Väldigt sällan, men någon enstaka gång, kan jag känna en trötthet och uppgivenhet inför allt som har med fotboll att göra. Idag är en sådan dag. Jag orkar inte med en så usel domarinsats, som till 100 procent avgör dagens match. Hur ska man kunna känna lust och glädje till denna sport, när det så uppenbart är en enda man, som har till uppgift att inte synas, som avgör allt. Den måhända klaraste utvisning som skådats detta decennium på Örjans vall – en tidigare varnad BP-spelare dyker ett par meter framför domaren som tydligt markerar att det är en filmning – ger inget rött kort. Det är en fullständigt obegriplig tolkning av reglerna av domaren.
Strax därefter gör BP 0-1, sedan spelar mannen som borde varit utvisad fram till 0-2 innan han själv föser in 0-3. Vi reducerar till 1-3, men vad gör det – domaren har avgjort matchen för länge sedan. Ja, det finns inget annat sätt att beskriva det.
Betyder det att HBK:s insats i övrigt var bra? Nej. Men inte heller så usel som många vill få det till. Spelet var tämligen jämnt fram till första målet. Hade vi fått det som vi skulle ha haft, alltså spel med en man mer under nästan hela andra halvlek, då hade vi med största sannolikhet vunnit idag.
Men vad mer är dåligt då, om vi ändå ska ta upp sådant? Jodå, en hel del.
Tim Rönning må göra fina räddningar ibland, men står också för hårresande misstag titt som tätt. Idag lät han den lösa passningen till 0-3 passera in i mål. Det är knappast chockerande att William Lykke fick chansen en match, oavsett vad Rönning själv tycker.
Rocco Ascone verkar, istället för att växa med uppdraget, ha drunknat under trycket från att ha utsetts till lagkapten. Han är fegare och långsammare än han var förut. Först när matchen var avgjord vågade han spela ut – och då pangade han till skottet som gav vårt enda mål. Varför inte våga tidigare? Det fanns ju lägen.
Otso Liimatta är en bra spelare. Men i ett spelsystem som verkar bygga på långa bollar från backlinjen kommer han inte till sin rätt. Då kan vi lika gärna spela med både Malte Persson och Omar Faraj, som kan hjälpas åt att stångas där uppe.
Marvin Illary såg så lovande ut under försäsongen. Men hans självförtroende är fullständigt kört i botten. Här finns talangen, nu gäller det att locka fram den igen. Annars fick risken att han också kör fast och tappar allt, som Iddrisu Moro gjort.
Ytterbackarna Rami Kaib och André Boman kom båda in som friska fläktar på lån från Elfsborg. Men när de väl blev HBK:are permanent så har båda tappat kvalitet. Vad beror det på? Och varför får inte Joel Nilsson chansen – för inte var det väl som näst intill hundraprocentig bänkvärmare vi värvade honom?
Nu ökar kraven på Johan Lindholms avgång. Kanske blir det så att han får sparken. Vi minns ju att Expressen i höstas verkade vara tämligen säker på att Lindholm skulle få gå. Min gissning är att matchen mot Kalmar blir avgörande. Ligger vi fortfarande sist efter den är det nog adjöss med Lindholm.
