Allsvenskan 2021!

Vi var bara ett pyttelitet steg från allsvenskan, men vi valde att ta ett jättekliv upp i högstadivisionen genom en 6-0-kross mot Sundsvall. Precis som vanligt när vi fixar allsvenskt kontrakt mot Giffarna är Mikael Boman huvudfigur: först gör han två mål och sedan passar han fram till det tredje. Redan då, i halvtid, var allt i praktiken klart. Jag har ju, i mitten på säsongen, dömt ut Boman och sagt att han borde ersättas. Det är bara att lyfta på hatten och erkänna hur fel jag hade.

Men det är så klart långt ifrån bara Bomans förtjänst att det nu äntligen blir allsvensk fotboll på Örjans vall igen. Precis som Magnus Haglund sa i intervjun efter matchen är det ett riktigt starkt kollektiv som nu tar steget upp. Och många har utvecklats rejält: spelare som Emil Tot Wikström (även han två mål och en assist idag), Thomas Boakye, Sadat Karim, Malkolm Nilsson och Jonathan Svedberg är betydligt bättre idag än för ett år sedan.

Om vi ändå ska lyfta fram något namn så är valet givet. Även om Mikael Boman öst in mål på slutet, Sadat Karim visat imponerande styrka i duellerna, Rasmus Wiedesheim-Paul var sylvass innan han lämnade, Samuel Kroon gjort en fantastisk debutsäsong i Superettan, Emil Tot Wikström fått ett grymt genombrott, Joel Allansson varit en viktig spindel i nätet på mitten, Joseph Baffo visat klassen som gjorde honom till europamästare med U21 och Malkolm Nilsson hållit otroligt många nollor så tror jag att vi inte kan överskatta Andreas ”Ante G” Johanssons roll detta år. Samtidigt som han hållit ihop försvaret står han ofta för passningarna framåt som leder till målchanser och mål. Han gör ytterst sällan misstag och är fenomenal på att få bort bollen från farligt område. Dessutom tror jag att hans coachande stil har varit en högst bidragande orsak till att så många spelare utvecklats i år. Tack, Ante!

Nu blir det spännande att se hur truppbygget går vidare. Sadat Karim fick ju välförtjänt förlängt nyligen och Thomas Boakye är visserligen ingen stjärna, men oerhört nyttig, så jag hoppas att han också snart är klar. Om Joseph Baffo förlänger vore det fantastiskt, men jag tror att chansen är liten. Sedan behövs kanske ett par-tre namn in, men fler behöver vi inte för att vara ett dugligt allsvenskt lag 2021, bedömer jag.

Vi vinner när ingen vinner

Efter oavgjorda matcher delas bara två poäng ut, istället för tre. Det är alltså nästan alltid bra för de andra lagen i en serie när två lag spelar oavgjort. Och denna omgång blev alltså HBK en dubbel segrare, dels genom vår egen vinst mot toppkonkurrenten Sundsvall, dels genom att fem av de sju andra matcherna slutade oavgjort. Allra bäst var naturligtvis den delade poängen mellan toppkonkurrenterna Akropolis och Degerfors.

Och årets superetta innehåller faktiskt ovanligt många oavgjorda matcher. Av de 112 matcher som spelats hittills under 2020 har 39 slutat oavgjort – mer än var tredje alltså. Vi är sannolikt på väg mot ett rekord. Under Superettans 20 år har antalet oavgjorda matcher på en säsong varierat mellan som minst 48 (år 2003) och som flest 69 (2016). Nu har vi alltså nått 39 kryss på mindre än halva säsongen.

RWP vann skyttekungskampen

En orättvis seger mot en toppkonkurrent – åh, så oväntat, åh så härligt! Sådant är vi inte bortskämda med. Men vår skyttekung RWP visade klinisk kyla på sitt nästan enda riktiga läge under matchen, medan Giffarnas skyttekung Pontus Engblom, som ju faktiskt har ryktats till HBK för några år sedan, inte fick till det.

I början av säsongen fick vi straffar i nästan alla straffsituationer. Nu känns det som att domarna försöker kompensera och aldrig blåsa straff. Mot Sundsvall borde vi definitivt haft en – skönt att det inte blev avgörande.

Å andra sidan – vi ska vara glada för att domaren inte visade ut Joseph Baffo efter hans hårda knuff på en giffare. Då hade matchen mycket väl kunnat sluta med förlust istället, och vi hade varit utan Baffo mot Degerfors.

Noterade ni att hela HBK:s mittfält byttes ut under matchen? Det har nog aldrig hänt förut och kommer gissningsvis aldrig att hända igen.

Varför har Superettan egentligen en ”topplista” över assist? Den är ju uppenbart felaktig. Både Sadat Karim och Samuel Kroon har fyra målgivande passningar, men är inte med på topp-tio, vilket däremot flera spelare med bara tre assist är.

Och så ska Marcus Sahlman visst bli tredjemålvakt. Han var ung och lovande när den här bloggen startade – det märks att tiden har gått.

Grönt bottenlag tar poäng igen

Tredje matchen mot ett grönklätt bottenlag på fyra omgångar – och tredje oavgjorda resultatet. Mot Dalkurd hade vi inte bollen mest, men skapade ändå flest chanser, även om de inte var många. Totalt sett var det dock inget orättvist resultat och heller ingen katastrof, särskilt med tanke på att både Edvin Kurtulus och Dusan Djuric saknades helt i truppen. Nu ligger vi på uppflyttningsplats inför säsongens stora prövning – match mot trean Sundsvall och dubbelmöte med serieledarna Degerfors.

Samuel Kroon må ha tappat en del av det fina spelet han visade upp tidigare under säsongen, men det är värt att notera att han återigen – precis som mot Öster – gör en assist. Nu delar han den interna toppositionen med RWP när det gäller poäng (mål och assist). Grymt imponerande för en spelare som aldrig varit på den här nivån tidigare.

Kul att se att Viktor Ljung är på väg tillbaka. Kan vara ett alternativ nästa gång en av de ordinarie ytterbackarna saknas. För han petar väl knappast Edvin Kurtulus eller Andreas Bengtsson redan i år?

Och roligt att se utlånade Oliver Hintsa göra mål och få beröm i Tvååker. Kanske kan denna utlåning bli lika lyckad som RWP:s blev?

Målfattig handbollsmatch

0-0 slutade fotbollsmatchen mot Elfsborg. 0-1 slutade handbollsmatchen. Issam Jebali måste vara en av få fotbollsspelare som får passningspoäng för att ha passat fram bollen med armen.

Och så samtidigt: Giffarna vänder med 10 man. Nådastöten för vår allsvenska existens?

Oremo visar klassen

Johan Oremo visade genast sin klass. Medan våra andra anfallare behövt mängder med heta chanser för att göra mål så fixade han nätkänning på något som inte ens var en halvchans.

Men matchen som började så mycket i dur höll på att sluta ordentligt i moll, efter reducering, kvittering och utvisning. Sundsvall valde dock att inte försöka anfalla trots en man mer och så fick vi ännu en gång uppleva en oavgjord match.

Vi fick också uppleva ett riktigt piggt inhopp av Kosuke Kinoshita. Förhoppningsvis kan han börja leva upp till förväntningarna som han byggde upp under försäsongen.

För övrigt tycker jag att HP är riktigt njugga mot HBK:arna i poängsättningen i den så kallade Boljakten. Sju av elva spelare i startelvan får bottenbetyget 1 boll efter en oavgjord match där vi varit laget som skapat flest chanser, trots en man mindre halva andra halvlek.

Men, oj, vad jag längtar efter en seger nu!

HP-klass på HBK

Igor Kruljs smekmånad är över. HBK stod för säsongens sämsta prestation när det betydde som mest. Kruljs taktiska drag att flytta på Aboubakar Keita – säsongens bästa utespelare – misslyckades fullständigt. Och dessutom plockade han ut Keita istället för att flytta honom till rätt position när vi behövde göra mål i andra halvlek. Ja, det var smått bedrövligt att se.

Ett bättre lag än Sundsvall hade punkterat matchen efter halva första halvlek, men eftersom Giffarna också är dåliga så hade vi chansen till poäng ända in i slutminuterna. Men efter det insläppta målet i början av andra halvlek dröjde det till slutminuterna innan vi fick något som liknade en målchans, och då var det ett långskott.

Ja, tyvärr höll HBK HP-klass idag – men otroligt nog ligger vi fortfarande på kvalplats, trots bara åtta inspelade poäng på halva säsongen. Jag gissar att det blir kval mot HIF i höst igen, så att vi får möta dem två år i rad precis som vi fick göra med Sundsvall 2012 och 2013.

Triss i HBK-fel av HP

HP har lyckats med mästerstycket att få in faktafel i tre HBK-artiklar i rad den här veckan.

Det började lite smått med att tidningen i tisdags påstod att Fredrikstad spelar i Norges tredjedivision – korrekt är andradivisionen. Det hade man kanske kunnat överse med, eftersom det inte har jättestor betydelse.

Dagen efter trappade man upp slarvet och påstod att Denni Avdic vann allsvenska skytteligan 2010, trots att det egentligen var Alexander Gerndt som gjorde det. Detta måste sägas vara ett ganska allvarligt misstag av en person som ska vara HP:s profilerade fotbollsskribent.

Men idag lyckas HP utklassa sina tidigare misstag och bygger en hel artikel på att Jesper Westerberg var med i kvalen mot Sundsvall både 2012 och 2013 – trots att han i verkligheten återvände till HBK 2013. Oj så pinsamt, HP och Jan-Owe Wikström!

Låt oss hoppas att HBK inte är lika slarviga som lokaltidningen i det kommande, extremt viktiga, dubbelmötet med Giffarna.

GIF eller HIF?

Så blev det då klart – vi kvalar även i år, precis som vi framgångsrikt gjorde både 2012 och 2013. Då mötte vid ett norrländskt GIF, nu kan vi få möta ett annat norrländskt GIF, även om jag fortfarande tror på HIF. Visst vore det underbart att på Olympia skicka ner Viktor Ljung, Peter Larsson, Matthew Rusike och Andreas Landgren i andradivisionen.

Jag uttryckte ju viss besvikelse över Henrik Johanssons ungdomliga gnäll i mitt förra blogginlägg. Men gnäll verkar nästan vara en folksjukdom i Halmstadstrakten – varenda ett av mina fyra senaste blogginlägg har fått gnälliga kommentarer (samtliga dessutom riktade mot Janne Jönsson). Och i somras blev jag kallad rättshaverist när jag försökte nyansera den ensidigt negativa bilden som då spreds på det största supporterforumet Himlen är blå (jag är för övrigt glad att HÄB nu ser både positiva och negativa aspekter av HBK). Kan vi klara att gå upp i allsvenskan blir det en liten extra bonus att gnällspikarna kan tystas. Och ja, jag förstår ju vad för slags gnällkommentarer som kommer att komma nu...

Christian Järdler tillbaka till HBK som tränare? Ja, det kanske kan vara något, men jag tror inte att det är i rollen som huvudansvarig – i alla fall inte redan nästa år. Där har ordförande Tony Karlsson sammanfattat Janne Jönssons prestation i år bra: han har lyckats mycket väl med spetsvärvningar kombinerat med talangutveckling.

Stojan är hela skillnaden

Ännu ett kryss på bortaplan – fjärde raka. En fin vana, särskilt som den på senare tid kombinerats med två raka hemmasegrar.

Den fina trenden kan, enligt min mening, framför allt hänföras till en enda man: Stojan Lukic, som nu räddar bollar han släppte förbi sig i våras. Statistik säger verkligen inte allt, men ger ändå en tydlig fingervisning. De sex senaste matcherna har Lukic släppt in tre mål (0,5 mål per match), att jämföra med 18 på de tio första (1,8 mål per match). Hans räddningsprocent är nu, trots den svaga inledningen, en av allsvenskans bästa. Den offensiva utdelningen har däremot inte blivit särskilt mycket bättre: fem mål på de sex senaste matcherna (0,83 mål per match), att jämföra med sju på de tio första (0,7 mål per match).

För övrigt var det tur att vi inte drog på oss några varningar igår. Vi behöver alla spelare vi kan skaka fram – truppen är så tunn att alla tillgängliga a-lagsspelare utom Perparim Beqaj var med uppe i Sundsvall. Av våra sju avbytare igår har tre aldrig spelat i allsvenskan, två aldrig startat en allsvensk match och de sista två gjort totalt tio allsvenska matcher från start.

Tre poäng mot favoritmotståndaren

Det märks att GIF Sundsvall är vår favoritmotståndare numera. Efter en timmes total Sundsvallsdominans gör vi matchens enda mål. Rättvist? Nej. Underbart? Ja. Fast å andra sidan skapade Giffarna knappt några heta chanser trots sitt tydliga spelövertag. Och vi har ju haft vår beskärda del av oflyt.

Kort men intensivt inhopp för Simon Silverholt – hoppar in, fixar fram bollen till målet, byts ut. Hoppas att skadan inte är allt för allvarlig.

Vart tog förresten tävlingen Månadens spelare vägen? Fortfarande har vi inte fått se kandidaterna för maj och nu har vi redan hunnit spela en match i juni. Var spelet så uselt i maj att ingen spelare förtjänar att prisas?

Uppdraget utfört!

Det var en enda sak som gällde för HBK inför säsongen: att klara kontraktet. Visserligen har säsongen varit upp och ner och visserligen var det spännande till den allra sista minuten, men det enda som betyder något är att vi klarade det. Heder till alla som varit med - inte minst till den ofta stark kritiserade Jens Gustafsson, som hela tiden pratat om att det kommer att avgöras i sista matchen. Och vi ska inte glömma att vi gjorde det här utan att plocka in en enda spelare i somras.

Till nästa säsong då? När Stefan Selakovic och (med största sannolikhet) Michael Svensson lägger skorna på hyllan lär ordentligt med löneutrymme frigöras. Om jag får ha en önskelista skulle jag vilja att Andreas Landgren köptes loss och att vi fick in en riktigt skicklig vänsterback, så att Oliver Silverholt kan spela som innermittfältare. Samt att Valmir Berisha kontrakteras, naturligtvis.

Halvtid i kvalet

Det var lite ovant att se HBK så klart dominera en match som vi gjorde idag mot Sundsvall. Kanske hade det med Giffarnas tidiga mål att göra, kanske med att vi helt enkelt är klassen bättre än motståndarna. Resultatet avspeglade inte matchbilden, men 1-1 är ändå okej, särskilt med tanke på att vi som sagt visade oss vara betydligt bättre än Sundsvall och bör kunna fixa det hemma.

Jesper Westerberg har kritiserats lite på sistone, men idag visade han verkligen klass - åtminstone offensivt. Kanske var det för att han slapp ha Selakovic på sin kant som han kom till inlägg så ofta och med så bra resultat?

En annan som har ifrågasatts senaste tiden är Gudjon Baldvinsson. Men han har faktiskt kommit in ett riktigt målstim: mål i tre av de fyra senaste matcherna.

En större isländsk koloni?

Islänningar gillar vi ju i HBK och Ari Skulason är erkänt skicklig, så det här ryktet är klart intressant. Men är det verkligen på den positionen som vi behöver förstärka? Snart kan vi ju ställa upp med en hel elva centrala mittfältare.

Hemma igen!

Vi har kommit hem till allsvenskan. Och hylla dem som hyllas bör. Jag har ju många gånger i den här bloggen gett uttryck för kritik mot både ledning, tränare och spelare, men de har alla gjort ett fantastiskt jobb, särskilt när man ser förutsättningarna för ett år sedan - ekonomin körd i botten, spelarflykt och en uppgivenhet bland fansen.

Särskilt vill jag hylla vår tränare Jens Gustafsson. Sex av hans sju nyförvärv (inklusive lånet av Kristoffer Fagercrantz) har varit riktigt lyckade, trots att utbudet varit begränsat till Bosmanspelare. Lagandan, som spelarna så ofta talar om, är naturligtvis till stor del hans verk. Karlsborgslägret verkar ha gett exakt det som man hoppades på. Beslutet att ta in den mentala tränaren Mikael Lörnstam (som jag berättade om i december förra året, men för HP:s mest profilerade HBK-skribent var ett hemligt vapen fram till i lördags) var helt säkert rätt. Och spelarna har verkligen kämpat hårt för att leva upp till löftet att vara det jobbigaste laget att möta.

Så hur kommer vi då att klara oss i allsvenskan 2013? Svårt att säga, men att som kvällstidningens krönikör påstå att HBK är redo för allsvenskan med en ny målvakt och i övrigt nuvarande trupp tyder på okunskap. Vi som har följt laget vet att det bakom startelvan är tunt. Om till exempel någon av Mikael Boman eller Gudjon Baldvinsson blivit långtidsskadad så hade vi säkerligen inte nått allsvenskan (notera: när Baldvinsson saknades i somras spelade vi oavgjort mot FFF och förlorade mot Brage, när han kände av smärtorna i ryggen under hösten avslutade vi seriespelet med fem matcher utan seger). Men även på alla andra positioner utom möjligen ytterbackarna behöver vi få hårdare konkurrens, för vi kan inte räkna med att vara lika förskonade från skador nästa år. Samtidigt är det skönt att alla fyra i backlinjen verkar hyfsat sugna på nytt kontrakt, för försvinner någon där så måste han ersättas med en minst lika bra spelare.

En annan sak som vi behöver förbättra är matchcoachningen, särskilt i slutet av matchera. Här ser jag fortfarande en brist hos Jens Gustafsson. Om jag inte räknat fel så förlorade vi minst en poäng under de sista 20 minuterna i sju matcher: mot FFF hemma, mot Brage borta, mot FFF borta, mot Varberg borta, mot Värnamo hemma och mot Landskrona hemma. Endast i två matcher fixade vi poäng under de sista 20 minuterna: Degerfors borta och Jönköping borta. Och ska man vara positiv så är ju skönt att det finns en förbättringspotential, för om HBK kan bli ännu bättre nästa år kommer det att bli en rolig allsvensk säsong 2013.

Härligt men ännu inte färdigt

3-0-segern igår var naturligtvis en härlig höjdpunkt för både mig och alla andra HBK:are. Men vi är faktiskt inte klara för allsvenskan ännu. Vi som har åldern inne minns hur 3-0 mot Parma förvandlades till 0-4 nere i Italien. Och kan ett bottenlag i superettan göra tre mål mot oss på bortaplan på några minuter så kan naturligtvis ett bottenlag i allsvenskan göra fyra strutar på nittio minuter plus tillägg.

Det var också härligt att på plats bevittna Marcus Antonssons minigenombrott igår. Han har ju öst in mål i ungdomslagen, men aldrig riktigt fått/tagit chansen i seniorlaget. Förhoppningsvis kan målet igår ge en ordentlig självförtroendekick - det sägs att det är tveksamt att Gudjon Baldvinsson kan starta nästa helg.

Kollaps ger kval

Jaha, då är det allsvenskan som blir den mest intressanta serien de sista omgångarna. Får vi möta Syrianska eller Sundsvall i kvalet? Fast det kanske kvittar - släpper man in tre mål på typ tre minuter mot Superettans jumbo så lär man inte ha en chans mot allsvenska bottenlag.

Norrland närmare Halmstad

Det är ungefär 50 mil fågelvägen från Halmstad till Norrland. Men efter gårdagens Stockholmsderby mellan våra närmaste konkurrenter i Superettan känns Norrland närmare än så. 2-1-segern för BP gör att Hammarby definitivt är avhängda, och samtidigt att vi fortfarande kvar på kvalplats. Om det blir på den placeringen vi slutar på efter 30 omgångar är möjligheten (risken) överhängande att vi antingen får möta Gefle, som ligger på fjortonde plats med 22 poäng, eller Gif Sundsvall, på plats tolv med 25 poäng, i kvalet. Syrianska på plats tretton med 24 poäng finns också med i bilden, men jag har svårt att se att det skulle bli någon utanför den trion. Så - hur många HBK:are blir vi som drar till Norrland en bit in i november?

Där missade vi tio miljoner

För ett drygt år sedan uppgavs HBK vara intresserade av Linus Hallenius, som då spelade i Giffarna. En vecka senare påstods det vara en tidningsanka. Det var synd - där missade vi sisådär tio miljoner.

Det internationella transferfönstret stänger förresten idag. Inte kan det väl finnas möjlighet att någon HBK:are säljs, eller?

I väntan på nya tränaren

Idag ska Ingemar Broström träffa vår tilltänkte huvudtränare, enligt Fotbollskanalen. Senast på fredag hoppas vår ordförande att tränarteamet ska vara klart, och det är ju ingen vild gissning att Michael Svensson kommer att ingå i det. Jag hoppas dock verkligen att ingen ser Broström och Mats Jingblad tillsammans idag.

I väntan på att tränaren ska bli klar lanserar Expressen ett silly season-rykte: Mikael Dahlberg kan komma att gå till HBK. Verkligen silly enligt mig - Dahlberg är en extremt ofarlig anfallare som på 73 allsvenska matcher i Djurgården endast har orkat med 6 mål. Till och med Ajsel är ju giftigare (64 allsvenska matcher och 7 mål). Även i sin förra klubb GIF Sundsvall var Dahlberg en svag målskytt - max fyra mål under en säsong. Han kan också spela back, men där behövs han knappast i HBK. Den enda positionen där han möjligen skulle kunna vara aktuell är som mittfältare.

Fast tänk om de båda sakerna har ett samband. Att det är André Jeglertz som är Broströms huvudkandidat som tränare och att Jeglertz vill plocka med sig Dahlberg (som startade nästan varje match under Jeglertz ledning) till HBK. Hemska tanke.