En ny förlust – och katastrofal kommunikation

Vi ställde upp med samma startelva som mot Syrianska, precis som då inledde vi med ett tidigt mål och precis som då hjälpte det inte. Den här gången blev det dock ännu värre än sist, och tredje förlusten på fyra senaste är ett faktum.

I veckan jämförde Tony Karlsson vår tränare Igor Krulj med Ståle Solbakken. Solbakken har visserligen sex ligatitlar med FCK, men Igor har å andra sidan tagit ner HBK från allsvenskan, etablerat klubben på Superettannivå och dessutom lyckats degradera Tvååkar. Kanske är det ändå Alex Ferguson som är en mer lämplig jämförelse, Tony?

Dokumentärserien Blå skulle skildra HBK ”inifrån, bakom kulisserna”. Förebilden sades vara Netflixsuccén ”Sunderland 'til I die”, som inte minst ger en röst åt frustrerade och ledsna supportrar.
Initiativtagaren Christian Albinsson påstod att ”även om det händer något som inte är till HBK:s fördel så ska det med”. Och vad gör man då, när det kokar mer bland oss HBK:are än vad jag någonsin kan minnas under de drygt 30 år då jag följt klubben? Man släpper ett avsnitt med exakt noll skildringar inifrån, med exakt noll av den frustration som finns i och runt klubben, och med exakt noll detaljer som inte är till HBK:s fördel. Jag känner mig nästan personligt förolämpad, när min klubb tror att jag är så dum att jag köper det här. Vad blir det i Blå nummer fyra – en odyssé genom de framgångsrika åren kring millenieskiftet, där Tom Prahl står i centrum?

Bra och dåliga nollor

Det blev 0-0 mot våra halländska grannar nere i Spanien. Det var tyvärr inte enda nollan – det var också noll webbsändningar från matchen och noll journalister på plats. Därför fick vi hålla tillgodo med en matchrapport författad utifrån ett samtal med vår tränare. Jag förstår faktiskt inte att HP och HN, som ju är samma bolag och har samma chefredaktör, misslyckas med att skicka åtminstone en journalist när storlagen i de båda tidningarnas upptagningsområden möts.

Noll förluster mot svenskt motstånd i år under ordinarie tid. Det är faktiskt riktigt imponerande, särskilt som vi mött fyra allsvenska lag.

Edvin Kurtulus spräckte sin nolla i antalet seniormatcher, och ska (enligt vår tränare) ha gjort en bra debut. Välbehövligt, för vi är riktigt tunna på ytterbackspositionerna, där Kurtulus – som jag förstått det – spelade.

Noll i betyg ger jag inte till dokumentären Blå – absolut inte. Jag gillar verkligen tanken bakom Blå och även om det ju är långt till nivån som ”Sunderland 'Til I Die” lagt fast så håller produktionen hög klass.  Men riktigt så översvallande som andra verkar vara är jag inte efter premiäravsnittet. Det var ju ganska tillrättalagt, och åtminstone jag ser en del problem i att en styrelseledamot är producent och att HBK:s kommunikatör är redaktör. Vad för slags kritik mot exempelvis styrelse- eller kommunikationsarbetet kommer att släppas igenom?

För övrigt var det ganska tragikomiskt att läsa HP:s chefredaktörs text om Blå. Viveka Hedbjörk menar alltså att dokumentären är att betrakta som ”vilket frilansjobb som helst”. Med andra ord: vi som läsare kan räkna med att det även i annan HP-journalistik finns intressekonflikter. Nästa gång blir det kanske en dokumentär om kommunpolitiken producerad av en politiker som HP köper in?

Ett svullet knä, en spännande dokumentär och en fin akademi

Johan Oremo är knäskadad – ännu en gång. Riktigt tråkigt. Oremo har ju stundtals visat klass i HBK, även om skadorna begränsat hans speltid. Tyvärr är det tveksamt om vi kommer att få se honom i HBK igen, tror jag.

Igor Krulj öppnar nu för anfallslån. Det kan nog vara klokt. Även om truppsidan listar sex spelare som anfallare så är faktist minst hälften av dem mer mittfältare i dagens HBK.

Betydligt mer upplyftande var att se HBK:s planer på en dokumentärserie. Förutom att det som supporter ska bli otroligt spännande att se den så kan den kanske även få upp intresset för klubben, både lokalt och runt om i Sverige.

Och så är det naturligtvis riktigt kul att vår akademi fortsatt bedöms hålla högsta klass.