yannick Agnero och ett eventuellt intresse från Sunderland. Alla artiklar verkar ha samma ursprung, denna ganska vaga och korta text från en ivoriansk sajt som avslutades med uppmaningar att tippa på en match. Visst kan det stämma att Sunderland är intresserade, men än så länge tar jag uppgifterna med ett kryddmålt salt.

En säkrad tränare och en stillsam silly

 Så var det då klart – Johan Lindholm är vår tränare de kommande tre åren. Förlängningen var minst lika väntad som Ante G:s avsked häromdagen, men likväl skönt att det nu är satt på print.

Vad gäller truppen i övrigt så är silly season än så länge tämligen stillsam. Leo Hedenberg och Pontus Carlsson får, inte oväntat, inte förlängt. Inga nya rykten in hörs, mer än att André Boman naturligtvis är högintressant för HBK. Förutom Boman behöver vi få in minst ytterligare en back, för gissningsvis lämnar Joseph Baffo och Thomas Boakye och möjligen även Gustav Friberg. Marcus Olsson lär dock få förlängt. På mittfältet tror jag att vi sitter stilla i båten, om inte någon (Jonathan Svedberg?) lämnar, medan det är sannolikt att åtminstone ett par av våra anfallare med kontrakt kommer att försvinna permanent eller på lån.

Seger – men mollkänsla

Vi gick vidare i cupen – som vanligt. Det var det viktiga. Spel- och resultatmässigt var 2-0-segern mot femtedivisionslaget Haga inte speciellt imponerande, men vi gjorde jobbet.

Många som suttit på bänken fick chansen från start, andra fick hoppa in, men man kan väl tyvärr inte direkt säga att insatserna förde dem närmare startelvan i allsvenskan. Nyförvärvet Jesper Westermark, som pekats ut som möjlig frälsare där framme, lämnade planen mållös och syntes knappt till alls. RWP gjorde däremot mål, men han kommer väl Magnus Haglund aldrig att ge chansen från start. Bleon Kurtulus stod för en stabil insats i mittförsvaret, och deltog också fint i det offensiva spelet, men där har väl Haglund placerat minst tre man före i hackordningen.

Segern till trots är det ändå mest mollkänslor idag. Talangulla högerbacken Emir El-Kathemi, hyllad av insatta i ungdomsverksamheten, skriver på för BP. Bedrövligt. Extra surt då vi verkligen behöver en ny högerback, eftersom André Boman bara är på lån och Thomas Boakye inte håller. Jag hör dessutom från olika håll att ungdomsspelare tröttnat på HBK:s a-lags ledning. Ett annat exempel är Dion Mehmeti, en 15-åring som tidigare spelade i HBK men nu representerar ÖIS – och gjorde två mål för P15-landslaget häromdagen och ett mål i matchen dessförinnan. Det känns som ett fullständigt mörker om nu även akademin ska börja tömmas på kvalitet – särskilt om det beror på att a-laget missköts.

Lånet sänker oss

Det finns bara en anledning att låna in spelare – man vill snabbt få in någon som höjer kvaliteten på en position där man är svag. Levererar inte lånespelarna en högre kvalitet finns det ingen anledning att spela dem.

André Boman lever till fullo upp till uppgiften som inlånad. Phil Ofosu-Ayeh drog till Indonesien och vi behövde snabbt en ersättare, eftersom vi saknade en duglig högerback. Den rollen har Boman axlat fint.

Noah Söderberg däremot – han är raka motsatsen. Efter en svag premiär mot BP var han något bättre sist mot MFF. Idag var han katastrofal. Båda de mål som Gais sätter i första halvleken är enbart hans fel. Först tappar han markeringen på en hörna och låter en gaisare skalla in 0-1. Sedan skänker han bokstavligt talat bort bollen så att en annan gaisare kan komma fri och sätta 0-2. Det är fullständigt katastrofalt. Att Söderberg spelar istället för våra egna spelare är obegripligt.

I andra halvlek lyckas vi få in 1-2 och visst finns några halvlägen att kvittera. Men vi är fortsatt oerhört tama längst fram. Inte märktes någon ljusning när superettan-målkungen Jesper Westermark kom in. Nu ska han inte dömas ut efter knappt en halv halvlek, men jag tror tyvärr inte att Westermark är en frälsare.

Nej, som jag konstaterade efter förra matchen: livet som HBK:are är tungt på så många vis. Jag har faktiskt svårt att se att det här ska vända. I ödesmatchen mot Västerås nästa omgång är dessutom vår bästa utespelare, Vinicius Nogueira, avstängd efter en fullständigt onödig stämpling på övertid.

Tungt på många vis

För en månad sedan förlorade vi 1-5 mot MFF. Igår fick vi stryk med bara 0-1. En uppryckning? Näppeligen.

Förutsättningarna var nu bättre än på länge, med MFF mitt uppe i viktiga kvalmatcher på europeisk nivå. Vi valde dock att, till skillnad från förra månaden, gå in med en extremt passiv inställning som gav spel mot ett mål i första halvlek. Varför? Tja, det verkar i alla fall inte ha varit meningen.

I andra halvlek försökte vi oss istället på ett liknande spel som förra månaden. Det gav visserligen MFF några fina lägen när vi öppnade oss bakåt, men också ett par hyfsade kvitteringschanser. Därför kan vi inbilla oss att vi gjorde en bra match, men totalt sett hade denna match mycket väl kunnat sluta 1-5 den också. Jag skulle faktiskt säga att vår insats i Malmö var bra mycket bättre än den på Örjans vall, men säkerligen kan en del bli lurade av resultatet och tro att vi var bra igår.

Men det är inte bara resultaten som gör det tungt att vara HBK:are just nu. Spelet har under större delen av året varit erbarmligt – ja, faktiskt betydligt sämre än i fjol. Transferfönstret kan, sett till resultaten hittills, vara vårt sämsta på många år. Vi har värvat in spelare som antingen inte är spelklara ännu (Jesper Westermark och Yannick Agnero), inte håller klassen (Blair Turgott) eller av någon outgrundlig anledning petas (Niilo Mäenpää). Det som vi en gång var kända för, att ge unga och egna talanger chansen, är numera som bortblåst. De få unga HBK-talanger som finns kvar i truppen får sällan starta och istället utvecklar vi andra klubbars ungdomar som vi lånat in. Vi ger inte ens våra egna unga möjligheten att känna på den allsvenska atmosfären utan har under mer än en månad istället ställt upp med inkompletta matchtrupper där platser på bänken stått tomma. Nej, det är verkligen ingen fröjd att vara HBK:are idag och svårt att känna någon framtidstro.

För övrigt är det intressant att jämföra HP:s spelarbetyg med neutrala Bollsvenskans dito i gårdagens match. Bollsvenskan lyfter till exempel fram hur bra André Boman klarade av farlige Taha Ali matchen igenom och anser att han var HBK:s bäste utespelare, medan HP verkar tycka att Boman hade problem i inledningen och ger honom sämst betyg i hela backlinjen. Bollsvenskan noterar att Gabriel Wallentin missade rejält i markeringen i första halvlek och ger honom sämst betyg av alla HBK-backar, medan HP är helt tyst om markeringsmissarna och istället hyllar honom. Liknande skillnader har det varit även i tidigare matcher, till exempel mot BP (HP:s siffror här, Bollsvenskans här) och Värnamo (HP här och Bollsvenskan här). Jag skulle rekommendera den som vill ha en nykter syn på HBK:s insatser att titta mer på Bollsvenskan och mindre på HP.