Då var då – nu är något annat

HBK:s ordförande Tony Karlsson lät smått uppgiven i en intervju med HP i veckan och uttryckte bland anat oro för att Halmstad snart inte skulle ha en elitklubb i fotboll om några år. HBK:s spelare verkade (framför allt i första halvlek) ha smittats av hans uppgivenhet och även om vi tryckte på ordentligt i andra halvlek och fick in en kvittering var det ändå nästjumbon Gefle som fick åka hem alla tre poängen.

Som om inte det var nog verkar publiken också ha gett upp. Åskådarantalet var mer än halverat jämfört med matchen mot Degerfors. Vad händer med #slusåltörjan nu?

Så vad göra? Sparka tränaren, tycker en del. En enkel utväg som i princip aldrig ger resultat, säger jag. Det blev inte bättre när Lasse Jacobsson ersatte Janne Andersson, det blev inte bättre när Pep Clotet ersatte Lasse Jacobsson, det blev inte bättre när Jens Gustfafsson ersatte Pep Clotet och det blev inte bättre när Janne Jönsson ersatte Jens Gustafsson, konstaterade jag när Jönsson petades till förmån för Igor Krulj förra sommaren. Nu kan vi lägga till att det inte blev bättre när Igor Krulj ersatte Janne Jönsson.

Men vad ska vi göra då? Tja, jag tror att vi helt enkelt ska konstatera att HBK inte är och sannolikt aldrig igen kommer att bli den klubb som vi var på 1990- och början av 2000-talet. Halmstads kommun har knappt 100 000 invånare, vilket innebär plats 18 i landet – knappast ett underlag som garanterar att vi ska vara ett etablerat allsvenskt lag. Särskilt inte som vårt upptagningsområde för både spelare, fans och sponsorer har krympt ordentligt när exempelvis Falkenberg och Varberg etablerat sig som konkurrenter istället för klubbar som vi kan värva ifrån.

Dessutom är vårt renommé – viktigt för att locka för att locka supportrar och spelare – långt ifrån vad det har varit. Tidigare visste en ung spelare att det fanns goda chanser att få en framgångsrik karriär om man valde HBK. Idag kan jag tyvärr inte se många anledningar för en ung talang att välja oss. Visst, vi släpper fram en del unga spelare i a-laget, men det var (med undantag för Sead Haksabanovic och möjligen Isak Pettersson) länge sedan någon av dem verkligen slog igenom. Vi byter tränare minst lika ofta som andra klubbar, vilket får till effekt att man inte vet hur länge den tränare som värvat en finns kvar. Och vi verkar inte heller särskilt skickliga på att hitta rätt bland värvningar. Sedan Krulj tog över förra sommaren har han hämtat in nio spelare, inklusive lånet av Ivo Pekalski. Idag startade endast fem av dem. Till exempel nöter Höskuldur Gunnlaugsson – med Tony Karlssons ord "på en helt annan nivå" än succén Kiddi Steindorsson – bänk mest hela tiden.

Och apropå uppgivenhet så konstaterar jag att även denna blogg verkar ha drabbats av detta. Detta är inlägg nummer 35 i år. Så många har jag i vanliga fall publicerat långt innan första halvåret är slut.

Tre poäng - och så mycket mer

Risk för antiklimax varnade jag igår - och visst kändes det som att profetian skulle bli uppfylld när Degerfors pangade in 0-1 efter mindre än en minut och sedan försvarade sig effektivt. Men så steg japanen in i handlingen och petade in två bollar. Så viktigt! Och jag som hånat Kinoshitas målsättning på 20 mål kan snart få äta upp det, när han nu gjort 10 på de första 16 matcherna.

Ett bra arrangemang och en bra publiksiffra krävs också, skrev jag igår. Vad gäller det förstnämnda verkar rapporterna riktigt positiva och även om 4303 åskådare inte i sig låter fantastiskt för oss som minns tiden då snittet nästan var femsiffrigt, så kan man jämföra med senaste hemmamatchen före kampanjen. Då kom 1907 personer, trots att vi mötte en toppkonkurrent och var i storform. Vi talar alltså om en dryg fördubbling av publiken. Riktigt bra jobbat! Håll i det här nu, och så kan vi kanske om några år minnas tillbaka på gårdagens match som dagen då pånyttfödelsen tog sin början.

Och apropå äta upp saker: jag ifrågasatte ju lånet av Ivo Pekalski, men han visade omedelbart att han blir en förstärkning. Kul!

En rutinerad återvändare och en ung dito

Återvändare från utlandet är vi inte bortskämda med i HBK och det är naturligtvis glädjande när en spelare trots allt väljer att komma tillbaka till oss. Tyvärr har jag ändå lite svårt att förstå upphetsningen över att Ivo Pekalski anslutit.

För det första: På den position som Pekalski ska spela på har vi antagligen den allra bredaste besättningen. Pontus Silfwer, Marcus Mathisen, Jonathan Svedberg, Oscar Petersson, Andreas Hadenius och (om han kan kämpa sig tillbaka) Alexander Arvidsson är några av dem som kan spela här. Risken är att vi ger Peklaski speltid på bekostnad av våra egna talanger. Möjligen kan det vara en kortsiktig vinst, men en förlust på längre sikt.

För det andra: Peklaski är en bra spelare – när han är i matchform. Nu har han, om jag förstått det rätt, inte spelat något sedan han lämnade oss i augusti förra året. Frågan är hur lång tid det dröjer innan han är i form igen? Kanske lagom till att serien tar slut om drygt tre månader och han återvänder till England?

Däremot tycker jag att det är helt rätt att vi ger Alexander Johansson ett a-lagskontrakt. Johansson är ju faktiskt också en återvändare – han var några år i MFF. Hoppas nu att han kan ta sina målgörarinstinkter till seniornivå också – det är ju rätt många anfallstalanger som försvinner vid just det här steget.

Bättre trupp i år än i fjol?

Ordförande Tony Karlsson anser att vår trupp nu är starkare än den vi hade inför premiären i fjol, säger han i en intressant färsk HBK-TV-intervju. Ett ganska kaxigt uttalande, med tanke på vilka spelare som försvunnit sedan dess: Sead Haksabanovic, Fredrik Liverstam, Aboubakar Keita, Ivo Pekalski, Isak Pettersson med flera. Jag hoppas att han har rätt, men är lite tveksam till om det stämmer.

För övrigt borde nog HBK byta omslagsbild på Facebook. Just nu syns framför allt tre spelare:  Aboubakar Keita, Sead Haksabanovic och Marcus Johansson. Ingen av dem är kvar i klubben.

Isak visar sin egoistiska sida

Isak Pettersson stack som Bosman – men fick ändå ett tack av HBK på Twitter, vilket till exempel Ivo Pekalski inte fick när hans försäljning gav oss cirka en miljon i somras.

För Laholms Tidning visar Pettersson upp mer av sin egoistiska – eller möjligen omogna – sida. Han säger att han i somras ville stanna kvar i HBK för att få erfarenhet (inte för att hjälpa klubben att klara kontraktet), han erkänner beredvilligt att han tänkte lämna som Bosman oavsett om klubben klarat sig kvar eller inte och han sågar indirekt sin målvaktstränare i HBK genom att säga att Norrköpings målvaktstränares kunskaper är ”på en helt annan nivå än allt jag gjort tidigare”. Ett bittert avslut, men i samma tradition som förra gången en av våra ungdomar stack till Halmstad Nordöstra.

Vi skjuter – Maholli gör mål

En vecka fick man vara glad – sedan tog den stora dysterheten över igen. Vi har 14 skott på mål, varav 9 på mål, men är inte i närheten av hitta målet. Sirius skjuter faktiskt färre skott, men utmanövrerar oss fullständigt taktiskt. Uppsalaborna har nu vunnit både hemma och borta mot oss två år i rad. Hoppas att vi kan bryta den trenden nästa år, om vi nu klarar oss kvar i allsvenskan.

Och även det var trist att vi förlorade så unnar jag faktiskt Shkodran Maholli att vara glad. Han har haft det riktigt tufft i karriären och det är bara så synd att målskyttet aldrig lossnade hos oss.

En annan som haft det tufft är Ivo Pekalski. Riktigt trist för honom att han – när han till slut får chansen som utlandsproffs – återigen skadar knät. Men för vår del var det tur att inte skadan kom för en vecka sedan...

Isländsk landslagsman Seads ersättare

En 20-årig islänning som redan spelat i a-landslaget – ja, Tryggvi Hrafn Haraldsson låter som en helt okej ersättare till Sead Haksabanovic. Och välbehövligt att bredda truppen, som var riktigt tunn efter att Haksabanovic och Pekalski flyttat till England.

Och så har dessutom Jonatan Svedberg förlängt och Oscar Petersson flyttats upp i a-truppen. Riktigt bra. Att Simon "Lill-Hacke" Andersson flyttar till Göteborg för studier är inte lika roligt, men man kan ju inte få allt.

Ska bli riktigt intressant att se hur startelvan formeras på lördag. Kan det bli debut för både Pontus Silfwer och Tryggvi Hrafn Haraldsson kanske?

Ivo följer Sead till England

Det går knappt en dag utan transfernyheter som rör HBK – idag blev Ivo Pekalski klar för Oxford. Det är helt okej att casha in för honom, särskilt som det finns kapabla ersättare i exempelvis Marcus Mathisen. Men truppen är riktigt tunn nu och även om rubriken här säger att vi inte ska värva så säger Tony Karlsson något annat i själva artikeln. Vi har ju trots allt släppt sex spelare det här transferfönstret, varav hela fem är mittfältare, och bara hämtat in tre, varav två mittfältare.

Tony Karlssons uttalanden är för övrigt ganska ofta motstridiga, till exempel säger han idag till Fotbollskanalen att det vi har gjort under transferfönstret tidigare inte har haft någon koppling till Haksabanovic-affären överhuvudtaget, medan han i HP säger att Silfwer-värvningen gjordes med baktanken att Pekalski och/eller Haksabanovic kunde lämna.

Och så har Alexander Arvidsson skadat knät igen och måste opereras. Det är hans fjärde knäskada på två år och tyvärr tvivlar jag på att han någonsin kommer att spela i HBK igen.

En storseger och en taktisk triumf

Efter sju bedrövelser (oavgjorda) och nio sorger (förluster) fick vi igår äntligen uppleva segerns sötma igen. Och som vi fick göra det – mål på mål på mål på mål på mål på mål.

J-Södra må ha varit usla och vi må ha haft en del flyt, men storsegern kan också beskrivas som Igor Kruljs taktiska triumf. Han hade sina två värvningar i startelvan och fick se nyförvärven leverera tre mål, han satte Kosuke Kinoshita på högeryttern för första gången och belönades med tre assist från japanen, han tog in Andreas Bengtsson i laget igen och fick ett mål och ett assist från vänsterbacken, han petade lagkaptenen Fredrik Liverstam och tackades med stabilt försvarsspel från det unga mittbacksparet Alexander Berntsson och Marcus Johansson, han lät Ivo Pekalski få fortsatt förtroende trots att Marcus Mathisen var tillgänglig igen och fick se mannen från Lund göra en stormatch på innermittfältet, han lät Sead Haksabanovic fortsätta centralt där han trivs som bäst och fick se en supertalang på ordentligt spelhumör. Ja, Krulj är, som jag noterat ett par gånger tidigare, inte rädd för att gå sin egen väg och just nu känns det som att det kommer att bli väldigt spännande att följa med på hans resa.

Lite smolk i glädjebägaren idag dock, när våra närmaste konkurrenter dels fick gratispoäng på årets mest bisarra straff, dels avgjorde i slutsekunderna. Nåja, vi får väl se till att ta de 30 poäng som brukar krävas för att klara kontraktet. Spelar vi som igår är det långt ifrån omöjligt.

För övrigt sägs Ivo Pekalski vara på väg till Pep Clotet Ruiz klubb Oxford. Och den här gången ska vi faktiskt få bra betalt. Det förklarar värvningen av Pontus Silfwer – både behovet av en ny innermittfältare och det faktum att vi hade råd att köpa loss honom.

Stöttepelarna sviker

Visst, det blev till slut ett HBK-mål, men i övrigt var det inte mycket att glädjas åt idag. Och även om vi möjligen inte har fått så många poäng som vi förtjänar så måste vi också börja se sanningen i vitögat: det kommer att bli en tuff strid om vi ska klara kontraktet.

Och det är kanske framför allt de spelare som vi trodde skulle hålla god allsvensk klass som inte riktigt levt upp till förväntningarna. Inför säsongen såg jag fyra spelare som mer eller mindre givna: Sead Haksbanovic, Fredrik Liverstam, Marcus Mathisen och Ivo Pekalski. Om vi ska vara ärliga har åtminstone de tre förstnämnda presterat sämre än jag hade förväntat mig: Haksabanovic har synts mer i mediers hyllningsreportage än på planen, Liverstam är inte alls så dominant som tidigare år och Mathisen verkar helt ha tappat formen, kanske för att han ständigt flyttas runt på planen. När de här stöttepelarna inte levererar som förväntat så räcker det inte att de på förhand osäkra korten (som Isak Pettersson och Marcus Johansson) har gjort det helt okej.

För övrigt var Kosuke Kinoshitas reducering idag första gången sedan den 22 september förra året som någon HBK-spelare utanför kvartetten Alexander Ruud Tveter, Fredrik Olsson, Sead Haksabanovic och Marcus Mathisen nätade i en tävlingsmatch. Sedan dess har vi (före dagens match) spelat 18 tävlingsmatcher och gjort 20 mål, om jag räknat rätt.

Från fiasko till succé

Precis som förra veckan blev det fyra mål i cupmatchen – men den här gången gjorde HBK alla fyra. En oerhört stabil prestation och en välförtjänt storseger. Men så hade vi också en betydligt mer ordinarie startelva idag, med både Fredrik Liverstam och Ivo Pekalski med från start. Från förra veckans fiasko ser nu plötsligt cupen ut att bli en succé: vi toppar gruppen och det räcker med en poäng mot IFK Norrköping för att vi ska gå vidare.

Även Nikolai Alho fick plats i startelvan. Finnen gjorde en fin prestation och såg bättre ut än han gjort tidigare. Spännande. Och så slog han fina hörnor.

Apropå hörnor, som ju inte varit vårt signum precis, så kom 4-0-målet faktiskt på en sådan, låt vara att det var en kort variant.

I målet var det denna gång Isak Petterssons tur. Bortsett från en tappad höjdboll skötte han sig fint, inte minst i spelet med fötterna – där var skillnaden mot vår förre målis Stojan Lukic, som nu stod i bortamålet, gigantisk. Fördel Pettersson i keeperkampen nu?

Underskattning att lämna de bästa på bänken

HBK skulle inte underskatta Vänersborg, påstod Janne Jönsson. Men med sin laguttagning gjorde han just det, menar jag. Två av de fyra spelare som håller en klart högre klass än resten av truppen och borde vara helt givna i elvan satt nu istället på bänken: Ivo Pekalski och Fredrik Liverstam (övriga två i den kategorin är naturligtvis Marcus Mathisen och Sead Haksabanovic).

Men även utan Pekalski och Liverstam i startelvan ska vi naturligtvis ändå vinna mot ett fjärdedivisionslag. Nu var istället Vänersborg bästa laget och hade flera riktigt heta chanser förutom målen. Objektivt sett kan jag faktiskt tycka synd om dem. Vi fick två domslut som inte var fel (utvisningen och straffen), men som inte var helt givna. Vi fick antagligen fördel av den där domarinställningen som så ofta drabbat oss negativt: att det är lite enklare att flöjta fördel åt den större klubben.

Rasmus Wiedesheim-Paul har lånats ut till Landskrona och Kosuke Kinoshita har fortfarande inget arbetstillstånd. Det börjar bli tunt där framme. Men Vänersborgs tvåmålsskytt Valon Gashi hade nog inte gjort bort sig i HBK:s anfall...

Märkligt för övrigt hur snabbt HBK har svängt om Kosuke Kinoshita. För drygt två veckor sedan var Janne Jönsson så osäker på honom att man valde ett korttidskontrakt som skulle förlängas i sommar – och så kom i veckan beskedet att man redan nu försöker få till en förlängning. Med tanke på att Kinoshita provspelat i totalt närmare en månad innan korttidskontraktet skrevs på så känns det som att HBK borde ha kunnat ge ett långt kontrakt redan då.

Låt oss ändå avsluta med det positiva: Fredrik Olsson är inne i ett riktigt målstim och vi har fortfarande cupavancemang i egna händer – det räcker med två vinster.

Reflektioner efter Assyriska

Assyriska må ligga i botten av tabellen, men visade sig vara ett riktigt bra lag. Sett till deras spel och till att vi låg under med bara minuter kvar så är jag nöjd med en poäng i dagens match – trots att det alltså var ett bottenlag vi mötte på hemmaplan.

Alexander Ruud Tveter och Sead Haksabanovic passade fram varandra till var sitt mål och nu ligger båda två i topp fem i poängligan, med Tveter allra högst upp. Haksabanovic har dock fått ett passningspoäng som borde gått till Tveter i en tidigare match, så egentligen skulle Tveter vara två poäng före tvåan i den tabellen.

Ivo Pekalski gjorde för första gången 90 minuter och är väldigt nyttig. Men mittfältspartnern Rebin Asaad var svag idag, särskilt i första halvlek.

Och så får vi inte glömma Stojan Lukic. Riktigt stabil på sistone och idag poängräddare med en straffräddning.

Till sist så uppmanar jag alla att kolla in TV-intervjun med vår nya klubbchef Susanne Nilsson som HP gjorde för några veckor sedan. Det känns som att hon definitivt är rätt kvinna för rollen.

Forntid och framtid

HBK:s forntid och framtid nätade för oss idag. Och efter två fina insatser som bara gett totalt två poäng var vi tillbaka i mer välbekanta hjulspår: halvknackigt spel, men tre poäng. Jag klagar inte.

Planen såg ut att verkligen suga musten ur spelarna och nu är det bara tre dagar till Degerfors borta. Det kan bli tufft.

För övrigt ger hemsidan återigen Antonio Rojas passningscredd för en målgivande passning som en annan spelare slagit.

Och så var det riktigt intressant att höra Ivo Pekalski snacka i HP:s matchkoll.

Reflektioner efter Värnamo

Flera gånger i år har spelet varit knackigt, men trepoängarna ändå trillat in. Idag var det tvärtom – fint spel, tillräckligt med målchanser för att avgöra (straffen ska ju sitta och inte tusan var Fredrik Olsson offside), men bara en poäng. Nåja, det är ändå inte så illa, Värnamo är starka hemma.

Inte konstigt att just Fredrik Olsson och Pär Cederqvist nätade idag – båda gjort över 100 mål i superettan. De var för övrigt lagkamrater i Landskrona Bois 2009 och har båda två spelat i Jönköping efter det.

Men varför gör vi bara ett enda byte under ordinarie speltid? Det märktes ju att HBK:arna var slitna i slutet då Värnamo stack upp en hel del och mycket väl kunde ha fått in ett segermål.

När hade vi förresten ett så bollskickligt innermittfältspar som Ivo Pekalski och Rebin Asaad?

Officiella statistiken har fel igen – Sead Haksabanovic anges som framspelare till Fredrik Olssons mål när det ju i verkligheten var Alexander Ruud Tveter och det påstås att Antonio Rojas fixade straffen när vi alla såg att det var Alexander Henningsson. Undrar om det här kommer att rättas? Själv börjar jag fundera på varför vi har officiell statisk när den så ofta är fullständigt fel, både vad gäller till exempel skott mot mål och vem som assisterat till ett mål.

Lite roligt dock att Hallandsposten tror att unge anfallaren Ardian Berisha spelade vänsterback. Då hade det inte varit konstigt om defensiven varit lite svag.

En eloge dock till HBK:s hemsida, som ju tidigare hävdade att Alexander Henningssons perfekta avslut mot Varberg egentligen var ett inlägg. Nu kallas skottet istället "ett av årets vackraste mål på Örjans vall" – även om originalartikeln inte är rättad.

Två borta – men ändå hård konkurrens

Drygt 30 minuter i sin debut i startelvan fick Alexander Arvidsson. Sedan rök korsbandet igen. Otroligt tråkigt, men skönt att höra att det inte är den gamla skadan som gått upp. Och att det går att komma tillbaka trots flera knäskador är ju Marcus Johansson ett bevis på.

Att Junes Barny försvinner till marockanska Difaa El Jadida är däremot bra. Barny har visserligen varit ordinarie sedan han kom till HBK, men har aldrig riktigt fått ut den kapacitet som vi anade under försäsongen 2014. Därför är det bättre att vi får en liten slant för honom nu och ger andra spelare chansen.

Så behöver vi nu, när två centrala mittfältare försvunnit, förstärka i den lagdelen? Nej, jag tycker inte det. Vi har ju lika många innermittfältare tillgängliga som vid säsongsstarten, med den skillnaden att Junes Barny har ersatts av Ivo Pekalski (som ju, precis som Arvidsson, fortfarande höll på med rehab när säsongen drog igång). Och ska vi nu fortsätta med 4-4-2 blir konkurrensen ändå tuff om de två platserna i startelvan, med Antonio Rojas, Kristoffer Fagercrantz, Sead Haksabanovic, Rebin Asaad och möjligtvis Jonathan Svedberg som möjliga andra alternativ.

Och så kan vi glädja oss åt lite välbehövliga slantar när båda Marcus Antonsson och Kalle Johnsson bytt klubb. Bra!

Omvända siffror

2-5 senast blev 5-2 idag. En skön revansch. Och det märktes sannerligen att HBK:arna var taggade från start efter bottennappet senast. Två riktigt snygga mål i inledningen och synnerligen vackert spel av den offensiva trion Sead Haksabanovic, Alexander Ruud Tveter och Fredrik Olsson genom nästan hela matchen.

4-4-2 för första gången i år och årets troligen bästa insats. Är sambandet så enkelt? Eller var det tack vare en halv ny startelva som det gick så bra?

Jag fick för första gången se Alexander Arvidsson och han imponerande ordentligt. Hoppas verkligen inte att skadan är allvarlig.

Även Ivo Pekalski såg jag för första gången i HBK. Han stack inte ut, men kommer säkerligen att bli bättre och bättre. Han var också en av få som klarade av att sno bollen från Värnamos imponerande Jebali.

Värnamo hade alltså före dagens match bara släppt in tio mål – lika få som vi och Sirius.

Vår egen defensiv har inte heller längre så imponerande siffror. Dagens två baklängesmål, båda efter fasta situationer, kändes lite onödiga. Nog kunde Stojan Lukic åtminstone ha slängt sig efter frisparken och hörnvarianten borde vi varit beredda på, samtidigt som Lukic inte heller vid detta mål gjorde en hundraprocentig insats.

Reflektioner efter Åtvid

1-1 mot på bortaplan mot Åtvidaberg, som bara en gång tidigare i år tappat på poäng på Kopparvallen, och vi är kvar i serieledning. En helt okej lördag, alltså.

Underbart mål av Sead Haksabanovic. Jag hoppas och tror att han stannar åtminstone säsongen ut, trots att bud lär komma i sommar.

Shkodran Maholli var skönt nog lika effektivt som vanligt när HBK spelar. Dock tråkigt att se honom falla så lätt. Men det är självklart Alexander Henningsson som får ta på sig straffen – han ska inte ge Maholli chansen att lägga sig där.

Jesper Westerberg tillbaka på plan, men Marcus Johansson fick bäras ut på bår och Antonio Rojas är avstängd nästa omgång efter en märklig varning. Ska bli intressant att se hur elvan formeras mot Frej nästa vecka. Är Simon Silverholt, Mohammed Ali Khan eller kanske till och med Ivo Pekalski eller Fredrik Olsson redo för spel då?

Upp i topp!

Ny nolla, ny seger, nya mål från anfallarna – och nu också serieledning. Underbart.

Jag var lite missnöjd med Alexander Ruud Tveter efter förra matchen, men idag visade han klass både i spelet och inte minst med ett riktigt snyggt frisparksmål.

Jag tycker också att Antonio Rojas inledning på säsongen är värd att lyfta fram. Han är inte särskilt glamorös, men gör ett stort jobb både offensivt och defensivt. Idag står han dessutom för passningen till Fredrik Olssons 2-0-mål.

Olsson är för övrigt något så märkligt som en skyttekung som missar ganska många fina lägen, så också idag. Å andra sidan är han ruskigt bra på att komma till lägena, så då rasar det in en hel del mål ändå.

Allt som höjer intresset för HBK är bra och därför gläder jag mig så klart åt HP:s nya webb-tv-satsning Matchkoll. Så värst mycket tv var det dock inte – bara prat som lika gärna, och kanske ännu hellre, hade kunnat vara en podd. I framtiden hoppas jag att HP inser att tv är ett visuellt medium. Jag bjuder på ett gratistips: när Janne Jönsson pratar om spelarnas rörelser, passa då på att visa det då också, antingen genom klipp från matcherna eller en enkel taktiktavla.

Det mest intressanta i Matchkoll var att både Jesper Westerberg och Ivo Pekalski kan vara 2-3 veckor från matchspel i U21. Det borde betyda att de kanske kan spela i a-laget inom en månad.

Och Östers klanterier som stoppar Malkolm Nilsson från spel kanske inte var så dumt ändå. Nu kan det bli Isak Pettersson som lånas ut istället genom farmarklubbsavtalet och sådana utlåningar har, om jag förstår det rätt, fördelen att Pettersson är tillgänglig för oss omedelbart om vi skulle behöva honom.

Välkommen, Ivo!

Visst, vi har inte värvat mycket i år, men vi har verkligen plockat guldkorn. Nu är alltså även Ivo Peklaski klar – en a-landslagsmeriterad spelare som borde ha sina bästa fotbollsår framför sig. Och så skönt att det är ett tvåårskontrakt – då gör det inte så mycket att hans debut dröjer några månader.

Nu blir det riktigt hård konkurrens på innermittfältet, trots att vi har tre man där i nuvarande uppställningen. Men framåt är det fortfarande tunt. Hinner vi få in en anfallare till också, som Janne vill?