Jag får vänta på premiären

Efter över ett halvårs väntan på att få se en seriematch kom det trevliga beskedet att elitfotbollen ska få starta 14 juni. Men då väljer de som bestämmer att skjuta upp superettans start ytterligare ett par dagar och lägga HBK-premiären under just en av de få kvällar då jag arbetar. Och sedan ska det – märkligt nog – dröja en hel vecka till omgång 2. Jag får alltså vänta i tre veckor till innan superettan 2020 får premiär för mig. Tusan!

En studio som förtjänar fler tittare

HBK har, som tidigare nämnt, kört igång tv-tjänsten HBK Play. Där hittar man bland annat första avsnittet av Studio 1914, med nostalgitema: cupfinalen 1995. Det är riktigt kul att titta på, proffsigt både vad gäller teknik och innehåll. Tyvärr verkar dock antalet tittare oerhört få, om siffrorna som visas på HBK Play stämmer. Märkligt – många HBK:are borde vara intresserade både av exklusivt innehåll med klubben och av att stödja ekonomiskt (priset är ganska beskedliga 79 kronor i månaden). Förhoppningsvis beror de svaga siffrorna på att tjänsten, vad jag kunnat se, knappt har marknadsförts alls.

Litet smolk i glädjebägaren dock att man – vilket syns i vinjetten till Studio 1914 – inte verkar veta vad klubben heter.

Om vi släpper nostalgin så är det ju – om Folkhälsomyndigheten ger sitt godkännande imorgon – snart dags för säsongspremiär. Och som vanligt under denna superettansejour så tippas vi som seriesegrare. Jag har visserligen trott på tipsen även tidigare år, men i år känns det bättre än någonsin. Offensivt kan både RWP och Crespo Kamara ses som möjliga skytteligavinnare, på mittfältet kan Samuel Kroon bli en sensation och Joel Allansson skänker stor trygghet, i försvaret har vi fin bredd, i målet blir Malkolm Nilsson förhoppningsvis allt bättre och på bänken har vi erfarenhet och klokhet i Magnus Haglund.

En HBK-attack mot Folkhälsomyndigheten

HBK var sena på bollen och taffliga i hanteringen i början av coronakrisen. Till slut kom ändå permitteringarna. Nu ryter Magnus Haglund ifrån och kräver att svensk fotboll ska få dra igång om mindre än en månad. Hans argument är hyfsat klara och tydliga.

Samtidigt – covid-19 har redan förändrat, och kommer att förändra, världen. Fotbollen är i detta sammanhang faktiskt en oerhört liten sak – och det kan jag säga trots att fotboll i allmänhet och HBK i synnerhet varit mitt stora glädjeämne i livet i decennier. Naturligtvis kommer inte alla svenska elitföreningar utom Malmö FF att försvinna, som Haglund verkar mena. Om det skulle bli så illa att alla utom MFF gick i konkurs hade fotbollen med all sannolikhet sett till att övriga föreningar kunnat återuppstå i ny skepnad. Visst, det skulle bli stökigt, men livet efter corona blir inte detsamma som före – det är bara att inse.

Och till sist: Stora delar av HBK:s agerande under coronakrisen förtjänar också beröm. Matz Ljungkvists fick välförtjänt uppmärksamhet för intervjuerna med gamla HBK-profiler. Och HBK Play känns som ett riktigt intressant grepp.

Titta, vi snackar!

I denna märkliga tid, och med så stora osäkerheter om hur säsongen kan komma att bli, har mitt HBK-intresse gått något i idé. Men ändå är det härligt att ständigt påminnas, genom den stora kommunikativa uppryckning som skett sedan vi bytte ut en avlönad kommunikatör mot ideella krafter. Samtalen med gamla HBK:are från de senaste decennierna – i princip samma tid som jag följt klubben – är riktigt kul läsning. Och på såväl Instagram som Facebook är klubben numera ordentligt aktiv. Underbart!

Och så var det naturligtvis riktigt roligt att se Janne Anderssons drömelva, med tio HBK:are. Tusan vad bra Daniel Sjölund måste vara som lyckades få en plats i det laget.

Äntligen agerar HBK

HBK har på mer än ett sätt agerat märkligt i coronakrisen. För snart en månad sedan, när hela världen talade om corona och alla räknade med restriktioner, publicerades ett hurtigt meddelande om att man snart kunde köpa biljetter till premiären, en premiär som nog i princip alla förstod inte skulle bli av. Därefter har mängder med arbetsplatser kortidspermitterat spelare, men i HBK var diskussionerna inte ens igång häromveckan. Nu kommer till slut beskedet – även HBK permitterar. Äntligen!

En inställd premiär är också en premiär

I en annan tidsepok, före corona, skulle vi just nu ha spelat klart vår premiärmatch. Makrillarna skulle vandra sorgsna hemåt i Göteborgskvällen, medan kvastarna snart skulle stiga på tåget söderut, glada och uppsluppna över tre poäng. Men så blev det inte och frågan är om vi ens får se en premiär i superettan 2020. Jag hoppas och tror det fortfarande.

Och apropå corona – jag är fortfarande förundrad över att HBK fortfarande inte verkar ha agerat för att permittera spelarna, som andra lag gör. Swishinitiativ i all ära, men större grepp måste sannolikt till om HBK ska överleva ekonomiskt.

Swish och slöseri

Ett swishinitiativ har dragits igång för att hjälpa HBK med likviditeten under coronakrisen. Lovvärt. Men när HP berättar om supporterinitiativet nämns också att HBK, till skillnad från flera andra klubbar, inte har valt att permittera spelarna – ja, man har faktiskt inte ens diskuterat frågan. Det betyder alltså att klubben varje dag slösar bort mer pengar än vad man någonsin kan hoppas att dra in på supporterinitiativet, vad det verkar enbart genom att vara saktfärdig. Skandal!

Ännu en Bakkioui-värvning

För andra gången på bara ett par veckor skriver en före detta långtidsskadad spelare på för oss – det märks hur viktig Simon Bakkioui är för HBK:s attraktivitet.

Till skillnad från den i mina ögon tveksamma värvningen av Joseph Baffo, som i huvudsak verkar handla om att han ska använda oss som språngbräda för att sedan gå vidare, så finns en större långsiktighet i signerandet av Alhassan ”Crespo” Kamara. Magnus Haglund är tydlig med att det framför allt är 2021 som vi kan få riktig nytta av honom. Att Crespo sedan potentiellt håller högre klass än Baffo, och framför allt spelar på en position där det är än viktigare att ha spetskompetens, är naturligtvis en bonus. Men visst – det finns så klart en risk att han åker på skadebakslag.

Och apropå anfallare – Alexander Johansson verkar inte vara nöjd med att vara femma i hackordningen bland forwards. Han tog Crespo-värvningen på helt rätt sätt.

En värld som skakar

Vi lever i en värld av förändring. Exakt vilka effekter coronaviruset kommer att leda till kan vi bara spekulera om, men en sak är säker: det kommer att bli effekter, stora sådana. HBK visar dock prov på häpnadsväckande svag omvärldsbevakning. Bara timmar innan det väntade beslutet om att stoppa större evenemang går klubben ut med ett hurtigt twitter-meddelande om att man snart kan köpa biljetter till premiären. Dagen efter får man så med svansen mellan benen meddela att biljettsläppet är uppskjutet.

Hur kommer då corona att påverka svensk fotboll och vårt kära HBK? Svårt att säga, men frågan är när, hur och till och med om superettan kommer att spelas i år. Många klubbar, både i Sverige och i andra länder, kommer sannolikt att få det oerhört tufft att överleva ekonomiskt. Kanske kommer elitfotbollen att stöpas om rejält efter denna tid.

Och även om fotboll i Sveriges andradivision kan kännas futtigt när världen skakar så ska naturligtvis HBK fortsätta att gnugga på med det som faktiskt kan göras. Och då är det väldigt bra att släppa Andreas Hadenius. Han är visserligen en habil superettan-spelare som säkert kunnat göra en handfull matcher för oss i år, men samtidigt är han inte helt billig i drift, utan framtid i klubben (jag hade haft mycket svårt att se att han skulle stanna efter att kontraktet går ut) och skulle riskera att stoppa egna talanger från speltid. Dessutom är vår trupp riktigt bred. Nu tillkommer dessutom det faktum att vi inte har en aning om hur säsongen ser ut och då är det naturligtvis än mer rätt att kapa de kostnader som man kan kapa. Med tanke på det grämer jag mig än mer över den onödiga värvningen av Joseph Baffo förra veckan.

I alla fall trea i Halland

Bäst i Halland, utropade jag för några veckor sedan. Men så plötsligt höll vi på att hamna allra sist i den helhalländska cupgruppen. I andra halvlek kom dock HBK ut som ett nytt lag och körde fullständigt över Tvååker i 10-15 minuter. 2 mål där var i underkant, men det kändes otroligt stabilt fram Gabriel Wallentins fadäs i slutet. Nåja – nu har vår unge mittback sannolikt lärt sig läxan och upprepar inte misstaget.

Emil Tot Wikström har varit lovande ett par år, men inte riktigt fått till det. För min del tror jag att det handlat om bristande självförtroende. Kanske kan det bli ett genombrott för honom i år? Mot Tvååker var han bäste HBK:are och fixade på nästan egen hand båda målen, även om RWP var den som satte bollen i det tomma nätet vid 1-0.

För övrigt tycker jag det är underligt att jag inte någonstans har hittat någon (mer än jag själv) som ifrågasätter hur klokt det är att värva en spelare som i princip inte spelat alls sedan 2017? Hur stor är risken att Joseph Baffo skadar sig igen? Hur länge dröjer det innan han är i matchtempo? Ska han verkligen få ta en plats för en våra talanger, bara för att sedan dra igen när vi låtit honom komma upp i matchform? Och varför ställer inte HP dessa frågor?

Och så allra sist: Joel Allansson är en värdig mottagare till Årets kvast.