Kan det bli mittbacksbrist?

Vår 3-5-2-uppställning igår blev en succé. Men frågan är om vi ändå måste överge den snart. För att den ska fungera krävs tre mittbackar och just nu har vi bara fyra friska sådana i truppen. Och jag tror som sagt att det dröjer innan Ante G är spelklar igen.

De tre mittbackar som startade igår – Joseph Baffo, Gabriel Wallentin och Marcus Olsson – drar på sig rejält med varningar per spelad minut, så avstängningarna lär dugga tätt. Visst kommer säkert Bleon Kurtulus att få chansen från start då, men snart försvinner han till U17-EM och missar därmed de tre sista omgångarna före sommaruppehållet. Om inte tidigare så är min gissning att vi är tillbaka i en fyrbackslinje någon gång då.

Rätt Kurtulus vann

Äntligen gör HBK en bra match i allsvenskan 2024! Och vi får tre rättvisa poäng! Underbart! Den nya 3-5-2-uppställningen kan inte betraktas som något annat än succé.

Mest uppmärksamhet idag fick förstås debuten för Bleon Kurtulus. Och visst var det härligt att se. Möta storebrorsans lag och banka dem, inför familj och vänner – det kan knappt bli bättre. Grattis, Bleon! Och tack för att du stannade i HBK och inte drog norrut som storebröderna.

Dagens store HBK:are var dock faktiskt en annan: Jonathan Svedberg. Svedberg har fått mycket skäll i år – och det har varit rättvist. Men idag är han magnifik, och avgör matchen med en ytterst exakt passning till Naeem Mohammeds 1-0 innan han själv behärskat placerar in 2-0 med sitt första allsvenska mål. Även flera andra gånger var Svedbergs passningar nära att nå fram till Mohammed och det är faktiskt också han som skjuter skottet som en hammarbyare ostraffat leker handbollsmålvakt på. En lysande insats, Svedberg!

Enda orosmomentet är den enorma mängd varningar vi drar på oss. Visst, det är bra att vi har tuffat till oss, men ett par av dagens varningar var inte på grund av tufft spel utan kom efter protest och bortsparkad boll. Det är onödigt, även om en förklaring är en kinkig domare. Nu är Amir Al-Ammari avstängd i nästa match och vi har fyra viktiga spelare som står på två varningar och riskerar avstängning till matchen därefter.

En fantastisk svit – som kan brytas

I decennier har HBK alltid haft minst en spelare i startelvan från den egna akademin. Det har inte varit ovanligt att mer än hälften av startspelarna är HBK:are från grunden. Men nu kan faktiskt allt brytas.

Vår förstemålvakt är numera Tim Rönning. Det är första gången sedan 2016 som vi inte har en HBK-produkt i den rollen. Noll ur-HBK:are här alltså, sannolikt.

I försvaret är tre av fyra positioner självskrivna: Phil Ofuso-Ayeh, Joseph Baffo och Vinicius Nogueira. Ingen har en bakgrund i HBK:s juniorled. Fjärde man blir sannolikt HBK:aren Gabriel Wallentin – men det är inte omöjligt att Marcus Olsson får platsen. Då skulle det vara noll ur-HBK:are här.

På mittfältet har hittills sju spelare fått speltid i allsvenskan. Endast två av dem, Jonathan Svedberg och Albin Ahlstrand, är HBK:are från grunden. Nu är är Ahlstrand avstängd och Svedberg har inlett säsongen svagt, så det är inte omöjligt att han petas. Då blir här noll ur-HBK:are.

I anfallet ligger Naeem Mohammed och Viktor Granath klart först i kön. Ingen har HBK-bakgrund. HBK-produkterna Rasmus Wiedesheim-Paul och Alex Hall känns långt borta från startelvan. Noll ur-HBK:are här också alltså.

Det är alltså långt ifrån omöjligt att den fantastiska sviten bryts imorgon. Det skulle vara sorgligt.

Kanske finns också en liten delförklaring till årets viljelösa och uppgivna spel i att vi numera har så få spelare med Halmstadsbakgrund i laget? De som spelar för sin moderklubb har kanske lite högre benägenhet att kämpa för laget.

Trist mot pojkarna – som vanligt

BP är numera nästan alltid en tuff nöt för HBK. Matcherna mot pojkarna från västra delen av huvudstaden slutar oftast i bedrövelse. Så det var inte något klokt val jag gjorde när jag idag för första gången i år tog mig till Örjans vall för att se HBK live.

Och efter bara någon minut låg vi under, efter en kavalkad av HBK-misstag. Först går Vinicius bort sig i nickduellen, därefter ger Marcus Olsson brommapojken på kanten gott om tid och enorma ytor att måtta ett inlägg, sedan håller varken Phil Ofosu-Ayeh eller Villiam Granath någon som helst koll på spelare utan tittar bara boll och till sist står Tim Rönning som fastfrusen på linjen, trots att nicken faktiskt inte är så välplacerad. Hade en enda av dem gjort vad man kan begära hade det aldrig blivit mål.

Sedan är det en lång transportsträcka till förlusten, där vi skapar oerhört lite. Ändå krävs det en domarinsats av den sämre kalibern för att vi ska förlora idag.

Först viftas brommapojken som i straffområdet dämpar bollen med en rakt utsträckt arm bort.

I andra halvlek tillåter domaren en annan brommapojk att riva ner Joel Allansson med något som liknar ett brottargrepp så att det blir 0-2.

Med en schyst domare hade vi alltså kunnat ha 1-1 idag. Hade det varit rättvist? Nej, vi var usla idag. Och ändå var det årets kanske bästa allsvenska insats. Det säger en hel del om statusen på HBK idag.

VSK hade flyt med domaren

Efter vår seger mot Västerås förra helgen har det varit en del snack om att vi hade flyt med domaren. Då är det intressant att studera detta FB-inlägg.

Inlägget är från en VSK-supporter, placerad nästan i linje med mållinjen, som tagit bilder på den situation där bollen dansade kring mållinjen och andra situationer. Inte på en enda bild är bollen över mållinjen. Fotografen skriver själv i kommentarerna att han aldrig såg bollen över linjen. Det är alltså oerhört svårt att hävda att domaren borde dömt mål.

På en annan av bilderna ser man att Tim Erlandsson tydligt har båda händerna runt bollen innan VSK:aren nickar bort den i den situation som ledde till straffen. Det är alltså tydligt att domaren absolut inte skulle gett VSK straff.

Summa summarum: Det var rätt att inte blåsa mål och det var definitivt helt fel att ge VSK straff. Var det något lag som gynnades av domaren i avgörande situationer var det alltså Västerås.

Ironiskt och sorgligt när Ante missar rekordet

Det är onekligen både ironiskt och sorgligt. Under lång tid har det tjatats om att Ante G aldrig är skadad och att han är på väg att slå rekord i antalet allsvenska matcher. Nu, när han faktiskt är på vippen att ta över rekordet – ja, då ÄR han skadad.

Dessutom är det inte vilken skada som helst, utan en spricka i benet. Sådant läker troligen inte i brådrasket på en 42-årig kropp. Jag skulle gissa att vår mittbacksveteran blir borta en stor del av säsongen. Rekordet kommer han naturligtvis ändå att slå tids nog, om inte annat genom att HBK ger honom ett inhopp sent i någon match.

Skadan ger bekymmer både på kort, och eventuellt även längre, sikt. Nu till helgen saknas båda ordinarie mittbackarna. Gabriel Wallentin får naturligtvis spela och är ett bra alternativ, men vem ska ta platsen bredvid? Jag tror knappast att 16-åringen Bleon Kurtulus kastas in från start utan att ha gjort en minut i allsvenskan innan dess. Jonathan Svedberg vikarierade där en gång i fjol och gjorde det bra, men jag skulle bli mycket förvånad om Magnus Haglund inte väljer erfarne Marcus Olsson. 

På längre sikt blir skadan trots allt möjligen inte lika kännbar. Visserligen har Ante G varit bra under de två senaste matcherna, men Gabriel Wallentin är som sagt ett bra alternativ och nu får han chansen att verkligen skaffa sig allsvensk erfarenhet. Säkerligen kan unge Kurtulus också få känna på hetluften i några inhopp och kanske snart vara redo att ersätta i startelvan vid nästa skada eller avstängning (för sådana får vi nog räkna med kommer att drabba både Wallentin och Baffo). 

En repris och nya orättvisa poäng

Det blev en snudd på 100 procentig repris på förra helgen. En HBK-back gör 1-0 efter en fast situation från vänster efter bara ett par minuter, därefter har vi några bra minuter men blir sedan i princip konstant tillbakapressade, vår målvakts-Tim gör en fantastisk insats och motståndarna missar en straff.

Fast dagens vinst mot Västerås var faktiskt etter värre än segern mot IFK Göteborg förra helgen. Mot Göteborg skapade vi ändå lite framåt förutom målet, men idag fanns inget anfallsspel överhuvudtaget.

Var VSK:s boll som tog i stolpen inne? Omöjligt att avgöra utifrån reprisbilderna och är man inte säker är det naturligtvis rätt att inte blåsa mål. De VSK:are som klagar kan ju trösta sig med att laget fick en helt feldömd straff, sannolikt delvis som kompensation, strax därefter.

Med det sagt – idag kan jag nästan känna lite med västeråsarna. Vi är verkligen inte bra idag och vi förtjänar inte att vinna. Men visst var det 3 oerhört viktiga poäng som åkte in på kontot.

Fem gula kort idag och Joseph Baffo är därmed redan, efter tre omgångar, avstängd. Gabriel Wallentin är en fullt kapabel ersättare, men visst är det lite oroande med så många spelare som redan börjat samla gula kort, särskilt som vi ju också har en del andra spelare borta med diverse skavanker.

Vad är det så som gör att vi år faktiskt svarat för tre riktigt svaga prestationer i allsvenskan? Är det möjligen saknaden efter Erik Ahlstrand som är större än vi trodde? Tänkta ersättaren Birnir Snær Ingason har verkligen inte kommit till sin rätt hittills, men det är för tidigt att döma ut honom. Islänningen skulle dock sannolikt passa bättre i ett lag som åtminstone ibland för spelet. Kan vi vara ett sådant lag?

Orättvisaste segern på år och dag

Tre poäng förlåter allt. Tre poäng är vad allt handlar om. Och vi tog tre poäng.

Fast jag kan faktiskt inte minnas en så orättvis HBK-seger. Två gånger tog bollen i HBK:s ribba, en gång räddade Tim Rönning en straff, några andra gånger stod han för vassa räddningar och när Rönning var utan chans smet bollarna lyckligtvis på rätt sida stolpen. Spelmässigt såg det dessutom långa stunder ut som att vi mötte ett bra lag, typ Malmö – men det var alltså troliga bottenkonkurrenten IFK Göteborg.

Tre poäng ger också naturligtvis rejält med arbetsro jämfört med att vara nollade efter två omgångar. Men det usla spelet oroar. Visst är det härligt att vi har en riktigt bra målvakt i Tim Rönning, som på egen hand kan fixa rätt många poäng, och försvaret var väl okej idag, men mittfält och anfall är under isen. Det finns trots allt lägen att sätta fler bollar, men slarvas en hel del i avgörande lägen.

En stjärnsmäll mot Sirius

Jag fruktade 0-4. Det blev resultatmässigt inte riktigt så illa, bara 0-3 mot Sirius. Men insatsen idag var bland de bedrövligaste premiärer jag bevittnat. Totalt andefattigt och inte en enda målchans värd namnet skapades mot ett lag som allmänt tippas på nedre halvan.

Flera av spelarna som vi tror att vi kan förlita oss på stod för svaga prestationer. De båda rutinerade mittbackarna förlorade var sin duell vid de två första målen och släppte dessutom fram ytterligare heta chanser, POA slog bort fler bollar än någonsin och inte heller så bra som vanligt defensivt, AAA var seg och usel matchen igenom, Jonathan Svedberg syntes bara vid två tillfällen; när han blev bortgjord vid 0-1 och när han gjorde självmål, Joel Allansson sprang som vanligt förgäves på kanten och forwardsparet Viktor Granath och Naeem Mohammed var totalt osynliga.

Finns det då något bra med dagens insats? Ja, de tre nyförvärven i startelvan får godkänt. Tim Erlandsson räddade oss från utklassning, Vinicius Nogeuira var både stabil defensivt och visade vilja offensivt och Birnir Snær Ingason glimmade till några gånger. Men det blir en tidig ångestmatch mot IFK Göteborg nästa helg – svaga Blåvitt hemma är sannolikt den typen av matcher där vi behöver tre poäng om kontraktet ska klaras.

Analys av truppen inför premiären

Allsvenskan har redan dragit igång, men HBK har fortfarande inte spelat.
Årets HBK-trupp känns strået vassare än fjolårets, vilket givetvis inte är en garanti för att vi klarar nytt kontrakt men naturligtvis ändå glädjande.
Mina positiva känslor har dock fått sig en liten törn efter de senaste resultaten och den osäkerhet som finns i laget inför premiären, där Gisli Eyjolfsson och Tomas Boakye definitivt är borta medan Tim Rönning och Naeem Mohammed är osäkra. Alla utom Boakye ser jag som mycket viktiga inslag i årets trupp. Jag upplever faktiskt en fara för att vi åker på ett riktigt bakslag imorgon, särskilt om HP:s uppgifter om startelvan stämmer. Risken är att vi har en ofokuserad Tim Rönning där bak, en Ante G som lätt blir bortspelad på konstgräset i mittförsvaret, en Joel Allansson som inte alls kommer till sin rätt på kanten och ett anfall där sylvasse Naeem Mohammed saknas. Jag blir inte förvånad om vi vänder hem med svansen mellan benen efter ännu en 0-4-match då.
Nåja, än vet vi inte hur det går, än lever hoppet. Nu spottar jag ur mig klassikern: truppanalys inför premiären.

Målvakt
Det såg skakigt ut ett tag, när Malkolm Nilsson, Malte Påhlsson och Marko Johansson alla lämnade. Men så bra det blev.
Tim Rönning har gjort en fin försäsong och kommer – som han själv är inne på – nog bättre till sin rätt i HBK än i Elfsborg.
Tim Erlandsson är en riktigt rutinerad andramålvakt som inte kommer att göra bort sig om han får chansen.
Målvaktsbesättningen är alltså minst en klass bättre än i fjol.

Ytterbackar
Phil Ofosu-Ayeh är allsvenskans kanske bästa högerback. Vinicius Nogueira kan kanske bli allsvenskans bästa vänsterback. Det är en riktigt stark duo.
Men bakom ser det svagare ut. Marcus Olsson är endimensionell och har nått sitt bäst före-datum. Gustav Friberg fick några enstaka matcher på våren i fjol, men har sedan aldrig varit nära en plats i laget. Tomas Boakye har, vad det verkar, varit skadad hela vintern och är fortfarande frisk. Nej, här får vi verkligen hoppas att de två ordinarie kan spela nästan varje match.
Möjligheten finns ju också att flytta ut en mittback. Gabriel Wallentin spelade någon match på kanten i fjol, Bleon Kurtulus är också ett alternativ. Joel Allansson har ju också spelat ytterback i någon match.
Totalt sett får vi dock ranka ytterbackarna ett snäpp upp från i fjol, i och med att vi nu har en rejäl vänsterback också.

Mittbackar
Ante G fortsätter att hyllas i pressen. Men vi som faktiskt ser HBK inser att tiden nu nog faktiskt sprungit ifrån veteranen. Resultaten när han är på plan är inte heller imponerande. Risken finns att Magnus Haglund håller fast vid honom lite för länge.
Joseph Baffo finns det däremot inte så mycket att klaga på, mer än att han ibland är lite för hetsig.
Låt oss hoppas att Gabriel Wallentin snart är Baffos parhäst. Visserligen fortfarande lite orutinerad och kan göra misstag, men på det hela taget en rejäl mittback med mycket fint luftspel.
Bleon Kurtulus är också med. Det skulle förvåna mig om 16-åringen inte får känna på allsvenskan i år, även om debuten kanske dröjer till efter 17-årsdagen.
Totalt sett håller mittförsvaret ungefär samma klass som i fjol.

Yttermittfältare
Under 2023 saknade HBK renodlade yttrar i startelvan. 2024 ser annorlunda ut – i alla fall delvis.
Birnir Snær Ingason utsågs till isländska ligans bästa spelare i fjol och kan bli en sensation på vänsterkanten. Han är given i startelvan.
Men vem får chansen på andra kanten? Villiam Granath är också i första hand en ytter. Han hade ett tungt 2023, med noll matcher från start. Kanske kan 2024 bli bättre, även om han troligen mest får nöta bänk i år också.
Ett annat intressant kantalternativ är talangen Albin Ahlstrand, som skulle kunna bli storebror Eriks ersättare rakt av. Ahlstrand dy visade spännande takter i början av försäsongen, men verkar nu ha sjunkit nedåt i hackordningen. Kanske inte så underligt, unga spelare tenderar att vara mycket upp och ner.
Mångsidige islänningen Gisli Eyjolfsson är en annan kandidat och kanske den som när säsongen är summerad har spelat flest matcher, även om han just nu tyvärr är skadad.
Tomas Boakye kan ju också spela här, men frågan är när han är redo.
Däremot hoppas jag slippa att vi plockar ut Jonathan Svedberg eller Joel Allansson hit – framför allt Allansson är betydligt bättre i mitten.
Totalt sett: ungefär samma klass som i fjol, men mycket hänger på hur väl Ingason lyckas. Om han inte får till det kan avsaknaden av Ahlstrand den äldre bli kännbar.

Innermittfältare
Amir Al-Ammari var okej under 2023. Under 2024 har han varit mer än okej – ja, faktiskt riktigt bra. Jag blir förvånad om han stannar hela säsongen. Vi får nog räkna med en försäljning för småslantar (ett halvår kvar på kontraktet) i sommar, men fram till dess hoppas – och tror – jag att AAA visar högsta klass.
Bredvid honom finns flera möjliga alternativ: i första hand Jonathan Svedberg och Joel Allansson men även Gisli Eyjolfsson och Albin Ahlstrand. Svedberg och Allansson är hyggliga allsvenska spelare som klarar av att göra jobbet. De två sistnämnda är mer spännande, men också mer svårbedömda och konkurrerar nog i första hand om en ytterplats, i alla fall så länge AAA är kvar.
Samma klass som 2023 eller möjligen något bättre tack vare AAA:s uppryckning, blir det sammanfattande betyget.

Anfall
Naeem Mohammed sågades fullständigt av Simon Bakkioui. Men sedan, sannolikt efter att Bakkiouis magi gjort sitt, exploderade han. Måhända tar jag i något, men jag ser faktiskt ghananen som en möjlig skytteligavinnare 2024, om utvecklingen fortsätter. Låt oss hoppas att han är redo för spel imorgon och sedan slipper skador under året.
Viktor Granath gjorde ännu fler mål än Mohammed under 2023, men några av dem var från straffpunkten. Totalt sett är han ändå en habil allsvensk anfallare och ett bra komplement till Mohammed.
Rasmus Wiedesheim-Paul har hämtats hem för att ytterligare spetsa till anfallet. Men RWP har sett ruskigt svag ut under försäsongen och verkar inte heller ha rätt attityd. Är det en risk att vi får se Alexander Johansson-scenariot upprepas – alltså att en ung, HBK-fostrad anfallare viker ner sig och drar vidare? Det skulle vara synd. Jag hoppas att RWP biter ihop och visar belackarna, inklusive mig, att han klarar av allsvenskan.
Alex Hall är fjärde man i anfallet. Han hyllades för sina juniorinsatser i fjol, men som vi sett så många gånger är steget stort till seniornivå, inte minst för forwards. Här kan vi ha förhoppningar, men inga förväntningar.
Totalfloppen Villiam Dahlström är femte forwardsalternativet – om nu Haglund alls ser honom som ett alternativ. HBK har velat se gotlänningen lämna och han är den enda friska i seniortruppen som inte är med i morgondagens matchtrupp. Jag tror inte att det blir några fler matcher för Dahlström i a-laget, men man ska aldrig säga aldrig.
Totalt sett är klassen här i nivå med 2023, eller möjligen något bättre med tanke på Mohammeds utveckling.