Ett stort steg mot nytt kontrakt

Det var inte vackert. Det var kanske inte ens helt rättvist eller välförtjänt. Men det var en härlig revansch från förnedringen som alla vi på Örjan upplevde i premiären – och ett stort steg mot nytt kontrakt. Vi går också upp på plats tio i tabellen. Så högt har vi inte hamnat i sluttabellen sedan 2014.

Dagens seger kom efter en riktig kämpainsats. Många spelare kan hyllas, men Rami Kaib är den verkliga matchhjälten, trots att han inte gjorde mål. Först slår han inlägget som resulterar i självmålet, sedan räddar han bollen på mållinjen när Tim Erlandsson är på väg att kvittera i självmål. Förutom det står han även för en stark prestation i det övriga spelet.

Lite orolig blir jag ändå av allt snack om att kontraktet nu är klart. Vinner Öster hemma mot Degerfors nästa helg, vilket är ganska troligt, medan vi förlorar mot IFK Göteborg (fullt möjligt) så är vi bara tre poäng före Växjölaget och har oändligt sämre målskillnad när två omgångar återstår. Vi är alltså INTE klara ännu, det behövs nog ytterligare ett par poäng, skulle jag säga.

Även i övrigt har det varit fina HBK-dagar nu på slutet, när damerna säkrat kontraktet och Laholms FK tagit steget upp i tredjedivisionen med hjälp av HBK:are. LFK kan bli ett fint farmarlag nästa säsong.

Friskt vågat – inget vunnet

HBK:s säsong fortsätter som den varit – efter fina prestationer kommer ofta djupa dalar. Så även idag i Växjö. Första halvlek mot Öster var usel. Svag energi, få vunna närkamper, inte ett skott mot mål och ett rättvist 0-2-underläge. Andra halvlek blev betydligt bättre, men vi var ändå aldrig nära att ta poäng.

Man kan inte beskylla Johan Lindholm för att vara feg. På vänsterkanten startade HBK med 17-årige Ludvig Arvidsson, 18-årige debutanten Oliver Kapsimilis och 18-åringen Bleon Kurtulus. Nu blev det kanske inte helt lyckats – framför allt har Arvidsson inte alls varit i slag på sistone – men friskt vågat av tränaren och en värdefull erfarenhet för våra unga spelare. Kapsimilis gjorde för övrigt en klart godkänd allsvensk debut.

En av få andra ljuspunkter var att vi inte drog på oss ett enda gult kort. Med tanke på att hälften av utespelarna i startelvan blir avstängda vid en varning så var jag lite orolig inför Degerforsmatchen i nästa omgång. Efter dagens resultat, där även Degerfors tog poäng, blir den än viktigare – och då är det tur att vi har nästan hela truppen tillgänglig.

Stockholmsdräparna och gnällspikarna

 ”Stockholmsdräparna” sade André Boman och tyckte att det bästa med matchen var spelarnas inställning. Det är bara att hålla med. Boman själv, målskytten Villiam Granath, andra wingbacken Rami Kaib, mittbacksjätten Filip Schyberg, hårt jobbande mittfältsduon Joel Allansson och Rocco Ascone – ja, det skulle gå att rada upp i princip varenda HBK:are.

Men bara i princip, tyvärr. Inhoppade Naeem Mohammed var extremt loj och det var inte långt ifrån att det kostade oss segern. Även förra matchen visade han liknande tendenser. Så tråkigt om hans sista tid kommer att göra att minnet av hans tidigare fantastiska insatser bleknar.

Nu väntar Öster – och det kan bli lite tufft. Rami Kaib drog på sig en varning idag och André Boman skadade axeln. Visst kan Villiam Granath gå ner och vikariera på högerbacken, men han är ju vårt farligaste offensiva hot. Och vem ska egentligen spela på vänster wingback?

För övrigt extremt roande att läsa hur plastklubben Hammarby gnäller över fotboll som spelas på de allra mest naturliga förutsättningarna för denna sport: en gräsmatta som inte vattnats extra. Som en extra bonus bröt vi Nahir Besaras målgörarsvit.

Till sist: Kontraktet är fortfarande långt ifrån klart, och det är ju det absolut viktigaste. Men vi är faktiskt just nu bara en enda poäng efter laget på nionde plats. Det såg man inte komma för ett tag sedan.

Äntligen en vändning!

Förutsättningar var tuffa. Degerfors hade vunnit. Öster hade knipit poäng mot serieledarna. En HBK-seger mot jumbon Värnamo kändes mer eller mindre som ett måste. Och så fick vi 0-1 i baken.

Men vi stormade fram i andra halvlek och gjorde det som vi så sällan gör – vände en match. Dessutom på mindre än en kvart. Så blev det plötsligt istället tvärstopp. Offensiven bedarrade totalt. Vi bjöd in Värnamo i matchen. Trots att det är välkänt att det smålänningarna inte är dåliga framåt så slutade vi anfalla och lät hemmalaget ta taktpinnen. Helt onödigt – och det var ytterst nära att kvitteringen kom, men såväl Tim Erlandsson som stolpen stod i vägen.

Oerhört skönt med tre poäng till slut, men nu när bottenlagen börjat håva in poäng på löpande band så krävs nog minst två segrar till på de sex sista matcherna för att vi ska slippa kvala.

17 år som ger hopp

Han sköt och han sköt. Till slut nickade han istället – och fixade en underbart härlig och rättvis seger i allra sista minuten. 17-årige Bleon Kurtulus är guld värd, både idag och i framtiden, när han kommer att ge oss många sköna miljoner. Redan före målet hade han varit bäste HBK:are på plan.

En märklig känsla var det att se HBK så fullständigt överlägset mot ett annat allsvenskt lag. Öster var uppenbarligen ute efter 0-0, med hopp om att någon kontring kanske skulle resultera. Det är en helt acceptabel taktik från en nykomling, men det var ändå förvånande att se hur ytterst mediokra de var, särskilt med tanke på deras tidigare resultat. Samtidigt var det frustrerande att se hur trubbiga vi själva var – mängder med hyfsade chanser, men Östermålvakten hade knappt behövt anstränga sig innan Bleon skallade in den.

Härligt också att se 16-årige Ludvig Arvidsson få chansen när vi jagade mål, före till exempel Blair Turgott. Det var dessutom Arvidsson som fixade frisparken som sedan Joel Allansson rutinerat flyttade tio meter närmare mål innan vi avgjorde.

Förutom Arvidsson fick vi även en annan allsvensk debutant i Filip Schyberg. Även det roligt. Nu har alla utespelare i a-lagstruppen spelat, med undantag av tre nyförvärv (Aleksander Damnjanovic Nilsson, Iddrisu Moro och Marvin Illary) och vår nummer 10 Albin Ahlstrand. Just det känns inte riktigt lika bra.

Pinsamt – men himlen är blå!

Man kan skylla på att det är årets första match. Man kan säga att det är en träningsmatch och att resultatet då inte har en betydelse. Man kan hävda att man tränar mycket hårdare än andra och därför är slitna. Man kan peka på att det inte var en ordinarie startelva och många inhopp. Man kan lyfta fram att flera spelare är nya och att ”samhandlingen” därför brister.

Det mesta av ovanstående gör vår manager och andra i HBK-led efter gårdagens storförlust mot Öster. Sanningen är att det är rejält pinsamt att bli fullständigt utklassade på hemmaplan av ett lag från en lägre serie, oavsett hur många ursäkter man hittar. Målvakten Malkolm Nilsson står dessutom indirekt och något oväntat för en rejäl sågning av sina lagkamrater när han säger att det inte ”är den här elvan och de här spelarna som kommer att spela tillsammans när det väl gäller sedan” – alltså att spelarna som spelade igår inte duger när det blir allvar. För så himla långt ifrån ordinarie var inte startelvan, det är väl bara Albin Ahlstrand, Malte Påhlsson (utbytt efter drygt en kvart) och möjligen Gabriel Wallentin som vi kan vara tämligen säkra på inte är med ”när det väl gäller sedan”.

En helt annan nyhet är däremot glädjande. Svenska Fans-sidan Himlen är Blå har väckts till liv igen och nya redaktören Fredrik Johanson tror jag har goda förutsättningar att göra ett bra jobb. Även han är exil-HBK:are och en passionerad sådan. Lägger man så mycket tid som han gjort på HBK genom åren kan han säkert sköta HÄB bra också.

Bredden visar klassen

Vi hade tilltufsat självförtroende, efter flera poängtapp på sistone. Vi hade tilltufsad trupp, med en handfull viktiga pjäser borta på grund av skada, sjukdom och avstängning.

Då visade truppen sin bredd. Andreas Bengtsson gjorde sin bästa prestation i år och släppte ingen förbi sig på sin kant. Alexander Berntsson vann nickdueller och var felfri. Emil Tot Wikström hade självförtroende igen och gjorde sin kanske bästa insats sedan 2020. Och så vann vi stabilt.

Samtidigt: Öster hade fler avslut totalt och fler avslut på mål. Precis som vi i förra matchen mot Norrby hade marginalerna mot oss så får man erkänna att vi hade dem med oss idag. Det här hade mycket väl kunnat sluta med förlust, om vi haft en sådan dag. 

En härlig vecka

Det har varit en fin start på veckan, trots att HBK inte spelat. På måndagen förlorade Brage, på tisdagen fick Öster stryk – och på onsdagen skrev Erik Ahlstrand på ett nytt kontrakt! Den sista nyheten är den överlägset viktigaste och härligaste.

Trist dock att HP spred felaktiga nyheter om att Alexander Johansson förlängt till 2025. Nåja, två år har vår anfallsjuvel kvar på kontraktet.

Nyheter inför en nypremiär

Inför morgondagens nypremiär i Superettan har det kommit många trevliga – och några mindre trevliga – nyheter de senaste dagarna.

Mycket positivt och viktigast på längre sikt är förstås Jonathan Svedbergs kontraktförlängning på två år. Svedberg har varit riktigt bra i år, när han hittat helt rätt position längst bak på mittfältet. Det enda som är synd är att kontraktet inte är lite längre.

Positivt på kort sikt är nyheter från olika arenor runt om i landet. Alla våra fyra närmste konkurrenter har redan tappat poäng denna omgång; Brage, AFC och Skövde förlorade, medan Öster fick nöja sig med en pinne. Nu har vi chansen att skapa en ordentlig lucka nedåt.

Mindre trevligt är att vi tappar nästan två miljoner kronor i pandemistöd. Jag är inte tillräckligt insatt för att kunna bedöma frågan närmare, men visst skorrar det lite falskt att Pelle Nilsson klagar på att HBK bedömts som andra aktiebolag. Om vi nu valt att bolagisera kan vi ju inte samtidigt hävda att vi inte ska följa samma regler som andra bolag.

Varken särskilt trevligt eller otrevligt är nyheten att Oscar Murro inte får förlängt. Ingen överraskning. Murro har inte varit i närheten av att få spela och på mittfältet är konkurrensen tuff, med flera andra talanger som ligger före.

Nu njuter vi

Ett bra lag har tur, sägs det. Det finns så klart ingen vetenskap bakom denna klyscha – lag som har tur har tur, oftast genom att ha marginalerna med sig. I fjol hade vi marginalerna mot oss, i år har vi dem (hittills) med oss. Visst, segern igår var välförtjänt, men BP kunde mycket väl ha tagit poäng. Samma sak mot Öster i torsdags och mot AFC förra helgen. Det är ju faktiskt så att alla tre senaste motståndarlagen har prickat stolpe och/eller ribba under avgörande skeden i matcherna.

Med det sagt – jag klagar inte, verkligen inte. Istället gäller det att njuta. Och det finns mycket att njuta av. Vi leder serien, vi har släppt minst antal mål, vi har släppt fram fler debutanter från egna led än på många år, vi har en segermaskin i Jonathan Svedberg (som visade sin betydelse igår, inte minst när han gick ut), vi har ett fantastiskt vapen i vår breda anfallsuppsättning med sylvassa avbytare.

Utanför plan så har HBK:s arenaplaner presenterats i HP. En gång i tiden var jag ytterst engagerad i arenafrågan, och lanserade till och med idén om ett Arenaparti. Men det var då, när vi var ett etablerat allsvenskt lag som ofta till och med fick spela i Europaspelet och då tvingades bort från Örjans vall. Nu har mitt intresse svalnat betydligt. Jag väljer ändå att lita på att HBK:s ledning vet vad den gör och ställer mig därför planerna, även om ett publiktak som kan bli så lågt som 8000 inte låter särskilt klokt för oss som minns åren kring millenieskiftet och hoppas att vi någon gång ska komma tillbaka dit.

När säkrar vi allsvenskt kontrakt?

Vi avfärdade Öster också, trots bortaplan och en usel plan. 3-0 borta mot en toppkonkurrent är fruktansvärt imponerande. Det är nästan så att man börjar bli van vid och förvänta sig seger i varje match – en känsla som jag inte haft på över ett decennium.

Som bonus tappade J-Södra poäng. Nu är det allsvenska kontraktet riktigt nära. Vinner vi mot Dalkurd på lördag så kan vi luta oss tillbaka och se J-Södra mot Norrby senare på kvällen. Skulle Norby vinna är det 100 procent klart, tar Norrby poäng är det klart i praktiken (9 poäng och överlägsen målskillnad för vår del). Annars får vi kanske vänta två veckor till och säkra uppflyttningen mot Sundsvall borta. Det skulle ju vara precis enligt traditionen – vi brukar ju ordna allsvenskt kontrakt mot Giffarna i november.

Sadat Karim och Mikael Boman gjorde båda mål igen. Vilken förvandling anfallsduon genomgått under hösten. Och Karim är ju inte sällan ruskigt stark i spelet också. Duger de som vårt forwardspar i allsvenskan nästa år ändå, trots allt? Ja, kanske det – men Crespo och ett par ungdomar som jagar på bakom.

En födelsedag värd att fira

Sadat Karim fyllde år – och fick äntligen fira att han gjort mål. Ghananen har ju varit inblandad i en hel del framåt i år och är en extremt stark bollmottagare, men bara hittat nätet en gång tidigare.

Både Karim och anfallspartnern Mikael Boman har lyft sedan RWP såldes. Och i intervjun i Dplay sa Karim en intressant sak angående anfallssamarbetet: att han studerat Bomans sätt att spela under tiden som han satt på bänken, och att han därför alltid vet var Boman är. Karim nämnde också att han knappt spelat 4-4-2 tidigare, och det kan ju också vara en förklaring till att han först nu lyckas bra. I mina ögon får han gärna få förlängt kontrakt, men jag gissar att han är en av de spelare som har bäst betalt i truppen och med tanke på covid-19 finns kanske inte de ekonomiska förutsättningarna.

Matchen i övrigt? Ja, det var ingen höjdarprestation, men det är ju också imponerande att vinna även när spelet inte stämmer. Och som en extra bonus fick ju Öster storstryk. Det blir en riktigt intressant drabbning i Växjö på lördag.

Kung Kurtulus!

Magnus Haglund hade äntligen kommit fram till att det var dags att peta målmissaren Mikael Boman – och ersättaren Sadat Karim tackade för förtroendet genom att sätta 1-0 och spela fram till 2-0.

Men Karim i all ära – dagens bästa HBK:are var Edvin Kurtulus. Säker defensivt, farlig offensivt – både med inlägg och skott. Redan innan han satte 2-0 var han nära att kruta in bollen. Och hur underbart kaxigt var det inte att fixa FEM hörnor på rad när vi ville få tiden att gå i slutet. Tänk att han alltså var mittback fram till för ett år sedan?

Samtidigt – den här matchen kunde slutat helt annorlunda. Hade Öster fått hyfsad utdelning kunde vi legat under med ett par bollar i halvtid och då hade det sannolikt blivit förlust.

Multipel bedrövelse

Östers IF har tre segrar den här säsongen – två av dem mot oss. Bedrövligt.

Vi har inte vunnit en enda match mot seriens fyra sämsta lag i år. Bedrövligt.

Mikael Boman – ett prestigenyförvärv trots att vi är i ekonomisk kris – har gjort ett enda mål på tio matcher. Ett sämre facit än till och med Kwame Karikari. Bedrövligt.

Alla à la Allansson

Joel Allansson har varit en av HBK:s bästa spelare i år, men inte varit direkt delaktig i särskilt många mål framåt. Idag blev det ändring på det; Allansson var inblandad i alla tre målen. Först slog han båda hörnorna som gav mål (när gjorde vi senast två hörnmål i en match?) och sedan stod han för spiken i kistan genom att själv sätta 3-0 efter Sadat Karim oerhört eleganta framspelning.

Tre poäng idag innebär 31 poäng totalt. Det kan mycket väl att räcka till nytt kontrakt eftersom lagen under strecken har mindre än en poäng per match i genomsnitt, men visst vore det skönt om vi kunde slå vår gamla farmarklubb på onsdag och vara helt på den säkra sidan.

Härligt att se Alexander Berntsson idag, både offensivt och defensivt. Jag har alltid varit förtjust i Berntsson, och jag gillar att han bara kämpat på och inte klagat, trots att han nästan varje säsong får hoppa in och ut ur startelvan och dessutom ofta slängs in som forward. Kan man hoppas att han får en permanent startplats i mittförsvaret 2020?

På övre halvan!

Efter segern mot J-Södra i första omgången låg vi på övre halvan. Men efter 1-3 förlusten mot Öis i omgång 2 åkte vi ner på nedre halvan. Där har vi varit sedan dess, med jumboplatsen efter förlusten mot Öster i början av maj som absolut bottennapp.

Men när det är som mörkast blir det alltid ljusare. Igor Krulj fick sparken och idag, när omgång 20 är slutspelad, ligger vi återigen på övre halvan av Superettan, för första gången sedan omgång 1.

Historia skrivs – positivt och negativt

Nio av elva i startelvan har spelat i våra egna ungdomsled, liksom samtliga tre avbytare. Totalt tolv  hemmafostrade HBK:are var på plan idag, något som aldrig hänt under de tre decennier som jag följt klubben och sannolikt aldrig innan dess heller. Historiskt, alltså.

Tyvärr är vi också historiskt dåliga. Inte sämst genom alla tider, dock – men man får gå tillbaka mer än ett halvt sekel för att hitta en så här svag HBK-placering. Imorgon vid den här tiden kan vi mycket väl vara jumbo i andradivisionen, på plats 32 av alla svenska lag. Uselt.

Historisk på sitt eget sätt blir nog också Igor Krulj. Han kommer med all sannolikhet att bli den första HBK-tränaren, under den tid som jag följt laget, som lämnar klubben i en lägre division än när han tillträdde. Jag hoppas bara att det inte blir två divisioner lägre.

För övrigt är det tråkigt att att HBK fortsätter den nästan förolämpande attityden gentemot oss besvikna supportrar. Tidigare har man jämfört Igor Krulj med Nordens mest framgångsrika tränare och använt ”dokumentärserien” Blå till propaganda. Nu låter man motståndartränaren lägga ut orden om hur bra HBK var idag, kallar Östers två ribbskott ”slumpmässiga” och förbigår med total tystnad att Öster hade fler heta chanser än vi.

En avslutning som ger dubbelt hopp

Efter en säsong som till stora delar varit frustrerande var det härligt att läsa HÄB-intervjun med Erik Edman. Den sätter gnället i diverse fora i perspektiv. För ja, kanske är det så att våra ungdomar nästa säsong kommer att ha skaffat sig så mycket erfarenhet att vi kan casha in. Vi får ju inte heller glömma att vi långt ifrån är enda ”storlag” som fått tillbringa mer än en säsong i andradivisionen – vi har ju exempel som Norrköping, Hammarby, Örebro och Helsingborg från senaste decenniet.

Härligt var också att få avsluta med en riktigt fin insats och en storseger. Och Pontus Silfwers 4-0-mål går ju att se många gånger.

Noll nollor på tre månader

Den 27 maj slog vi Öster hemma med 3-0, efter en riktigt stark prestation av målvakt Malkolm Nilsson. Sedan dess har det gått tre månader. Under den perioden har vi spelat 11 seriematcher, alltså mer än en tredjedel av serien. Inte i en enda match har vi hållit nollan.

Detta är naturligtvis ingenting som duger om man har som ambition att ta sig upp i allsvenskan. Visst har vi vunnit en del matcher under den här perioden, men om offensiven ständigt måste leverera minst två mål för att inkassera trepoängare blir konsekvensen till slut att man tappar i toppen. Kan vi hoppas att trenden kan brytas å det snaraste, allra helst mot J-Södra nästa helg?

Nja till Ojamaa

Henrik Ojamaa är första realistiska namnet som dyker upp i HBK:s silly season (Emir Kujovic räknar jag tyvärr bort).

På Himlen är Blås forum verkar folk ganska entusiastiska, men för egen del känns det mer tveksamt. Ojamaa sägs vara en poängspelare, och har visserligen stått för några mål och assist i skotska ligan, men mitt första intryck är snarare att det är en riktig hoppjerka som lämnar klubb efter klubb – 17 klubbyten på tio år är rätt anmärkningsvärt, även om flera är lån. Och visserligen har han spelat 27 landskamper – men på dem stått för noll mål och en ynka assist. Dessutom minns jag andra offensiva estländare som Ingemar Teever och Tarmo Neemelo, som inte alls lyckades i allsvenskan.

För övrigt antyder Janne Jönsson att vi även kan komma att släppa fler spelare förutom Sead Haksabanovic under transferfönstret. Ska vi gissa att Alexander Henningsson, med noll starter i år och senaste matchen till och med utanför 18-mannatruppen, går tillbaka till Öster? Det blir ju inte heller lättare för honom eftersom vi uppenbarligen är på jakt efter nya spelare på hans position.