Mer av Marcus

Så där ja – då har Marcus Olsson till slut också skrivit på. Välbehövlig rutin i försvaret är inne. Men ännu en mittback behövs och dessutom verkar det som att Iddrisu Moro snart också är klar. Då skulle vi ha 28 man med kontrakt och kommer att behöva rensa bort åtminstone tre-fyra.

En ny Arvidsson skriver på

Ett lärlingskontrakt är knappast någon garanti för att man en dag blir en a-lagsspelare, men eftersom vi tappat en hel del lovande ungdomar på sistone är det glädjande att se en u-landslagsspelare skriva på: Ludvig Arvidsson.

Signeringen av Arvidsson ger mig dock anledning att återkomma till hur felbyggd vår trupp är för tillfället. Vi har redan ett överflöd av anfallare, inklusive hyllade ynglingen Alex Hall som knappt fått speltid hittills. Vilken chans har Arvidsson att slå sig in här? Ja, jag förstår att han är för framtiden. Men samtidigt saknar vi fortsatt minst två mittbackar och där hade Kevin Andersson Lönnergård – jämngammal med Ludvig Arvidsson – varit ett intressant namn som kanske till och med kunnat få hyfsat med speltid 2025, men han valde tyvärr en betydligt tråkigare förening.

I HP:s artikel om truppbygget drar tidningen och Johan Lindholm samma slutsatser som jag skrev häromdagen. Joseph Baffo och Jonathan Svedberg lämnar sannolikt, medan Marcus Olsson nog snart skriver på. Då behöver ytterligare en erfaren mittback tillkomma, och så en ung talangfull mittfältare. Även om Johan Lindholm har fått ta över en felbyggd trupp så är det skönt att höra signalerna om att den är på väg att stöpas om.

En blixt från schyn

Det är en klassisk HBK-värning – ett namn ingen tänkt på förut och så plötsligt, som en blixt från skyn, är han presenterad: Filip Schyberg. Jag måste erkänna att mina kunskaper om nyförvärvety är högst begränsade, men jag får lita på Johan Lindholms bedömning. Både Lindholm och Schyberg själv pratar om att Schyberg ska ”växa in i den allsvenska kostymen”, och det är nog klokt resonerat, för våra nyförvärv från Skövde brukar ha svårt att göra något större intryck direkt.

Med Schyberg klar är vår kontrakterade mittbacksuppsättning tre man stor: Schyberg, Gabriel Wallentin och Bleon Kurtulus. Det är en orutinerad trio. Min gissning är att Marcus Olsson snart skriver på nytt kontrakt och kompletteras med ytterligare en mittback med gedigen allsvensk, eller motsvarade, erfarenhet.

En säkrad tränare och en stillsam silly

 Så var det då klart – Johan Lindholm är vår tränare de kommande tre åren. Förlängningen var minst lika väntad som Ante G:s avsked häromdagen, men likväl skönt att det nu är satt på print.

Vad gäller truppen i övrigt så är silly season än så länge tämligen stillsam. Leo Hedenberg och Pontus Carlsson får, inte oväntat, inte förlängt. Inga nya rykten in hörs, mer än att André Boman naturligtvis är högintressant för HBK. Förutom Boman behöver vi få in minst ytterligare en back, för gissningsvis lämnar Joseph Baffo och Thomas Boakye och möjligen även Gustav Friberg. Marcus Olsson lär dock få förlängt. På mittfältet tror jag att vi sitter stilla i båten, om inte någon (Jonathan Svedberg?) lämnar, medan det är sannolikt att åtminstone ett par av våra anfallare med kontrakt kommer att försvinna permanent eller på lån.

Tillbaka på silverplats efter 20 år

För tjugo år sedan slutade HBK tvåa i allsvenskan efter MFF. Nu är vi tvåa i tabellen igen – kanske för första gången sedan dess.

Det var återigen en riktigt fin insats som gav dagens seger. Värnamo fick ha mycket boll, men kom inte till särskilt många lägen, medan HBK var sylvassa framför mål.

Naeem Mohammed lyfte jag upp som en potentiell skyttekung inför allsvenskan. Efter en svag start har han nu gjort tre mål på de två senaste matcherna. Skyttekungstiteln går säkert till MFF:s Isak Kiese Thelin, men Mohammed borde kunna nå 15 strutar i år.

”Vinicius Nogeira kan kanske bli allsvenskans bäste vänsterback”, skrev jag inför säsongen. Det var en bra förutsägelse. Brassen är stabil defensivt, och riktigt vass offensivt. Idag står han för två riktigt fina assist till de två första målen.

Marcus Olsson hyllade jag dock inte innan allsvenskan startade, tvärtom. Men han kommer verkligen till sin rätt som vänster inneback i 3-5-2-uppställning. Och idag sätter han själv 1-0 mycket snyggt innan han skarvar fram till 3-0.

Bra också att vi idag inte drar på oss en enda varning. Just nu känns truppen faktiskt riktigt bred, med dugliga möjliga ersättare på nästan varenda position.

Kan det bli mittbacksbrist?

Vår 3-5-2-uppställning igår blev en succé. Men frågan är om vi ändå måste överge den snart. För att den ska fungera krävs tre mittbackar och just nu har vi bara fyra friska sådana i truppen. Och jag tror som sagt att det dröjer innan Ante G är spelklar igen.

De tre mittbackar som startade igår – Joseph Baffo, Gabriel Wallentin och Marcus Olsson – drar på sig rejält med varningar per spelad minut, så avstängningarna lär dugga tätt. Visst kommer säkert Bleon Kurtulus att få chansen från start då, men snart försvinner han till U17-EM och missar därmed de tre sista omgångarna före sommaruppehållet. Om inte tidigare så är min gissning att vi är tillbaka i en fyrbackslinje någon gång då.

En fantastisk svit – som kan brytas

I decennier har HBK alltid haft minst en spelare i startelvan från den egna akademin. Det har inte varit ovanligt att mer än hälften av startspelarna är HBK:are från grunden. Men nu kan faktiskt allt brytas.

Vår förstemålvakt är numera Tim Rönning. Det är första gången sedan 2016 som vi inte har en HBK-produkt i den rollen. Noll ur-HBK:are här alltså, sannolikt.

I försvaret är tre av fyra positioner självskrivna: Phil Ofuso-Ayeh, Joseph Baffo och Vinicius Nogueira. Ingen har en bakgrund i HBK:s juniorled. Fjärde man blir sannolikt HBK:aren Gabriel Wallentin – men det är inte omöjligt att Marcus Olsson får platsen. Då skulle det vara noll ur-HBK:are här.

På mittfältet har hittills sju spelare fått speltid i allsvenskan. Endast två av dem, Jonathan Svedberg och Albin Ahlstrand, är HBK:are från grunden. Nu är är Ahlstrand avstängd och Svedberg har inlett säsongen svagt, så det är inte omöjligt att han petas. Då blir här noll ur-HBK:are.

I anfallet ligger Naeem Mohammed och Viktor Granath klart först i kön. Ingen har HBK-bakgrund. HBK-produkterna Rasmus Wiedesheim-Paul och Alex Hall känns långt borta från startelvan. Noll ur-HBK:are här också alltså.

Det är alltså långt ifrån omöjligt att den fantastiska sviten bryts imorgon. Det skulle vara sorgligt.

Kanske finns också en liten delförklaring till årets viljelösa och uppgivna spel i att vi numera har så få spelare med Halmstadsbakgrund i laget? De som spelar för sin moderklubb har kanske lite högre benägenhet att kämpa för laget.

En taktisk förlust

Individuellt svaga prestationer föregår alla de tre baklängesmålen idag. Vid det första ger Kazper Karlsson onödigt bort hörnan som leder till målet, vid det andra blir vår åldrande lagkapten Andreas Johansson lurad av en nästan två decennier yngre namne och vid det tredje står amerikaresenären Marcus Olsson på hälarna, möjligen fortfarande jetlaggad.

Ändå är detta framför allt en taktisk förlust, som tränarteamet får ta på sig. Vi väljer en matchplan där vi backar hem och låter BP göra precis det som de älskar: oattackerade rulla boll på plast. Det kändes den första halvtimmen som att det var minst två divisioner mellan lagen. När vi sedan ändrar taktik och börjar pressa högt tar vi över matchbilden rejält, även om vi naturligtvis också var hjälpta av att BP backade hem. Trots allt är jag tämligen säker på att om vi hade spelat så från början så hade vi fått poäng med oss hem idag.

Sommarens forwardsbyte – Alexander Johansson ut och Jack Cooper-Love in – ser allt mer misslyckat ut. JCL bränner chans på chans, medan Alle J nu fått igång målskyttet. Bittert.

Ante G är avstängd nästa omgång. Även om man naturligtvis alltid vill ha alla spelare tillgängliga så ser jag det ändå som en möjlighet. Nu får vi se om HBK verkligen är så beroende av Ante som många vill göra gällande – eller om vi tvärtom blir bättre utan honom.

Något positivt vill jag trots allt ta med mig. Erik Ahlstrand såg, efter att han snyggt assisterat till reduceringen, ut att plötsligt återfå självförtroende. Kan vi få honom i form igen så betyder det mycket.

Sexpoängsmatch i maratontabellen

Kryssen sänkte oss förra allsvenska sejouren och när vi har hemmamatch mot ett plastlag på undre halvan av tabellen vill man helst se en vinst. Men oavgjort idag är ändå okej. Nu håller vi avståndet till Hammarby både i allsvenska tabellen 2023 och i maratontabellen. Resultat får väl sägas vara rättvist; båda lagen hade chanser att sätta dit bollen men inget av dem dominerade spelet.

Amir Al-Ammari var närmast att spräcka nollan för HBK idag, men fick också en varning och är nu avstängd i derbyt mot Varbergs Bois. Jag hoppas att Joel Allansson då flyttas in i mitten, för någon ytter är den gode Allansson – som nyligen förlängde kontraktet – tyvärr inte. Han vänder alltid inåt och utmanar aldrig sin back. Med honom och Marcus Olsson på samma sida blir vi ytterst lättlästa och tämligen ofarliga på vänsterkanten.

En buffel och en mångsysslare

HBK-truppen 2023 blir allt tydligare. Och karaktären förstärks ytterligare. Haglund vill helst ha spelare som presterat på allsvenskt nivå och har stark fysik.

Idag har Marcus Olsson skrivit nytt kontrakt och Mjällbys Jacob Bergström sägs vara klar. Olsson är erfaren och mångsidig, kan täcka upp både på ytterbacken och i mittförsvaret. Bergström är en buffel, som snubblat och stångat in en hel del mål i allsvenskan genom åren.

Fyra spelare i årets trupp, som ännu varken fått nytt kontrakt eller lämnat, återstår.

Joseph Baffo vill vi naturligtvis förlänga med, men han avvaktar, precis som han gjort tidigare. Thomas Boakye är en perfekt truppspelare och får troligen förlängt.

De övriga två får vi nog vinka adjö till. Sadat Karim ligger illa till om uppgifterna om Bergström stämmer – gissningsvis är Bergström tänkt att fylla Karims roll. Och för att Alexander Berntsson ska ha någon chans att få nytt kontrakt så måste säkerligen Joseph Baffo lämna, för redan nu har vi fyra mittbacksalternativ (Andreas Johansson, Gabriel Wallentin, Taulant Parallangaj och Marcus Olsson).

Hej då, Superettan!

Vi lämnar Superettan med en vinst. Gott så! Förhoppningsvis var detta sista matchen i den här serien på lång tid. Men trots att vi till slut landar hela åtta poäng före närmaste lag under strecket så är känslan inför 2023 inte odelat positiv.

Vi har ett ålderstiget och bitvis skadedrabbat försvar. Vi har ett talangfullt men oerfaret mittfält. Vi har ett anfall med tre spelare som är dokumenterat ofarliga i allsvenskan och en fjärde som visserligen öst in mål i år men aldrig gjort något i allsvenskan. Det känns inte som att denna trupp kommer att säkra nytt allsvenskt kontrakt 2023.

Flera i dagens trupp har också utgående kontrakt. En fingervisning om vem som får förlängt kan man nog få när man tittar på vilka som fick spela idag och vilka som inte fick det.

Sadat Karim har startat varje match i år och är uppenbarligen en Haglund-favorit. Han lär spela i HBK 2023 också. Thomas Boakye är en utmärkt truppspelare, som kan göra ett habilt jobb på många positioner. Även han lär spela i HBK 2023. Marcus Olsson har fått chansen som mittback nu på slutet och eftersom han kan spela både där och som vänsterback tror jag att Haglund vill ha honom i truppen 2023 också.

Mer tveksamt är det med Alexander Berntsson, Andreas Bengtsson och Mikael Boman. De två förstnämnda fick ingen speltid alls idag, trots att vi har ganska många spelare borta. Boman fick som vanligt hoppa in, men eftersom fiaskovärvningen Villiam Dahlström ständigt går före honom så tror jag att det nu är slutspelat för veterananfallaren i HBK.

De två skadade spelarna Joseph Baffo och Samuel Kroon kan nog båda få förlängt. I det förstnämnda fallet är det troligen upp till honom själv, medan det kan vara så att HBK avvaktar med att förlänga med Kroon till dess att man sett hur hans rehabilitering går.

Nollor närmare allsvenskt spel

Örebro kom till Örjans vall med ett mål: att det inte skulle bli några mål. Närkingarna lyckades med bravur. HBK skapade inte en enda riktigt het målchans på hela matchen. Det gjorde knappt ÖSK heller, och alltså blev det 0-0.

Inget säkrat allsvenskt kontrakt alltså, men ändå ett fall framåt att vi inte fick stryk. Nu behövs i praktiken en poäng på de två sista matcherna, och det får vi verkligen hoppas att HBK kan säkra. Annars kan vi ju alltid hoppas att Öster halkar till, och så blir vi allsvenska på det sättet.

Apropå säsongen 2023 och planeringen inför allsvanskan så gjorde jag för några veckor sedan en genomgång av spelare med utgående kontrakt. Jag landade då i att vi borde ge alla utom Marcus Olsson nytt kontrakt. Sedan dess har de flesta spelarna försökt motbevisa mig. I försvaret känns Alexander Berntsson och Andreas Bengtsson svaga till och med på superettannivå. I anfallet är Sadat Karim trubbigare än någonsin och Mikael Boman gör ingen större skillnad i sina inhopp. Däremot har Marcus Olsson visat att han även kan spela mittback och plötsligt blivit betydligt intressantare för säsongen 2023. Och tre av spelarna – Thomas Boakye, Joseph Baffo och Samuel Kroon – är jag fortfarande säker på att jag vill se i HBK 2023.

Fina resultat och kategoriska avfärdanden

Smällen att vi åkte ur allsvenskan har varit tuff för mig att hantera. Trots att två månader gått så har jag fortfarande inte fått tillbaka särskilt mycket intresse för HBK. Men nu närmar sig tävlingsmatcherna och förhoppningsvis vaknar glöden igen.

Ett träningsläger i Portugal har avverkats, inklusive tre matcher med fina resultat: 1-2 mot FCK, 2-1 mot Vålerenga och samma siffror mot Brentfords B-lag. Detta är siffror som ett allsvenskt lag hade varit nöjda med och ett allsvenskt lag borde vi ju vara. Men frågan är hur mycket resultaten egentligen är värda – dels är det försäsong, dels är det motståndare av en kvalitet som vi inte kommer att träffa på i år.

Kanske mest intressant från lägret är faktiskt de liveintervjuer som HP gjort, men gömt undan på hemsidan. Som en extra service har jag samlat dem här: här är Marcus Olsson, här är Alexander Johansson, här är Mikael Boman, här är Samuel Kroon och här är Magnus Haglund.

Av allt intressant som framkommer så studsar jag till över Magnus Haglunds uttalande att han ändrat ”absolut ingenting” om han skulle få spela om 2021. Visst, vi hade otur och det var små marginaler som gjorde att vi trillade ur. Men vi trillade faktiskt ur. Då borde en tränare vara öppen för att fundera och reflektera över varför det gick som det gick – och i alla fall inte kategoriskt avfärda möjligheten att vi inte gjorde exakt allt rätt. 

Baffo och bakslag

Nyss bytte vi en ung back mot en gammal. Nu ryktas en back i det äldre spannet vara på väg bort: Joseph Baffo.

Det vore naturligtvis mycket synd. Baffo håller hög klass och om han försvinner blir det väldigt tunt i mittförsvaret, eftersom både Gabriel Wallentin och Isac Larsson har lånats ut. Ante G och Alexander Berntsson är så klart bra nog för att dominera Superettan, men bakom dem skulle alltså bara Taulant Parallangaj finnas. Det räcker inte och det gör att jag tvivlar på att vi släpper Baffo – om det inte kommer ett riktigt bra erbjudande, förstås.

I helgen har vi också passat på att få stryk av Varberg. Ingen bra prestation. Nordhallänningarna gjorde, precis som de brukar, sin motståndare dåliga. Men vi får inte glömma att vi hade nästan en hel möjlig premiärstartelva borta: Malkolm Nilsson,  Marcus Olsson, Phil-Ofosu Ayeh, Joel Allansson, Jonathan Svedberg, Samuel Kroon, Alexander Johansson och Sadat Karim saknades alla.

En gammal back in och en ung ut

Marcus Olsson skriver på kontrakt med oss och Isac Larsson lämnar på lån. Det får betecknas som positiva truppförändringar.

Olsson är naturligtvis en chansning, men precis som för Phil Ofosu-Ayeh på andra kanten har han hög kapacitet och kostar sannolikt inte så mycket. Visserligen tycker jag att Andreas Bengtsson duger gott och väl som vänsterback i Superettan, men kanske kan konkurrensen lyfta honom också.

Isac Larsson, som alltså nu lämnar, skrev på a-lagskontrakt redan 2017, men har aldrig varit nära att ta en plats i laget. Förhoppningsvis kan han utvecklas på lån i Ängelholm, annars är det nog tack och hej. 

Janne Andersson fabulerar

Det är trevligt att det numera finns två HBK-poddar. Och Sigges cirkus avsnitt med vår förbundskapten Janne Andersson är mycket trevligt. Men Janne framför även helt felaktiga saker, som är enkla att kontrollera – vilket dock inte någon av alla de som driver podden verkar ha gjort.

När det gäller genomgången av 2007 hävdar förbundskaptenen att Magnus Bahne skadades i slutet av juli. Det är en hel månad fel. Han påstår också att Marcus Sahlman lånats ut veckan före Bahnes skada. Det är helt fel – Sahlman hade varit utlånad i två månader. Han påstår att transferfönstret stängde siste juli. Det är fel, det stängde siste augusti.

Janne hävdar också att "de unga spanjorerna spelade istället för de unga egna spelarna" under Pep Clotet Ruiz tränartid och att HBK därmed i slutändan gick miste om pengar för de unga. Han nämner spelarna Kalle Johnsson, Emil Salomonsson, Joe Sise, Anel Raskaj, Marcus Olsson och Emir Kujovic samt lägger lite senare till Michael Görlitz som exempel på spelare som åsidosattes av Pep.

Men Jannes uppgifter är till största delen rent påhitt. Sanningen är att Kujovic inte var kvar i HBK 2011 (han hade redan lämnat för Turkiet), trion Salomonsson, Olsson och Görlitz startade samtliga 15 allsvenska matcher under Pep, Raskaj startade 10 av 15 matcher och hoppade in i 2, Sise startade 6, var avstängd i 2 och hoppade in i 6 och Kalle Johnsson startade 8 och hoppade in i 1. Det är alltså ytterst svårt att hävda att dessa spelare inte fick chansen och erfarenhet under Peps 15 matcher och att det är därför som HBK tappat, som Janne Andersson påstår.

Jannes felaktigheter är kanske omedvetna, men att han inte håller koll på grundläggande fakta – och i fallet med Pep driver en tes som ställer honom själv i bättre dager utifrån helt påhittade grunder – får mig att tvivla på om annat han påstår stämmer. Kanske bygger även andra uppgifter på grumliga minnesbilder? Jag hoppas att poddmakarna lägger in rättelser när del 2 av podden med förbundskaptenen publiceras.

Locatelli eller Al-Ammari?

Tankarna på HBK har varit få under de senaste veckorna. Det närmaste en påminnelse om klubben som jag känt var när jag såg Italien spela sin andra EM-match – och då syftar jag i huvudsak på italienarnas kläder, även om en och annan kanske skulle kunna blanda ihop Manuel Locatelli och Amir Al-Ammari.

Skämt åsido – det har ju hänt en del kring vår bollklubb också. Vår gamle spelare Marcus Olsson har rehabtränat med oss, spelat med U21 och kan möjligen bli aktuell igen för a-laget. Det skulle inte vara helt fel: Olsson har visserligen varit skadad, men han skulle kunna bli ett utmärkt alternativ som ytterback.

På just ytterbacken skulle det annars kunna bli lite tunt. Det låter som att Edvin Kurtulus vill sticka till ett annat lag. Dumt gjort av honom, skulle jag bedöma – det vore nog smartare att få en eller ett par säsonger som ordinarie i HBK först. Men Kurtulus verkar ofta ha bestämda tankar, som åtminstone för en utomstående ser ut att vara lätt självcentrerade. Han har ju till exempel tidigare sagt att han inte vill spela ytterback utan istället konkurrera som mittback, istället för att som de flesta andra säga: " Jag spelar där tränaren vill ha mig".

En annan möjlig "ersättare" till Edvin Kurtulus är Viktor Ljung, som nu till slut gjort comeback i a-laget. Mycket roligt för Ljung, men jag är tveksam till om han skulle klara av att gå in i allsvenskan nu. Vi får inte glömma att han inte spelat i en högstadivision på mer än fem år.

Dessutom har Samuel Kroon (efter en betydligt kortare frånvaro än Ljung) gjort comeback – och direkt visat sin farlighet. Härligt! Hoppas att han kan nå – och gärna överträffa – fjolårets succéprestationer.

Och så har Torbjörn Arvidsson lämnat oss. Jag unnar honom verkligen chansen att få uppleva ett utlandsäventyr. Och Hajduk i Split låter faktiskt rent underbart.

Dödköttet borta

Sådärja, då har alla de spelare som fick ordentligt med förtroende i allsvenskan men inte hade lust att spela i superettan försvunnit. Michael Görlitz gick till en tysk andradivisionsklubb, Anel Raskaj till en norsk nykomling i högsta ligan med en arena som tar 3850 åskådare, Joe Sise till en dansk toppklubb och Marcus Olsson - hör och häpna - till en engelsk Premier League-klubb. Jag tycker faktiskt att klubbvalen är passande när man ser på respektive spelares kapacitet. Lycka till.

Saker att vara glad för

Julen är ju glädjens högtid och vi HBK:are har faktiskt en del att vara glada över just nu. Att vi fortfarande har positivt eget kapital när året är slut är naturligtvis det viktigaste och styrelsen ska ha en eloge för det. Särskilt imponerad är jag över att man har lyckats få kommunen att ställa upp för klubben - det bådar gott inför framtiden.

Att vi har två man i landslaget, Marcus Olsson och Kalle Johnsson, är också något att vara glad över. Det verkar till och med finnas en liten chans att Marcus Olsson stannar kvar i klubben, vilket naturligtvis skulle vara mycket glädjande.

Och så är jag personligen väldigt glad över att vi som inte så ofta har möjlighet att se klubben på plats kommer att kunna följa HBK på tv. Tack, TV4 Sport!

Jag kommer att sakna Zvirgzdauskas

I tio säsonger har han spelat hos oss. Ingen annan utländsk spelare är i närheten av hans 211 allsvenska matcher för HBK. Han har inte alltid glänst på senare år, men han har alltid jobbat stenhårt för att vinna. Jag kommer att sakna Tomas Zvirgzdauskas, men det är naturligtvis rätt att låta honom gå.

Även Markus Gustafson lämnar, precis som väntat. Och att Michael Görlitz och Joe Sise (återigen, efter att tidigare ha velat lite) slagit fast att de spelar någon annanstans nästa år är ju inget som överraskar någon. Av spelarna med utgående kontrakt återstår definitiva besked från Marcus Olsson, Mikael Rosén, Anel Raskaj och Björn Åkesson. Jag blir förvånad om någon av dem spelar i HBK 2012. Kanske Rosén. Eller möjligen Åkesson då, men Robin Malmkvist ska ju tillbaka enligt Marcus Sahlman, och om Kalle Johnsson inte sticker så finns ingen plats för Åkesson.

En budget i balans låter ju lovande för 2012. Men det återstår ju att se om budgeten är realistisk. Och hur stort årets underskott blir.