Analys av truppen inför 2018

Vår trupp för nästa år sägs redan vara spikad, vilket är tidigare än jag någonsin kan minnas. Intressant nog är det en i mina ögon väldigt framtung trupp – gott om goda, offensiva alternativ, men tunnare på de defensiva positionerna. Kanske är det rätt tänkt för superettan, där väl förhoppningen är att vi ska dominera match efter match. Och om det är något vi ofta har saknat på senare år är det just offensiv kvalitet. Å andra sidan ska vi väl under 2018 – om det går så väl att vi går upp – även börja sätta spelet, inklusive defensiven, som förhoppningsvis håller oss kvar i allsvenskan 2019.

Nåväl, nu tar vi och går igenom lagdel för lagdel, enligt den numera aktuella formeln 3-5-2.

Målvakt
Malkolm Nilsson fick chansen de sista matcherna under 2017, efter att Isak Pettersson till slut behagat meddela HBK att han inte hade minsta tanke på att stanna. Nilsson får väl godkänt; han hade faktiskt näst bäst räddningsstatistik av alla målvakter i allsvenskan. Dessutom är han en genuin HBK-supporter – vilket idag känns väldigt ovanligt. Kommer han att bli en allsvensk stormålvakt? Högst oklart, men jag ger honom gärna chansen att försöka.
Bakom Nilsson finns snart 17-årige Simon Andersson, med gott om ungdomslandskamper på kontot. På Himlen är Blå ifrågasätts det kloka i att ge honom chansen som andramålvakt, men jag har svårt att förstå det. Under 2017 lät vi en 19-åring vara förstemålvakt i allsvenskan och det gick ju bra – varför skulle vi då inte våga ge en 17-åring chansen som andremålvakt i andradivisionen? Jag är dessutom gammal nog att minnas hur Andreas Isaksson slog igenom som 17-åring i allsvenskan.

Mittbackar
Här finns tre självskrivna namn av hög superettanklass, men bakom dem är det tunnare. Peter Larsson må vara en gammal favorit, men det vimlar av texter om hans skador de senaste åren, till exempel här, här, här, och här. Alexander Berntsson och Marcus Mathisen är betydligt yngre, men kan naturligtvis också bli skadade. Den enda utpräglade mittbacksreserven är Peter Larssons namne Isac, nyss 17 år fyllda vid premiären. Jesper Westerberg är visserligen ett alternativ som höger innerback, men kan behövas som wingback och har dessutom aldrig blivit sig lik efter skadan i sista matchen 2015. Andreas Hadenius kan också vikariera här, men är i första hand tänkt för innermittfältet. Nja, totalt sett känns det som att vi hade behövt ytterligare ett etablerat namn här och Marcus Johansson är ju fortfarande kvar i truppen på hemsidan – kanske han ändå får förlängt?

Wingbackar
Andreas Bengtsson blev helt ordinarie 2017 och har haft en fin utveckling. Han känns given som vänster wingback. Till höger lär nyförvärvet Thomas Boakye och veteranen Jesper Westerberg tampas om platsen, och jag tror att Boakye ligger steget före. Ett annat alternativ till höger är den mångsidige Höskuldur Gunnlaugsson. Totalt sett är det ganska tunt även här, särskilt som både Westerberg och (speciellt) Gunnlaugsson nog kan bli aktuella på andra positioner. Krulj öppnar dock för att även använda 3-4-3 och så kanske uppställningen blir om det saknas wingbackar och vi då istället får se innermittfältare ta steget ut.

Innermittfält
Vi spelar numera med en trio i mitten, men trots att det finns tre platser att slåss om så är det svårt att se någon spelare som helt given. Pontus Silfwer beskrevs av Igor Krulj som en önskevärvning och var under hösten helt ordinarie. Jag gissar att han startar majoriteten av matcherna även 2018. Bredvid honom tog unga Jonathan Svedberg också en ordinarie plats under slutet på 2017, men nu får han tuff konkurrens av nyförvärven Andreas Hadenius och Dida Rashidi. Oscar Petersson, som debuterade i a-laget 2017, vill säkert också ha ett ord med i laget. Höskuldur Gunnlaugsson kan placeras på den offensiva innermittfältsplatsen. De nyuppflyttade Emil Tot Wikström och Isac Harrysson finns också, och kanske kan Alexander Arvidsson kämpa sig tillbaka från ännu en skada. Många alternativ således och svårt att sia om vilka som startar i premiären mot HIF.

Anfall
I många år har vi jagat offensiv spets under silly season. Det här året har det verkligen inte behövts. I mina ögon har vi i Johan Oremo, Gabriel Gudmundsson och Tryggvi Haraldsson tre kandidater till skytteligasegern. Det ska bli intressant att se vem av dem som får nöta bänk – oavsett så lär han vara en vass avbytare. Bakom trion finns Kosuke Kinoshita, som floppade i allsvenskan och bara gjorde ett mål, men i alla fall i superettan borde vara en kapabel målskytt. Och kanske kan måltjuven Rasmus Wiedesheim Paul, som fortfarande är tonåring även nästa år, vara redo för seniorspel 2018. Dessutom kan allroundalternativet Höskuldur Gunnlaugsson spela här. Ja, här finns sannerligen många möjliga måljägare.

Trebackslinje utan back-up?

Marcus Johansson sägs lämna HBK, även om inget officiellt ännu kommit ut. Om HP:s uppgifter stämmer, inklusive uppgiften att truppen nu ska vara spikad, måste jag säga att jag är förvånad över hur tunna vi kommer att vara i försvaret. Vad händer om exempelvis Peter Larsson, som är en bra bit över 30 år och haft en del skador genom åren, åker på en tuff skada i premiären? Ska då Isac Larsson, som i det läget nyligen fyllt 17 år och till dags dato inte gjort en enda minut i a-laget, kliva in resten av våren? Eller ska Jesper Westerberg spela höger innerback, vilket tunnar ut oss ytterligare på wingbacksplatserna? Och vad händer vid ytterligare en skada/sjukdom/avstängning i försvaret?

Nej, det här känns inte riktigt tryggt. Marcus Johansson är måhända ingen stjärna, men som back-up i Superettan skulle han duga finfint.

Förbundskaptenens bästa till HBK

Andreas Hadenius ska ha gjort den bästa debut som nuvarande förbundskapten Janne Andersson sett. Och nu är han en HBK:are. Visserligen har Hadenius varit långt ifrån ordinarie i Norrköping, men det är en ändå en klassvärvning med superettanmått mätt. 26 år gammal kan han också utvecklas.

Intressant nog beskrivs Hadenius som en spelare som kan vässa konkurrensen på mittfältet, alltså inte en mittback. Annars känns just mittbackspositionen som något tunn, om vi ska fortsätta med 3-5-2, med endast tre etablerade spelare kontrakterade, och så 16-åringen Isac Larsson samt Marcus Johansson, med en oklar framtid. Men eftersom Johansson finns med i truppen på hemsidan, och HBK på samma hemsida nu sägs vara klara med truppbygget, så kanske har han fått förlängt i det tysta?

Livet efter Liverstam

I fem år han stått där i vårt mittförsvar, nickat bort bollar och stoppat framforsande forwards. Men nu får vi rikta in oss på ett liv utan Fredrik Liverstam. Riktigt tråkigt. Jag berömde honom redan efter hans debut i allsvenskan för oss och han har varit en favorit sedan dess.

Att livet efter Liverstam möjligen kommer att inkludera Mohammed Abubakari gör det dock lite ljusare. Abubakari kan bli en bra ersättare till Aboubakar. Ja, till Keita då alltså.

Värvning nummer tre redan klar

Nej, Dida Rashidi var inte ett namn som jag någonsin reflekterat över. Men nu är han plötsligt HBK:are – och riktigt intressant. Sju landskamper i futsal tyder på god teknik. Ska vi gissa att han är tänkt för positionen bakom anfallarna i Igor Kruljs 3-5-2?

Och så fortsätter HBK med att presentera nyförvärv via HBK-TV. Kul!

En comeback och en nykomling

Peter Larsson och Thomas Boakye blev silly seasons två första nyförvärv – dessutom härligt nog presenterade på en HBK-TV-livesändning i förmiddags. Mer sådant, HBK!

Peter Larsson minns vi ju från förra decenniet, och även om jag inte har jättebra koll på hur han skött sig i HIF de senaste åren så verkar han hålla hyfsad klass fortfarande och vi behöver ju rutinen. Enligt KvP så ersätter han i praktiken Marcus Johansson, och det känns ju som ett uppköp.

Thomas Boakye har intresserat allsvenska storklubbar både för några år sedan och i år. Det får betraktas som ett styrkebesked att han väljer oss. Dessutom vet Igor Krulj vad han får, eftersom han har haft honom i Varberg tidigare. Jag tror att Boakye kan visa sig vara ett riktigt bra förvärv.

En klok tränare – och ungt och gammalt på ingång

16-årige målvaktstalangen Simon Andersson flyttas upp i a-truppen, precis som jag hoppades för en månad sedan. Dessutom sägs mer än dubbelt så gamle Peter Larsson vara klar – plus ytterligare en spelare.

Ännu mer intressant än silly season är att få höra intervjun med Igor Krulj i HBK-TV. Vår unga tränare har kloka idéer om individuell utveckling av spelarna, har en tydlig bild av vilka spelartyper vi behöver värva, betonar vikten av noggranna förberedelser, vill knyta laget närmare det omgivande samhället och inser behovet av mental träning. Ja, intervjun är full med resonemang som värmer ett supporterhjärta och tänder hopp om framtiden.

Isak visar sin egoistiska sida

Isak Pettersson stack som Bosman – men fick ändå ett tack av HBK på Twitter, vilket till exempel Ivo Pekalski inte fick när hans försäljning gav oss cirka en miljon i somras.

För Laholms Tidning visar Pettersson upp mer av sin egoistiska – eller möjligen omogna – sida. Han säger att han i somras ville stanna kvar i HBK för att få erfarenhet (inte för att hjälpa klubben att klara kontraktet), han erkänner beredvilligt att han tänkte lämna som Bosman oavsett om klubben klarat sig kvar eller inte och han sågar indirekt sin målvaktstränare i HBK genom att säga att Norrköpings målvaktstränares kunskaper är ”på en helt annan nivå än allt jag gjort tidigare”. Ett bittert avslut, men i samma tradition som förra gången en av våra ungdomar stack till Halmstad Nordöstra.

Traditionell vinst i epilogen

Precis som förra gången vi åkte ur allsvenskan avslutade vi med seger mot Hammarby. Och det var en seger som lovade gott – även om vi inte ska glömma att avgörandet skedde efter att Hammarby blivit reducerat till tio man.

Även med förra årets avslutande match fanns en del likheter: vi vann på bortaplan mot ett lag som förkortas HIF efter att ha vänt underläge och efter att Marcus Mathisen satt 2-1-målet.

Det verkar som att vi ska värva 3-5 spelare till nästa säsong, men formuleringen på hemsidan är något diffus (”kan komma att rekryteras beroende på om någon ur nuvarande trupp lämnar”). Några ur nuvarande trupp kommer ju definitivt att lämna, eftersom Isak Pettersson och Adnan Kojic redan har meddelat att de söker sig vidare. Dessutom har jag svårt att se att Alexander Ruud Tveter och Ardian Berisha skulle erbjudas nya kontrakt. Däremot vill säkert Igor Krulj förlänga med både Marcus Johansson och Aboubakar Keita. Men kanske syftar formuleringen på om någon med kontrakt lämnar – gissningsvis kapten Liverstam?

Och tänka sig – nu har vi plötsligt två allsvenska bortasegrar i rad. Och är obesegrade tre matcher i rad.

Får Larsson ha roligt i superettan ett år till?

Vi behöver som sagt fylla på med rutinerade spelare, och eftersom Peter Larsson dessutom tycker att det är roligare med superettan än allsvenskan så gissar jag att vi snart får se honom i en blå tröja igen.

Och kanske får han sällskap av en annan före detta HBK:are som han till och med har spelat med – Anel Raskaj tränade ju med HBK för några veckor sedan, men sedan har jag inte hört mer om det.

Spännande comeback i jumbomötet

Vi behöver ju lite erfarenhet inför nästa säsong. Därför var det intressant att se att Kvällsposten hittade ett rutinerat nyförvärv i HBK-elvan.

Ett släckt hopp och en längtan efter vår

Ett liten gnista hopp tändes i fredags, men så blev då nedflyttningen klar i teorin också i måndags. Trist, men jag hade för länge sedan bearbetat besvikelsen över att än en gång åka ur.

Så kommer truppen då att räcka till i superettan? Det är naturligtvis omöjligt att sia om, men insatserna och startelvorna som vi har haft på slutet lovar i alla fall gott. Får vi sedan tillbaka en Johan Oremo utan några sviter från skadan känns det faktiskt som att vi bara skulle behöva komplettera med ett par-tre spelare utifrån, framför allt på kanterna i försvaret och på mittfältet, för att vara riktigt konkurrenskraftiga, under förutsättning att vi inte tappar fler ur nuvarande trupp. Jag ser redan fram emot våren 2018 – och att förhoppningsvis få vinna oftare än vi förlorar.

Nu hoppas jag att vi slår AFC på lördag och ser till att vi, troligtvis för alltid, har plusstatistik på dem i allsvenskan.

Vi tog hem tre poäng borta

För tre år och två dagar sedan vann vi senast på bortaplan i allsvenskan – då var det sjätte raka bortasegern. Nu – med kniven mot strupen – tog vi äntligen en bortaseger igen. En fin prestation, men visst märktes det att ÖSK inte hade något att spela för.

Tänk om vi nu kunde slå AFC hemma i nästa omgång, samtidigt som J-Södra bara kniper en poäng på de kommande två matcherna. Då blir det – mot alla odds – en avgörande match i slutomgången.

Och så kul för Malkolm Nilsson att få hålla nollan.

Imorgon kan vi vara i superettan

Mikael Boman hade varit Bom-man och missat en hel del. Men så, med bara minuter kvar, gjorde han – som så många gånger förr – mål på Örjans vall och förlusten var ett faktum. Inte orättvist, men visst hoppades vi på ett HBK-mål istället, en seger och en liten, liten chans att klara kontraktet. Nu kan vi istället bli helt klara för nedflyttning imorgon, om J-Södra skulle vinna.

Resultatet och kontraktsstriden i alla ära – jag har redan för flera veckor sedan ställt in mig på att det är superettan 2018 som gäller. Därför var dagens mest intressanta egentligen inte resultatet, utan hur Malkolm Nilsson skulle prestera. Och idag saknade vi inte Isak Pettersson. Nilsson stod för flera fina räddningar och var chanslös på målen. Spelet med fötterna är också helt okej, även om Pettersson är strået vassare.

Vi gratulerar Malkolm och sörjer Isak

Malkolm Nilsson är en härlig spelare att ha i truppen. En genuin HBK-supporter, som alltid stöttar laget trots att han nu nött bänk bakom både Stojan Lukic och Isak Pettersson. Därför är det roligt att han nu äntligen får chansen som a-lagsmålvakt. Men – och detta är ju trots allt det viktigaste – Isak Pettersson är en bättre målvakt, och dessutom ett par år yngre. Därför är det riktigt tråkigt att han lämnar oss.

Posivt ändå: nästa målvaktstalang, juniorlandslagsmannen Simon Andersson, borde nu kunna få rollen som andremålvakt i superettan 2018.

För övrigt är det naturligtvis helt rätt att spela Malkolm Nilsson under de sista matcherna i allsvenskan.

Mutor och kontraktsbrott

Heder åt HBK:aren som stod upp mot brottslingarna som ville få honom att förlora förra helgen. Med tanke på vilken bra insats som vi gjorde så kan vi nog konstatera att uslingarna inte lyckades den här gången.

Det är för övrigt helt logiskt att ge sig på en spelare i ett bottenlag, eftersom brottslingarna kan spela stora summor på MFF utan att någon reagerar. Hade det varit tvärtom – och stora summor spelats på HBK – hade spelbolagen så klart reagerat.

Och så har det blivit känt att Nikolai Alho och HBK går skilda vägar efter säsongen. Också det fullständigt logiskt – Alho har inte alls levt upp till förväntningarna som vi hade på honom inför säsongen och är säkert inte själv nöjd med att bli en förmodad bänkspelare i Superettan 2018.

Vi fyller på med ungdomar

Vi välkomnar tre nya namn från ungdomsverksamheten upp i a-laget: Isac Larsson, Isac Harrysson och Emil Tot Wikström. Dessutom får Rasmus Wiedesheim Paul, som redan spelat i allsvenskan, a-lagskontrakt. Riktigt roligt.

19 namn ska nu vara kontrakterade för nästa år. De i nuvarande trupp som inte har kontrakt nästa år torde vara Isak Pettersson, Malkolm Nilsson, Adnan Kojic, Marcus Johansson, Aboubakar Keita, Alexander Ruud Tveter och Ardian Berisha. Och så är det ju någon av de 19 som har en klausul om att få lämna vid nedflyttning – förhoppningsvis inte Fredrik Liverstam.

Isak dubbelt överlistad av HBK:are

Två gånger hamnade bollen i nätet bakom Isak Pettersson – båda gångerna var en HBK-fot sist på bollen. Det var tydligen vad som krävdes för att vår storspelande målvakt skulle kapitulera idag.

MFF:s seger var på intet sätt orättvis, men visst känns det tungt att den kom till på det sättet. Vi gjorde en helgjuten defensiv insats, och även om vi skapade få egna chanser så kan man inte kräva mer när jumbon möter överlägsna serieledaren på bortaplan. Och återigen med en riktigt ung, till mer än hälften hemmaproducerad, startelva. 2018 kan bli en riktigt intressant superettan-säsong, särskilt om vi kan få Isak Pettersson att stanna.

Och så har vi förlängt med Igor Krulj. Roligt, tycker jag. Jag kan inte säkert säga att Krulj är det bästa för HBK nästa år, men jag kan å andra sidan inte peka på någon annan som skulle vara bättre. Då tar jag gärna en ung, lovande tränare, som är så tydligt stolt över att få träna HBK. Visst kommer han säkert att gå på en del taktiska minor – precis som han har gjort i år – men sannolikt lär han av motgångarna och de senaste omgångarna har vi spelat riktigt bra.

En annan som har förlängt är talangen Oscar Petersson. Roligt, det också.

Ett riktigt bra lag för superettan

Alexander Berntsson gjorde sitt första mål på seniornivå, Tryggvi Rafn Haraldsson gjorde sitt första mål i HBK-tröjan, Rasmus Wiedesheim-Paul gjorde sina första minuter i allsvenskan och Oscar Petersson gjorde sitt första inhopp i en seriematch för HBK. Och så gjorde Jens Gustafsson sitt första besök på Örjans vall som huvudtränare för bortalaget – men inkasserade sin långt ifrån första förlust på arenan. Mycket som var trevligt idag alltså.

Jag måste säga att det lag, både startelva och inhoppare, som vi hade idag skulle vara riktigt intressant att se i superettan nästa säsong – ett lag helt utan säsongens besvikelser Alexander Ruud Tveter, Nikolai Alho, Kosuke Kinoshita och Jesper Westerberg. Visst, Aboubakar Keita lär inte stanna i superettan, men då får väl Marcus Mathisen eller någon ungtupp ersätta. Och så underbart det vore om det meddelades att Isak Pettersson skrivit på nytt kontrakt.

Apropå kontrakt så fick vi i veckan veta att Adnan Kojic inte stannar (lite synd, men ändå förståeligt och inte så farligt), men att Alexander Ruud Tveter kan få förlängt (smått obegripligt, med tanke på hans svaga säsong). En spelare ska ha en klausul om att få lämna. Kan man hoppas på att det är Alho eller kanske Kinoshita? Risken är väl annars att det är Fredrik Liverstam, och hur viktig han är för stabiliteten fick vi ju se idag.

En oavgjord förlust

Så bröts förlusttrenden då till slut. Men 1-1 mot Kalmar kändes ändå som en förlust, eftersom vi fick spela över en timme med 11 man mot 10, hade två bollar i stolpen och i princip behöver vinna nästan varje match som är kvar för att nå kvalplats. Å andra sidan – det som gav oss chansen att dominera den här matchen var en utvisning som måste ses som väldigt tveksam, så vi kanske ändå inte ska klaga.

Gabriel Gudmundsson riktigt bra idag igen. Han kan bli dominant i superettan nästa säsong. Också  roligt att se Jonathan Svedberg göra en fin allsvensk debutmatch i startelvan – även han har potential att bli en nyckelspelare nästa år.

Men usch – vilken usel markering vid Kalmars mål. Jag vet inte om det är Jesper Westerbergs eller Marcus Mathisens fel, men NÅGON av dem måste i alla fall markera den enda kalmariten i straffområdet när ett inlägg kommer.

Hej igen, superettan!

Sju poäng upp med sju omgångar kvar – ja, nu är det i praktiken omöjligt att klara kontraktet. Och så utspelade som vi var i första halvlek mot AIK har vi heller ingenting att göra i allsvenskan.

Det är tråkigt att säga det, men inte heller denna gång blev tränarbytet ett lyft. Det har faktiskt ALDRIG blivit bättre när vi sparkat tränare senaste decenniet.

Om Igor Krulj bör träna HBK i superettan 2018? Vet inte, faktiskt.

Som det jojo-lag vi numera är så är vi ju ganska vana vid att starta om i andradivisionen. En skillnad mot tidigare år är att vi den här gången har vi ordentligt med stålar. Problemet, vilket vi ju blivit smärtsamt medvetna om, är att spelare som funkar bra och till och med glänser i superettan inte så sällan misslyckas i allsvenskan. I år har vi exempel som Alexander Ruud Tveter (som idag missade öppet mål vid 0-0) och i viss mån Marcus Mathisen. Frågan är vilka spelare vi ska satsa på i superettan? Jag tycker att vi åtminstone bör rensa bort dem som uppenbarligen inte håller för allsvenskan, exempelvis Tveter och Nikolai Alho, även om de kanske kan göra ett gott jobb i andradivisionen 2018. Vi måste redan nu börja bygga ett lag som kan klara sig kvar när vi går upp i allsvenskan nästa gång, om det nu blir 2019, 2020 eller ännu senare.

Uselt, märkligt och ljus i mörkret

"Snöplig förlust mot Häcken", skriver hemsidan om gårdagens match. Knappast med sanningen överensstämmande. "Fullständigt rättvis förlust mot Häcken" vore betydligt mer passande. För visst har vi gjort många mindre bra insatser i år (inte minst på senare tid), men frågan är om inte gårdagens var den allra sämsta. Uselt passningsspel, viljelösa närkamper, ängslig offensiv och tama avslut. Häcken var kanske inte heller bra, men ändå minst en klass bättre.

Värvningen av Tryggvi Rafn Haraldsson framstår som allt mer märklig. Minns ni att vår ordförande Tony Karlsson talade om att han skulle fylla Sead Haksabanovics position? Om inte islänningen får en enda minuts speltid när vi spelar uselt, jagar mål och saknar flera ordinarie spelare – när tusan är det tänkt att han ska spela?

Finns det då några ljus i mörkret? Ja, två stycken: Gabriel Gudmundsson har tagit stora kliv, även om han fortfarande i mitt tycke brister en del i speluppfattning. Och bara en av våra närmaste konkurrenter vann. Att ta igen sex poäng på de kvarvarande åtta matcherna blir mycket svårt, men är inte omöjligt. Att ta igen nio poäng på åtta matcher hade i praktiken varit omöjligt.

Vem ska göra målen när Oremo är skadad?

Sead Haksabanovic är såld, Fredrik Olsson bortskänt till en konkurrent – och nu är Johan Oremo långtidsskadad. Det betyder att vi i truppen inte har en enda spelare som gjort mer än ett allsvenskt mål på hela säsongen. Ja, vi har faktiskt bara två killar som gjort mer än ett allsvenskt mål för HBK överhuvudtaget – de två backarna Jesper Westerberg och Fredrik Liverstam har gjort två var, men det senaste var för tre år sedan.

Målfattig handbollsmatch

0-0 slutade fotbollsmatchen mot Elfsborg. 0-1 slutade handbollsmatchen. Issam Jebali måste vara en av få fotbollsspelare som får passningspoäng för att ha passat fram bollen med armen.

Och så samtidigt: Giffarna vänder med 10 man. Nådastöten för vår allsvenska existens?

Säkert steg till gruppspel

I allsvenskan har vi inte vunnit på bortaplan sedan 2014, men i cupen går det bra. 3-1-segern mot Kristianstad var precis så stabil och säker som man kunde hoppas på. Även om skåningarna fick reducera en gång var de aldrig nära att hota. Och nu blir det gruppspel i vår nästa år också. Härligt.

Två man var inblandade i alla tre målen: Höskuldur Gunnlaugsson – och Marcus Johansson!

För övrigt helt obegripligt att HBK:s hemsida den här veckan inte verkar ha skrivit ett ord om matchen, varken före eller efter avspark. Våra motståndare i tredjedivisionen hade två införtexter och en kort rapport efteråt.

HP:s artikel höll inte heller riktigt klassen: det var inte Marcus Johansson som spelade fram första målet (det var Pontus Silfwer, Johansson bara släppte inspelet förbi sig), det var inte "flipperspel i straffområdet" före mål två (det var tre snygga passningar från HBK) och det var inte Marcus Johansson som brände ett bra läge efter hörna (det var Marcus Mathisen).

Sålde vi allsvenska kontraktet till West Ham?

Efter krossen av J-Södra hoppades jag och alla andra HBK:are att vi äntligen skulle få lite luft under vingarna. Istället: säsongens kanske två sämsta insatser och följaktligen två nya förluster mot Sirius och Djurgården. Det har känts fullständigt bedrövligt. Visst kan man hävda att vi bara förlorade med uddamålet mot Djurgården, men det smickrande resultatet berodde enbart på de två målvakterna.

Så vad är det då som hänt? Tyvärr tror jag att vi kan ha sålt det allsvenska kontraktet när Sead Haksabanovic gick till West Ham. Inte så att tonåringen alltid varit bäst på plan i år – långt därifrån – men med Haksabanovic på banan visste motståndarna att de aldrig visste vad som kunde hända. De var tvungna att alltid hålla koll på HBK:s nummer 10. Den dimensionen har helt försvunnit i de senaste matcherna. Våra fyra sommarnyförvärv kan säkert alla vara habila spelare, men de är inte i närheten av Haksabanovics briljans. Fast nog kommer vi att kunna dominera superettan 2018.

Men visst – vi ska inte måla fan på väggen ännu. Sundsvall verkar vara nästan lika usla och kanske kan vi kravla oss upp på kvalplats. Och kval brukar ju gå bra.

Och så hoppas jag att vi kan spräcka förlustsviten mot tredjedivisionslaget Kristianstad imorgon. Kul att cupmatchen sänds på webben, eftersom jag tyvärr inte hinner dit i tid.

Vi skjuter – Maholli gör mål

En vecka fick man vara glad – sedan tog den stora dysterheten över igen. Vi har 14 skott på mål, varav 9 på mål, men är inte i närheten av hitta målet. Sirius skjuter faktiskt färre skott, men utmanövrerar oss fullständigt taktiskt. Uppsalaborna har nu vunnit både hemma och borta mot oss två år i rad. Hoppas att vi kan bryta den trenden nästa år, om vi nu klarar oss kvar i allsvenskan.

Och även det var trist att vi förlorade så unnar jag faktiskt Shkodran Maholli att vara glad. Han har haft det riktigt tufft i karriären och det är bara så synd att målskyttet aldrig lossnade hos oss.

En annan som haft det tufft är Ivo Pekalski. Riktigt trist för honom att han – när han till slut får chansen som utlandsproffs – återigen skadar knät. Men för vår del var det tur att inte skadan kom för en vecka sedan...

Isländsk landslagsman Seads ersättare

En 20-årig islänning som redan spelat i a-landslaget – ja, Tryggvi Hrafn Haraldsson låter som en helt okej ersättare till Sead Haksabanovic. Och välbehövligt att bredda truppen, som var riktigt tunn efter att Haksabanovic och Pekalski flyttat till England.

Och så har dessutom Jonatan Svedberg förlängt och Oscar Petersson flyttats upp i a-truppen. Riktigt bra. Att Simon "Lill-Hacke" Andersson flyttar till Göteborg för studier är inte lika roligt, men man kan ju inte få allt.

Ska bli riktigt intressant att se hur startelvan formeras på lördag. Kan det bli debut för både Pontus Silfwer och Tryggvi Hrafn Haraldsson kanske?

Ivo följer Sead till England

Det går knappt en dag utan transfernyheter som rör HBK – idag blev Ivo Pekalski klar för Oxford. Det är helt okej att casha in för honom, särskilt som det finns kapabla ersättare i exempelvis Marcus Mathisen. Men truppen är riktigt tunn nu och även om rubriken här säger att vi inte ska värva så säger Tony Karlsson något annat i själva artikeln. Vi har ju trots allt släppt sex spelare det här transferfönstret, varav hela fem är mittfältare, och bara hämtat in tre, varav två mittfältare.

Tony Karlssons uttalanden är för övrigt ganska ofta motstridiga, till exempel säger han idag till Fotbollskanalen att det vi har gjort under transferfönstret tidigare inte har haft någon koppling till Haksabanovic-affären överhuvudtaget, medan han i HP säger att Silfwer-värvningen gjordes med baktanken att Pekalski och/eller Haksabanovic kunde lämna.

Och så har Alexander Arvidsson skadat knät igen och måste opereras. Det är hans fjärde knäskada på två år och tyvärr tvivlar jag på att han någonsin kommer att spela i HBK igen.

Tack för allt, Sead!

Så har han då till slut lämnat oss – Sead Haksabanovic går till West Ham. Närmare 35 miljoner kronor (gissningsvis 3,5 miljoner euro) och en vidareförsäljningsklausul är fina pengar. Men vi kommer att sakna dig något enormt, Sead. Stort tack för dina insatser på plan och för ditt stora HBK-hjärta. Du är en sann HBK-hjälte.

Nu väntar ett riktigt viktigt arbete för HBK-ledningen. Hur ska miljonerna förvaltas på bästa sätt? Ska vi satsa hårt på att klara oss kvar med ytterligare några namnkunniga nyförvärv? Eller ska vi ge den nuvarande truppen chansen att klara kontraktet och i värsta fall börja om i Superettan med en riktigt solid ekonomi?

Intressant för övrigt att det blir just West Ham, Fredrik Ljungbergs gamla klubb, för Sead. Men blåste inte The Hammers oss på utbildningsbidraget den gången?

Kvick-Silverholt flyttar norrut

Simon Silverholt har tillhört HBK:s a-trupp i fem säsonger. Under dessa fem år har vänsterspringaren bara gjort 31 seriematcher, varav endast sex i startelvan. Visst har han talang och intressanta spetsegenskaper, men tyvärr också en kropp som uppenbarligen inte håller för elitfotboll. Helt rätt att låta honom åka E6 norrut alltså.

En storseger och en taktisk triumf

Efter sju bedrövelser (oavgjorda) och nio sorger (förluster) fick vi igår äntligen uppleva segerns sötma igen. Och som vi fick göra det – mål på mål på mål på mål på mål på mål.

J-Södra må ha varit usla och vi må ha haft en del flyt, men storsegern kan också beskrivas som Igor Kruljs taktiska triumf. Han hade sina två värvningar i startelvan och fick se nyförvärven leverera tre mål, han satte Kosuke Kinoshita på högeryttern för första gången och belönades med tre assist från japanen, han tog in Andreas Bengtsson i laget igen och fick ett mål och ett assist från vänsterbacken, han petade lagkaptenen Fredrik Liverstam och tackades med stabilt försvarsspel från det unga mittbacksparet Alexander Berntsson och Marcus Johansson, han lät Ivo Pekalski få fortsatt förtroende trots att Marcus Mathisen var tillgänglig igen och fick se mannen från Lund göra en stormatch på innermittfältet, han lät Sead Haksabanovic fortsätta centralt där han trivs som bäst och fick se en supertalang på ordentligt spelhumör. Ja, Krulj är, som jag noterat ett par gånger tidigare, inte rädd för att gå sin egen väg och just nu känns det som att det kommer att bli väldigt spännande att följa med på hans resa.

Lite smolk i glädjebägaren idag dock, när våra närmaste konkurrenter dels fick gratispoäng på årets mest bisarra straff, dels avgjorde i slutsekunderna. Nåja, vi får väl se till att ta de 30 poäng som brukar krävas för att klara kontraktet. Spelar vi som igår är det långt ifrån omöjligt.

För övrigt sägs Ivo Pekalski vara på väg till Pep Clotet Ruiz klubb Oxford. Och den här gången ska vi faktiskt få bra betalt. Det förklarar värvningen av Pontus Silfwer – både behovet av en ny innermittfältare och det faktum att vi hade råd att köpa loss honom.

Blir Silfwer en guldklimp?

Säga vad man vill om Igor Krulj, men rädd för gå sin egen väg är han uppenbarligen inte. De senaste veckorna har vi släppt iväg två spelare gratis till klubbar som ligger högre upp i allsvenskan – klubbar som uppenbarligen värdesätter dessa spelares kvaliteter. In kommer istället en 25-åring som aldrig någonsin spelat i en högstadivision. Han får ett långtidskontrakt och beskrivs som "en önskevärvning för Igor".

Nåja, jag hoppas såklart att Igor vet vad han gör, och Pontus Silfwer verkar ju ha varit framgångsrik i Norge. Det ska bli spännande att se vad han kan göra för avtryck.

En bonuspoäng i Jämtland

Två man i centrallinjen borta till en bortamatch mot ett lag på övre halvan som ännu inte förlorat på hemmaplan – då är en poäng verkligen en fin bonus. Även om Östersund hade de klart hetaste chanserna så höll vi spelet väl uppe, inte minst i första halvlek.

Men 0-0-resultatet illustrerar också tydligt att det är den svaga offensiven som gör att vi ligger där vi ligger – det är bara sju lag som har släppt in färre mål, men inget som gjort färre. Kan Höskuldur Gunnlaugsson, med fyra assist i sista matchen på Island, vara nyckeln till trepoängarna? Låt oss hoppas det.

Intressant för övrigt att vi mött Östersund tre gånger i år och fortfarande inte förlorat.

Högre eller lägre nivå, Tony?

En vass isländsk vänsterytter som är på "en helt annan nivå än Kristinn Steindorsson när han kom hit". Så beskriver vår ordförande/manager vårt färska nyförvärv Höskuldur Gunnlaugsson. Med tanke på att vi dessutom skeppat iväg tre spelare gratis för att få hit honom så är det omöjligt att inte få höga förväntningar på en isländsk vulkanexplosion på vänsterkanten i höst.

Men Tony Karlssons ord är en sak, statistiken säger något annat. Likheterna mellan Kiddi och Gunnlaugsson är många – både är alltså vänsteryttrar, båda kommer från Breidablick och båda har blivit utsedda till årets unga spelare på Island. Men medan Kiddi hade gjort 31 mål på 72 matcher i isländska ligan när han kom hit så har Gunnlaugsson bara nätat 11 gånger på 67 matcher. Är detta verkligen "en helt annan nivå än Kristinn Steindorsson när han kom hit"? För du talar väl inte om en lägre nivå, Tony?

Men nej, jag väljer jag naturligtvis att hoppas på succé. Och som en bonus: med Gunnlaugsson på vänsterkanten kan dessutom kanske Sead Haksabanovic ta över som släpande anfallare och äntligen få komma med mer i spelet igen.

Vi skänker konkurrenten offensiv spets

Vi släpper säsongens bästa målskytt till en bottenkonkurrent! Och vi gör det av allt att döma gratis! Ett obegripligt beslut. Tony Karlsson snackar om att vi har flera alternativ på Fredrik Olssons position, men faktum är ju att han är den enda av anfallarna (nyförvärvet Johan Oremo borträknat) som har levererat i år. Jönköping Södra är dessutom en av få räddningsplankor vi har kvar. Gör Fredrik Olsson några mål för J-Södra i höst så att de kan hålla sig före oss i tabellen får vi bittert ångra vår småsnålhet – för vad gör det att vi sparar ett par hundra tusen i lön om vi trillar ur allsvenskan? Det bästa vore givetvis att behålla Olsson som en joker under hösten eller – i andra hand – släppa honom till en klubb i superettan eller utlandet.

Däremot är det helt okej att Alexander Henningsson lämnar. Henningsson har aldrig varit mer än en komplementspelare i HBK och i år inte ens det.

Och visst kan det kännas spännande också – för nu bara måste det ju komma fler nyförvärv.

Oremo visar klassen

Johan Oremo visade genast sin klass. Medan våra andra anfallare behövt mängder med heta chanser för att göra mål så fixade han nätkänning på något som inte ens var en halvchans.

Men matchen som började så mycket i dur höll på att sluta ordentligt i moll, efter reducering, kvittering och utvisning. Sundsvall valde dock att inte försöka anfalla trots en man mer och så fick vi ännu en gång uppleva en oavgjord match.

Vi fick också uppleva ett riktigt piggt inhopp av Kosuke Kinoshita. Förhoppningsvis kan han börja leva upp till förväntningarna som han byggde upp under försäsongen.

För övrigt tycker jag att HP är riktigt njugga mot HBK:arna i poängsättningen i den så kallade Boljakten. Sju av elva spelare i startelvan får bottenbetyget 1 boll efter en oavgjord match där vi varit laget som skapat flest chanser, trots en man mindre halva andra halvlek.

Men, oj, vad jag längtar efter en seger nu!

Vi säger hej då till Asaad

Rebin Asaad går till Hammarby. Det är bara att hålla med Jesper Jansson om att det är en "udda" värvning, eftersom Asaad varit fjärdeval hos oss och nu ska konkurrera i ett lag högre upp i tabellen. Visst är han teknisk och bra på att transportera bollen, men problemet har varit att han ytterst sällan skapat något av sina bolltransporter – han har inget vidare skott och hittar sällan några avgörande passningar.

Nåväl, måhända finns ändå bara vinnare här: Hammarby gör säkert rätt som ser honom som en långsiktig värvning med utvecklingspotential, HBK gör rätt som släpper honom eftersom vi har hård konkurrens på innermittfältet plus en trio talanger där bakom och Asaad gör rätt som ger sig själv chansen till en nystart. Fast visst kunde Hammarby ha fått betala en liten slant i alla fall.

Oremo utmärkt värvning

Vi ligger på kvalplats och vi gör det framför allt eftersom vi är sämst i allsvenskan på att göra mål – och så värvar vi en spelare som visat sig vara skicklig på att hitta målet i allsvenskan i allmänhet och i lag som kämpar i botten i synnerhet. Ja, att hämta in Johan Oremo är faktiskt bland det bästa vi kan göra just nu. Visst kan man tycka att en miljon för en spelare som fyllt 30 år är mycket, men gör han målen som får oss att klara kontraktet är det riktigt väl investerade pengar.

HP-klass på HBK

Igor Kruljs smekmånad är över. HBK stod för säsongens sämsta prestation när det betydde som mest. Kruljs taktiska drag att flytta på Aboubakar Keita – säsongens bästa utespelare – misslyckades fullständigt. Och dessutom plockade han ut Keita istället för att flytta honom till rätt position när vi behövde göra mål i andra halvlek. Ja, det var smått bedrövligt att se.

Ett bättre lag än Sundsvall hade punkterat matchen efter halva första halvlek, men eftersom Giffarna också är dåliga så hade vi chansen till poäng ända in i slutminuterna. Men efter det insläppta målet i början av andra halvlek dröjde det till slutminuterna innan vi fick något som liknade en målchans, och då var det ett långskott.

Ja, tyvärr höll HBK HP-klass idag – men otroligt nog ligger vi fortfarande på kvalplats, trots bara åtta inspelade poäng på halva säsongen. Jag gissar att det blir kval mot HIF i höst igen, så att vi får möta dem två år i rad precis som vi fick göra med Sundsvall 2012 och 2013.

Triss i HBK-fel av HP

HP har lyckats med mästerstycket att få in faktafel i tre HBK-artiklar i rad den här veckan.

Det började lite smått med att tidningen i tisdags påstod att Fredrikstad spelar i Norges tredjedivision – korrekt är andradivisionen. Det hade man kanske kunnat överse med, eftersom det inte har jättestor betydelse.

Dagen efter trappade man upp slarvet och påstod att Denni Avdic vann allsvenska skytteligan 2010, trots att det egentligen var Alexander Gerndt som gjorde det. Detta måste sägas vara ett ganska allvarligt misstag av en person som ska vara HP:s profilerade fotbollsskribent.

Men idag lyckas HP utklassa sina tidigare misstag och bygger en hel artikel på att Jesper Westerberg var med i kvalen mot Sundsvall både 2012 och 2013 – trots att han i verkligheten återvände till HBK 2013. Oj så pinsamt, HP och Jan-Owe Wikström!

Låt oss hoppas att HBK inte är lika slarviga som lokaltidningen i det kommande, extremt viktiga, dubbelmötet med Giffarna.

En betydligt intressantare trio

Det går knappt en dag utan nya uppgifter om spelare som HBK tittar på. Och dagens trio är betydligt intressantare än gårdagens. Det handlar om tre välkända svenska anfallare: Johan Oremo, Dardan Rexhepi och Denni Avdic.

De två förstnämnda har vi varit på jakt efter tidigare och jag har ett vagt minne av att Avdic också nämndes i HBK-sammanhang innan han skrev på för Bröndby som tonåring 2004. Det är också Avdic som för mig känns mest spännande – det handlar ju om en riktigt talangfull spelare, även om han bara fått målskyttet att lossna under en säsong som senior (HP har dock fel när tidningen påstår att han vann allsvenskans skytteliga 2010, rätt är att han kom tvåa).

Även Admir Bajrovic i Öster ryktas vara aktuell, men han är nog mest tänkt att stå på tillväxt i så fall. Bajrovic har inte ens lyckats slå sig in i farmarklubbens startelva i år.

Test av trio

Henrik Ojamaa fick nej enligt HP, men KvP påstår att han fortfarande kan bli aktuell. Samtidigt dök tre nya namn dök upp på dagens U21-match: de två ytterbackarna Benjamin Colic och Kevin Wright samt yttermittfältaren Rene Mihelic.

Colic har spelat flera år i Bosniens högstaliga och gjort flera matcher i landets ungdomslandslag, Wright har en bakgrund i Chelseas ungdomsled men senast i norska andraligan (HP:s uppgift om tredjeligan är felaktig) medan Mihelic gjorde några landskamper för Slovenien för ett decennium sedan och har kuskat runt i olika mindre nationers förstaligor de senaste åren. Inte alltför spännande alltså, men å andra sidan lär de inte kosta något i övergångssumma. HP ger inget egentligt omdöme om spelarna, men Glenn Abrahamsson plussar för Wright och Mihelic. För egen del hoppas jag dock på att vi väljer att värva spelare som verkligen kan lyfta oss, och det har jag svårt att se någon i denna trio gör – då är nog Ojamaa ett bättre val.

Krulj obesegrad och Jönsson till Japan

Ännu en match mellan ett gult och ett blått lag, ännu en match som kunde slutat hur som helst, ännu en match som vi säkerligen förlorat med uddamålet i våras – men Igor Krulj vet ännu inte hur det känns att lämna planen med noll poäng som huvudtränare i HBK.

Med tanke på hur matchen utvecklade sig är jag riktigt nöjd med en poäng, men det kändes som att vi hade mängder med fina lägen där den sista touchen och sista passningen är något slarvig. Och såg ni hur arg och besviken en omarkerad Sead Haksabanovic blev när Gabriel Gudmundsson valde att skjuta i slusekunderna istället för att passa honom? Där kunde vi fått första bortasegern mot IFK Göteborg sedan år 2000 och första allsvenska bortasegern överhuvudtaget sedan 2014...











Dagens andra stora nyhet är så klart att Janne Jönsson lämnar klubben på riktigt. Förklaringen att han släppte tränarsysslan för att kunna fokusera på transferbiten ekar därmed ännu mer ihåligt – det är ju precis nu när transferfönstret öppnar som vi hade behövt en manager. Å andra sidan är det nog bara bra att Igor kan fortsätta med sitt förändringsarbete i den riktning som han själv vill, utan att behöva visa hänsyn till sin företrädare.

Samtidigt vill jag tacka Janne Jönsson för hans insatser i klubben under den här sejouren. Någon succé blev det verkligen inte, men inte heller det fiasko som många vill få det till. HBK av idag har en bättre och – framför allt – betydligt mer utvecklingsbar trupp än vad vi hade när Janne Jönsson fick jobbet i slutet på 2014. Och, bland annat tack vare att Jönsson tidigt släppte fram Sead Haksabanovic, har vi också en betydligt ljusare ekonomisk framtid.

Krulj vill ha Ojamaa

I HP säger Igor Krulj att han inte vill uttala sig för mycket om Henrik Ojamaa eftersom esten fortfarande tillhör en annan klubb. I praktiken betyder det: "Vi vill gärna ha honom, men vill inte säga det för då kan han bli dyrare".

För övrigt kan vi glädja oss åt att både AFC och KFF kammade noll denna omgång. Extra viktigt eftersom våra två närmaste konkurrenter kommer att få minst fyra poäng de kommande två omgångarna.

Nja till Ojamaa

Henrik Ojamaa är första realistiska namnet som dyker upp i HBK:s silly season (Emir Kujovic räknar jag tyvärr bort).

På Himlen är Blås forum verkar folk ganska entusiastiska, men för egen del känns det mer tveksamt. Ojamaa sägs vara en poängspelare, och har visserligen stått för några mål och assist i skotska ligan, men mitt första intryck är snarare att det är en riktig hoppjerka som lämnar klubb efter klubb – 17 klubbyten på tio år är rätt anmärkningsvärt, även om flera är lån. Och visserligen har han spelat 27 landskamper – men på dem stått för noll mål och en ynka assist. Dessutom minns jag andra offensiva estländare som Ingemar Teever och Tarmo Neemelo, som inte alls lyckades i allsvenskan.

För övrigt antyder Janne Jönsson att vi även kan komma att släppa fler spelare förutom Sead Haksabanovic under transferfönstret. Ska vi gissa att Alexander Henningsson, med noll starter i år och senaste matchen till och med utanför 18-mannatruppen, går tillbaka till Öster? Det blir ju inte heller lättare för honom eftersom vi uppenbarligen är på jakt efter nya spelare på hans position.

Igor förändrar i det tysta

Tränarbytet hade onekligen byggt upp en stämning av nystart för HBK inför matchen mot Elfsborg. Och därför var det riktigt viktigt att vi fick med oss en poäng igår. Samma sådant resultat som vi brukade vi få i våras – uddamålsförlust trots en bra prestation – hade fått hela nysatsningen att pysa ur. Och visst, vi hade chanser att avgöra, men det hade sannerligen Elfsborg också, så att kalla det en poäng med mersmak är att ta i.

Hittills har tränarbytet motiverats på ganska ett vagt sätt, typ: vi kände att något behövde göras, och valde att plocka upp vår assistent i brist på annat. Få officiella ord om vad Igor Krulj egentligen kan tillföra eller vad som ska förändras jämfört med Janne-perioden. Men kanske är det bättre att inte orda så mycket offentligt, för det verkar som att Krulj faktiskt genomför ordentliga förändringar i det tysta. Alexander Berntsson fick till slut chansen från start, den nya 4-2-3-1-uppställningen med en tillbakadragen Alexander Ruud Tveter kändes intressant, en av tränarna ser matchen från nytt perspektiv, spelarna får fler och hårdare träningar och dessutom spelas träningarna in så att spelarnas prestationer där kan analyseras – ja, det är faktiskt en smärre revolution som Igor har genomfört, låter det som. Låt oss hoppas att de tysta förändringarna kan leda till trepoängare framöver.

Janne petas – in kommer Igor!

Janne Jönsson får stiga åt sidan som tränare och in kommer Igor Krulj. Väldigt överraskande – och ändå inte, med tanke på Tony Karlssons sågning häromdagen.

Det här påminner inte så lite om 2011. Då hade vi också en namnkunnig tränare, ett lag med inlånade utländska spelare som denne tränare tagit in, ett bra spel men få inspelade poäng under våren, valde att kicka tränaren under sommaren och tog in en oerfaren ung ersättare från de egna leden. Resultatet blev inte jättebra: Jens Gustafssons halva 2011 var till och med sämre än Pep Clotets. Låt oss verkligen hoppas att Igor Krulj lyckas bättre!

För övrigt kan vi konstatera att tränarbyten inte gett någon positiv effekt i HBK sedan vi lade oss till med vanan att kicka tränaren. Det blev inte bättre när Lasse Jacobsson ersatte Janne Andersson, det blev inte bättre när Pep Clotet ersatte Lasse Jacobsson, det blev inte bättre när Jens Gustafsson ersatte Pep Clotet och det blev inte bättre när Janne Jönsson ersatte Jens Gustafsson. Återigen – låt oss hoppas att Igor Krulj bryter mönstret!

Janne Jönsson blir nu manager. Det låter mest som att man skapar en roll åt honom eftersom man ändå ska betala hans lön i ett halvår till, precis som man var tvungen att göra med Lasse Jacobsson efter att han fått sparken.

Klarar Keita kontraktet?

Plötsligt ser förutsättningarna för att HBK ska klara kontraktet betydligt bättre ut, för Aboubakar Keita blir kvar i HBK hela 2017. En riktigt positiv överraskning.

För övrigt tycker jag att Tony Karlsson sågar Janne Jönsson ordentligt i dagens HP när han mer än antyder att HBK:s träningar är för mesiga. Intressant, minst sagt – dels sakfrågan i sig, dels att vår ordförande säger det offentligt.

Uppehåll på nedflyttningsplats

Det var en match vi skulle avgjort redan i första halvlek. Under matchen hade enbart Fredrik Olsson fler heta målchanser än vad hela Sirius lag hade. Och ändå förlorar vi – dessutom på övertid. Så tungt.

Men egentligen har det sett ut så här i åtminstone en månad nu. Det krävs otroligt många chanser för att vi ska göra mål, medan motståndarna är betydligt skarpare framför målet. Resultat: fyra uddamålsförluster på de fem senaste matcherna.

Så vad göra? Sparka Janne, ropar flera. Jag har svårt att se att det skulle göra så stor skillnad. Det är ju inte så att vi är utspelade. Huvudanledningen till att vi ligger där vi ligger är att vi inte har skärpan framför mål. Kanske är det helt enkelt så att våra offensiva krafter inte håller tillräcklig klass. Alexander Ruud Tveter är stark, men trubbig, Sead Haksabanovic är gudabenådad, men ofta osynlig och på sistone ack så frustrerad, Fredrik Olsson nosar upp mängder med målchanser, men sumpar de flesta, Kosuke Kinoshita har inte gjorts någon glad hittills, Nikolai Alho är ojämn och osäker. Kan vi i sommar få in en injektion av samma typ som Matthew Rusike var 2015 – ja, då kan vi fortfarande vända det här. För som tur är så har ju både Kalmar och AFC också plockat riktigt få poäng i vår.

Blir det Seads avskedsföreställning?

Imorgon är det dags för vårsäsongens sista match – och kanske den sista matchen på svensk mark för Sead Haksabanovic på många, många år. Vår supertalang kan mycket väl komma att säljas utomlands under uppehållet och kommer inte heller att återvända till Sverige för landskamper – han har ju tyvärr valt Montenegros landslag. Vågar man hoppas att Sead bjuder oss mål och seger i sin avskedsföreställning?

Och för Aboubakar Keita är det antagligen redan slutspelat i HBK. Han är skadad och lånet går ut efter vårsäsongen. Det vore verkligen glädjande om vi kunde förlänga det, men jag tror att våra chanser är små.

En annan tonåring i huvudrollen

Visst hade vi gärna tagit en seger, visst var det nära att det vi tog den och visst hade det varit rättvist. Men vi kunde faktiskt ha förlorat också och Isak Pettersson är utan tvekan dagens poängräddare. Härligt att ha en ny stormålvakt på gång.

Aboubakar Keita återigen dominant på mittfältet och jag hoppas verkligen att han kan vara kvar i höst. Tony Karlsson säger att vi ska värva i sommar oavsett och då hoppas jag på en vass anfallare. Å andra sidan – en sådan värvning hoppas man väl alltid på.

Men varför vill Kvällsposten få det till att Sead Haksabanovic måste lämna nu i sommar genom att antyda att han "behöver en bättre miljö för att ta nästa kliv"? Brukar man inte snarare säga att unga spelare ska vänta med en flytt till en större liga till dess att de har gjort någon eller några allsvenska säsonger och dominerar i den inhemska ligan? Det kan vi tyvärr inte ens med bästa vilja påstå att Haksabanovic har gjort i vår.

Förlust igen – men nytt hopp

Häcken borta är en match som jag nästan förutsätter att vi ska förlora. Och så blev det ju, även om vi var hyfsat nära att få in en kvitteringsboll i slutet. Men Häcken var klart bättre än vad vi var, så det är inte mycket att säga om förlusten.

Bäst i HBK var som vanligt Aboubakar Keita. Därför innehöll dagen även ett trevligt – och på sikt kanske riktigt viktigt – HBK-besked: Keita säger sig vilja stanna i klubben i höst. Med honom i laget skulle jag säga att våra möjligheter att klara kontraktet ökar betydligt.

Och så gratulerar vi Fredrik Olsson till hans första allsvenska mål någonsin efter sisådär tusen Superettanstrutar.

Stöttepelarna sviker

Visst, det blev till slut ett HBK-mål, men i övrigt var det inte mycket att glädjas åt idag. Och även om vi möjligen inte har fått så många poäng som vi förtjänar så måste vi också börja se sanningen i vitögat: det kommer att bli en tuff strid om vi ska klara kontraktet.

Och det är kanske framför allt de spelare som vi trodde skulle hålla god allsvensk klass som inte riktigt levt upp till förväntningarna. Inför säsongen såg jag fyra spelare som mer eller mindre givna: Sead Haksbanovic, Fredrik Liverstam, Marcus Mathisen och Ivo Pekalski. Om vi ska vara ärliga har åtminstone de tre förstnämnda presterat sämre än jag hade förväntat mig: Haksabanovic har synts mer i mediers hyllningsreportage än på planen, Liverstam är inte alls så dominant som tidigare år och Mathisen verkar helt ha tappat formen, kanske för att han ständigt flyttas runt på planen. När de här stöttepelarna inte levererar som förväntat så räcker det inte att de på förhand osäkra korten (som Isak Pettersson och Marcus Johansson) har gjort det helt okej.

För övrigt var Kosuke Kinoshitas reducering idag första gången sedan den 22 september förra året som någon HBK-spelare utanför kvartetten Alexander Ruud Tveter, Fredrik Olsson, Sead Haksabanovic och Marcus Mathisen nätade i en tävlingsmatch. Sedan dess har vi (före dagens match) spelat 18 tävlingsmatcher och gjort 20 mål, om jag räknat rätt.

Skadefri trupp med två skador

HBK har "en skadefri trupp", hävdar HP. "Ett skadefritt HBK tar emot Bajen", skriver officiella hemsidan i sin rubrik. Jag undrar hur våra skadade spelare Simon Silverholt och Alexander Arvidsson tolkar det – de räknas kanske inte som medlemmar i truppen?

Hundraprocentig dansk och hederliga jämtar

Mads Roerslev Rasmussen lämnar HBK som en vinnare – hans enda match slutade ju med seger. Men riktigt tråkigt att han försvinner. Och jag undrar faktiskt hur man kan missa att fylla i rätt födelsedatum i övergångspapper – sådant måste självklart dubbel- och trippelkollas. Men heder åt Östersund som valde att inte överklaga.

Fem matcher utan mål nu – blir det Andreas Bengtsson som står för den förlösande fullträffen på söndag?

Effektiva kalmariter

Vi gör ingen bra match idag. Det gör inte heller Kalmar. Ändå vinner de komfortabelt. Förklaringen är enkel: de gör mål på sina chanser. Eller – de behöver inte ens en chans för att göra mål, som i fallet med det första målet. Mål nummer två var en fin, men feldömd frispark. Effektivt.

Vi skapar faktiskt fler heta chanser än kalmariterna, som till exempel Fredrik Olssons snabba skott (det var INTE Tveter, HBK) från några meters håll i slutet och läget när Marcus Johansson helt ren i straffområdet skyfflade bollen över. Men vi gör inte mål. Och det är ju det fotboll går ut på.

Alexander Ruud Tveter och Sead Haksabanovic fixade några strutar i inledningen av säsongen, men det känns som att motståndarna ligger hårdare på dem nu och det räcker inte att förlita sig på den duon. Kan någon annan stiga fram? Idag var Kosuke Kinoshita bedrövlig. För egen del tror jag att 4-5-1 med Aboubakar Keita på plan är det bästa för oss just nu – ivorianen hotar offensivt på ett helt annat sätt än våra andra innermittfältare gör.

Visst var det straff – för HBK

Visst var det rätt att blåsa straff igår. Till exempel här. Eller kanske här. Men definitivt inte här.

Nåja – nu är matchen spelad, poängen utdelade och jag väljer att fokusera på det positiva. Vi gör en riktigt fin insats, är fortsatt stabila bakåt och flera unga spelare med liten eller ingen allsvensk erfarenhet har visat att de håller på den här nivån: Isak Pettersson, Marcus Johansson, Andreas Bengtsson, Adnan Kojic med flera.

Glädjande nog verkar även majoriteten av HBK-supportrarna se det positiva – det är inte mycket gnäll över att vi nu ligger på kvalplats, utan istället stolthet över spelet och insatsen mot Djurgården. Nu hoppas vi på seger mot bottenkonkurrenten Kalmar istället. Det ska bli intressant att se om Aboubakar Keita får en ny chans i startelvan, i så fall är det väl troligt att vi spelar 4-5-1 igen.

För övrigt är något märkligt med Mads Roerslev Rasmussen. KvP påstår att han inte spelat för att han varit sjuk, medan HP hävdar att det beror på något slags pappersstrul.

Två nollor och en märklig statistik

HBK:s 4-5-1-uppställning såg spännande ut i förväg. Men särskilt spännande blev det inte. Eller ja – matchen var ju spännande eftersom det var jämnt, men HBK:s offensiva spel var inte glimrande. Förklaringen är kanske så enkel som att varken Alexander Ruud Tveter eller Sead Haksabanovic hade någon större dag. Å andra släppte vi heller inte till särskilt mycket bakåt och en poäng på bortaplan mot en förmodad bottenkonkurrent kan visa sig väldigt värdefullt när allsvenskan summeras i november.

En detalj som stör mig något är att matchstatistiken i allsvenskan verkar vara lika slarvig som i superettan. HBK:s farligaste chans på hela matchen, Nikolai Alhos frispark som tippades i stolpen, finns överhuvudtaget inte med bland HBK:s registrerade avslut. Inte heller andra halvleks farligaste HBK-chans, Fredrik Liverstams klackförsök från nära håll som Tim Erlandsson räddade, verkar ha noterats korrekt av statistiken. Svagt.

Tio man i en timme – igen

Mot J-Södra lyckades ett tappert HBK ro hem en poäng trots tio utespelare, men mot svenska mästarna blev det inte oväntat för svårt. Jag påpekade redan efter förra matchen att våra nyförvärv från utlandet kanske inte riktigt anpassat sig till den svenska domarnivån, men nu skulle jag gärna se att vi lade oss av med ovanan att ge motståndarna en timme med fler spelare på plan.

Fram till Aboubakar Keitas utvisning påminde matchen dock mest inte om J-Södra-matchen utan om premiären mot Östersund. Motståndarna hade bollinnehavet, men skapade få chanser och HBK stack upp. Hur det hade slutat om vi haft 11 mot 11 på plan hela tiden är naturligtvis omöjligt att säga, men känslan var att det kunde blivit både en och tre HBK-poäng.

Och så vill jag lyfta fram två spelare som på förhand känts som svaga kort, men gjort det riktigt fint i säsongsinledningen: Isak Pettersson och Marcus Johansson. Jag har ju sagt att jag föredrar Alexander Berntsson framför Johansson, men i går visade den sistnämnde tydligt varför Janne har valt honom i säsongsinledningen. Men det vore onekligen skönt om Fredrik Liverstam kunde friskna till snart.

Bragden på Stadsparksvallen

Efter 51 minuter står det 0-2 och vi har en man utvisad – och så blir 2-2 slutresultatet! Det är inget mindre än en bragd av HBK. Och vi kunde till och med fått med oss tre poäng, med tanke på Alexander Ruud Tveters stenhårda skott som var på väg mot krysset och Sead Haksabanovics stolpskott. Fast en seger vore kanske för mycket och J-Södra hade i ärlighetens namn också chanser att avgöra.

Sead Haksabanovics allsvenska inledning är fantastisk. Jag visste naturligtvis att han var bra, men även om motståndet är tuffare än i fjol så har han utvecklats ännu mer och skapar ständigt chanser, trots att han tas väldigt hårt. Underbart att vi får njuta av honom i HBK-stället.

Även vår andra målskytt Alexander Ruud Tveter har tagit stora utvecklingskliv. Han är en grymt stark bollmottagare, kvick i fötterna och kan onekligen skjuta. Idag ett mål och en assist – nu toppar norrmannen poängligan i allsvenskan.

Och så måste vi lyfta fram Isak Pettersson. Inte nog med att han räddade en straff, han stod också för flera andra fina prestationer. Visst, kanske kunde han stoppat första målet, men nu känner jag mig trygg med att han håller i allsvenskan.

För övrigt är kan vi konstatera att tre av våra fyra nyförvärv från utlandet har dragit på sig kort trots att ingen av dem deltagit i mer än drygt en match. Kanske inte riktigt vana vid allsvenskans bedömningsnivå?

Bäst i Sverige!

Malmö FF, IFK Göteborg och Östersund – tre tippade topplag spelade under allsvenskans premiärdag. Men tabellen toppas av Halmstads Bollklubb. Vi är bäst i Sverige – i alla fall just nu.

Om vår seger idag var en överraskning för förståsigpåarna så var det knappast förvånande vem som stod för målet – några sekunder av fullständig briljans av Sead Haksabanovic.

Men det här var också en kollektiv och taktisk triumf. Haussade Östersund skapade knappt någonting och Isak Pettersson behövde nog inte göra en enda kvalificerad räddning för att hålla nollan i sin debutmatch.

Östersund ska för övrigt ha en eloge för att varken tränare eller spelare kommer med några bortförklaringar – ja, till och med supportrarna är mestadels goda förlorare.

Analys av truppen inför premiären

Imorgon är det dags – premiär mot Östersund, som av vissa till och med tippas vinna serien. Onekligen en utmaning. Och som vanligt inför premiären analyserar jag truppen. Precis som jag konstaterade förra veckan kan man säga att vi har två man på varje position, men konkurrensen ser ändå helt olika ut.

Målvakt
Våra två unga burväktare Malkolm Nilsson och Isak Pettersson har fått chansen i varannan match under försäsongen. Tyvärr kan man inte säga att någon av dem har imponerat överdrivet. Visst, det har inte varit så många rena tavlor eller bollar som de borde ha tagit. Och visst, deras spel med fötterna är långt bättre än vad Stojan Lukics var. Men de har inte levererat särskilt mycket av det som en nederlagstippad nykomling kanske har allra störst behov av: de där prestationerna eller enskilda räddningarna som kan vara matchavgörande. Så visst är konkurrensen hård och jämn här, men tyvärr inte på så hög nivå. Sammantaget tycker jag att Isak Pettersson varit något bättre under försäsongen och nu har Janne Jönsson också meddelat att det blir han som står imorgon.

Ytterback
Efter att danska lånet Mads Roerslev Rasmussen anslutit konkurrerar nu fyra man om två startplatser. Och jag skulle säga att de fyra är ganska lika – de har sina styrkor i offensiven, snarare än i defensiven. Vilket kanske inte är helt optimalt för ett tippat bottenlag, som snarare i första hand skulle behöva defensivt skickliga, svårpasserade ytterbackar.
Andreas Bengtsson har tagit hand om vänsterbacksplatsen under större delen av försäsongen och får nog ses som given där i premiären. Han är riktigt spännande, men också den ytterback som är mest utpräglat offensiv. Tyvärr händer det rätt ofta att han blir lättpasserad i defensiven.
På högerkanten är det betydligt mer ovisst. Jesper Westerberg har något som övriga ytterbackar inte har – rutin. Det kan behövas när truppen i övrigt är så orutinerad. Å andra sidan tycker jag att han fortfarande inte har kommit upp i den kapacitet som han hade före skadan 2015. Adnan Kojic är lovande, men ojämn, och har dessutom varit skadad nyligen. Min gissning är att 17-årige dansken Mads Roerslev Rasmussen får chansen mot Östersund. Han gjorde en helt okej debutmatch i a-laget, fick mycket beröm efter U21-matchen mot ÄFF, och hade knappast plockats in på ett korttidslån om han inte kunde gå in i startelvan. Offensivt har jag redan sett att han har kvaliteter, och kanske är han också stabil defensivt, även om jag tyckte att Elfsborgarna ibland smet förbi lite väl enkelt förra helgen.
Under försäsongen har också Marcus Mathisen spelat ytterback, men sedan landsmannen Roerslev Rasmussen anslutit lär den nödlösningen inte behövas.

Mittback
Lagkapten Fredrik Liverstam är i en klass för sig. Förlorar ytterst sällan en duell, sprider ett lugn omkring sig och spelar numera betydligt mer polerat än för några år sedan. I mitt tycke HBK:s viktigaste spelare om vi ska klara oss kvar.
Vem som spelar bredvid honom är mer oklart. HBK sägs ha varit på jakt efter Djurgårdens Marcus Hansson, men än så länge är han inte klar. Hur som helst är denna sista minuten-jakt ett tecken på att Janne Jönsson inte är nöjd med vad han har.
Marcus Mathisen var oftast mittback 2016, men har mest spelat på andra positioner hittills i år. Nu kanske han placeras här igen, när FCK-lånen har höjt konkurrensen på de andra positioner där han spelat (innermittfältare och ytterback). Tyvärr tror jag inte att det är hans optimala position i allsvenskan – hans mittbacksspel är möjligen något för riskabelt.
Om det inte blir Hansson eller Mathisen så står kampen mellan två egna produkter: Alexander Berntsson och Marcus Johansson. Jag har alltid föredragit Berntsson av dem – jag tycker att han har spetskvaliteter som Johansson saknar. Janne Jönsson har dock ofta gett Marcus Johansson chansen och min gissning är att det blir han som kompletterar Liverstam i premiären.

Yttermittfält
Sead Haksabanovic är given till vänster. Det har sagt otroligt många ord om vår supertalang och det är underbart att han stannar hos oss. Men jag är faktiskt lite tveksam till att han är så extremt avgörande för vår framtida allsvenska existens som många "experter" verkar tro. Det händer att han är näst intill osynlig i en match och försäsongen har visat skillnaden mellan att möta superettanförsvarare och allsvenska dito. Med detta sagt: jag tror naturligtvis också att Haksabanovic kommer att vara väldigt viktig för oss och fortsätter utvecklingen kan han snart vara dominant i allsvenskan.
Till höger på mittfältet har nyförvärvet Nikolai Alho efter en lite svag inledning imponerat mer och mer. Han är snabb, teknisk och har ett fint tillslag, både på rullande boll och på fasta situationer. Kanske kan han få ta hand om farliga frisparkar och inte bara hörnor?
Bakom dessa två finns unga, snabba Gabriel Gudmundsson, som känns riktigt spännande och är en perfekt spelare att slänga in i andra halvlek mot trötta försvarare. Vi har också habile Alexander Henningsson, mannen som aldrig spelar i samma serie två år i rad – en vana som han borde bryta nu. Och som en joker i bakfickan – åtminstone en match då och då – Simon Silverholt.
I premiären tror dock HP att ytterbacken Jesper Westerberg får chansen, när Alho är skadad. En klar försvagning, men kanske skadar det inte med lite extra defensiv rutin när vi möter ett så starkt lag.

Innermittfält
Ivo Pekalski växte under förra året och med en riktig försäsong i benen kan han kanske visa varför han blev årets nykomling 2010. Pekalski blir också – trots att han bara är 26 år – viktig med sin rutin. Jag har svårt att se honom hamna utanför startelvan, förutom vid avstängningar och eventuella skador.
Bredvid Pekalski har det under försäsongen sett som att Marcus Mathisen skulle placeras. Det tror jag hade varit Mathisens ultimata position, men i och med att Aboubakar Keita anslutit så kanske ivorianen tränger sig in här. Keita imponerade rejält under 45 minuter mot Elfsborg och det ska bli spännande att se vad han kan uträtta när han lärt känna lagkamraterna lite bättre. Han har dock tyvärr ännu inget arbetstillstånd och tippas missa premiären, vilket torde innebära att Mathisen spelar här.
Bakom dessa tre finns talangen Jonathan Svedberg, nyligen 18 år fyllda och med spännande utveckling framför sig. Vi har också Rebin Asaad, som är teknisk och skicklig på att transportera bollen, men tyvärr sällan ligger bakom några farligheter.
Alexander Arvidsson är långtidsskadad, men han kanske kan ta sig tillbaka och få speltid under andra halvan av säsongen.

Anfall
Här är det stenhård konkurrens. 2016 års succéduo Alexander Ruud Tveter och Fredrik Olsson ska bevisa att de håller i allsvenskan och försäsongen tyder på att de kan lyckas. Japanen Kosuke Kinoshita utmanar och har även han stått för fina prestationer under försäsongen – när han nu kunnat vara med. I dagsläget känns det svårt att veta vilka två som får chansen från start mot Östersund, men ART tycks vara ett litet steg före de andra två och jag blir förvånad om han får nöta bänk. Hur som helst är det en angenäm upplevelse att ha hård konkurrens om anfallspositionerna – det har vi inte varit bortskämda med under senare år.
Förutom den nämnda trion så kan naturligtvis även Sead Haksabanovic spela här. Och så kommer måhända Rasmus Wiedeshem-Paul tillbaka från sitt lån i sommar – har han fått speltid i Landskrona Bois under våren så kanske han har utvecklats tillräckligt för att få speltid även hos oss.
Längst bak i kön hittar vi Ardian Berisha, som även han varit aktuell för utlåning, och antagligen får svårt att få någon speltid i år också.

Så hur går det då imorgon? Ja, inte ens en optimist som jag vågar tro på seger, särskilt inte utan spetsiga nyfärvärven Alho och Keita. 2-2 kanske?

För övrigt är jag riktigt glad att den nya HBK-hymnen är av så mycket högre klass än de låtar som spelats på Örjan tidigare.

På jakt i sista minuten

In i det sista försöker HBK förstärka truppen. Djurgårdens mittback Marcus Hansson sägs vara intressant för oss, men samtidigt skriver Sportexpressen att ingenting talar för att övergången blir av. Hansson har tidigare varit lagkapten i Gefle, men var då mittfältare. Han kan säkert ge oss välbehövlig rutin i backlinjen, men intresset får också ses som en ordentlig misstroendeförklaring mot våra egna produkter Marcus Johansson och Alexander Berntsson.

Hädiska Aftonbladet

Aftonbladet har släppt en bilaga inför allsvenska starten. Bilagan kallas Fotbollsbibeln. Med dessa anspråk på att förmedla Guds ofelbara ord om den svenska fotbollen ställs vissa krav. Men Aftonbladet väljer att häda vår klubb å det grövsta genom att publicera extremt alternativa fakta om vår historia.

Spetsiga lån men trubbigt HBK

Visst, det blev förlust mot effektiva Elfsborg och vi har inte vunnit en enda match mot allsvenskt motstånd på försäsongen, men spel- och chansmässigt var vi minst lika bra som Elfsborg.

Mer spännande än resultatet var att få se FCK-lånen. I U21-matchen i måndags övertygade Mads Roerslev, medan Aboubakar Keita mer blandade och gav.

Nu var det tvärtom: Keita imponerade ordentligt under den halvlek som han spelade – bra bollvinnare, snabba förflyttningar och riktigt fina passningar. För första gången på flera år känns det som att vi har en innermittfältare som kommer att skapa många chanser framåt. Roerslev såg också spännande ut, men hade vissa problem defensivt, i alla fall i första halvlek. Å andra sidan är det långt ifrån säkert att någon av högerbackskonkurrenterna hade gjort det bättre.

Sammantaget kan man konstatera att båda FCK:arna ser ut att inte bara bredda utan även spetsa truppen och det skulle inte förvåna om duon finns i startlevan mot Östersund på lördag.

Två spelare på varje position

Att "två spelare på varje position" är idealiskt är ett mantra som hörs rätt ofta. Och "två spelare på varje position" är precis vad vi har efter lånen av FCK:arna Mads Roerslev och Aboubakar Keita.

* Två målvakter slåss om att få stå: Isak Pettersson och Malkolm Nilsson.
* Fyra ytterbackar konkurrerar om två platser: Jesper Westerberg, Adnan Kojic, Andreas Bengtsson och Mads Roerslev.
* Fyra innerbackar finns att välja på för de två mittbackspositionerna: Fredrik Liverstam, Marcus Mathisen, Alexander Berntsson och Marcus Johansson.
* Fyra yttrar finns i Sead Haksabanovic, Nikolai Alho, Alexander Henningsson och Gabriel Gudmundsson.
* På innermittfältet konkurrerar dessa fyra: Ivo Pekalski, Aboubakar Keita, Jonathan Svedberg och Rebin Asaad.
* Och på topp finns kvartetten Fredrik Olsson, Alexander Ruud Tveter, Kosuke Kinoshita och Ardian Berisha.

Intressant nog är det också väldigt hård konkurrens om platserna och – med något enstaka undantag – kan nästan alla jag räknat upp ovan få chansen i startelvan i premiären nästa vecka, även om vissa naturligtvis ligger bättre till än andra. Och några av spelarna konkurrerar ju på mer än en position, framför allt Marcus Mathisen.

Förutom de 22 spelarna som jag radat upp ovan finns ju även två långtidsskadade i truppen: Simon Sliverholt och Alexander Arvidsson.

Japanen stannar i två år

Bara timmar efter att låneavtalen med Aboubakar Keita och Mads Roerslev blev klara bekräftar nu Janne Jönsson att Kosuke Kinoshita till slut har skrivit på ett tvåårskontrakt. Det har ju varit mycket utdraget pappersstrul med Kinoshita – först att överhuvudtaget få till ett kontrakt och därefter att få honom spelklar och så att förlänga kontraktet – men nu måste jag säga att truppen börjar se riktigt spännande ut. Kommer det att räcka till nytt kontrakt? Det återstår att se, men jag känner mig hoppfull.

FCK:arna klara!

Igår provspelade Aboubakar Keita och Mads Roerslev – och idag är de klara! Det blir ett tremånaderslån under våren och framför allt vad gäller Keita är FCK tydliga med att han ska tillbaka till dem därefter. Nu ska det bli mycket spännande att se vilket intryck som duon kan göra.

Dubbla FCK:are på ingång

Aboubakar Keita är på väg in till HBK. Det är en spelare som nyligen förlängde sitt kontrakt med FCK och står på gränsen till FCK:s a-lag – alltså relativt sett mer meriterad än vad Marcus Mathisen var när han kom. Keita beskrivs av Janne Jönsson som en "stark bollvinnare och fysisk spelare som samtidigt är en skicklig passningsspelare". Till detta kan man lägga att han gissningsvis ger oss bättre luftspel på mitten eftersom han är längre än någon av våra andra mittfältare (HP:s uppgift om 184 centimeter är fel, 188 centimeter är korrekt). Sammantaget känns Keita som en spelare som är på en nivå högre än vad vi annars kunnat få in och att i detta läget klaga på att han bara kommer som lån är märkligt. Precis som Janne Jönsson påpekar så var ju Mathisen från början också tänkt som ett lån och skulle vi i ett senare skede kunna förlänga med Keita så får det ses som en ordentlig bonus.

FCK:are nummer två på HBK:s radar är 17-årige ytterbacken Mads Roerslev (även här har HP fel och påstår att han fyllt 18). Det kan å ena sidan kännas lite märkligt att låna in en så ung och orutinerad spelare. Å andra sidan har han gjort matcher för FCK:s a-lag (och gjorde till och med gjorde mål efter en minut i sin debut – efter en passning från Keita!) och är bofast i danska ungdomslandslag. Min gissning är att han nog kan konkurrera med våra nuvarande ytterbackar och eftersom vi behöver bredda på positionen vore det inte fel att plocka in honom.

Och skulle dessa lån slå väl ut kan vi säkert få se fler klasspelare från Nordens mest framgångsrika klubb i HBK i framtiden.