Mutor och kontraktsbrott

Heder åt HBK:aren som stod upp mot brottslingarna som ville få honom att förlora förra helgen. Med tanke på vilken bra insats som vi gjorde så kan vi nog konstatera att uslingarna inte lyckades den här gången.

Det är för övrigt helt logiskt att ge sig på en spelare i ett bottenlag, eftersom brottslingarna kan spela stora summor på MFF utan att någon reagerar. Hade det varit tvärtom – och stora summor spelats på HBK – hade spelbolagen så klart reagerat.

Och så har det blivit känt att Nikolai Alho och HBK går skilda vägar efter säsongen. Också det fullständigt logiskt – Alho har inte alls levt upp till förväntningarna som vi hade på honom inför säsongen och är säkert inte själv nöjd med att bli en förmodad bänkspelare i Superettan 2018.

Ett riktigt bra lag för superettan

Alexander Berntsson gjorde sitt första mål på seniornivå, Tryggvi Rafn Haraldsson gjorde sitt första mål i HBK-tröjan, Rasmus Wiedesheim-Paul gjorde sina första minuter i allsvenskan och Oscar Petersson gjorde sitt första inhopp i en seriematch för HBK. Och så gjorde Jens Gustafsson sitt första besök på Örjans vall som huvudtränare för bortalaget – men inkasserade sin långt ifrån första förlust på arenan. Mycket som var trevligt idag alltså.

Jag måste säga att det lag, både startelva och inhoppare, som vi hade idag skulle vara riktigt intressant att se i superettan nästa säsong – ett lag helt utan säsongens besvikelser Alexander Ruud Tveter, Nikolai Alho, Kosuke Kinoshita och Jesper Westerberg. Visst, Aboubakar Keita lär inte stanna i superettan, men då får väl Marcus Mathisen eller någon ungtupp ersätta. Och så underbart det vore om det meddelades att Isak Pettersson skrivit på nytt kontrakt.

Apropå kontrakt så fick vi i veckan veta att Adnan Kojic inte stannar (lite synd, men ändå förståeligt och inte så farligt), men att Alexander Ruud Tveter kan få förlängt (smått obegripligt, med tanke på hans svaga säsong). En spelare ska ha en klausul om att få lämna. Kan man hoppas på att det är Alho eller kanske Kinoshita? Risken är väl annars att det är Fredrik Liverstam, och hur viktig han är för stabiliteten fick vi ju se idag.

Hej igen, superettan!

Sju poäng upp med sju omgångar kvar – ja, nu är det i praktiken omöjligt att klara kontraktet. Och så utspelade som vi var i första halvlek mot AIK har vi heller ingenting att göra i allsvenskan.

Det är tråkigt att säga det, men inte heller denna gång blev tränarbytet ett lyft. Det har faktiskt ALDRIG blivit bättre när vi sparkat tränare senaste decenniet.

Om Igor Krulj bör träna HBK i superettan 2018? Vet inte, faktiskt.

Som det jojo-lag vi numera är så är vi ju ganska vana vid att starta om i andradivisionen. En skillnad mot tidigare år är att vi den här gången har vi ordentligt med stålar. Problemet, vilket vi ju blivit smärtsamt medvetna om, är att spelare som funkar bra och till och med glänser i superettan inte så sällan misslyckas i allsvenskan. I år har vi exempel som Alexander Ruud Tveter (som idag missade öppet mål vid 0-0) och i viss mån Marcus Mathisen. Frågan är vilka spelare vi ska satsa på i superettan? Jag tycker att vi åtminstone bör rensa bort dem som uppenbarligen inte håller för allsvenskan, exempelvis Tveter och Nikolai Alho, även om de kanske kan göra ett gott jobb i andradivisionen 2018. Vi måste redan nu börja bygga ett lag som kan klara sig kvar när vi går upp i allsvenskan nästa gång, om det nu blir 2019, 2020 eller ännu senare.

Uppehåll på nedflyttningsplats

Det var en match vi skulle avgjort redan i första halvlek. Under matchen hade enbart Fredrik Olsson fler heta målchanser än vad hela Sirius lag hade. Och ändå förlorar vi – dessutom på övertid. Så tungt.

Men egentligen har det sett ut så här i åtminstone en månad nu. Det krävs otroligt många chanser för att vi ska göra mål, medan motståndarna är betydligt skarpare framför målet. Resultat: fyra uddamålsförluster på de fem senaste matcherna.

Så vad göra? Sparka Janne, ropar flera. Jag har svårt att se att det skulle göra så stor skillnad. Det är ju inte så att vi är utspelade. Huvudanledningen till att vi ligger där vi ligger är att vi inte har skärpan framför mål. Kanske är det helt enkelt så att våra offensiva krafter inte håller tillräcklig klass. Alexander Ruud Tveter är stark, men trubbig, Sead Haksabanovic är gudabenådad, men ofta osynlig och på sistone ack så frustrerad, Fredrik Olsson nosar upp mängder med målchanser, men sumpar de flesta, Kosuke Kinoshita har inte gjorts någon glad hittills, Nikolai Alho är ojämn och osäker. Kan vi i sommar få in en injektion av samma typ som Matthew Rusike var 2015 – ja, då kan vi fortfarande vända det här. För som tur är så har ju både Kalmar och AFC också plockat riktigt få poäng i vår.

Två nollor och en märklig statistik

HBK:s 4-5-1-uppställning såg spännande ut i förväg. Men särskilt spännande blev det inte. Eller ja – matchen var ju spännande eftersom det var jämnt, men HBK:s offensiva spel var inte glimrande. Förklaringen är kanske så enkel som att varken Alexander Ruud Tveter eller Sead Haksabanovic hade någon större dag. Å andra släppte vi heller inte till särskilt mycket bakåt och en poäng på bortaplan mot en förmodad bottenkonkurrent kan visa sig väldigt värdefullt när allsvenskan summeras i november.

En detalj som stör mig något är att matchstatistiken i allsvenskan verkar vara lika slarvig som i superettan. HBK:s farligaste chans på hela matchen, Nikolai Alhos frispark som tippades i stolpen, finns överhuvudtaget inte med bland HBK:s registrerade avslut. Inte heller andra halvleks farligaste HBK-chans, Fredrik Liverstams klackförsök från nära håll som Tim Erlandsson räddade, verkar ha noterats korrekt av statistiken. Svagt.

Bättre än superettan – men bra nog för allsvenskan?

TFF var fjärde matchen på försäsongen mot ett lag från superettan – och fjärde raka stabila segern. Total målskillnad på de fyra matcherna: 11-1. Ja, det ser onekligen ut som att HBK har tagit ett kliv uppåt sedan förra säsongen, då vi hade betydligt tuffare att besegra superettanlag.

Om det räcker till i allsvenskan? Det är fortfarande en obesvarad fråga. Fyra matcher mot allsvenskt motstånd har gett två förluster, två oavgjorda och målskillnaden 3-11. Å andra sidan: vi är det enda lag som inte har förlorat mot Östersund under försäsongen. Våra premiärmotståndare har sju segrar och en oavgjord hittills i år. Jag är nöjd om vi kan ta en poäng mot dem på Örjan den 1 april.

På det individuella planet var det återigen kul att se Nikolai Alho igår. Han har blivit bättre och bättre under försäsongen och är en klar förstärkning på högerkanten. Alhos tillslag är riktigt fint – det såg vi både när han krutade in 1-0 och när han lade hörnor igår. Kanske kan han få chansen att ta frisparkarna också snart?

Även vårt andra nyförvärv Kosuke Kinoshita gjorde en bra insats igår och hittade också han målet. Japanen blir även han en förstärkning.

Och Marcus Mathisen fick återigen vikariera som ytterback. Det gjorde han bra. Kanske kan vi trots allt klara oss utan att värva ytterligare en ytterback, när Mathisen som hjälpgumma kan hoppa in både som mittback, ytterback och innermittfältare.

I veckan har jag också kollat igenom årsredovisningen. Jag är långt ifrån någon expert på området och inte har det blivit lättare av att förstå nu när vi bedriver elitverksamheten i ett bolag med egen årsredovisning. Därför undrar jag vad aktieägartillskottet på drygt 3,5 miljoner kronor till bolaget egentligen innebär. Är det bara någon bokföringsmässig grej där pengar skickats från föreningen till bolaget? Eller är det någon utomstående som återigen har räddat oss genom att gå in med extrapengar? Om det är det förstnämnda är resultatet för hela koncernen på plus 148 000 kronor riktigt bra, men om det är den sistnämnda tolkningen som gäller så borde ju vårt "egentliga" resultat oroande nog vara nästan 3,4 miljoner minus.

Och så tycker jag att alla borde se HBK-TV-intervjun med Urban Jansson – det känns riktigt betryggande att få en insikt i hur långsiktigt klubben arbetar.

Derbyseger och nya problem

Efter utskåpningen mot Norrköping förra veckan var det skönt att HBK igår kunde slå tillbaka FFF med stabila 2-0. Jag såg inte matchen, men det är glädjande att höra att Nikolai Alho ser bättre och bättre ut och att Isak Pettersson återigen fick hålla nollan – han borde vara nummer ett nu.

Men vi har nya problem. Ytterbackspositionen är den position där vi antagligen har allra störst behov av förstärkning – och nu är Adnan Kojic också borta. Visserligen finns en förhoppning om att han ska vara spelklar till premiären, men hur det blir kan vi inte veta ännu. Igår vikarierade Marcus Mathisen som ytterback, men han behövs egentligen bättre på andra platser. Nej – behovet av ett nyförvärv som kan spela ytterback är nu riktigt stort.

För övrigt tycker jag att det är lite märkligt att pengarna för Henrik Johansson, som skrev på för Bradfords b-lag i januari i år, tydligen har bokförts på 2016. Var det för att rädda de svarta siffrorna? Vinsten hamnade ju strax över nollstrecket, 148 000 kronor, 2016.

Från fiasko till succé

Precis som förra veckan blev det fyra mål i cupmatchen – men den här gången gjorde HBK alla fyra. En oerhört stabil prestation och en välförtjänt storseger. Men så hade vi också en betydligt mer ordinarie startelva idag, med både Fredrik Liverstam och Ivo Pekalski med från start. Från förra veckans fiasko ser nu plötsligt cupen ut att bli en succé: vi toppar gruppen och det räcker med en poäng mot IFK Norrköping för att vi ska gå vidare.

Även Nikolai Alho fick plats i startelvan. Finnen gjorde en fin prestation och såg bättre ut än han gjort tidigare. Spännande. Och så slog han fina hörnor.

Apropå hörnor, som ju inte varit vårt signum precis, så kom 4-0-målet faktiskt på en sådan, låt vara att det var en kort variant.

I målet var det denna gång Isak Petterssons tur. Bortsett från en tappad höjdboll skötte han sig fint, inte minst i spelet med fötterna – där var skillnaden mot vår förre målis Stojan Lukic, som nu stod i bortamålet, gigantisk. Fördel Pettersson i keeperkampen nu?

En norsk, en dansk och en finne

En norrman och en dansk var två av de viktigaste pusselbitarna när vi tog steget upp. Nu utökas de nordiska inslagen till en trio: finländaren Nikolai Alho ska spetsa vår offensiv under de kommande två åren.

Att bedöma en spelare på highlights-videor är ju alltid vanskligt, men visst känns han som en rapp och vass offensiv spelare som bäst passar på kanten och har skarpa frisparkar när man studerar honom här och här.

Och så skrattade jag lite när jag såg att Hallandspostens skrev att "storklubben HJK Helsingfors plockade Alho 2011" från Klubi 04, som HP uppenbarligen tror är en annan klubb. Men Klubi 04 är benämningen på HJK:s reservlag...