Seger, skador och Sigge

BP är en motståndare som brukar passa HBK illa. Trots att vi oftast slutar nära varandra i tabellen så blir det ofta förlust mot stockholmarna. Så inte idag – det blev istället tre riktigt sköna poäng, extra sköna just för att de kanske inte var helt rättvisa. Förutom de inledande 20 minuterna hade BP bollen i princip hela tiden och flera HBK-spelare gick verkligen på knäna på slutet.

Äntligen fick Tim Erlandsson chansen i målet. Och han tog den. En riktigt svettig räddning och flera andra stabila ingripanden. Jag hoppas verkligen att vi snart kan skriva nytt kontrakt med honom, för annars är risken att han går vidare.

Kul också att vi nu gav en junior, Oliver Kapsimalis, chansen att vara med i matchtruppen och inte lämnade en plats tom som vi gjorde sist.

Men allt är inte bra. Vi fick två nya skador idag. Pascal Gregor var borta för någon match sedan, nu är han återigen skadad och denna gång verkar det vara värre. Yannick Agneros skada verkar lite lindrigare, men han är å andra sidan i princip oersättlig för oss just nu, särskilt om Naeem Mohammed inte kan spela.

Utanför planen så har podden Sigges cirkus nu släppt sin intervju med Jesper Westerberg. Det är väldigt intressant lyssning för alla HBK-intresserade, inte minst resonemanget kring Vinicius Nogueira, där den uteblivna kommunikation kort sagt kan förklaras med att man inte ville sänka värdet på spelaren, vilket är ett helt logiskt argument.

En annan spännande sak i Westerberg-intervjun rör WV-gate, med de två Ludwvigarna. Om jag förstod klubbchefen rätt uppstod hela situationen för att någon ”Halmstad-vänlig” hört av sig till förbundet två dagar efter matchen. Jag tolkar det som att denna ”Halmstad-vänliga” är HP, som alltså i så fall skapat hela denna skandal på egen hand genom att kontakta förbundet. Dessa citat, från en HP-text två dagar efter segern, låter väldigt mycket som att SvFF-mannen precis fått reda på det han kommenterar av den som ringer och inte känner till några detaljer (formuleringar om att ”det låter som” är sådana man använder när man precis fått veta något och inte själv kan detaljerna).

Visst ska HP inte behandla HBK med silvesvantar, men att medvetet bli en aktör som försöker hitta fel i klubbens agerande och på så sätt skapa svårigheter för klubben, det känns riktigt illvilligt. Jag kan förstå att Jesper Westerberg har en njugg inställning till HP, något som blir väldigt tydligt i poddavsnittet.

HP:s geografiförvirring

HP har ändrat reglerna för sitt pris HP-dribblern och ger ”spelare som är födda och uppvuxna i spridningsområdet chans att få HP-dribblern trots att de spelar i klubbar utanför distriktet eller på kontinenten”.

Men antingen så stämmer inte det som HP uppger eller så bryter tidningen mot sina egna nya statuter, för Malmöstadsdelen Limhamn – där pristagaren Gabriel Gudmundsson är född under tiden som pappa Niklas spelade i MFF – ingår knappast i HP:s spridningsområde.

Stolpskott igen, HP!

 HBK fortsätter att pricka stolpen. Tyvärr fortsätter även stolpskotten på HP.

Här är allsvenska tabellen 2019. Hur många oavgjorda allsvenska matcher spelade HBK då?

Tre stolpskott på Örjan och ett stolpskott på HP

I tre matcher i rad har vi träffat målramen när matchen stått och vägt – och sedan förlorat. Nu träffade vi på en enda match stolparna tre gånger, men fick i alla fall för en gångs skull med oss poäng. 0-0 mot Degerfors är en besvikelse, men alla poäng räknas och visst var det viktigt att inte värmlänningarna fick krypa närmare.

Och så funderar jag återigen på varför jag prenumererar på HP. Hur kan den profilerade skribenten vara så slarvig/okunnig/oengagerad att han påstår något, som till och med lyfts upp i puffen, men är 100 procent fel? Och INGEN annan på tidningen reagerar, varken före eller efter publicering, trots att det nu gått närmare tio timmar sedan texten publicerades?

Villiam Dahlström hade alltså spelat 21 allsvenska matcher och närmare 600 minuter innan den här säsongen började och gjort två allsvenska mål. Han var definitivt en del av HBK:s anfallsuppsättning inför den allsvenska comebacken.

Hatten av för Sigge!

Jag försöker ha hyfsad koll på olika medier som tar upp HBK, men podden Sigges cirkus har jag inte följt särskilt noga det senaste året eller så. Kanske beror det på att jag kände att snacket inte riktigt passade mig, med för många och – som jag upplevde det – något för oinitierade poddmakare. För två år sedan var jag också rejält kritisk till att Janne Andersson tilläts komma med en massa falska påståenden utan att poddmakarna reagerade eller rättade.

Men jag kan konstatera att jag har haft fel om podden. Rejält fel. I alla fall så som den numera låter, för formatet har säkert utvecklats sedan jag senast lyssnade mer regelbundet. Under semestern har jag gått igenom några av de senaste Sigges cirkus-avsnitten och de är riktigt, riktigt bra. Framför allt är poddmakarna skickliga på att få gästerna (för det är gästerna som är intressanta) att berätta och förklara på ett sätt som jag faktiskt inte hört någon annanstans.  Kanske är det helt enkelt så att de får de inbjudna deltagarna att känna sig bekväma, så att de vågar öppna sig. Ett fint exempel är Magnus Haglund-intervjun. Istället för Haglunds vanliga ganska kantiga, ibland nästan småaggressiva stil, så var vår manager avslappnad och öppen, vilket ledde till betydligt bättre insikt i hans sätt att resonera än otaliga HP-intervjuer någonsin gjort.

Så hatten av för Sigges cirkus! Och ni HBK:are som, precis som jag, missat hur bra podden numera är har något att se fram emot! Min enda invändning är att podden fortfarande verkar vara Spotify-exklusiv, vilket är ganska irriterande när man, som jag, lyssnar på alla andra poddar i en annan spelare.

Sämst när det gäller

Det var säsongens hittills viktigaste match. Men insatsen blev, i alla fall under första halvlek, säsongens sämsta. Som lök på laxen stod Gabriel Wallentin för två svaga ingripanden på ett par minuter och orsakade både baklängesmål och utvisning. Det var faktiskt särdeles uselt. Wallentin har gjort ett par bra matcher i år, men också stått för en del tveksamma prestationer och jag hoppas verkligen att Joseph Baffo snart är tillgänglig.

Andra halvlek höll högre klass och det var inte långt ifrån att vi fick in en kvittering. Varför kunde vi inte spela från med den inställningen från början? Med detta sagt vann BP fullt rättvist.

Vi verkar nu också ha övergett vår framgångsrika diamantuppställning på mittfältet. Med tanke på det kan man kan undra varför vi gjorde oss av med alla våra yttermittfältare. Den enda ytter som Magnus Haglund värvade in (Villiam Granath) nöter bänk och får maximalt ett par minuters speltid. Hade det inte varit klokare att exempelvis behålla Samuel Kroon om vi nu ska köra ett rakt 4-4-2?

Jag undrar också varför vår manager fortsätter att starta med Benjamin Hjertstrand. Hjertstrand är väl en habil truppspelare som mycket väl kan vara med i en matchtrupp för att ge bredd, men inte mer än så. Gustav Fribergs superinkast ger oss däremot ett riktigt vasst anfallsvapen och det var ju tack vare dem som vi överhuvudtaget var nära en kvittering idag.

HP:s Jan-Owe Wikström borde dock vara glad idag. Han har ju efterlyst att HBK ska ta fler kort. Idag blev han bönhörd, framför allt av Wallentin.

Mitt i all bedrövelse tänker jag att vi ändå ska stanna upp en sekund och reflektera över att vi faktiskt är en bra bit över nedflyttningsstrecket just nu. Istället för att, som 2021, spela en massa hedersamma oavgjorda så tar vi nu segrar och förluster. Det ger i slutändan lite fler poäng.

Lovande – men hamna inte offside, HP!

Minst en HBK-text om dagen under hela säsongen, lovar HP att ”Onside Allt om HBK” ska leverera. Det låter ju trevligt och skulle vara en ordentlig uppryckning jämfört med hur det varit tidigare. Låt oss bara hoppas att HP inte hamnar offside genom att fylla kvoten med en massa ointressanta artiklar om före detta HBK:are, som tidningen av någon anledning ofta prioriterar att skriva. Även de utlovade studioprogrammen med Gudmundsson senior och Texas ska bli spännande att få se.

Lite löjligt är det dock att skryta om att Onside ska ge ”Sveriges bästa HBK-bevakning”. Det vore väl extremt svagt om HP inte lyckades vara bäst på HBK, konkurrensen är ju minimal.

Aftonbladet slår Expressen – men båda duger

En sak som är trevlig med att återigen vara i allsvenskan är att HBK – faktiskt – får en del nationell uppmärksamhet igen. Visst kan man gnälla på att nationell media ibland har en ganska grund kunskap om HBK, men de guider som kvällstidningarna producerar inför varje säsong är numera betydligt bättre än de en gång var.

Jag har gått igenom både Aftonbladets och Expressens varianter och kan konstatera att båda två är helt okej. Visst finns det märkligheter i betygsättning av spelarna (till exempel ger Expressen Alexander Johansson sämsta möjliga betyg, medan Aftonbladet anser att Gabriel Wallentin och Phil Ofosu-Ayeh är lika bra och rankar Malkolm Nilsson och Villiam Granath på samma nivå) och man får dras med enstaka direkta felaktigheter (som att Aftonbladet hävdar att vi var nykomlingar 2015), men på det hela taget är det välgjorda produkter.

Om du ska välja en enda så hade jag tagit Aftonbladet. Det känns som att den går lite djupare, det är roligt att de försöker sig på att analysera serierna ända ner till division 3 och man slipper pinsamheter som Expressens försök att göra sig lustiga över Chat GTP:s svar om allsvenskan 2022 (den som har gjort grundläggande research vet att Chat GTP:s data i huvudsak sträcker sig till 2021).

Ännu en sak som överraskar positivt, sett till den gängse bilden av kvällstidningarna, är journalisternas tips. Av Aftonbladets arton tippare tror bara en att vi åker ur direkt och två att vi får kvala. Av Expressens sju tippare har noll oss under nedflyttningsstrecket och två på kvalplats. Själv brukar jag ju gärna tro på HBK, men jag skulle nog själv placera oss på kvalplats om jag skulle tippa.

För övrigt ska det bli spännande att se vad HP:s än så länge okända satsning ”Onside Allt om HBK” levererar.

HP lika förvirrade som vanligt

Lokaltidningen Hallandsposten har ett antal sportreportrar anställda, personer som får en heltidslön för att ha koll på den lokala sporten. Tidningen har också chefer, webbredaktörer och redigerare, som alla bör hålla koll på texter. Ändå är bevakningen proppfull av fel.

Senaste exemplet är från dagens krönika om HBK. Där bygger krönikören Jan-Olof Wikström upp sin text med att påstå att om resultaten skulle gå HBK:s väg så har laget 15 poäng ned till strecket med 15 poäng kvar att spela om. Han börjar sedan skriva om målskillnaden:

Problemet är att skribenten – liksom andra på redaktionen  som rimligtvis läst krönikan innan den publiceras – inte har koll på grundläggande fakta. Det finns faktiskt inte ens en teoretisk möjlighet att HBK har 15 poäng ned till strecket med 15 poäng kvar att spela om. Sanningen är ju att det efter denna omgång är 15 poäng (5 matcher) kvar att spela om. Och HBK har ”bara” (som bäst) 12 poäng ned till strecket efter denna omgång.

För att HBK ska kunna ha 15 poäng ned till strecket behöver HBK ta minst tre poäng till. Men om HBK tar dessa tre poäng mot Öis i nästa omgång återstår ju inte längre 15 poäng att spela om, endast 12 (HBK spelar sist i nästa omgång, så omgången är avslutad efter HBK:s match mot Öis).

Hela HP:s resonemang är alltså fullständigt matematiskt omöjligt. Onekligen pinsamt för tidningen. Vi får se om det kommer en rättelse.

Misstag av en debutant och två journalister

Ibland måste man ta chanser. En sådan tog Magnus Haglund när han lät Taulant Parallangaj göra sin startdebut mot tuffast möjliga motstånd: serietvåan BP på bortaplan. Chansningen gick inte hem. Tvärtom. Parallangajs utvisning blev i slutändan matchavgörande. Men jag tänker aldrig nedlåta mig till att attackera en 20-årig egen produkt som gör ett misstag i sin startelvadebut. Misstag gör vi alla (som exempelvis Thomas Boakye som strax därefter bjuder BP på en straff). Parallangaj ska stöttas. Jag hoppas att HBK gör det.

Matchen som sådan kan jag faktiskt inte klaga på. Trots tio man och 0-2-underläge under mer än en timme så är vi inte jättelångt ifrån att ta poäng. Jag gläds också över att vi fortsatt har gjort mål i varenda seriematch i år.

Jag ser att en del skäller på domaren för både utvisningen och straffen. Löjligt. Vi hade alla tyckt att både utvisningen och straffen varit givna om HBK varit i anfall. Då måste man vara ärlig nog att erkänna att de är korrekta även när motståndarna gynnas. Däremot kan man kanske ha synpunkter på domarens övriga kortviftande. Det blev minst ett par varningar för mycket för HBK, jämfört med BP:s enda.

Till sist. Nivån på HP:s rapportering måste tas upp igen. Först skriver tidningens sportjournalist i införtexten för tredje gången fel på Taulant Parallangaj (tidigare har samma reporter kallat vår mittback både Taulen Pallangay och Taulent Pallangay). Det är oprofessionellt, nonchalant och respektlöst agerat.

I rapporteringen efteråt lyckas sedan en annan journalist helt missförstå HBK:s uppställning efter utvisningen. Jag kräver faktiskt högre kvalitet på rapporteringen om jag ska fortsätta att betala för den där tidningen.

Så trött på HP:s ex

”Allsvenska laget uppges bryta med ex-HBK:aren”, skriver HP den 18 juli kl 18.55.
”Ex-HBK:aren hyllas efter premiärsegern” skriver HP den 18 juli kl 13.44.
”Förra HBK-löftet kvar hos allsvenska laget till 2026” skriver HP den 17 juli kl 13.24. 
”Ex-HBK:aren lånas ut – då är han spelklar för nya laget” skriver HP den 16 juli kl 13.11.
”Efter cancerkampen – förre HBK:aren åter i allsvenskan” skriver HP den 16 juli kl 12.35.

På drygt två dygn har alltså lokaltidningen spottat ur sig fem clickbaitaktiga rewrites om före detta HBK:are. Det är lågkvalitativt, närmast meningslöst innehåll som jag kan få gratis på mängder av andra ställen. Om HP fortsätter denna smått bisarra fixering vid våra ex istället för att börja producera det som borde vara tidningens unika innehåll, alltså att skriva om nuvarande HBK:are, så är jag snart ex-prenumerant.

HP: HBK når knappt ens kval

Det är uppenbarligen inte bara jag som är orolig. När till och med HP:s journalister, HBK:s egen hemmaredaktion, i genomsnitt placerar klubben strax utanför kvalplats (plats 3,2 i genomsnitt) vet man att det är riktigt illa.

Och så kan vi notera att Kazper Karlsson får chansen imorgon. Spännande!

Mörker, mörker och skratt

Det är krig i Europa och mitt HBK-intresse, som redan var på en låg nivå, håller sig nu i princip bara levande på sparlåga. Jag har personligen blivit nära berörd och denna blogg har fått låg prioritet.

Men likväl har det inte gått att undgå att notera vissa saker. Mest av det mörkare slaget. En storförlust mot svaga HIF, tunga skador i backlinjen, en Sead Haksabanovic som inte klarar av att uttrycka vanlig mänsklig anständighet, en Malkolm Nilsson som inte vill förlänga kontraktet, en RWP i ett annat svenskt lag.

Ett ljus i mörkret är ändå årsredovisningen: nästan fyra miljoner kronor plus är väldigt bra.

Till sist trots allt ett skratt! Tänk att man kan vara heltidsanställd som sportjournalist och inte ha en aning om hur man stavar till en spelare i regionens största lag. Det är ju inte första gången.

Fint, underkänt och felstavat

En fin insats och en (visserligen betydelselös) poäng borta mot Djurgården. Roligt att se. Och extra roligt att se ett par debutanter från start, Taulant Parallangaj och Kazper Karlsson, och en debutant i målprotokollet, Alexander Johansson.

Och ändå så får jag ge cupspelet underkänt, totalt sett. Prestationerna påminner alltför mycket om förra året: starka insatser som ger kryss mot storlag, och svaga insatser som inte ger seger mot lag som vi bör slå.

Imponerande förresten med de konsekventa felstavningarna på Taulant Parallangaj av HP:s journalist. Hur kan man anstränga sig så lite när man ska göra sitt jobb?

Fina resultat och kategoriska avfärdanden

Smällen att vi åkte ur allsvenskan har varit tuff för mig att hantera. Trots att två månader gått så har jag fortfarande inte fått tillbaka särskilt mycket intresse för HBK. Men nu närmar sig tävlingsmatcherna och förhoppningsvis vaknar glöden igen.

Ett träningsläger i Portugal har avverkats, inklusive tre matcher med fina resultat: 1-2 mot FCK, 2-1 mot Vålerenga och samma siffror mot Brentfords B-lag. Detta är siffror som ett allsvenskt lag hade varit nöjda med och ett allsvenskt lag borde vi ju vara. Men frågan är hur mycket resultaten egentligen är värda – dels är det försäsong, dels är det motståndare av en kvalitet som vi inte kommer att träffa på i år.

Kanske mest intressant från lägret är faktiskt de liveintervjuer som HP gjort, men gömt undan på hemsidan. Som en extra service har jag samlat dem här: här är Marcus Olsson, här är Alexander Johansson, här är Mikael Boman, här är Samuel Kroon och här är Magnus Haglund.

Av allt intressant som framkommer så studsar jag till över Magnus Haglunds uttalande att han ändrat ”absolut ingenting” om han skulle få spela om 2021. Visst, vi hade otur och det var små marginaler som gjorde att vi trillade ur. Men vi trillade faktiskt ur. Då borde en tränare vara öppen för att fundera och reflektera över varför det gick som det gick – och i alla fall inte kategoriskt avfärda möjligheten att vi inte gjorde exakt allt rätt. 

HP helt förvirrade

Inför dagens viktiga HBK-match mot Hammarby har Hallandsposten skrivit en hel artikel med vinkeln att Marcus Antonsson inte gjort mål i allsvenskan sedan förra mötet mot Hammarby. 

Det är fullständigt fel – Antonsson satte ett av målen i segern mot Häcken förra månaden.

Hur är det ens möjligt att detta sker? Finns det alltså ingen på HP – varken reportern själv, kollegor på sportredaktionen, sportchef, redigerare eller någon annan på redaktionen – som har så grundläggande koll på HBK att man reagerar innan den här texten är publicerad? Ännu märkligare är att ingen heller ännu har reagerat och korrigerat felaktigheten trots att texten publicerades i fredags och det nu är lunchtid söndag.

Ideella slår professionella

HBK:s kommunikation har, som jag tidigare noterat, fått sig ett lyft sedan den professionella kommunikatören fick lämna och ideella krafter tog över. Något förvånande kanske, men glädjande.

Samma övertag för de ideella krafterna kan noteras inom mediemarknaden. Medan gratispodden Stigs himmel numera håller riktigt hög klass och i princip är ett måste för HBK-intresserade har betaltidningen HP inte fått ut en enda artikel om spridningsområdets största lag på SEX dagar, trots att tävlingssäsongen sätter igång om bara någon dag (nej, en notis om att damlagets träningsmatch är inställd räknas inte). Inte bara förvånande, utan faktiskt deprimerande svagt. Och det drar ett löjes skimmer över tidningen att man idag på morgonen skickade ut ett mejl med rubriken ”Vi älskar den lokala sporten”.

En högtidsstund med ett slarvfel

En återkommande högtidsstund som HBK-medlem är att bläddra igenom Kvasten, som alltid dyker upp strax före jul. Inte minst är det riktigt roligt att botanisera bland den omfattande statistiken.

I år var det som gjord mig allra mest glad dock inte själva tidningen, utan ett av de medföljande lösbladen, där HBK efterlyser fler personer som vill engagera sig och listar mängder med uppgifter som det behövs folk till. Ideellt arbete, med stort engagemang från många, istället för att några få ska utföra arbete professionellt känns som helt rätt väg mot framtiden.

Smolk i glädjebägaren är dock att HP:s påhitt om bortamatchen mot Dalkurd letat sig in i Kvastens beskrivning av matchen. I all framtid kommer det alltså i vår officiella årsskrift stå att Allansson bortdömda mål kom på övertid när vi låg under, trots att sanningen är en annan.

Är försäljningen verkligen vår räddning?

”Kommunen kan rädda HBK:s ekonomi – med köp av Kombihallen”, trumpetar lokaltidningen ut. Jag är inte lika övertygad. Min ekonomiska kunskap är begränsad, men så mycket vet jag att en försäljning av en tillgång visserligen ger likvida medel, men samtidigt minskar ens anläggningstillgångar. Vad hallen är bokförd till framgår dock inte i HP:s text.

Dessutom ska ett lån på 11 miljoner kronor betalas tillbaka till kommunen, ett lån som möjligtvis inte räknas in i de skulder som används vid bedömningen av elitlicensen. Det avbetalda lånet hjälper oss kanske inte alls, i det hänseendet. Inte heller några sådana resonemang förs i HP:s artikel, vilket är beklagligt.

På lite sikt kan dessutom försäljningen innebära att HBK:s ekonomi försämras. Nu, när vi inte längre äger Kombihallen, måste vi rimligtvis betala hyra för att använda den. Dessutom går inte längre hyresintäkterna som hallen drar in till oss.

Nåväl – detta är ju mitt utifrånperspektiv, som påverkas av att jag inte har tillgång till all relevant information och tyvärr inte heller får denna information av varken HP eller HBK. Vår ordförande är ju odelat positiv i HP:s artikel, så jag kan ju välja att helt enkelt lita på honom. Tyvärr känner jag mig dock – vis av erfarenhet – inte helt trygg med hur de ansvariga har hanterat ekonomin runt vår klubb tidigare.

Snåla betyg och en utebliven värvning

Nej, det blev ingen ny anfallare för oss innan transferfönstret stängde. Det behöver inte vara en katastrof – Sadat Karim kan mycket väl hålla en hel säsong och annars kan kanske någon av våra ungdomar ta chansen, om de skulle få den.

Men visst känns det lite surt när man läser vilka namn som enligt HP var aktuella: Shkodran Maholli, Mikael Boman, Diego Montiel, Ricky Yarsuvat och Adi Nelic. Och när man sedan ser vår klubbchef tala om att vi inte skulle hitta någon ”till vilket pris som helst” funderar åtminstone jag på hur mycket bättre de ekonomiska möjligheterna sett ut om vi inte värvat den där sista mittfältaren till vårt redan överbefolkade innermittfält. Särskilt som Dusan Djuric – som kontrakterades av klubben för snart en och en halv månad sedan och tränat med oss ännu längre – tydligen fortfarande inte är redo för att ens ingå i truppen.

Intressant också att notera HP:s spelarbetyg efter premiären i tisdags. Många lokaltidningar brukar haussa sina lag, men HP verkar vilja göra tvärtom. Vi möter alltså på bortaplan det lag som tippas komma tvåa i serien, vi vinner och vi har ett halvdussin heta chanser (mål, straff, två stolpträffar, en riktigt het nick och ett skott i friläge precis utanför stolpen), medan motståndarna faktiskt inte skapar en enda riktigt het målchans. Ändå ger HP dubbelt så många spelare betyget 2 på den femgradiga skalan, jämfört med hur många som får 4. En tvåa betyder att spelaren inte nådde nivån ”bra” (det är en trea). Fyra av de elva i startelvan, mer än en tredjedel av spelarna, var alltså inte ”bra” i tisdags. Märkligt.