Pinsamma hörnor – men annars inte så uselt

Det fanns de HBK:are som naivt trodde att vi skulle ha en bra chans efter att MFF blivit förnedrat mot FCK i veckan. Jag, som bor i vad som tyvärr är MFF-land, insåg genast att det skulle bli tvärtom. Hade FCK vunnit med 1-0 kunde MFF ha haft fokus på kommande insatser, men nu ville malmöiterna göra allt för att visa att man inte är så usla som senaste matcherna visat. Och vi fick betala priset, precis som jag förutspått.

Vi kan också konstatera att Filip Schybergs onödiga varning i slutminuterna mot Sirius blev kostsam. Utan backlinjens två bästa huvudspelare (både han och Gabriel Wallentin var avstängda) så fick MFF göra hela tre hörnmål. Katastrofalt. Det är en sak om vi som bottenlag blir utspelade i det öppna spelet och släpper in mål där, men fasta situationer är ju ett svagt lags chans att rå på ett bättre. Att då tvärtom vara så mycket sämre vid just dessa fasta situationer är oursäktligt.

Många är så klart att upprörda efter 0-4, men med tanke på ovanstående har jag svårt att vara det. I öppet spel hade vi faktiskt nästan lika många chanser som MFF och borde nog gjort både ett och två mål. Visst, vår uppryckning i andra halvlek berodde väl till stor del på att MFF drog ner på takten, men likväl var denna förlust minst två mål för stor.

Jag är också nyfiken på vad Emmanuel Yeboah kan komma att prestera framöver. Han kom in och visade attityd, styrka och snabbhet. I nästa match får han gärna peta Naeem Mohammed, som tyvärr helt tappat stinget.

Skit och skit

En skithalvlek följdes av en något bättre dito – men då kom ett skitmål istället. Tyvärr räknas de också och så fick vi återigen känna den besvikelse som numera alltid kommer matchen efter att vi gjort en bra prestation.

Skit också att både Gabriel Wallentin och Filip Schyberg lyckades dra på sig gula kort och är avstängda mot Malmö. Nu har vi bara tre mittbackar kvar, så ingen får bli skadad – eller såld! – under kommande vecka.

Men allt var inte skit idag. Rocco Astone gjorde en lovande debut i andra halvlek och bidrog till att spelet ryckte upp sig. Vårt andra danska lån, Emmanuel Yeboah, var dock tämligen anonym under den korta tid han var på plan.

14 djurgårdare, en plastpoäng och ett avslöjande

Det är inte på plastet i Stockholm som vi i första hand ska ta våra poäng, skrev jag för drygt en månad sedan. Det stämmer fortfarande – men oj, vad skönt det var med dagens poäng mot ett annat av Stockholms plastlag.

Skönt av så många anledningar: för att vi verkligen förtjänade poäng efter en strålande insats där vi var betydligt bättre än motståndarna men – som Rami Kaib konstaterade – mötte 14 djurgårdare, för att vi visade en så härlig attityd, för att vi nu till slut får tyst på HP-Wickens evinnerliga tjat om att vi aldrig tar poäng efter att ha hamnat i underläge.

Jag gläds också mycket över att ofta ifrågasatta spelare som Gisli Eyjolfsson och Gabriel Wallentin stod för helgjutna insatser idag. Eyjolfssons nick som frispelade Yannick Agnero var riktigt fint och Wallentin visade upp ett spel med fötterna som jag nog aldrig sett från hans sida tidigare.

Glädjande var även att se André Boman inte bara tillbaka på plan utan också tillbaka i sin 2024-version. Villiam Granath har varit en bra vikarie på högerbacksplatsen, men Boman i form är ändå ett snäpp upp. Det ger ju dessutom möjlighet att använda Granath högre upp i banan, där han idag gjorde ett fint jobb och ett riktigt snyggt mål.

Det behöver även sägas några ord om domarinsatsen. Men nej, det handlar inte om utvisningen på Rami Kaib. Jag tycker faktiskt att den är korrekt, för hans satsning är våldsam och han missar bollen. Men i övrigt står Mohammed Al-Hakim och hans kamrater för ett lysande exempel på enögdhet, med mängder av småbeslut som gynnar Djurgården. Hemmalaget får frispark för minsta lilla, medan HBK:are kan rivas ner utan åtgärd. Åtta minuter läggs till, trots få avbrott. Och fotbollsforskare kommer i all framtid förbryllas över hur djurgårdaren som överföll Tim Erlandsson kunde få se samma färg på kortet som Yannick Agnero fick syna efter en liten knuff.

Intressant för övrigt att domarbasen Stefan Johannesson omedvetet avslöjar att domarna i princip redan i förväg bestämt sig för att visa ut Kaib.

Till sist: Det har gått 17 dagar sedan Emmanuel Yeboah presenterades på HBK:s hemsida. Varför är han inte spelklar ännu? Finns det någon speciell anledning till att vi verkar vara väldigt svaga på det administrativa kring icke-EU-spelare?

Lekande lätt mot solnaiterna

Det var länge sedan vi var så övertygande mot ett allsvenskt topplag. Efter två ruskigt snygga mål i första halvlek, 1-0 genom Pawel Chrupalla och 2-0 genom Naeem Mohammed, så täppte HBK till helt i andra. AIK hade inte enda seriös reduceringschans, medan HBK hade kunnat göra – och nog borde ha gjort – både ett och två mål till. Ja, det var en härlig match och en härlig stämning på Örjan.

Kul att se Pawel Chrupalla leverera det vi vet att han kan. Han fick ju chansen i premiären och gjorde, som de flesta HBK:are i den matchen, ingen bra insats. Sedan dess har minuterna på plan varit få och det har varit tydligt att han saknat självförtroendet, fram till förra matchen mot Hammarby då han också gjorde det bra. I målfirandet idag syntes det tydligt hur mycket han längtat efter det här. Förhoppningsvis kan han nu bli den joker som vi hoppades på inför säsongen.

Kul också att se 17-åringen Ludvig Arvidsson, som idag fick sin första assist i allsvenskan och borde fått en till om inte Villiam Granath varit helt felkalibrerad när han bara skulle placera in 3-0.

Till sist: Att klaga på domaren är sällan konstruktivt. Men idag, när vi ändå vinner, så kan jag kosta på mig det. Till stor del gjorde domarteamet det bra, men att AIK fick avsluta med 11 man på planen är faktiskt närmast skandalöst.

I början av andra halvlek är Naeem Mohammed på väg att löpa sig fri när en AIK:are långt från bollen vänder sig om, greppar tag i Mohammed, själv faller – och får frispark. Sett till den nivå som gällde sist jag var på Örjan, och Gabriel Wallentin visades ut när han av misstag kom åt en Värnamospelares ben, så är detta ett illrött kort. Men frisparken gick alltså till solnaiterna. Helt obegripligt.

Några minuter senare tacklar Pawel Chrupallah snyggt och korrekt ner en AIK:are – som svarar med en ful eftersläng. Denna gång ser domaren att det är AIK:aren som felar, men ger ändå inget kort. Hur solnaiten i detta fall kan klara sig helt utan kort, i mina ögon rött men möjligen kan man nöja sig med gult, är om möjligt ännu mer obegripligt.

Men det är inte så konstigt att domarna kör med dubbla standarder. De vet att ett enda litet msstag som missgynnar ett storlag kommer att drabba dem hårt, medan ingen kan höra en HBK:are skrika. Ikväll efter matchen kollade jag på tv-sändningen för att höra hur kommentatorerna diskuterar dessa domarmisstag. Döm om min förvåning (eller kanske inte) när ingen av de två kommentatorerna över huvudtaget tar upp något av tillfällena. Hade samma domarmisstag skett åt andra hållet hade detta så klart varit det viktigaste diskussionsämnet i alla kommentarer under och efter matchen.

En härlig kväll på Örjan

Oh, en så mycket härligare resa hem från Örjan det blev idag jämfört med förra gången jag var där. En riktigt imponerande insats, där vi var tio man en timme men ändå klart bäst.

Idag finns det många att hylla: Naeem Mohammed som sätter sina två första mål sedan förra året, Filip Schyberg som gör ett och en assist, Yannick Agnero som målar för tredje matchen i rad och även gjorde sin spelmässigt bästa insats i år. Mest av alla imponerade dock Bleon Kurtulus – stark, bollsäker och med mängder av rätt beslut på plan. Han kommer att bli en storback, kanske den bästa någonsin under den tid jag följt HBK.

Allt var dock inte bra. Tim Rönning inger ingen trygghet och har i år inte stått för särskilt många bra insatser, ej heller idag. Det första målet kanske inte är hans, men han bör i alla fall försöka nå bollen. Det andra får han ta på sig helt. Kan man hoppas att den andre Tim får chansen snart?

Inte heller är det så bra att vi har en så tunn trupp. Idag saknades tre man och då valde vi att inte ens ta ut en full matchtrupp, vilket alltså indikerar att de två afrikanska ungdomarna Iddrisu Moro och Marvin Illary är oerhört långt ifrån att få spela. Idag försvann ytterligare två man, Gabriel Wallentin med utvisningen och Naeem Mohammed som skadade baksida lår.

Märkligt också att HBK verkar ha sparat in på massören. Är det för att ha råd med fem tränares lön, plus Magnus Haglunds feta paycheck?

Till sist: Jag försöker undvika att alltför ofta anmärka på domaren, men hur kan hon låta den varnade Värnamospelaren som slår till Bleon Kurtulus vara kvar på plan? Särskilt när hon tidigare har tagit en oerhört billig utvisning för att Gabriel Wallentin möjligen kan ha nuddat samma spelares häl.

Marginaler emot – men rättvis förlust

Nej, det är ingen katastrof, varken dagens förlust eller säsongsinledningen med tre poäng på fyra matcher. Men det är en grym besvikelse att den känsla av nystart och hopp om framtiden som uppstod i höstas grusats så hårt.

I matchen idag hade vi trots allt faktiskt marginalerna emot oss. Första målet kommer efter att Norrköping fått ett inkast när bollen, av allt att döma, inte var över linjen. Andra målet ser på tv-bilderna ut att vara hårfint offside och skottet går in tack vare att det tar på Gabriel Wallentins ben. Och tredje målet uppstår för att samma Wallentin halkar. Med detta sagt: Norrköpings seger var naturligtvis fullt rättvis.

Att jag kan säga ”vad var det jag sa” är en klen tröst när det gäller vår forward Yannick Agnero. För jag varnade ju för att binda allt för mycket hopp till honom. Att han står på noll mål än så länge kan man acceptera, men han har knappt ens kommit till något läge, vinner få dueller och ordnar inte många frisparkar. Visst är han en talang, men det är värt att minnas att han spelade bara hade lyckats göra ett enda seniormål innan han kom till HBK.

Det är också deprimerande hur svag scoutingen varit. Att bara ett enda av sex nyförvärv (Pascal Gregor) spelar regelbundet är faktiskt obegripligt uselt. De två afrikanerna kan kanske bli något i framtiden och Filip Schyberg har väl hela tiden varit tänkt att skolas in, men att Pawel Chrupalla inte längre ens får hoppa in och att Aleksander Damnjanovic Nilsson hittills står på noll minuter är smått skrämmande. Vad är den långsiktiga planen?

Samtidigt gläds jag ändå över att oglamorösa och hårt kämpande spelare som Gustav Friberg och Villiam Granath visar sig vara så stabila och att en 16-åring som Ludvig Arvidsson är den anfallare som är närmast att hitta målet.

En blixt från schyn

Det är en klassisk HBK-värning – ett namn ingen tänkt på förut och så plötsligt, som en blixt från skyn, är han presenterad: Filip Schyberg. Jag måste erkänna att mina kunskaper om nyförvärvety är högst begränsade, men jag får lita på Johan Lindholms bedömning. Både Lindholm och Schyberg själv pratar om att Schyberg ska ”växa in i den allsvenska kostymen”, och det är nog klokt resonerat, för våra nyförvärv från Skövde brukar ha svårt att göra något större intryck direkt.

Med Schyberg klar är vår kontrakterade mittbacksuppsättning tre man stor: Schyberg, Gabriel Wallentin och Bleon Kurtulus. Det är en orutinerad trio. Min gissning är att Marcus Olsson snart skriver på nytt kontrakt och kompletteras med ytterligare en mittback med gedigen allsvensk, eller motsvarade, erfarenhet.

Tungt på många vis

För en månad sedan förlorade vi 1-5 mot MFF. Igår fick vi stryk med bara 0-1. En uppryckning? Näppeligen.

Förutsättningarna var nu bättre än på länge, med MFF mitt uppe i viktiga kvalmatcher på europeisk nivå. Vi valde dock att, till skillnad från förra månaden, gå in med en extremt passiv inställning som gav spel mot ett mål i första halvlek. Varför? Tja, det verkar i alla fall inte ha varit meningen.

I andra halvlek försökte vi oss istället på ett liknande spel som förra månaden. Det gav visserligen MFF några fina lägen när vi öppnade oss bakåt, men också ett par hyfsade kvitteringschanser. Därför kan vi inbilla oss att vi gjorde en bra match, men totalt sett hade denna match mycket väl kunnat sluta 1-5 den också. Jag skulle faktiskt säga att vår insats i Malmö var bra mycket bättre än den på Örjans vall, men säkerligen kan en del bli lurade av resultatet och tro att vi var bra igår.

Men det är inte bara resultaten som gör det tungt att vara HBK:are just nu. Spelet har under större delen av året varit erbarmligt – ja, faktiskt betydligt sämre än i fjol. Transferfönstret kan, sett till resultaten hittills, vara vårt sämsta på många år. Vi har värvat in spelare som antingen inte är spelklara ännu (Jesper Westermark och Yannick Agnero), inte håller klassen (Blair Turgott) eller av någon outgrundlig anledning petas (Niilo Mäenpää). Det som vi en gång var kända för, att ge unga och egna talanger chansen, är numera som bortblåst. De få unga HBK-talanger som finns kvar i truppen får sällan starta och istället utvecklar vi andra klubbars ungdomar som vi lånat in. Vi ger inte ens våra egna unga möjligheten att känna på den allsvenska atmosfären utan har under mer än en månad istället ställt upp med inkompletta matchtrupper där platser på bänken stått tomma. Nej, det är verkligen ingen fröjd att vara HBK:are idag och svårt att känna någon framtidstro.

För övrigt är det intressant att jämföra HP:s spelarbetyg med neutrala Bollsvenskans dito i gårdagens match. Bollsvenskan lyfter till exempel fram hur bra André Boman klarade av farlige Taha Ali matchen igenom och anser att han var HBK:s bäste utespelare, medan HP verkar tycka att Boman hade problem i inledningen och ger honom sämst betyg i hela backlinjen. Bollsvenskan noterar att Gabriel Wallentin missade rejält i markeringen i första halvlek och ger honom sämst betyg av alla HBK-backar, medan HP är helt tyst om markeringsmissarna och istället hyllar honom. Liknande skillnader har det varit även i tidigare matcher, till exempel mot BP (HP:s siffror här, Bollsvenskans här) och Värnamo (HP här och Bollsvenskan här). Jag skulle rekommendera den som vill ha en nykter syn på HBK:s insatser att titta mer på Bollsvenskan och mindre på HP.

Historiskt – och en domarskandal

Vi börjar med det som man i framtiden kommer att minnas från ikväll: Ante G är historisk som allsvenskans meste spelare. Det var mycket fint att få uppleva det på plats.

Vad de flesta inte kommer att minnas är att domarens usla insats sannolikt snuvade oss på poäng idag. När MFF:s våldsamheter, och den fördel som de gav hemmalaget, till och med är vinkeln i Aftonbladets huvudartikel från matchen – ja, då förstår man att domaren verkligen gjort en insats för MFF.

Hur armbågen som sänker Birnir Snær Ingason inte kan rendera åtminstone ett gult kort, när domaren står fem meter därifrån med fri sikt, är för mig helt obegripligt.

Med ett gult kort hade dessutom Ingason kanske inte behövt gå ut, utan kunnat bli omplåstrad på plan – och MFF hade inte fått sitt numerära överläge som gav 1-0.

Hur domaren dessutom missar den tydliga nedsparkningen av vår andra islänning, Gisli Eyjolfsson, i slutet av halvleken är än mer obegripligt. Med vår högermittfältare ur spel kan MFF enkelt spela sig fram på sin vänsterkant och sätta 2-1. Fullständigt barockt.

Smått barockt är också att vi nu, efter sommarens transferkarusell, inte ens kan få ihop en full matchtrupp ifall en enda spelare är indisponibel. Phil Ofosu-Ayeh var med i den trupp som HBK mejlade ut igår, men saknades idag och vi hade alltså bara åtta avbytare med oss. Det sägs att vår högerback, allsvenskans bäste, är på väg bort och det känns sorgligt. Thomas Boakye, ordentligt bortfintad vid både 3-1 och 4-1 idag, duger tyvärr inte. Och Gabriel Wallentin ska spela centralt. Att låna in en ung elfsborgian, och utveckla honom åt en konkurrent, är inte heller särskilt lockande. Nej, en försäljning av Phil Ofosu-Ayeh kan mycket väl komma att bli en försäljning av vårt allsvenska kontrakt, som jag känner det nu.

Och så kan man undra hur smart det var att sälja Viktor Granath, när nu Naeem Mohammed återigen är skadad. Visserligen visade ju Birnir Snær Ingason idag att han kan göra mål, men just nu har vi – som nyss hade sex anfallare – bara tre kvar. 

Nollade i Borås – som vanligt

Elfsborg borta innebär nästan alltid förlust. Därför känner jag ingen djupare sorg över att vi tar noll poäng även idag.

Första halvlek såg dock riktigt fin ut och även inledningen på andra – innan vi släpper in första målet. Därefter är vi närmast chanslösa. RWP skjuter ett skott utanför när målvakten är långt ute och har en nick, men annars vi inga vassa chanser förrän det är för sent och 0-2-bollen redan gått in. Det målet hade för övrigt antagligen inte hamnat i HBK:s bur om inte fyrtornet Gabriel Wallentin i slutet spelat forward. Helt rätt dock att lyfta honom och gå för kvitteringen.

Kul ändå att se att Birnir Snær Ingason ser ut att acklimatisera sig till forwardspositionen. Jag brukar inte så ofta skriva hur laget borde tas ut, men det vore intressant att se honom tillsammans med RWP i matchen mot Gais nästa helg. Naeem Mohammed tror jag tyvärr att vi kan räkna bort då efter dagens skada.

Vi byter – så bra

Det fortsätter att svänga om HBK – idag gör vi en toppinsats igen! 3-0 mot favoritmotståndaren Häcken är riktigt härligt.

En återkommande kritik av Magnus Haglund har genom åren varit att han sällan ändrar om i startelvan, utan samma spelare får chansen gång på gång. Inte heller har han gjort särskilt många byten i matcherna och ofta väldigt sent. I år har den bilden kommit på skam – vi har ändrat friskt både vad gäller spelsystem och vilka som startar. Ganska ofta kommer också tidiga byten i matchen. Och se så bra det (ofta) har blivit! Idag tar vi in fyra nya spelare i startelvan jämfört med senaste matchen. Alla fyra – Tim Erlandsson, Villiam Granath, Gisli Eyjolfsson och Gabriel Wallentin – gör toppeninsatser. De tre utespelarna gör alla antingen mål eller assist och Tim Erlandsson är strålande där bak.

Totalt har nu, efter bara 9 omgångar, 19 spelare varit med i startelvan. Målskyttet är utspritt på hela 9 spelare. Det är exakt samma siffror vad gäller antalet spelare i startelvan och antalet målskyttar som efter 30 omgångar i fjol.

Vilket klassmål 2-0 var förresten. Amir Al-Ammaris slår en perfekt passning och Naeem Mohammeds löpning, första två touch och avslut är på riktigt hög nivå. Hade Mohammed varit några år yngre hade vi snart sett honom i en storliga, men jag tror att intresset är ganska svalt för en anfallare som fyller 28 i år och bara har drygt en säsong i en högstaliga bakom sig.

Första bra men andra sämst

Vi låg inför denna allsvenska omgång på andra plats i allsvenskan. Men vad få, om ens någon, noterat är att alla våra segrar kommit efter bra resultatmässiga prestationer i första halvlek. 6-2 var vår förstahalvleks-målskillnad före dagens match – 1-5 motsvarande för andra halvlek.

Därför var det ingen överraskning att vi förlorade idag, trots ledning i halvtid med 2-1. Det kändes som att HBK:arna blev chockade efter 2-2-kvitteringen, som kom från ingenstans efter en slumplyra som flaxade in i krysset. Men fyra insläppta på en halvlek är naturligtvis katastrofalt dåligt och inte på något sätt acceptabelt.

Varför är vi då så mycket sämre i andra än första? Kanske blir vi helt enkelt slitna av att ständigt jaga boll, trots Texas påstående i HP att ”inget allsvenskt lag slår HBK i fysen”. Oavsett så måste Magnus Haglund och hans gäng analysera våra svaga andra halvlekar och hitta ett botemedel – annars finns risken att det sätter sig på hjärnan.

Jag förutspådde förra veckan att en mittback snart vara avstängd. Så blir det också. Efter dagens gula kort kommer Gabriel Wallentin att få sitta på läktaren mot Mjällby. Det blir intressant att se Haglunds val. Får Bleon Kurtulus chansen, drar han ner Jonathan Svedberg som back eller är det slut med 3-5-2?

Något positivt från dagens match finns trots allt: Viktor Granath spräckte sin målnolla och fyllde på med ytterligare ett mål. Låt oss hoppas att han snart kan peta in ett par strutar till – mål som förhoppningsvis också kan ge poäng.

Kan det bli mittbacksbrist?

Vår 3-5-2-uppställning igår blev en succé. Men frågan är om vi ändå måste överge den snart. För att den ska fungera krävs tre mittbackar och just nu har vi bara fyra friska sådana i truppen. Och jag tror som sagt att det dröjer innan Ante G är spelklar igen.

De tre mittbackar som startade igår – Joseph Baffo, Gabriel Wallentin och Marcus Olsson – drar på sig rejält med varningar per spelad minut, så avstängningarna lär dugga tätt. Visst kommer säkert Bleon Kurtulus att få chansen från start då, men snart försvinner han till U17-EM och missar därmed de tre sista omgångarna före sommaruppehållet. Om inte tidigare så är min gissning att vi är tillbaka i en fyrbackslinje någon gång då.

En fantastisk svit – som kan brytas

I decennier har HBK alltid haft minst en spelare i startelvan från den egna akademin. Det har inte varit ovanligt att mer än hälften av startspelarna är HBK:are från grunden. Men nu kan faktiskt allt brytas.

Vår förstemålvakt är numera Tim Rönning. Det är första gången sedan 2016 som vi inte har en HBK-produkt i den rollen. Noll ur-HBK:are här alltså, sannolikt.

I försvaret är tre av fyra positioner självskrivna: Phil Ofuso-Ayeh, Joseph Baffo och Vinicius Nogueira. Ingen har en bakgrund i HBK:s juniorled. Fjärde man blir sannolikt HBK:aren Gabriel Wallentin – men det är inte omöjligt att Marcus Olsson får platsen. Då skulle det vara noll ur-HBK:are här.

På mittfältet har hittills sju spelare fått speltid i allsvenskan. Endast två av dem, Jonathan Svedberg och Albin Ahlstrand, är HBK:are från grunden. Nu är är Ahlstrand avstängd och Svedberg har inlett säsongen svagt, så det är inte omöjligt att han petas. Då blir här noll ur-HBK:are.

I anfallet ligger Naeem Mohammed och Viktor Granath klart först i kön. Ingen har HBK-bakgrund. HBK-produkterna Rasmus Wiedesheim-Paul och Alex Hall känns långt borta från startelvan. Noll ur-HBK:are här också alltså.

Det är alltså långt ifrån omöjligt att den fantastiska sviten bryts imorgon. Det skulle vara sorgligt.

Kanske finns också en liten delförklaring till årets viljelösa och uppgivna spel i att vi numera har så få spelare med Halmstadsbakgrund i laget? De som spelar för sin moderklubb har kanske lite högre benägenhet att kämpa för laget.

Ironiskt och sorgligt när Ante missar rekordet

Det är onekligen både ironiskt och sorgligt. Under lång tid har det tjatats om att Ante G aldrig är skadad och att han är på väg att slå rekord i antalet allsvenska matcher. Nu, när han faktiskt är på vippen att ta över rekordet – ja, då ÄR han skadad.

Dessutom är det inte vilken skada som helst, utan en spricka i benet. Sådant läker troligen inte i brådrasket på en 42-årig kropp. Jag skulle gissa att vår mittbacksveteran blir borta en stor del av säsongen. Rekordet kommer han naturligtvis ändå att slå tids nog, om inte annat genom att HBK ger honom ett inhopp sent i någon match.

Skadan ger bekymmer både på kort, och eventuellt även längre, sikt. Nu till helgen saknas båda ordinarie mittbackarna. Gabriel Wallentin får naturligtvis spela och är ett bra alternativ, men vem ska ta platsen bredvid? Jag tror knappast att 16-åringen Bleon Kurtulus kastas in från start utan att ha gjort en minut i allsvenskan innan dess. Jonathan Svedberg vikarierade där en gång i fjol och gjorde det bra, men jag skulle bli mycket förvånad om Magnus Haglund inte väljer erfarne Marcus Olsson. 

På längre sikt blir skadan trots allt möjligen inte lika kännbar. Visserligen har Ante G varit bra under de två senaste matcherna, men Gabriel Wallentin är som sagt ett bra alternativ och nu får han chansen att verkligen skaffa sig allsvensk erfarenhet. Säkerligen kan unge Kurtulus också få känna på hetluften i några inhopp och kanske snart vara redo att ersätta i startelvan vid nästa skada eller avstängning (för sådana får vi nog räkna med kommer att drabba både Wallentin och Baffo). 

En repris och nya orättvisa poäng

Det blev en snudd på 100 procentig repris på förra helgen. En HBK-back gör 1-0 efter en fast situation från vänster efter bara ett par minuter, därefter har vi några bra minuter men blir sedan i princip konstant tillbakapressade, vår målvakts-Tim gör en fantastisk insats och motståndarna missar en straff.

Fast dagens vinst mot Västerås var faktiskt etter värre än segern mot IFK Göteborg förra helgen. Mot Göteborg skapade vi ändå lite framåt förutom målet, men idag fanns inget anfallsspel överhuvudtaget.

Var VSK:s boll som tog i stolpen inne? Omöjligt att avgöra utifrån reprisbilderna och är man inte säker är det naturligtvis rätt att inte blåsa mål. De VSK:are som klagar kan ju trösta sig med att laget fick en helt feldömd straff, sannolikt delvis som kompensation, strax därefter.

Med det sagt – idag kan jag nästan känna lite med västeråsarna. Vi är verkligen inte bra idag och vi förtjänar inte att vinna. Men visst var det 3 oerhört viktiga poäng som åkte in på kontot.

Fem gula kort idag och Joseph Baffo är därmed redan, efter tre omgångar, avstängd. Gabriel Wallentin är en fullt kapabel ersättare, men visst är det lite oroande med så många spelare som redan börjat samla gula kort, särskilt som vi ju också har en del andra spelare borta med diverse skavanker.

Vad är det så som gör att vi år faktiskt svarat för tre riktigt svaga prestationer i allsvenskan? Är det möjligen saknaden efter Erik Ahlstrand som är större än vi trodde? Tänkta ersättaren Birnir Snær Ingason har verkligen inte kommit till sin rätt hittills, men det är för tidigt att döma ut honom. Islänningen skulle dock sannolikt passa bättre i ett lag som åtminstone ibland för spelet. Kan vi vara ett sådant lag?

En cupfest är slut

Förhoppningen om Europa tog slut på Örjan idag. Och det är egentligen inte mycket att säga om. Redan från början var MFF en svår motståndare och med tre tongivande spelare borta (bästa mittfältaren AAA, vassaste anfallaren Naeem Mohammed och stabila islänningen Gisli Eyjolfsson) såg det ännu tuffare ut.

I första halvlek lyckades vi hålla 0-0 och det fanns till och med ett par HBK-chanser som absolut kunde resulterat. Men i början av andra halvlek drog MFF ner rullgardinen med två snabba mål och resten blev en transportsträcka.

Tim Rönning har jag hyllat tidigare men idag tycker jag att han faktiskt missade vid ett par av målen. Det håller inte. Ska vi störa ett lag som MFF måste målisen vara på topp.

Om jag räknat rätt har Ante G 7 insläppta mål och 4 mål framåt under den tid han spelat i cupen. Gabriel Wallentin har 2 insläppta och 5 mål framåt under den tid han spelat. Är det en slump?

Var har hänt med RWP? Idag, med flera spelare borta, petas han som forward av en floppande yttermittfältare (lillebror Granath ska dock ha beröm för dagens insats). Och det är fullt begripligt, vår forne skyttekung har väl inte ens skapat en halvchans under de minuter som han faktiskt fått i cupen i år.

Äntligen en kvart!

Värnamo hade bollen, HBK skapade chanserna – och satte även en av dem. Det räckte för att vi äntligen ska ta oss till kvartsfinal i cupen igen. Är det något man kan anmärka på så är det att vi borde punkterat den här matchen en bra biten före slutsignalen. Åtminstone ett halvdussin fina målchanser räknade jag till.

Årets första tävlingsnolla uppstod när Ante G, om jag minns rätt för första gången under den här sejouren, var petad. En slump? Jag tror inte det. Gabriel Wallentin riktigt bra defensivt och visst visade han upp lite bättre spel med fötterna än vanligt?

Även AAA var A-klassig idag. Det känns som han steppat upp ytterligare ett steg efter asiatiska mästerskapet. Jag blir förvånad om han är kvar i HBK hela säsongen.

Härligt också att se Tim Rönning. Stabila räddningar på de få chanser som dök upp och en enorm pondus i luftspelet. Och så sätter han igång spelet snabbt. En klar uppgradering från förra årets ofta skakiga målvaktsspel.

Finns det något att vara besviken på? Tja, egentligen inte. Men dagens två startande yttrar, Birnir Snær Ingason och Albin Ahlstrand, har inte riktigt i de två senaste matcherna levt upp till de tidigare lovorden. Men jag är inte orolig – båda är nya i startelvan och kommer säkert in i det mer och mer framöver.

En bortslarvad Taulant

Taulant Parallangaj fick riktigt fina lovord när han släpptes upp i a-lagstruppen för två år sedan. Och HBK visade att man verkligen trodde på honom när man i juli 2022 förlängde hans kontrakt med tre år.

En månad senare gjorde Parallangaj debut i startelvan mot svårast möjliga motstånd: BP. Det gick tyvärr uselt; debutanten visades ut och HBK fick stryk. Jag skrev då att jag hoppades att HBK skulle stötta honom. Om – och i så fall hur – HBK har gjort det vet jag inte. Men Parallangaj, nyss så hyllad, kom aldrig tillbaka. Känslan utifrån är att det där enda misstaget knäckte honom helt. Det är ett svaghetstecken hos HBK att en talang som man trott så hårt på fullständigt slarvas bort.

Nu lämnar Taulant Parallangaj för Sandviken i division 1. Det är en ytterst väntad bantning av truppen, särskilt som det finns fyra andra renodlade mittbackar i truppen (Ante G, Joseph Baffo, Gabriel Wallentin och Bleon Kurtulus). Jag hoppas att det blir en möjlighet till nystart för Taulant. Och kanske, kanske kan han någon gång – med stärkt självförtroende och ny a-lagserfarenhet – komma tillbaka till oss.

Fem matcher med ramträffar

Det är fem matcher sedan vi senast vann. Fem matcher där vi träffat stolpe eller ribba minst en gång per match. Hade ett enda av de stolpskotten suttit i mål hade vi nog i praktiken varit klara för allsvenskt spel 2024 nu.

Trots denna bittra upplevelse så kan dagens poäng mot Mjällby bli värd multum. För att Degerfors ska gå förbi oss krävs nu att värmlänningarna vinner sina tre avslutande matcher. Det kommer inte att ske. Och BP måste plocka minst fyra poäng för att vi ska kunna hamna efter dem. Detta är trots allt ett utgångsläge som jag alla dagar hade tagit före säsongen.

Att vi bara gör ett enda byte idag känns obegripligt. Vi VET om att vi varit svaga i slutet på matcherna på sistone. Varför då inte ta in fräscha ben, till exempel vår bästa målskytt, vår nickstarkaste mittback – eller kanske till och med någon av våra talangfulla, unga och förhoppningsvis pigga mittfältstalanger? Mjällbys kvitteringsmål kommer efter att de vunnit två nickdueller och sedan avslutat med att vara först på en volley. Hade de gjort det med Gabriel Wallentin på plan?

För övrigt gläds jag med Marko Johansson, som haft det så tufft i flera matcher men nu fick stå för en riktigt fin dubbelparad på straffen och även i övrigt uppträdde stabilt. Hans snabba ut- och insparkar som sätter igång kontringar är också något som jag gillar.