Ahlstrand snart i utlandet

Ingen som kan något om fotboll är  förvånad över att Erik Ahlstrand är på utländska klubbars radar. Expressen skriver en artikel med mycket vaga uppgifter om att ”skandinaviska” klubbar tittar på honom och nämner en konkret klubb: Bröndby.

Men även om Expressens text inte tillför så mycket nytt så är nog risken stor att Ahlstrand säljs i sommar. Ja, jag säger risken, för en försäljning kan mycket väl visa sig ödesdiger. Hittills har HBK:s anfallsspel i princip gått ut på att ge antingen Ahlstrand eller Viktor Granath bollen. Ingen annan spelare är något större offensivt hot och alla andra mittfältare i närheten av startelvan har sina främsta kvaliteter i defensiven, möjligen med undantag av Amir Al-Ammari, som är mer av en tvåvägsspelare.

Skulle Erik Ahlstrand säljas nu blir det svårt att ersätta honom med spelare i truppen och vi skulle också få ytterst svårt att handla in en kapabel ersättare. Nej, det bästa vore om vi kunde behålla honom säsongen ut, men jag förstår att det nog är en fåfäng förhoppning.

Härliga premiärer!

Jag gjorde mitt premiärbesök på Strandvallen och fick se en premiärmålskytt fixa 2000-talspremiärseger för HBK på Strandvallen.

Matchen som sådan då? Tja, inget sprudlande spel, och kändes mest som en typisk 0-0-match. Men att vi – som 2021 var ruskigt ineffektiva – är sylvassa när chanserna dyker upp är så härligt att se. Mjällby kändes å sin sida väldigt ofarliga, trots ett stort bollinnehav.

Vi bytte en back mot en anfallare när vi ledde i slutet och det gav utdelning när Naeem Mohammed fixade en straff. Kul! Man berodde det offensiva bytet på att Haglund ville ändra taktik – eller på att han inte litar på en sådan som Melvin Sjöland, som vore den naturliga ersättaren som högerback?

Har ni förresten tänkt på att alla våra mål i år har gjorts av spelare som aldrig tidigare nätat i allsvenskan?  Viktor Granath, Erik Ahlstrand, Thomas Boakye, Phil Ofosu-Ayeh, Gabriel Wallentin och Kazper Karlsson har alla spräckt sin allsvenska målnolla i år. Medan alla som har tidigare erfanhet av att göra mål i allsvenskan – Amir Al-Ammari, Ante G, Joseph Baffo, Marcus Olsson, Joel Allansson och Villiam Dahlström – än så länge ståtar på noll allsvenska mål i år.

Rättvist med orättvis seger

Sirius har varit synonymt med  bittra poängtapp i serien. Vi minns den orättvisa kvitteringen på hemmaplan senaste allsvenska sejouren, vi minns offsidemålet som avgjorde bortamöttet samma år, vi minns ännu en orättvis kvittering på hemmaplan samma år, vi minns när vi vann skottstatstiken klart men HBK-ratade Shkodran Maholli klämde dit två bollar på Örjans vall 2017, vi minns bortaförlusten på övertid samma år, vi minns när Sirius fick fira allsvensk plats på Örjans vall 2016 och vi minns den tunga premiärförlusten samma år.

Men idag byttes all sorg och förtvivlan ut mot glädje. Vi fick till slut vinna mot det andra blåsvarta laget. Var det rättvist? Inte det minsta. Och det är det som gör det så rättvist, efter alla dessa år.

Varför vinner vi då? Tja, vi har helt enkelt en bättre målvakt och vassare offensiva spelare – läs Erik Ahlstrand och Viktor Granath – än Sirius. Trots att uppsalaborna hade bollen nästan jämt så brände de nästan allt. Samtidigt var Granath sylvass när chansen dök upp och Sirius-målisen gjorde en rejäl tavla när Erik Ahlstrand dunkade på bollen från långt, långt håll.

Värt att notera är också att vi efter nio omgångar inte har ett enda kryss. Det var den skadliga kombinationen av ideliga kryss, en stor portion otur och en klick Marcus Antonsson-måltorka som sänkte oss 2021. 2023 ser vi ut att ha gjort oss av med alla de tre ingredienserna i denna trista soppa.

Helgjutet och ändå utan poäng

Vi gör en helgjuten försvarsmässig insats. Men till slut höll det inte. Egentligen finns inte så mycket mer att säga. Vi förtjänade poäng, men å andra sidan förtjänade väl MFF också segern.

Ändå grämer en sak mig lite extra. Kazper Karlsson gör en mycket bra insats, men redan när det var tjugo minuter kvar så såg man att han var riktigt trött. Då bytte MFF spelare på hans kant och fortsatte att pumpa, pumpa, pumpa mot honom. Till slut tog sig en nyinsatt och pigg MFF:are runt, fick in bollen och så var det 0-1. Jag vet att vi inte har världens bredaste trupp, men visst borde en sådan som Villiam Granath – hyllad för sin starka fysiska förmåga och snabbhet när han värvades – vara kapabel att ersätta Karlsson i förvarsarbetet sista kvarten när den unge talangen är helt slutkörd.

Mästarna nollade

Visst, det är aldrig roligt att bli förnedrad. Men kanske var det ändå bra att HBK blev så tilltufsade i veckan, för det syntes att revanschlusten var enorm. Och det räckte långt: seger mot svenska mästarna, som blev nollade för första gången på 34 allsvenska matcher och förlorade på bortaplan för första gången sedan 2021. Dessutom var det fullt rättvist, vi var närmare 2-0 än Häcken var 1-1.

Det har snackats mycket om vår taktiska flexibilitet i år. Men dagens 4-4-1-1-uppställning har inte ingått i paletten tidigare. Nu gör den det och den som framför allt gynnas är Erik Ahlstrand. Det är mycket bra, för Ahlstrand senior är sannolikt är vår viktigaste spelare. Han klarar naturligtvis också av att spela på kanten, men det är i mitten strax bakom anfallaren/anfallarna som han kan glänsa på riktigt.

Tresettare

Inte bara vi får stryk med tennissiffror denna omgång. Både Varberg och Degerfors åkte på sex i baken, dessutom utan att göra något framåt.

För Varberg var det till och med 0-6 på hemmaplan, medan Degerfors fick sin storsmäll mot jumbon i serien. Ännu sämre resultat än HBK alltså. Så ja – kanske finns det ändå hopp för oss i år. Minst ett par andra lag är ju också usla.

En tennisförlust

Elfsborg har i många år varit en mardrömsmatch för mig. Jag räknar i princip alltid med förlust, så också inför matchen idag.

Men istället fick jag en stund drömma om något annat – ja, jag satt faktiskt och fantiserade om att vi skulle vara på övre halvan efter den här omgången. Vi hade ledningen med 1-0, och Alexander Johansson var så när att utöka ledningen. Men så rasade allt. Först kvittering och sedan – precis som vid andra förluster i år – ett missat friläge för en HBK-anfallare vid ett oavgjort resultat och istället ett baklängesmål. Därefter rullade boll efter boll in och det kunde blivit ännu värre än 1-6.

Jag var tveksam till om det här laget skulle klara sig kvar redan före säsongen och just nu känns det svårt att se att vi ska kunna ha mer än maximalt två lag bakom oss i sluttabellen. Men för att ändå hålla hoppet uppe så kan man titta i tabellen och se att vi även efter denna omgång kommer att ligga över båda strecken.

Det finns också, för den som vill, annat positivt att se i detta nattsvarta läge. Viktor Granath fick göra mål igen och kan han fortsätta att få in bollarna så kan det gå. Anfallspartnern Alexander Johansson såg betydligt vassare ut än under tidigare på säsongen. Trevligt också att Malvin Sjöland till slut fick göra allsvensk debut.

Sämst när det gäller

Det var säsongens hittills viktigaste match. Men insatsen blev, i alla fall under första halvlek, säsongens sämsta. Som lök på laxen stod Gabriel Wallentin för två svaga ingripanden på ett par minuter och orsakade både baklängesmål och utvisning. Det var faktiskt särdeles uselt. Wallentin har gjort ett par bra matcher i år, men också stått för en del tveksamma prestationer och jag hoppas verkligen att Joseph Baffo snart är tillgänglig.

Andra halvlek höll högre klass och det var inte långt ifrån att vi fick in en kvittering. Varför kunde vi inte spela från med den inställningen från början? Med detta sagt vann BP fullt rättvist.

Vi verkar nu också ha övergett vår framgångsrika diamantuppställning på mittfältet. Med tanke på det kan man kan undra varför vi gjorde oss av med alla våra yttermittfältare. Den enda ytter som Magnus Haglund värvade in (Villiam Granath) nöter bänk och får maximalt ett par minuters speltid. Hade det inte varit klokare att exempelvis behålla Samuel Kroon om vi nu ska köra ett rakt 4-4-2?

Jag undrar också varför vår manager fortsätter att starta med Benjamin Hjertstrand. Hjertstrand är väl en habil truppspelare som mycket väl kan vara med i en matchtrupp för att ge bredd, men inte mer än så. Gustav Fribergs superinkast ger oss däremot ett riktigt vasst anfallsvapen och det var ju tack vare dem som vi överhuvudtaget var nära en kvittering idag.

HP:s Jan-Owe Wikström borde dock vara glad idag. Han har ju efterlyst att HBK ska ta fler kort. Idag blev han bönhörd, framför allt av Wallentin.

Mitt i all bedrövelse tänker jag att vi ändå ska stanna upp en sekund och reflektera över att vi faktiskt är en bra bit över nedflyttningsstrecket just nu. Istället för att, som 2021, spela en massa hedersamma oavgjorda så tar vi nu segrar och förluster. Det ger i slutändan lite fler poäng.

En sorglig rödvit repris

Det blev nästan en exakt repris på förra bortamatchen. Vid ett oavgjort resultat får Naeem Mohammed ett friläge, men bränner det – och minuter senare gör det rödvita motståndarlaget ledningsmålet som växer till en tvåmålsförlust innan slutsignal.

Med detta sagt: Vi kan inte lägga skulden för dagens förlust på Naeem Mohammed, även om han så klart borde satt minst ett mål på sina lägen idag. Jag tycker att den förre tredjedivisionbsspelaren har visat sig vara bättre i själva spelet än vad jag hade förväntat mig. Förhoppningvis lossnar målskyttet också när han väl får in det första.

Även Alexander Johansson behöver spräcka sin allsvenska målnolla. Johansson är helt under isen i spelet och ser närmast handlingsförlamad ut när han får bollen. Mycket synd, för han håller ju så hög klass när han är i form.

Men inte bara anfallarna brister. Jag tycker att det finns anledning att notera två saker i försvaret.

Det första är hur enkelt Ante G blir bortspelad vid 1-0. Visst är veteranen fortfarande bra, men där syntes åldern tydligt. 

Det andra är att det vid båda målen är Benjamin Hjertstrand som förlorar duellen och låter Kalmars Rajovic göra mål. Man kan väl inte säga att målen är Hjertstrands fel, men visst hade säkert en del backar klarat sig bättre där. Kanske läge att ge långkastaren Gustav Friberg sin första match från start när vi möter BP på lördag? 

Detta bådar dubbelt gott!

Jag var för första gången på ganska många år på Västra stå. Och det var en härlig känsla – inte minst att se vilken föryngring som skett i ståplatspubliken. Det verkar onekligen som att HBK är hett igen i Halmstad och det bådar gott inför framtiden.

Lika mycket njöt jag naturligtvis av segern. Framgångsformeln var ett ett ruskigt effektivt HBK, i både straffområdena. Få heta Djurgårdenchanser, trots att stockholmarna ägde bollen nästan hela tiden, och sylvasst förvaltande av de chanser som HBK själva vaskade fram. Med tanke på att effektiviteten var vår Akilleshäl vid förra allsvenska sejouren så bådar även detta gott.

Kul också att de avgörande prestationerna gjordes av egna produkter: Jonathan Svedberg passar fram både Gabriel Wallentin (mycket bra idag!) till 1-0 och Erik Ahlstrand (försvinner han i sommar?) till 2-0.

Härligt också att studera allsvenska tabellen. Efter tre omgångar kommer vi att ligga före Djurgården, AIK, Hammarby, IFK Göteborg, Elfsborg och möjligen också MFF. Det hade nog ingen vågat gissa innan säsongen drog igång.