Fyra från tredjedivisionen

Jag har tagit mig en lite närmare titt på den kvartett från division ett som vi tar in för provspel.

Leo Englund var aktuell redan för tre år sedan. Då var jag tveksam, efter att ha konstaterat att anfallaren gjort ett mål på två säsonger i Gif Sundsvall (en säsong i allsvenskan och en i superettan). Han har också haft skadeproblem under stora delar av karriären. Men 2017 gjorde han hela 28 mål och utsågs till division 2:s bästa forward och i år har han gjort 16 mål i ettan, så kanske kan han vara redo för en ny chans på högre nivå.

Filip Ottosson gjorde debut i Eskilsminne redan som 16-åring och spelar fortfarande kvar där. Svårt att göra en bedömning, men han sägs av HP ha provspelat för HIF.

Husqvarnas Tarek Alnator verkar vara intressant. Mest spelat yttermittfältare i år, men vill helst spela "tia".

Joel Nilsson gjorde 5 mål för Mjällby i år (inte 9 som HP påstod). Inte jätteimponerande siffror för en anfallare, med tanke på att Mjällby totalt gjorde 73 mål, även om Igor Krulj tydligen tycker att han är en "stark målskytt". Jag kan inte låta bli att jämföra med "vår egen" Taylor Silverholt, som ju gick till Mjällby i våras. Silverholt nummer tre är betydligt yngre och gjorde tre mål för Mjällby trots bara tre matcher från start och nio inhopp. Kunde vi inte ha gjort mer för att behålla honom istället?

Vad gäller spelare på väg bort så finns ju ett antal vars kontrakt går ut. Den här artikeln om Marcus Mathisen har väldigt tunt innehåll, även om den försöker hetsa fram att dansken är på väg bort. Det kan han så klart vara, men 24 Halmstads text tillför inte mycket i frågan.

En avslutning som ger dubbelt hopp

Efter en säsong som till stora delar varit frustrerande var det härligt att läsa HÄB-intervjun med Erik Edman. Den sätter gnället i diverse fora i perspektiv. För ja, kanske är det så att våra ungdomar nästa säsong kommer att ha skaffat sig så mycket erfarenhet att vi kan casha in. Vi får ju inte heller glömma att vi långt ifrån är enda ”storlag” som fått tillbringa mer än en säsong i andradivisionen – vi har ju exempel som Norrköping, Hammarby, Örebro och Helsingborg från senaste decenniet.

Härligt var också att få avsluta med en riktigt fin insats och en storseger. Och Pontus Silfwers 4-0-mål går ju att se många gånger.

Två år utanför allsvenskan – för första gången i livet

Så tog då säsongen slut idag ändå. För första gången under min livstid kommer vi att spela mer än ett år i rad utanför allsvenskan. Och jag är rädd att det kommer att bli många fler framöver. Det skulle förvåna mig om ekonomin inte är i gungning igen. Det skulle också förvåna om Gabriel Gudmundsson spelar kvar hos oss nästa år. Och det skulle förvåna om en 37-årig Ante G kan bli vår frälsare. Men visst – jag har gärna fel på alla punkterna.

Visst var det rätt av domaren att hala upp kortet under andra halvlek. Han borde dock så klart ha gjort det när Kosuke Kinoshita revs ner på väg mot friläge, och inte när Öis:aren böjde ner huvudet och träffades av en spark. Långt ifrån säkert att resultatet blivit annorlunda, men tråkigt ändå att det var så sista spiken i kistan skulle slås i.

Kvalhoppet lever – trots allt!

Jag har gett upp den här säsongen ganska många gånger. Efter den bittra förlusten mot Norrby, efter den pinsamma Värnamomatchen och efter oavgjort mot ”Sveriges bästa lag” häromveckan. Och ändå lever kvalhoppet, trots att vi nu till och med gått in i november, efter 1-0 mot Brage i kombination AFC:s poängtapp mot Landskrona Bois. Vinner vi mot Öis nu på lördag är vi faktiskt bara en poäng efter AFC när deras match drar igång.

En del har klagat på att Kosuke Kinoshita fick nöta bänk i söndags. Jag skulle säga att det kanske faktiskt var bra coachat. Vår japan hade trots allt bara gjort ett mål de senaste två månaderna, och möjligen var det just en petning som behövdes för att han skulle vakna till. Dessutom hade han fördelen att få komma in pigg mot lite slitna backar.

Synd dock att #slutsåltörjan verkar ha övergått i #heltödeörjan. När hade vi senast under 1000 åskådare i en seriematch som betyder något?

Tji, tji, tji

Senaste gången vi spelade på Olympia trodde HIF att de skulle säkra allsvenskt kontrakt. De fick tji. Idag fick de också tji. En riktigt bra HBK-prestation, framför allt i första halvlek, då vi vann nästan alla dueller.

Och vilket klassmål av Gabriel Gudmundsson. Kan verkligen Man United vara intresserade av backen som vår tonåring gled förbi med sådan lätthet?

Men även om vi stoppade HIF:s segerfest så fick ju tyvärr även vi tji. Poängtappet idag släckte mitt sista hopp om en allsvensk kvalplats.

Vi fixar Värnamos mål

Det kändes som att säsongen dog förra söndagen, när Norrby kontrade in 3-2 i matchens absoluta slutskede i en match som vi faktiskt varit riktigt nära att vinna. Då låg vi två poäng bakom AFC och hade spelat en match mer.

Men otroligt nog fick vi en ny chans. Två oavgjorda AFC-matcher på rad – och vi hade möjlighet att krypa så nära som en poäng efter AFC. Då gör vi årets absolut värsta plattmatch – 0-3 hemma mot bottenlaget Värnamo. Skandalöst svagt. Till råga på allt fixar HBK-spelare två av de tre målen, dels straffen som Rasmus Wiedesheim-Paul ordnade, dels självmålet.

Kommer Igor Krulj att vara kvar nu? Jag tvivlar, han verkar ha kört fast. Men förhoppningsvis väljer vi då ny tränare med en tanke på vad vi vill ha, inte bara att vi vill ha ”någon annan”.

Vi misslyckas med målen

Inför säsongen gjorde HBK ett stort nummer av "HBK Goals", spelarnas individuella målsättningar för säsongen. Sedan dess har man inte hört mycket om "HBK Goals". Detta agerande verkar tyvärr vara ganska typiskt HBK numera. Vi har ju sett andra kortsiktiga kampanjer som sedan inte följs upp, exempelvis #HBKkompisar och #slutsåltörjan.

Nåväl, när vi nu spelat fem sjättedelar av serien tänkte jag att jag själv kunde undersöka hur väl spelarna har uppnått målen. Många av de individuella målen var tyvärr så vagt formulerade att de inte går att utvärdera, framför allt inte externt, men här är min bedömning (i samma ordning som på hemsidan, och notera att vissa spelare inte satte upp några mål):

Johan Oremo: Jag ska göra tio mål.
NJA. Troligen inte, men ändå möjligt eftersom Oremo till slut fått igång målskyttet och idag står på sex mål.

Herman Johansson: Jag ska spela till mig ett A-lagskontrakt.
NEJ. Jag vet faktiskt inte ens om Johansson är kvar i klubben. Något a-lagskontrakt har det inte blivit.

Rasmus Wiedesheim-Paul: Jag ska starta 10 matcher.
NEJ. Inte ens tio minuter har han fått i HBK, utan istället blivit utlånad till Värnamo.

Emil Tot-Wikström: Jag ska göra debut från start.
JA. Ett av få uppnådda mål.

Gabriel Gudmundsson: Komma till fler avslut.
TROLIGEN. Svårt att bedöma, men kan nog stämma. Gudmundsson har ju etablerat sig som startspelare.

Jonathan Svedberg: Jag ska bli bättre på att styra mina medspelare.
GÅR EJ ATT BEDÖMA. Jag kan inte avgöra hur hans utveckling har varit inom detta område.

Oscar Pettersson: Jag ska dominera.
NEJ. Visst, Pettersson har tagit steg framåt, men dominerar gör han inte.

Alexander Arvidsson: Jag ska bidra till ett bättre motivationsklimat.
GÅR EJ ATT BEDÖMA. Det vet de bara internt.

Thomas Boakye: Jag ska förbättra min speluppfattning.
GÅR EJ ATT BEDÖMA. Jag följde honom inte i Varberg, så jag har ingen aning om hans speluppfattning förbättrats.

Alexander Berntsson: Jag ska spela samtliga matcher.
NEJ. Nästan, men han har missat en match.

Dida Rashidi: Jag ska gå in med vinnarskalle i varje match.
NEJ. Gav upp HBK-karriären nästan omedelbart – motsatsen till vinnarskalle.

Höskuldur Gunnlaugsson: Jag ska göra 10 assist.
NEJ. Står registrerad på två assist hittills och även om statistiken inte är pålitlig så är han långt ifrån målet.

Kosuke Kinoshita: Jag ska göra 20 mål.
NEJ. Japanen når inte målet, men har ändå gjort en bra säsong – det var målet som var lite löjligt.

Andreas Bengtsson: Jag ska springa 12 kilometer varje match.
NEJ. Bengtsson har knappt fått springa alls, utan mest sitta på bänken.

Isac Harrysson: Jag ska göra debut i Superettan.
JA. En ungdom med ett realistiskt mål, som också uppnåddes.

Marcus Mathisen: Jag ska ha topp 3 högst passningsprocent i Superettan.
NEJ. Absolut inte i närheten.

Tryggvi Hrafn Haraldsson: Jag ska göra något extra varje dag.
NEJ. Raka motsatsen känns det som för islänningen – han gör knappt något rätt längre.

Pontus Silfwer: Jag ska göra 10 poäng.
NEJ. Med sex matcher kvar står han i den officiella statistiken på tre poäng.

Simon Andersson: Jag ska göra debut i Superettan.
NEJ. Försvann tyvärr utomlands innan han ens gjort seriedebut.

Malkolm Nilsson: Jag ska vara en bra ledare på och vid sidan av planen.
GÅR EJ ATT BEDÖMA. Jag kan varken säga bu eller bä här.

Peter Larsson: Vara en stark ledare.
GÅR EJ ATT BEDÖMA. Jag har inte känt det som att Larsson varit någon stor ledare för laget, men det vet man ju egentligen bara internt.

Sammanfattning: 2 mål har uppnåtts, 1 är troligen uppnått, 1 kan kanske uppnås, 12 har man misslyckats med, 5 går ej att bedöma.

Ett ganska uselt facit faktiskt. Finns här en del av förklaringen till att vi just nu ser ut att få spela ännu en säsong i Superettan?

Gud ger oss hopp

I en minut kändes det som att vi slarvat bort chansen till kval i år. Men så steg han in och skänkte oss nytt hopp – vår egen ärkeängel och gud: Gabriel Gudmundsson. Som även för övrigt gjorde en riktigt bra match idag, och låg bakom 1-0 också. Ibland glömmer man bort att han fortfarande är tonåring, eftersom han varit med i a-laget så länge.

Tänk – nu kan vi plötsligt ligga trea igen, om vi slår Norrby på söndag.

Fyra blåsvarta poäng mot de grönsvarta

Två matcher i rad mot grönsvarta motståndare gav fyra poäng – och vi är fortfarande med i kampen om kvalplatsen.

Insatsen mot Varberg i fredags var erbarmlig, publiksiffran likaså. Där får vi vara nöjda med en poäng.

Insatsen idag var lysande i första halvlek, mer medioker i andra. Men tre poäng var rättvist.

Jesper Westerberg utsågs häromveckan till en av Superettans bästa spelare av Aftonbladets Superettan-”expert”. Måhända höll jag inte med då, men utmärkelsen verkar ha lyft vår högerback som varit riktigt duktig senaste två matcherna och fick avgöra med ett snyggt mål idag.

Kul också att se Andreas Bengtsson få spela en avgörande roll i sitt inhopp. Kan vi hoppas att det kan hjälpa honom ur den djupa formsvacka som han måste haft större delen av årets säsong?

En nolla och en klubbchef

Efter tre månader utan en nolla lyssnade HBK på mig och höll J-Södra mållösa. Bra, särskilt som vi ju bara lyckades få in en boll igår, trots otaliga chanser.

Johan Oremo riktigt bra igår. Hade vi fått ha honom skadefri och i denna form förra hösten kanske det ändå hade gått att fixa åtminstone kvalplats 2017. Nu får vi hoppas att han kan skjuta oss till kval 2018 istället.

Och om Alexander Berntsson fortsätter att spela som igår kanske Ante G får konkurrera på mittfältet istället.

Och så sägs Tony Karlsson ta över som klubbchef. Jag är försiktigt positiv. Han kan ju klubben väl och har, utifrån sett, tagit ett stort ansvar även för frågor som kanske inte normalt sett ligger på en ordförande.