En ny Arvidsson skriver på

Ett lärlingskontrakt är knappast någon garanti för att man en dag blir en a-lagsspelare, men eftersom vi tappat en hel del lovande ungdomar på sistone är det glädjande att se en u-landslagsspelare skriva på: Ludvig Arvidsson.

Signeringen av Arvidsson ger mig dock anledning att återkomma till hur felbyggd vår trupp är för tillfället. Vi har redan ett överflöd av anfallare, inklusive hyllade ynglingen Alex Hall som knappt fått speltid hittills. Vilken chans har Arvidsson att slå sig in här? Ja, jag förstår att han är för framtiden. Men samtidigt saknar vi fortsatt minst två mittbackar och där hade Kevin Andersson Lönnergård – jämngammal med Ludvig Arvidsson – varit ett intressant namn som kanske till och med kunnat få hyfsat med speltid 2025, men han valde tyvärr en betydligt tråkigare förening.

I HP:s artikel om truppbygget drar tidningen och Johan Lindholm samma slutsatser som jag skrev häromdagen. Joseph Baffo och Jonathan Svedberg lämnar sannolikt, medan Marcus Olsson nog snart skriver på. Då behöver ytterligare en erfaren mittback tillkomma, och så en ung talangfull mittfältare. Även om Johan Lindholm har fått ta över en felbyggd trupp så är det skönt att höra signalerna om att den är på väg att stöpas om.

En säkrad tränare och en stillsam silly

 Så var det då klart – Johan Lindholm är vår tränare de kommande tre åren. Förlängningen var minst lika väntad som Ante G:s avsked häromdagen, men likväl skönt att det nu är satt på print.

Vad gäller truppen i övrigt så är silly season än så länge tämligen stillsam. Leo Hedenberg och Pontus Carlsson får, inte oväntat, inte förlängt. Inga nya rykten in hörs, mer än att André Boman naturligtvis är högintressant för HBK. Förutom Boman behöver vi få in minst ytterligare en back, för gissningsvis lämnar Joseph Baffo och Thomas Boakye och möjligen även Gustav Friberg. Marcus Olsson lär dock få förlängt. På mittfältet tror jag att vi sitter stilla i båten, om inte någon (Jonathan Svedberg?) lämnar, medan det är sannolikt att åtminstone ett par av våra anfallare med kontrakt kommer att försvinna permanent eller på lån.

Varför spela med tio man – och ha tomt på bänken?

Vi gjorde ingen spelmässigt bra vår, men stod ändå på 18 poäng efter 12 matcher, vilket var riktigt bra utdelning. Känslan var dock att vi behövde bli vassare och förstärka truppen något under sommarfönstret för att vara säkra på att klara kontraktet.

När transferfönstret öppnade gjorde istället klubben tvärtom. Rensade rejält i truppen, släppte flera av våra få klasslirare och fick se en annan bli skadad. De få ersättare som hämtades in var ett (André Boman) eller flera (Blair Turgott) snäpp ned jämfört med sina företrädare. Eller så misslyckades klubben med att få dem spelklara på en vecka (Niilo Mäenpää).

Idag ser vi resultatet. En usel första halvlek mot jumbon Norrköping resulterade i underläge. Först när vi valde att spela elva mot elva (att spela med Blair Turgott är i praktiken som att spela med en man mindre) blev det lite tryck och det syntes varför Peking låg sist. Då grinade istället de senaste veckornas oflyt oss i ansiktet. Både Birnir Snær Ingason och Rasmus Wiedesheim-Paul (hur kan Haglund prioritera Turgott före dem?) prickade stolpen, men Norrköping kunde hålla undan till en riktigt tung seger. Hade vi spelat elva mot elva hela matchen är jag tämligen säker på att vi i alla fall inte hade förlorat.

Vår på grund av det usla transferfönstret oerhört tunna seniortrupp syns också i matchtruppen. Idag hade vi två tomma stolar på bänken, ett ytterst märkligt agerande enligt mitt sätt att se det. Nästa match är Joseph Baffo avstängd och vi kommer knappast att få någon mer än Mäenpää spelklar, så även då lär det vara tunt på bänken. Varför låter inte Haglund ett par juniorer få känna på den allsvenska atmosfären? Obegripligt.

Alldeles för bussigt

HBK hade nog tänkt parkera bussen idag mot Djurgården. Men istället tvingades man hoppa på den och fick en tyngre resa än det var tänkt. Och sedan satt man kvar på bussen drygt en kvart och lät bussigt nog Djurgården dominera och i praktiken avgöra matchen.

Därefter jämnade spelet ut sig och andra halvlek är helt okej. Å andra sidan är det inte så konstigt, eftersom matchen som sagt nästan var avgjord.

Onödigt av Joseph Baffo att dra på sig en varning idag igen. Nu har vi verkligen den mittbackskris som jag förvarnade om för ett par veckor sedan – risken är stor att bara Gabriel Wallentin är tillgänglig mot Elfsborg på fredag.

Kan det bli mittbacksbrist?

Vår 3-5-2-uppställning igår blev en succé. Men frågan är om vi ändå måste överge den snart. För att den ska fungera krävs tre mittbackar och just nu har vi bara fyra friska sådana i truppen. Och jag tror som sagt att det dröjer innan Ante G är spelklar igen.

De tre mittbackar som startade igår – Joseph Baffo, Gabriel Wallentin och Marcus Olsson – drar på sig rejält med varningar per spelad minut, så avstängningarna lär dugga tätt. Visst kommer säkert Bleon Kurtulus att få chansen från start då, men snart försvinner han till U17-EM och missar därmed de tre sista omgångarna före sommaruppehållet. Om inte tidigare så är min gissning att vi är tillbaka i en fyrbackslinje någon gång då.

En fantastisk svit – som kan brytas

I decennier har HBK alltid haft minst en spelare i startelvan från den egna akademin. Det har inte varit ovanligt att mer än hälften av startspelarna är HBK:are från grunden. Men nu kan faktiskt allt brytas.

Vår förstemålvakt är numera Tim Rönning. Det är första gången sedan 2016 som vi inte har en HBK-produkt i den rollen. Noll ur-HBK:are här alltså, sannolikt.

I försvaret är tre av fyra positioner självskrivna: Phil Ofuso-Ayeh, Joseph Baffo och Vinicius Nogueira. Ingen har en bakgrund i HBK:s juniorled. Fjärde man blir sannolikt HBK:aren Gabriel Wallentin – men det är inte omöjligt att Marcus Olsson får platsen. Då skulle det vara noll ur-HBK:are här.

På mittfältet har hittills sju spelare fått speltid i allsvenskan. Endast två av dem, Jonathan Svedberg och Albin Ahlstrand, är HBK:are från grunden. Nu är är Ahlstrand avstängd och Svedberg har inlett säsongen svagt, så det är inte omöjligt att han petas. Då blir här noll ur-HBK:are.

I anfallet ligger Naeem Mohammed och Viktor Granath klart först i kön. Ingen har HBK-bakgrund. HBK-produkterna Rasmus Wiedesheim-Paul och Alex Hall känns långt borta från startelvan. Noll ur-HBK:are här också alltså.

Det är alltså långt ifrån omöjligt att den fantastiska sviten bryts imorgon. Det skulle vara sorgligt.

Kanske finns också en liten delförklaring till årets viljelösa och uppgivna spel i att vi numera har så få spelare med Halmstadsbakgrund i laget? De som spelar för sin moderklubb har kanske lite högre benägenhet att kämpa för laget.

Ironiskt och sorgligt när Ante missar rekordet

Det är onekligen både ironiskt och sorgligt. Under lång tid har det tjatats om att Ante G aldrig är skadad och att han är på väg att slå rekord i antalet allsvenska matcher. Nu, när han faktiskt är på vippen att ta över rekordet – ja, då ÄR han skadad.

Dessutom är det inte vilken skada som helst, utan en spricka i benet. Sådant läker troligen inte i brådrasket på en 42-årig kropp. Jag skulle gissa att vår mittbacksveteran blir borta en stor del av säsongen. Rekordet kommer han naturligtvis ändå att slå tids nog, om inte annat genom att HBK ger honom ett inhopp sent i någon match.

Skadan ger bekymmer både på kort, och eventuellt även längre, sikt. Nu till helgen saknas båda ordinarie mittbackarna. Gabriel Wallentin får naturligtvis spela och är ett bra alternativ, men vem ska ta platsen bredvid? Jag tror knappast att 16-åringen Bleon Kurtulus kastas in från start utan att ha gjort en minut i allsvenskan innan dess. Jonathan Svedberg vikarierade där en gång i fjol och gjorde det bra, men jag skulle bli mycket förvånad om Magnus Haglund inte väljer erfarne Marcus Olsson. 

På längre sikt blir skadan trots allt möjligen inte lika kännbar. Visserligen har Ante G varit bra under de två senaste matcherna, men Gabriel Wallentin är som sagt ett bra alternativ och nu får han chansen att verkligen skaffa sig allsvensk erfarenhet. Säkerligen kan unge Kurtulus också få känna på hetluften i några inhopp och kanske snart vara redo att ersätta i startelvan vid nästa skada eller avstängning (för sådana får vi nog räkna med kommer att drabba både Wallentin och Baffo). 

En repris och nya orättvisa poäng

Det blev en snudd på 100 procentig repris på förra helgen. En HBK-back gör 1-0 efter en fast situation från vänster efter bara ett par minuter, därefter har vi några bra minuter men blir sedan i princip konstant tillbakapressade, vår målvakts-Tim gör en fantastisk insats och motståndarna missar en straff.

Fast dagens vinst mot Västerås var faktiskt etter värre än segern mot IFK Göteborg förra helgen. Mot Göteborg skapade vi ändå lite framåt förutom målet, men idag fanns inget anfallsspel överhuvudtaget.

Var VSK:s boll som tog i stolpen inne? Omöjligt att avgöra utifrån reprisbilderna och är man inte säker är det naturligtvis rätt att inte blåsa mål. De VSK:are som klagar kan ju trösta sig med att laget fick en helt feldömd straff, sannolikt delvis som kompensation, strax därefter.

Med det sagt – idag kan jag nästan känna lite med västeråsarna. Vi är verkligen inte bra idag och vi förtjänar inte att vinna. Men visst var det 3 oerhört viktiga poäng som åkte in på kontot.

Fem gula kort idag och Joseph Baffo är därmed redan, efter tre omgångar, avstängd. Gabriel Wallentin är en fullt kapabel ersättare, men visst är det lite oroande med så många spelare som redan börjat samla gula kort, särskilt som vi ju också har en del andra spelare borta med diverse skavanker.

Vad är det så som gör att vi år faktiskt svarat för tre riktigt svaga prestationer i allsvenskan? Är det möjligen saknaden efter Erik Ahlstrand som är större än vi trodde? Tänkta ersättaren Birnir Snær Ingason har verkligen inte kommit till sin rätt hittills, men det är för tidigt att döma ut honom. Islänningen skulle dock sannolikt passa bättre i ett lag som åtminstone ibland för spelet. Kan vi vara ett sådant lag?

En stjärnsmäll mot Sirius

Jag fruktade 0-4. Det blev resultatmässigt inte riktigt så illa, bara 0-3 mot Sirius. Men insatsen idag var bland de bedrövligaste premiärer jag bevittnat. Totalt andefattigt och inte en enda målchans värd namnet skapades mot ett lag som allmänt tippas på nedre halvan.

Flera av spelarna som vi tror att vi kan förlita oss på stod för svaga prestationer. De båda rutinerade mittbackarna förlorade var sin duell vid de två första målen och släppte dessutom fram ytterligare heta chanser, POA slog bort fler bollar än någonsin och inte heller så bra som vanligt defensivt, AAA var seg och usel matchen igenom, Jonathan Svedberg syntes bara vid två tillfällen; när han blev bortgjord vid 0-1 och när han gjorde självmål, Joel Allansson sprang som vanligt förgäves på kanten och forwardsparet Viktor Granath och Naeem Mohammed var totalt osynliga.

Finns det då något bra med dagens insats? Ja, de tre nyförvärven i startelvan får godkänt. Tim Erlandsson räddade oss från utklassning, Vinicius Nogeuira var både stabil defensivt och visade vilja offensivt och Birnir Snær Ingason glimmade till några gånger. Men det blir en tidig ångestmatch mot IFK Göteborg nästa helg – svaga Blåvitt hemma är sannolikt den typen av matcher där vi behöver tre poäng om kontraktet ska klaras.

En bortslarvad Taulant

Taulant Parallangaj fick riktigt fina lovord när han släpptes upp i a-lagstruppen för två år sedan. Och HBK visade att man verkligen trodde på honom när man i juli 2022 förlängde hans kontrakt med tre år.

En månad senare gjorde Parallangaj debut i startelvan mot svårast möjliga motstånd: BP. Det gick tyvärr uselt; debutanten visades ut och HBK fick stryk. Jag skrev då att jag hoppades att HBK skulle stötta honom. Om – och i så fall hur – HBK har gjort det vet jag inte. Men Parallangaj, nyss så hyllad, kom aldrig tillbaka. Känslan utifrån är att det där enda misstaget knäckte honom helt. Det är ett svaghetstecken hos HBK att en talang som man trott så hårt på fullständigt slarvas bort.

Nu lämnar Taulant Parallangaj för Sandviken i division 1. Det är en ytterst väntad bantning av truppen, särskilt som det finns fyra andra renodlade mittbackar i truppen (Ante G, Joseph Baffo, Gabriel Wallentin och Bleon Kurtulus). Jag hoppas att det blir en möjlighet till nystart för Taulant. Och kanske, kanske kan han någon gång – med stärkt självförtroende och ny a-lagserfarenhet – komma tillbaka till oss.

Äntligen en poäng

0-0-matcher är sällan så mycket att jubla över, men det var verkligen skönt att ta poäng idag – och att hålla nollan. Ännu en förlust hade varit fullständigt förödande för självförtroendet och lagen där under hade kunnat krypa obehagligt nära.

Skönt också för inlånade Marko Johansson att äntligen få göra några avgörande räddningar och ta hem en poäng, efter tre raka matcher med flera insläppta mål.

Bäst idag? Jag säger Joseph Baffo. Ständigt på rätt plats och tog ett större ansvar när ordinarie mittbackspartnern var avstängd. Var det någon som saknade Ante G förresten?

På bänken idag hade vi tre potentiella vänsterbackar och noll anfallare. Sedan bytte vi ut anfallare efter anfallare och avslutade extremt defensivt. Men det var det värt – poäng idag var som sagt riktigt viktigt.

Men när ska Jack Cooper-Love spräcka sin allsvenska målnolla för HBK? Idag brände han återigen riktigt fina lägen.

Utanför plan har det ryktats om en värvning av islänningen Vidar Ari Jonsson, ett rykte som dock Magnus Haglund fullständigt avfärdar. Visserligen bekräftar Haglund aldrig potentiella värvningar, men han brukar inte heller så kategoriskt förneka uppgifter om de stämmer.

Rätt Kurtulus valde rätt

Både storebror och mellanbror har kontrakt med en klubb på allsvenskans undre halva, men lillebror Bleon Kurtulus valde rätt. Förhoppningsvis är han också rätt Kurtulus-broder att satsa på. Roma ska ha visat intresse för Bleon Kurtulus förra året och Magnus Haglund hävdar att han är längre fram än Edvin var i samma ålder. Det låter ju lovande – men man kan också undra hur Haglund nu kan veta det, eftersom vår manager inte var verksam i HBK när Edvin var så ung.

Med Bleon Kurtulus i a-truppen från och med nästa år börjar det bli tjockt i mittförsvaret. Om Ante G skriver på för ett år till finns fem renodlade mittbackar med kontrakt: Ante, Joseph Baffo, Gabriel Wallentin, Taulant Parallangaj och Bleon Kurtulus. Det är nog en för mycket. Ska vi gissa att Taulant Parallangaj blir utlånad eller såld – kanske redan i år?

Först etta – sedan nästan förnedrade

Ett tag var vi allsvensk serieledning i ensamt majestät. Det stod 1-0 till HBK, efter att Erik Ahlstrand och Viktor Granath återigen samarbetat. Eftersom BP dessutom ledde mot MFF så hade vi som etta i serien dubbelt så många poäng som tvåan.

Men så gick det som det gick. Det blev en match där det märktes att vi har ganska många spelare som just nu knappt är på allsvensk nivå. Ändå var vi hyfsat nära att plocka poäng. Om bara Naeem Mohammed hade satt bollen frispelad vi straffpunkten så hade det nog blivit minst oavgjort. Istället kontrade värmlänningarna in 2-1 och fortsatte sedan att ösa på, medan HBK knappt hade några ytterligare chanser. Till slut var det bara en storspelande Malkolm Nilsson som räddade oss från förnedring.

Vad säger då dessa två första matcher om årets säsong? Tja, det finns en del positivt. Kanske framför allt Erik Ahlstrand, som varit riktigt bra i spelet och redan både gjort mål och assist. Viktor Granath verkar också håll på denna nivå.

Men frågetecknen är också många. Varken Alexander Johansson, Naeem Mohammed eller Villiam Dahlström känns som allsvenska anfallare just nu. Gabriel Wallentin har väl inte gjort bort sig, men visst märks det att han är en spelare med bara en halv säsong i superettan bakom sig.  Förhoppningsvis kan Joseph Baffo snart vara tillbaka. Detsamma gäller Thomas Boakye – en mångsidig spelare, men kanske inte den som bör vara ordinarie hos oss. Låt oss hoppas att någon eller ett par av de tilltänkta vänsterbackarna snart är redo att spela från start. 

Baffo – och en till?

Det har legat i luften ett tag, men nu är det klart: Joseph Baffo stannar i HBK. Precis som de senaste två åren har han ryktats bort, men i slutändan valt att bli kvar i klubben. Det är ett mycket glädjande besked. Baffo har varit en av våra viktigaste spelare de senaste åren och våra resultat när han var skadad i höstas var inte bra.

Med på träningslägret i Portugal följer också Benjamin Hjertstrand, som kan spela vänsterback och mittback. Jag tyckte först att det kändes ganska onödigt att fundera på ännu en back, eftersom vi redan har tre spelare som konkurrerar om vänsterbacksplatsen och fem om mittbacksplatserna. Men flera av våra backar har ju varit ganska skadedrabbade de senaste åren, så kanske är det inte så dumt att ha lite extra bredd i truppen.

Oerfaren norrman ersätter Baffo?

En skadedrabbad och oerfaren norrman, dessutom bara på lån – kan det verkligen vara HBK:s tänkta värvning för att täcka upp i mittförsvaret? Är en kille som bara gjort drygt 600 minuter i en högstadivision i hela sitt liv en  ”spelare som omgående skulle höja nivån i laget”, för att använda Magnus Haglunds egna ord? Som alltså därmed är bättre för vår trupp än Joseph Baffo, som är på väg bort, varit?

Nej, detta känns som en ganska märklig och lite smått desperat värvning, faktiskt. Men uppgifterna kan säkert stämma, de verkar ju väldigt konkreta.

En buffel och en mångsysslare

HBK-truppen 2023 blir allt tydligare. Och karaktären förstärks ytterligare. Haglund vill helst ha spelare som presterat på allsvenskt nivå och har stark fysik.

Idag har Marcus Olsson skrivit nytt kontrakt och Mjällbys Jacob Bergström sägs vara klar. Olsson är erfaren och mångsidig, kan täcka upp både på ytterbacken och i mittförsvaret. Bergström är en buffel, som snubblat och stångat in en hel del mål i allsvenskan genom åren.

Fyra spelare i årets trupp, som ännu varken fått nytt kontrakt eller lämnat, återstår.

Joseph Baffo vill vi naturligtvis förlänga med, men han avvaktar, precis som han gjort tidigare. Thomas Boakye är en perfekt truppspelare och får troligen förlängt.

De övriga två får vi nog vinka adjö till. Sadat Karim ligger illa till om uppgifterna om Bergström stämmer – gissningsvis är Bergström tänkt att fylla Karims roll. Och för att Alexander Berntsson ska ha någon chans att få nytt kontrakt så måste säkerligen Joseph Baffo lämna, för redan nu har vi fyra mittbacksalternativ (Andreas Johansson, Gabriel Wallentin, Taulant Parallangaj och Marcus Olsson).

En talang slarvas bort – en annan kommer hem

Samuel Kroon lämnar HBK, precis som jag förutspådde tidigare. Mycket synd, tycker jag. Visst har Kroon varit ganska skadedrabbad, men när han spelat har han varit vårt klart farligaste offensiva hot från mittfältet. För två år sedan spekulerades det om att svenska mästarna Malmö FF skulle värva honom – nu försvinner han istället helt gratis.

Mest överraskande är ändå att Magnus Haglund öppet bekräftar att det helt enkelt är HBK:s senfärdighet som gör att vi tappar Kroon. Vi slarvar alltså bort en riktigt fin talang, bara för att vi inte kan komma till skott. Ruskigt oprofessionellt.

Samtidigt kommer besked om att Gabriel Wallentin får förlängt kontrakt. Det är något överraskande, men glädjande. Som jag minns det ansågs Wallentin ligga före Edvin Kurtulus när de båda fick sina första a-lagskontrakt för fyra år sedan.

I och med Wallentins återkomst så är det tjockt i mittförsvaret. Jag gissar att Alexander Berntsson eller Joseph Baffo försvinner – eller möjligen båda två. Ett annat alternativ skulle vara att låna ut Taulant Parallangaj och hoppas på samma utveckling som Wallentin haft.

Tack för allt, Boman och Bengtsson!

Andreas Bengtsson och Mikael Boman, två riktiga HBK-veteraner, lämnar klubben. Inte särskilt oväntat, sett till att ingen av dem varit i närheten av en ordinarie plats i Superettan i år.

Jag skulle säga att det är rätt beslut av HBK. Vi behöver få in en del nytt blod och då måste även några spelare lämna. Samtidigt är det förstås lite vemodigt när två spelare som varit tongivande i flera år lämnar. Särskilt sörjer jag Andreas Bengtsson, en egen produkt som kämpat på i nästan ett decennium, tidvis varit helt given på sin vänsterback och egentligen borde vara i sin bästa fotbollsmässiga ålder just nu.

Utlånade Isac Larsson lämnar också, vilket nog alla redan tagit för givet. Men intressant är att inga besked ges kring de övriga spelarna med utgående kontrakt. Magnus Haglund talar om att besluten kan bero på vilka spelare som kommer in. Gissningsvis kan de olika spelarnas öde också bero på hur de andra kontraktslösa agerar. Skriver till exempel Jospeh Baffo på nytt kontrakt så kanske mittbackskollegan Alexander Berntsson får lämna, kan man gissa.

Hej då, Superettan!

Vi lämnar Superettan med en vinst. Gott så! Förhoppningsvis var detta sista matchen i den här serien på lång tid. Men trots att vi till slut landar hela åtta poäng före närmaste lag under strecket så är känslan inför 2023 inte odelat positiv.

Vi har ett ålderstiget och bitvis skadedrabbat försvar. Vi har ett talangfullt men oerfaret mittfält. Vi har ett anfall med tre spelare som är dokumenterat ofarliga i allsvenskan och en fjärde som visserligen öst in mål i år men aldrig gjort något i allsvenskan. Det känns inte som att denna trupp kommer att säkra nytt allsvenskt kontrakt 2023.

Flera i dagens trupp har också utgående kontrakt. En fingervisning om vem som får förlängt kan man nog få när man tittar på vilka som fick spela idag och vilka som inte fick det.

Sadat Karim har startat varje match i år och är uppenbarligen en Haglund-favorit. Han lär spela i HBK 2023 också. Thomas Boakye är en utmärkt truppspelare, som kan göra ett habilt jobb på många positioner. Även han lär spela i HBK 2023. Marcus Olsson har fått chansen som mittback nu på slutet och eftersom han kan spela både där och som vänsterback tror jag att Haglund vill ha honom i truppen 2023 också.

Mer tveksamt är det med Alexander Berntsson, Andreas Bengtsson och Mikael Boman. De två förstnämnda fick ingen speltid alls idag, trots att vi har ganska många spelare borta. Boman fick som vanligt hoppa in, men eftersom fiaskovärvningen Villiam Dahlström ständigt går före honom så tror jag att det nu är slutspelat för veterananfallaren i HBK.

De två skadade spelarna Joseph Baffo och Samuel Kroon kan nog båda få förlängt. I det förstnämnda fallet är det troligen upp till honom själv, medan det kan vara så att HBK avvaktar med att förlänga med Kroon till dess att man sett hur hans rehabilitering går.

Nollor närmare allsvenskt spel

Örebro kom till Örjans vall med ett mål: att det inte skulle bli några mål. Närkingarna lyckades med bravur. HBK skapade inte en enda riktigt het målchans på hela matchen. Det gjorde knappt ÖSK heller, och alltså blev det 0-0.

Inget säkrat allsvenskt kontrakt alltså, men ändå ett fall framåt att vi inte fick stryk. Nu behövs i praktiken en poäng på de två sista matcherna, och det får vi verkligen hoppas att HBK kan säkra. Annars kan vi ju alltid hoppas att Öster halkar till, och så blir vi allsvenska på det sättet.

Apropå säsongen 2023 och planeringen inför allsvanskan så gjorde jag för några veckor sedan en genomgång av spelare med utgående kontrakt. Jag landade då i att vi borde ge alla utom Marcus Olsson nytt kontrakt. Sedan dess har de flesta spelarna försökt motbevisa mig. I försvaret känns Alexander Berntsson och Andreas Bengtsson svaga till och med på superettannivå. I anfallet är Sadat Karim trubbigare än någonsin och Mikael Boman gör ingen större skillnad i sina inhopp. Däremot har Marcus Olsson visat att han även kan spela mittback och plötsligt blivit betydligt intressantare för säsongen 2023. Och tre av spelarna – Thomas Boakye, Joseph Baffo och Samuel Kroon – är jag fortfarande säker på att jag vill se i HBK 2023.