Så dumt att låna ut Chrupalla

HBK:s trupp är tunn. I senaste matchen mot Elfsborg hade vi inte ens full matchtrupp. Ändå väljer vi att låna ut en av de spelare som inte bara var med i den matchtruppen, utan till och med var med och spelade i matchen. Obegripligt.

Visst, Pawel Chrupalla har inte lyckats så bra som vi hoppades och hans defensiv lämnar en del övrigt att önska. Men på den position där han konkurrerat – vänsterback – har vi nu inte en enda duglig reserv. Och offensivt är Chrupalla bitvis glimrande och har möjligen det allra bästa tillslag jag sett en HBK:are ha under de snart fyra decennier som jag följt klubben.

Riktigt dumt också att inkludera en utköpsklausul. Om Chrupella verkligen lyckas i HIF vill vi ju inte att han fortsätter där.

Enda möjliga och acceptabla förklaringen jag kan se är att vi är på väg att ta in en bättre vänsterback. Men frågan är om det blir så, eftersom det inhemska transferfönstret väl stänger ikväll?

För övrigt är det intressant att se HBK.se kalla Chrupalla för ”offensiv mittfältare”. Om nu klubben ser honom som sådan, varför har han inte fått chansen på den positionen?

Häcken klippte till oss – till slut

Vi har haft osannolikt lätt för Häcken de senaste åren, men när jag idag såg att vår bäste spelare – ja, jag rankar Naeem Mohammed där – saknades i truppen kändes det direkt att det skulle bli svårt. Och Häcken lekte verkligen med oss idag. 4-1 hade kunnat vara ett par mål mer.

Det är en sak att Häcken har skickligare bollspelare än vi, men vad som särskilt irriterade mig idag var att vi förlorade mängder med närkamper och andrabollar. Så kan vi inte agera om vi ska ta poäng mot bra lag.

Som HBK:are börjar lagets enorma pendlande i prestationer kännas ganska enerverande. HBK gör sällan bra två matcher i rad, utan efter en seger kommer oftast ett rejält bakslag.

Dagens match visar också att den statistik som det så ofta tjatas om (avslut på mål, xG och liknande) är tämligen meningslös. Antalet avslut på mål var idag nästan lika många för de båda lagen och enligt xG så borde Häcken (avrundat) vunnit med 3-2. Sanningen är som sagt att 4-1 mycket väl hade kunnat vara ett par mål mer.

Något positivt då? Ja, men det levererar jag ju nästan alltid. Och det är så klart Malte Perssons debutmål. Extra skönt att han fick sätta dit den efter att ha slarvat bort friläget en stund tidigare.

Utanför planen ryktades det om att vi ska låna in Elfsborgs vänsterback Rami Kaib. Det låter logiskt. Lån är bra när man behöver täcka upp på kort sikt, vilket vi behöver eftersom två vänsterbackar redan försvunnit den här säsongen. Det gav ju också bra effekt när vi lånade en annan ytterback från boråsarna förra året.

Det enda direkt negativa med ett lån av Kaib är att Pawel Chrupalla återigen hamnar utanför startelvan. Det vet jag inte om vi har råd med, för Chrupalla skapar väldigt mycket framåt med både passningar och skott. Men möjligen kan han få en roll högre upp, för försvarsspelet är tyvärr inte norsk-polackens starkaste sida, vilket vi se prov på idag med den klumpiga tacklingen i eget straffområde.

Kanske är det som ersättare för Naeem Mohammed som Chrupalla ska stanna i startelvan? För anledningen till att ghananen saknades idag har gått mig förbi, men det känns väldigt likt det som hände vid den här tiden förra året när Phil Ofosu-Ayeh plötsligt saknades i matchtruppen mot Malmö och sedan visade sig vara såld. Kanske har vi sorgligt nog sett Mohammed i en HBK-tröja för sista gången.

Lekande lätt mot solnaiterna

Det var länge sedan vi var så övertygande mot ett allsvenskt topplag. Efter två ruskigt snygga mål i första halvlek, 1-0 genom Pawel Chrupalla och 2-0 genom Naeem Mohammed, så täppte HBK till helt i andra. AIK hade inte enda seriös reduceringschans, medan HBK hade kunnat göra – och nog borde ha gjort – både ett och två mål till. Ja, det var en härlig match och en härlig stämning på Örjan.

Kul att se Pawel Chrupalla leverera det vi vet att han kan. Han fick ju chansen i premiären och gjorde, som de flesta HBK:are i den matchen, ingen bra insats. Sedan dess har minuterna på plan varit få och det har varit tydligt att han saknat självförtroendet, fram till förra matchen mot Hammarby då han också gjorde det bra. I målfirandet idag syntes det tydligt hur mycket han längtat efter det här. Förhoppningsvis kan han nu bli den joker som vi hoppades på inför säsongen.

Kul också att se 17-åringen Ludvig Arvidsson, som idag fick sin första assist i allsvenskan och borde fått en till om inte Villiam Granath varit helt felkalibrerad när han bara skulle placera in 3-0.

Till sist: Att klaga på domaren är sällan konstruktivt. Men idag, när vi ändå vinner, så kan jag kosta på mig det. Till stor del gjorde domarteamet det bra, men att AIK fick avsluta med 11 man på planen är faktiskt närmast skandalöst.

I början av andra halvlek är Naeem Mohammed på väg att löpa sig fri när en AIK:are långt från bollen vänder sig om, greppar tag i Mohammed, själv faller – och får frispark. Sett till den nivå som gällde sist jag var på Örjan, och Gabriel Wallentin visades ut när han av misstag kom åt en Värnamospelares ben, så är detta ett illrött kort. Men frisparken gick alltså till solnaiterna. Helt obegripligt.

Några minuter senare tacklar Pawel Chrupallah snyggt och korrekt ner en AIK:are – som svarar med en ful eftersläng. Denna gång ser domaren att det är AIK:aren som felar, men ger ändå inget kort. Hur solnaiten i detta fall kan klara sig helt utan kort, i mina ögon rött men möjligen kan man nöja sig med gult, är om möjligt ännu mer obegripligt.

Men det är inte så konstigt att domarna kör med dubbla standarder. De vet att ett enda litet msstag som missgynnar ett storlag kommer att drabba dem hårt, medan ingen kan höra en HBK:are skrika. Ikväll efter matchen kollade jag på tv-sändningen för att höra hur kommentatorerna diskuterar dessa domarmisstag. Döm om min förvåning (eller kanske inte) när ingen av de två kommentatorerna över huvudtaget tar upp något av tillfällena. Hade samma domarmisstag skett åt andra hållet hade detta så klart varit det viktigaste diskussionsämnet i alla kommentarer under och efter matchen.

Rättvist nollade på plastet

Nej, det är inte på plastet i Stockholm som vi i första hand ska ta våra poäng. Ändå svider så klart alltid en förlust, men det är bara att vara ärlig och konstatera att Hammarby idag var ett riktigt skickligt fotbollslag. Det var inte vi som var dåliga, som många ofta säger efter en förlust, utan våra motståndare som spelade bra.

Och det går att hitta ett par ljuspunkter trots allt.

Marvin Illary, en av våra två unga – av vissa ifrågasatta – afrikaner, fick inte bara vara med i truppen utan också debutera. Han gjorde inte bort sig, så låt oss hoppas att han kan bli den joker som Jesper Westerberg pratade om i Sigges cirkus för någon månad sedan.

Pawel Chrupalla fick komma in i paus och visade omedelbart den fina kvalitet som vi såg i vintras, men som varit som bortflugen när allsvenskan drog igång. Inspelningen till Villiam Granath i början av andra halvlek var världsklass och det var inte långt ifrån att vi där fick in en (orättvis) kvittering.

Apropå Granath så var han dock inte en ljuspunkt idag. Efter att ha skämt bort oss med fina prestationer under våren var han mindre lyckad idag och blev grundlurad vi 0-1-målet. Jag hoppas (och tror) att det inte beror på att han har tankarna i Danmark, dit han ryktats. Istället skulle jag gärna se ett nytt kontrakt med lillebror Granath så snart som möjligt.

Åt andra hållet i silly season, alltså in, kan nyblivne 18-åringen Daniel Coffey komma. Han har tränat med HBK sedan i mars, men först nu blivit myndig och därmed möjlig att kontraktera. Jag känner mig tämligen säker på att han får ett kontrakt också, annars hade han knappast fått vara här så länge.

Vi är ett såll

Det är inte lätt att vara HBK:are just nu. Vi läcker som ett såll bakåt. Situationer som inte är i närheten av att vara farliga förvandlas plötsligt, på bara någon sekund, till baklängesmål. Förlorade närkamper, missade bortsparkningar, onödiga straffar och självmål – ja, allt inträffar just nu och allt leder till insläppta mål. Då hjälper det föga att vi trots allt får in en boll framåt då och då.

Idag mot Elfsborg var Bleon Kurtulus extra olycklig. Vid första målet förlorar han först bollen och får den sedan på handen, vid det andra misslyckas han i en duell, vid det tredje bröstar han själv in den och vid det fjärde är visserligen Filip Schyberg den som missar grovt, men innan dess har bollen också passerat Kurtulus. Ingen idé att hänga honom dock, detta är läropengar, och Kurtulus är fortfarande en ruskigt spännande talang.

Vi har nu spelat 11 matcher. I 6 av dem har Pascal Gregor medverkat. På dessa 6 matcher har vi släppt in 10 mål (varav 5 i premiären), i genomsnitt alltså 1,67 per match, eller 1 per match borträknat premiären. Det är inga supersiffror, men när man ser att vi på de övriga 5 matcherna, där Gregor alltså inte har medverkat, har släppt in 15 mål, 3 per match i snitt, så inser man att dansken nog måste komma tillbaka så snart som möjligt.

Något glädjande då? Jo, visst går det att hitta sådant. Till exempel att flera av våra egna unga talanger får allt mer speltid. Idag gjorde Ludvig Arvidson mycket bra och Måns Andersson såg riktigt fin ut under inhoppet.

Pawel Chrupalla fick också lite speltid igen. Och frågan är om vi har råd att vara utan hans vänsterfot på plan? Idag skapade den ett par fina lägen på de få minuter den fick och visst borde Blair Turgott gjort mål ett av dem. Jag gillar att Gustav Friberg kunnat ta sig in i laget efter två svåra år, men kanske är det ändå läge att ge Chrupalla chansen från start igen?

Kollaps!

Katastrofen som avslutade försäsongen följdes av en kollaps när allsvenskan drog igång. 0-5 hemma mot nykomlingen Degerfors är hiskeliga siffror. Och vad värre är – det är inte orättvisa siffror, om än kanske något för stora. Visst var vi med i första halvlek, men vi hade matchen igenom oerhört svårt att skapa någon form av farligheter, framför allt i uppställt spel, samtidigt som försvaret var ihåligt som en schweizerost.

Tyvärr fick jag också en hel del farhågor bekräftade. Yannick Agnero har så klart talangen, men är ung och ojämn. Pawel Chrupalla är bra vid fasta situationer, men en blek kopia av Vinicius i spelet. Bleon Kurtulus gjorde en hel del fina aktioner, men missade också vid alla tre spelmålen bakåt. Nej, det här var verkligen inte någon kul eftermiddag på Örjan.

Och som lök på laxen: Många har hyllat den nya tröjan, men när jag idag såg den på plan i kombination med vita byxor så kändes vår dress bara som en trist TFF-kopia.

Utskåpade på Strandvallen

I två cupmatcher har vi varit klassen bättre än våra motståndare och tagit komfortabla segrar. Idag var det vår tur att bli utklassade. Mjällby pressade oss hela matchen så att vi knappt kunde ta oss ur egen planhalva, medan vår egen press inte alls bet utan motståndarna fick hela tiden chansen att bygga sitt eget spel. Kanske kan vi hoppas på att utskåpningen beror på att stora delat av startelvan är nyförvärv och det tar ett tag att spela ihop sig, kanske är vi helt enkelt så här mycket sämre än lag som ligger på övre halvan av allsvenskan.

Så vad har då cupspelet gett? En del positiva signaler ser jag trots allt – på det individuella planet. Tre att lyfta upp är:

• Pawel Chrupalla har den kanske allra bästa vänsterfot på fasta situationer jag sett i ett allsvenskt lag. Varje gång han får chansen är det en potentiell målchans. Idag sätter han den på Villiam Granaths panna och vi är bara centimeter från att ta ledningen. Sannolikt hade det ändå inte räckt, men visst hade en 0-1-boll där kunnat förändra matchen. Även om Vinicius snart är tillbaka så måste vi ha Chrupalla i startelvan, han är en extremt viktig potentiell matchvinnare.

• Bleon Kurtulus har fått chansen – och tagit den. Visst är han fortfarande grön och gör inte allt rätt, men en 17-årig mittback som spelar så bra kommer att generera många sköna miljoner till HBK, kanske redan i sommar.

• André Boman fortsätter att vara en ångvält på sin kant. Springer, kämpar – och trixar sig fram. Riktigt bra attityd och nu har han börjat leverera assist också. Kommer att bli en riktig pubklikfavorit på Örjan och kan han fortsätta så här lär han få chansen i landslaget igen.

Klara för gruppfinal – som måste vinnas

Det blev en repris från förra helgen – vi plöjer fullständigt ner ett lag från en lägre division. Visst hade Landskrona Bois bollen en del, men kom under stora delar av matchen absolut ingenstans, utan förlorade den oftast högt upp till oss – med heta målchanser som följd. Totalt har vi nu släppt till en enda målchans på två cupmatcher, ett otroligt solitt försvarsspel.

Många glädjande spelarprestationer också, inte minst av nyförvärven. Pawel Chrupalla märks inte så mycket i spelet, men vilket fullständigt underbart tillslag han har. Varje fast situation är en het målchans. Pascal Gregor är ytterst stabil – svårpasserad och välplacerad. Även Aleksander Damnjanovic gjorde en fin insats och var inte långt ifrån att bli målskytt.

Det enda tråkiga idag? Att segersiffrorna stannade vid 2-0, vilket betyder att vi ligger efter Mjällby i gruppen och måste vinna nästa helg för att gå vidare. Vi hade faktiskt kunnat vinna med det som krävdes för att toppa gruppen, 6-0. Vi hade en missad straff, ett felaktigt bortdömt mål och åtminstone ett halvdussin heta chanser till.

Gefla bra start

Så var tävlingssäsongen igång – på bästa möjliga sätt. 4-0 hemma mot ett lag två divisioner ned är naturligtvis egentligen bara vad man kan förvänta sig, men målen ska trots allt sättas och poängen hämtas hem.

Men det var så klart inte bara resultatet som gladde. Detta var en helgjuten spelmässig insats, där vi skapade rejält framåt och täppte till fullständigt bakåt. Gefle hade inte en enda målchans och enda skottet mot mål från bortalaget kom när det var en halv minut kvar av övertiden.

Flera spelprestationer gladde också. Nyförvärvet Pawel Chrupalla visade i sin första tävlingsmatch för HBK vilken fin vänsterfot han har – men högerfoten går inte heller av för hackor. Det andra nyförvärvet från start, Pascal Gregor, var precis så stabil som man hade önskat. Den andra tvåmålsskytten Niilo Mäenpää måste naturligtvis också nämnas, liksom André Boman som gjorde hattrick i målgivande passningar. 

Kul också att se de både ynglingarna Måns Andersson och Ludvig Arvidsson få gott om speltid och göra det bra båda två. Visst var matchen redan avgjord när de kom in, men jag är tämligen säker på att duon max fått ett par minuter i slutet om Magnus Haglund fortfarande stod vid rodret.

Utanför planen händer det också grejer. Vinicius arbetstillstånd har visst inte förnyats, men ska vara på gång. Däremot har Iddrisu Moro nu till och med fått ett arbetstillstånd, så den övergången lär snart presenteras.

Ut från truppen försvann redan för någon vecka sedan RWP. Han inledde med att banka in fyra mål på en halvlek mot ett tredjedivisionslag, men blev naturligtvis mållös när det idag var allsvenskt motstånd på andra sidan. RWP har också passat på att offentligt säga att han blev ”dåligt behandlad” i HBK. Det kanske han tycker, men han är trots allt fortfarande formellt sett under kontrakt med HBK (som säkerligen står för åtminstone en del av hans lön) och då bör man naturligtvis inte säga så. Jag tror att RWP skulle ha mycket att vinna på att klaga mindre och koncentrera sig mer på vad han själv kan påverka.

Till sist en liten oro: Idag ställde vi upp med en enda spelare i startelvan som kommer från HBK:s akademi, Bleon Kurtulus. Den där långa sviten med seriematcher med egna produkter är alltså i allra högsta grad hotad i år.

Damn chrupp!

Det är klassiskt HBK – från ingenstans ramlar plötsligt två värvningar in, utan att ett ord kring något av dem cirkulerat tidigare. Visst har det glunkats lite om att klubben tittar i Norge, men att två unga lirare med erfarenhet från Norges högsta division plötsligt skulle vara HBK:are anade jag inte.

Jag måste erkänna att jag hade noll koll på såväl Pawel Chrupalla som Aleksander Damnjanovic Nilsson, men utifrån lite snabb inläsning kan man väl säga att de i truppen kan ses ersättare för och – förhoppningsvis – uppgraderingar av två som lämnar.

Pawel Chrupalla är allsidig som Thomas Boakye och kan spela på alla ytterpositioner, men har – till skillnad från sin föregångare – tydligen en ”extremt fin vänsterfot”. Det låter inte dumt. Jag är inte jätteorolig för att Vinicius skulle lämna redan nu, men i sommar är det fullt möjligt att brassen sticker och då kan Chrupalla ersätta honom. Fram till dess kan norsk-polacken dels vara backup på båda wingbacksplatserna, dels lägga sig i kampen om tredje platsen i anfallet.

Aleksander Damnjanovic Nilsson ska nog kunna fylla Jonathan Svedbergs roll på mittfältet, men också någon av de mer offensiva platserna. Han är tre år yngre än Svedberg, men har gjort nästa lika många matcher i en nordisk förstadivision som den han ersätter. Jag kan inte säga att han är bättre än Svedberg, men potentialen finns där definitivt, med mängder med ungdomslandskamper.

Med de två nya värvningarna har vi nu, om jag räknar rätt, 25 man med kontrakt. Det är ganska många och jag gissar att ett par-tre snart har nya klubbadresser. Bara tre av de 25 är dock rena mittbackar – så vi kommer även att behöva värva mer. Dessutom hintar Johan Lindholm om att Gustav Friberg, inte oväntat, kan komma att lämna och då försvinner möjligheten att ha honom som backup i mittförsvaret.