Uppehåll på nedflyttningsplats

Det var en match vi skulle avgjort redan i första halvlek. Under matchen hade enbart Fredrik Olsson fler heta målchanser än vad hela Sirius lag hade. Och ändå förlorar vi – dessutom på övertid. Så tungt.

Men egentligen har det sett ut så här i åtminstone en månad nu. Det krävs otroligt många chanser för att vi ska göra mål, medan motståndarna är betydligt skarpare framför målet. Resultat: fyra uddamålsförluster på de fem senaste matcherna.

Så vad göra? Sparka Janne, ropar flera. Jag har svårt att se att det skulle göra så stor skillnad. Det är ju inte så att vi är utspelade. Huvudanledningen till att vi ligger där vi ligger är att vi inte har skärpan framför mål. Kanske är det helt enkelt så att våra offensiva krafter inte håller tillräcklig klass. Alexander Ruud Tveter är stark, men trubbig, Sead Haksabanovic är gudabenådad, men ofta osynlig och på sistone ack så frustrerad, Fredrik Olsson nosar upp mängder med målchanser, men sumpar de flesta, Kosuke Kinoshita har inte gjorts någon glad hittills, Nikolai Alho är ojämn och osäker. Kan vi i sommar få in en injektion av samma typ som Matthew Rusike var 2015 – ja, då kan vi fortfarande vända det här. För som tur är så har ju både Kalmar och AFC också plockat riktigt få poäng i vår.

En snabbanalys av årsredovisningen

I övermorgon är det dags för årsmöte och jag har tagit en snabb koll på årsredovisningen. Precis som tidigare aviserats har vi återställt vårt negativa kapital genom en vinst på 5,45 miljoner kronor.

I årsredovisningen kan man också se den troliga förklaringen till att Fidde och Tony Karlsson redan i november kunde utlova en tillräckligt stor vinst: vi har nämligen, för femte året i rad, fått ett villkorat externt kapitaltillskott. Det handlar alltså om att någon eller några rika knösar har gett oss pengar med ett vagt löfte om att någon gång få dem tillbaka. Den här gången är tillskottet dock lägre än något tidigare år, endast 375000 kronor, gissningsvis anpassat för att klubben precis ska kunna ha näsan ovanför vattenytan. Totalt sett har vi, om jag räknar rätt när jag tittar i gamla årsredovisningar, fått in 13 miljoner kronor på det här sättet sedan 2011. Om vi någon gång skulle börja generera vinst har alltså Carl Bennet et al. en del att plocka ut från oss. Och till det kommer att Snöbollen ju också har rätt till pengar om vi gör vinst.

Den mest intressanta posten i årsredoviningen är annars "övrig nettoomsättning", som har ökat nästan 6 miljoner kronor till drygt 14 miljoner kronor utan att jag hittar någon närmare förklaring vad det rör sig om. Kanske har det något med handlingsplanen att göra, kanske beror det på de ändrade redovisningsprinciperna som man beslutade om förra året? Jag hoppas på en förklaring under årsmötet.

En annan intressant post är löner till spelare och tränare, som faktiskt har ökat med nästan 700000 kronor under 2015, trots att alla anställda i våras gick med på en femprocentig lönenedskrivning. Är det två tränarlöner som har kostat skjortan? Kwame Karikari? Mohammed Ali Khan? Matthew Rusike? James Keene?

På årsmötet ska också styrelsen förändras. Susanne Nilsson låter som ett mycket klokt val, dels utifrån hennes erfarenheter från eventbranschen, dels utifrån symbolvärdet att ha åtminstone en kvinna i styrelsen.

En ung veteran på provspel

Tre anfallare har redan lämnat oss: James Keene, Matthew Rusike och Shkodran Maholli. Men första provspelaren är en back: Oskar Sverrisson, som bara är 22 år men redan spelat seniorfotboll i nio år. En del spekulerar på Himlen är Blås forum i att provspelet innebär att Viktor Ljung är på väg bort, men det behöver inte vara så. I och med att Jesper Westerberg är långtidsskadad så kommer Ljung antagligen att behövas som högerback.

Varken hockey eller handboll

Det är inte hockey vi spelar, sa den bittre MFF:aren. Nej, och inte handboll heller, kan jag upplysa om. Pinsamt att klaga på domaren för att man inte får fuska.

Men visst kändes det ovant att i den situationen faktiskt ha flyt – det är vi inte bortskämda med i år. Totalt sett går det dock inte säga att det var vi som hade flyt, för den här matchen hade vi faktiskt kunnat vinna om vi hade marginalerna med oss.

Trist dock att det bortdömda målet ledde till att Fredrik Liverstam blev varnad. Nu är både han och Matthew Rusike – våra två bästa spelare – avstängda mot IFK Göteborg.

Och sist men inte minst: vilken debut från start av Andreas Bengtsson! Honom vill jag se mer av.

Festlig eller ångestfylld fredag?

Derbyfest marknadsför HBK matchen mot Falkenberg som. Derbyångest skulle jag säga. Efter att vi idag som vanligt fått stryk mot Häcken så ser det riktigt mörkt ut. En ny förlust mot FFF och superettan är ruskigt nära. Å andra sidan – om vi vinner med mot våra halländska kollegor så är vi uppe på kvalplats. En ångestfylld fredag, som sagt.

Finns det då inte något positivt att plocka med sig från dagens match? Jodå, jag kan hitta sådant också:
* Vi fick inga nya avstängningar eller skador.
* Fram till dess att vi gjorde första målet så såg HBK:arna riktigt alerta ut. Jag gissar att vi blev oroliga när vi fick ledningen och sedan gick det ju av bara farten att släppa in några bollar.
* Och Matthew Rusike visade återigen, trots svagt understöd, att han är minst en klass bättre än övriga HBK:are. Ska vi rädda kontraktet så får det nog bli han som gör det.

Äntligen en klasspelare

Vilka klassmål av Matthew Rusike. Där har vi en spelare på en helt annan nivå än övriga HBK. Oh, shit, liksom!

Men så bedrövligt att försvaret går bort sig så många gånger. Jag skrev ju förra veckan att det märktes att Fredrik Liverstam saknades, men idag när han var tillbaka gjorde varken han eller Mohammed Ali Khan någon särskilt bra match. Mycket tråkigt att försvaret nu darrar när vi väl ha fått igång målskyttet.

Äntligen mål!

Mot allsvenskans sämsta försvar sprack äntligen målnollan, och sedan gick det av bara farten att göra ett mål till. Väldigt, väldigt viktiga mål och en väldigt, väldigt viktig poäng. Om något lag förtjänade tre pinnar var det ÖSK, men nu håller vi dem bakom oss och gick faktiskt också förbi FFF på målskillnad.

Jag vill inte hänga ut startdebuterande Alexander Berntsson, men visst syntes det att vår bäste spelare saknades. Utan Fredrik Liverstam har vi inte längre ett försvar av hög allsvensk klass. Tolkar jag det här rätt är han i alla fall tillbaka nästa omgång.

Matthew Rusike är tydligen ingen utpräglad anfallare, men mål kan han göra. Nu två på de två senaste matcherna.

En strålande match av Antonio Rojas. Vann mycket boll, fixade frisparken som gav första målet och sköt snyggt in det andra.

Snorre Krogsgård må ha varit en besvikelse jämfört med de förhoppningar vi hade före säsongen, men jag gillar inte att han börjar utvecklas till en hackkyckling. Ni som hånar honom bör minnas att han idag hade flera fina inlägg varav ett ledde till 2-2-målet och dessutom ett rykande skott som målvakten fick tippa till hörna. Heja Snorre!

Snart lika dåliga som Halmia

Fotboll går ut på att göra mål. Och även om jag allt som oftast är väldigt förtjust i stabilt försvarsspel så måste vi börja hitta målet snart. Faktum är att vårt målsnitt just nu (0,63 mål per match) är det sämsta i allsvenskan sedan Halmia åkte ut med dunder och brak 1979 (15 mål på 26 matcher gav 0,58 mål per match). För att klå Halmias bottenrekord när säsongen är slut måste vi nå 18 mål i år – vete tusan om vi klarar det.

Så var vi då nära att få in en boll i dagens möte med jumbon Åtvidaberg på hemmaplan? Nja, visst gjorde målvakten några fina räddningar på två lägen för James Keene, men annars var det ganska tamt. Nyförvärvet Matthew Rusike gjorde inget större avtryck.

Men försvarsspelet var återigen bra och Stojan Lukic var stabil. Alltid något. Och jo – vi kröp ju faktiskt närmare FFF också och utökade dessutom avståndet till ÖSK.

Hyfsade pengar för semesterfiraren

Äntligen blev Joseph Baffo såld. HBK får över en miljon kronor enligt både KvP och HP. Helt okej med pengar för en spelare som mest suttit på bänken eller haft "semester".

Men för tillfället är truppen riktigt tunn. Med tre spelare skadade har vi precis 18 a-lagssspelare för att få ihop en trupp till matchen mot Gefle ikväll. Snart kommer dock Matthew Rusike att vara spelklar och antagligen Alexander Henningsson värvad. Gissningsvis är det så att HBK väntar med Henningsson till dess att man vet om Dusan Djuric tänker krita på eller inte – för då behövs kanske Henningssons lönepengar till att täcka en del av Djurics lön istället, även om Fidde hoppas på båda.

Och där var Rusike klar!

Matthew Rusike har skrivit på! Han har tydligen, helt utan att något har läckt ut innan HP skrev igår kväll, tränat med HBK i veckan efter att James Keene ordnat hans resa och hämtat honom på Kastrup. Men jag undrar lite över HBK:s uppgift att han gjort ett 25-tal landskamper för Zimbabwe – Wikipedia uppger antalet landskamper till 1. Låt oss hoppas att han är spelklar snart.

Allsvenskan verkar för övrigt vara en bra miljö för zimbabwiska anfallare.

Rusike ruskar om silly season

Det svänger onekligen i HBK:s silly season. Ena dagen gör vi bort oss genom att bjuda vi in en division åtta-spelare – och sedan är plötsligt en landslagsman aktuell! Matthew Rusike har hyllats av vår gamle tränare Stuart Baxter och vore onekligen en spännande värvning. Han borde vara tämligen samspelt med James Keene också.