Analys av truppen inför premiären

Imorgon är det dags – premiär mot Östersund, som av vissa till och med tippas vinna serien. Onekligen en utmaning. Och som vanligt inför premiären analyserar jag truppen. Precis som jag konstaterade förra veckan kan man säga att vi har två man på varje position, men konkurrensen ser ändå helt olika ut.

Målvakt
Våra två unga burväktare Malkolm Nilsson och Isak Pettersson har fått chansen i varannan match under försäsongen. Tyvärr kan man inte säga att någon av dem har imponerat överdrivet. Visst, det har inte varit så många rena tavlor eller bollar som de borde ha tagit. Och visst, deras spel med fötterna är långt bättre än vad Stojan Lukics var. Men de har inte levererat särskilt mycket av det som en nederlagstippad nykomling kanske har allra störst behov av: de där prestationerna eller enskilda räddningarna som kan vara matchavgörande. Så visst är konkurrensen hård och jämn här, men tyvärr inte på så hög nivå. Sammantaget tycker jag att Isak Pettersson varit något bättre under försäsongen och nu har Janne Jönsson också meddelat att det blir han som står imorgon.

Ytterback
Efter att danska lånet Mads Roerslev Rasmussen anslutit konkurrerar nu fyra man om två startplatser. Och jag skulle säga att de fyra är ganska lika – de har sina styrkor i offensiven, snarare än i defensiven. Vilket kanske inte är helt optimalt för ett tippat bottenlag, som snarare i första hand skulle behöva defensivt skickliga, svårpasserade ytterbackar.
Andreas Bengtsson har tagit hand om vänsterbacksplatsen under större delen av försäsongen och får nog ses som given där i premiären. Han är riktigt spännande, men också den ytterback som är mest utpräglat offensiv. Tyvärr händer det rätt ofta att han blir lättpasserad i defensiven.
På högerkanten är det betydligt mer ovisst. Jesper Westerberg har något som övriga ytterbackar inte har – rutin. Det kan behövas när truppen i övrigt är så orutinerad. Å andra sidan tycker jag att han fortfarande inte har kommit upp i den kapacitet som han hade före skadan 2015. Adnan Kojic är lovande, men ojämn, och har dessutom varit skadad nyligen. Min gissning är att 17-årige dansken Mads Roerslev Rasmussen får chansen mot Östersund. Han gjorde en helt okej debutmatch i a-laget, fick mycket beröm efter U21-matchen mot ÄFF, och hade knappast plockats in på ett korttidslån om han inte kunde gå in i startelvan. Offensivt har jag redan sett att han har kvaliteter, och kanske är han också stabil defensivt, även om jag tyckte att Elfsborgarna ibland smet förbi lite väl enkelt förra helgen.
Under försäsongen har också Marcus Mathisen spelat ytterback, men sedan landsmannen Roerslev Rasmussen anslutit lär den nödlösningen inte behövas.

Mittback
Lagkapten Fredrik Liverstam är i en klass för sig. Förlorar ytterst sällan en duell, sprider ett lugn omkring sig och spelar numera betydligt mer polerat än för några år sedan. I mitt tycke HBK:s viktigaste spelare om vi ska klara oss kvar.
Vem som spelar bredvid honom är mer oklart. HBK sägs ha varit på jakt efter Djurgårdens Marcus Hansson, men än så länge är han inte klar. Hur som helst är denna sista minuten-jakt ett tecken på att Janne Jönsson inte är nöjd med vad han har.
Marcus Mathisen var oftast mittback 2016, men har mest spelat på andra positioner hittills i år. Nu kanske han placeras här igen, när FCK-lånen har höjt konkurrensen på de andra positioner där han spelat (innermittfältare och ytterback). Tyvärr tror jag inte att det är hans optimala position i allsvenskan – hans mittbacksspel är möjligen något för riskabelt.
Om det inte blir Hansson eller Mathisen så står kampen mellan två egna produkter: Alexander Berntsson och Marcus Johansson. Jag har alltid föredragit Berntsson av dem – jag tycker att han har spetskvaliteter som Johansson saknar. Janne Jönsson har dock ofta gett Marcus Johansson chansen och min gissning är att det blir han som kompletterar Liverstam i premiären.

Yttermittfält
Sead Haksabanovic är given till vänster. Det har sagt otroligt många ord om vår supertalang och det är underbart att han stannar hos oss. Men jag är faktiskt lite tveksam till att han är så extremt avgörande för vår framtida allsvenska existens som många "experter" verkar tro. Det händer att han är näst intill osynlig i en match och försäsongen har visat skillnaden mellan att möta superettanförsvarare och allsvenska dito. Med detta sagt: jag tror naturligtvis också att Haksabanovic kommer att vara väldigt viktig för oss och fortsätter utvecklingen kan han snart vara dominant i allsvenskan.
Till höger på mittfältet har nyförvärvet Nikolai Alho efter en lite svag inledning imponerat mer och mer. Han är snabb, teknisk och har ett fint tillslag, både på rullande boll och på fasta situationer. Kanske kan han få ta hand om farliga frisparkar och inte bara hörnor?
Bakom dessa två finns unga, snabba Gabriel Gudmundsson, som känns riktigt spännande och är en perfekt spelare att slänga in i andra halvlek mot trötta försvarare. Vi har också habile Alexander Henningsson, mannen som aldrig spelar i samma serie två år i rad – en vana som han borde bryta nu. Och som en joker i bakfickan – åtminstone en match då och då – Simon Silverholt.
I premiären tror dock HP att ytterbacken Jesper Westerberg får chansen, när Alho är skadad. En klar försvagning, men kanske skadar det inte med lite extra defensiv rutin när vi möter ett så starkt lag.

Innermittfält
Ivo Pekalski växte under förra året och med en riktig försäsong i benen kan han kanske visa varför han blev årets nykomling 2010. Pekalski blir också – trots att han bara är 26 år – viktig med sin rutin. Jag har svårt att se honom hamna utanför startelvan, förutom vid avstängningar och eventuella skador.
Bredvid Pekalski har det under försäsongen sett som att Marcus Mathisen skulle placeras. Det tror jag hade varit Mathisens ultimata position, men i och med att Aboubakar Keita anslutit så kanske ivorianen tränger sig in här. Keita imponerade rejält under 45 minuter mot Elfsborg och det ska bli spännande att se vad han kan uträtta när han lärt känna lagkamraterna lite bättre. Han har dock tyvärr ännu inget arbetstillstånd och tippas missa premiären, vilket torde innebära att Mathisen spelar här.
Bakom dessa tre finns talangen Jonathan Svedberg, nyligen 18 år fyllda och med spännande utveckling framför sig. Vi har också Rebin Asaad, som är teknisk och skicklig på att transportera bollen, men tyvärr sällan ligger bakom några farligheter.
Alexander Arvidsson är långtidsskadad, men han kanske kan ta sig tillbaka och få speltid under andra halvan av säsongen.

Anfall
Här är det stenhård konkurrens. 2016 års succéduo Alexander Ruud Tveter och Fredrik Olsson ska bevisa att de håller i allsvenskan och försäsongen tyder på att de kan lyckas. Japanen Kosuke Kinoshita utmanar och har även han stått för fina prestationer under försäsongen – när han nu kunnat vara med. I dagsläget känns det svårt att veta vilka två som får chansen från start mot Östersund, men ART tycks vara ett litet steg före de andra två och jag blir förvånad om han får nöta bänk. Hur som helst är det en angenäm upplevelse att ha hård konkurrens om anfallspositionerna – det har vi inte varit bortskämda med under senare år.
Förutom den nämnda trion så kan naturligtvis även Sead Haksabanovic spela här. Och så kommer måhända Rasmus Wiedeshem-Paul tillbaka från sitt lån i sommar – har han fått speltid i Landskrona Bois under våren så kanske han har utvecklats tillräckligt för att få speltid även hos oss.
Längst bak i kön hittar vi Ardian Berisha, som även han varit aktuell för utlåning, och antagligen får svårt att få någon speltid i år också.

Så hur går det då imorgon? Ja, inte ens en optimist som jag vågar tro på seger, särskilt inte utan spetsiga nyfärvärven Alho och Keita. 2-2 kanske?

För övrigt är jag riktigt glad att den nya HBK-hymnen är av så mycket högre klass än de låtar som spelats på Örjan tidigare.