Vi möter ett dåligt lag, ett lag som kanske till och med vill förlora, ett lag som skänker oss en 1-0-ledning efter ett par minuter – och ändå misslyckas vi med att vinna. Uruselt.
Och vi fortsätter alltså att kopiera 2018 i princip exakt – efter en bortaseger i premiären följde då som nu dubbla tvåmålsförluster, först en på hemmaplan och sedan en på bortaplan, och därefter oavgjort på hemmaplan, efter att vi haft ledning men släppt in ett självmål.
Dusan Djuric var tillbaka på Örjans vall i en blå tröja, för första gången på över tio år. Jag har ju inte varit överlycklig över den värvningen, men Dusan får klart godkänt idag.
Vad har Höskuldur Gunnlaugsson och Oscar Petersson gjort för ont? Noll minuter i serien efter fyra omgångar för två spelare som ändå fick hyfsat med speltid under den framgångsrika försäsongen. Det är ju knappast så att resten av truppen imponerat storligen.
Vi slutar ändå med något positivt. Efter dagens match har 16 HBK:are fått spelminuter i årets Superettan – och hela 11 av dem kommer från vår ungdomsverksamhet. Ja, vi hade faktiskt kunnat ställa upp en hel startelva enligt 4-4-2 med dem, inklusive målvakt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar