Så dumt att låna ut Chrupalla

HBK:s trupp är tunn. I senaste matchen mot Elfsborg hade vi inte ens full matchtrupp. Ändå väljer vi att låna ut en av de spelare som inte bara var med i den matchtruppen, utan till och med var med och spelade i matchen. Obegripligt.

Visst, Pawel Chrupalla har inte lyckats så bra som vi hoppades och hans defensiv lämnar en del övrigt att önska. Men på den position där han konkurrerat – vänsterback – har vi nu inte en enda duglig reserv. Och offensivt är Chrupalla bitvis glimrande och har möjligen det allra bästa tillslag jag sett en HBK:are ha under de snart fyra decennier som jag följt klubben.

Riktigt dumt också att inkludera en utköpsklausul. Om Chrupella verkligen lyckas i HIF vill vi ju inte att han fortsätter där.

Enda möjliga och acceptabla förklaringen jag kan se är att vi är på väg att ta in en bättre vänsterback. Men frågan är om det blir så, eftersom det inhemska transferfönstret väl stänger ikväll?

För övrigt är det intressant att se HBK.se kalla Chrupalla för ”offensiv mittfältare”. Om nu klubben ser honom som sådan, varför har han inte fått chansen på den positionen?

Årets smäll

Varje år kommer minst ett riktigt bottennapp. Förra året kom det i den avgörande kvalmatchen mot HIF, och vi trillade ner. I år kom det vid en betydligt bättre tidpunkt – mot bottenlaget Norrby.

0-3 är vår största förlust på väldigt länge och första gången vi blir mållösa i år. Ändå: så dåligt var det inte. Visst hade vi svårare än normalt att skapa chanser, men ett par stycken var heta och ytterst nära att resultera. Samtidigt gjorde Norrby mål på en felträff, en slumpboll vid hörna och en kontring på övertid.

Mörker, mörker och skratt

Det är krig i Europa och mitt HBK-intresse, som redan var på en låg nivå, håller sig nu i princip bara levande på sparlåga. Jag har personligen blivit nära berörd och denna blogg har fått låg prioritet.

Men likväl har det inte gått att undgå att notera vissa saker. Mest av det mörkare slaget. En storförlust mot svaga HIF, tunga skador i backlinjen, en Sead Haksabanovic som inte klarar av att uttrycka vanlig mänsklig anständighet, en Malkolm Nilsson som inte vill förlänga kontraktet, en RWP i ett annat svenskt lag.

Ett ljus i mörkret är ändå årsredovisningen: nästan fyra miljoner kronor plus är väldigt bra.

Till sist trots allt ett skratt! Tänk att man kan vara heltidsanställd som sportjournalist och inte ha en aning om hur man stavar till en spelare i regionens största lag. Det är ju inte första gången.

Precis som förväntat

Det var ju ett givet utfall, sett till vår säsong. Det var givet att vi i årets viktigaste match – för första gången den här säsongen – skulle släppa in två mål på hemmaplan. Och det var givet att motståndarna skulle avgöra med bara minuter kvar. Ja, jag måste erkänna att jag faktiskt räknade med det här och inte ens orkar vara besviken.

Idag kan vi dock inte, till skillnad från så många gånger den här säsongen, skylla på någon annan. Att göra en av årets sämsta insatser – kanske den allra sämsta – när allt ska avgöras, det är bedrövligt. Till och med det mål vi ändå lyckades göra var extremt billigt.

Superettan 2022. Oj, vad jag inte längtar.

Och vi blev ju ändå historiska. I alla tider kommer folk att stirra på allsvenska tabellen 2021 och undra: Hur fan lyckades HBK åka ur med mindre än ett insläppt mål per match? Alltid något.

En seger – men för liten

1-0 på bortaplan i första kvalmatchen kan anses som ett riktigt bra resultat. Och visst, jag hade absolut tagit det på förhand. Men tänk så mycket bättre 2-0 hade varit.

Och vi var riktigt nära. En Marcus Antonsson med bättre självförtroende hade satt minst en boll. Några ynglingar med bättre beslutsfattande framför straffområdet hade även de fixat minst ett mål. Samtidigt skapar HIF inte en enda het chans mot oss på hela matchen (nej, Discovery, en lös nick fem meter utanför mål är inte en het chans).

HIF är så dåliga att vi utan problem borde kunna nolla dem även på tisdag. Men 1-0 är bräckligt – vis av erfarenhet den här säsongen säsongen kan ett slumpmål eller ett domarmisstag ge helsingborgarna ett mål och då är ju allt öppet. Vi får hoppas att vi sätter ett snabbt 1-0 även på tisdag och sedan täpper till bakåt.

Vi kan bli historiska

Fotbollsallsvenskan har spelats i nästan 100 år. Men aldrig någonsin har ett lag som släppt in mindre än ett mål per match åkt ur serien. Det nedflyttade lag med bäst försvarsspel genom tiderna är Brage, som åkte ur 1990 med 26 insläppta på 22 matcher, ett snitt på 1,18 mål per match.

Vi slutar årets allsvenska med 26 insläppta mål på 30 matcher, ett snitt på 0,87 baklängesmål per match. Om vi förlorar kvalet mot Helsingborg blir vi alltså – med god marginal – historiska.

Ett givet utfall

Det var ett givet utfall, sett till den säsong som vi har haft. En finfin prestation och ytterst nära att det ska räcka. Men istället för att Östersund får in sitt stolpskott så sätter Degerfors en boll i slutminuterna. Ja, det var så givet att jag knappt orkar vara upprörd. Vi har upplevt dessa matcher så många gånger under 2021.

Mer upprörd är jag över MFF:s skandalösa arrangemang och domarens enorma feghet. Mängder av folk i publiken var alltså INNE PÅ PLAN i slutminuterna. Vem hade kunnat garantera HBK:arnas säkerhet, om vi hade fått in en boll? Och under de fem övertidsminuterna är det avbrott i 3 minuter (ja, jag har klockat) – och domaren lägger bara till en och en halv! Hur kan man låta en förening som inte klarar av sitt arrangemang GYNNAS av att publiken förstör matchen? Fy fan!

Vi nollar alltså svenska mästarna två gånger. Alla andra lag har totalt sett bara lyckats en enda gång. Egentligen helt otroligt att vi får kvala.

Hur går det då mot Helsingborg i kvalet? Tja, som sagt – med den här säsongen i åtanke finns det ett givet utfall. Fan vad trist det ska bli med Superettan 2022!

Vi förlorar alltså bara tio matcher i år. Inget lag som förlorat så få har någonsin varit närheten av att behöva kvala, sedan det blev 16 lag i serien. Närmast kommer IFK Göteborg i fjol, med tio förluster och sex poäng ner till kvalstrecket.

En oavgjord förlust

Det blev som vanligt oavgjort för oss idag. Som vanligt skapar vi mängder av chanser. Som vanligt sumpas de.

Och samma dag halkar en Degerforsare på deras egen urusla plan – och får en straff till skänks av domaren. Visst gör värmlänningarna sedan ytterligare några mål, men vet vem om de hade gjort det om domaren inte skänkt bort det första målet?

Nu krävs det alltså troligen en seger mot MFF på Malmö stadion i sista omgången för att undvika kval. Kanske, kanske, kanske kan det vara möjligt, om MFF redan säkrat guldet då – hoppet är det sista som överger människan. Men av allt att döma blir det alltså på nytt ett kval mot Helsingborg.

Jag vet faktiskt inte om jag orkar fortsätta att följa fotboll om vi flyttas ner i år. Det är så många matcher som vi förtjänat ett bättre resultat, men antingen har vi själva varit otroligt ineffektiva eller så har domaren dömt bort oss – om det inte varit en kombination.

Nu blir det kval i Skåne

Nej, det var ingen bra insats mot ett av allsvenskans sämsta lag. Men vi borde ändå ha vunnit mot ÖSK idag. Som så många gånger förr brändes fina chanser och som så många gånger förr blundade domaren för tydliga straffar (ett par knuffar och en tydlig hands).

Nåja – vi förlorade i alla fall inte, och det bör innebära att kvalplatsen är säkrad. Ska vi undvika kval behövs sannolikt minst fem poäng mot de fem översta lagen i våra fem sista matcher. Det blir mycket svårt. Nej, vi får nog räkna med kval i december, mot något Skånelag: Helsingborg, Trelleborg och Landskrona ligger alla inom två poängs marginal i Superettan.

PSG istället för Vasalund för Gudmundsson

Cirka 8 miljoner kronor ska Gabriel Gudmundssons flytt till franska mästarna Lille ge oss, enligt HP. Gudomligt! Och oerhört kul för Gudmundsson – nu MÅSTE väl Janne Andersson snart ge honom chansen i landslaget?

Kommer ni förresten ihåg att Gudmundsson för några år sedan ryktades till Helsingborg? Då hade han  den här säsongen spelat mot Vasalund och Akropolis istället för PSG och Marseille.

Nollor och skador

Precis som sist mötte vi ett skånsk superettanlag – och precis som sist så misslyckades vi med att vinna. Den segerlösa sviten är nu uppe i sju raka matcher, men positivt nog fick Malkolm Nilsson till slut hålla en nolla igen.

Själv såg jag tyvärr inte dagens drabbning, men av rapporterna att döma verkar vi haft svårt att skapa chanser. Haglund pratar återigen om den hårda träningen som en viktig förklaring och det är bara att hoppas att han har rätt och att vi får utdelning när allsvenskan startar.

Är förresten den hårda träningen också en delförklaring till de oroväckande många skadorna? Idag var Samuel Kroon, Emil Tot Wikström, Phil Ofosu-Ayeh plus långtidsskadade Viktor Ljung och Jonathan Svedberg borta och så blev Alexander Berntsson skadad under matchen. Det innebär att vi just nu har 17 friska spelare i a-truppen – inte ens en hel matchtrupp.

Ett skämt från en utskämd klubb

På onsdagen får vi veta att årets Superettan-konkurrenter HIF läckt pengar som ett såll och att elitlicensen är i fara, men att styrelsen inte haft en aaaaning om det, trots att alla andra sett att klubben värvat som besatt, men vägrat att betala skulder till bland annat kommunen.

På torsdagen får vi veta att samma HIF är ute efter att köpa loss vår största talang.

Hela situationen vore skrattretande, om det inte samtidigt var så sorgligt. Om elitlicensen överhuvudtaget ska finnas måste den naturligtvis stoppa klubbar som HIF från att gång efter annan leva över sina tillgångar. Och nej – sälj för allt i världen inte Gabriel Gudmundsson till den klubben, HBK!

En avslutning som ger dubbelt hopp

Efter en säsong som till stora delar varit frustrerande var det härligt att läsa HÄB-intervjun med Erik Edman. Den sätter gnället i diverse fora i perspektiv. För ja, kanske är det så att våra ungdomar nästa säsong kommer att ha skaffat sig så mycket erfarenhet att vi kan casha in. Vi får ju inte heller glömma att vi långt ifrån är enda ”storlag” som fått tillbringa mer än en säsong i andradivisionen – vi har ju exempel som Norrköping, Hammarby, Örebro och Helsingborg från senaste decenniet.

Härligt var också att få avsluta med en riktigt fin insats och en storseger. Och Pontus Silfwers 4-0-mål går ju att se många gånger.

Tji, tji, tji

Senaste gången vi spelade på Olympia trodde HIF att de skulle säkra allsvenskt kontrakt. De fick tji. Idag fick de också tji. En riktigt bra HBK-prestation, framför allt i första halvlek, då vi vann nästan alla dueller.

Och vilket klassmål av Gabriel Gudmundsson. Kan verkligen Man United vara intresserade av backen som vår tonåring gled förbi med sådan lätthet?

Men även om vi stoppade HIF:s segerfest så fick ju tyvärr även vi tji. Poängtappet idag släckte mitt sista hopp om en allsvensk kvalplats.

Oh, Oremo!

Han stod på noll mål i år, förra årets dyra sommarvärvning Johan Oremo. Men vem minns egentligen det nu? Ett så härligt nickmål, långt in på övertiden. Underbart!

Det börjar förresten att bli en trevlig vana att ta 2-1-segrar mot Helsingborg efter sent avgörande.

För många poäng för topplagen

Historiskt sett har två poäng per match alltid räckt till minst en kvalplats i Superettan. Ofta har det till och med med varit tillräckligt för att vinna serien.

Men i år ser det ut att bli annorlunda. Trots att alla topplag utom HBK tappade poäng senaste omgången så har hela fem lag två poäng eller fler i genomsnitt, med drygt en tredjedel av serien spelad. Fortsätter det så här så kommer 2018 alltså att bli den svåraste Superettan genom tiderna att gå upp ifrån. Inte så bra. Den kommande dryga veckan blir därmed extremt viktig, med matcher mot både HIF och AFC. Tyvärr tror jag att vi kan komma att lida ganska ordentligt av att ha ett tuffare spelschema än AFC, som får åtta dagars vila till matchen nästa söndag, medan vi alltså har spelat tre dagar tidigare.

Dock ska vi inte gå sakerna i förväg allt för mycket. Först måste ju Frej besegras imorgon. Vi har halva backlinjen avstängd och Täbyiterna får inte underskattas även om de ligger på nedflyttningsplats – de slog ju Öster senast.

En inställd premiär mot en VM-premiär

Premiärmatchen mot HIF sköts ju upp och nytt datum är satt till den 14 juni. Klubbchef Susanne Nilsson verkar överlycklig och säger att hon ”tror att både våra fans och HIF:s håller med om att en försommarkväll med bra väder känns mer lockande än snö och blåst”. Förutom att jag undrar hur vår klubbchef kan spå väder två månader i förväg så måste jag upplysa HBK om att det i sommar spelas ett stort mästerskap: VM i fotboll. Premiärmatchen i VM är den 14 juni, klockan 17. Det betyder att ingen som vill se VM-premiären hemma på tv (och det är det nog många som vill) kommer att hinna till Örjans vall till matchstart, om man inte bor fem minuter ifrån arenan. Risken är alltså att publiksiffran på denna match – kanske årets största – blir usel. Riktigt svagt planerat av HBK.

En inställd premiär är en premiär det också

En inställd spelning är en spelning det också eftersom det väcker känslor som saknad, irritation och bitterhet, sa Ulf Lundell. Och visst, en inställd premiär är sannerligen en premiär som väcker saknad och irritation, om än inte bitterhet, hos mig.

Beslutet är måhända det rätta, men jag har svårt att förstå varför klubbchefen Susanne Nilsson i tisdags så tvärsäkert viftade bort risken att premiären skulle bli inställd, bara för att ett dygn senare meddela att det blir så – särskilt eftersom det uppenbarligen inte bara var snöfallet som påverkade, utan även de kalla nätterna fram till lördag. För prognosen har – vad jag har sett – hela tiden varit likadan och talat om minusgrader på nätterna före premiären. Och snön är redan idag torsdag helt borta från planen.

Kaptensbyte över åsen

HIF:s kapten Peter Larsson gick till oss och vår kapten Fredrik Liverstam stack till HIF. Tyvärr tror jag att vi är förlorare i det kaptensbytet. Liverstam är yngre, mindre skadebenägen och – i mina ögon – en bättre spelare. Men Larsson får naturligtvis gärna motbevisa mig.

Även Viktor Ljung kan komma att återvända från andra sidan åsen. Visserligen behöver vi fylla på wingbackar och Ljung kan nog även spela yttermittback, men hans skadehistorik senaste åren är inte kul.

För övrigt är nu truppen uppdaterad på hemsidan och Marcus Johansson bortplockad. Då kan vi väl definitivt räkna bort honom.

Traditionell vinst i epilogen

Precis som förra gången vi åkte ur allsvenskan avslutade vi med seger mot Hammarby. Och det var en seger som lovade gott – även om vi inte ska glömma att avgörandet skedde efter att Hammarby blivit reducerat till tio man.

Även med förra årets avslutande match fanns en del likheter: vi vann på bortaplan mot ett lag som förkortas HIF efter att ha vänt underläge och efter att Marcus Mathisen satt 2-1-målet.

Det verkar som att vi ska värva 3-5 spelare till nästa säsong, men formuleringen på hemsidan är något diffus (”kan komma att rekryteras beroende på om någon ur nuvarande trupp lämnar”). Några ur nuvarande trupp kommer ju definitivt att lämna, eftersom Isak Pettersson och Adnan Kojic redan har meddelat att de söker sig vidare. Dessutom har jag svårt att se att Alexander Ruud Tveter och Ardian Berisha skulle erbjudas nya kontrakt. Däremot vill säkert Igor Krulj förlänga med både Marcus Johansson och Aboubakar Keita. Men kanske syftar formuleringen på om någon med kontrakt lämnar – gissningsvis kapten Liverstam?

Och tänka sig – nu har vi plötsligt två allsvenska bortasegrar i rad. Och är obesegrade tre matcher i rad.