Damn chrupp!

Det är klassiskt HBK – från ingenstans ramlar plötsligt två värvningar in, utan att ett ord kring något av dem cirkulerat tidigare. Visst har det glunkats lite om att klubben tittar i Norge, men att två unga lirare med erfarenhet från Norges högsta division plötsligt skulle vara HBK:are anade jag inte.

Jag måste erkänna att jag hade noll koll på såväl Pawel Chrupalla som Aleksander Damnjanovic Nilsson, men utifrån lite snabb inläsning kan man väl säga att de i truppen kan ses ersättare för och – förhoppningsvis – uppgraderingar av två som lämnar.

Pawel Chrupalla är allsidig som Thomas Boakye och kan spela på alla ytterpositioner, men har – till skillnad från sin föregångare – tydligen en ”extremt fin vänsterfot”. Det låter inte dumt. Jag är inte jätteorolig för att Vinicius skulle lämna redan nu, men i sommar är det fullt möjligt att brassen sticker och då kan Chrupalla ersätta honom. Fram till dess kan norsk-polacken dels vara backup på båda wingbacksplatserna, dels lägga sig i kampen om tredje platsen i anfallet.

Aleksander Damnjanovic Nilsson ska nog kunna fylla Jonathan Svedbergs roll på mittfältet, men också någon av de mer offensiva platserna. Han är tre år yngre än Svedberg, men har gjort nästa lika många matcher i en nordisk förstadivision som den han ersätter. Jag kan inte säga att han är bättre än Svedberg, men potentialen finns där definitivt, med mängder med ungdomslandskamper.

Med de två nya värvningarna har vi nu, om jag räknar rätt, 25 man med kontrakt. Det är ganska många och jag gissar att ett par-tre snart har nya klubbadresser. Bara tre av de 25 är dock rena mittbackar – så vi kommer även att behöva värva mer. Dessutom hintar Johan Lindholm om att Gustav Friberg, inte oväntat, kan komma att lämna och då försvinner möjligheten att ha honom som backup i mittförsvaret.

En ny Arvidsson skriver på

Ett lärlingskontrakt är knappast någon garanti för att man en dag blir en a-lagsspelare, men eftersom vi tappat en hel del lovande ungdomar på sistone är det glädjande att se en u-landslagsspelare skriva på: Ludvig Arvidsson.

Signeringen av Arvidsson ger mig dock anledning att återkomma till hur felbyggd vår trupp är för tillfället. Vi har redan ett överflöd av anfallare, inklusive hyllade ynglingen Alex Hall som knappt fått speltid hittills. Vilken chans har Arvidsson att slå sig in här? Ja, jag förstår att han är för framtiden. Men samtidigt saknar vi fortsatt minst två mittbackar och där hade Kevin Andersson Lönnergård – jämngammal med Ludvig Arvidsson – varit ett intressant namn som kanske till och med kunnat få hyfsat med speltid 2025, men han valde tyvärr en betydligt tråkigare förening.

I HP:s artikel om truppbygget drar tidningen och Johan Lindholm samma slutsatser som jag skrev häromdagen. Joseph Baffo och Jonathan Svedberg lämnar sannolikt, medan Marcus Olsson nog snart skriver på. Då behöver ytterligare en erfaren mittback tillkomma, och så en ung talangfull mittfältare. Även om Johan Lindholm har fått ta över en felbyggd trupp så är det skönt att höra signalerna om att den är på väg att stöpas om.

En säkrad tränare och en stillsam silly

 Så var det då klart – Johan Lindholm är vår tränare de kommande tre åren. Förlängningen var minst lika väntad som Ante G:s avsked häromdagen, men likväl skönt att det nu är satt på print.

Vad gäller truppen i övrigt så är silly season än så länge tämligen stillsam. Leo Hedenberg och Pontus Carlsson får, inte oväntat, inte förlängt. Inga nya rykten in hörs, mer än att André Boman naturligtvis är högintressant för HBK. Förutom Boman behöver vi få in minst ytterligare en back, för gissningsvis lämnar Joseph Baffo och Thomas Boakye och möjligen även Gustav Friberg. Marcus Olsson lär dock få förlängt. På mittfältet tror jag att vi sitter stilla i båten, om inte någon (Jonathan Svedberg?) lämnar, medan det är sannolikt att åtminstone ett par av våra anfallare med kontrakt kommer att försvinna permanent eller på lån.

Dubbla känslor för Haksabanovic

Nytt halvår – och snart dags för riktig fotboll igen. I helgen är det dags för bortamöte med MFF. Skönt nog ser vi dock ut att slippa Sead Haksabanovic.

Att Haksabanovic har skrivit på för Malmö har rört upp en del känslor bland vissa HBK:are. Inte hos mig. Vi hade aldrig kunnat konkurrera om honom nu. Att lägga de pengarna som MFF betalt skulle riskera hela klubbens existens. Självklart ska han då kunna skriva på för någon annan.

För Haksabanovic som person har jag själv dubbla känslor. Jag kommer aldrig att glömma att han skrev på nytt kontrakt och såg till att vi fick ordentligt betalt. Men hans tveksamma attityd gentemot Rysslands slakt av ukrainare skaver rejält fortfarande. Och att klappa MFF:s fula klubbmärke när han precis värvats dit känns fullständigt onödigt.

En något mindre uppmärksammad värvning är Gustav Fribergs utlåning till Gefle. Det är säkert helt rätt för honom och troligen också för HBK. Friberg kan tyvärr inte beskrivas som annat än en flopp, sett till de förväntningar som fanns när han värvades. Samtidigt är han sympatisk och lojal och har aldrig klagat på den uteblivna speltiden utan kämpat på. Det skulle vara kul om han verkligen kunde utvecklas, komma tillbaka nästa år och ta en plats i HBK, men det förutsätter väl att vi säljer Vinicius Nogeira.

För övrigt var det intressant att höra Jonathan Svedberg beskriva Igor Kruljs idéer om hur HBK ska spela i senaste Sigges cirkus. Eller snarare brist på idéer. För om jag förstod Svedberg rätt lät Krulj i princip spelarna själva bestämma. Med tanke på att den gode Igor inte heller var särskilt intresserad av att spelarna skulle träna hårt så känns det som att till och med jag kunde gjort ett bättre jobb än han gjorde.

Rätt Kurtulus vann

Äntligen gör HBK en bra match i allsvenskan 2024! Och vi får tre rättvisa poäng! Underbart! Den nya 3-5-2-uppställningen kan inte betraktas som något annat än succé.

Mest uppmärksamhet idag fick förstås debuten för Bleon Kurtulus. Och visst var det härligt att se. Möta storebrorsans lag och banka dem, inför familj och vänner – det kan knappt bli bättre. Grattis, Bleon! Och tack för att du stannade i HBK och inte drog norrut som storebröderna.

Dagens store HBK:are var dock faktiskt en annan: Jonathan Svedberg. Svedberg har fått mycket skäll i år – och det har varit rättvist. Men idag är han magnifik, och avgör matchen med en ytterst exakt passning till Naeem Mohammeds 1-0 innan han själv behärskat placerar in 2-0 med sitt första allsvenska mål. Även flera andra gånger var Svedbergs passningar nära att nå fram till Mohammed och det är faktiskt också han som skjuter skottet som en hammarbyare ostraffat leker handbollsmålvakt på. En lysande insats, Svedberg!

Enda orosmomentet är den enorma mängd varningar vi drar på oss. Visst, det är bra att vi har tuffat till oss, men ett par av dagens varningar var inte på grund av tufft spel utan kom efter protest och bortsparkad boll. Det är onödigt, även om en förklaring är en kinkig domare. Nu är Amir Al-Ammari avstängd i nästa match och vi har fyra viktiga spelare som står på två varningar och riskerar avstängning till matchen därefter.

En fantastisk svit – som kan brytas

I decennier har HBK alltid haft minst en spelare i startelvan från den egna akademin. Det har inte varit ovanligt att mer än hälften av startspelarna är HBK:are från grunden. Men nu kan faktiskt allt brytas.

Vår förstemålvakt är numera Tim Rönning. Det är första gången sedan 2016 som vi inte har en HBK-produkt i den rollen. Noll ur-HBK:are här alltså, sannolikt.

I försvaret är tre av fyra positioner självskrivna: Phil Ofuso-Ayeh, Joseph Baffo och Vinicius Nogueira. Ingen har en bakgrund i HBK:s juniorled. Fjärde man blir sannolikt HBK:aren Gabriel Wallentin – men det är inte omöjligt att Marcus Olsson får platsen. Då skulle det vara noll ur-HBK:are här.

På mittfältet har hittills sju spelare fått speltid i allsvenskan. Endast två av dem, Jonathan Svedberg och Albin Ahlstrand, är HBK:are från grunden. Nu är är Ahlstrand avstängd och Svedberg har inlett säsongen svagt, så det är inte omöjligt att han petas. Då blir här noll ur-HBK:are.

I anfallet ligger Naeem Mohammed och Viktor Granath klart först i kön. Ingen har HBK-bakgrund. HBK-produkterna Rasmus Wiedesheim-Paul och Alex Hall känns långt borta från startelvan. Noll ur-HBK:are här också alltså.

Det är alltså långt ifrån omöjligt att den fantastiska sviten bryts imorgon. Det skulle vara sorgligt.

Kanske finns också en liten delförklaring till årets viljelösa och uppgivna spel i att vi numera har så få spelare med Halmstadsbakgrund i laget? De som spelar för sin moderklubb har kanske lite högre benägenhet att kämpa för laget.

En stjärnsmäll mot Sirius

Jag fruktade 0-4. Det blev resultatmässigt inte riktigt så illa, bara 0-3 mot Sirius. Men insatsen idag var bland de bedrövligaste premiärer jag bevittnat. Totalt andefattigt och inte en enda målchans värd namnet skapades mot ett lag som allmänt tippas på nedre halvan.

Flera av spelarna som vi tror att vi kan förlita oss på stod för svaga prestationer. De båda rutinerade mittbackarna förlorade var sin duell vid de två första målen och släppte dessutom fram ytterligare heta chanser, POA slog bort fler bollar än någonsin och inte heller så bra som vanligt defensivt, AAA var seg och usel matchen igenom, Jonathan Svedberg syntes bara vid två tillfällen; när han blev bortgjord vid 0-1 och när han gjorde självmål, Joel Allansson sprang som vanligt förgäves på kanten och forwardsparet Viktor Granath och Naeem Mohammed var totalt osynliga.

Finns det då något bra med dagens insats? Ja, de tre nyförvärven i startelvan får godkänt. Tim Erlandsson räddade oss från utklassning, Vinicius Nogeuira var både stabil defensivt och visade vilja offensivt och Birnir Snær Ingason glimmade till några gånger. Men det blir en tidig ångestmatch mot IFK Göteborg nästa helg – svaga Blåvitt hemma är sannolikt den typen av matcher där vi behöver tre poäng om kontraktet ska klaras.

Kazper och en klausul

Så blev det då klart: Kazper Karlsson går till Bologna. Summan vi får verkar inte vara enorm, men en vidareförsäljningsklausul är ju mycket trevligt, även om det är svårt att veta hur framtiden ser ut och vad klausulen kan bli värd.

Som ersättare kan det möjligen bli ännu en isländsk landslagsspelare: Gisli Eyjolfsson. Han är, precis som Birnir Snær Ingason, en målfarlig mittfältare, dock – till skillnad från sin landsman – en central sådan. Det är nog inte dumt att bredda truppen, även om det fortfarande finns en ganska bra bredd på den positionen med Joel Allansson, Amir Al-Ammari, Jonathan Svedberg och Albin Ahlstrand.

Sex före Sirius

Nej, det är ju inte matcher som denna som vi måste ta poäng i för att klara kontraktet. Och nej, det var inte orättvist att Häcken vann. Men när vi hade 2-1 och först en boll i stolpen och sedan ett glidtacklingsskott i fritt läge – ja, då kändes det inte alls långt borta med en seger.

Och sedan, bara sekunder senare: svagt positionsspel av Jonathan Svedberg och en Marko Johansson som får bollen på sig men ändå släpper in den. 2-2. Besvikelse, men ändå en poäng mer än vi räknat med före match eller i halvtid. Sedan går ridån ner på övertid, med 2-3-målet.

Tungt också att flera möjliga nedflyttningskonkurrenter tagit segrar denna omgång. Lokaltidningen har skrivit ännu en krönika och slagit fast (läs: gissat) hur många poäng som krävs för att klara kontraktet. Men det enda vi vet är att HBK måste ha tre lag bakom sig. Hur många poäng dessa tre lag tar är omöjligt att sia om. Däremot kan vi vara 100 procent säkra på att laget på kvalplats kommer att heta Sirius och ligga sex poäng efter oss, men ha betydligt bättre målskillnad än vi har, när denna omgång är färdigspelad. Det känns på intet sätt som ett betryggande avstånd.

2021 ännu en gång?

För två år sedan åkte vi ur allsvenskan efter en stor portion oflyt, ett par matskedar domarmisstag och en gnutta oförmåga. Det året låg vi bra till fram till mitten på sommaren, sedan knöt det sig allt mer.

Nu känns en repris på 2023 allt mer aktuell. I dagens match mot IFK Norrköping lyckas domaren både döma bort ett korrekt HBK-mål och snuva oss på två till synes ganska givna straffar. Med en adekvat domarinsats hade vi säkerligen tagit minst en pinne idag.

Samtidigt gör vi en svag prestation, och förtjänar av den anledningen kanske inga poäng. För den som sett de senaste matcherna är det tydligt att många av spelarna är ur form: Erik Ahlstrand får ingenting att hända och är extremt lättläst när han vägrar använda högerfoten, Jonathan Svedberg ser osäker ut, Andreas Johanssons bristande snabbhet exponeras allt oftare, Marko Johansson är en målvakt som inte vinner matcher åt sitt lag, Jack Cooper-Love är blek och trubbig och Viktor Granath får alldeles för få bollar att jobba med (även om han gjorde ett snyggt, regelrätt mål idag).

Vårt nästan enda seriösa offensiva hot numera är inlägg från Phil Ofosu-Ayeh. Det är ett vasst vapen, men om det är det enda vi har så blir vi slut väldigt förutsägbara. Tänk om Erik Ahlstrand (om han som idag mest ska hålla till på högerkanten) kunde lära sig att i alla fall slå inlägg med högran – oj, vad farlig han kunde vara då, eftersom han då blivit oförutsägbar.

Jag undrar också varför långkastaren Gustav Friberg satt kvar på bänken hela matchen. Om vi nu knappt skapar något offensivt, varför inte testa att bryta mönstret? Vad trodde Haglund skulle hända när Thomas Boakye ersatte Benjamin Hjerstrand i den 78:e minuten? Skulle Boakye plötsligt ge oss en offensiv injektion som kunde leda till en slutforcering? Bah!

Detta bådar dubbelt gott!

Jag var för första gången på ganska många år på Västra stå. Och det var en härlig känsla – inte minst att se vilken föryngring som skett i ståplatspubliken. Det verkar onekligen som att HBK är hett igen i Halmstad och det bådar gott inför framtiden.

Lika mycket njöt jag naturligtvis av segern. Framgångsformeln var ett ett ruskigt effektivt HBK, i både straffområdena. Få heta Djurgårdenchanser, trots att stockholmarna ägde bollen nästan hela tiden, och sylvasst förvaltande av de chanser som HBK själva vaskade fram. Med tanke på att effektiviteten var vår Akilleshäl vid förra allsvenska sejouren så bådar även detta gott.

Kul också att de avgörande prestationerna gjordes av egna produkter: Jonathan Svedberg passar fram både Gabriel Wallentin (mycket bra idag!) till 1-0 och Erik Ahlstrand (försvinner han i sommar?) till 2-0.

Härligt också att studera allsvenska tabellen. Efter tre omgångar kommer vi att ligga före Djurgården, AIK, Hammarby, IFK Göteborg, Elfsborg och möjligen också MFF. Det hade nog ingen vågat gissa innan säsongen drog igång.

Granathen exploderar även i allsvenskan

Förutsättningarna var tuffa. Fem möjliga mittbackar borta gav ett mittlås med en allsvensk debutant och en mittfältare. Hur det gick? Fantastiskt bra. Både Gabriel Wallentin och Jonathan Svedberg gjorde helgjutna insatser. Och hårt jobb av alla HBK:are över hela planen kombinerat med en effektiv offensiv gav oss tre poäng.

Nu vet vi att Granathen kan explodera i allsvenskan också. Underbart. Och Viktor Granath verkar vara en härlig karaktär, som man verkligen unnar framgång. Kul att även lojale Thomas Boakye fick spräcka sin allsvenska nolla.

Till sist ändå ett varningens ord. De tre senaste allsvenska premiärerna har vi som nykomlingar mött ett tippat topplag på Örjans vall och vunnit varje gång. Men både 2017 och 2021 åkte vi ut ändå.

Vi lånar trippel-A

Amir Al-Ammari ska återigen spela i HBK, till att börja med på lån i sex månader. De flesta HBK-supportrar jublar. Jag är lite mer tveksam.

Det beror inte på att AAA inte är en bra spelare, för det är han. Men jag undrar lite hur planen för mittfältet ser ut. För mig känns Erik Ahlstrand, Jonathan Svedberg och Joel Allansson alla tre i princip givna i startelvan. Den fjärde mittfältsplatsen blir nu Al-Ammaris.

Det betyder att jättetalangen Kazper Karlsson sannolikt nöter bänk stora delar av säsongen. Hur lyckat är det – särskilt som risken finns att han lämnar oss som Bosman nästa sommar?

Det betyder också att nyförvärvet Villiam Granath hamnar en bra bit från startelvan. Varför värvade vi egentligen honom, om han nu inte är tänkt att höja klassen på laget? Lillebror Granath fyller 25 år under säsongen, så det är inte någon ung talang för framtiden.

Dessutom lär våra unga egenfostrade mittfältare – Pontus Carlsson, Albin Ahlstrand och Leo Hedenberg – nu få ytterst få chanser. Minst en av dem borde nog lånas ut.

Att det finns en köpoption för AAA är ju bra. Men det sägs att alla parter ska vara nöjda för att den ska kunna utnyttjas. Vad innebär det om Al-Ammari gör en riktigt bra vårsäsong och det finns intresse från utlandet? Min gissning är att det då är IFK Göteborg som cashar in – och vi har utvecklat en annan klubbs spelare samtidigt som våra egna talanger fått nöta bänk.

Oförsvarligt fiasko

2-0 på hemmaplan mot ett bottenlag med en halvtimme kvar ska vara en vinst. En förlust är fullständigt oförsvarligt. Det finns inga ursäkter. Men nu hamnade vi där.

Extra trist eftersom vi faktiskt gjorde en riktigt bra match, framför allt våra unga talanger på mittfältet. Jonathan Svedberg, Kazper Karlsson och Erik Ahlstrand var lysande. Men vad hjälper det när våra mittbackar slarvar och vår målvakt gör fler misstag än räddningar.

Nåja, ny match på måndag. Om Öster tappat poäng dagen före så säkrar tre poäng mot Utsikten allsvenskt kontrakt.

Förlängt och brutet – helt rätt

Hjälten Andreas Johansson fortsätter ett år till i HBK medan floppen Simon Lundevall flyttar hem till Eskilstuna. En fin fortsättning på en hittills fin kontraktssommar, där tidigare både Malkolm Nilsson och Jonathan Svedberg förlängt. Nu hoppas jag snart att få höra om en förlängning med Erik Ahlstrand också!

Nyheter inför en nypremiär

Inför morgondagens nypremiär i Superettan har det kommit många trevliga – och några mindre trevliga – nyheter de senaste dagarna.

Mycket positivt och viktigast på längre sikt är förstås Jonathan Svedbergs kontraktförlängning på två år. Svedberg har varit riktigt bra i år, när han hittat helt rätt position längst bak på mittfältet. Det enda som är synd är att kontraktet inte är lite längre.

Positivt på kort sikt är nyheter från olika arenor runt om i landet. Alla våra fyra närmste konkurrenter har redan tappat poäng denna omgång; Brage, AFC och Skövde förlorade, medan Öster fick nöja sig med en pinne. Nu har vi chansen att skapa en ordentlig lucka nedåt.

Mindre trevligt är att vi tappar nästan två miljoner kronor i pandemistöd. Jag är inte tillräckligt insatt för att kunna bedöma frågan närmare, men visst skorrar det lite falskt att Pelle Nilsson klagar på att HBK bedömts som andra aktiebolag. Om vi nu valt att bolagisera kan vi ju inte samtidigt hävda att vi inte ska följa samma regler som andra bolag.

Varken särskilt trevligt eller otrevligt är nyheten att Oscar Murro inte får förlängt. Ingen överraskning. Murro har inte varit i närheten av att få spela och på mittfältet är konkurrensen tuff, med flera andra talanger som ligger före.

Utan energi – men med poäng

Energifattigt och oengagerat. Så kändes HBK:s spel under större delen av matchen idag. Och ändå står vi här med 2-2 och en poäng, efter en helt osannolik avslutning. Osannolik inte bara för att vi knappt skapat några chanser på ordinarie tid, utan också för hur det sker, med Malkolm Nilssons kvitteringsnick som klimax.

Så varför såg det ut så här idag då? Tja, att vi saknade fyra viktiga spelare (Jonathan Svedberg, Alexander Johansson, Thomas Boakye och Andreas Bengtsson) bidrar alldeles säkert. Inte för att alla varit självskrivna i startelvan, men med dem disponibla hade vi kunnat låta andra spelare vila. Till exempel känns Phil Ofosu-Ayeh ganska sliten efter det täta matchandet, vilket han ju också själv berättade om i HP häromdagen. Och ja – riktigt kul att han har skrivit på för ytterligare två år. Nu hoppas jag att vi snart få fler besked om signerade kontrakt, för det är ju en hel del som går ut efter denna säsong.

Nu njuter vi

Ett bra lag har tur, sägs det. Det finns så klart ingen vetenskap bakom denna klyscha – lag som har tur har tur, oftast genom att ha marginalerna med sig. I fjol hade vi marginalerna mot oss, i år har vi dem (hittills) med oss. Visst, segern igår var välförtjänt, men BP kunde mycket väl ha tagit poäng. Samma sak mot Öster i torsdags och mot AFC förra helgen. Det är ju faktiskt så att alla tre senaste motståndarlagen har prickat stolpe och/eller ribba under avgörande skeden i matcherna.

Med det sagt – jag klagar inte, verkligen inte. Istället gäller det att njuta. Och det finns mycket att njuta av. Vi leder serien, vi har släppt minst antal mål, vi har släppt fram fler debutanter från egna led än på många år, vi har en segermaskin i Jonathan Svedberg (som visade sin betydelse igår, inte minst när han gick ut), vi har ett fantastiskt vapen i vår breda anfallsuppsättning med sylvassa avbytare.

Utanför plan så har HBK:s arenaplaner presenterats i HP. En gång i tiden var jag ytterst engagerad i arenafrågan, och lanserade till och med idén om ett Arenaparti. Men det var då, när vi var ett etablerat allsvenskt lag som ofta till och med fick spela i Europaspelet och då tvingades bort från Örjans vall. Nu har mitt intresse svalnat betydligt. Jag väljer ändå att lita på att HBK:s ledning vet vad den gör och ställer mig därför planerna, även om ett publiktak som kan bli så lågt som 8000 inte låter särskilt klokt för oss som minns åren kring millenieskiftet och hoppas att vi någon gång ska komma tillbaka dit.

Vi leder och Svedberg glänser

AFC var serieledare. Det är de inte längre. Nu är vi där istället. För egen del var det min första match på plats på Örjan i år och det var en härlig tillfredsställelse att glida hemåt igen.

Men även om segern var rättvis så ska vi inte glömma att vi hade marginalerna på vår sida. Med 2021 års flyt så hade vi kammat noll i den här matchen, för AFC kunde mycket väl fått in både ett och två mål till.

Härligt för övrigt att Jonathan Svedberg nu har ett fantastiskt fint klubbrekekord. En lojal spelare, med en spelstil som knappast ger honom särskilt mycket uppmärksamhet. Han har också varit en av de spelare som en del tyckt om att hacka på – tyvärr är det ju ganska vanligt att någon eller ett par av våra egna produkter har en sådan otacksam roll.

Bäst i år!

Årets bästa halvlek var vår första mot Örebro. 1-0 ledde vi med efter en riktigt fin prestation av Samuel Kroon, men det borde varit minst det dubbla, när Sadat Karim brände flera chanser och Erik Ahlstrand fick se sitt skott räddas in i stolpen.

Uppställningen var precis som förra veckan en diamantvariant på mittfältet. Den såg så ruggigt bra ut att jag blev orolig när vi bytte in Emil Tot Wikström och gick över till traditionell 4-4-2. Men det blev ju riktigt lyckat. Tot Wikström hittade med en underbar pass inhopparkollegan Alexander Johansson som kapades och sedan lättade Joseph Baffo in 2-0-bollen på straff.

Alexander Johansson har alltså fixat två mål och en straff på sina fyra inhopp. En extrem supersub! Borde han få chansen från start? Eller är det kanske helt rätt att ha honom som joker när motståndarna kört sig trötta?

Härligt också att se Phil Ofosu-Ayeh från start. Han håller ju en riktigt hög klass. Inte heller fel med Thomas Boakye till vänster – Boakye har mer i sitt register än Andreas Bengtsson som blir väldigt lättläst.

Och så vill jag lyfta våra egenfostrade unga mittfältare Jonathan Svedberg och Erik Ahlstrand. Svedberg syns inte så mycket, men han var väldigt nyttig som mittfältsankare, en position som känns som gjuten för honom. Ahlstrand syns desto mer, kvick i fötter och tanke, företagsam och ytterst nära att bli målskytt.