Kan Rocco få mittfältet att rocka?

De är ganska ovanliga numera – HBK-nyförvärven som plötsligt är klara utan att någon knystat det minsta om dem innan dess. Idag kom dock en sådan klassisk HBK-värvning: franske innermittfältaren Rocco Ascone. Till att börja med bara på lån, men med köpoption.

Utifrån beskrivningarna på hemsidan – gärna utmanar sin motståndare i det offensiva spelet, har acceleration med bollen som en av sina främsta styrkor – och i HP – bra passningsspelare, kan transportera boll – är det tämligen tydligt att han inte i första hand tas in för sina defensiva kvaliteter. Tanken är sannolikt att Joel Allansson ska vara den som vinner bollen och sedan lämnar över den till Ascone. Det kan kanske få vårt mittfält att rocka på ett sätt som vi inte sett sedan Erik Ahlstrands dagar. Jag hoppas dock att fransmannen ändå är en hyfsad bollvinnare, för vi har nog inte råd med en spelare som alltför lätt blir bortkollrad där.

Som bonus är till slut även Emmanuel Yeboah klar för spel. Glädjande nog bekräftas också uppgifterna om att HBK även för hans del har en köpoption.

Och ännu fler nyförvärv kan det bli; i HP uppges att en ny provspelare kan vara på plats imorgon.

Men spelare är naturligtvis inte bara på väg in. Yannick Agnero och Bleon Kurtulus har det snackats om i ett par månader nu, men Jesper Westerbergs uttalande i HP idag läser jag som att det är riktigt nära – och att det kan bli så att någon av dem (eller båda) spelar klart hösten i HBK trots en försäljning. I så fall tror jag att det främst är Bleon Kurtulus som är aktuell, eftersom han sannolikt inte som 18-åring skulle ta en plats i ett större lag som mittback och att det då även för det köpande laget kan vara positivt att låta honom få lite mer seniorerfarenhet i allsvenskan under hösten.

Naeem Mohammed kan också komma att säljas, men det låga budet som det pratades om för ett par veckor sedan är tydligen nobbat. Med Yeboah helt spelklar är möjligen HBK något mer villiga att låta Mohammed gå nu – det finns ju onekligen många anfallare att välja på.

Klart med Kaib

Så var Rami Kaib klar. Precis som jag skrev häromdagen är det ett fullt rimligt lån i det läge vi befinner oss i idag. Intressant nog så är dessutom både han och Jesper Westerberg tydliga med att det kan bli en fortsättning även efter säsongen, på samma sätt som det blev med André Boman. Jag är dock långt ifrån övertygad om att Kaib blir samma succé som Boman – det har inte blivit mycket speltid för honom de senaste åren och frågan är vilken kvalitet han egentligen håller. Men vi hoppas naturligtvis på det bästa.

Jesper Westerberg har nu också nu bekräftat att inga av alla sommarens provspelare är aktuella i dagsläget. Det var tämligen väntat. Dessutom ska HBK ha nobbat utländska bud på både Yannick Agnero och Bleon Kurtulus. Johan Lindholm säger sig emellertid vara ”relativt säker på” att minst en spelare (dock ej namngiven) kommer att säljas och uppger också att man är beredda att både ersätta och förstärka. Det blir helt enkelt en spännande fortsatt sommar för oss HBK:are.

Ungt i silly – äntligen

Silly season står i full blom – och HBK verkar satsa ungt, till skillnad från under Haglund-epoken. Det är på tiden. Vi behöver göra chansningar på yngre spelare som kan slå igenom och ge oss betalt, och inte bara hämta in föredettingar som kanske är marginellt bättre – eller ibland sämre – än de vi redan har och samtidigt kostar multum.

Emmanuel Tannor känns som ett spännande namn. Han verkar ha gjort det bra i träningsmatchen mot Gais, är uppvuxen i svensk fotboll så ingen inskolning behövs och låter väldigt intresserad av att skriva på. På den position där han helst spelar, till höger i anfallet, skulle det inte skada med en förstäörkning, även om Ludvig Arvidsson på intet sätt gjort bort sig.

Lite mer som långskott känns de två danskarna Oliver Bødker och Tobias Nielsen. Båda är 19 år gamla, har inte tagit sig in i Nordsjällands a-lag (vilket visserligen inte Yannick Agnero heller gjorde) och Johan Lindholm menar att de är ”inga som går in i en a-trupp nu”. Då kan man undra lite när de ska göra det, för om ett halvår är de för gamla för P19. Men naturligtvis skadar det inte att testa dem och kanske kan mittbacken Bødker, som är den mest meriterade, fylla en roll i truppen som siste mittback när Bleon Kurtulus försvinner.

På försäljningssidan är det mer tyst och i princip samma läge som för en månad sedan. Yannick Agnero och Bleon Kurtulus finns det så klart intresse kring, och frågan är ju bara när – inte om – de sticker. Men kanske får vi ha kvar dem ett tag till. Birnir Snær Ingason lär också försvinna snart, han var enda man i matchtruppen mot Gais som inte ens fick en minut och har också offentligt klagat på sin uteblivna speltid. Samtidigt borde han vara ett attraktivt namn hemma på Island, med tanke på hur bra han var där 2023.

Silly startar

Det har talats om löjligt låga transfersummor av stockholmsbaserade medier. Men nu börjar siffrorna som nämns motsvara den talang som Bleon Kurtulus är. 5-7 miljoner euro är han värd, enligt en italiensk källa. Får vi ett bud i den storleksordningen, eller strax där under, är jag tämligen säker på att Bleon Kurtulus försvinner i sommar, under förutsättning att han själv vill det.

Även Birnir Snær Ingason sägs – återigen – vara på väg bort. Precis som i vintras är det från isländskt håll som uppgifterna härstammar, men den här gången tror jag att de stämmer. Ingason har inte ens varit med i matchtruppen de senaste omgångarna och har ärligt talat inte visat mycket alls i år, de minuter han trots allt spelat. Det är nog bäst för alla att han går vidare.

Yannick Agnero har också omgärdats av rykten och hans fem mål under värsäsongen lär inte ha minskat intresset. Men om Kurtulus för siffrorna som nu nämns säljs har vi nog råd att vänta på ett riktigt fett bud på ivorianen innan vi släpper honom.

Är då någon på väg in?

Tja, än så länge finns inga tydliga rykten. Men försvinner Bleon Kurtulus är det givet att en mittback av hög klass måste in – ja, kanske måste det till ett sådant nyförvärv även om Kurtulus stannar, med tanke på hur svagt vårt försvar har varit.

I övrigt är det svårt att veta. Visst kan man drömma om värvningar som är tydligt bättre än de vi har idag, men med tanke på vår ekonomi så har vi nog svårt att handla från en sådan hylla. Kanske kommer någon ung talang in, kanske kan vi få till något lån som kan lyfta oss, men jag tror nog att det i år blir ett betydligt lugnare transferfönster än förra året.

Vi är ett såll

Det är inte lätt att vara HBK:are just nu. Vi läcker som ett såll bakåt. Situationer som inte är i närheten av att vara farliga förvandlas plötsligt, på bara någon sekund, till baklängesmål. Förlorade närkamper, missade bortsparkningar, onödiga straffar och självmål – ja, allt inträffar just nu och allt leder till insläppta mål. Då hjälper det föga att vi trots allt får in en boll framåt då och då.

Idag mot Elfsborg var Bleon Kurtulus extra olycklig. Vid första målet förlorar han först bollen och får den sedan på handen, vid det andra misslyckas han i en duell, vid det tredje bröstar han själv in den och vid det fjärde är visserligen Filip Schyberg den som missar grovt, men innan dess har bollen också passerat Kurtulus. Ingen idé att hänga honom dock, detta är läropengar, och Kurtulus är fortfarande en ruskigt spännande talang.

Vi har nu spelat 11 matcher. I 6 av dem har Pascal Gregor medverkat. På dessa 6 matcher har vi släppt in 10 mål (varav 5 i premiären), i genomsnitt alltså 1,67 per match, eller 1 per match borträknat premiären. Det är inga supersiffror, men när man ser att vi på de övriga 5 matcherna, där Gregor alltså inte har medverkat, har släppt in 15 mål, 3 per match i snitt, så inser man att dansken nog måste komma tillbaka så snart som möjligt.

Något glädjande då? Jo, visst går det att hitta sådant. Till exempel att flera av våra egna unga talanger får allt mer speltid. Idag gjorde Ludvig Arvidson mycket bra och Måns Andersson såg riktigt fin ut under inhoppet.

Pawel Chrupalla fick också lite speltid igen. Och frågan är om vi har råd att vara utan hans vänsterfot på plan? Idag skapade den ett par fina lägen på de få minuter den fick och visst borde Blair Turgott gjort mål ett av dem. Jag gillar att Gustav Friberg kunnat ta sig in i laget efter två svåra år, men kanske är det ändå läge att ge Chrupalla chansen från start igen?

Som vanligt i Malmö

Nej, det blev ingen seger mot Malmö. Och det hade vi ju inte räknat med heller. För att lyckas bryta den hemska sviten hade vi inte bara behövt göra en solid prestation utan också ha marginaler med oss och en domare som vågar döma rättvist. Idag nådde vi nästan det första, men var långt ifrån på det andra och tredje.

Ändå såg det länge ganska bra ut. Men så väljer Filip Schyberg av någon anledning att nicka bollen inåt plan, där en MFF:are drar Joel Allansson i tröjan och får fritt spelrum att servera en annan ljusblå – som grundlurar Tim Erlandsson och sätter bollen mitt i mål.

Sedan blir Bleon Kurtulus nedknuffad i straffområdet och får nästan tröjan avsliten. Alla vi som kan något om fotboll förstår att domarens signal är en straffspark på grund av den store MFF-mittbackens extremt tydliga knuff i ryggen. Men domaren pekar helt obegripligt åt fel håll. En sån fegis!

Så avslutas halvleken med ett självmål och ridån går ner. Andra halvlek blir en lång transportsträcka, där det som är mest synd är att Yannick Agnero inte kan förvalta gratisläget och förlänga sin målsvit, medan det roligaste är att Malte Persson, med nytecknat kontrakt på fickan, får känna på allsvensk gräsmatta.

En härlig kväll på Örjan

Oh, en så mycket härligare resa hem från Örjan det blev idag jämfört med förra gången jag var där. En riktigt imponerande insats, där vi var tio man en timme men ändå klart bäst.

Idag finns det många att hylla: Naeem Mohammed som sätter sina två första mål sedan förra året, Filip Schyberg som gör ett och en assist, Yannick Agnero som målar för tredje matchen i rad och även gjorde sin spelmässigt bästa insats i år. Mest av alla imponerade dock Bleon Kurtulus – stark, bollsäker och med mängder av rätt beslut på plan. Han kommer att bli en storback, kanske den bästa någonsin under den tid jag följt HBK.

Allt var dock inte bra. Tim Rönning inger ingen trygghet och har i år inte stått för särskilt många bra insatser, ej heller idag. Det första målet kanske inte är hans, men han bör i alla fall försöka nå bollen. Det andra får han ta på sig helt. Kan man hoppas att den andre Tim får chansen snart?

Inte heller är det så bra att vi har en så tunn trupp. Idag saknades tre man och då valde vi att inte ens ta ut en full matchtrupp, vilket alltså indikerar att de två afrikanska ungdomarna Iddrisu Moro och Marvin Illary är oerhört långt ifrån att få spela. Idag försvann ytterligare två man, Gabriel Wallentin med utvisningen och Naeem Mohammed som skadade baksida lår.

Märkligt också att HBK verkar ha sparat in på massören. Är det för att ha råd med fem tränares lön, plus Magnus Haglunds feta paycheck?

Till sist: Jag försöker undvika att alltför ofta anmärka på domaren, men hur kan hon låta den varnade Värnamospelaren som slår till Bleon Kurtulus vara kvar på plan? Särskilt när hon tidigare har tagit en oerhört billig utvisning för att Gabriel Wallentin möjligen kan ha nuddat samma spelares häl.

Reflektioner efter Sirius

Det viktigaste var inte att vi fick en poäng, även om den också var viktig. Det viktigaste var att vi äntligen spelade riktigt bra. 1-1 slutade gårdagens match mot Sirius, men vi var faktiskt närmast segern och hade ordentligt oflyt med marginalerna, medan Sirius mål var riktigt onödigt. Nu kan man våga tro på HBK igen.

Yannick Agnero har varit uppsnackad, men inte motsvarat förväntningarna alls hittills. Igår visade han äntligen klass – skottet som gav 1-0 kan vara årets mål i allsvenskan och höjde säkert hans värde med ganska många miljoner. Samtidigt som han ofta ser kantig ut och tappar enkla bollar så kan han ur ingenting skapa farliga målchanser, ett attribut som lär locka större klubbar inom kort.

Naeem Mohammed ser också ut att vara på väg att bli den superanfallare han var fram till skadan i somras. Precis som 2023 så tror jag att det kan lossna rejält för honom så snart första bollen sitter i nätmaskorna.

I försvaret visade Bleon Kurtulus också klass, framför allt i spelet med boll. Han har redan blivit en riktigt viktig bricka och det är härligt att se. Även han lär snart försvinna för ett antal miljoner.

Och utanför plan är det spännande att se att podden Sigges cirkus ska ta ett rejält snack med Jesper Westerberg, på sistone rejält ifrågasatt. Det blir intressant att höra och kanske är det också läge att skicka in lite egna frågor.

Mjällby bättre på allt

Som HBK:are har vi tyvärr blivit vana vid känslan av tomhet och hopplöshet efter en match under det senaste decenniet. Jag ska inte säga att det är sämre än någonsin, för den senaste smärtan är alltid den värsta, men det har gått oerhört snabbt nedåt de senaste månaderna. Administrativt slarv, mörkläggning, misslyckade nyförvärv och nu match på match med erbarmliga prestationer.

Idag kändes nästan varenda Mjällbyspelare som starkare, snabbare, uthålligare och mer teknisk än varenda HBK-spelare. Även om vi hade riktigt flyt med målet precis före paus så var vi aldrig nära poäng. Att xG är ett löjligt mått kan man se efter den här matchen: HBK var inte speciellt långt efter Mjällby enligt detta sätt att räkna, men i verkligheten chanslöst.

Fanns det något bra då? Jo, så klart. Joel Allansson var faktiskt briljant i första halvlek och krönte det med framspelningen till målet. Filip Schyberg gjorde inte bort sig i sin startdebut. Yannick Agnero fick till slut göra mål, även om han i övrigt var väldigt svag och säkert hämmades av sin tidiga onödiga varning. Naeem Mohammed blixtrade till ett par gånger. Bleon Kurtulus visar flera gånger klass, även om sista målet nog delvis är hans. Ludvig Arvidsson är pigg och han får faktiskt gärna starta på söndag.

17 år som ger hopp

Han sköt och han sköt. Till slut nickade han istället – och fixade en underbart härlig och rättvis seger i allra sista minuten. 17-årige Bleon Kurtulus är guld värd, både idag och i framtiden, när han kommer att ge oss många sköna miljoner. Redan före målet hade han varit bäste HBK:are på plan.

En märklig känsla var det att se HBK så fullständigt överlägset mot ett annat allsvenskt lag. Öster var uppenbarligen ute efter 0-0, med hopp om att någon kontring kanske skulle resultera. Det är en helt acceptabel taktik från en nykomling, men det var ändå förvånande att se hur ytterst mediokra de var, särskilt med tanke på deras tidigare resultat. Samtidigt var det frustrerande att se hur trubbiga vi själva var – mängder med hyfsade chanser, men Östermålvakten hade knappt behövt anstränga sig innan Bleon skallade in den.

Härligt också att se 16-årige Ludvig Arvidsson få chansen när vi jagade mål, före till exempel Blair Turgott. Det var dessutom Arvidsson som fixade frisparken som sedan Joel Allansson rutinerat flyttade tio meter närmare mål innan vi avgjorde.

Förutom Arvidsson fick vi även en annan allsvensk debutant i Filip Schyberg. Även det roligt. Nu har alla utespelare i a-lagstruppen spelat, med undantag av tre nyförvärv (Aleksander Damnjanovic Nilsson, Iddrisu Moro och Marvin Illary) och vår nummer 10 Albin Ahlstrand. Just det känns inte riktigt lika bra.

Kollaps!

Katastrofen som avslutade försäsongen följdes av en kollaps när allsvenskan drog igång. 0-5 hemma mot nykomlingen Degerfors är hiskeliga siffror. Och vad värre är – det är inte orättvisa siffror, om än kanske något för stora. Visst var vi med i första halvlek, men vi hade matchen igenom oerhört svårt att skapa någon form av farligheter, framför allt i uppställt spel, samtidigt som försvaret var ihåligt som en schweizerost.

Tyvärr fick jag också en hel del farhågor bekräftade. Yannick Agnero har så klart talangen, men är ung och ojämn. Pawel Chrupalla är bra vid fasta situationer, men en blek kopia av Vinicius i spelet. Bleon Kurtulus gjorde en hel del fina aktioner, men missade också vid alla tre spelmålen bakåt. Nej, det här var verkligen inte någon kul eftermiddag på Örjan.

Och som lök på laxen: Många har hyllat den nya tröjan, men när jag idag såg den på plan i kombination med vita byxor så kändes vår dress bara som en trist TFF-kopia.

Utskåpade på Strandvallen

I två cupmatcher har vi varit klassen bättre än våra motståndare och tagit komfortabla segrar. Idag var det vår tur att bli utklassade. Mjällby pressade oss hela matchen så att vi knappt kunde ta oss ur egen planhalva, medan vår egen press inte alls bet utan motståndarna fick hela tiden chansen att bygga sitt eget spel. Kanske kan vi hoppas på att utskåpningen beror på att stora delat av startelvan är nyförvärv och det tar ett tag att spela ihop sig, kanske är vi helt enkelt så här mycket sämre än lag som ligger på övre halvan av allsvenskan.

Så vad har då cupspelet gett? En del positiva signaler ser jag trots allt – på det individuella planet. Tre att lyfta upp är:

• Pawel Chrupalla har den kanske allra bästa vänsterfot på fasta situationer jag sett i ett allsvenskt lag. Varje gång han får chansen är det en potentiell målchans. Idag sätter han den på Villiam Granaths panna och vi är bara centimeter från att ta ledningen. Sannolikt hade det ändå inte räckt, men visst hade en 0-1-boll där kunnat förändra matchen. Även om Vinicius snart är tillbaka så måste vi ha Chrupalla i startelvan, han är en extremt viktig potentiell matchvinnare.

• Bleon Kurtulus har fått chansen – och tagit den. Visst är han fortfarande grön och gör inte allt rätt, men en 17-årig mittback som spelar så bra kommer att generera många sköna miljoner till HBK, kanske redan i sommar.

• André Boman fortsätter att vara en ångvält på sin kant. Springer, kämpar – och trixar sig fram. Riktigt bra attityd och nu har han börjat leverera assist också. Kommer att bli en riktig pubklikfavorit på Örjan och kan han fortsätta så här lär han få chansen i landslaget igen.

En blixt från schyn

Det är en klassisk HBK-värning – ett namn ingen tänkt på förut och så plötsligt, som en blixt från skyn, är han presenterad: Filip Schyberg. Jag måste erkänna att mina kunskaper om nyförvärvety är högst begränsade, men jag får lita på Johan Lindholms bedömning. Både Lindholm och Schyberg själv pratar om att Schyberg ska ”växa in i den allsvenska kostymen”, och det är nog klokt resonerat, för våra nyförvärv från Skövde brukar ha svårt att göra något större intryck direkt.

Med Schyberg klar är vår kontrakterade mittbacksuppsättning tre man stor: Schyberg, Gabriel Wallentin och Bleon Kurtulus. Det är en orutinerad trio. Min gissning är att Marcus Olsson snart skriver på nytt kontrakt och kompletteras med ytterligare en mittback med gedigen allsvensk, eller motsvarade, erfarenhet.

Seger – men mollkänsla

Vi gick vidare i cupen – som vanligt. Det var det viktiga. Spel- och resultatmässigt var 2-0-segern mot femtedivisionslaget Haga inte speciellt imponerande, men vi gjorde jobbet.

Många som suttit på bänken fick chansen från start, andra fick hoppa in, men man kan väl tyvärr inte direkt säga att insatserna förde dem närmare startelvan i allsvenskan. Nyförvärvet Jesper Westermark, som pekats ut som möjlig frälsare där framme, lämnade planen mållös och syntes knappt till alls. RWP gjorde däremot mål, men han kommer väl Magnus Haglund aldrig att ge chansen från start. Bleon Kurtulus stod för en stabil insats i mittförsvaret, och deltog också fint i det offensiva spelet, men där har väl Haglund placerat minst tre man före i hackordningen.

Segern till trots är det ändå mest mollkänslor idag. Talangulla högerbacken Emir El-Kathemi, hyllad av insatta i ungdomsverksamheten, skriver på för BP. Bedrövligt. Extra surt då vi verkligen behöver en ny högerback, eftersom André Boman bara är på lån och Thomas Boakye inte håller. Jag hör dessutom från olika håll att ungdomsspelare tröttnat på HBK:s a-lags ledning. Ett annat exempel är Dion Mehmeti, en 15-åring som tidigare spelade i HBK men nu representerar ÖIS – och gjorde två mål för P15-landslaget häromdagen och ett mål i matchen dessförinnan. Det känns som ett fullständigt mörker om nu även akademin ska börja tömmas på kvalitet – särskilt om det beror på att a-laget missköts.

Nere i dalarna igen

En sak är säker: för oss HBK:are blir det inga jämntjocka presationer och ingen mellanmjölk i år. Spelet är antingen i djupa dalar eller på höga berg. Allt som oftast har prestationerna varit av det förstnämnda slaget, och totalt sett har vi fler poäng än vi förtjänar.

Igår mot Mjällby var vi tillbaka i dalarna. Ett uselt ingripande av Tim Rönning ledde till 0-1, 0-2 kom av bara farten och 0-3 på en rätt onödig straff. Visst fanns en hel halvlek kvar att komma ikapp, men även om RWP gjorde ett snyggt reduceringsmål och Amir Al-Ammari rammade ribban så var vi aldrig riktigt nära att göra match av det.

Finns det då något positivt att ta med sig? Jodå! Kanske kan RWP få det att lossna nu när målnollan är spräckt. Och 16-årige Bleon Kurtulus gjorde inte bort sig vid sin första allsvenska start. Med tanke på att Marcus Olsson skadade sig så får unge Kurtulus förhoppningsvis fortsatt förtroende. Kanske måste vi – nu när den mittbacksbrist jag varnade för slagit till – till och med stoppa honom från att åka till U17-EM, som vi en gång i tiden gjorde med Sead Haksabanovic?

Första bra men andra sämst

Vi låg inför denna allsvenska omgång på andra plats i allsvenskan. Men vad få, om ens någon, noterat är att alla våra segrar kommit efter bra resultatmässiga prestationer i första halvlek. 6-2 var vår förstahalvleks-målskillnad före dagens match – 1-5 motsvarande för andra halvlek.

Därför var det ingen överraskning att vi förlorade idag, trots ledning i halvtid med 2-1. Det kändes som att HBK:arna blev chockade efter 2-2-kvitteringen, som kom från ingenstans efter en slumplyra som flaxade in i krysset. Men fyra insläppta på en halvlek är naturligtvis katastrofalt dåligt och inte på något sätt acceptabelt.

Varför är vi då så mycket sämre i andra än första? Kanske blir vi helt enkelt slitna av att ständigt jaga boll, trots Texas påstående i HP att ”inget allsvenskt lag slår HBK i fysen”. Oavsett så måste Magnus Haglund och hans gäng analysera våra svaga andra halvlekar och hitta ett botemedel – annars finns risken att det sätter sig på hjärnan.

Jag förutspådde förra veckan att en mittback snart vara avstängd. Så blir det också. Efter dagens gula kort kommer Gabriel Wallentin att få sitta på läktaren mot Mjällby. Det blir intressant att se Haglunds val. Får Bleon Kurtulus chansen, drar han ner Jonathan Svedberg som back eller är det slut med 3-5-2?

Något positivt från dagens match finns trots allt: Viktor Granath spräckte sin målnolla och fyllde på med ytterligare ett mål. Låt oss hoppas att han snart kan peta in ett par strutar till – mål som förhoppningsvis också kan ge poäng.

Kan det bli mittbacksbrist?

Vår 3-5-2-uppställning igår blev en succé. Men frågan är om vi ändå måste överge den snart. För att den ska fungera krävs tre mittbackar och just nu har vi bara fyra friska sådana i truppen. Och jag tror som sagt att det dröjer innan Ante G är spelklar igen.

De tre mittbackar som startade igår – Joseph Baffo, Gabriel Wallentin och Marcus Olsson – drar på sig rejält med varningar per spelad minut, så avstängningarna lär dugga tätt. Visst kommer säkert Bleon Kurtulus att få chansen från start då, men snart försvinner han till U17-EM och missar därmed de tre sista omgångarna före sommaruppehållet. Om inte tidigare så är min gissning att vi är tillbaka i en fyrbackslinje någon gång då.

Rätt Kurtulus vann

Äntligen gör HBK en bra match i allsvenskan 2024! Och vi får tre rättvisa poäng! Underbart! Den nya 3-5-2-uppställningen kan inte betraktas som något annat än succé.

Mest uppmärksamhet idag fick förstås debuten för Bleon Kurtulus. Och visst var det härligt att se. Möta storebrorsans lag och banka dem, inför familj och vänner – det kan knappt bli bättre. Grattis, Bleon! Och tack för att du stannade i HBK och inte drog norrut som storebröderna.

Dagens store HBK:are var dock faktiskt en annan: Jonathan Svedberg. Svedberg har fått mycket skäll i år – och det har varit rättvist. Men idag är han magnifik, och avgör matchen med en ytterst exakt passning till Naeem Mohammeds 1-0 innan han själv behärskat placerar in 2-0 med sitt första allsvenska mål. Även flera andra gånger var Svedbergs passningar nära att nå fram till Mohammed och det är faktiskt också han som skjuter skottet som en hammarbyare ostraffat leker handbollsmålvakt på. En lysande insats, Svedberg!

Enda orosmomentet är den enorma mängd varningar vi drar på oss. Visst, det är bra att vi har tuffat till oss, men ett par av dagens varningar var inte på grund av tufft spel utan kom efter protest och bortsparkad boll. Det är onödigt, även om en förklaring är en kinkig domare. Nu är Amir Al-Ammari avstängd i nästa match och vi har fyra viktiga spelare som står på två varningar och riskerar avstängning till matchen därefter.

Ironiskt och sorgligt när Ante missar rekordet

Det är onekligen både ironiskt och sorgligt. Under lång tid har det tjatats om att Ante G aldrig är skadad och att han är på väg att slå rekord i antalet allsvenska matcher. Nu, när han faktiskt är på vippen att ta över rekordet – ja, då ÄR han skadad.

Dessutom är det inte vilken skada som helst, utan en spricka i benet. Sådant läker troligen inte i brådrasket på en 42-årig kropp. Jag skulle gissa att vår mittbacksveteran blir borta en stor del av säsongen. Rekordet kommer han naturligtvis ändå att slå tids nog, om inte annat genom att HBK ger honom ett inhopp sent i någon match.

Skadan ger bekymmer både på kort, och eventuellt även längre, sikt. Nu till helgen saknas båda ordinarie mittbackarna. Gabriel Wallentin får naturligtvis spela och är ett bra alternativ, men vem ska ta platsen bredvid? Jag tror knappast att 16-åringen Bleon Kurtulus kastas in från start utan att ha gjort en minut i allsvenskan innan dess. Jonathan Svedberg vikarierade där en gång i fjol och gjorde det bra, men jag skulle bli mycket förvånad om Magnus Haglund inte väljer erfarne Marcus Olsson. 

På längre sikt blir skadan trots allt möjligen inte lika kännbar. Visserligen har Ante G varit bra under de två senaste matcherna, men Gabriel Wallentin är som sagt ett bra alternativ och nu får han chansen att verkligen skaffa sig allsvensk erfarenhet. Säkerligen kan unge Kurtulus också få känna på hetluften i några inhopp och kanske snart vara redo att ersätta i startelvan vid nästa skada eller avstängning (för sådana får vi nog räkna med kommer att drabba både Wallentin och Baffo). 

En bortslarvad Taulant

Taulant Parallangaj fick riktigt fina lovord när han släpptes upp i a-lagstruppen för två år sedan. Och HBK visade att man verkligen trodde på honom när man i juli 2022 förlängde hans kontrakt med tre år.

En månad senare gjorde Parallangaj debut i startelvan mot svårast möjliga motstånd: BP. Det gick tyvärr uselt; debutanten visades ut och HBK fick stryk. Jag skrev då att jag hoppades att HBK skulle stötta honom. Om – och i så fall hur – HBK har gjort det vet jag inte. Men Parallangaj, nyss så hyllad, kom aldrig tillbaka. Känslan utifrån är att det där enda misstaget knäckte honom helt. Det är ett svaghetstecken hos HBK att en talang som man trott så hårt på fullständigt slarvas bort.

Nu lämnar Taulant Parallangaj för Sandviken i division 1. Det är en ytterst väntad bantning av truppen, särskilt som det finns fyra andra renodlade mittbackar i truppen (Ante G, Joseph Baffo, Gabriel Wallentin och Bleon Kurtulus). Jag hoppas att det blir en möjlighet till nystart för Taulant. Och kanske, kanske kan han någon gång – med stärkt självförtroende och ny a-lagserfarenhet – komma tillbaka till oss.