Tankar efter en årspremiär

En årspremiär är alltid en höjdpunkt, och vi inledde på bästa sätt med en 3-1 seger mot LBK. Själv har jag tyvärr inte tittat på mer än sammandraget, men vissa tankar dyker ändå upp.

Fint att se våra tre unga, egenfostrade, offensiva talanger göra mål. Dessutom var det första a-lagsmålet för både Alexander Johansson och Oliver Hintsa. Kul! Kan man hoppas att någon av dem får en liknande utveckling som RWP under de kommande åren?

Thomas Boakye, som jag trott framför allt skulle konkurrera i försvaret i år, fick spela högerytter. HP uppger att det är Boakye och Hintsa som tävlar om högerytterplatsen, vilket – om det stämmer – är lite överraskande för mig. Jag hade nämligen trott att nyförvärven Samuel Kroon och Robin Östlind var förstaalternativen på kanterna. Men medan Kroon får beröm av Magnus Haglund över att ha tränat på ambitiöst redan innan säsongen startat, så saknades Östlind helt i första matchtruppen och sägs enligt Haglund behöva ”några träningar till innan han spelar match”. Det låter lite illavarslande, faktiskt. Har Östlind slöat under ledigheten? Inte den bästa starten, i så fall.

Precis som Boakyes placering på yttern överraskade mig så var det också med viss förvåning som jag såg att Edvin Kurtulus spelade ytterback. Visst gjorde han det helt okej där i fjol, men jag trodde ändå att det var som mittback han främst skulle konkurrera i år. Men med Boakye högre upp i planen är Kurtulus så klart betydligt närmare en startplats som högerback även framöver. Konkurrensen om positionen är dock fortfarande hård, i första hand med Viktor Ljung och Jacob Olsson.

För övrigt är det kul att se att truppen på hemsidan nu är uppdaterad, och att spelarna fått fylligare presentationer än vad de hade tidigare. Härligt om hemsidan kan få ett lyft när ideella krafter tagit över från inhyrda konsulter.

Igor är den bäste

Vem är bäste spelaren under 2000-talet? frågar sig hemsidan. Förutom att det är lite märkligt att utse den bäste de senaste 20 åren (varför inte 10, 25, 30 eller 50) är det en intressant fråga att fundera över. Man kan välja spelare som haft stor betydelse för klubben under lång tid, och då är det svårt att gå förbi Tommy Jönsson. Man kan välja en egen talang som dominerat både här hemma och utomlands, och då landar man på Dusan Djuric. Men jag väljer att tolka det precis som det står – och då går det inte att välja någon annan än Igor Sypniewski. Även om hans glansperiod hos oss blev kort så har jag aldrig sett en bättre spelare i en HBK-tröja.

Och så något helt annat: När Discovery tog över svenska fotbollsrättigheterna påstod man att det skulle bli billigare än hos Cmore. Nu ser vi resultatet – priset höjs från från 199 kronor till 349 kronor i månaden, alltså en prisökning på över 75 procent. En smärre skandal, faktiskt.

Analys av truppen inför 2020

Ett decennium är till ända och det är dags att blicka framåt mot nästa. Detta är traditionellt en tid av förväntningar och förhoppningar på vårt lag. Kommande år tror jag faktiskt att våra förhoppningar kan infrias. Vi verkar ha värvat klart och det största problemet med truppen, som jag ser det, är att den är för stor – totalt 26 man. Av 24 utespelare kommer en tredjedel vara helt utanför matchtruppen och bara drygt hälften få spela (max 13 utespelare, inklusive avbytare). Samtidigt är 8 av 11 i startelvan i princip givna. Om vi 2020 fortsätter att ha ytterst få avstängningar (totalt bara 4 under 2019) och ganska få skador så är risken stor att en handfull spelare blir helt eller nästan helt utan speltid 2020. Här skulle det nog inte vara dumt med en eller ett par utlåningar eller försäljningar.

Nåväl, nu sätter vi igång. Så här ser jag på lagdel för lagdel.

Målvakt
Malkolm Nilsson är sympatisk, intressant att lyssna på (hos Stigs himmel), en stor HBK-supporter och en habil målvakt. Han är medveten om sina misstag och blir allt mer erfaren. Han kommer sannolikt aldrig att bli en supermålvakt, men duger gott under 2020. Andrekeepern Malte Påhlsson fick ett (ganska misslyckat) inhopp 2019. Han är ung och kan säkert utvecklas, men känns ändå minst ett steg bakom Nilsson.

Ytterbackar
En relativt bred uppsättning alternativ finns. Andreas Bengtsson kom i år tillbaka i gott slag och är – om han håller samma klass 2020 – given till vänster. På högerbacken är det inte lika givet vem som tar vid efter Jesper Westerbergs pensionering. Min gissning är att återvändaren Viktor Ljung blir förstavalet. Thomas Boakye, som oftast spelade ytter under 2019, är också ett alternativ. Edvin Kurtulus gjorde flera helt okej insatser här under 2019, men är kanske i första hand tänkt som mittback. Jacob Olsson är upplockad från juniorerna. Även Isac Larsson – som 2020 fortfarande är tonåring trots att det blir hans tredje säsong i a-laget – kan hoppa in på ytterbackspositionerna.

Mittback
Trots att Peter Larsson pensionerats är det trångt, trångt här. Andreas Johansson, som inte missat en match på över fyra år, gör säkert 30 matcher även 2020. Alexander Berntsson, som hade en riktigt fin höst, känns given bredvid. Därför lär det bli begränsad speltid för Andreas Hadenius och den unga trion Edvin Kurtulus, Gabriel Wallentin och Isac Larsson. Även Viktor Ljung sägs numera vara kapabel som mittback.

Yttermittfält
Vår tunnaste position under 2019, då vi oftast fick ta in spelare från andra positioner här. Nu har vi värvat två utpräglade yttrar, Robin Östlind och Samuel Kroon, och mitt tips är att de får chansen i startelvan, åtminstone i inledningen av säsongen. Men även flera egenfostrade, unga yttrar finns också att tillgå: Emil Tot Wikström, Isac Harrysson, Oliver Hintsa. Andra alternativ är årets vikarierande yttermittfältare Erik Ahlstrand och Thomas Boakye. Även Jonathan Svedberg kan kanske få en del speltid här.

Innermittfält
Liksom i mittförsvaret är startspelarna giva: Joel Allansson och Dusan Djuric. Det betyder att det – återigen precis som i mittförsvaret – kan bli begränsat med speltid för Andreas Hadenius och en ung trio: Erik Ahlstrand, Jonathan Svedberg och Oscar Pettersson. Det känns inte helt lyckat för dessa unga spelares utveckling. De har ju alla tre, trots sin ungdom, fått en hel del speltid i a-laget redan och ett år av bänknötande är inte optimalt. Utlåning av en av dem?

Anfall
Ännu en position med stenhård konkurrens. RWP och Mikael Boman är sannolikt superettans hetaste anfallspar. Bakom dem finns Sadat Karim, som – även om 2019 var något misslyckat – tidigare visat att han är en målskytt av rang. Och så finns ungdomarna Alexander Johansson och Oliver Hintsa. Johan Oremo är inte formellt avskriven, men jag har mycket svårt att se att det finns plats för honom.

En högtidsstund med ett slarvfel

En återkommande högtidsstund som HBK-medlem är att bläddra igenom Kvasten, som alltid dyker upp strax före jul. Inte minst är det riktigt roligt att botanisera bland den omfattande statistiken.

I år var det som gjord mig allra mest glad dock inte själva tidningen, utan ett av de medföljande lösbladen, där HBK efterlyser fler personer som vill engagera sig och listar mängder med uppgifter som det behövs folk till. Ideellt arbete, med stort engagemang från många, istället för att några få ska utföra arbete professionellt känns som helt rätt väg mot framtiden.

Smolk i glädjebägaren är dock att HP:s påhitt om bortamatchen mot Dalkurd letat sig in i Kvastens beskrivning av matchen. I all framtid kommer det alltså i vår officiella årsskrift stå att Allansson bortdömda mål kom på övertid när vi låg under, trots att sanningen är en annan.

Ung satsning fortsätter – och truppen växer

Vi fortsätter att satsa på våra yngre spelare. Ytterbacken Jacob Olsson flyttas upp i a-lagstruppen och Erik Ahlstrand skriver på ett nytt treårskontrakt. Fina nyheter båda två.

Men nu är ju truppen extremt bred. Närmare en tredjedel av spelarna riskerar att bli nästan helt utan speltid under 2020. Frågan är om Jacob Olsson, Gabriel Wallentin, Isac Larsson, Isac Harrysson och Oliver Hintsa får spela något alls i serien. Och hur många matcher gör Alexander Johansson, Oscar Petersson och Edvin Kurtulus? Samtidigt vill vi ju inte slarva bort alla dessa talangfulla ungdomar. Vi borde nog låna ut kanske två-tre av dem.

Dubbla återvändare

Viktor Ljung blir värvningen som är ”gångbar på samtliga fyra positioner i vår backlinje”. Ännu en återvändare, alltså. Ljung utvecklades fint under början av detta decennium. Han stack sedan som Bosman till HIF när vi åkte ner i Superettan och fick trevligt nog följa med den klubben på samma resa ner i Superettan ett år senare. Ytterligare ett år senare sades han vara på väg tillbaka till oss, men fick – gissningsvis på grund av skadehistoriken – söka sig till först Norge och sedan Småland istället. Nu verkar han ha gjort en bra och skadefri säsong i Värnamo, och känns som en riktigt fin värvning, som kan spela på båda kanterna i vårt försvar och dessutom täcka upp som alternativ i mitten.

Och även på ledarsidan har vi fått in en återvändare: legendaren Torbjörn Arvidsson, som gjorde sin HBK-debut det år jag på allvar började följa klubben.

Hej då, Höggi!

Höskuldur Gunnlaugsson ingår inte i Magnus Haglunds planer för HBK 2020. Tråkigt, men förväntat, eftersom vi värvat två andra yttrar: Robin Östlind och Samuel Kroon.

Däremot vill Haglund ha in en ny back som är ”gångbar på flera platser i backlinjen”. Visst, det är lite tunt på ytterbackspositionerna, men i mittförsvaret är det proppfullt: Alexander Berntsson, Andreas Johansson, Edvin Kurtulus, Andreas Hadenius, Gabriel Wallentin och Isac Larsson. Det känns som att minst en av dem borde lämna om vi värvar nytt och då ligger kanske Hadenius närmast till hands?

Kroonaldo kommer till Halland

Ytterförvärv nummer två är klart – Samuel ”Kroonaldo” Kroon. Han kommer från en succésäsong i Umeå och är fortfarande ung och utvecklingsbar. Riktigt spännande.

I och med värvningarna av Kroon och Robin Östlind känns det som att vi täckt upp yttermittfältspositionerna för nästa säsong. Det betyder sannolikt att vi snart får veta att Höskuldur Gunnlaugsson lämnar HBK permanent. Synd att vi slarvade bort honom.

Oremo backup om anfallare försvinner?

Den ordinarie säsongen är slut, men HBK passade på att möta allsvenskt motstånd och dessutom piska Häcken. Visserligen ställde väl inte Hisningslaget upp med bästa möjliga startelva, men en seger mot ett allsvenskt lag är ändå alltid gott.

Johan Oremo var en av målskyttarna mot Häcken och gjorde även två mål i U21 några dagar tidigare. Att han har målnäsan kvar är otvivelaktigt och att vi inte har avskrivit honom känns lika säkert (annars hade han ju knappast fått spela dessa matcher). Samtidigt har vi redan tre anfallare av riktigt hög eller hög superettan-klass i truppen och bakom dem ett par hungriga ungdomar. Min gissning är att vi avvaktar med Oremo för att se om RWP eller kanske Sadat Karim försvinner, för i så fall behöver vi definitivt Oremo. Visst finns chansen att någon annan norpar honom före oss i och med ett sådant agerande, men den risken får vi vara beredda att ta.

Samtidigt pågår en ordentlig översyn av ekonomin. Det får naturligtvis konsekvenser, men är välbehövligt. Vi behöver inse att vi är en superettan-klubb numera och anpassa oss till det.

Östlind första nyförvärvet

Vänsteryttern Robin Östlind blir vår första värvning. Riktigt lovande. Han gjorde, som jag skrev igår, poängsuccé i superettan 2018 och har satt tre mål på 13 allsvenska starter och sju inhopp i år. Det enda som kan kännas tveksamt är att han kommer att vara 30 år när serien drar igång nästa år och knappast lär utvecklas så mycket.

För övrigt gillar jag att FFF:s svenska fans-sida verkligen har fångat Robin Östlinds känslor inför övergången: