Reflektioner efter en derbyseger

Som supporter tycker man ofta att laget man håller på haft marginalerna mot sig. Man kommer ihåg och grämer sig över de egna missarna, samtidigt som man förtränger motståndarens heta chanser. Men idag kan jag inte annat än att hålla med varbergaren som efter matchen sa att han inte förstod hur HBK kunde göra tre mål. För vi hade i princip 100 procent utdelning, samtidigt som Bois – framför allt genom forne HBK:aren Perparim Beqaj – missade chans på chans.

RWP i skytteligatopp. Fantastiskt! Tänk att han inte hade gjort en enda seriematch från start för oss förrän i mitten av maj i år.

Men lika glödhet som den egna produkten RWP är, lika sval är den invärvade stjärnan Mikael Boman. Och jag undrar vad de som sa att han bara behövde lite tid tänker idag. Själv tycker jag att Boman blir sämre och sämre. Tidigare skapade han i alla fall chanser, men nu är han i princip osynlig. Jag tror faktiskt att han kan vara den trubbigaste HBK-anfallaren under de tre decennier som jag följt klubben. Eller vad ser ni för utmanare till den titeln?

Att klaga på domarna är sällan särskilt intressant. Domarmisstag tillhör ju spelet. Men efter en seger så känns det ändå som att man kan göra det utan att uppfattas alltför gnällig. För dagens domarinsats var faktiskt under all kritik: en helt felaktig Varbergsstraff och efterföljande varning på Alexander Berntsson, en annan obegriplig varning på Andreas Bengtsson och mängder med felaktiga flaggningar från framför allt en linjeman.