Ungdomarna forsar fram

Vid den här tiden för ett år sedan kände jag mig nedstämd, trots en seger. Då hade ett par unga, talangfulla HBK:are valt att skriva på för andra lag istället.

Men vinden har vänt. Strax efter mitt inlägg förra året bytte vi a-lagstränare. Nu kommer talangerna upp i vårt a-lag istället, precis som det ska vara. På knappt ett år har Måns Andersson, Ludvig Arvidsson, Malte Persson och Vincent Johansson plockats upp från juniorlagen – och inte bara som trupputfyllnad, som var tämligen vanligt under Haglunds tid, utan alla har fått debutera i allsvenskan.

Nu skriver även Oliver Kapsimalis a-lagskontrakt. Kul. Jag räknar med att också han snart har beträtt allsvensk mark – särskilt som vi är tunna på wingbackpositionerna.

Vi är ett såll

Det är inte lätt att vara HBK:are just nu. Vi läcker som ett såll bakåt. Situationer som inte är i närheten av att vara farliga förvandlas plötsligt, på bara någon sekund, till baklängesmål. Förlorade närkamper, missade bortsparkningar, onödiga straffar och självmål – ja, allt inträffar just nu och allt leder till insläppta mål. Då hjälper det föga att vi trots allt får in en boll framåt då och då.

Idag mot Elfsborg var Bleon Kurtulus extra olycklig. Vid första målet förlorar han först bollen och får den sedan på handen, vid det andra misslyckas han i en duell, vid det tredje bröstar han själv in den och vid det fjärde är visserligen Filip Schyberg den som missar grovt, men innan dess har bollen också passerat Kurtulus. Ingen idé att hänga honom dock, detta är läropengar, och Kurtulus är fortfarande en ruskigt spännande talang.

Vi har nu spelat 11 matcher. I 6 av dem har Pascal Gregor medverkat. På dessa 6 matcher har vi släppt in 10 mål (varav 5 i premiären), i genomsnitt alltså 1,67 per match, eller 1 per match borträknat premiären. Det är inga supersiffror, men när man ser att vi på de övriga 5 matcherna, där Gregor alltså inte har medverkat, har släppt in 15 mål, 3 per match i snitt, så inser man att dansken nog måste komma tillbaka så snart som möjligt.

Något glädjande då? Jo, visst går det att hitta sådant. Till exempel att flera av våra egna unga talanger får allt mer speltid. Idag gjorde Ludvig Arvidson mycket bra och Måns Andersson såg riktigt fin ut under inhoppet.

Pawel Chrupalla fick också lite speltid igen. Och frågan är om vi har råd att vara utan hans vänsterfot på plan? Idag skapade den ett par fina lägen på de få minuter den fick och visst borde Blair Turgott gjort mål ett av dem. Jag gillar att Gustav Friberg kunnat ta sig in i laget efter två svåra år, men kanske är det ändå läge att ge Chrupalla chansen från start igen?

Skitmål de luxe avgör skitmatch

Det var de två lagen längst ned i tabellen som möttes och det syntes. En skitmatch som avgörs på ett riktigt skitmål de luxe. Skit, också!

Johan Lindholm 3-4-3 var en formation perfekt anpassad för att få ut det mesta av våra två bästa spelare: ytterbackarna Vinicius Nogueira och André Boman. Men nu är ju Vinicius bortslarvad och Boman har inte gått att känna igen hittills i år. Dessutom fick han utgå skadad idag. Kanske dags att byta spelsystem när de som vi byggde spelet för inte är med längre?

Mycket av våra anfallshopp har knutits till Yannick Agnero. Visst är han en talang, Men jag varnade redan före säsongen att det är farligt att bli alltför beroende av hans form. Hittills i år har han inte imponerat på samma sätt som i höstas. Visst är han hårt uppvaktad, men tyvärr har han också tagit en del felbeslut. Kanske dags att byta spelsystem och ge honom bättre understöd?

I mål har vi två Tim som tävlar om posten. Rönning har fått chansen i de två första matcherna, men tyvärr inte imponerat. Idag får han ta på sig målet med sitt märkliga agerande och i spelet med fötterna, som till stor del bestod i att skicka bollen långt, glänste han inte heller. Förra helgen var det inte hans fel att vi förlorade, men inte heller då stod han för någon särskilt bra prestation. Kanske dags att byta målvakt när vi har en annan Tim redo?

Också intressant att konstatera att endast ett av årets sex (sju med Zackarias Nilsson) nyförvärv startade idag och ett annat hoppade in. Det känns inte som särskilt bra scouting.

Finns det då ingenting positivt att ta med sig? Jodå, jag brukar hitta sådant och så även idag.

Gustav Friberg fick chansen efter att ha legat i frysboxen i två år. Han var naturligtvis ingen Vinicius, men faktiskt en av våra bästa spelare. Riktigt kul att se att en man som haft det så tufft men aldrig klagat ta chansen när han får den.

Och så fick vi se en egen junior göra allsvensk debutant: Måns Andersson. Sådant gläder alltid ett HBK-hjärta.

Gefla bra start

Så var tävlingssäsongen igång – på bästa möjliga sätt. 4-0 hemma mot ett lag två divisioner ned är naturligtvis egentligen bara vad man kan förvänta sig, men målen ska trots allt sättas och poängen hämtas hem.

Men det var så klart inte bara resultatet som gladde. Detta var en helgjuten spelmässig insats, där vi skapade rejält framåt och täppte till fullständigt bakåt. Gefle hade inte en enda målchans och enda skottet mot mål från bortalaget kom när det var en halv minut kvar av övertiden.

Flera spelprestationer gladde också. Nyförvärvet Pawel Chrupalla visade i sin första tävlingsmatch för HBK vilken fin vänsterfot han har – men högerfoten går inte heller av för hackor. Det andra nyförvärvet från start, Pascal Gregor, var precis så stabil som man hade önskat. Den andra tvåmålsskytten Niilo Mäenpää måste naturligtvis också nämnas, liksom André Boman som gjorde hattrick i målgivande passningar. 

Kul också att se de både ynglingarna Måns Andersson och Ludvig Arvidsson få gott om speltid och göra det bra båda två. Visst var matchen redan avgjord när de kom in, men jag är tämligen säker på att duon max fått ett par minuter i slutet om Magnus Haglund fortfarande stod vid rodret.

Utanför planen händer det också grejer. Vinicius arbetstillstånd har visst inte förnyats, men ska vara på gång. Däremot har Iddrisu Moro nu till och med fått ett arbetstillstånd, så den övergången lär snart presenteras.

Ut från truppen försvann redan för någon vecka sedan RWP. Han inledde med att banka in fyra mål på en halvlek mot ett tredjedivisionslag, men blev naturligtvis mållös när det idag var allsvenskt motstånd på andra sidan. RWP har också passat på att offentligt säga att han blev ”dåligt behandlad” i HBK. Det kanske han tycker, men han är trots allt fortfarande formellt sett under kontrakt med HBK (som säkerligen står för åtminstone en del av hans lön) och då bör man naturligtvis inte säga så. Jag tror att RWP skulle ha mycket att vinna på att klaga mindre och koncentrera sig mer på vad han själv kan påverka.

Till sist en liten oro: Idag ställde vi upp med en enda spelare i startelvan som kommer från HBK:s akademi, Bleon Kurtulus. Den där långa sviten med seriematcher med egna produkter är alltså i allra högsta grad hotad i år.

Allt är härligt!

Åh, så tungt det var när Kalmar helt oförtjänt vände mot BP i slutminuterna igår och vi plötsligt var nära direktnedflyttning. Åh, så härligt det är nu när vi helt välförtjänst norpar tre poäng mot vår favoritmotståndare Häcken och seglar upp på säker mark.

Vi har haft vår beskärda del av otur och svaga domslut. Därför känns det ännu härligare att vi idag har marginalerna på vår sida och får ett mål, som faktiskt är hårfint offside, godkänt.

Härligt också att Blair Turgott, som missat, slarvat och sumpat på löpande band och idag inledde med att kasta bort ännu en fin chans, fick avgöra. Han har inte haft det lätt, men trots allt jobbat på oförtrutet och inte heller klagat.

Och vilken härlig vänsterback vi har i Vinicius Nogueira. Nu ligger han till och med tvåa i allsvenskans assistliga, trots att han spelar back i ett bottenlag. Extremt imponerande.

Värt att notera i dagens match är också att Noah Söderberg för andra matchen i rad saknas i den 20 man stora matchtruppen. En tydlig signal på att det var ett helt onödigt lån.

Istället för Söderberg får vi kanske se Måns Andersson på HBK:s innermittfält nästa år. Visst, de senaste åren har vi ganska ofta skrivit kontrakt med ungdomar som sedan får begränsat med speltid, men kanske kan den tråkiga trenden brytas med Johan Lindholm vid rodret.