Äntligen agerar HBK

HBK har på mer än ett sätt agerat märkligt i coronakrisen. För snart en månad sedan, när hela världen talade om corona och alla räknade med restriktioner, publicerades ett hurtigt meddelande om att man snart kunde köpa biljetter till premiären, en premiär som nog i princip alla förstod inte skulle bli av. Därefter har mängder med arbetsplatser kortidspermitterat spelare, men i HBK var diskussionerna inte ens igång häromveckan. Nu kommer till slut beskedet – även HBK permitterar. Äntligen!

En inställd premiär är också en premiär

I en annan tidsepok, före corona, skulle vi just nu ha spelat klart vår premiärmatch. Makrillarna skulle vandra sorgsna hemåt i Göteborgskvällen, medan kvastarna snart skulle stiga på tåget söderut, glada och uppsluppna över tre poäng. Men så blev det inte och frågan är om vi ens får se en premiär i superettan 2020. Jag hoppas och tror det fortfarande.

Och apropå corona – jag är fortfarande förundrad över att HBK fortfarande inte verkar ha agerat för att permittera spelarna, som andra lag gör. Swishinitiativ i all ära, men större grepp måste sannolikt till om HBK ska överleva ekonomiskt.

Swish och slöseri

Ett swishinitiativ har dragits igång för att hjälpa HBK med likviditeten under coronakrisen. Lovvärt. Men när HP berättar om supporterinitiativet nämns också att HBK, till skillnad från flera andra klubbar, inte har valt att permittera spelarna – ja, man har faktiskt inte ens diskuterat frågan. Det betyder alltså att klubben varje dag slösar bort mer pengar än vad man någonsin kan hoppas att dra in på supporterinitiativet, vad det verkar enbart genom att vara saktfärdig. Skandal!

Ännu en Bakkioui-värvning

För andra gången på bara ett par veckor skriver en före detta långtidsskadad spelare på för oss – det märks hur viktig Simon Bakkioui är för HBK:s attraktivitet.

Till skillnad från den i mina ögon tveksamma värvningen av Joseph Baffo, som i huvudsak verkar handla om att han ska använda oss som språngbräda för att sedan gå vidare, så finns en större långsiktighet i signerandet av Alhassan ”Crespo” Kamara. Magnus Haglund är tydlig med att det framför allt är 2021 som vi kan få riktig nytta av honom. Att Crespo sedan potentiellt håller högre klass än Baffo, och framför allt spelar på en position där det är än viktigare att ha spetskompetens, är naturligtvis en bonus. Men visst – det finns så klart en risk att han åker på skadebakslag.

Och apropå anfallare – Alexander Johansson verkar inte vara nöjd med att vara femma i hackordningen bland forwards. Han tog Crespo-värvningen på helt rätt sätt.

En värld som skakar

Vi lever i en värld av förändring. Exakt vilka effekter coronaviruset kommer att leda till kan vi bara spekulera om, men en sak är säker: det kommer att bli effekter, stora sådana. HBK visar dock prov på häpnadsväckande svag omvärldsbevakning. Bara timmar innan det väntade beslutet om att stoppa större evenemang går klubben ut med ett hurtigt twitter-meddelande om att man snart kan köpa biljetter till premiären. Dagen efter får man så med svansen mellan benen meddela att biljettsläppet är uppskjutet.

Hur kommer då corona att påverka svensk fotboll och vårt kära HBK? Svårt att säga, men frågan är när, hur och till och med om superettan kommer att spelas i år. Många klubbar, både i Sverige och i andra länder, kommer sannolikt att få det oerhört tufft att överleva ekonomiskt. Kanske kommer elitfotbollen att stöpas om rejält efter denna tid.

Och även om fotboll i Sveriges andradivision kan kännas futtigt när världen skakar så ska naturligtvis HBK fortsätta att gnugga på med det som faktiskt kan göras. Och då är det väldigt bra att släppa Andreas Hadenius. Han är visserligen en habil superettan-spelare som säkert kunnat göra en handfull matcher för oss i år, men samtidigt är han inte helt billig i drift, utan framtid i klubben (jag hade haft mycket svårt att se att han skulle stanna efter att kontraktet går ut) och skulle riskera att stoppa egna talanger från speltid. Dessutom är vår trupp riktigt bred. Nu tillkommer dessutom det faktum att vi inte har en aning om hur säsongen ser ut och då är det naturligtvis än mer rätt att kapa de kostnader som man kan kapa. Med tanke på det grämer jag mig än mer över den onödiga värvningen av Joseph Baffo förra veckan.

I alla fall trea i Halland

Bäst i Halland, utropade jag för några veckor sedan. Men så plötsligt höll vi på att hamna allra sist i den helhalländska cupgruppen. I andra halvlek kom dock HBK ut som ett nytt lag och körde fullständigt över Tvååker i 10-15 minuter. 2 mål där var i underkant, men det kändes otroligt stabilt fram Gabriel Wallentins fadäs i slutet. Nåja – nu har vår unge mittback sannolikt lärt sig läxan och upprepar inte misstaget.

Emil Tot Wikström har varit lovande ett par år, men inte riktigt fått till det. För min del tror jag att det handlat om bristande självförtroende. Kanske kan det bli ett genombrott för honom i år? Mot Tvååker var han bäste HBK:are och fixade på nästan egen hand båda målen, även om RWP var den som satte bollen i det tomma nätet vid 1-0.

För övrigt tycker jag det är underligt att jag inte någonstans har hittat någon (mer än jag själv) som ifrågasätter hur klokt det är att värva en spelare som i princip inte spelat alls sedan 2017? Hur stor är risken att Joseph Baffo skadar sig igen? Hur länge dröjer det innan han är i matchtempo? Ska han verkligen få ta en plats för en våra talanger, bara för att sedan dra igen när vi låtit honom komma upp i matchform? Och varför ställer inte HP dessa frågor?

Och så allra sist: Joel Allansson är en värdig mottagare till Årets kvast.

Tveksam Baffo-värvning

Joseph Baffo återvänder för att fylla skadade Viktor Ljungs skor. Många hyllar värvningen, och visst har Baffo fina meriter, men jag är ändå tveksam, av flera skäl:
* Han har knappt spelat alls sedan 2017, då han skadade knät. Sedan tog han sig tillbaka och skrev på för Duisburg 2019 – och skadade knät omedelbart.
* Han gick till hård attack mot HBK efter att han lämnat. Dessutom lyckades han få svenska medier att köpa bilden att han varit helt utanför laget i HBK våren 2015, vilket inte stämmer – han deltog i sju av de elva matcher som han var tillgänglig under vårsäsongen.
* Värvningen är en tydlig misstroendeförklaring mot de spelare som vi har i truppen. Truppen är, även efter Viktor Ljungs skada, full med försvarsspelare, men signalen blir nu att de inte duger. Jag undrar vad exempelvis Edvin Kurtulus känner.
* Viktor Ljung sägs vara tillbaka om fem månader, alltså i början av augusti. Om det stämmer är behovet av Baffo ännu mindre.

Men så klart hoppas jag att jag har fel – och att Baffo blir en viktig pusselbit på vägen mot allsvenskan 2021!

En barndomshjälte är död

Det var i slutet av 1980-talet som jag började följa HBK. Första matchen på plats på Örjans vall var HBK-IFK Göteborg 1989. Stefan Lindqvist var i högform och landslagsmålvakten Thomas Ravelli tvingades fälla honom två gånger i inledningen och Tommy Frejdh bankade in straffarna. Sedan satte Linkan ett mål själv.

Nu finns han inte mer.

Cupen blåste bort

Förra veckan mötte vi ett allsvenskt lag på bortaplan och fick stryk med 0-1. Idag mötte vi ett allsvenskt lag på bortaplan och fick stryk med 0-1. Men likheterna slutar där. För medan vi förra veckan gjorde en stormatch som nog borde gett poäng var dagens prestation särdeles usel: temposvagt, fantasilöst och chansfattigt, trots en man mer i närmare en timme.

Oroande också att vi – inte ens med en man mer – kan klara av att hålla nollan. Bara en enda nolla på åtta spelade matcher i år.

Förra veckan hyllade jag Krokus, det nya radarparet till höger. Men idag kändes det nästan som att vi undvek att spela på högerkanten. Synd, för Samuel Kroon ser fortsatt riktigt intressant ut, även om inte heller han riktigt fick till prestationen idag.

Krokus blommade ut på plastmattan

IFK Norrköping tog 57 poäng i allsvenskan förra året. HBK tog 46 poäng i superettan. Ändå var det en ytterst jämn match vi fick beskåda. Visst fick vi stryk – men efter en fin prestation som mycket väl kunde, och kanske till och med borde, ha gett poäng.

Särskilt vår högerkant blomstrade. Ljung:en må ha vissnat, men radarpartet Krokus blommade ut istället. Samuel Kroon var bäst i HBK idag. Teknik, fart, spelsinne och duellskicklighet. Vid ett tillfälle vände han bort nästan hälften av Norrköpings utespelare i en enda aktion. Kroon kommer att bli en sensation i år, det törs jag nästan lova. Och bakom honom var Edvin Kurtulus också strålande och gav inte kompisen Sead Haksabanovic något utrymme att briljera.