14 djurgårdare, en plastpoäng och ett avslöjande

Det är inte på plastet i Stockholm som vi i första hand ska ta våra poäng, skrev jag för drygt en månad sedan. Det stämmer fortfarande – men oj, vad skönt det var med dagens poäng mot ett annat av Stockholms plastlag.

Skönt av så många anledningar: för att vi verkligen förtjänade poäng efter en strålande insats där vi var betydligt bättre än motståndarna men – som Rami Kaib konstaterade – mötte 14 djurgårdare, för att vi visade en så härlig attityd, för att vi nu till slut får tyst på HP-Wickens evinnerliga tjat om att vi aldrig tar poäng efter att ha hamnat i underläge.

Jag gläds också mycket över att ofta ifrågasatta spelare som Gisli Eyjolfsson och Gabriel Wallentin stod för helgjutna insatser idag. Eyjolfssons nick som frispelade Yannick Agnero var riktigt fint och Wallentin visade upp ett spel med fötterna som jag nog aldrig sett från hans sida tidigare.

Glädjande var även att se André Boman inte bara tillbaka på plan utan också tillbaka i sin 2024-version. Villiam Granath har varit en bra vikarie på högerbacksplatsen, men Boman i form är ändå ett snäpp upp. Det ger ju dessutom möjlighet att använda Granath högre upp i banan, där han idag gjorde ett fint jobb och ett riktigt snyggt mål.

Det behöver även sägas några ord om domarinsatsen. Men nej, det handlar inte om utvisningen på Rami Kaib. Jag tycker faktiskt att den är korrekt, för hans satsning är våldsam och han missar bollen. Men i övrigt står Mohammed Al-Hakim och hans kamrater för ett lysande exempel på enögdhet, med mängder av småbeslut som gynnar Djurgården. Hemmalaget får frispark för minsta lilla, medan HBK:are kan rivas ner utan åtgärd. Åtta minuter läggs till, trots få avbrott. Och fotbollsforskare kommer i all framtid förbryllas över hur djurgårdaren som överföll Tim Erlandsson kunde få se samma färg på kortet som Yannick Agnero fick syna efter en liten knuff.

Intressant för övrigt att domarbasen Stefan Johannesson omedvetet avslöjar att domarna i princip redan i förväg bestämt sig för att visa ut Kaib.

Till sist: Det har gått 17 dagar sedan Emmanuel Yeboah presenterades på HBK:s hemsida. Varför är han inte spelklar ännu? Finns det någon speciell anledning till att vi verkar vara väldigt svaga på det administrativa kring icke-EU-spelare?

Från sämst till ett av de bästa

Jag åkte med hela familjen till Örjans vall – och fick se ett av allsvenskans just nu bästa lag vinna igen. Det är en helt otrolig scenförändring från i våras, då vi var allsvenskans sämsta lag, trots att truppen kanske var bättre då än nu med spelare som Naeem Mohammed, Viktor Granath, Amir Al-Ammari och Phil Ofosu-Ayeh. Johan Lindholm ska hyllas och han ska hyllas rejält.

Trots tredje raka segern är det inte helt klart med nytt allsvenskt kontrakt. Men att alla tre kamratföreningarna (Göteborg, Norrköping och Värnamo) ska vinna samtidigt som vi förlorar, det borde inte kunna inträffa. Å andra sidan vågar jag inte vara 100 procent säker, för nästan alla bottenlag har ju plockat rejält med poäng nu på sistone.

Dagens match kan ha varit Andreas Johanssons sista som spelare på Örjans vall. Det känns gott att ha varit på plats och hyllat honom efter segern. Ante G lär dessutom få behålla rekordet ett tag, eftersom det enda nuvarand hotet, Kalmars Romario, nu knappast får spela allsvenskt 2025.

Alldeles för bussigt

HBK hade nog tänkt parkera bussen idag mot Djurgården. Men istället tvingades man hoppa på den och fick en tyngre resa än det var tänkt. Och sedan satt man kvar på bussen drygt en kvart och lät bussigt nog Djurgården dominera och i praktiken avgöra matchen.

Därefter jämnade spelet ut sig och andra halvlek är helt okej. Å andra sidan är det inte så konstigt, eftersom matchen som sagt nästan var avgjord.

Onödigt av Joseph Baffo att dra på sig en varning idag igen. Nu har vi verkligen den mittbackskris som jag förvarnade om för ett par veckor sedan – risken är stor att bara Gabriel Wallentin är tillgänglig mot Elfsborg på fredag.

En transferchock!

Det är nog en av de allra största transferöverraskningarna någonsin: Malkolm Nilsson lämnar HBK för Djurgården. En spelare som varit HBK-supporter sedan barnsben, som skrev på nytt kontrakt när många trodde att han skulle försvinna och som vi faktiskt fortfarande inte vet om han håller i allsvenskan – nej, jag kan ärligt säga att jag absolut inte såg det här komma.

Samtidigt har jag mycket svårt att förstå den ilska som riktas mot Nilsson. Visst känns det trist att han lämnar och visst kommer det att vara tungt att se honom i ett annat allsvenskt lag. Men som utomstående vet vi ju inte exakt vad som hänt och uppenbarligen är detta något han själv velat – kanske som en nystart och för att komma ifrån den miljö som en gång gjorde honom sjuk.

För HBK:s del blir det så klart tufft att jaga ny målvakt, två stycken dessutom eftersom Malte Påhlsson också försvinner. Men det finns också positiva aspekter. Vi får in bra med pengar och vi kan värva en målvakt som vi faktiskt vet håller – det är ju långt ifrån säkert att Malkolm Nilsson inte drabbas av bakslag.

För egen del önskar jag Malkolm Nilsson lycka till. Han har bidragit mycket till HBK, både spelmässigt och med sitt engagemang, och ser nu till att HBK får ordentligt betalt när han lämnar, vilket långt ifrån alla våra egna produkter har gjort. Sedan kan jag personligen fundera lite över hans klubbval – Djurgården känns inte som den optimala miljön om det går tufft för honom och han börjar känna av det sviktande psyket igen.

Stolpe ut!

Det är verkligen stolpe ut nu, på mer än ett sätt. Tre matcher i rad har vi skapat riktigt vassa målchanser mot ett topplag, varit ytterst nära både poäng och seger – och sedan åkt på grymma baklängesmål i slutskedet. Idag illustrerades de förbannade marginalerna nästan övertydligt, när vi först fick se Naeem Mohammeds stolpskott rulla ut i planen för att sedan se Djurgårdens studsa in.

Samtidigt som vi nu svär över marginaler emot oss och svaga avslut så är det kanske dags att fundera på om det verkligen bara är otur vi har. Under de senaste tre säsongerna har vi haft det tungt under hösten, inte minst med målskyttet. Blir vi för lättlästa för motståndarna? Är anfallarna slutkörda efter hårt defensivt jobb på tunga planer? Eller är det något annat som spökar?

Nu blir det en extremt viktigt match mot Degerfors nästa helg. Seger då och läget ser plötsligt betydligt ljusare ut. Men värmlänningarna är så smått en mardrömsmotståndare. På de fyra senaste matcherna har vi tre förluster och en oavgjord. Jag är rädd att det kan bli fiasko om en vecka.

Detta bådar dubbelt gott!

Jag var för första gången på ganska många år på Västra stå. Och det var en härlig känsla – inte minst att se vilken föryngring som skett i ståplatspubliken. Det verkar onekligen som att HBK är hett igen i Halmstad och det bådar gott inför framtiden.

Lika mycket njöt jag naturligtvis av segern. Framgångsformeln var ett ett ruskigt effektivt HBK, i både straffområdena. Få heta Djurgårdenchanser, trots att stockholmarna ägde bollen nästan hela tiden, och sylvasst förvaltande av de chanser som HBK själva vaskade fram. Med tanke på att effektiviteten var vår Akilleshäl vid förra allsvenska sejouren så bådar även detta gott.

Kul också att de avgörande prestationerna gjordes av egna produkter: Jonathan Svedberg passar fram både Gabriel Wallentin (mycket bra idag!) till 1-0 och Erik Ahlstrand (försvinner han i sommar?) till 2-0.

Härligt också att studera allsvenska tabellen. Efter tre omgångar kommer vi att ligga före Djurgården, AIK, Hammarby, IFK Göteborg, Elfsborg och möjligen också MFF. Det hade nog ingen vågat gissa innan säsongen drog igång.

Fint, underkänt och felstavat

En fin insats och en (visserligen betydelselös) poäng borta mot Djurgården. Roligt att se. Och extra roligt att se ett par debutanter från start, Taulant Parallangaj och Kazper Karlsson, och en debutant i målprotokollet, Alexander Johansson.

Och ändå så får jag ge cupspelet underkänt, totalt sett. Prestationerna påminner alltför mycket om förra året: starka insatser som ger kryss mot storlag, och svaga insatser som inte ger seger mot lag som vi bör slå.

Imponerande förresten med de konsekventa felstavningarna på Taulant Parallangaj av HP:s journalist. Hur kan man anstränga sig så lite när man ska göra sitt jobb?

Tack för schemat!

HBK har inte haft marginalerna på sin sida i år. Enligt HP:s genomgång av statistiska målchanser borde vi varit ett stabilt mittenlag, och jag kan bara hålla med – säsongen har varit fylld av motflyt, både med spelmässig otur och negativa domarinsatser.

Men på ett sätt har vi faktiskt gynnats av omständigheterna. Näst sista omgången i allsvenskan spelas – märkligt nog – inte samtidigt. Det gör att vi får möjlighet att spela på Degerfors resultat imorgon:
• Har Degerfors förlorat vet vi att det räcker med en poäng mot Hammarby för att säkra nytt kontrakt.
• Har värmlänningarna spelat oavgjort blir det knepigare. Då kan en poäng vara bra eftersom det då ”räcker” med oavgjort mot Malmö i sista omgången. Men att ta poäng på Malmö stadion är oerhört svårt, så vi bör nog satsa på seger.
• Och har Degerfors – Gud förbjude – vunnit mot Norrköping måste vi göra allt för att vinna mot Hammarby, annars är kvalplatsen i princip redan klar.

Och så sägs Marcus Antonsson vara aktuell för Djurgården. Jag är inte förvånad. Även om han inte har levt upp till förväntningarna hos oss så är det en anfallare som tidvis i karriären öst in mål. Han kan naturligtvis lyckas i Djurgården.

Flyttar domarna ned oss?

Jag börjar bli ordentligt trött på mitt eget tjat om avgörande domarmisstag. Men jag är hundra gånger tröttare på dessa ständiga felaktigheter som missgynnar oss. När till och med Sportbladet vinklar på att Djurgården vann på ett offsidemål, då har vi nog nått en gräns. Hur tråkigt det än är att säga det så måste sanningen sägas: Åker vi ur i år så är det på grund av domarna.

Linjedomaren gjorde dessutom sin sista match någonsin. Undrar hur det känns att avsluta med att felaktigt avgöra en match?

Äntligen på Örjan igen!

Sist jag var på Örjan var det också 1300-1400 andra personer där. Men annars fanns inte många likheter mellan gårdagens 0-0 mot Djurgården och 3-2-segern mot Brage i oktober 2019. Stämningen på läktarna var betydligt intensivare, även om det känns smått absurt och väldigt sorgligt att se hur många stockholmare som på något sätt lurat till sig biljetter.

I själva spelet så gjorde vi en riktigt fin första halvlek, medan Djurgården hade den andra. Men vår möjligen allra vassaste chans kom i andra – straffen som bara domaren misslyckades med att se. I slutändan är det kanske inte så överraskande att det blev mållöst, för det var ju två av allsvenskans bästa defensiver som möttes.

Biljetter!

 Idag är jag extra glad över att vara medlem i HBK.

Sålde vi allsvenska kontraktet till West Ham?

Efter krossen av J-Södra hoppades jag och alla andra HBK:are att vi äntligen skulle få lite luft under vingarna. Istället: säsongens kanske två sämsta insatser och följaktligen två nya förluster mot Sirius och Djurgården. Det har känts fullständigt bedrövligt. Visst kan man hävda att vi bara förlorade med uddamålet mot Djurgården, men det smickrande resultatet berodde enbart på de två målvakterna.

Så vad är det då som hänt? Tyvärr tror jag att vi kan ha sålt det allsvenska kontraktet när Sead Haksabanovic gick till West Ham. Inte så att tonåringen alltid varit bäst på plan i år – långt därifrån – men med Haksabanovic på banan visste motståndarna att de aldrig visste vad som kunde hända. De var tvungna att alltid hålla koll på HBK:s nummer 10. Den dimensionen har helt försvunnit i de senaste matcherna. Våra fyra sommarnyförvärv kan säkert alla vara habila spelare, men de är inte i närheten av Haksabanovics briljans. Fast nog kommer vi att kunna dominera superettan 2018.

Men visst – vi ska inte måla fan på väggen ännu. Sundsvall verkar vara nästan lika usla och kanske kan vi kravla oss upp på kvalplats. Och kval brukar ju gå bra.

Och så hoppas jag att vi kan spräcka förlustsviten mot tredjedivisionslaget Kristianstad imorgon. Kul att cupmatchen sänds på webben, eftersom jag tyvärr inte hinner dit i tid.

Visst var det straff – för HBK

Visst var det rätt att blåsa straff igår. Till exempel här. Eller kanske här. Men definitivt inte här.

Nåja – nu är matchen spelad, poängen utdelade och jag väljer att fokusera på det positiva. Vi gör en riktigt fin insats, är fortsatt stabila bakåt och flera unga spelare med liten eller ingen allsvensk erfarenhet har visat att de håller på den här nivån: Isak Pettersson, Marcus Johansson, Andreas Bengtsson, Adnan Kojic med flera.

Glädjande nog verkar även majoriteten av HBK-supportrarna se det positiva – det är inte mycket gnäll över att vi nu ligger på kvalplats, utan istället stolthet över spelet och insatsen mot Djurgården. Nu hoppas vi på seger mot bottenkonkurrenten Kalmar istället. Det ska bli intressant att se om Aboubakar Keita får en ny chans i startelvan, i så fall är det väl troligt att vi spelar 4-5-1 igen.

För övrigt är något märkligt med Mads Roerslev Rasmussen. KvP påstår att han inte spelat för att han varit sjuk, medan HP hävdar att det beror på något slags pappersstrul.

Äntligen en klasspelare

Vilka klassmål av Matthew Rusike. Där har vi en spelare på en helt annan nivå än övriga HBK. Oh, shit, liksom!

Men så bedrövligt att försvaret går bort sig så många gånger. Jag skrev ju förra veckan att det märktes att Fredrik Liverstam saknades, men idag när han var tillbaka gjorde varken han eller Mohammed Ali Khan någon särskilt bra match. Mycket tråkigt att försvaret nu darrar när vi väl ha fått igång målskyttet.

Dessa jävla slutminuter

Det skulle nästan vara parodiskt om det vore så tragiskt. För andra matchen i rad hämtar vi upp underläge mot ett topplag i storform och för andra matchen i rad släpper vi in avgörande mål efter övermod i slutsekunderna. Tänk om istället Snorre Krogsgård hade fått in bollen på sitt friläge minuten före...

Flyt, förlust och fotbollsgodis

Bra lag har flyt sägs det. Vi är inget bra lag således. Men faktiskt var Djurgårdens seger idag självförvållad – jag förstår inte varför inte Mohammed Ali Khan, som haltat i en halvtimme, var utbytt innan han gjorde misstaget som ledde fram till 2-3.

Oflyt hade vi också i första halvlek. Tre gånger på några minuter dessutom. Först klarar sig djurgårdaren som drar ner James Keene undan utvisning. Sedan knuffar en annan djurgårdare Stojan Lukic. Och sedan står alla blåa och väntar på en domarsignal så att den djurgårdare som redan borde varit utvisad kan panga in bollen. Spela tills domaren blåser, för tusan!

Vi fick i alla fall se allsvenskans vackraste mål 2015. Eric Smiths underbara crossboll, Snorre Krogsgårds galanta inlägg och Junes Barnys perfekta nick. Fotbollsgodis.

Ett halvt decennium sedan

Senast vi vann tre allsvenska matcher i rad var Janne Andersson tränare. Nu som då var det Djurgården som blev tredje skalpen. En underbart skön känsla. När vann vi fyra allsvenska matcher i rad? Någon som minns?

Under de tre segermatcherna har Jens fått laborera med startelvan på grund av skador och avstängningar. Men till Häckenmatchen på torsdag bör alla möjliga startspelare vara friska och ingen är avstängd. Det ska bli spännande att se hur elvan formeras. Ges Gudjon Baldvinsson chansen - trots att han varit borta de tre segermatcherna? Får Viktor Ljung, som imponerat storligen och idag står för båda inläggen som ger våra mål, fortsätta eller skickas Joseph Baffo ut på kanten igen? Och om Ljung är kvar - vilka mittbackar väljer Jens? Baffo har ju varit betydligt bättre på sin rätta position än på vänsterbacken, men Richard Magyar och Fredrik Liverstam är tuffa konkurrenter i mittförsvaret.

Bara ett drygt dygn kvar till transferfönstret stänger. Får vi någon förstärkning eller blir det precis som i fjol bara spelare som lämnar under sommaren? Jag upprepar att Marcus Sahlman kanske inte hade varit en så dum värvning. Djurgårdens mål idag såg inte otagbart ut.

Två bra matcher är fler än en dålig

Vad ska man egentligen tro om HBK anno 2014? Först hopp efter en stark prestation mot ÖSK även om det blev noll poäng, sedan oro efter en svag insats mot Djurgården och så nytt hopp idag efter riktigt fint spel mot Norrköping, men bara en poäng. Jag kör Magnus & Brasse-matematik: två bra prestationer är fler än en dålig - så 2014 blir ett bra år!

Oavgjort idag må kännas som två förlorade poäng, men jag tror att det var oerhört viktigt att vi i alla fall tog poäng. Tre förluster hade sänkt spelarnas självförtroende och fansens humör drastiskt, och det fina spelet hade kommit i skymundan. Liknelserna med 2011 hade nog blivit många. Då, under Pep, spelade vi ju riktigt bra i början, men oflyt och märkliga domslut gjorde att poängen blev få.

Antonio Rojas och Fredrik Liverstam har ifrågasatts av många. Idag gör båda två helgjutna prestationer.

Joseph Baffo på vänsterbacken var en överraskning - men han gjorde det riktigt bra. Stabil bakåt och klev framåt en hel del. Den värvningen känns mer och mer rätt.

Men visst, så var det målen. Precis som under inledningen i fjol har vi svårt att sätta dit bollarna. Låt oss hoppas att det lossnar mot Häcken på onsdag.

De bästa på bänken?

Efter förlusten mot Örebro för en vecka sedan kände jag mig inte så bedrövad. Spelet hade ju varit utmärkt. Efter dagens insats mot Djurgården inser jag att det berodde på att vi mötte ett ÖSK som antagligen hör hemma i superettan.

Tre utespelare gjorde en riktigt fin säsong 2013: Mikael Boman, Jesper Westerberg och Oliver Silverholt. Idag satt alla tre på bänken.

Stojan Lukic var också ett utropstecken 2013. I år har han hämtat ut bollen ur nätet fler gånger än han har räddat den.

Tur att allsvenskan inte startat

Djurgårdens 4-1-seger idag var fullt rättvis, och det såg inte mycket bättre ut mot Sirius förra veckan, i alla fall inte så länge som webbsändningen fungerade. Det finns mycket negativt att säga om de här matcherna, men jag väljer att se det positiva: allsvenskan har ännu inte startat och vi har därmed ännu inte sjunkit ner i ett bottenträsk, trots dessa usla prestationer. Om tre veckor möter vi Djurgården borta igen - då har vi allt att vinna.